Smaktest – crème fraiche gourmet: dill, vinäger, svartpeppar

När det står ”nyhet” på en produkt så är jag fast. Likaså när det står nytt recept, rör ej eller hemlig gåva. Då är det egentligen bara en tidsfråga innan jag sitter där hemma med produkten i handen och funderar för mig själv över hur det gick till. Det gör mig ingenting, men jag förundras varje gång över hur lättmanipulerad jag är. Som smaksatt crème fraiche. Egentligen är jag lite emot halvfabrikat. Inte fullt ut, jag undviker absolut inte allting som kan förenkla min matlagning och förbättra smaken (hej krossade tomater!) men jag köper hellre kikärtor än  färdig falafel och hellre, som i det här fallet – naturell crème fraiche och dill än en vara som består av exakt det men är många kronor dyrare.

För det är lite av mitt problem med just smaksatta crème fraicher och liknande varor – de är inte ohyggligt svåra att fixa ihop själv, och ofta kommer man då både godare och billigare undan. Visst finns det versioner detta inte stämmer in på, men i många fall stämmer det alldeles för väl. Den med smak av senap och charlottenlök tillexempel, blanda ner lite senap i vanlig lättcrème fraiche och du står där med en röra som kostade en bråkdel av den färdiga varan och som smakar precis likadant.

Ändå bjöd jag in denna gourmetcrème fraiche – smaksatt med dill, vinäger och svartpeppar – hem till mig härom kvällen, för ett rättvist smaktest. Är den värd att köpa färdig eller ska jag fortsätta att klippa ner dill i en egen röra?

Först och främst medger jag att den låter väldigt god. Det är inte bara ”med smak av dill” utan det talas om både dill, vinäger OCH svarpeppar på förpackningen, vilket känns väldigt lovande. Och på tal om förpackningen så gör den det den ska, utan att varken överraska eller skrämma bort.

Öppnad slås man genast av en mycket stark dilldoft. Den luktar nästan precis som en öppnad påse dillchips gör, starkt kryddat och absolut tilltalande. Däremot lyckas jag sällan få till en sådan här doft när jag använder dill själv hemma, måste vara någonting i ingredienslistan som verkligen framhäver dillens arom.

För att vara rättvis smakade jag crème fraichen kall, som den var, tillsammans med en måltid. I mitt fall blev det kikärtsbiffar med fetaost, ugnsrostade rotfrukter och sallad som ackompanjerades av nyss nämnda produkt. Spännande smakkombination, men om man äter räkor och andra skaldjur tror jag att det här är en ännu bättre smakkompis än den var till mina biffar.

I vilket fall så gjorde den sitt jobb. Den smakade… dill och var lagom krämig för att avnjutas ihop med resten, utan att ta över för mycket. Dock känns den aningen fet för att användas mycket av, den är nämligen 27% till skillnad från de smaksatta lättcrème fraicherna som också finns att köpa.

Jag måste erkänna att jag har svårt för eftersmaken som kom efter måltiden – det kändes som att jag satt i mig en hel påse dillchips, det var nämligen det enda jag kunde urskilja när jag ätit klart. Stark, stark dill. Det kanske tilltalar vissa, men jag har själv inget nära förhållande med chips, och skulle hellre ha velat ha smaken lite mer nedtonad.

Och visst, den går att göra själv. Relativt enkelt. Men den är smidig att använda och smakar gott. Av de smaksatta crème fraicher som finns att få tag på är den här versionen, enligt mig, en av de mer lyckade, dock har jag en förkärlek för crème fraichen med smak av kantarell och konjac som känns lyxig och värd pengarna på ett annat sätt än denna.

God, men inte revolutionerande.

3/5

Smakrik zucchiniröra

Visst är det roligt att prova nytt? Jag älskar att leta upp recept jag inte använt förut och hitta nya smakkombinationer som jag aldrig ens snuddat vid innan. Många gånger hittar man ingredienser man sedan inte förstår att man kunnat leva utan – som min älskade sötpotatis eller bästa quinoan.

Dock finns det tillfällen då man inte har den viljan inom räckhåll. Då man bara kan tänka sig något väl beprövat, något man vet kommer falla en i smaken, men fortfarande inte vara för tråkigt. Det är ju det man har gamla favoriter till!

Det här är en sådan rätt för mig. Den är snabblagad, fräsch och ändå inte uttjatad vilket gör att jag återkommer till den då och då, när zucchinerna är billiga och jag inte är sugen på en tomatbaserad sås. Kanske är den en ny bekantskap för er?

Originalreceptet hittade jag en gång i tiden i den här fina receptboken – där kallad ”somrig tagliatelle” – men som vanligt kan jag inte riktigt hålla mig till instruktionerna, utan här får ni min version:

Ingredienser (2 portioner):

1 medelstor zucchini
2 vitlöksklyftor
1 liten citron
1 dl matlagningsgrädde (här höftade jag lite, receptet tycker man ska använda 5 matskedar till fyra portioner, men jag vill gärna ha lite mer än så, för att den ska kännas krämig nog)
ca 0.3 dl fint riven parmesanost (det blir absolut godast med just parmesan, men det är alltid klurigt att hitta en vegetarisk variant utan löpe. Idag använde jag vanlig riven ost istället, men löpe utesluter jag  inte helt ur min kost, så parmesan hade gått)
basilika (färsk eller torkad)
salt och peppar

Hacka vitlöken smått och bryn den i olja i en stekpanna någon halvminut.

Skiva zucchinin tunt (det absolut smidigaste är att använda en osthyvel till detta) och lägg i stekpannan när vitlöken är redo.

Bryn zucchinin i några minuter – 6-7 sådär – tills den blivit mjuk och kanske fått aningen med färg.

Pressa över saften fråncitronen, (kan uteslutas, men detta blir då en helt annan rätt!) häll i matlagningsgrädde, basilika (färsk hackad eller som jag, torkad) och till sist osten. Rör om och se till att osten smälter helt.

Salta och peppra, servera sedan med nykokt pasta (i mitt fall fullkornsspagetti). Gärna sallad eller rivna morötter till, för en balanserad måltid!

Bland kladdkakor och hallongrädde

De flesta av oss har väl ett speciellt förhållande till kakan med stort k – Kladdkakan! Och eftersom att den är så populär finns det tusen och åter tusen olika recept för att få den perfekt i alla avseenden. Inte för att den behöver vara perfekt, den är absolut lika god när den är lite för kladdig eller lite för gräddad,  men det är ett bra svepskäl till att baka den om och om igen ;)

När jag var yngre var kladdkaka det jag allra helst fixade ihop, något min lillebror och hans kompisar var mer än glada över. En av dem fick mig att lova att baka en till honom varje gång han gjorde mig en tjänst, vilket har gjort att han har en hel mängd obakade kladdkakor innestående, något han mer än gärna påminner mig om varje gång jag stöter på honom nu för tiden.

Mitt favoritrecept sedan tiden då jag bakade dem på löpande band är detta – mest för att man oftast har alla ingredienser hemma och för att den blir sådär lagom chokladig. Jag tror att originalet kommer ifrån den fina sidanvegomums, men det här är min version:

2 ägg
3 dl socker
100 g smör
1 1/2 tsk vatten
4 msk kakao
1 1/2 dl vetemjöl

Sätt ugnen på 150 grader.

Smält smöret och ställ det åt sidan för att svalna lite. Rör ihop äggen och sockret så länge, elvisp går bra. Tillsätt det smälta smöret och vattnet när du vispar. Blanda till sist ihop kakao och vetemjöl och tillsätt.

När smeten är blank och jämn, häll den i en form som gärna får vara smord och bröad. En springform med avtagbar kant är att föredra, men en pajform fungerar också. Kakan är klar efter ungefär 30 minuter. Om du tycker den är FÖR kladdig då, vänta 5-10 minuter till innan du tar ut den, jag har nämligen en förkärlek för det där extra kladdiga.

När den är färdig och har fått svalna av lite kan man, om man vill, gratinera den med smält choklad för en finare yta. Naturligtvis kan man sedan hälla på strössel, jordnötter, skivad frukt, eller, som min faster gjorde alldeles nyligen, dulce de leche, grädde och jordgubbar.

Då jag bakade kladdkaka sist valde jag att dekorera den med jordnötter som jag strödde på innan gräddning.

För att göra det hela lite mer spännande serverade jag kakan med hallongrädde, som är lika gott som det låter ;)

2 dl vispgrädde
2 dl tinade hallon  (färska går ju också bra, förstås!)
1 msk socker (smaka av om du vill ha sötare)

Vispa grädden tillsammans med sockret till önskad konsistens. Lägg de tinade hallonen i en bunke och  häll den vispade grädden över. Blanda och servera!

Jag använde halvtinade hallon till min grädde, och blandade försiktigt med elvisp. På så sätt blir det lite bitar kvar, vilket jag tycker passar till kladdkaka.

 

Jag vet, bilderna gör inget rättvisa, men allt jag kan säga är: prova ;)

Smaktest – quorn middagskorv

Mitt val att bli vegetarian har alltid fallit sig väldigt naturligt, och jag var HELT på det klara med att det var MITT beslut och ingen annans. Jag tycker att det är väldigt viktigt att tanken kommer ifrån den egna personen och skulle aldrig någonsin tvinga någon annan att sluta äta kött om det är något som tilltalar. Däremot vill jag gärna inspirera, även de människor som är lite anti alla måltider som bara innehåller delar från växtriket. Okej, så du byter inte ut steken mot quornfilé? Det är helt okej, men smaka gärna lite. Se om du tycker om det. Man KAN ju faktiskt äta vegetariska måltider någon gång ibland utan att för den skull vara vegetarian.

(Tyvärr är det många som inte riktigt förstått just det, att vegetariskt inte behöver vara ett par salladsblad och en morot. Att tofu och sojasubstitut inte är djävulen själv. Men det kan jag skriva en hel bok om, så det lämnar vi till ett senare inlägg.)

Hemma hos mina föräldrar är jag verkligen en minoritet. Här lagas det INTE vegetariskt i onödan! Så när solen tittade fram och värmde för första gången på länge och mamma lyriskt fick pappa att tända grillen visste jag på en gång att det skulle bli upp till mig att bygga ihop en egen måltid.

Så jag tittade igenom frysen för att se om jag kanske, någonstans, skulle lyckas hitta något vegetariskt som legat där sedan jag var hemma förra gången. Och vad får jag se?

Spännande! Falukorv är en av de köttprodukter jag kan komma på mig själv med att sakna vid vissa tillfällen, så full av förväntan bestämde jag att det fick bli grillad middagskorv till lunch.

Utseendet är verkligen likt vanlig falukorv, det är nästan kusligt! Dock är det två minikorvar i förpackningen istället för den sedvanliga stora halvcirkelformade, vilket är praktiskt då man, som jag ofta gör, bara lagar för en eller två personer.

Något svårskuren, eftersom den, som alla quornprodukter, ska användas i fryst tillstånd, men gick gjorde det, och på grillen hamnade den!

Eftersom jag  inte var sådär överdrivet intresserad av mammas färdigköpta potatisgratäng (jag vet, det är inte lätt att ha mig som dotter), så letade jag upp lite överbliven quinoa i skafferiet och en stackars liten burk kidneybönor som jag antagligen köpt hem någon gång för att pynta lite. Tillsammans med grönsaksbuljong och stekt lök blev det riktigt piffigt!

Till utseende och i viss mån smak måste jag säga att quornkorven var väldigt snarlik det jag kommer ihåg som falukorv. För mig är det något positivt, men det är ju upp till var och en. Jag fann smaken god, om än aningen intetsägande, vilket är vanligt när  det kommer till quornprodukter – de kan med fördel smaksättas på annat sätt. Jag är säker på att korven passar utmärkt i korv stroganoff; grillad fungerade den, men den smakade mer grillolja än någonting annat.

En rolig produkt som jag definitivt kommer experimentera lite mer med!

4/5

Smaktest – Kahls Raspberry and white chocolate muffin

Kahls är en av de miljontals affärer vi INTE har här i den lilla staden Oskarshamn, där jag kommer ifrån och mina föräldrar fortfarande bor. Vi har inte heller HM, Åhlens, Monki, Bikbok, Ginatricot eller någon annan kedja av större värde, men det är en helt annan,  oerhört gnällig historia.

Därför tar jag mig alltid en tur in till Kahls när jag får chansen. Det är väl inte helt och hållet bra med tanke på att jag nu faktiskt bor i Växjö där de VERKLIGEN har alla de där butikerna jag växt upp utan, men jag har fortfarande inte riktigt förstått att de inte en dag kommer gå upp i rök och lämna mig helt klädlös OCH helt telös (förutom det dussin teer jag råkar ha hemma i kökslådan för tillfället).

Kedjan fokuserar mest på just olika sorters te, och de har verkligen en diger samling! Tyvärr tycker jag inte att hemsidan gör någon större nytta, men efter lite rotande har jag i alla fall hittat en lista med alla deras tesorter ordentligt uppradade. Annars kan man istället trava in i/ta bussen till/köra fram till(om man nu är så duktig att man tagit sitt körkort som vissa här inte har) stadskärnan för att senare stå och längtande scanna hyllorna efter den perfekta smaken för dagen.

Om det inte är te man letar efter finns det också ett litet begränsat antal andra varor att lägga ner sina surt förvärvade slantar på – kaffebönor till exempel, eller kakor, muffins och hemgjorda chokladpraliner.

Varför kände jag då att det här var viktigt att skriva om?

Jo, jag var på ett Kahls igår. I fina Kalmar till och med. Jag kan ju flika in att det INTE var meningen, av någon konstig anledning hamnade jag där medan jag väntade på bussen som skulle ta med mig på en 1 1/2timmesfärd hem till mina föräldrar. Kom på att jag kanske skulle ha något litet att avnjuta på bussen. Kanske en frukt? En smörgås? En muffins? Helt klart en muffins. Och jag som inte smakat Kahls muffins innan fick en fin ursäkt till att gå in där och insupa all härlighet.

När jag kom ut därifrån var jag också ett te rikare. Egentligen hade jag tänkt köpa mig en chailatte, men som alla vet blir man hemskt kissnödig på en gång om man dricker NÅGONTING sittandes på en buss utan toalett, så jag tröstade mitt chailattelösa jag med att köpa med mig ett eget chaite hem – deras fantastiska masala chai. Tillsammans med deras djungelte, ett av deras ceylonteer och rooibos jordgubb och vanilj ligger de nu och gör hela skafferiet väldoftande, vilket inte gör mig det minsta. Mina föräldrar? De överlever ;)

Och muffinsen? Hur blev det med den?

Jag valde den som tilltalade mig mest för tillfället (eftersom jag är otroligt svag för vit choklad) – raspberry and white chocolate.

Gigantisk var den absolut (räknade ut kalorivärdet och stuvade undan det lika snabbt igen så jag skulle slippa tänka på eländet) och smakrik var den helt klart. Själv tyckte jag nog att hallonsylten tog över lite för mycket, den vita chokladen som fanns däri var samlad i mitten, vilket också mycket av just hallonsylten var. Så om du är sugen på en ultrastor hallonsyltsmuffins så är den här för dig! För mig? Den var okej.

3/5

Annandagsvåffla

När jag tittade runt bland era fina bloggar igår slogs jag av allas idérikedom när det kommer till våfflor. Det var ju nämligen våffeldagen och det var många av er som anammat det och bjöd på hejdundrandes kalas med massor av oliksmakande våffelsmetar! Inspirerad frågade jag hemma idag, dagen efter den rätta dagen, om vi inte också kunde äta våfflor (jag har nämligen inget våffeljärn i min egen lägenhet), och mamma sa absolut. Vips trollade hon fram en våffelfrukost, och inte fick jag in en endaste liten vink om att vi kanske kunde göra någon rolig smet med lite smak, nej, hon hittade nämligen ett paket våffelmix – traditionellt skulle det ju vara!

Och efter lite suckar från min sida högg jag in och i efterhand är jag ändå nöjd med våffelätandet, mixen till trots. För med massor av bär och grädde och så lite fras från våffelkanterna är halvfabrikatsfrågan inte lika uppenbar ;)

Dessutom avnjöts hela konkarongen på altanen i riktigt härligt solsken! Det var första gången i år, men verkligen inte den sista!

Har ni ätit våfflor i helgen?

Rosiga maränger

Okej, okej, maränger är kanske inte det mest kulinariskt intressanta, och det är heller inte något som de flesta inte har provat på. Eftersom man inte behöver mer än två, tre ingredienser har många gjort plåt efter plåt av dem, en del misslyckade (den där äggulan skapar alltid lite problem!) och många exemplariskt fluffiga och söta.

Så kanske är det inte mycket att ägna ett helt inlägg om. Men jag tycker så mycket om att göra just maränger. De blir så fina, ännu mer så om man har tillgång till en sprits och lite karamellfärg, och de känns sådär lagom avancerade eftersom det inte är helt ovanligt att man inte lyckas helt med dem. Jag blir så barnsligt glad varenda gång de klarar sig och kommer ut ur ugnen i form av mumsiga toppar och inte platta fläckar på bakplåtspappret.

Därför postar jag ändå det här inlägget, det kanske finns någon som tycker det är lika spännande som jag med maränger. Annars är de ju väldigt goda att äta, och alltid lika dekorativa!

Ingredienser till rosiga maränger:

tre äggvitor (gör något roligt med äggulorna också så känns de inte bortslösade! Kanske lite glass? Det är alltid gott till maränger ^^)
1,5dl socker
ev. karamellfärg
ett stänk citron (bara för formens skull, det kommer inte ge någon smak)

Börja med att dela äggen och häll vitorna i en ren, torr bunke. Det är viktigt eftersom de annars inte kommer fluffa upp så bra som det behövs. Ställ undan äggulorna tills du får användning för dem.

Tillsätt någon droppe eller två av citronen.

Häll i lite av sockret – 1/4 dl eller så, och börja vispa med exempelvis elvisp (vanlig visp går bra men tar mycket längre tid. Det leder till starka armar). Häll i resten av sockret i omgångar, lite i taget, medan du vispar.

Efter ett par minuter (för mig tog det runt 8 minuter med elvisp) har äggsmeten magiskt nog förvandlats till en tjock, vit, skumliknande smet. Det klassiska testet är alltid lika bra – vänd bunken (FÖRSIKTIGT) upp och ner (en rekommendation är att inte vara precis över finsoffan). Om smeten stannar kvar i botten är den redo att börja formas.

Är du sugen på att, som jag, göra marängerna ”rosiga”, blanda i lite röd karamellfärg i smeten. Ju mer du blandar, desto jämnare färg får de. Vill du hellre ha dem snyggt randiga, blanda så lite som möjligt. Självklart går en annan färg lika bra.

Lägg ett bakplåtspapper på en plåt och spritsa eller klicka med sked ut lagom stora maränger. Ställ in i ugnen på 125 grader i ungefär 60 minuter. Om du enkelt kan ta loss marängen från pappret är den färdig att tas ut.

Låt dem svalna lite och hugg in =D

Guide till dulce de leche och kokosmuffins de luxe

De åren jag spenderade i USA åt jag väldigt sällan glass. Jag är helt enkelt inte en glassmänniska. Någon gång hände det att jag köpte Ben and Jerrys skapelser – som egentligen inte är glass utan en helt egen kategori (och deras cinnamon bunsmak som bestod av kanelglass med kanelbullebitar var den bästa av det bästa) men för det mesta höll jag mig till sådant som var aningen mindre… kallt.

De gånger då jag ändå stod i frysdisken och valde mellan de smaker som fanns var det bara två av dem som gällde – antingen ljuvliga cookies and cream som inte gick att hitta i Sverige då eller den fantastiska smaken dulce de leche, som jag innan dess inte hört talas om.

Nu, när jag vet vad det är, kan jag få riktiga sug efter just dulce de leche – som ordagrant betyder ”söt av mjölk” eller något åt det hållet – och till min glädje förklarade en vän till mig för lite sedan hur det går till att tillverka sin egen. Det är inte svårt men tar lite tid. Och så måste man hålla nerverna i chack ;)

***

Allt man behöver är en burk med sötad, konserverad mjölk. Jag hittade min offerburk på willys för ca 15 kronor.

Allra först är ett tips att ta bort etiketten – efter vad jag har hört blir kastrullen rejält svårdiskad annars…

Ställ den sedan i en stor kastrull och täck med vatten. Vattenytan bör vara ganska högt över själva burken, det får nämligen aldrig finnas så lite vatten att den tittar fram – då riskerar man en liten egentillverkad explosion som förutom röran den ställer till med nog kan ge ganska saftiga brännskador… Det är därför det gäller att ha starka nerver, så man inte oroar ihjäl sig över burkens explosionsrisk när den sjuder.

För sjuda (inte direkt koka) ska den göra, och det ganska länge. Hur länge är lite upp till var och en, men allt från 90 minuter till 3 timmar kan den gott spendera i kastrullen. Tiden bestämmer vilken konsistens själva dulce de lechen kommer att få. Min fick sjuda i lite mer än 90 minuter, sedan blev jag otålig och bestämde mig för att jag ville ha den lite rinnigare ;)

Tänk på två saker: När vattnet börjat värmas upp kommer burken börja låta lite konstigt, den slår helt enkelt mot botten av kastrullen. Ganska ofta. Ljudet kan vara något irriterande, speciellt eftersom den ska sjuda så pass länge, men se det från den ljusa sidan – du hör ju när det är något som INTE stämmer om den slutar låta!

Dessutom MÅSTE burken hela tiden vara täckt med vatten! Jag har förstått att detta är nyckeln till att den inte exploderar, så häll på mer vatten om du ser att burken börjar titta fram över vattenytan. Om du inte vill störa sjudandet, koka upp vatten i en vattenkokare innan du häller i det i kastrullen.

När du tagit upp burken ur grytan och låtit den svalna lite är det bara att öppna den med en konservöppnare och njuta av innehållet! Antingen äter man den som den är, eller så använder man den i något bakverk eller dessert.

För att minska risken att jag skulle äta upp hela burken själv under kvällen var det nog bäst att jag omvandlade den till något som jag enklare kunde bjuda bort. Därför kombinerade jag ett gammalt favoritrecept på kokosmuffins som jag bakat sedan jag var liten flicka och hade en bästa vän som också gillade bakstök i köket med en frosting jag experimenterade fram med de ingredienser jag hade hemma.

Kokosmuffins är verkligen fantastiskt gott och passade bra ihop med den söta dulce de lechesmaken! De här gömmer också lite vit choklad som gör dem extra goda!

Kokosmuffins

Se fler recept från Lottis på kokaihop.se.

Frostingen bestod av hårt vispad grädde, lite, lite socker och dulce de leche. Några mått har jag inte, men jag använde lite mer än halva dulce de lecheburken och kanske 2,5-3dl vispgrädde. Smaka dig fram, det där är så olika. Sprisa eller bred ut den på muffinsen när de kallnat helt (annars smälter gräddfrostingen bara bort) och toppa med lite kokos!

Currydoftande paj med mango chutney

Mango chutney är en spännande ingrediens som verkligen ger woken den där speciella, asiatiska känslan. Gjord av mango och ett stort antal kryddor finns den att köpa i burk eller om man är mindre lat än vad jag är, så kan man faktiskt göra den själv! Det finns många olika styrkor och tillsättningar att få tag på, alltfrån mild till kryddstark, till söt och berikad med ananas.

För några dagar sedan lärde jag mig ett nytt knep för att få till en bra pajdeg, och mango chutney hade jag i kylen, så varför inte kombinera dem båda?

Ingredienser till bottnen:

1.5 dl vetemjöl
1.5 dl grahamsmjöl (eller 1.5 dl vetemjöl till, beroende på om du vill ha ett grovt pajskal eller inte)
ca 100 gram smält smör (det ska bli en dl när du mäter upp det)
3 msk vatten
lite, lite salt

Häll mjöl och salt i en plastpåse. Tillsätt det smälta smöret och vattnet, tillslut påsen och knåda tills det blir en deg. Om den känns lite torr är det bara att tillsätta någon matsked vatten till.

Öppna påsen och plocka ut degen (ingen disk! Härligt), tryck ut den i en pajform.

Ställ den i kylen medan du förbereder fyllningen.

***

Ingredienser till fyllningen

ca 150g champinjoner
1/2-1 purjolök
1 vitlöksklyfta
1 dl mango chutney (jag använder den milda sorten)
curry efter tycke och smak

3 ägg
2 dl matlagningsgrädde
2 dl riven ost  (+ lite att strö över)

Fräs skivade champinjoner, hackad vitlök och hackad purjolök i rikligt med smör i en stekpanna (det är viktigt med smör i den här rätten – blir inte alls samma smak på champinjonerna om man steker dem i olja!). Häll på curryn och låt den fräsa med.

Blanda ner mango chutneyn när svampen och löken fått fräsa några minuter.

Häll blandningen i pajskalet.

Blanda äggen, matlagningsgrädden och den rivna osten i en bunke och häll blandningen över pajskalet.

Strö lite extra ost över om du vill och känner  för det, sätt sedan in pajen i 200grader ca 20 minuter, kanske lite längre. Den ska få en fin färg och se genomgräddad ut.

Sådär! Servera med sallad. Om du vill kan du lägga till lite gräddfil eller turkisk yoghurt, det är gott till =)

Snickerskakor på mitt sätt

Något av det bästa med att bo som jag gör – på campus runt universitetet jag studerar vid – är att många av de fina människor man umgås med i klassrummet var och varannan dag också bor i närheten, ibland till och med i samma hus (!). Det är så skönt att alltid ha någon i närheten, även om man inte umgås konstant. Däremot är vi ju alla studenter, vilket gör oss väldigt upptagna (faktiskt!). Förutom det självklara – plugg och lektioner – så har en del av oss deltidsjobb (dock inte jag, mitt köksstyrande är mitt jobb ^^), träningar, läkarbesök, hemmahelger (mamma och pappa måste ju också få sig ett par besök) och massa andra olika saker som tar upp den tid som vi annars skulle ha kunnat spendera tillsammans. Så när man någon gång väl får ihop ALLA på samma gång, eller i alla fall fler än två tre stycken, så gäller det ju att verkligen ta vara på tiden!

Då tycker jag det är extra roligt att baka något. Det behöver inte vara komplicerat eller tidsödande, mitt enda kriterium är att det är riktigt gott och ser aptitligt ut. Den här gången råkade också en av oss vara laktosintolerant, och jag ville ju såklart att hon också skulle kunna smaka på det jag ställde fram.

Valet föll på tre bakverk, varav det här inlägget handlar om ett av dem (men oroa dig inte, de andra recepten kommer det också bloggas om så småningom!). Jag kände nämligen att klassiska snickerskakor kunde passa, de är supergoda och tar inte särskilt lång tid att göra. Dessutom är det lätt att man äter upp allihop på en gång om man gör dem i ensamhet och det är inte jättebra. Visst är de goda, men som vi alla vet betyder ju inte det alltid att de är särskilt nyttiga ;). ”mitt recept” är en version, men det finns många olika, snarlika, och de är alla otroligt lättätna!

Ingredienser snickerskakor:

1 burk jordnötssmör (gärna Skippy crunchy, den mörkblå) Eller gör eget jordnötssmör, om du har tid och lust
2 dl socker
2 dl ljus sirap
ca 9 dl  K-flingor (OBS! Fick reda på att K-flingor INTE är laktosfria, välj därför en annan sorts flingor om du är laktosintolerant eller vegan. De kan bytas ut mot tex rispuffar, cornflakes etc)
150-200 gram mörk choklad (om du som jag vill hålla det hela laktosfritt, läs på förpackningen. Mörk choklad är ofta mjölkfri, men det är inte säkert. Jag använde Marabous mörka choklad.)

Allt du behöver göra är att röra ihop jordnötssmör, socker och sirap i en kastrull på svag värme. Det ska bli en smidig smet, men det ska inte koka.

Om du som jag föraktar disk, dra av kastrullen från plattan och blanda ner de krossade flingorna direkt i smeten. Annars kan du förstås hälla över smeten i en bunke innan du tillsätter flingor.

Bred ut smeten i en långpanna eller annan form (storleken har inte så stor betydelse, det tar bara lite olika tid för den att stelna) som du täckt med bakplåtspapper. Jag använde en djup plåt och smeten räckte till ca 3/4 av plåtens yta.  Ställ sedan in den i kylen (eller ett annat kallt ställe) i ca 1 timme eller tills den stelnat ordentligt.

Smält chokladen i mikro eller vattenbad och bred ut den över kakan. Ställ tillbaka i kylen en timme till, och avnjut sedan med många vänner och en stor kopp te!