ugnsbakad lyxpasta till helgen

Och så kom då fredagen igen! Veckorna bara ilar fram, jag kan inte förstå vart dagarna tar vägen längre, hur de bara kan förvinna som de gör!

Om man som jag känner sig lite sliten sådär på fredagseftermiddagen men ändå vill laga någonting som inte känns lika vardagligt som spagettin man kokade igår, eller lika slentriant som tacosen man dukar fram på rutin, då skulle kanske det här kunna vara ett förslag? Ljuvliga tomater frästa i vitt vin, sedan badade i grädde innan de blandas med pasta och täcks med  ett tjockt mozzarellatäcke… Ja, ni hör, det är inte den vanliga pastagratängen det här inte, och det var därför jag valde att inte döpa den efter en sådan!
***

Det kanske låter som att det krävs mycket jobb då tomaterna skållas innan de fräses, men jag lovar, det tar verkligen ingen tid, och är inte heller svårt! Dock gör det smaken av tomat mycket mer behaglig, för att inte tala om hur nöjd man känner sig över att ha lagt ner det där extra lilla jobbet och märker vilken annorlunda upplevelse det blir! Dock kan man byta ut tomaterna mot körsbärstomater om man vill hoppa över det steget, då fräser du dem direkt med purjolöken utan att skålla dem innan.

Och du:

Det här är ingen bantarrätt. Nej, inte en smalrätt på något sätt; knappt en ”jag-inbillar-mig-att-jag-kan-vara-smal-fast-jag-äter-gott-rätt” faktiskt. Men ibland måste man ju få förgylla vardagen lite! Servera med sallad och var nöjd med att du fixat veckan utan att skrika hysteriskt, nu har du två HELA dagar av ledighet framför dig – massor av tid att vara ”nyttig” på ;)

***

Ugnsbakad pasta

Ingredienser
(4 portioner)

4 portioner kokt pasta
ca 5 tomater (gissningsvis runt 750 gram)
1/2 purjolök
1/2 dl vitt vin
1 dl grädde
1/2 dl riven parmesan
1 paket färsk mozzarella (125 gram)

olja att steka i
salt och peppar

Färsk basilika till dekorering

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader.

Koka pastan eller använd överbliven sådan från gårdagen. Jag valde fullkornsfusilli, men vilken sorts pasta som helst fungerar!

Skålla tomaterna genom att doppa dem i kokande vatten tills skalet börjar lossna. Skala dem, hacka köttet (utan att få med kärnorna) och ställ åt sidan.

Hacka purjolöken och fräs den i olja i en stekpanna. Tillsätt tomaterna och fräs någon minut eller två.

Häll över vinet och låt det koka in.

Tillsätt grädden, sänk värmen och låt sjuda några minuter.

Blanda ner pastan så den täcks av såsen.

Stäng av plattan och blanda ner parmesanosten. Salta och peppra.

Häll pastablandningen i en ugnsfast form och täck med skivad mozzarella.

Skjut in i ugnen i ca 10 minuter, tills mozzarellan har smält.

Tag ut och servera med massor av färsk basilika på toppen, gärna med en sallad bredvid!

Quinoawok med jordnötsdressing

Vad roligt att ni lyckades hitta mig, jag var lite orolig när allting gick så fort, men huvudsaken är att ni är här! Glöm inte att lägga till mig på bloglovin om ni prenumererade förut, jag kommer tyvärr inte kunna föra över några prenumeranter hit från sajtos sida.

***

Visst blev det en hel massa jobb för mig med att flytta över alla inlägg och fixa i ordning en ny bloggsida, men jag måste ändå erkänna att det här är ganska spännande! WordPress har nämligen en hel del finesser som sajto saknade. Jag hade bestämt mig för att jag skulle behålla min design ett tag till men nu när jag har suttit och bläddrat genom alla mallar kan jag ändå inte låta bli att experimentera lite! Här ska ändras om, sjunger jag mellan utseendeförändringarna, in med nytt och ut med gammalt! Som några av er så riktigt poängterade: Jag får se det här som en nystart, en chans att skaka om bloggen lite grann.

Ja, fast inte mycket kommer att förändras – helt ärligt. Det är ändå mycket som jag trivs med, och jag kommer inte sluta med matbloggandet och börja följa sporttablåerna åt er, jag är säker på att ni klarar det själva (med tanke på att jag inte är ett dugg intresserad är det nog bäst så). Ett nytt utseende kommer jag skaffa mig, ytan blir aningen annorlunda, men innehållet är i stort sätt detsamma. Vad säger ni om det?

***

Ett recept har jag också att dela med mig av; det första som jag publicerar på den här adressen. Dock önskar jag att bilderna var lite bättre, men ni får ta dem för vad de är – jag var helt enkelt hungrig när jag tog dem ;)

För ett tag sedan köpte jag hem en burk jordnötssmör. Det är en sådan där ingrediens som jag tycker är bra att ha hemma, även om man kanske inte är av den typen som direkt tycker om att bre det på mackan (usch nej!). Dels håller den länge, så att den står hemma gör ingenting, dels är det oerhört nyttigt (i alla fall om du köper en ekologisk variant utan tillsatt socker) om än aningen kaloririkt. Men bäst av allt; det finns en otroligt massa god saker att göra med just jordnötssmör! Varför inte röra ihop en god  jordnötsfrosting att ha på dina cupcakes eller göra fantastiskt goda jordnötskakor (det ska jag nog banne mig baka snart!). Vem älskar inte snickerskakor? Och tro det eller ej, men jordnötssmör passar ovanligt bra i mat också! Jag har redan skrivit om den afrikanska grytan där jordnötssmöret är ett måste, men någonting som är lite mer traditionellt är en god jordnötssås i det asiatiska köket.

Här bjuder jag på en spännande kulturkrock i form av en quinoawok med jordnötsdressing som inte kräver mycket mer än quinoa, grönsakerna du har i kylskåpet och jordnötssmör att röra ihop dressingen med. Det går snabbt, är relativt nyttigt och du rensar ur kylen på samma gång! Kalas ;)

***

Quinoawok med jordnötsdressing
(2 personer)

1,5 dl okokt quinoa (ungefär 3 dl kokt)

1/3 purjolök
1/2 gul paprika
1/2 röd paprika (självklart går det lika bra med en hel paprika i samma färg)
1 morot
1 liten bit zucchini
1 lika liten bit vitkål

1 1/2 msk jordnötssmör (gärna ekologiskt – då är det oftast osötat)
2 msk vitvinsvinäger
1 msk soja
1 liten, liten klyfta vitlök
lite chilipulver eller hackad chili om du vill
ett par msk vatten

salt

***

Börja med att koka quinoan genom att skölja den, hälla på vatten och låta den sjuda under lock i ungefär 15 minuter.

Blanda ihop dressingen i en skål. Klicka först i jordnötssmöret och häll över vitvinsvinäger och soja, pressa eller riv vitlöken och häll i lite chilipulver om du vill. Blanda ihop och tillsätt vatten tills konsistensen blir bra, för mig behövdes ungefär 3 msk vatten. Smaka av och tillsätt eventuellt lite mer vinäger eller lite mer jordnötssmör om du tycker det behövs.

Ta fram de grönsaker du tänker använda och strimla dem alla i lagom stora bitar (är du duktig blir strimlorna lika stora, jämna och fina, är du, som jag, mer åt amatörhållet blir det bra ändå!).

Woka alla grönsaker genom att steka dem i olja tills de precis mjuknat – de ska fortfarande ha lite tuggmotstånd.

Blanda i den nu färdigkokta quinoan i grönskaswoken.

Häll över dressingen, blanda och salta om du vill, tänk dock på att jordnötssmöret är salt i sig!

Servera i skål eller på tallrik, gärna med några jordnötter och det sista av dressingen droppad över.

***

Du kan också hoppa över wokandet och äta quinoan med de råa grönsakerna och dressingen som en sallad. Det gör du som du vill!

***

Smaklig spis!

Förändring förnöjer? Från sajto till wordpress.

Välkomna hit till min nygamla blogg! Jag säger nygamla eftersom, som många av er redan vet, det här är en fortsättning på bloggen jag hade förut:

daedalsmat.sajto.se

Att behöva byta plattform var inte önskvärt, och inte heller mitt beslut – sajto meddelade mig två dagar innan de försvann att allt jag skrivit skulle bli borttaget. Då blev jag lång i ansiktet kan jag lova! Jag som hade lagt ner hela min själ i bloggen jag byggt upp hos dem! Alla receptet, alla inläggen, alla kommentarer, all statistisk, alla prenumeranter, ALLTING. Borta. Sajto ska inte längre finnas till, och genom det, inte heller daedalsmat. Jag håller nu på att överföra så många av mina gamla inlägg som möjligt, förhoppningsvis hinner jag med nu innan de försvinner helt.

Dock ser jag det här som något positivt i det negativa – jag var aldrig nöjd med sajto. Det känns som att wordpress går att lita på, och förhoppningsvis inte kraschar för jämnan som sajto lyckades med. Jag hoppas också att ni som prenumererade på den förra bloggen väljer att prenumerera på den här också – jag kommer att fortsätta i samma stil, det är bara adressen som ändras!

Till en början kommer design och utseende på bloggen behållas som det var, så ni alla förstår att det är min blogg ni kommit till. När jag känner mig trygg med wordpress kommer det kanske att förändras det med.

Lägg gärna till mig på bloglovin under min nya adress:

karlekpatallrik.wordpress.com

eller genom att trycka på länken nedan.

Följ min blogg med Bloglovin

Jag ber verkligen om ursäkt för strulet <3

Alexandra

Äppelmuffins med kanelsmul

Jag växte upp i två olika hus på en och samma gata. Staden jag bodde i var liten nog att känna sig någorlunda trygg i men tillräckligt stor för att man inte skulle känna igen alla vid namn. En bra ort att vara ung i, kan jag säga så här efteråt (ja, tills man passerade tonårsstrecket och förstod att det inte fanns ett dyft att göra efter klockan 18.00). Visst önskade jag ibland att huset jag bodde i låg närmare skolan (som mest cyklade vi någon halvmil till skolan och lika långt tillbaka), men området var ombonat, välkänt och hade alla människor jag trodde mig behöva.
.
Och så flyttade jag därifrån.
.
Det blir ju så, när man växer upp, att stanna på samma plats lockar inte lika mycket längre. Jag försvann till USA ett tag, då kontakten med hemmet var nära på obefintlig, och nyligen (ja, för ett år sedan) hamnade jag i Växjö, sådär 2 timmars bilresa för en visit till mitt ursprung.
Detta har inte bekommit mig så mycket. Staden är ändå inte särskilt stimulerande längre, den började falla ihop för ett par år sedan och nu är det mer en sovstad än någonting annat. Men någon slags grundkärlek finns där fortfarande, jag tänker på den lilla biografen med en enda salong och ett kylaggregat från 1939 som gjorde att man alltid satt klistrad vid sätena av värmen, konditoriet som alltid tog överpriser för sina bakverk men som i gengäld hade världens härligaste tunna sugrör som vi barn älskade att dricka ur. Mataffärerna i stan som man alltid fick stå i kö i flera timmar i eftersom det var där alla pensionärer handlade och den lilla kiosken som låg ett stenkast från skolan och som blev så populär när godisförbud införskaffades i cafeterian och matsalen. Jag tänker på allt det där, och lite varm blir jag allt, för även om det finns negativa minnen från min barndom fanns det också de där fina glimtarna av genuin lycka.
.
Och nu är det dags att ta steget ut på riktigt. Mina föräldrar, som har bott kvar där tills nu, är i flyttningstagen. Huset jag spenderade min tonårstid i är ute för försäljning och det är inte till ett tredje hus på samma gata det planeras att flytta. Snarare tre-fyra timmar norrut. Att lämna de tomma butikslokalerna bakom mig gör då rakt ingenting, shoppingmöjligheterna där är mer eller mindre begränsade till Domus, men att lämna potentialen i staden, de vackra gamla byggnaderna och den äldsta långa soffan i trä, det känns i hjärtat. Även då minnena alltid kommer finnas kvar.
.
***
.
Ja, och så kommer det vara svårt att inte längre bo granne med det underbara par som bor till vänster om oss nu. Alltid på språng och alltid livsnjutare ut i fingerspetsarna har de förgyllt våra år genom småprat, fika och givmildhet.
.
Precis som de gjorde alldeles nyligen, då deras balkong bågnade av äpplen från alla fruktträd.
.
.
Lådor stod staplade överallt och vi blev ombedda att ”ta så många vi ville” då det inte fanns en möjlighet för dem att göra sig av med alla. Så nu badar jag i äpplen. Och då är det klart det blir till att baka med dem!
.
.
Visst är äppelpaj jättegott och äppelkaka likaså, men det finns ju mycket annat man kan göra av just äpplen! Som äppelmuffins till exempel. Mina fick sig också ett täcke av kanelsmul på toppen, då smul är ett gott sätt att pynta till muffinsen lite. Receptet är ifrån början amerikanskt och hittat här, men jag har konverterat det till svenska efter bästa förmåga, måtten kan därför verka lite konstiga. Jag använde själv de amerikanska måtten, så märker ni att någonting låter fel får ni gärna påpeka det!
.
***
.
.
Äppelmuffins med kanelsmul
.
Ingredienser
(12 muffins)
.
4 3/4 dl vetemjöl
2 1/3 dl strösocker
1 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
1 1/2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt
ev 1 tsk kanel
2  ägg (gärna ekologiska)
100 gram smält smör
3 1/2 dl äpple, skalade och hackade i små bitar (jag använde två äpplen)
.
Kanelsmul
.
3/4 dl brunt socker eller farinsocker
1 msk vetemjöl
1-2 kryddmått kanel
1 msk rumsvarmt smör
.
***
.
Börja med att sätta ugnen på 175 grader och ta fram en muffinsplåt med plats för 12 muffins. Ställ i de formar du vill ha.
.
.
Blanda vetemjöl, socker, bakpulver, bikarbonat, vaniljsocker och salt i en bunke. Om du som jag älskar kanel kan du tillsätta det här också. Ställ åt sidan.
.
Skala och hacka äpplena.
.
Smält smöret och låt svalna en liten stund. Blanda i äppelbitarna och äggen.
.
Vänd i mjölblandningen i äggsmeten, lite i taget. Blanda bara tills allt precis blivit en smet.
.
Fyll muffinsformarna med smeten.
.
***
.
.
Gör snabbt kanelsmulet genom att blanda brunt socker, vetemjöl och kanel i en skål. Tillsätt smöret och blanda till en grynig massa.
.
.
Fördela över muffinsen. Jag strödde lite extra socker över då jag tycker receptet för smulet är lite snålt.
.
.
Ställ in i ugnen i 15-20 minuter – prova med en sticka. När den kommer ut  torr är muffinsen klara! Låt svalna, gärna på galler, innan du smakar!
.
***
.
Hunden min gav dem högsta betyg ;)
.

Smaktest – Findus Simply Green Thai Veggie Bite

För någon vecka sedan eller så fick jag först höra talas om findus nya halvfabrikatsserie – simply green – och undrade lite över det som skulle erbjudas. Att det skulle innebära vegetariskt var jag så gott som säker på – allt som är vegetariskt är ju grönt (?)  – men i vilken utsträckning? Och skulle det vara helt färdiga påsar mat i stil med pyttipanna, delar av måltider  som quorn och hälsans kök ofta säljer eller kanske rentav bara blandade grönsaker eller liknande att piffa till den egenlagade maten med?

***

Så hittades då de första produkterna när jag var på besök hos mina föräldrar i lilla Oskarshamn, och jag var tvungen att snappa åt mig en av de påsar som fanns i kyldisken. Helt i vetenskapligt syfte alltså! Vid en första anblick så känns valen av mat väldigt eklektiska, jag kan inte riktigt finna någon röd tråd dem emellan. Så jag tog vårt alltid så trogna internet till hjälp.

Enligt Findus egen sida innebär simply green:

”grön mat utan kött med influenser från Indien, Thailand, Grekland, USA och Marocko som man kan njuta av både i större och mindre hushåll. Simply Green är modern smakrik mat som ger inspiration till fler gröna dagar”

Aha. Okej. Grön mat utan kött. Intressant. Indien, Thailand – okej – Grekland – aha – USA – umm, va? – och Marocko. Det var en hel drös med inspiration det, hur tar den sig i uttryck?

Jo, med än så länge 5 olika möjligheter:

Quinoa salad – ”matig sallad med quinoa, svarta och röda bönor, haricots verts, sugar snap peas och vildris, smaksatt med rostad vitlök och citron”. Den innehåller varken ägg eller mjölkprodukter och är således också vegansk.

Bulgur salad – ”smakrik sallad med bulgur och rostade grönsaker smaksatt med rosmarin, mynta och citron. Även vitost och svarta oliver”. Det innebär en laktovegetarisk rätt med andra ord, vitosten är nämligen inte vegansk. Om den är helt vegetarisk kan jag inte heller intyga, ostens ingredienser finns nämligen inte att tillgå.

Traditional falafel – gäsp. Jag menar ”Kikärtsbullar med krispig yta med lök, persilja och vitlök”. Också dessa är helt veganska.

Indian Bhaji bite – ”smakrika potatisbullar med krispig yta, smaksatta med spiskummin, chili och solroskärnor”. Innehåller ägg och är därför ovovegetariska.

Och till slut den som jag hittade hemma i min affär:

Thai veggie bite – ”Smakrika kikärtsbiffar med krispig yta smaksatta med kokos, limeblad och röd currypasta”. Innehållet anses vara laktovegetariskt, då de, av någon anledning, innehåller mjölkprotein.

Jag, som vegetarian, tycker att det verkar som trevliga tillskott i matdisken. Själv kan jag ju äta dem alla och behöver inte oroa mig för att köpa hem någonting med kött eller smygkött i (à la gelatin), speciellt eftersom findus nu bestämt sig för att sätta stämpeln simply green på allt i sortimentet som är vegetariskt – och med det menas lakto-ovo-vegetariskt så är man striktare än så hjälper inte symbolen. Alls.

Dock kan jag känna med de veganer som är intresserade av produkterna, då det bara är den traditionella falafeln, som redan fanns i sortimentet och helt ärligt inte är så intressant, och quinoasalladen som är ätbara för dem. Kunde inte i alla fall Bulgursalladen och veggie bitesen ha varit helt mjölk- och äggfria också? Vitosten är lätt att byta ut mot tofu och  vad mjölkproteinen gör i veggie bitesen är en gåta med tanke på att de är gjorda på (något så underligt som) kokosmjölkspulver. Hmm… Antagligen så kände Findus att en sådan satsning inte skulle ha lockat tillräckligt många att köpa produkterna, vissa blir ju avtända bara av att se ordet veganskt tyvärr.

***

Det var alltså Findus simply green thai veggie bite som hamnade i korgen när jag valde variant; detta eftersom kikärtsbiffar är något jag tycker mycket om och thaivarianten lät otroligt mycket mer spännande än falafeln gjorde (har jag skickat tillräckligt många subtila vinkar om hur tråkigt jag tycker det tillskottet är i jämförelse med de andra?). Dessutom känner jag att bulgursalladen och quinoasalladen säkert är riktigt goda, men de är också lättare att göra själv än de andra. Däremot är jag sugen på att prova Indian bhaji bitesen också, låter det inte spännande med smaksatta potatisbullar/bollar?

***

Väl hemma var jag så exalterad att jag knappt hann med ett kort innan tre stycken redan låg i stekpannan! Medan jag tillagade dem efter vad det står på paketen (ungefär – värm i olja eller smör i en stekpanna i 6-8 minuter. Vänd ibland) studerade jag framsidan lite närmare.

Jo, förpackningen tycker jag om. Det ser fräscht, gott och annorlunda ut, med en överskådlig detaljbild av kaloriinnehåll, portioner och hur många minuter de tar att tillaga.

Och på tal om kaloriinnehållet kan jag meddela att 100 gram innehåller 290 kalorier och en portion beräknas vara tre biffar på runt 50 gram 120 kalorier styck, sammanlagt alltså 460 kalorier, vilket jag tycker är ganska mycket för bara biffar. Fetthalten  är också ganska hög men du får i alla fall 9 gram protein genom dina tre biffar, så nu kan ingen säga att vegetarianer inte kan få i sig tillräckligt med protein!

Innehållet är ganska så lätt att läsa ut, vilket helt klart är en fördel. En del e-nummer i form av bakpulver, annars består biffarna mest av kikärtor, mannagryn, det där redan nämnda kokosmjölkpulvret och olika kryddor/smaksättningar. Ja, och mjölkprotein. Av någon anledning.

Och frysta ser de ut som man kan tänka sig att de skulle göra. Inte precis likadana, platta och totalrunda – vilket jag gillar, de ser inte så ”halvfabrikatiga” ut då – och med fläckar av färg här och där. De luktar svagt av någonting oidentifierbart men inte så man undrar hur i all världen de kan dofta så.

Här är min portion, tillsammans med resten av måltiden (som bestod av ett ihopplock av vad kylen hade att erbjuda, stekt ägg, lite auberginegratäng, vitlökssås och sallad). Jodå, de ser fortfarande lovande ut. Jag tillsatte inga kryddor och smakade först biffarna helt naturella, för att ge ett så rättvist betyg som möjligt.

En gaffel senare kan jag säga såhär: de är goda, helt klart. Konsistensen är lite mosigare än vad jag brukar göra mina biffar, men man får ofta den mjuka konsistensen på köpt vegetarisk mat, lite som fiskbullar, om ni någon gång ätit det (jag gjorde det i mina blåögda barndagar). Smaken är helt klart mest åt citrongräshållet. Ja, de innehåller citrongräs, så det är kanske inte så konstigt, men OJ vad de smakar citron! Alltså jösses! I och för sig är jag inte totalförälskad i just citrongräs, men även om jag varit det hade jag nog blivit lite knockad av smaken, i alla fall om jag inte fått någon direkt förvarning (som ni nu har!). Det är inte en hemsk bismak, men ingen smaksensation heller.

Annars har jag inte mycket negativt att säga. De är snälla, mjuka och slinker ner. Om man hinner att göra sina egna är det nog att föredra, fast då hade man kanske inte varit och letat efter halvfabrikatsprodukter till att börja med. Och smaksättningen är spännande. Lite exotisk. Men mest citronig. Jag tror inte att det blir ett andra köp för mig, men de jag har i påsen kommer ätas upp. Såklart, jag är ju smålänning ;)

3/5.

Jamies auberginegratäng och påtvingad bloggvila

Ni får ursäkta att bloggen ibland -som igår – är omöjlig att ta sig in på, jag själv blir lika irriterad varje gång, då inte jag heller kommer in på den. Det betyder en HEL DAG utan bloggande – AAAAAH!

Jösses vilket i-landsproblem ;)

Nej, det är plattformen jag använder som av någon anledning slutar att fungera någon dag i månaden sådär. Helt utan förvarning. Lite som att de vill ge oss bloggare lite semester från att kolla statistik då och då. Tack för omtanken, men nej tack.

Så igår blev det istället en filmdag på hög nivå! Att se på film är ett nästan lika stort intresse som att laga mat och äta, så det var härligt att kunna ägna sig åt det en dag utan dåligt samvete i form av läxor som måste göras och liknande. Efter en riktig solskensförmiddag, som vi ägnade åt lite stadsvandring och sedan grillad lunch (härligt, jag trodde att det var slut med sådana nu när oktober snart är här!) blev det först The way back, sedan Thor och till sist Flickvänner från förr – som gick på TV under kvällen. Helt olika filmer, den första ett långsamt drama, den andra ett actionpackat äventyr och den sista kärlekskomedi för hela slanten, men helt klart sevärda. Eller ja, den sista var väl inte det bästa jag sett, men som slapparfilm efter två andra fick jag i alla fall inte för ont i ögonen av den.

***

Så blev det något lagat då?

Jodå, det fanns över till ett spännande tillbehör när grillen sattes igång! Närmare bestämt en auberginegratäng, som serverades till majskolvar, mina föräldrars köttbitar och min vegetariska choritzokorv. Och en härlig sallad förstås, vad vore grillen utan en sådan?

Receptet är Jamie Olivers från början, och jag lånade det härifrån. Hans version ber om konserverade tomater, som säkert passar precis lika bra, men vi hade en hel drös av färska sådana så jag gjorde tomatsåsen från scratch. Jag tycker så mycket om att skålla tomater! Det är en så härlig känsla att sänka ner dem i det kokande vattnet och sedan ta upp dem och dra bort skinnet på dem! Det låter barbariskt när jag skriver om det så, men jag kan inte låta bli! De blir så vackra utan sina skal, och en tomatsås gjord på färska tomater är verkligen njutbart <3

Här kommer min version, som med egengjord tomatsås och egenriven ost tar lite längre tid, men bjuder på enorma smaker!

***

Jamies auberginegratäng på mitt sätt

3 auberginer

1 kilo färska tomater (ungefär 6 stora) eller två burkar konserverade tomater
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 tsk torkad oregano
1 tsk honung eller en skvätt ketchup
ungefär 1-2 msk vitt vin eller vinäger (smaka av!)

ca 3 dl smakrik ost – gärna riven samma dag. Jag använde parmesanost blandat med vanlig hushållsost.
1/2 dl ströbröd eller smulat vanligt bröd

Olivolja
salt och peppar

***

Börja med att sätta ugnen på 190 grader och ta fram en ugnsfast form.

Skär auberginerna i skivor och lägg ut dem på ett skärbräda eller liknande. Salta och låt vila i 10-15 minuter. Torka av. Detta görs för att dra ut eventuellt bitter smak ur auberginerna som annars kunde gett gratängen en viss bismak.

***

Under tiden kan du skålla tomaterna genom att koka upp vatten och låta tomaterna koka med någon minuter eller två tills skalet börjar spricka. Tag upp dem med en hålslev, låt svalna en stund och skala av skinnet. Hacka dem men uteslut kärnorna.

Hacka den gula löken och vitlöken och fräs dem i en kastrull en liten stund. Tillsätt tomathacket, torkad oregano och honungen eller ketchupskvätten. Låt puttra under lock i ungefär en kvart.

***

Då kan du ta hand om aubergineskivorna. Fräs dem i olivolja i en stekpanna i omgångar tills de får en fin yta, salta och peppra. Det går åt ganska mycket olivolja, du vill inte att de ska steka torrt! Lägg dem undan för undan på en tallrik vid sidan av.

***

Smaka av tomatsåsen med vitt vin eller vinäger och kryddor.

***

Riv osten för hand eller i en matberedare.

***

Täck botten med ett tunt lager tomatsås – för mig blev det ungefär 1/3. Strö över riven ost och täck med ett lager av de stekta auberginerna.

Fortsätt varva tills du bara har tomatsås till ett lager till. Häll över den sista tomatsåsen över det senaste auberginelagret och täck med ost.

Strö över ströbröd och ringla över lite olivolja. Du kan också eventuellt hacka lite färska kryddor eller använda torkad oregano och smaksätta med genom att strö över.

Skjut in i ugnen i ungefär 20 minuter (Jamie tyckte en halvtimme var bättre, men min behövde inte stå inne så länge).

Tag ut, låt svalna lite och ät till vad som helst ;)

Smidig brysselkålsgratäng och en pizzasallad om du vill

Jag var ett av de där konstiga barnen på dagis som alltid åt upp grönsakerna och aldrig tyckte att någon lassade på för mycket rivna morötter på min tallrik. Kanske var jag en born-to-be vegetarian redan från start? För det är inte många grönsaker jag inte tyckt om genom åren, och även som liten var det ofta det som jag tyckte var det allra bästa med måltiden. Hur kan man ens få för sig att äta tacos utan majs och sallad och vem åt inte frysta ärtor som snacks framför TVn?

Brysselkål var en sådan grej. Varje gång det serverades (vilket mer eller mindre alltid var omkring jul) slängde jag mig över skålen, och tillsammans med köttbullarna (vilket barn tycker inte om det?) var det vad som dominerade på tallriken.

Därför förvånar det mig alltid när jag hör att barn ofta inte vill äta grönsaker, att man måste truga i dem broccoli och blomkål. Okej att man tycker att en eller två sorter är lite trista, jag själv har väldigt svårt för selleri till exempel, men det finns ju SÅ MÅNGA olika varianter, hur kan man ogilla alla dem? Har det verkligen med att de är GRÖNSAKER att göra, eller handlar det mer om attityd, om en princip? Att nyttigt måste betyda trist och tråkigt, oavsett hur det egentligen smakar?

***

Hur det än är med den saken blev det brysselkål för mig ikväll, men för att göra det hela lite roligare än att bara koka och äta så blev det en rätt i gratängform. Eftersom jag var ensam hemma lagade jag den för två personer, men receptet är väldigt enkelt att dubblera om man serverar fyra, en brysselkålspåse innehåller nämligen ofta 500 gram, av vilket jag nu använde hälften. 

***

Jag åt min gratäng tillsammans med pizzasallad, en aningen udda kombination, men absolut gott! Ett snabbt recept på det hittar du också här nedanför.

Och du – tyckte du om grönsaker som liten?

***

Brysselkålsgratäng
(2 personer)

250 gram brysselkål
1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1/2 röd paprika
ev. en bit zucchini
ca 1 1/2 dl matlagningsgrädde
1-2 msk dijonsenap
upp till 1 dl riven parmesan eller annan god ost

olja att steka i
salt och peppar

***

Koka brysselkålen i en kastrull tills de känns lagom mjuka – runt 10 minuter.

Hacka under tiden lök och vitlök och fräs i olja i en stekpanna.

Fortsätt med att hacka paprikan och zucchinin (om du har) och lägg i de bitarna i stekpannan också.

Sänk värmen och häll över matlagningsgrädden. Smaksätt med senapen.

Låt det hela koka ihop en stund, salta och peppra sedan efter smak.

Lägg över den nu kokta brysselkålen i en ugnsform och häll över grönsaksröran.

Strö över så pass mycket riven ost som du tycker passar.

Skjut in i ugnen tills osten smält och fått lite färg, det tar inte mer än kanske 10 minuter.

Ät antingen med en god sallad och/eller exempelvis kokt ris eller potatis.

***

Själv hade jag ett stort överskott av vitkål i kylen och blandade ihop en pizzasallad (i världens snyggaste skål). Det som är bra med just pizzasallad är att det nästan blir godare om det får stå någon dag, och det går väldigt fort att göra också!

Allt du behöver är vitkål som du strimlar med en osthyvel och gärna mortlar lite så den blir lagom mjuk (helt frivilligt!). Häll över olja (jag valde oliv), vitvinsvinäger och lite ättiksprit om du vill (jag uteslöt den). Salta, peppra och rör om. Färdigt!

Lemon bars – för oss citronälskare

Först och främst – ni som har följt mitt äventyr med CSN, som nekade mig pengar till att studera det här läsåret; tack för ert stöd <3 Jag valde att överklaga deras beslut, och de gick med på att låta mig få studiemedel i alla fall! Vilken enorm lättnad! Så nu kan jag fortsätta att studera, fortsätta att baka och laga mat, utan att behöva oroa mig för hur det ska gå ihop ekonomiskt (ja, mer än vanligt då).

För att fira detta – eller ja, egentligen mer för att få ha en riktigt mysig kväll tillsammans – träffades några av de finaste människorna jag vet hemma hos en vän för att äta tacos, se på film och skratta i allmänhet. Det är så roligt att ses då och då även nu när vi inte längre går i samma klass, och vi hade mycket att ta igen.

Då är det ju alltid trevligt att ha med något till efterrätt!

 

Detta recept är från början amerikanskt och jag fick det någon gång när jag bodde därborta, runt år 2006 eller så. För er som, liksom jag, älskar citronpaj är det här en nära släkting, skillnaden är att den trycks ut i en större form och delas i bitar – lite som skillnaden mellan kladdkaka och brownie.

Jag använde mig av en mindre form när jag bakade mina den här gången än vad som efterfrågas i receptet. Förklaringen är väldigt enkel –  jag hade helt enkelt ingen i perfekt storlek. Detta medförde att det blev lite mer av allt än vad jag behövde, så jag valde att göra bottnen lite tjockare och själva kakan lite högre. Dessutom är jag galet förtjust i kanel och smaksatte med en tsk sådan, dock blev det inte mer smak av den än att man kanske, om man visste om det, kunde hitta den bakom citronen någonstans. Nästa gång får jag nog hälla på lite mer.

Den blev i alla fall uppskattad, så jag tänkte att det kanske är någon mer därute som tycker att citron i bakverk alltid blir lika lyckat <3 

***

Lemon bars

Ingredienser
(en form, ca 20×30 cm)

4 1/2 dl vetemjöl
1/2 dl florsocker
225 gram rumsvarmt smör

4 ägg
4 tsk mjöl
3 dl socker
1 dl citronsaft (saften från cirka 2 citroner)
rivet skal från en citron
ev 1-2 tsk kanel eller kardemumma

***

Börja med att värma ugnen till 175 grader och smörj en form.

Blanda mjölet och florsockret med varandra i en bunke. Klicka i det rumsvarma smöret och blanda till en grynig massa (jag brukar använda händerna till det här, men man får räkna med att bli lite kladdig!).

Tryck ut massan i formen så den täcker bottnen (att trycka upp den på sidorna är inte nödvändigt) och ställ sedan in i ugnen i 20 minuter.

Under tiden; knäck äggen i en skål och tillsätt mjöl, socker, citronsaft och citronskal. Vill du smaksätta med kanel eller kardemumma häller du i det också.

Vispa blandningen ordentligt med elvisp – gärna några minuter.

Tag ut formen när det gått 20 minuter och häll citronblandningen över bottnen.

Ställ tillbaka i ugnen och grädda kakan tills fyllningen har stannat, men inte mer. Det tar cirka 20 minuter.

Tag ut ur ugnen, låt svalna och skär upp i lagom bitar. Innan servering kan du, om du vill, pudra dem med lite florsocker.

***

Det här är mitt bidrag till månadens sötsak, som bloggen söta saker ordnar med. Temat denna gång är syrligt – då passar ju citron väldigt bra ;)

Rotfruktsgryta med ajvar relish

Jag märker hur hösten har börjat sippra in i hemmen nu, både i de bloggar jag läser, där äpplen, svamp och rotfrukter blir mer och mer frekvent och färska bär fått ge vika nu när kylan gör det svårt för dem, men också hemma hos mig och hos mina vänner. Istället för att samlas för att grilla ute i gröngräset är det innekvällar med film och mys som gäller, hinkvis med te och mat lagad tillsammans.

Själv kunde jag inte vara nöjdare. För varje år tycker jag mer och mer om hösten, precis som att jag uppskattar att få måla dit den där guldkanten på vardagen mer nu än vad jag gjort tidigare. Bara genom att tända ett par ljus och slippa det starka lampskenet har man skapat sig själv en liten rogivande stund, även om det är böcker som ska läsas och uppgifter som ska lämnas in. Dessutom är det ju nu som det är så härligt att stå inne framför spisen och producera goda, nyttiga och värmande rätter som tinar upp i mörkret istället för att blanda ihop en snabb sallad och svettas igenom måltiden.

Glöm heller inte att hösten är en tid för lite annorlunda firande, halloween för många och thanksgiving för somliga. Tänk vad mycket gott det finns runt dessa högtider, mycket som vi kanske inte är vana vid men som är väl värt att prova! Som den fantastiska pumpan som kan bli både en kryddig soppa och en mjuk och len efterrättspaj.

Ja, som ni märker har jag välkomnat hösten helt och fullt, och ni kommer därför säkert träffa på mängder av grytor och soppor från och med nu. Det går ju inte att undvika när mörkret tränger sig på, det finns inte mycket som smakar bättre än en god gryta och ett frasigt bröd när solen inte syns till. Som den här till exempel. Sötpotatis är bland det godaste jag vet och tillsammans med morötter, tomatkross och ajvar relish blir det en spännande smakkombination som mättar och som är perfekt till matlåda att ta till när tiden inte finns.

Hur känner du inför hösten?

***

Om jag inte minns helt fel läste jag ett recept på en gryta med sötpotatis och purjolök från antingen tasteline eller recept.nu som jag inspirerats av, men jag kan inte säga helt säkert vilket. Jag vill absolut inte stjäla något från någon som inte får äran för det, så om ni hittar ett snarlikt recept någonstans så är det antagligen så att jag läst igenom det någon gång och tyckt det låtit riktigt gott. Vi får ju lära oss allt om referenser i klassrummet nu, kanske är det därför jag tycker det är så viktigt att rätt person får äran för det som blir lagat? ;)

***

Jag tillsatte mer vatten än jag sedan skrev ut i receptet nedan men tyckte att min rätt blev ett mellanting mellan gryta och soppa, vilket också är gott, men det var ju en gryta jag ville ha! Så fyra dl borde räcka mer än väl, det är bättre att det är lite för lite vatten från början så man kan hälla på lite till om det behövs. Samma sak gäller för ajvar relishen, tillsätt mer i slutet om du tycker att jag var lite mesig med mängden!

***

Rotfruktsgryta med ajvar relish

Ingredienser:
(4 portioner)

1/2 purjolök
2 vitlöksklyftor
2 morötter
2 sötpotatisar
1 paprika (min var röd)
1 buljongtärning
ca 4 dl vatten
1 burk krossade tomater (ca 400 gram)
1 dl ajvar relish
1 burk bönor (400 gram) (jag valde stora vita bönor)

olja att steka i
salt och peppar

***

Hacka purjolök och vitlök och fräs i olja i en stor kastrull.

Skala morötter och sötpotatis. Skär dem i mindre bitar och lägg i efterhand de blir uppskurna. Fortsätt med paprikan på samma sätt.

När allt är uppskuret och ligger i grytan, smula över buljongtärningen och häll över vattnet.

Låt koka under lock runt 10 minuter.

Fortsätt med att hälla i de krossade tomaterna och ajvar relish och låt koka lite smått i ungefär 15 minuter till eller tills allt är mjukt och har kokat ihop lite.

Skölj bönorna och blanda i grytan.

Smaka av, salta och peppra efter smak. Om du tycker det behövs kan du addera lite mer ajvar relish.

Servera med tex turkisk yoghurt som jag gjorde och kanske lite persilja på toppen. Ett gott bröd passar bra till!

Ännu ett tack – med plommonsylt på toppen

Jag saknar ord.

Det är så svårt för mig att förstå, så långt utanför min lilla bubblas referensramar att det inte går att greppa.

Vi har nu, tillsammans, passerat 300 unika besökare på en dag.

Över 50 stycken fantastiska, underbara, makalöst fina läsare har jag som troget prenumererar och i ur och skur lyser upp mina dagar bara genom att tycka att min blogg är värd att följas.

Tack.

En del av mig är lite orolig. Orolig  för att ni kanske tror mer om mig än vad jag är. Jag tittar runt på SÅ många bloggar varje dag, lär känna SÅ många nya människor och möter SÅ många som kan SÅ mycket mer om det min blogg handlar om än vad jag kan.

Jag är egentligen inte jättebra på att laga mat. Eller på att ta bilder. Jag kan inte göra perfekta macarons varje gång och vet inte hur man får till en bearnaisesås som inte skär sig. Och vad för kamera jag använder vete gudarna. Allt jag vet är att den fungerar.

Det enda jag kan säga med säkerhet är att jag älskar det. Jag älskar att leta inspiration, att testa nya recept, att göra nytt och prova gammalt. Att lära mig genom att göra rätt och lära min ännu mer genom att göra fel. Och det ger mig så fruktansvärt mycket att få dela med mig av det jag lär mig till er alla som vill veta, som också är hungriga (på alla sätt). Och så älskar jag att äta, förstås, och att bjuda. Jag älskar att skriva om det jag gör och läsa om det andra gör. Ni hjälper mig att hålla mig balanserad och det ska ni har ett STORT tack för.

***

Och ett tack kan ju bara följas av ett recept, eller hur?

Det här är inte ett väldokumenterat sådant.

Plommonsylten var nämligen populär där hemma, jag som annars får tvinga i mina nära kakor och annat som jag inte lyckas äta upp själv. Vips, så hade jag bara en liten burk kvar som fick agera sötsak på rostmackan och bli modell för dessa bilder.

Sylten blir väldigt söt, men för oss som tycker att socker är livets krydda är det inte något negativt. Prova den gärna på morgongröten, eller som topping på en dessert.

Och glöm inte att berätta för mig vad du tyckte!

***

Originalreceptet är hämtat från allt om mat och hette där något så passande som plommonsylt, enkel. Det enda jag gjorde för att ändra på detta vinnande koncept var att välja kanelen framför rosmarinen, byta ut farinsockret mot rårörsocker och skriva om instruktionerna. Något måste jag ju göra själv ;)

***

plommonsylt

Ingredienser:

500 gram plommon
1/2 dl vatten
1 1/2 dl syltsocker (fantastiska syltsocker <3)
1/2 dl rårörsocker eller farinsocker
1 kanelstång (eller byt ut den mot en rosmarinkvist)

***

Väg upp (de sköljda) plommonen och räkna hur många det är, detta gör det enklare att plocka ur kärnorna senare. Mina var små och jag använde 24 plommon.

Lägg dem i en kastrull och häll över syltsocker, rårörsocker och lägg i kanelstången.

Koka tills plommonen är så mjuka att kärnorna har fallit ur, för mig tog det ungefär 15 minuter.

Dra av från plattan, fiska upp kanelstången och kärnorna – om du räknade plommonen innan behöver du inte oroa dig för att missa någon – och sylten är klar!

Min hamnade på frukostmackan <3