Citron- och marängpaj

Även i yngre år älskade jag att baka. Min lillebror och jag brukade inta köket då och då, med mamma i soffan i vardagsrummet bredvid, hänga upp ett skynke över dörrkarmen och överraska med allehanda små hemgjorda missöden i stil med smuliga brysselkakor och halvbrända syltgrottor. Ja, och en hel del snöande med mjölet från lillebrors håll – det var höjdpunkten i hans bagarkarriär. Jag minns med bestämdhet en kväll då vi ville överraska med något alldeles speciellt, något som hon aldrig upplevt förut. Vi snodde runt i köket som små virvelvindar medan lite av varje åkte ner i skålen framför oss. Ägg, mjöl, lite hackad lök… Och fullt av majonnäs. Mamma höll god min när hon försiktigt smakade på underverken, men jag själv fick inte ner en bit. Dock lärde jag mig väl säkert något av det; om inte annat så att majonnäs sällan hör hemma i kakor, hur gått det än är på mackor med kokt ägg!

Vad har då det här med en citron- och marängpaj att göra? Jo, månadens sötsak inne hos söta saker har denna månad temat ”personligt”. Även om jag kunde ha låtit majonnäskakorna återuppstå kände jag att något som jag själv faktiskt tyckte om kändes som  ett bättre recept att dela med mig av. Och det är där citron- och marängpajen kommer in i bilden!

För visst har jag massor av minnen från alla mina bakäventyr, men alla slutar de med att min mamma glatt tuggar i sig, medan min käre far klappar mig på huvudet och går ut i garaget för att slippa lukten av bak. Pappa är nämligen INTE en kakälskare – tro det eller ej. Han är tvärtom den enda i hela världen som INTE tycker om doften av hembakat bröd eller synen av färska bullar precis uttagna ur ugnen. Och varje gång jag stolt räckte fram ett nytt bakverk fick jag tjata mig till att han tog ett bett, och visste alltid att han bara gjorde det för att han kände sig tvingad; inte för att han tyckte det var så rysligt gott att han inte kunde hålla sig borta. Dock fanns det ett, exceptionellt undantag – han älskade den här citron- och marängpajen. Den syrliga citronkrämen ihop med det söta marängfluffet måste ha smält även hans isiga smaklökar, och jag har bakat just denna paj på beställning flera gånger för att bjuda hans arbetskamrater och vänner. Det gjorde jag gärna – allt för min älskade pappa <3

***

Mitt recept har jag haft liggande hemma länge, men jag har nyligen återfunnit ett snarlikt på Icas receptsidor; kanske är det från just Ica jag fått det någon gång? Se till att skålen med äggvitor är riktigt ren, då minsta gnutta fett gör att det blir svårt att få till den rätta marängsmeten. Jag brukar dela äggen det första jag gör och låta vitorna stå framme i värmen ett tag, jag vet inte om det bara är jag, men det känns som att det går lättare då :)

Ibland dubblar jag marängreceptet, om jag har nog med ägg hemma, då jag kan tycka att smeten är lite snålt tilltagen. Den här gången valde jag dock att bara göra en omgång.

Lycka till!

***

 

Citron- och marängpaj
(1 pajform på ungefär 26 cm, ca 6 personer) 

bottnen:

3 dl vetemjöl
100 gram smör (rumsvarmt)
3 msk kallt vatten

 Citronfyllningen:

1 1/2 dl strösocker
150 gram smör
zest (det rivna skalet) och saft från två medelstora citroner
2 hela ägg
2 äggulor

Marängtäcket: 

3 äggvitor
4 msk socker

***

Bottnen: 

häll mjölet i en bunke och lägg i smöret i bitar. Blanda samman till en grynig massa, med händerna eller i matberedare.

Tillsätt det kalla vattnet och knåda ihop till en deg.

Svep in i plastfolie och låt vila kallt en stund, en halvtimme eller så.

Sätt ugnen på 200 grader och ta fram en pajform. Klä den eventuellt med bakplåtspapper om det behövs.

Kavla ut degen och lägg i formen, täck kanterna också. Vik över aluminiumfolie över kanterna så åker de inte ner under gräddningen.

Ställ in i kylen igen i ca 10 minuter.

Grädda i 10 minuter och ta bort aluminiumfolien.

Grädda 5 minuter till, tag ut ur ugnen och låt svalna.

Fyllningen:

Blanda socker, smör, zest (skal) och juice från citronerna, ägg och äggulor (spara de två äggvitorna som blir över till marängen!) i en kastrull på svag värme. Låt den sakta sjuda upp under konstant vispning.

När den är tjock och krämig är den färdig; ta den av plattan och kyl ner den lite under vispning genom att kallt vatten i diskhon och ställa kastrullen däri.

Häll krämen i pajskalet.

Marängtäcket:

Öka ugnsvärmen till 250 grader.

Vispa de två äggvitorna som blev över från krämen PLUS en till tills de blivit ett hårt skum.

Tillsätt en matsked i taget av sockret under vispning.

Bred marängsmeten över citronkrämen försiktigt, eller gör ett mönster om du vill (tex rutor). Ställ in i mitten på ugnen tills marängen fått fin färg, det tar bara 2-3 minuter så se till att hålla ett öga på den!

Servera pajen varm eller kall; som den är eller med ex. grädde och färska hallon.

***

About these ads

30 thoughts on “Citron- och marängpaj

  1. Fina (om än inte så välsmakande) minnen. Kommer ihåg att jag gjorde något liknande med min granne när vi var små. Minns något med cornflakes och ost i micron… huua.
    Jag tänkte också baka något med pappa-tema på ”personligt-utmaningen”, men min pappa behöver man inte truga med godsaker…
    Har dessutom lite limecurd i kylen, det borde ju funka till en sådan här marängpaj?

  2. låter lite som när jag och min lillasyster huserade i köket när vi var små. minns en gång när syrran körde på gurka med chokladsås…

    hoppas att allt är bra med dig? jättefin hund du har (såg hen i ett tidigare inlägg) :)
    Ta hand om dig och ha en finfin vecka. kram

  3. Hm ja majonäs vet jag inte om jag testade någon gång men visst känns det igen att man gjorde helknasiga små experiment i köket som liten. (händer väl ibland fortfarande om jag ska vara ärlig). Citronmarängpaj är ju så gott och det var länge sedan så det måste jag helt klart göra en snart. Ha det bra!

  4. Tack för en ljuvlig berättelse, som fick mig att minnas när min pappa bakade citronmarängpaj. Den var makalöst god! Utom den gången han använde lök-skärbrädan när han skar citronerna. Hela pajen smakade lök, men pappa åt och höll god min. Vi barn nästan kräktes. Lökpaj är gott, men det är som med majonnäsen – man ska äta den på annat sätt! Tack för ett härligt inlägg!

  5. Citronmarängpaj är även en favorit hos mig – men i glutenfri tappning förstås. Och du, jag tror du gjorde helt rätt som hoppade över majonnäsen! Det hade nog blivit en lite väl personlig touch på pajen!

  6. Jag fullkomlighen älskar citronpaj! i och för sig tycker jag väldigt mycket om allt med citron, till skillnad från apelsin som jag helst undviker i all sorts bakning. Pajen ser verkligen god och krämig ut, precis som den ska va :)

  7. Jag fullkomligt älskar citronmarängpaj! Har aldrig provat att baka själv men nu när jag har ditt recept har jag inga ursäkter längre. ;)

    Ha en riktigt skön helg!

  8. Pingback: Getting personal | Söta saker

  9. Pingback: Amerikansk pecan pie – för att favoriten håller. Varje gång. | Kärlek på tallrik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s