Blåbärsmarängtårta med dulce de leche

Jag är medveten om att jag i förra inlägget bedyrade att det skulle bli ett matinlägg snart, eftersom jag har en oavbruten linje av bakade godsaker bakom mig och bloggen i sig inte är en blogg om endast bakverk. Jag är också medveten om att det här INTE är ett matinlägg. Inte ens i närheten. Men kan ni egentligen skuldbelägga mig när jag för en gångs skull blev tillfrågad att göra något marängigt och gräddigt utan att behöva halvt be på mina bara knän för att få chansen? Med lite inspiration från little dessert som använde dulce de leche i sin marängtårta (som förövrigt ser helt fantastisk ut) gjorde jag en egen variant – en lite mjukseg marängbotten med blåbär insprängda här och där kompletterad med ett täcke av dulce de leche, generöst med vispad grädde och färska bär som dekorering. Vad tror ni om det?

***

Förutom att baka marängtårta har jag haft en underbar helg med hela familjen för en gångs skull – jag bor ju med mina föräldrar nu över sommaren men egentligen är Växjö min postort, och där bor också min bror som kom upp till oss på besök de senaste tre dagarna. Det är inte så ofta vi spenderar tid tillsammans allihop så vi har passat på att åka på lite utflykter till bland annat vackra Trosa och Oskarshamnsliknande Nynäshamn, äta god mat på O’learys en nästan ljummen lördagskväll (för mig blev det en ceasarsallad, dock utan ceasardressingen – man får vara på sin vakt som vegetarian, den innehöll nämligen ansjovis och fick bytas ut mot en annan variant) innan en drink eller två gled ner i hamnen och så har vi också haft tid för lite sällskapsspel för att mysa till det ytterligare!

Ja, och så togs det en familjebild dagen till ära då mina morföräldrar var i stan dessutom, de som bor två timmars väg härifrån de med. Hunden blev intresserad av något annars och hälften av honom försvann mitt i plåtningen, men en bild blev det ändå :)

Klart en marängtårta skulle få toppa av denna familjehelg!

*

För att baka denna tårta behöver du ha lite tid på dig , du måste nämligen förbereda marängbotten och dulce de lechen lite innan tårtan ska ätas. Dock är det är ett tips att lägga ihop allting och dekorera med bären precis innan servering, så bären inte sjunker ner i grädden och dekoren blir lite trist halvsnygg. Har du bara den där nämnda tiden så är det heller inte komplicerat eller svårt, och resultatet blir to die for!

***

Blåbärsmarängtårta med dulce de leche

Ingredienser:
(1 marängtårta, ca 8 portioner)

4 äggvitor (gärna ekologiska. Spara äggulorna och gör något annat med dem!)
1 nypa salt
2 1/2 dl strösocker
1 tsk citronsaft
2 tsk vaniljsocker
1 dl färska blåbär

*

1 burk sötad kondenserad mjölk (eller, för en snabbare version, 1 tub färdig kolasås)
3 dl vispgrädde
ev. 1-3 tsk vaniljsocker
1 dl färska blåbär
250 gram färska hallon

***

Börja med att sätta ugnen på 250 grader och ta fram en plåt som täcks med ett bakplåtspapper. .

Separera äggen och häll äggvitorna i en alldeles ren skål/bunke, låt det inte finnas med en gnutta av gulan, då blir det inte någon maräng!

Vispa äggvitorna till ett styvt skum; det ska stanna i botten på bunken om du vänder den upp och ner (prova gärna inte över finaste mattan det första du gör!). gör gärna detta i köksassistent eller med elvisp, du lär få stå och vispa ett bra tag om du gör det för hand ;)

Tillsätt saltet och sedan socker lite i taget under vispning. Fortsätt med att pressa i citronsaften och tillsätta vaniljsockret.

Lägg undan vispen och vänd försiktigt ned blåbären. De ska inte mosas eller färga marängsmeten, bara gömmas däri.

Rita eventuellt en cirkel på bakplåtspappret lika stor som du vill ha din marängbotten. Sprid ut smeten inuti cirkeln eller freestyla en egen utan hjälpande linjer.

Ställ in i ugnen samtidigt som du vrider ner temperaturen till 125 grader och låt marängen gräddas i ca 60 minuter för en mjukseg maräng eller i 90 minuter för en krispigare sådan. Tag ut marängen och låt den svalna helt.

***

Koka under tiden dulce de lechen. Detta gör du genom att ta bort etiketten från burken med sötad kondenserad mjölk, ställa den i en kastrull som är högre än själva burken och täcka den helt med vatten. Låt sedan burken koka i minst en timme (för en lös, kolaliknande sås) eller upp till 4 timmar (för en riktigt tjock variant). Jag kokade min till den här tårtan i 1 1/2  timme.

Tag upp ur vattnet och låt svalna.

Sprid ut ett lager av dulce de lechen över den färdiga marängbottnen. (Använder du färdig kolasås är det bara att hoppa över att koka den kondenserade mjölken och istället trycka ut den mängd du vill ha av kolasåsen över marängbottnen).

Vispa grädden, eventuellt med lite vaniljsocker i, tills den blir fluffig men inte alltför tjock.

Skeda ut över dulce de lechen och jämna till.

Dekorera som du vill med de färska blåbären och hallonen precis innan servering!

Ärtiga sparrissoppan till midsommar!

Hörni, mina fina bloggvänner, jag tror det är dags att tala allvar med er en stund. Inte så allvarligt så ni måste sätta ner kaffekoppen för att inte riskera att sätta i halsen eller så, inte heller behöver ni se till att ha näsdukar nära till hands så tårarna inte blöter ner tangentbordet. Nej, jag har bara en fundering som ibland dyker upp hos mig och som jag ville ta upp med er lite flyktigt sådär.

Känner ni, när ni klickar er in på  Kärlek på tallrik med allt vad det innebär, att ni får ut någonting av  besöket? Känner ni att bloggens innehåll ligger på en lagom nivå för er, generellt – i svårighetsgrad och  språk- eller utseendemässigt? Mina foton blir ibland lite väl amatörmässiga för att jag ska vara ens halvnöjd, känner ni att det är ett problem? Jag antar att jag bara är lite osäker på hur inspirerande bloggen ter sig i andras ögon – är det något speciellt jag borde jobba på för att ni ska få det ännu lite bättre här hos mig?

***

När så den lilla formaliteten är överstökad kommer vi nu till det som kretsar i de allra flesta svenskars tankar en dag som denna – midsommarafton. För dagen före dopparedagen är här (njae, kanske inte, men motsvarigheten till det när det är sommar ute och sol i hjärtat) och det är idag det ska fixas och donas, lagas och läggas in, planeras och inhandlas  - jag, om ni är som oss här hemma alltså, och inte planerar längre än näsan räcker och får betala denna olat med att stå i maxikön i en och en halv timme.

Förra året vid den här tiden så hade min midsommarmeny kommit till. Då hade jag fått till ett tema också – något så innovativt som ”jordgubbe” – och middagen bestod av camemberttoast med jordgubbssalsa, stekt halloumi och färskpotatistallrik och på slutet en härlig marängpavlova som nog ändå är en av de bästa efterrätterna som går att få till på denna jord! Tyvärr har bilderna försvunnit i och med en flytt jag gjorde från en annan domän – dock vet jag att de finns kvar någonstans, så jag lägger till dem när jag kan :)

***

I år har jag inte kommit riktigt lika långt – kanske skippar jag temat den här gången, men trerätters ska jag banne mig få till, helt fri från små stackars inlagda fiskar och annat före detta levande! Dock kan jag inte dela med mig av menyn än då jag, om sanningen ska fram, inte har en aning om hur den kommer gestalta sig, men istället kan jag bjuda er på en riktigt trevlig sparrissoppa som skulle bli ljuvlig som första rätt om nu inte silltallriken lockar för mycket ;)

Första gången jag gjorde den här soppan så använde jag mig inte av lika mycket vatten som i receptet och den blev då precis som jag ville ha den, krämig och så tjock att man nästan var tvungen att tugga den för att den skulle slinka ner.  Eftersom jag vet att jag är lite konstig med min tjocksoppsfascination  så ger jag er den variant jag brukar använda mig av; det är bara att utesluta lite vätska om ni vill ha den krämigare – det går att spä ut den senare också om ni ångrar er.

***

Ärtig sparrissoppa

Ingredienser:
(4 portioner som huvudrätt, 6 som förrätt)

1 schalottenlök
250 g grön sparris, i bitar
2 dl torrt vitt vin
1 dl frysta gröna ärtor
1 tärning grönsaksbuljong
4 dl vatten
2,5 dl grädde
ev. fetaost att smula över

Smör att steka i
salt och peppar

***

Hacka schalottenlöken fint och fräs i lite smör i en gryta.

Bryt av ändarna på sparrisen och släng dem; skär sparrisen i mindre bitar. Spara eventuellt ett par sparrisknoppar till servering.

Fräs sparrisen tillsammans med löken en liten stund.

Tillsätt det vita vinet och låt koka med i en minut eller två.

Tillsätt ärtor, buljongtärning, vatten och grädde. Koka upp och låt koka försiktigt i 10-15 minuter; tills sparrisen är mjuk.

Häll soppan i en mixer eller använd mixerstav tills den är slät. Häll tillbaka i grytan, låt koka upp och salta och peppra efter smak.

Koka eventuellt de sparade sparrisknopparna i någon minut eller två.

Servera varm med sparrisknopparna och exempelvis fetaost smulad över.

Bärig banoffee pie

Hoppas ni alla har haft en härlig helg – ja, en härlig vecka faktiskt, för ungefär så länge har ni fått vänta på denna sena uppdatering. Det är mycket på gång just nu i livet, komplett med garageloppis hela helgen (där bland annat mitt gamla dockskåp rök för en hundring), blandat med en hel del packning, slängning, organiserande och planerande. Nu är det bara några få veckor kvar tills mina föräldrar flyr barndomsstaden för en nystart närmare Stockholm, och jag kan inte låta dem packa själva eftersom de är väldigt duktiga på att slänga sådant som jag är nostalgiskt fäst vid (visserligen har jag en tendens att tårögt hänga mig fast i varje litet godispapper eftersom ”jag kommer ihåg när jag fick det här!!” men det hör inte hit…)

I söndags kände jag att allt hårt arbete behövde belönas på något sätt – gärna riktigt smarrigt och aningen kaloririkt – men tiden fanns inte riktigt på min sida. Därför sneglade jag åt de färska bär som köpts hem (direktimporterade från Egypten – ajajaj) och mindes burken med dulce de leche som jag kokat för ett par dagar sedan och behövde använda upp. Varför inte en banoffee pie, en lite bärig sådan?

***

Det bästa med en banoffe pie (ja, förutom smaken då förstås!) är att den är en relativt snabb efterrätt att fixa ihop – i alla fall om man har en färdigkokt burk dulce de leche hemma som bara står och gosar till sig utan ett egentligt syfte. Då är det bara att fixa en botten, breda över dulce de lechen, garnera med banan (och/eller vad som helst som är fruktigt eller bärigt egentligen, men jag skulle undvika tomat och sånt om jag var du) och vispa grädde att toppa skapelsen med! Helt ärligt, det ÄR inte svårare än så!

Jag hade lite smul kvar efter bottenfixet, så jag strödde över det allra sist, tillsammans med en rejäl dos kanel. Valfritt men trevligt ;)

***

Banoffee pie

Ingredienser
(1 form – ca 24 cm)

ca 12 digestivekex (jag använde Göteborgskex ekologiska)
75 gram smör

1 burk dulce de leche (sötad kondenserad mjölk – 400 ml – kokt i ca tre-fyra timmar)
1 banan
valfri mängd blandade bär
3 dl grädde – 40%

ev. kanel och smul från bottenskapandet

***

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en form, hur den ser ut spelar ingen större roll, bara den är ugnsfast.

Lägg digestivekexen i dubbla plastpåsar och banka på tills kexen smulats sönder (ta ut alla aggressioner här, så slipper du dem senare i livet). Smält samtidigt smöret i mikro eller på platta.

Blanda kexsmulet med smöret i en bunke och tryck sedan ut blandningen i botten på formen. Blir det något smul över kan det användas som garnering senare (eller ignoreras).

Grädda i ca 10 minuter. (det går att strunta i gräddningen och fortsätta direkt till dulce de lechen för en riktigt snabb variant, vilket jag gjorde denna gång – dock håller inte bottnen ihop lika bra)

När bottnen svalnat kan dulce de lechen bredas över. Var försiktig om den är hård så bottnen inte förstörs (tänk limpmacka och kylskåpskallt bregott så förstår du vad som kan hända!). Det gör ingenting om lagret inte blir jämt och slätt, det är bara gott!

Skiva bananen och skölj bären om du vill använda sådana (om inte kan fler bananer behövas). Dekorera dulce de lechelagret med banan och bär – var hur kreativ som helst – det kommer inte synas ändå ;)

Vispa grädden och häll/bred över. Hur är upp till dig.

Har du bottensmul kvar kan den spridas över. Kanel passar också att toppa med.

Servera och fröjdas över hur duktig du varit!

ugnsbakad lyxpasta till helgen

Och så kom då fredagen igen! Veckorna bara ilar fram, jag kan inte förstå vart dagarna tar vägen längre, hur de bara kan förvinna som de gör!

Om man som jag känner sig lite sliten sådär på fredagseftermiddagen men ändå vill laga någonting som inte känns lika vardagligt som spagettin man kokade igår, eller lika slentriant som tacosen man dukar fram på rutin, då skulle kanske det här kunna vara ett förslag? Ljuvliga tomater frästa i vitt vin, sedan badade i grädde innan de blandas med pasta och täcks med  ett tjockt mozzarellatäcke… Ja, ni hör, det är inte den vanliga pastagratängen det här inte, och det var därför jag valde att inte döpa den efter en sådan!
***

Det kanske låter som att det krävs mycket jobb då tomaterna skållas innan de fräses, men jag lovar, det tar verkligen ingen tid, och är inte heller svårt! Dock gör det smaken av tomat mycket mer behaglig, för att inte tala om hur nöjd man känner sig över att ha lagt ner det där extra lilla jobbet och märker vilken annorlunda upplevelse det blir! Dock kan man byta ut tomaterna mot körsbärstomater om man vill hoppa över det steget, då fräser du dem direkt med purjolöken utan att skålla dem innan.

Och du:

Det här är ingen bantarrätt. Nej, inte en smalrätt på något sätt; knappt en ”jag-inbillar-mig-att-jag-kan-vara-smal-fast-jag-äter-gott-rätt” faktiskt. Men ibland måste man ju få förgylla vardagen lite! Servera med sallad och var nöjd med att du fixat veckan utan att skrika hysteriskt, nu har du två HELA dagar av ledighet framför dig – massor av tid att vara ”nyttig” på ;)

***

Ugnsbakad pasta

Ingredienser
(4 portioner)

4 portioner kokt pasta
ca 5 tomater (gissningsvis runt 750 gram)
1/2 purjolök
1/2 dl vitt vin
1 dl grädde
1/2 dl riven parmesan
1 paket färsk mozzarella (125 gram)

olja att steka i
salt och peppar

Färsk basilika till dekorering

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader.

Koka pastan eller använd överbliven sådan från gårdagen. Jag valde fullkornsfusilli, men vilken sorts pasta som helst fungerar!

Skålla tomaterna genom att doppa dem i kokande vatten tills skalet börjar lossna. Skala dem, hacka köttet (utan att få med kärnorna) och ställ åt sidan.

Hacka purjolöken och fräs den i olja i en stekpanna. Tillsätt tomaterna och fräs någon minut eller två.

Häll över vinet och låt det koka in.

Tillsätt grädden, sänk värmen och låt sjuda några minuter.

Blanda ner pastan så den täcks av såsen.

Stäng av plattan och blanda ner parmesanosten. Salta och peppra.

Häll pastablandningen i en ugnsfast form och täck med skivad mozzarella.

Skjut in i ugnen i ca 10 minuter, tills mozzarellan har smält.

Tag ut och servera med massor av färsk basilika på toppen, gärna med en sallad bredvid!

Pavlova med citronsmakande vit chokladmousse

Vad passar egentligen bättre på sommaren än en pavlova? Massor av härlig grädde och ännu fler bär, sedan också det där mumsiga krispet som blir av marängen i botten!  Eftersom att jag firade midsommar hemma med mamma och pappa föddes idéen tidigt att jag skulle göra just en pavlova att ha till efterrätt. Tanken mötte inte den applådkaskad jag förväntade mig. När jag informerade pappa sa han bara ”ja, ansträng dig inte för min skull, jag äter bara jordgubbar och grädde. Vikten du vet.” Mamma, åh andra sidan, som jag väntade mig ett än mer positivt mottagande ifrån, gav ifrån sig ett kallt ”vi har ju en tårta i frysen du bakade för ett tag sedan. Kan vi inte ta den så slipper du baka?”. SLIPPER BAKA?? Som att man behöver FÄRRE anledningar att få skapa någonting i köket då och då! Så jag bakade i alla fall, och det var tur det, för det åts där hemma med god aptit, och nästa dag bjöds resterna bort till frukost åt bror min, kanske lindrade det huvudvärken han drog på sig under kvällen innan en aning?

Själva marängreceptet till botten av pavlovan har jag stulit lite försynt från Ica,det är riktigt bra tycker jag, och vaniljsockret gör stor skillnad så glöm inte det! Vitvinsvinägern har jag förstått används för att få konsistensen lite ”bättre”, smeten blir styvare och innehållet i den färdiga marängen får en segare konsistens. Lite citron eller ättikssprit fungerar också! Smaken framträder inte alls i den färdiga marängen, no worries ;)

Moussen blev till efter att jag upptäckt att jag inte hade nog med socker för den planerade lemon curden, det räckte visst bara till marängen! Så jag tog fram den vita chokladen som fanns i skafferiet och sneglade lite på vispgrädden, som jag hade massor av. Varför inte en mousse istället? Det borde ju gå lika bra? Sagt och gjort, och ingen verkade sakna lemon curden (eller så vågade de inte säga det när de såg min puppy eyeblick).

Så här gick det till:

***

Pavlova med vit choklad- och citronmousse

Botten:

4 äggvitor
en nypa salt
2 1/2 dl socker
1 msk maizena (majsstärkelse)
2 tsk vaniljsocker
1 tsk vitvinsvinäger

Vit chokladmousse med citron

100 g vit choklad
2 äggulor (använd de som blev över efter marängen, så har du bara två kvar sedan! Av dem kan du till exempel göra egen glass eller addera ett ägg och göra omelett!)
2 dl vispgrädde
skalet och saften från en halv liten citron

Garnering

ca 2 dl vispgrädde
Färska bär och/eller frukter. I mitt fall jordgubbar och vindruvor.
ev. en citronmelisskvist

***

Bottnen:

Sätt ugnen på 225 grader och ta fram en helt ren bunke. Knäck äggen och häll i VITORNA i skålen, var noga med att ingen gula följer med! Då blir det hopplöst att få till en god maräng. Salta och vispa upp till ett hårt skum med hjälp av elvisp, det tar ett par minuter – ha tålamod ;) Tillsätt sedan sockret lite i taget under vispning, och när det är i adderar du i tur och ordning också maizena, vaniljsocker och vinäger under vispning. När allt är klart ska det faktiskt gå att hålla formen över huvudet, jag provade istället över diskbänken – med min tur hade det annars kunnat gå illa…

Tag fram en långpanna eller plåt och lägg på ett bakplåtspapper. Rita en cirkel i ungefär den storlek som du vill ha din pavlova och ”häll ut” smeten i mitten. Skulptera den som du vill ha den, jag föste upp smeten i mitten på sidorna så det blev en grop i mitten, sedan använde jag en smörkniv till mönstret på sidorna. Den blev lite sned, men det syntes inte sedan när den var garnerad (maskering är fantastiskt!!).

Sätt in plåten i ugnen SAMTIDIGT som du sänker ugnens temperatur till 125 grader. Grädda marängen 1 1 1/2 timme, stäng av värmen och låt den stå kvar ett tag, om du har tid kan den gärna få stå tills ugnen är kall eller över natten.

***

Vit chokladmousse med citron

Börja med att smälta chokladen försiktigt, antingen i vattenbad eller i mikro (låt den bara precis bli mjuk, annars kan den bli grynig!)

Låt chokladsmeten svalna en stund och häll sedan i äggen ett och ett under vispning.

Vispa grädden (inte för hård!) och blanda i den i ägg- och chokladblandningen försiktigt!

Ställ den för att vila i kylen minst en timme, bred sedan ut den i gropen som formades i pavlovan om du gjorde som jag, eller över bottnen om du föredrar den platt. Min chokladmousse ser lite tråkig ut här då jag 1) vispade grädden lite för hårt och 2) haft den rätt länge i kylen så den stelnat lite. Den blev bättre när den fått värma upp sig i sin pavlovasäng ;)

När det är dags för servering är det sedan bara att vispa grädden och breda den över marängen och chokladmoussen.

Garnera med bären på valfritt sätt, sätt eventuellt dit en citronmelisskvist om du har…

…och servera!

Annandagsvåffla

När jag tittade runt bland era fina bloggar igår slogs jag av allas idérikedom när det kommer till våfflor. Det var ju nämligen våffeldagen och det var många av er som anammat det och bjöd på hejdundrandes kalas med massor av oliksmakande våffelsmetar! Inspirerad frågade jag hemma idag, dagen efter den rätta dagen, om vi inte också kunde äta våfflor (jag har nämligen inget våffeljärn i min egen lägenhet), och mamma sa absolut. Vips trollade hon fram en våffelfrukost, och inte fick jag in en endaste liten vink om att vi kanske kunde göra någon rolig smet med lite smak, nej, hon hittade nämligen ett paket våffelmix – traditionellt skulle det ju vara!

Och efter lite suckar från min sida högg jag in och i efterhand är jag ändå nöjd med våffelätandet, mixen till trots. För med massor av bär och grädde och så lite fras från våffelkanterna är halvfabrikatsfrågan inte lika uppenbar ;)

Dessutom avnjöts hela konkarongen på altanen i riktigt härligt solsken! Det var första gången i år, men verkligen inte den sista!

Har ni ätit våfflor i helgen?