Uppdrag sparrispaj!

Kan ni tänka er att det redan är slut på denna korta månad? Två hela månvarv har passerat sedan det firades nyårsafton och förra årets synder är långt borta! Tur då att vi fick oss en extra dag i år att få lite gjort på, hur skulle vi annars hinna med?

Jag, till exempel, skulle inte ha hunnit med att baka denna sparrispaj  om det inte funnits en 29 dag i årets februari månad. Och det vore synd, då den bakades av en alldeles speciell orsak. Det är nämligen så att den fina och flitigt uppdaterade bloggen Fika med Elenore nyligen har kommit på en av tidernas bästa idéer! Hon utmanar nämligen alla som känner sig träffade att använda de trevliga kokböcker som ofta samlar damm hemma i hyllorna lite mer. Varje månad presenterar hon ett tema, och alla matglada kan leta upp ett recept i en kokbok som passar in, laga rätten och länka inlägget till hennes blogg. Vips får vi där hemma massor av härliga tips på både maträtter och matböcker. Låter inte det fantastiskt bra?

Utmaningen den här månaden var att baka en paj, matpaj eller dessertpaj fick vi välja själva och vilken bok receptet kom ifrån likaså. Mitt val föll på en matpaj då det är något av det godaste jag vet – närmare bestämt en sparrispaj med parmesan. Receptet kommer ut den väl valda kokboken Pajer ur serien Allt om det goda. Om jag inte minns alldeles tokigt så fick man den här delen i serien genom en kvällstidning för ett par år sedan och efter det erbjöds man köpa resterande delar varje vecka ett tag framöver. Snål som jag är plockade jag på mig den här delen och ratade de andra, men det är en mycket trevlig bok så jag hade inte tackat nej till fler delar i serien nu i efterhand! Förutom ett avsnitt med vegetariska pajer (som jag hämtade sparrispajen ifrån) finns det fisk- och skaldjurspajer, kött- och kycklingpajer och dessertpajer att sukta över.Har ni den liggande hemma tycker jag ni kan bläddra igenom den någon dag :)

***

Så här i efterhand har jag ett par pekpinnar innan ni får receptet av mig. I mitt tycke var det ett ägg för mycket i receptet – pajen blir lite mer åt omeletthållet än vad jag personligen gillar och parmesanosten försvann lite smakmässigt. Dessutom råkade jag grädda min i 225 grader istället för 200; därav den ”intensiva” färgen. Håll er till 200 grader och plocka bort ett ägg så blir pajen ännu lite bättre!

Förutom att byta ut lite av vetemjölet mot grahamsmjöl och hälften av sparrisen mot broccoli (ena halvan fick bli sparrispaj och ena halvan broccolipaj) så följde jag pliktskyldigt receptet, som jag också skrev nedan [med mina egna kommentarer i klamrar]. Det var helt enkelt inte min sak att börja mixtra med innehållet den här gången, utmaningen var ju faktiskt att följa ett recept, inte att omarbeta det. Jag tror jag måste öva på det lite till ;)

***

Sparrispaj med parmesan

Ingredienser:
(6 portioner)

 4 dl vetemjöl [jag använde 2 dl vetemjöl och 2 dl grahamsmjöl]
150 gram smör
2 msk vatten

Fyllning:

500 gram färsk sparris [då jag bara hade 250 gram kompletterade jag med 250 gram broccoli]
4 ägg
2 1/2 dl mellangrädde [eller matlagningsgrädde]
75 gram nyriven parmesanost
1/2 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar

***

Gör så här:

1.

Hacka ihop mjöl och smör, gärna i matberedare [eller knåda med händerna som jag gjorde].

Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop till en fast deg.

Tryck ut den i en pajform, ca 28 cm i diameter.

Nagga bottnen och ställ in i kylen i 30 minuter.

2.

Sätt ugnen på 200 grader.

Förgrädda pajskalet mitt i ugnen ca tio minuter.

3.

Fyllning:

Ansa sparrisen och skär bort den nedersta biten.

Koka sparrisen i lättsaltat vatten ca två minuter [koka med broccolin om du använder sådan].

Skölj den i kallt vatten och låt den rinna av.

4.

Vispa samman ägg, grädde, ost, salt och peppar.

Fördela sparrisen i pajskalet.

Häll på äggblandningen och grädda pajen mitt i ugnen ca 30 minuter.

5.

Servera pajen ljummen med färsk spenat och räkor [eller, som jag, med en blandad sallad och balsamicosirap]

Citron- och valnötspasta ur Mitt kök

Någonting jag önskar att jag var bättre på är att hänga med lite i vad som händer i världen. Det kan ju göras på många olika sätt, men kanske genom att läsa tidningen oftare eller se nyheterna någon gång då och då. Sådana där små förändringar som egentligen inte behöver vara så krävande – men det är ju så oändligt  trist!

Missförstå mig inte, jag tycker det är otroligt viktigt att vara medveten om världen runt om oss – lilla Växjö, där jag bor, är ju inte mittpunkten, det är inte runt oss här som jorden snurrar, även om det kan kännas så ibland.   Nej, det pågår så oerhört mycket annat runt oss hela tiden, som man faktiskt har lite av en skyldighet att hålla reda på, som medborgare och som invånare i Sverige, Norden, Skandinavien, Europa, Världen.

Dock tror jag att jag har någon slags defekt medlidandegen. Istället för att kunna läsa nyheterna  eller höra om  krigen som fortfarande pågår överallt och aldrig tar slut och vara okej med det berör det mig så fruktansvärt mycket. Jag har svårt för att se andra lida och inte kunna göra någonting åt det, samtidigt som jag vet att jag inte kan hjälpa alla här i världen. Att höra om Greklands ekonomiska kris och liknande händelser gör mig rädd och orolig inför framtiden – inte bara för min skull, men för alla som blir berörda av det.

Ännu värre tycker jag det är med vinklingen av nyheter som strömmar mot oss. Vi får aldrig reda på allt fakta, utan nyheter presenteras ur ett visst ljus för att framkalla en önskad reaktion hos oss, och jag kan tycka att artiklar många gånger utmålar människor som monster eller offer, trots att inga detaljer är kända eller ingen har dömts för brottet. Liv förstörts av insinuationer tidningar bygger upp för att skapa fler försäljningstillfällen och jag tycker inte att det är rätt. Fokus hamnar på fel saker, och fel ställen. Det skapas hela tiden syndabockar och hela tiden hjältar, och allt vi får höra kommer styrka den uppfattningen, vad som än egentligen har hänt. Ja, ända tills hjälten gör ett litet snedsteg och blir syndabock, det är ju ett drömscenario för varenda nyhetsankare i landet.

En sak till innan jag kan komma till VARFÖR jag skriver det här – jag bryr mig inte om att Marie inte längre är tillsammans med Måns eller liknande, så kallade nyheter. Det behöver inte vara framsidestoff och specialartiklar behöver inte skrivas och publiceras i flera veckor efteråt – artiklar som ofta bygger på spekuleringar och ingenting annat.  Det enda det bidrar med är att försvåra för de båda inblandade, deras familjer och deras närstående.

***

Varför började jag fundera över det här då?

bildkälla

Jo, för en gång i veckan blir det ändå ofta så att en Expressen följer med mig hem. En Expressen som jag läser, kanske mer som skvaller än som nyheter, men ändock läser och reflekterar över. Fast det är ju egentligen inte Expressendelen jag är ute efter. Nej, det är bilagan Mitt Kök som drar.

Vilken härlig tidning det är! För femton kronor (ja, 27 kronor, för den går ju inte att köpa för sig själv, en 12 kronor dyr Expressen måste ju följa med) får man massor av matinspiration, lite artiklar, recept i mängder och tips på det mesta. Härligt! Jag som student tycker annars att det är på tok för dyrt med tidningar som exklusivt handlar om mat och/eller bak. Att lägga 60 kronor på en tidning går helt enkelt inte, då finns det inte nog med pengar kvar i slutet av månaden. 27 kronor känns lite lättare att avsätta, speciellt om jag köper den innan en tåg- eller bussresa och roar mig med den under timmarna där. Vilket ofta är fallet.

***

Den här veckan fanns det bland annat en hel del tips på goda och smidiga pastarätter. Jag, som är långt ifrån en kolhydrathatare, nappade snabbt som synden på ett av dessa, då jag hade en paket färsk tortellini hemma som var tänkt till middag. Serverad med en sås baserad på citron och valnötter blev tortellinin lite mer spännande, och det tog inte många minuter från det att jag började koka upp vatten till att pastan stod på bordet. Snabbmat om något! Enligt tidningen var det Sophia Loren som gjorde receptet känt – bara det gör det väl värt att prova ;)

***

Eftersom jag följde originalreceptet närapå slaviskt så kopierar jag vad det stod här nedan dock är mina egna bilder och mina egna kommentarer insatta – de är skrivna med fet stil. Receptet är för fyra portioner (jag halverade det (använde endast en citron) därav bildens något färre ingredienser. Ja, och parmesanen tog semester, men den var med under tillagningen).

***

2-3 citroner
25 g smör
40 g valnötter
1/2 dl riven parmesan - helst färskriven
svartpeppar
300 g mafalde (eller spagetti) – Jag använde färsk tortellini – ricotta och spenat
salt – flingsalt använde jag
1 dl matlagningsgrädde

1. Skölj och borsta citronerna väl. Riv ner det yttersta gula skalet i en tjockbottnad kastrull. (Spara lite till garnering.) Lägg i smöret pch låt det smälta sakta på svag värme. Tillsätt grovt hackade valnötter och låt småputtra några minuter.

2. Pressa saften ur citronerna genom en sil direkt ner i kastrullen. Rör ner osten. Dra ett varv med pepparkvarnen. Låt stå på svag värme. Såsen får inte koka.

3. Koka upp 3 liter vatten, salta och koka pastan 1 minut kortare tid än vad som anges på paketet. Slå av vattnet.

4. Tillsätt grädden till såsen i en tunn stråle under ständig vispning. Mitt tips är att dra av kastrullen från värmen innan – om det börjar koka här kan såsen skära sig eller bli grynig. För över pastan i såskastrullen. Garnera med rivet citronskal och valnötter.

Mitt kök nr. 27 2011

Tillsammans med någon liter julmust och tända ljus trivdes min pasta riktigt bra ;)

Majssoppa med parmesan och hemrostade krutonger

Vet ni? Jag tänkte smyga in ett filmtips så här mitt i matbloggen.

(nej men, hur kan hon? Filmtips? I en MATblogg? Hujedamej!) 

Det är sant, ibland gör jag annat än att baka hemma i lägenheten, och igår blev det en filmeftermiddag med mig själv bara för att jag kunde och hade tiden – yay ;) Komplett med en cake pop och en stor kopp te blev det inte helt tokigt ska jag säga er!

Och vad är det då för filmtips?

Jo – härliga, fantastiska (500) Days of Summer! Det är inte en nyutkommen film, tvärtom är den från år 2009, men med skådespelare som Joseph Gordon-Levitt och Zooey Deschanel är det ett guldkorn som av någon anledning hamnat lite i skymundan. En smårolig kärlekshistoria – förlåt, historia om kärlek – berättad på ett förhållandevis originellt sätt. Gillar ni mysfilmer är den väl värd att spana in!

***

Ja, efter den otroligt osmygiga reklamen kommer jag till mitt egentliga inlägg. Igår kväll var det var det ju torsdag och vanemänniska som jag försöker att inte vara blev jag sugen på en härlig soppa – vädret var ovanligt ruggigt och då är det skönt med något värmande. Något som jag tänkt laga ett bra tag nu men inte tagit tag i är en god och matig majssoppa, så jadå, det fick det bli!

***

Men innan ni får majssoppereceptet tänkte jag ge er en liten snabbguide till hur man rostar egna krutonger. Det är inte svårt och väldigt gott till soppa och sallad – till mycket helt enkelt! Och dessutom väldigt bra när du har lite gammalt bröd som bara ligger och som du ändå kanske måste göra dig av med. Så här gjorde jag:

Skär brödet du vill rosta i fyrkantiga bitar – jag använde mig av 3 stycken dubbla Fazer balans aktiv rågbullar (vilket gigantnamn!).

Sprid ut bitarna på en plåt klädd med bakplåtspapper. Ringla över olivolja och krydda med det du vill krydda med – jag använde färsk timjan, färsk oregano och torkad basilika. Dessutom en rejäl nypa havssalt  - salt är gott ;) Blanda runt så bitarna täcks av olja och kryddor och skjut sedan in i 200 grader varm ugn.


Titta till dem med jämna mellanrum och blanda gärna någon gång. De bör vara klara efter kanske 15 minuter, det är lite individuellt, så håll koll, det är inte gott att bränna dem!

Sedan är det bara att mumsa på, eller häll upp dem i en burk med lock och förvara till nästa sopplunch! (och jo, det är en tom honungsburk – snyggare än så hade jag inte) ;)

***

Och på tal om sopplunch – vad sägs om lite majssoppa till krutongerna? Jag letade runt några sekunder efter ett recept, men det slutade med att jag gjorde en egen version, som egentligen inte innehåller mer än majs, mjölk och ost. Du kan absolut bygga på receptet och addera mer innehåll, eller behålla det som det är – det är gott med rena smaker när man toppar med smakrika krutonger!

Receptet räcker till ca 3 personer (jag satsade på två men lyckas väldigt sällan) och det är lätt att dubbla. Jag använde mig av grädde också eftersom jag bara hade lättmjölk hemma och en gräddkartong som gick ut för ett par dagar sedan, du kan byta grädde mot matlagningsgrädde och mjölk mot standardmjölk – upp till dig!

***

Majssoppa med parmesan
(2-3 personer)

1 /2 lök (eller en liten)
1 liten vitlöksklyfta
1 liten knippe färsk timjan (eller persilja – eller ev. båda)
1/2 buljongtärning
1 msk mjöl
2 dl mjölk (jag hade lättmjölk)
1 dl grädde
1 dl vatten
ca 300 gram majs (jag använde två små konservburkar – de som man ofta köper i trepack)
1 dl färskriven parmesanost, spara lite att garnera med.

olja (ej oliv) eller smör att steka i
salt och peppar

***

Börja med att hacka lök och vitlök fint. Fräs i smör eller olja i några minuter.

Hacka örten och tillsätt den också, och efter det smulad buljongtärning

Tillsätt mjölet och blanda ordentligt.

Vispa i mjölk, grädde och vatten och tillsätt den avrunna majsen.

Låt koka upp och eventuellt sjuda en stund på låg värme. (jag var otålig så jag lät den bara koka upp)

Tag från plattan och rör i parmesanosten.

Smaka av INNAN du saltar och pepprar, buljong och parmesan är salt i sig och krutongerna kommer också addera salt till soppan.

Servera varm och toppa med de hemrostade krutongerna och lite parmesan. Gärna med en timjan- eller persiljekvist på toppen!

ugnsbakad lyxpasta till helgen

Och så kom då fredagen igen! Veckorna bara ilar fram, jag kan inte förstå vart dagarna tar vägen längre, hur de bara kan förvinna som de gör!

Om man som jag känner sig lite sliten sådär på fredagseftermiddagen men ändå vill laga någonting som inte känns lika vardagligt som spagettin man kokade igår, eller lika slentriant som tacosen man dukar fram på rutin, då skulle kanske det här kunna vara ett förslag? Ljuvliga tomater frästa i vitt vin, sedan badade i grädde innan de blandas med pasta och täcks med  ett tjockt mozzarellatäcke… Ja, ni hör, det är inte den vanliga pastagratängen det här inte, och det var därför jag valde att inte döpa den efter en sådan!
***

Det kanske låter som att det krävs mycket jobb då tomaterna skållas innan de fräses, men jag lovar, det tar verkligen ingen tid, och är inte heller svårt! Dock gör det smaken av tomat mycket mer behaglig, för att inte tala om hur nöjd man känner sig över att ha lagt ner det där extra lilla jobbet och märker vilken annorlunda upplevelse det blir! Dock kan man byta ut tomaterna mot körsbärstomater om man vill hoppa över det steget, då fräser du dem direkt med purjolöken utan att skålla dem innan.

Och du:

Det här är ingen bantarrätt. Nej, inte en smalrätt på något sätt; knappt en ”jag-inbillar-mig-att-jag-kan-vara-smal-fast-jag-äter-gott-rätt” faktiskt. Men ibland måste man ju få förgylla vardagen lite! Servera med sallad och var nöjd med att du fixat veckan utan att skrika hysteriskt, nu har du två HELA dagar av ledighet framför dig – massor av tid att vara ”nyttig” på ;)

***

Ugnsbakad pasta

Ingredienser
(4 portioner)

4 portioner kokt pasta
ca 5 tomater (gissningsvis runt 750 gram)
1/2 purjolök
1/2 dl vitt vin
1 dl grädde
1/2 dl riven parmesan
1 paket färsk mozzarella (125 gram)

olja att steka i
salt och peppar

Färsk basilika till dekorering

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader.

Koka pastan eller använd överbliven sådan från gårdagen. Jag valde fullkornsfusilli, men vilken sorts pasta som helst fungerar!

Skålla tomaterna genom att doppa dem i kokande vatten tills skalet börjar lossna. Skala dem, hacka köttet (utan att få med kärnorna) och ställ åt sidan.

Hacka purjolöken och fräs den i olja i en stekpanna. Tillsätt tomaterna och fräs någon minut eller två.

Häll över vinet och låt det koka in.

Tillsätt grädden, sänk värmen och låt sjuda några minuter.

Blanda ner pastan så den täcks av såsen.

Stäng av plattan och blanda ner parmesanosten. Salta och peppra.

Häll pastablandningen i en ugnsfast form och täck med skivad mozzarella.

Skjut in i ugnen i ca 10 minuter, tills mozzarellan har smält.

Tag ut och servera med massor av färsk basilika på toppen, gärna med en sallad bredvid!

Smidig brysselkålsgratäng och en pizzasallad om du vill

Jag var ett av de där konstiga barnen på dagis som alltid åt upp grönsakerna och aldrig tyckte att någon lassade på för mycket rivna morötter på min tallrik. Kanske var jag en born-to-be vegetarian redan från start? För det är inte många grönsaker jag inte tyckt om genom åren, och även som liten var det ofta det som jag tyckte var det allra bästa med måltiden. Hur kan man ens få för sig att äta tacos utan majs och sallad och vem åt inte frysta ärtor som snacks framför TVn?

Brysselkål var en sådan grej. Varje gång det serverades (vilket mer eller mindre alltid var omkring jul) slängde jag mig över skålen, och tillsammans med köttbullarna (vilket barn tycker inte om det?) var det vad som dominerade på tallriken.

Därför förvånar det mig alltid när jag hör att barn ofta inte vill äta grönsaker, att man måste truga i dem broccoli och blomkål. Okej att man tycker att en eller två sorter är lite trista, jag själv har väldigt svårt för selleri till exempel, men det finns ju SÅ MÅNGA olika varianter, hur kan man ogilla alla dem? Har det verkligen med att de är GRÖNSAKER att göra, eller handlar det mer om attityd, om en princip? Att nyttigt måste betyda trist och tråkigt, oavsett hur det egentligen smakar?

***

Hur det än är med den saken blev det brysselkål för mig ikväll, men för att göra det hela lite roligare än att bara koka och äta så blev det en rätt i gratängform. Eftersom jag var ensam hemma lagade jag den för två personer, men receptet är väldigt enkelt att dubblera om man serverar fyra, en brysselkålspåse innehåller nämligen ofta 500 gram, av vilket jag nu använde hälften. 

***

Jag åt min gratäng tillsammans med pizzasallad, en aningen udda kombination, men absolut gott! Ett snabbt recept på det hittar du också här nedanför.

Och du – tyckte du om grönsaker som liten?

***

Brysselkålsgratäng
(2 personer)

250 gram brysselkål
1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1/2 röd paprika
ev. en bit zucchini
ca 1 1/2 dl matlagningsgrädde
1-2 msk dijonsenap
upp till 1 dl riven parmesan eller annan god ost

olja att steka i
salt och peppar

***

Koka brysselkålen i en kastrull tills de känns lagom mjuka – runt 10 minuter.

Hacka under tiden lök och vitlök och fräs i olja i en stekpanna.

Fortsätt med att hacka paprikan och zucchinin (om du har) och lägg i de bitarna i stekpannan också.

Sänk värmen och häll över matlagningsgrädden. Smaksätt med senapen.

Låt det hela koka ihop en stund, salta och peppra sedan efter smak.

Lägg över den nu kokta brysselkålen i en ugnsform och häll över grönsaksröran.

Strö över så pass mycket riven ost som du tycker passar.

Skjut in i ugnen tills osten smält och fått lite färg, det tar inte mer än kanske 10 minuter.

Ät antingen med en god sallad och/eller exempelvis kokt ris eller potatis.

***

Själv hade jag ett stort överskott av vitkål i kylen och blandade ihop en pizzasallad (i världens snyggaste skål). Det som är bra med just pizzasallad är att det nästan blir godare om det får stå någon dag, och det går väldigt fort att göra också!

Allt du behöver är vitkål som du strimlar med en osthyvel och gärna mortlar lite så den blir lagom mjuk (helt frivilligt!). Häll över olja (jag valde oliv), vitvinsvinäger och lite ättiksprit om du vill (jag uteslöt den). Salta, peppra och rör om. Färdigt!

sparrissoppa med kantarellfräs – för lite guldkant på tillvaron

Ibland är det härligt att få lyxa till vardagen lite – måla dit en liten guldkant sådär, i alla fall i ena hörnet. Ni vet; ta en paus från alla måsten som faktiskt inte bara finns där under vår och höst, utan som även hägrar när det är sommar och semester. Det är inte alltid krav sänks och livet stannar till bara för att skola och arbete tar en paus! Alltid är det något som måste fixas, och gör man inte det ligger det där i bakhuvudet och gnager ändå.

Det är då som en lyxig maträtt kan vara på sin plats! Även om du inte har tio nära vänner till hands att bjuda in sådär lite kvickt under dagen, så är det ändå trevligt att duka fram någonting som känns lite lyxigare än den där spagettin som annars åker fram när inte pizzan gör det (inget ont om spagetti. Eller pizza. Mums!).

Så kände jag igår. Och då jag passande nog befann mig hemma i mina föräldrars kök med deras plånbok lite halvvilligt till förfogande, bestämde jag mig för att bjuda dem båda på en trerätters à la mig, både vegetarisk och lchf för att passa oss alla (ja, eller nästan. Ni förstår snart).

Menyn såg ut som följer:

förrätt: sparrissoppa med kantarellfräs och parmesanflarn

varmrätt: quornfilé eller kycklingfilé med oliv- och fetatäcke, serverat med grönsaksgratäng

efterrätt: randig chokladmousse med hallongrädde och rostade mandelflarn

***

Sparrissoppan är ett eget recept som är en kombination av lite olika soppor jag lagat genom åren. Jag föredrar att koka soppan ganska tjock för att sedan späda ut den till en lagom konsistens, istället för att hälla på för mycket vätska och riskera att få den blaskig.

Hoppas ni också tycker om den <3

***

Sparrissoppa med kantarellfräs och parmesanflarn

Ingredienser
(4 förrätter)

Sparrissoppan:

ett knippe färsk, grön sparris (ca 250 gram)
1 stor gul lök
1/2 dl vitt vin
2 dl grädde
1 dl lättcrème fraiche
1 grönsaksbuljongtärning (jag använde en halv, men de var väldigt stora)
ca 1/2 dl hackad persilja (plus lite till garnering)
salt och peppar
olja att steka i

mjölk att späda soppan med

150 gram färska kantareller
smör att steka i

***

parmesanflarnen:

2-3 dl nyriven parmesanost

***

Börja med att hacka löken och dela sparrisen i mindre bitar. Tag bort änden på varje sparris, den kan vara lite tråkig och hård.

Tag fram en kastrull och fräs löken däri, utan att den tar färg. Smör eller olja väljer du själv, jag rekommenderar olja.

Häll i vinet och låt koka in till hälften ungefär, det tar kanske fem minuter.

Tillsätt grädde, lättcrème fraiche, smulad buljongtärning och sparrisbitarna. Låt koka upp och koka sedan mjukt under lock i ungefär 10 minuter.

Tag från plattan och häll i matberedare (eller använd mixerstav för extra smidighet och mindre disk).

Blanda i persiljan, salta och peppra.

Mixa till önskad konsistens, jag valde att inte mixa den helt slät, det gör du som du vill.

Soppan blir tjock, nästan som en kräm. Vill du kan därför hälla i lite mjölk medan du mixar. Sluta när soppan har rätt konsistens för dig. Jag använde ungefär 1 dl mjölk.

Häll tillbaka i kastrullen och koka upp innan servering.

Samtidigt som soppan kokas upp, fräs kantarellerna i smör tills de är riktigt krispiga.

Häll upp soppan och toppa med de stekta kantarellerna. Avsluta med en persiljekvist eller  två!

***

Parmesanflarn

Om du som jag vill servera soppan med parmesanflarn är det bäst att börja med dem.

Sätt ugnen på 150 grader.

Riv parmesanosten fint (nyriven är alltid bäst!).

Lägg ut den rivna osten i små högar på ett bakplåtspapper, storlek bestämmer du själv. Ställ in i ugnen på i ungefär 10 minuter eller tills högarna smält och fått lite färg.

Tag ut och låt stelna en stund, pynta sedan tallrikarna med dem när soppan är klar!

***

Avnjut långsamt ;)

Fuskotto på matvete

En riktigt god risotto kräver tid och omtanke. Det gäller att röra hela tiden, att slö över buljong lite i taget tills all godhet sugits upp av riset i lagom omgångar och att veta precis när riskornen är så pass mjuka att de kan ätas men så pass hårda att de har lite tuggmotstånd och kärna kvar. Ja, det är ruggigt gott och värt besväret men det tar som sagt tid och energi. En fuskotto däremot? Not so much!

Fuskotto är, precis som namnet antyder, min benämning på en risotto som inte alls tagit den där halvtimman av rörande att få till, och inte heller består den av det så otroligt risottiga riset arborio eller avorio, som inbitna risottoälskare skulle kunna bygga kyrkor till och avrätta alla hedningar som väljer råris (vilket jag ALLTID gör) eller – ve och fasa! – jasminris! Utvisning och piskstraff, inte nödvändigtvis i den ordningen.

Min fuskotto tog inte mer än ett par minuter att röra ihop och bestod av matvete som är en spännande källa till protein och ett måste att prova någon gång istället för potatis, pasta eller ja, ris. Med färdigkokt sådan är det här busenkelt, och även om du kokar matvetet själv är middagen klar inom 20-30 minuter. Snabbmat när den är som bäst!

***

Fuskotto på matvete
(två portioner)

två portioner matvete (ca 1 dl okokt)
1 liten rödlök
1 vitlöksklyfta
runt 8 champinjoner
5-6 soltorkade tomater
1/2 dl matlagningsgrädde
1/2-1 dl parmesan (färskriven – jag lovar, det blir SÅ mycket godare!)
salt och peppar
ev färsk krydda att servera med

Smör att steka i

***

Börja med att koka matvetet i ungefär 15 minuter om du inte använder färdigkokt. Jag kokade mitt tidigare under dagen. Om du har en grönsaksbuljongtärning över, låt den gärna koka med!

Hacka lök, vitlök och skiva champinjonerna. Fräs allt i smör tills det fått nog med färg. Tillsätt matvetet och de soltorkade tomaterna och låt allt bli jämnvarmt.

Rör i matlagningsgrädden och låt koka någon minut på svag värme.

Riv parmesanen och tillsätt den, hur mycket är helt upp till dig, men glöm inte att spara lite till dekorering!

Smaka av med salt och peppar och servera gärna med parmesan och någon färsk krydda, i mitt fall timjan.

Snabbt och gott, prova du också!

Basilika – ut, spenat – in! Spenatpesto i ett nafs

 

.
De flesta av oss har någon slags relation till peston, som fått ett sådant genomslag här i vårt avlånga land på senare år. Och det är inte mer än rätt med tanke på dess unika smak, färgstarka yttre och inte minst alla de variationsmöjligheter den erbjuder! Klassikern är grundad på basilika som jag tycker är en helt fantastisk ört som jag mer än gärna använder i min matlagning, men ibland är det ju lite roligt att byta ut just den mot någonting som blir LIKA gott, och lika fint mörkgrönt men som inte är riktigt lika traditionellt.
.
Spenat till exempel!
.
Det är väldigt fräscht med spenatpesto i pastan istället för basilikavarianten, och spenat är varken dyrt eller svårt att få tag på. Köp den färska varianten, den är enklare att hantera, och på ett par minuter har du en pesto som inte går av för hackor!
.
.
Tänk, ibland behövs det inte mer än sex stycken ingredienser (inklusive pasta!) för att ge vardagen lite guldkant genom en måltid att längta efter!
.
***
.
Som en parantes vill jag också lägga till att jag nu äntligen är medlem på ett par sidor där vi matbloggare står i fokus! Varför har jag inte tänkt på det förut? Nu är jag i alla fall där så jag blir lättare att hitta =) Detta gäller alltså:
.
.
.
Så, nu till receptet!
.
***
.
.
Spenatpesto
(4 portioner)
.
50 g pinjenötter
ca 150 g färsk spenat (jag tog två rejäla nävar)
1 klyfta vitlök
100 g parmesanost (helst inte färdigriven, jag lovar att resultatet blir bättre med parmesan på bit!)
ca 1- 2 dl olivolja (beroende på hur du vill ha konsistensen.
.
Börja med att rosta pinjenötterna i en torr panna så de får lite färg. Släpp dem inte med blicken, det går snabbt! Häll över dem i en skål.
.
Lägg spenatbladen i pannan och reducera dem genom att låta vattnet försvinna. Det tar inte många minuter, och bladen går från stora och färska till ihopskrumpna och ganska ynkliga. Det gör inget, de ska ju bli pesto ;)
.
Om du har mixerstav (vilket jag rekommenderar, men tyvärr inte hade till hands), lägg pinjenötterna (spara ett par stycken till garnering) och spenaten i en bunke eller skål. Om du istället, som jag, använder matberedaren, lägg dem däri.
.
Skala vitlöksklyftan och hacka den fint. Lägg i spenat- och nötblandningen.
.
Riv parmesanosten fint och tillsätt även den. Spara lite till garnering.
.
Börja mixa och häll i olivoljan lite i taget samtidigt. När peston fått den konsistens är det färdigt!
.
.
Blanda med kokt spagetti, om du vill kan du tillsätta lite mer olivolja då så det går enkelt att blanda runt, toppa med de sista pinjenötterna och parmesanen du sparade.
.
***
.
Så här kan det se ut när man gör pesto i en matberedare (som antagligen kommer irritera dig genom att trycka upp all pesto mot sidorna så du får stänga av titt som tätt och skrapa ihop det igen):
.

.
Lite mesigt rostade pinjenötter.
.
.
Reducerad spenat, som ser aningen ledsen ut.
.
.
I matberedaren.
.
.
Hackad vitlök.
.
.
Nyriven parmesan.
.
.
mixat och redo att blandas med pastan! Jag kunde ha haft lite med olivolja i min pesto, så jag tillsatte lite när jag blandade pastan.
.
.
toppa med nötter och parmesan – KLART!

10 ingredienser = 1 tomatsoppslasagne!

Kommer ni ihåg tomatsoppan i förra inlägget? Eftersom receptet är för sex personer och jag bara hade tre stycken munnar att mätta blev det som förväntat ett par dl över. Vad gör man med en låda tomatsoppa om man inte vill äta den med sked en gång till?

Svar: Lasagne!

Tro det eller ej, men bilden ovan visar PRECIS allt du behöver för att göra en lasagne som är smakrik, helt vegetarisk (YAY!) och som återanvänder tomatsoppan på ett helt nytt sätt. Självklart går det lika bra med en vanlig tomatsås om man inte har rester över sedan gårdagen av någon anledning (jag vet, vem åt INTE tomatsoppa igår?!).

Receptet räcker till 4 personer och allt som behövs är tio ingredienser! Så på riktigt – återvinning behöver inte vara tråkigt! ;)

***

Tomatsoppslasagne

1 aubergine
1 zucchini
salt
peppar
3 klyftor vitlök
olivolja (rikligt!)
ca 9 lasagneplattor (jag använde fullkorn)
philadelphiaost (med eller utan smak – jag använde vitlök och örter)
tomatsoppa (eller tomatsås)
riven ost

Har du räknat? 10 ingredienser, inklusive salt och peppar. Det är allt!

Då börjar vi!

Skiva auberginen, salta och låt stå ett tag. Torka bort vätskan som bildas.

Skiva zucchinin. Hacka vitlöken.

Fräs auberginen på hög värme i olivolja (använd rikligt med olja, de suger åt sig en del) i omgångar. Låt lite vitlökshack steka med varje omgång. Lägg de färdiga på en tallrik och ställ åt sidan.

Fräs zucchinin på samma sätt.

Tag fram en form (tre plattor bör täcka bottnen ungefär) och börja med att hälla i lite tomatsoppa.

Lägg i första lagret med lasagneplattor så de täcker bottnen någorlunda.

Häll i soppa igen, lägg sedan på ett lager med aubergineskivor och zucchiniskivor efter eget behag.

Klicka på hälften av philadelphiaosten och strö över lite riven ost om du vill.

Upprepa en gång till.

Avsluta med ett sista lager lasagneplattor, den sista tomatsoppan och riven ost.

Ställ in i ugnen på 225 grader i ca 40 minuter – känn efter så pastan är genomkokt innan du tar ut den. Om den ser färdig ut på ytan tidigt, lägg över ett aluminiumfolietäcke.

Tag ut, låt svalna ett par minuter och servera – gärna med rivna morötter!

Koka soppa på tio tomater

Jag tror och hoppas att de flesta håller med mig när jag säger att nyskördade tomater är himlen i ätbar förpackning! Så fruktansvärt gott och dessutom supernyttigt, vilket alltid hjälper till lite när samvetet sätter in efter att man plockat av alla rödingar från plantan och inhalerat dem ett par sekunder senare. Det är ju NU de är som godast, så det är bara att njuta så mycket och så länge som möjligt!

Sorgligt nog har min mamma av någon anledning missat det där med att odla egna tomater i år. Kanske är det för att det aldrig blir något att skörda, av någon otroligt underlig anledning försvinner de nymogna tomaterna precis innan det är dags att plocka av dem (att jag är hemma i huset har förstås INGENTING med det att göra!). Inte heller jag odlar tomater i år, det känns inte som att det är lönt när jag flänger omkring så mycket mellan olika städer och hus hela tiden. Jag är inte tillräckligt kär i plantorna för att jag ska betala för en extraplats på bussen så de åker tryggt bredvid mig.

Tur då att de svenska tomaterna i affärerna nu finns att få tag på för rena rama fyndpriserna! De och jordgubbar slåss om platsen i min korg, båda väl värda att lägga sina sista slantar på då tiden för midsommar bara kommer närmare och närmare.

Och med ett tiotal tomater hemma på köksbänken, vad passar bättre än att göra en mumsig tomatsoppa? Inte tråkigt alls inte, då det finns tusentals roliga varianter – och alla smakar lite bättre om man tar sig tiden att använda färska tomater.

Detta lyxiga recept hittade jag av en händelse i Året runt nummer 24, och jag kunde inte motstå att prova!

***

Tomatsoppa med Parmesankräm

Ingredienser (6 portioner)

1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
10 tomater
1 msk smör
1 dl vitt vin
1 liter grönsaksbuljong
3 msk tomatpuré
honung
1  dl vispgrädde
salt, svartpeppar

Parmesankräm

2 dl crème fraiche
1 dl riven parmesanost
lite hackat grönt

Tomatsoppa:

Skala och finhacka lök och vitlök fint. Skålla tomaterna, dra av skalet och hacka dem grovt. Fräs lök och vitlök mjuka i smöret. Lägg ner tomathacket och tillsätt vin buljong och tomatpuré.  Låt soppan koka sakta i 15 minuter.

Mixa soppan slät i matberedare eller med stavmixer. Blanda ner grädde och smaka av med honung, salt och peppar.

Parmesankräm:

Blanda alla ingredienser och förvara svalt.

***

Själv bytte jag ut tomatpurén mot ketchup eftersom jag väldigt sällan har just tomatpuré hemma. Då är honungen inte lika nödvändig, ketchupen är söt i sig, men jag valde att ändå tillsätta lite – honung är ju fantastiskt! Min grönsaksbuljong bestod helt enkelt av en grönsaksbuljongtärning som jag kokade upp med en liter vatten men jag använde närmare 8 dl av detta i min soppa då jag inte ville ha konsistensen av vatten utan gärna lite tjockare. Den blev fortfarande väldigt rinnig, så jag saknade inte de sista två decilitrarna. Till krämen använde jag turkisk yoghurt istället för crème fraiche, mest för att det blir friskare, lättare och för att det var det jag hade hemma ;)

I tidningen medföljer också ett recept på tomatbruschetta (baguette, olivolja, hackad tomat, färsk basilika, in i 225 grader ett par minuter tills fin färg) men jag valde att istället göra varma mackor på fullkornsrostbröd. Bara att garnera med vad man vill ha på (i mitt fall lite smör, rödlök, paprika, lite riven brännvinsost och två skivor hushållsost) och grädda på samma sätt. Enkelt och gott!

Så här kan det se ut när man kokar tomatsoppa och är hemma hos mig (eller ja, mina föräldrar i det här fallet):

koka upp vatten.

Skölj les tomates!

Koka dem i vattnet tills de ser ut som den här. Det tar bara någon minut.

Skala dem när de svalnat lite.

Byt vatten och koka upp med en buljongtärning.

Hacka tomaterna grovt medan du fräser löken i en annan kastrull.

Häll i tomater, vin och buljong. Småkoka 15 minuter.

Gör mackorna så länge. De tar ca 10 minuter i ugnen.

Mixa soppan (bränn dig inte!). Häll i grädde, krydda och honunga om du vill.

avnjut med krämen, lite basilika och mackorna!