Veganska choklad”cheesecake”rutor – inga ägg, inga mjölkprodukter och vid behov glutenfria.

Jag dyker rätt in, utan något som helst omhuldande, i världen av veganska recept nu när jag fick klartecken från er i mitt senaste inlägg! Visserligen hade jag nog gjort det ändå, men det är ju roligt att se att ni är öppna för lite inblick i vad som kan åstadkommas utan ägg och mjölk. Nu har ju jag som sagt inte helt övergott till en vegansk diet så det kommer säkerligen upp recept med både ägg och/eller mjölkprodukter här på bloggen ändå, men från och med nu lär ni snubbla över orden mandelmjölk och tofu lite oftare än ni gjort innan 😉

***

Jag är, och har alltid varit, av den åsikten att om jag ska unna mig något, då ska det banne mig smaka bra också! Jag väljer gärna en lite nyttigare kaka framför en onyttig, men inte om den onyttiga är sjuttiofem gånger godare. Visst kan jag tänka mig att byta ut mjölet i min muffins mot fullkorn, men inte om det gör att den smakar bark. Förstår ni vad jag menar? Jag offrar inte hur mycket som helst för att göra ett bakverk ”bättre” för mig – jag äter det ju ändå denna kaka för att jag vill njuta av den, annars hade jag lika gärna kunnat ta mig ett äpple att knapra på. Så med den inställningen kommer jag döma mina veganska recept också. Det som jag bakar ska smaka GOTT. Punkt slut. Inte ”gott för att vara veganskt” eller lite annorlunda men helt acceptabelt”. Nej, då kommer jag också låta er få reda på att det finns godare alternativ därute. För jag är HELT säker på att det går fantastiskt bra att göra veganska cupcakes utan att tänja på smaklökarna det minsta lilla, eller tårtor som ingen skulle hugga in på och tänka ”om den bara hade innehållit äkta grädde!”. Den inställningen har jag och den kommer jag inte att tumma på – för bakat ska i första hand vara gott, inte nyttigt eller annorlunda (även om det gärna får vara det också).

Mitt första, medvetet helt veganska recept som jag har att dela med mig av blev också mitt första veganska äventyr inom bakvärlden. Lagat vegansk mat har jag gjort länge, det fungerar bra även i en  vegetarisk livsstil, men att baka utan ägg och mjölk har jag förut inte riktigt provat på. Dock kände jag redan när jag började finkamma internet efter härliga veganska bakrecept att en vegansk version av cheesecake vore riktigt kul att börja med! Visst kan det låta lite överilat att börja med ett bakverk som till och med i sin titel berättar att det handlar om en mjölkproduktig kaka, men jag har hört så mycket positivt om veganska cheesecakes, om deras krämighet och mjukhet, att jag ändå inte kunde hålla tassarna borta. Dessutom hade jag precis rätt sorts tofu hemma, köpt lite med det här ändamålet i bakhuvudet, så valet visade sig vara lite lätt förutbestämt.

Resultatet?

Först och främst måste jag säga att den inte blev särskilt vackert mönstrad . Jag hade sett en tjusig marmorerad kaka framför mig, men tji fick jag när min choklad var lite för varm vid tillsättning och chokladsmeten därför blev tjockare och tyngre än den utan choklad. Därför var den svår att blanda i jämnt, och tillslut gjorde jag hela cheesecaken chokladsmakande. Mycket enklare 🙂

Dock är det väl inte utseendet som räknas? För smaken är faktiskt riktigt trevlig! Den är krämig, djupt chokladig och väldigt svår att skilja från en helt vanlig cheesecake. Möjligtvis kan man urskilja en liten beska i eftersmaken, men det kan lika gärna vara den mörka chokladen som gör sig påmind. Den är också lite smulig i konsistensen, men på det stora hela helt klart en succé!

Prova du också!

***

Jag använde det här receptet som grund till min cheesecake och ändrade lite efter eget huvud 🙂

***

Veganska choklad”cheesecake”rutor

Ingredienser: 

Till bottnen:
8-10 digestivekex (eller ett glutenfritt alternativ)
ca 40 gram smör, mjölkfritt
ev. 3 msk ljust muscovadosocker

Till fyllningen:
1 paket silken tofu, firm – ca 250 gram (titta efter i den asiatiska hyllan i din butik!)
1 paket tofuline creamy spread
2 dl strösocker
1 dl mandelmjölk (eller annan vegetabilisk mjölk)
saften från 1/2 citron (ca 2 msk)
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 1/2 tsk vaniljsocker)
3 msk potatismjöl
225 gram mörk choklad, mjölkfri (450 gram om du vill ha chokladsmak på all smet)

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader och ta fram en form – jag använde en fyrkantig form på ca 24 cm för att göra mina rutor, men vill du hellre göra en klassisk cheesecake kan du använda en rund springform, ca 24 cm.

Smula digestivekexen fint, smält smöret och tillsätt det.

Häll i muscovadosocker om du vill smaksätta med det, det går också att utesluta det eller variera med ex. någon tsk kanel.

Blanda väl och tryck sedan ut smulblandningen på botten av formen.

Förgrädda bottnen i ugnen i ca 6-7 minuter.

*

Sänk ugnsvärmen till 175 grader.

Häll av tofun ordentligt och lägg i en stor skål.

Lägg i creamy spread eller motsvarande färskostimitation och vispa antingen i köksassistent eller med elvisp till en jämn smet.

Fortsätt med att hälla i socker och mjölk och vispa tills sockret löst upp sig, ca 3 minuter.

Blanda i citronsaft, vaniljpulver och potatismjöl och fortsätt vispa i ett par minuter till.

Smält chokladen försiktigt i micro eller vattenbad. Låt den svalna en aning.

Häll hälften av cheesecakesmeten i en annan bunke och tillsätt den smälta chokladen i den. Låt den andra bunkens cheesecakeinnehåll vara utan choklad. På så sätt kan du få en marmorerad cheesecake.

(Min blev som synes inte särskilt marmorerad. Kanske lyckas du bättre än jag som till slut blandade ihop båda smeterna. Dock tillsatte jag ingen extra choklad, och jag tycker inte att dubbla mängden behövs. Det gör du som du vill)

Häll den ljusa smeten över den förgräddade bottnen.

Fortsätt med den mörka och blanda försiktigt, tills den blivit lite snyggt (eller fult, om du tar min som exempel) marmorerad.

Skjut in i ugnen och grädda i ungefär 40 minuter (originalreceptet sa 55 men det hade varit alldeles för långt för min, dock ändrade jag ju en del i receptet) tills cheesecaken stelnat men fortfarande är lite lös om du skakar till formen. Den kommer inte ha någon färg.

Låt svalna en stund och ställ sedan in i kylen i minst två timmar för att stelna helt – gärna över natten.

Skär upp i bitar och förundras över att en cheesecake utan ”cheese” kan smaka så cheesecakeaktigt 😉

***

Mars so far – matinspiration och baktankar

Jag måste tacka er trogna som kommer och besöker mig även under min downperiod, som pågått ett alldeles för långt tag nu. Ni är så fina som sänder mig en kommentar även när jag inte är här, eller bara kikar in för att se det som redan finns att se. I’m not worthy! Jag hoppas att ni alla har en underbar tid nu när solen har börjat mjuka upp våra vinterklädda kroppar lite grann; det har jag, komplett med långa promenader i solskenet och till och med en utefika då och då! Hunden min har fått en vårklippning deluxe och gick från uppstoppad pälsboll till skalad räka på bara någon timme eller så. Matte är nöjd, vad han själv säger får vi nog aldrig veta 😉 Dessutom har jag varit utan internet på datorn i ett par dagar nu efter att min internetsladd mystiskt nog gick av på mitten! O.o Det är äntligen fixat med en nyinköpt router (åh, vad skönt med sladdlöst!) och jag är nöjd och glad igen!

Eftersom ni inte hört från mig ordentligt på hela den här månaden (alltså TVÅ hela veckor!) tänkte jag ge er en sammanfattning på vad jag hittat på i köket de senaste dagarna. För visst har jag befunnit mig där ändå, även om jag inte haft tid och energi att dela med mig så rikligt som jag brukat. Jag tror problemet är att jag är lite överambitiös när jag väl postar, det tar sin lilla tid att få ihop ett inlägg jag är nöjd med så jag känner sällan att jag har tid nog att lägga ner på det. Synd är det verkligen, för jag saknar er 😦

***

I alla fall; Här kommer Mars månad i Alexandras kök!

En av de första dagarna bakades det choklad- och mandelrutor att bjuda fikagäster på. Originalreceptet är amerikanskt och innehöll pecannötter, men det här blev en försvenskad version med mandelspån.

Det första som lagades i mina föräldrars nya lägenhet blev en improviserad tomatsås med svamp som serverades över färsk spenatpasta. De krossade tomaterna inköptes från Garant (Willys) och hade en riktigt härlig färg som var en fröjd att laga mat med!

Varma mackor på ciabattabröd är bra när det bör gå snabbt och lätt – dessa med grekisk touch genom feta ost, soltorkad tomat och svarta oliver. Jag äter sällan vitt bröd så det här var en stretch för mig, men gott blev det 🙂

Ett litet proteintillskott behövs ibland; linsgryta med currystekt tofu och kikärtor. Ett hittepå som serverades med turkisk yoghurt framför TVn en kväll.

Jag är sådan som sällan återkommer till samma recept – det finns ju så mycket att prova att det liksom inte finns tid att upprepa sig! – men en favorit som jag lagat i flera år och som jag återkommer till igen och igen är denna pasta med zucchini- och parmesansås. I början av min bloggtid postade jag grundreceptet, som fortfarande håller även om det idag tyvärr saknar fungerande bilder. Kanske får jag lägga till den här nu? 😉

Och så äntligen en bild i dagsljus efter hela denna långa mörkervinter! Häromdagen bakade jag nougatcupcakes för att krydda min studiegrupps pluggdag; och för att få prova mitt nya strössel köpt i härliga småprylsaffären TGR.

Ännu en dagsljusbild på en lunch jag avnjöt; pasta i en enkel linssås och broccoli. Ett experiment som slog väl ut!

Och så kom ju den där bakpotatisen som jag ätit flitigt de senaste veckorna – återupptäckte den som världens smidigaste måltid och trycker in den lite här och var i mina veckomenyer! Känner ni igen influenserna från de varma mackorna ovan? Det brukar lätt bli just fetaost, soltorkad tomat och oliver i kombination när jag gör något sådant här, den här gången också sallad, balsamicosirap och solroskärnor.

Ikväll då, till slut, hade jag tänkt avnjuta en soppa innan mitt naturgodis och mitt bloggande. Tji fick jag när mixerstaven inte ville starta alls, och elvispen togs till. Sammetslen soppa blev det inte, men likväl en gryta som smakade bättre än den såg ut. Även detta recept har jag redan postat en gång i min bloggs ungdomsdagar, det hittar ni här, tyvärr utan  fungerande bilder.

***

Något ni blev lite extra sugna på? 🙂

Restaurang Koh Thai i Växjö

Till lunch frågade jag min familj vad de var sugna på. Och efter att ha fått ungefär noll förslag som jag tyckte lät bra (ja, inte väljer man mcdonalds när det finns så mycket annat att prova på!) så styrde jag in dem på tanken ”thailändskt”. Och de nappade, efter ett tag, eftersom ”de har ju så bra bufféer på asiatiska restauranger”.

Nu avbryter jag här för en liten fundering – oroa dig inte, den är inte lång 😉

Asiatisk mat blir ofta ihopbuntad till en enda enhet. ”Sugen på kinamat? Vi går till den Thailändska där nere på hörnet!”. Eller som min pappa alltid säger – ”jag gillar inte asiatiskt, det är bara ris.”

och visst, i många fall är det förståeligt. Kinesisk och thailändsk mat är snarlik, även i många aspekter japansk. Men likadan är den INTE! Och Asien är ju större än så? Indisk mat är ju LJUSÅR ifrån! Och säg den Pakistanier som skulle sitta och rulla sushi till middag…

…

Så… ”bra bufféer”.

Ja, det har de väl. Ibland. Om det är en restaurang MED buffé. Som den som vi letade upp inte var. Däremot hade de en trevlig, billigare lördagsmeny och tofu (!) som valmöjlighet. Jag var såld.

Så det blev den thailändska restaurangen Koh Thai till lunch. Efter lite gruff från morföräldrarnas håll om att man bara fick välja EN rätt, och de hette ju alla någonting som ”inte gick att förstå” så fick vi maten (den serverades direkt, uppslevad på tallrikar). I mitt fall:

Koh Thai

Äggnudlar med wokade Tofu vitlök broccoli blomkål morötter bambuskott och currysås.

Ja… Vad ska jag säga… Först av allt: Jag brukar inte välja currysås. Däremot var jordnötssåsen starkare, och jag är en extrem styrkemes, så det blev ett val mellan curry eller sötsur, vilket inte tilltalade mig alls. Dock var Currysåsen inte så mild som de påstod heller, så jag hade hellre sett den bredvid, så jag hade kunnat undvika den fullt ut. Sedan var tofun inte den godaste, tvärtom lämnade jag de flesta bitar. Och det är inte att jag inte gillar tofu, jag ett stort fan, men den här… Nej, den var inte riktigt min melodi.

spännande (?) tofu

Dock var portionen stor och det ingick dricka för blygsamma 75 kronor. Äggnudlarna var okej, de wokade grönsakerna riktigt goda (ja, de som inte tog död på mig med att vara nersmetade med ovan nämnda currysås).

Vill jag gå dit igen? Nja, inte direkt. Men Växjö har många thailändska restauranger, och ännu fler asiatiska, så jag kommer nog hitta en som passar mig bättre under de här åren på Linnéuniversitet. Kanske till och med en MED en buffé så att släkten blir nöjd? 😉