Matupplevelser under europaresan del 5 – Hemväg och blandat

Och så var vi framme vid det sista inlägget från den  resa jag åkte på tillsammans med ett par fina tjejer och en lärare i EU-kunskap. Efter att ha besökt (och blivit lite kär i) Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Belgien var det nu dags att ta oss hemåt, en resa på ungefär 13 timmar (plus 2 timmar i paustid) i en minibuss på vägarna. Veckan var fantastisk, men det skulle bli lika fantastiskt att komma hem och sova i en egen säng. Få baka lite och laga lite mat igen. Komma åt internet 😉

Så efter frukosten i Belgien försvann vi från landet och började färden hemåt.

***

Lunch 16/4 – Tyskland, längs autobahn

Vi tog oss igenom Belgien sovandes och Holland med bara ett litet stopp för att kunna säga att vi stått på Holländsk mark, sedan var vi redan i Tyskland och det var dags att få något i magen. För att inte göra någon stor avstickare och sinka viktig tid stannade vi på ett av de matställen på vägen som egentligen är menade för lastbilschaufförer; snabbt, flottigt och överprissatt. Vi kunde välja mellan bratwurst, snitzel eller kyckling och pommes. Jag kände mig oerhört välkommen… Dock hittade jag en nästan orörd salladsbar som faktiskt var riktigt välutrustad med ingredienser som mozzarellaost, coctailtomater, oliver, fetaost, krutonger och gräslök så jag svalde förtretet över priserna och mixade en tallrik till mig.

salladen kostade mig 7 euro. Det var den ”stora” storleken (eftersom salladerna egentligen inte var menade som huvudrätter utan mer som ett kompliment var storlekarna för en gångs skull i minsta laget) och då ingick varken bröd eller dricka. En mineralvatten kostade 2.70 euro, men då fick jag ta om en gång. Som att jag ville det, med tanke på att vi satt i bilen timmar i sträck och min blåsa inte är av det största slaget.

Dock var den riktigt god och fräsch, så jag var ändå ganska nöjd när jag kom därifrån. Uppenbarligen var bratwursten också okej, och den plus pommes var billigare än min sallad, så det är väl kanske något att satsa på istället? Jag är dock inte lockad av tanken på tysk korv…

***

Middag 16/4 – på båten mellan Tyskland och Danmark

Sista anhalten på resan innan det var dags för den avslutande sträckan hem var då båten mellan Tyskland och Danmark igen. Vis från förra gången då jag köpte en medioker smörgås för över 5 euro följde jag min väns exempel och köpte pommes istället. En hel låda med så mycket mat att det spillde över kanten gick på 3 euro! Inte på långa vägar så bra för mig som mackan kunde ha varit, men mer ekonomiskt och faktiskt riktigt gott! Jag var förvånad och lite förundrad över min onyttighet men glad över insparade pengar och full mage. Att det var curry i ketchupen förhöjde bara upplevelsen lite till 😉

***

Och så var vi hemma. 15 timmar efter att vi åkte på morgonen och ungefär en vecka efter att vi lämnade Sverige. Vilken upplevelse det varit! Vi hann med så mycket på kort tid, och då pratar jag inte bara om maten, även om det är den jag fokuserat på här.

Några andra matnyttiga upplevelser från resan:

I strasbourg blev vi bjudna på en riktigt lokal specialitet – kugelhopf.

Den fanns i två varianter, söt och salt, och det var inte förrän jag tittade riktigt ordentligt som jag förstod att den salta (som här syns till höger på bilden, den som är mörkare) INTE var vegetarisk. Ajaj! Men den söta var ätbar för mig också, och smakade som en vanlig söt sockerkaka, prydd med lite russin och dylikt, men aningen torrare.

Varm choklad och gratis kakor i Luxemburg. Kakorna kallades för övrigt speculoos och är visst ganska välkända. Vi gillade dem verkligen, de smakade lite karamellaktigt, inte alls vad jag förväntade mig! Annars är jag inte ett jättefan av kakor som är så här enkla, men de här var toppen!

Köpte med mig en paket chokladöverdragna speculoos att ha som fika på hemvägen. ”inget blir ju sämre med choklad” tänkte jag. Men där gick jag bet, för med choklad smakade kakorna inte av den där karamellen som gjorde dem så speciella, utan som vanliga… digestivekex ungefär. Jag föredrog dem faktiskt utan choklad.

Några av de tuggummisorter jag inhandlade på resan (jag tuggar konstant tuggummi, någon sorts beroende antar jag).


Jag älskar torkad frukt, och det här var nästan steget bättre! Inget extra socker eller konserveringsmedel, bara bär och frukt i små fyrkanter som smakade gudomligt! De var ganska dyra (en liten påse kostade ungefär 1.70 euro) men otroligt goda. Någon sa sig ha sett sådana här hemma i hälsokostaffärer, så jag ska hålla ögonen öppna!

 

De chokladsorter jag hann med att prova:

Milka är ju ett känt märke utomlands, och går ibland att få tag på här i Sverige. Finns i femtioelva olika utformningar, just den här hette Milka Yoghurt. Varianten smakade som choklad med yoghurtfyllning brukar göra men tyvärr smälte den nästan helt i värmen efter att jag smakat två rutor och såg så oaptitlig ut att det inte blev några fler. Kanske lika bra det, med allt annat jag åt!

Jag är en beundrare av vit choklad och tycker vi har alldeles för lite av den varan i Sverige, men i Tyskland och Belgien fullkomligt svämmade det över av vita chokladbitar! Det var så många jag ville prova, men man har varken tid eller mage till allihop. Så under resan blev det den här sorten – Kinder Bueno white. Vi har ju den vanliga kinder bueno i Sverige (ni vet; Bueno – raise the bar!) och den vita versionen var ungefär samma sak, fast sötare. God, men inte spektakulär.

***

Ja, det var min resa! Förutom några ätbara presenter och lite fler chokladsorter som kan komma att hamna i egna inlägg så var det här vad jag inhandlade i matväg under en veckas tid. Det är alltid så intressant att se hur andra kulturer närmar sig ämnet mat, hur mycket det kan skilja och vad vi har gemensamt. Nu pusslade vi ju ihop dagarna själva, så det blev ju inte HELT enligt dessa länders matsedlar, utan våra egna, men spännande var det i alla fall! Vi får se när nästa resa går av stapeln 😉

Annonser

Färskostlasagne på allt och ingenting

Mycket var på gång när jag skulle laga mat igår kväll, i alla fall i mina mått mätt! Dels skulle en vän till mig komma på besök och sova över, så jag ville hitta på något som hon också skulle kunna tycka om (inte för att hon är svår att vara till lags, det är mer jag som gärna vill laga till något som inte är jättehemskt när man har finbesök), dels var det tentaplugg på hög nivå (dvs råplugg framför TVn sista dagen innan eldprovet!) som gjorde mig ofokuserad på allt, själva pluggandet inkluderat.

Så efter att ha tittat igenom skåpen hemma (inklusive rensat och städat i någon timme eller två – allt för att skjuta på Balzacläsandet och Maupassantmemorerandet) upptäckte jag ett par ingredienser jag kunde använda. Pasta av olika slag, krossade tomater, riven ost och färskost med vitlök- och örtsmak. Vad gör man av allt det om inte en lasagne?

Lite nervös var jag när den skulle provsmakas, jag är inte van vid att inte ens ha ett basrecept att gå efter, i alla fall inte när någon annan också måste äta av kreationen. Det är väl därför jag är en av de där konstiga människorna som gärna lagar mat till bara mig själv – om det smakar helt åt skogen så är det ingen mer än jag som behöver veta om det! Dock fick lasagnen tummen upp av både min gäst OCH mig själv – och det är verkligen en bedrift 😉

***

Färskostlasagne

Ingredienser (4 personer)

400g tomatsås
ca 9 lasagneplattor
1 aubergine
1 zucchini
ev. vitlök
3 dl matlagningsgrädde el 1.5 dl grädde och 1.5 dl mjölk
1 paket färskost (200g), gärna med smak
ca 150g riven ost (mindre/mer beror på vad du tycker om)
ev. färska örter
salt och peppar

Gör först en god tomatsås eller ta den lite enklare vägen ut och köp en färdig. Om du gör den själv är det här ett bra recept taget från ett annat smidigt lasagnerecept (låt såsen gärna koka lite längre än det står om du kan, ju längre den kokar desto godare blir den!).

Skiva upp aubergine och zucchini i tunna skivor och salta dem lätt. Låt ligga i några minuter och torka sedan bort vätskan som bildats på ovansidan av auberginskivorna som små droppar – de kan vara lite beska.

Stek aubergine och zucchini i omgångar i olivolja. Eventuellt kan du hacka lite vitlök och låta steka med, jag hade ingen sådan i, men den extra smaken hade nog inte skadat.

I en bunke, blanda paketet med färskost, (jag använde vitlök och örter, men den smak du har hemma går säkert bra) med matlagningsgrädden eller om du hellre vill, grädde och mjölk. Jag hällde på måfå men uppskattar att jag använde ungefär 3 dl. Blanda ihop till en slät smet – den ska inte vara för fast, men inte rinnig heller. Tillsätt mer mjölk om du tycker det verkar behövas. Salta och peppra.

Ta fram en form (den behöver inte vara jättestor; jag använde en där det räckte med tre lasagneplattor för varje lager) och täck bottnen med ca 1/4 av tomatsåsen. Lägg över ett lager lasagneplattor (tex willys fullkornsplattor. De behöver inte förkokas. Färska går också bra. Tänk dock på att du att receptet är anpassat för vanliga plattor som behöver lite mer vätska än de färska).

Bred på ett lager tomatsås och en 1/3 av ostsåsen. Lägg sedan på stekta aubergine-och zucchiniskivor på vilket sätt du vill – var kreativ 😉 När de bildar ett lager, strö över riven ost, och täck med lasagneplattor. Upprepa.

Allra överst lägger du ett lager lasagneplattor, och täcker med det sista av såserna. Strö över osten som är kvar.

Ställ in i ugnen på 225 grader i ungefär 35 minuter (20 om du använder färska plattor). Om ytan ser ut att bli klar långt före, täck med aluminiumfolie. Känn efter med gaffel om du behöver grädda den längre, det kan skilja mellan ugn och ugn.

Strö eventuellt över lite färska örter innan ni hugger in, det förhöjer smaken!

Hoppas ni också tycker om den!

Smaktest – tre sorters vitt te

Ja, jag vet. Det blir många inlägg om te och om det är något som inte tilltalar kan det nog bli lite tradigt. Men jag tycker så mycket om det! Till och med nu, när vädret är utlandsvarmt dricker jag i alla fall någon kopp per dag, och varje gång jag handlar är det obligatoriskt att ta en sväng till tehörnan för en genomtittning.

Vitt te har dykt upp på hyllorna ganska nyligen här i Sverige och har erövrat mitt hjärta totalt, då det saknar mycket av den bitterhet som man kan känna som eftersmak när man dricker främst vanligt svart te. Enligt kära gamla trofasta (HA!) wikipedia är vitt te gjort av ”unga blad och nya knoppar som till skillnad från grönt te inte ångas eller steks efter skörd utan direkt torkas”.

Uppenbarligen så är det en av de äldsta sätten att göra te på, men vi här i väst har inte riktigt uppskattat det lika mycket som svart eller grönt. Kanske kan det komma att ändras nu?

Tre sorters vitt te har jag hunnit att smaka hittills (och fler lär det bli!):

4 o’clocks white tea chai

White tea chai var det första vita teet jag smakade – innan det här var jag ganska så ovetande om denna färg på te. Svart visste jag ju om, grönt och rött likaså, men vitt? En helt ny värld öppnades, och gjorde mig om möjligt ännu mer kär i den varma drycken med så olika smakmöjligheter!

Just detta te är – som namnet berättar – ett chaite, alltså smaksatt med kardemumma och liknande kryddor som vi ofta förknippar med jul och pepparkaksmumsande. Själv älskar jag julen, kanel och nejlika, så smakkombinationen är den bästa tänkbara för mig! Jag dricker det här så ofta att det har blivit mitt säkerhetste – om jag kommer hem efter tenta eller bara en lång dag på biblioteket och inte har lust med att smaka något nytt eller dricka något halvdant så reverterar jag otvivelaktigt till det här. Det smakar ALLTID lika gott, och gör mig på bra humör på ett kick!

Det är heller inte jättedyrt, men känns väldigt lyxigt – en låda med 16 påsar kostar runt 35 kronor och kan, om du har tur, hittas i en vanlig mataffär. Det ger ett extra plus i min bok!

Liptons white tea pomegranate (som jag skrivit om förut här)

Då jag inte visste om det var det vita teet eller chaismaken som jag drogs till ville jag gärna utforska lite fler alternativ och denna smak blev nästa att kryssas av på min lista. Pomegranate är som bekant på svenska granatäpple, och även om det är en frukt som blivit väldigt omhuldad på senare tid har jag inte skaffat mig någon åsikt om den. Jag har ätit kärnorna i sallader och druckit  juice med smak av bland annat just granatäpple, men jag har aldrig gett mig på att äta frukten som den är. Dock är det här teet precis lagom sött och fruktigt. Om det smakar granatäpple vågar jag inte uttala mig om, men gott är det i alla fall!

Ännu bättre – eftersom det är Lipton som säljer det är det lätt att få tag på och kostar inte mer än runt 20 kronor!

Liptons white tea

Så visst, jag älskade både vitt chaite och vitt te med granatäpple – men hur smakar EGENTLIGEN vitt te? Mitt senaste inköp blev Liptons vita te just för att det inte har mycket till smaktillsatser utan ger en bättre bild av vad det egentligen är jag dricker. Och jo, det här är också ett riktigt lyckat te, milt i smaken men fortfarande distinkt – inte tråkigt utan fullt av intryck. Det tål att sägas igen och igen – att slippa den där bittra eftersmaken är verkligen ett plus!

***

Alla tre föll mig i smaken, de är i och för sig väldigt olika men har det gemensamt att de är aningen sötare och mindre bittra än vad de gröna och speciellt de svarta motsvarigheterna är. Jag, som oftast dricker mitt te med obligatorisk sked honung i, kan till och med lämna honungsburken i skåpet utan att tycka att smaken blir alltför påverkad.

Nästa gång jag inhandlar ett vitt te tror jag att jag satsar på att prova det som löste, bara för att se om det gör någon skillnad.

Har ni provat något vitt te värt att tipsa om?

Matupplevelser under europaresan del 4 – Belgien

Efter att ha ätit upp den aningen knappa frukosten i Luxemburg var det dags att hoppa in i minibussen igen och fortsätta färden. Målet den här gången var Bryssel, då själva EU-kommissionen ligger där, vilket vår lärare i EU-kunskap tyckte var ett måste att besöka. Vi höll med honom, glada över en Belgienresa efter att redan ha besökt vackra Luxemburg, fina Frankrike och söta Tyskland. När vi checkat in på vandrarhemmet och fått en första överblick över staden var det dags för lunch.

***

Lunch 14/4 – Bryssel, Belgien

Eftersom att två av oss var något mer intresserade av att titta på billiga skor i outletaffärer än att äta blev det så att de andra valde matställe och vi droppade in lite senare, ett par skokartonger rikare. Valet hade fallit på en amerikansk kedja som serverade mexikansk mat (är det inte lite ironiskt?) – chi-chi’s.

Vi fick möjligheten att antingen beställa in en av ett par utvalda lunchrätter eller äta ifrån buffén och jag valde kvickt att beställa min mat efter att ha gett buffén en blick som sa mig att den inte var mycket att ha. Så för mig blev det vegetarisk tomatwraps, vilken var ganska fräsch och godare än jag trodde den skulle vara. Överlag höll dock inte maten särskilt hög standard, det var tydligt att de levde på sitt koncept och att de inte ansträngde sig lika mycket med att få till mer än ätbara rätter.

En av mina reskamrater beställde in en amerikansk burgare med klyftpotatis och tyckte väldigt mycket om de senare. Dock var hamburgaren torr och helt utan dressing, så det enda som hon tog med sig från den var flaggan. En tallrik med klyftpotatis hade gjort henne mycket gladare 😉

Eftersom det var en kedja och inte en lokal restaurang var priserna ganska humana – min måltid och en cola light kostade ungefär 10 euro.

***

Middag 14/4 – Bryssel, Belgien

Vi fortsatte på det internationella temat och letade upp en thailändsk restaurang på kvällen, vilket  visade sig vara riktigt enkelt. En del av Bryssel hade nämligen ett väldigt spännande system; restaurangerna var inordnade på gator efter vad de serverade. Sugen på kebab? Gå till Kebabgatan! Låter thailändskt bättre? Leta upp thaigatan så är det bara att välja den restaurang som ser mest aptitretande ut! Efter lite beslutsångest hittade vi ett ställe som passade och slog oss ner i den långsmala lokalen.

Menyn hade en hel sektion med vegetariska rätter och efter lite svårigheter att bestämma mig blev det så pass enkelt som wokade grönsaker med tofu. Jag älskar tofu om den är väl tillagad och det var den här absolut så jag var väldigt nöjd med beslutet. Ber om ursäkt över bildens kvalitet; skyller på att det var ganska mörkt inne i lokalen. Vår lärare, som var med oss, beställde också in vårrullar till förrätt för oss att dela på, men de var inte vegetariska så jag undvek både dem och räkchipsen som man fick att mumsa på under väntan på maten.

Maten var god och kvällen trevlig men restaurangen i sig var kanske inte den mest intressanta. Den var ganska generisk och servitrisen satt mest och vaktade på oss så att hon skulle kunna duka undan så fort vi var klara. Eftersom vi var de enda gästerna kändes det väldigt onödigt.

För 12 euro med dricka var det ändå en prisvärd middag mitt i Bryssel (om än inte i de lyxigaste kvarteren).

***

Frukost 15/4 – Bryssel, Belgien

Vandrarhemmet vi bodde på i Bryssel var placerat väldigt bra, nästan mitt i centrum, men standarden var inte den bästa. Detta märktes på rummet vi sov i första natten och ännu mer på frukosten.

Valmöjligheterna var begränsade till orostat formbröd eller en redan färdigrostad variant som låg och blev kallare för varje minut som gick. Det fanns också wokat ris om man föredrar att äta sådan frukost, men vi var alla inriktade på något liknande vad man äter i Sverige och höll oss till bröd. Till pålägg fanns smör, sylt, nutella och färskost, allt i portionsförpackningar. Juicen var drickbar för en gångs skull, teet färdigblandat i maskinen men smakade sötat och citronigt.

Vi var inte imponerade.

***

lunch 15/4 – Bryssel, Belgien

Under förmiddagen hann vi med en presentation på EUkommissionen och efter det också ett besök på den svenska EU-representationen, båda väldigt intressanta och förmiddagen gick fort.

Då det var dags för lunch ville vi inte lämna området där de flesta EUbyggnaderna låg utan hittade en restaurang mitt i gröten vars uteservering var väldigt inbjudande (dock tyckte getingarna det också, men det är en annan historia).

Jag beställde in pasta napolitana – i det här fallet en tomatsås med aubergine – och fick välja mellan penne, spagetti eller fettucchini. Det blev spagetti för mig, men jag kom på senare att penne nog varit att föredra – tur att jag inte bar vitt 😉

Pastan av absolut god och vi satt jätteskönt ute i vårvärmen, men varför täcka hela tallriken med ost? Missförstå mig inte, jag gillar ost, men som topping på pasta tycker jag det är parmesan som gäller, eller inte alls. Det här vad INTE parmesan. Portionen var GIGANTISK och det syntes inte att jag ätit något alls när jag var klar någon halvtimma senare! Nästan lite pinsamt att lämna tillbaka tallriken så, för jag gilladed det verkligen.

Hela den gigantiska pastan PLUS bröd (dock saknade jag sallad) och en dricka gick på 11 euro, vilket var helt okej.

***

middag 15/4 – Bryssel, Belgien

Sedan bar det av till den svenska ambassaden för ett besök, tyvärr ska den snart läggas ner, men det var ändå värt att få se vad de sysslar med där. Så vandrade vi omkring lite i stan och beundrade alla vackra byggnader innan vi fick byta rum på vandrarhemmet och gjorde lite glädjehopp över vilken positiv överraskning det nya blev!

Till middag ville vi alla ha något billigt och helst pastafritt, eftersom vi ätit mycket av den varan på sistone. Så vi letade upp kebabgatan och då den låg i ett högljutt distrikt satte vi oss inomhus för att äta.

Mitt val blev falafel, och jag fick in ett litet, litet bröd fullproppat med falafel och vitkål!

Falafeln var hemmagjord, vilket är ovanligt, i alla fall här hemma, och riktigt god! Ännu bättre? Den kostade 3 euro – jag betalade 5 för allt och gick nöjd därifrån. Dyrast är inte alltid bäst!

Dock åt vi på plasttallrikar med världens minsta små engångsbestick, det drar ner betyget rätt rejält, men vad förväntade jag mig på ett kebabställe egentligen?

***

Efterrätt 15/4 – Bryssel, Belgien

Inte kan man vara i Bryssel utan att prova deras mest kända specialitet – belgisk våffla! Så på hemvägen stannade vi vid ett av de många små våffelstånden och blev stående ett tag innan det gick att bestämma sig för vad man skulle prova för sort.

Jag valde till slut en med jordgubbar och vit choklad som dignade av alla bär och var lycklig i flera timmar efteråt. Den var helt fantastiskt god! Något svår att äta eftersom man även här bara fick en minigaffel i plast, men vad gör det när man njuter av varje tugga? Mäktigt var det, men OH så gott!

Beroende på vad man väljer att ha på (allt från bara smält choklad till en hel fruktsallad med choklad och ett helt gräddberg) kostar en våffla mellan 2 och 5 euro. Jag betalade 3.50 för min.

***

Frukost 16/5 – Bryssel, Belgien

Ännu en morgon att äta toktråkig frukost under, men vi var alla så inställda på att komma iväg att vi inte klagade alltför mycket. Efter frukosten var det nämligen dags att lämna Bryssel, och med det också denna del av Europa för att bege oss mot Sverige och Växjö igen. Vid sju öppnade frukosten, och vid sju var vi där – därför ser det också väldigt tomt ut – vem förutom vi skulle frivilligt gå upp, packa och köa för att äta frukost innan klockan sju på en lördagsmorgon?

Samma utbud som igår, men utan färskost den här gången. När man inte trodde att den kunde bli sämre… 😉

Efter det rostade brödet slängde vi oss in i minibussen och var iväg lite innan halv åtta. Så bar det av hemåt, och vad vi åt på den resan kommer i nästa uppdatering!

Matupplevelser under europaresan del 3 – Luxemburg

Och så var det dags att fortsätta genom Europa, och i hela två dagar var vi i Luxemburg och upplevde lite kultur därifrån, komplett med ett par maträtter (leva måste man ju också!). För mig var Luxemburg höjdpunkten på resan, antagligen mest för att jag inte hade mycket till förväntningar. Ett helt fantastiskt landskap mötte mig, med vackra gamla byggnader och smala, smala gator. Dessutom fanns ju där bland annat revisionsverket som vi tog oss en titt på.

***

Eftersom vi kom dit lagom till lunch började vi med det:

lunch 12/4 – Luxemburg, Luxemburg

Vid lunchtid hade vi precis kommit fram till vandrarhemmet och då vi alla var för hungriga för att ge oss ut och leta upp något spännande satte vi oss istället på vandrarhemmets egna lilla café. De erbjöd salladsbuffé och soppa för inga pengar alls (5 euro närmare bestämt) och jag var nöjd och glad med att BÅDA sopporna var helt vegetariska!

Valet stod mellan morotssoppa och grönsakssoppa. Jag måste säga att morotssoppan var riktigt god, det misstänkte jag inte när jag sneglade på den och bara såg den lite trista färgen.

Salladen var helt okej. Flera olika sorters majonnäsröror fanns, men samtliga innehöll någon form av dött djur så jag valde istället de mindre spännande alternativen – riven morot, sallad, gröna bönor och inlagda rödbetor (som ofta finns med på salladsbufférna neråt Europa). Brödet var det vanliga, aningen tråkiga, formbrödet och jag ratade det mesta av det.

***

Fika 12/4 – Luxemburg, Luxemburg

Mellan lunch och middag behövs det ibland något litet för att hålla energinivån uppe – vi var alla trötta efter en tur på Luxemburgs snirkliga gator och gick ner till cafét igen för att få något i oss. Till min glädje hade de bagels där så inte kunde jag välja något annat! Min bagel innehöll ost, tomat, sallad och en skum röra som ANTAGLIGEN var rhode islandsås eller något åt det hållet. Inte förrän efteråt slog det mig att den kanske inte var helt vegetarisk, men då vågade jag inte ta reda på sanningen så jag höll tyst och lät det bero.

Te blev det också – här serverat i glas, vilket fortfarande känns konstigt för mig. Konstigt, men ganska fint. De gånger jag drack te på resan fanns det – förutom i Tyskland – bara ett par särskilda sorter att välja på. Yellow label tea, kanske earl gray, ett grönt med smak av mint och det jag valde här – kamomill. Ingen av dem är bland mina favoriter, men drickbara är de såklart!

***

Middag 12/4 – Luxemburg, Luxemburg

En före detta klasskamrat till oss spenderar just nu en termin i Luxemburg och därför blev det på kvällen dags för efterlängtad återförening! Eftersom hon kan staden mycket bättre än vi turister fick hon välja restaurang och hon letade upp en mysig italiensk servering som hon tyckte var den bästa i staden.

När vi tagit plats därinne fick vi först varsin uppskattad brushetta. Vad fint av dem att dela ut dem gratis! Jag vet, det krävs inte mycket för att imponera på mig, men att inte ta betalt för en så välgjord förrätt är ett plus.

Till varmrätt ville jag absolut prova deras hemgjorda pasta och då det erbjöds färsk raviolini med ost och spenat var valet enkelt! I tomatsås var rätten verkligen en fullträff, jag slukade HELA portionen och njöt av varje tugga!

En av oss beställde in pasta med gorgonzola som jag snodde åt mig en gaffel av och även den var riktigt smakrik! Om jag fick chansen att åka till Luxemburg igen skulle jag definitivt komma tillbaka hit! Maten var så pass vällagad att priset kändes rimligt; 15 euro för den och en cola light. Nu måste jag  bara se till att få reda på namnet på restaurangen…

***

Frukost 13/4 – Luxemburg, Luxemburg

Ännu en frukost, ännu en morgon utan rejält med fibrer att starta igång dagen med. Visserligen fanns det, förutom formbrödet, brödskivor av ett annats slag i gigantstorlek vilket var ganska så nära ett mörkare alternativ. Smör och ost erbjöds, men inte något grönt att kröna smörgåsen med. Juicen var fortfarande saft så jag valde mjölk som jag inte drack upp, teet kamomill. Honungen hämtades i ätbara muggar, men då de smakade ungefär som oblat tillförde de absolut ingenting. Inte en höjdpunkt på resan.

***

Lunch 13/4 – Luxemburg, Luxemburg

Den här dagen var det ett besök på cour de compts (eller revisionsverket) sm hägrade, sedan släpptes vi lösa på stan för att äntligen få shoppa lite! Då vi var mer sugna på att plöja igenom affärer än att sitta och vänta på mat valde vi därför den franska motsvarigheten till mcdonalds – quick.

Glad över att vara vegetarian och slippa äta halalburgare valde jag det enda vegetariska alternativet som bestod av en slags paniniburgare med tomat, ”mozzarella” och pesto. Till det pommes och cola light. Ärligt talat? Ganska menlöst. Pommes fritsen var inte saltade, meningen var att man skulle göra det själv, men jag hade inget salt utan åt dem utan. Paninin innehöll då inte äkta mozzarella, det konstaterade jag efter ett bett, men vad kan man förvänta sig på ett snabbmatsställe. Den var helt nygjord och fräsch, men smakade inte jättemycket. Godkänd.

***

Middag 13/4 – Luxemburg, Luxemburg

På kvällen var vi alla sugna på att hitta ett ställe med lite atmosfär; gärna något där man kunde sitta i ett par timmar, prata, dricka något och bara ha trevligt utan att känna sig stressad (eller pank!). Igår var vi som hastigast inne på Bananas, och efter lite jakt på något oprövat kom vi ändå tillbaka dit.

Det här var en SÅ härlig lokal med lite attityd och mycket humor! LP-skivor klädde väggarna, menyn var skämtsam och gjord för att se ut som en tidning och belysningen var  skum. Enda minuset var väl det som är vanligt neråt Europa – rökning var helt okej inne i lokalen. Det fanns rökfria avdelningar, men de var inte avgränsade och luktade precis lika mycket rök som allt annat.

Efter att ha tittat över menyn och inte hittat sådär väldigt många vegetariska alternativ (om jag inte ville äta ravioli igen och behöva jämföra dem med gårdagens mästerverk!) valde jag att gå med favoriten – igen. Det blev chèvresallad i hopp om att den skulle vara ungefär lika god som den jag åt i Strasbourg. Vad överraskad jag blev när jag fick in en hel baguette i bitar gratinerad med chèvre; jag hade inte förväntat mig så mycket bröd på en och samma tallrik! Och förra gången efterfrågade jag just bröd, så nu fick jag verkligen så jag teg 😉

Salladen var riktigt god och de andra runt bordet var också nöjda med sina burgare modell GIGANT. Mycket mat för skaplig peng, och massa atmosfär på det! Dock var det ju ganska lätt att förstå att de väntade sig att man gjorde av med mer pengar genom deras långa drinkmeny. Och för oss svenskar som är vana vid ockerpriser kändes det ändå som att pengarna var säkra i plånboken. Min sallad och en cola light (jag vet, jag GILLAR cola light!) kostade tillsammans 14 euro – överkomligt, men inte lågt.

***

Frukost 14/4 – Luxemburg, Luxemburg

Sista måltiden i Luxemburg blev då en av de där tråkiga frukostarna vi vant oss vid. Valde en brödbulle idag för att bytas om lite, och provade juicen istället för mjölk. Den var inte speciellt drickbar, var nog inte många procent apelsin i den. Men te hade de fler smaker av idag – till och med lime!

Jag valde att, inspirerad av fransmän/tyskar/luxemburgare, breda sylt på min ost istället för de grönsaker jag saknade. Skäms nästan över att det  var ganska gott, men mår bättre när jag jämför det med marmelad på rostad macka 😉

Med detta i magen drog vi iväg till nästa land som jag delar med mig om nästa gång – Belgien!

Risoni med lättlagad quornröra

Risoni är en liten risformad pastasort som med fördel kan användas i sallader eller soppor då de ger lite tuggmotstånd men inte tar upp särskilt stor plats. Själv använder jag just risoni väldigt sparsamt. Dels är jag ett fullkornsfreak som letar upp de grövre motsvarigheterna till pasta, ris och couscous så ofta som det bara är möjligt och risoni är svår att hitta i nyttigare variant. Dessutom kan jag tycka att formen inte är den mest… smickrande. Visst är det konstigt att man föredrar vissa pastaformer över andra fast de egentligen består av precis samma sak?

Dock hade jag en påse av just risoni i skafferiet som kom fram under vårstädningen, så för att bli av med den på ett smakfullt sätt använde jag den till min pastarätt nu under kvällen.

Lite fusk måste jag medge också, nu när jag är på väg att dela med mig av receptet – när jag var och handlade förra gången fick man smaksatt crème fraiche till specialpris, och jag har väldigt svårt att värja mig när det kommer till erbjudanden där jag får smaka något nytt och samtidigt sparar pengar (eller ja… det känns som att jag gör det i alla fall!). Därför baserade jag den här grytan på den färdigblandade crème fraichen paprika och chili, som jag hört mycket gott om. Inte helt fritt från tillsatser och halvfabrikat med andra ord, men man kan såklart byta ut den mot egenhändigt smaksatt crème fraiche om man inte är bekväm med att vara just bekväm 😉

Risoni med paprikasås

Ingredienser:
(4 portioner)

Risoni  för fyra (läs på paketen – jag måttade och slutade med MASSOR av överbliven pasta! Då blev det pastagratäng nästa dag ^^)

1 gul lök
300g – en påse – quornbitar (kan absolut bytas ut till sojabitar eller andra liknande vegetariska bitar)
5-10 champinjoner
250g broccoli
1 burk crème fraiche paprika chili (min var ifrån skånemejerier)
1 burk (lätt)crème fraiche (2 dl)
salt och peppar
ev färsk timjan (det är ju SÅ gott!)

Hacka löken och skiva champinjonerna. Fräs dem i smör någon minut. Häll i de frysta quornbitarna och fräs lite till. Dela broccolin i små buketter och lägg i dem också.

När quornbitarna tinat och fått lite yta kan crème fraichen hällas i. Jag använder 1 burk vanlig crème fraiche – lätt eller vanlig spelar ingen större roll – eftersom jag är mesig när det kommer till styrka, men den kan bytas ut mot en till burk crème fraiche paprika chili om man gillar när maten smakar lite mer. Låt koka ihop i ca 15 minuter, tills quornbitarna och broccolin är mjuka. Salta och peppra. Om du har färsk timjan, hacka den och blanda i lite innan du stänger av värmen.

Servera röran tillsammans med risonin, eller byt ut den mot ris, bulgur etc… Och tärna gärna lite tomat att ha på, det passar jättebra till! Jag hade själv ingen timjan, så jag sparade lite broccoli att dekorera med.

Smaklig måltid!

Påskdessert med saffran

Vad kul att äntligen vara tillbaka i min egen lägenhet med ett internet som fungerar! Tomt utan bloggar och inlägg när man vant sig vid att kunna läsa om andras vardag titt som tätt 😉

Under påsk var jag hemma hos mina närmaste för att fira i nedtonad stil med liten påskbuffé och mycket TV-tittande (min mamma och jag  jobbar oss fortfarande genom desperate housewives och kan inte sluta titta efter ett avsnitt!). Godis blev det ju en del såklart, även om jag valde klänning över påskägg i år, men också mumsigheter som en dessert på vit chokladmousse och saffransgrädde! Den var ett experiment som verkligen slog väl ut – om man nu som jag är ett fan av sötsaker – för sött blir det verkligen!

Påskdessert med saffran

Ingredienser (4 stora eller 8 små portioner)

botten:

ca 5 digestivekex
30g smör
kardemumma efter tycke och smak

Vit chokladmousse:

3 dl vispgrädde
150g vit choklad

saffransgrädde:

2 dl vispgrädde
1 kuvert saffran
ca  1 msk socker (mer om du vill)

toppa gärna med ett chokladägg och lite strössel!

Bottnen görs på vanligt cheesecakemanér; genom att smula digestivekexen och blanda dem med smält smör. Krydda gärna med en nypa kardemumma.

Tryck ut digestiveröran i 4 stora eller 8 mindre formar, använd gärna dubbla för stadgans skull.

Värm en halv dl grädde på platta och blanda i chokladen tills den smält helt. Medan detta svalnar; vispa 2,5 dl grädde. Rör i chokladsmeten när grädden blivit tjock men inte FÖR tjock – då kan den bli grynig. Fördela över digestivebottnarna. Ställ in i kylen för att stelna i minst två timmar.

Innan servering:

Mortla eller rör ihop saffranet med sockret (det tar fram den gula färgen och smaken i saffranet). Häll detta i grädden och vispa fast. Toppa varje form med saffransgrädden, och gärna med ett chokladägg och strössel om det finns hemma.

Ett tips är ju att INTE använda julformar när det är påsk – mamma hade inga andra formar större än knäck 😉

Hoppas ni tycker om det!

Spännande böngryta med apelsinjuice

Senast jag spenderade ett par dagar hemma hos mina föräldrar hade jag en hel dag ensam i deras hus. Jag hade verkligen inget emot det, eftersom det gav mig fritt spelrum i min mammas kök som är av modell MYCKET större än mitt. Eller ja, det är egentligen inte sådär överdrivet stort, men jämfört med min studentkokvrå på någon kvadrat eller två ter sig mammas kök enormt! Dessutom så kan jag använda allt där utan att behöva oroa mig för kostnaden, jag har ju varken köpt in det eller kommer att ersätta det senare 😉

Det enda kravet mina föräldrar hade var att jag skulle kunna erbjuda dem middag när de kom hem. Jajamän sa jag glatt, det är inte mycket jag hellre ville hitta på ändå. Dock hade de ett villkor – båda mina föräldrar är nämligen lite dammiga i kanterna. Det där med vegetariskt var inte aktuellt.

Ni förstår, min pappa är av den absoluta övertygelsen att vegetariskt inte smakar någonting alls. Oavsett om det är kryddstark chili sin carne eller saffransbeströdd gryta så är det smaklöst, eftersom det inte finns någon bit dött djur i sig någonstans. ”Det är ju något som saknas”.

Det är tråkigt att han är så insnöad, men jag försöker vara öppensinnad och bevisa för honom att man kan acceptera andras kostval också, eftersom han har så svårt att göra det själv. Därför lagade jag en böngryta till mig, och gjorde samma sak till mina föräldrar fast jag då bytte ut bönorna mot kyckling. Vilken man sedan åt var upp till var och en.

Ingredienserna till böngrytan för fyra personer:

1-2 vitlöksklyftor
1 rödlök
ca 100g champinjoner
1/2 purjolök
1 paprika (valfri färg. Eller ta en halv gul och en halv röd? Det blir så fint med färger!)
1/2 zucchini
1 valfri burk bönor (jag valde färdigblandade bönor)
ev. ca 10 coctailtomater (jag lade till sådana i kycklinggrytan, men inte i min böngryta – tycker själv att de är godare bredvid)
1 grönsaksbuljongtärning
någon msk tomatpuré eller ketchup
2 dl matlagningsgrädde
ca 2 msk apelsinjuice
salt 0ch peppar

hacka vitlök och rödlök, skiva champinjonerna. fräs dem i smör eller olja i en stekpanna ett par minuter. Lägg till skivad eller strimlad purjolök och zucchini skuren i halverade halvmånar.

När det hela fått lite färg tillsätts grönsaksbuljongtärningen, smula gärna ner den, bönorna och häll över grädden, tomatpurén eller ketchupen och apelsinjuicen. Låt det hela koka ihop en stund, runt 10-15 minuter.

Smaka av, salta och peppra och häll i coctailtomaterna. Efter att de puttrat med i någon minut kan du stänga av plattan och servera!

Vill du hellre ha mina föräldrars icke-vegetariska alternativ kan du allra först skära 3-4 kycklingfiléer i bitar och bryna dem en stund innan du följer resten av receptet. Uteslut eventuellt bönorna.

Eftersom pappa inte heller äter ris eller gryn så serverade jag hans portion med kokt potatis  medan jag själv tyckte det var gott med råris till. Det är ju upp till var och en =)

Smaktest – risifrutti pärondröm

Jag var på Willys som hastigast idag för att inhandla någon form av vårblomma nu när min lilla lägenhet blivit alldeles skinande ren efter den obligatoriska vårstädningen. Så fort solen tittar fram efter sådana här tunga vintrar blir jag på strålande humör och av någon anledning gillar jag att allt runtomkring är lika strålande som jag. Känns det igen?

När jag slutligen kom ut därifrån, ett antal kronor fattigare, var det inte en blomma jag inhandlat. Nej, det blev ingen sådan, men jag  var absolut lika glad för det, för jag kom hem med en NYHET i väskan! Och inte vilken nyhet som helst – Risifrutti pärondröm!

Vid första anblicken kan jag konstatera att de verkligen fått till förpackningen. Den är stilren och följer mönstret de vanliga versionerna har (inte som vintermumsversionen som var lilafärgad) men står ut på grund av den lekfulla fonten och somriga attityden. Jag gillar den skarpt!

Efter att ha öppnat paketen kan jag OCKSÅ konstatera att själva ”risgröten” ser likadan ut som vanligt, medan sylten (säger man verkligen päronsylt? Är päronmos bättre?) har en ganska så olustig blekgrön nyans. Den är inte äppelmosfärgad, som jag antagit, utan mer åt det grönvita hållet, om du förstår vad jag menar. Genomskinlig rentav, vilket jag inte förstår hur man lyckats med.

Men smaken! Åh, den smakar sommar, sol, socker och lycka! Jo, den är söt, väldigt söt – till och med risgröten smakade som att man tillsatt ett par sockerbitar till vid tillagningen – men jag som är en gottegris njöt av varje sked! Jag glömde faktiskt att ta mig en närmare titt på innehållsförteckningen, så lycklig var jag – inte ens e-nummer och konstgjorda ämnen kan skrämma bort mig från den här varianten!

Dock vidhåller jag att mannafrutti är och alltid kommer vara ljusår bättre än risifruttin, kanske en päronversion av den skulle vara något?

Jag ger den  4/5 med en liten reservation – det är vår, jag är glad och antagligen på ett ganska generöst humör. Prova den du också!

Matupplevelser under europaresan del 2 – Frankrike

Så vi hamnade alltså så småningom i Frankrike. Ifrån den tyska staden Kehl som vi övernattat i tog det oss i snitt tjugo minuter att åka dit. In i bilen, över en bro och VIPS var allt på franska! Lite surrealistiskt och väldigt mycket mer exotiskt än gränsen mellan Sverige och Norge 😉

Dock besökte vi Frankrike redan dagen innan vi faktiskt planerat att göra det, vi valde nämligen att åka över dit redan på söndagskvällen för att äta vår middag på en av alla de gemytliga restaurangerna som kantar Strasbourgs många smågator. Det kändes helt enkelt lite enklare att förstå de franska menyerna än det varit att få dem översatta från tyska (tro det eller ej!), och så var det ju franskan vi kommit för att öva på.

Så vad blev det för mat i Strasbourg?

***

middag 10/4 – Strasbourg, Frankrike

Efter att ha tagit ett par varv runt katedralen och beundrat alla franska balkonger satte vi oss på en uteservering som låg i närheten av den vackra kyrkan (som för övrigt såg PRECIS likadan ut som katedralen, inte ser det ut att vara en vanlig kyrka på bilden?!). Personalen var trevlig men fumlade vin över hela bordet OCH oss, vilket de verkade skämmas över något otroligt under själva serveringen. Vi tog det med ro, vi var ju ändå på semester!

En snabb scanning av menyn sa mig att det var pizza eller sallad som gällde för mig. Det brukar vara säkra tips för vegetarianer, pizzor kan man få nästan hur man vill och sallader BORDE i alla fall finnas utan skinka och kräftstjärtar. Eftersom pizza inte lockade efter den bastanta lunchen, blev det chèvresallad för min del, något jag verkligen inte ångrade!

Att beställa in en sallad kan vara lite utav en ”hit-or-miss” när man går på restaurang. Antingen får man in en makalöst god, matig och fräsch tallrik fullproppad med smak, eller så får man ett par salladsblad och en halv coctailtomat (tänker på dig Mcdonalds med din kycklingsallad-utan-kyckling!) som inte ens en kanin kan röra med värdigheten i behåll. Som tur var visade den här sig tillhöra den första kategorin.

Chèvren var fantastisk, inte frän som sådan ibland kan vara, utan mjuk, len och helt enkelt precis lagom på alla sätt. Och det snålades inte! Dock tycker jag nog att man borde få med ett bröd vid sidan om som norm när man beställer in en sallad, saknade mina kolhydrater en aning, även om jag kanske inte hade ätit av det om det funnits där.

Trevligt var det helt klart, och de andras tallrikar med lammkött och pasta såg vällagade ut de också.

Notan? 14 euro för salladen och en cola zero. Lite dyrare än vad vi kanske tyckt var okej, men kvällen var ljummen och utsikten fin så vi lät det passera.

Lunch 11/4 – Strasbourg, Frankrike

Vi åkte alltså tillbaka till Tyskland för att spendera natten på vandrarhemmet i Kehl, där vi också åt frukost. Sedan packade vi ihop våra ägodelar och åkte vidare till ett nytt vandrarhem på den franska sidan, för att också ha sovit en natt där. Men innan det var dags att sova hade vi en dag fylld med EU-besök, det är nämligen i Strasbourg som EUkommissionen sitter, och den var vi ju tvungna att se på riktigt!

Mellan de olika besöken hade vi bara tid för en snabb lunch, och eftersom vädret var alldeles strålande vackert vände vi oss mot en av parkerna i staden och letade upp en kiosk som hade lite allt möjligt. Det visade sig dock vara aningen komplicerat att beställa efter eget huvud, allt var nämligen färdigmonterat och nedfryst – hela hamburgare och baguetter stoppades in i mikrovågsugnen och kom ut lite varmare, lite oaptitligare. Sedan när kan man värma en fryst hamburgare MED bröd och förvänta sig att alla delar får rätt temperatur?

Alltså kunde jag inte ta den skink- och mozzarellabaguette som jag tänkt be om skinkfri, men istället vände jag blicken mot Frankrikes specialitet och beställde en crêpes som han på riktigt franskt manér gjorde på en het platta precis framför mig! Eftersom jag inte ville ha nutella (vadå lunch liksom?) och inte skinka i den experimenterade han fram en version med ost och stekt ägg. Bilden är otydlig eftersom jag smygtog den, men det såg väldigt spännande ut när han knäckte ägget direkt på den snart färdiga pannkakan!

Crêpsen jag fick var gigantisk och vikt till en fyrkant som jag uppenbarligen skulle äta med fingrarna på ett klumpigt, skandinaviskt sätt. Det var en spännande variant på ägg och ost, men det finns godare versioner av just crêpes, som går att köpa nygjorda nästan överallt längs Frankrikes gator – med nutella eller choklad är en av de godaste efterrätter man kan tänka sig!

Priset var i överkant, men det var som sagt en kiosk i en park med ett antal turister på sommaren, så man får förvänta sig att betala lite mer. Med en cola zero kostade crêpsen mig 6.50 euro.

Middag 11/4 – Strasbourg, Frankrike

Efter ännu ett besök och massor av vandring på ömma fötter i lite för obekväma skor kunde vi börja fundera över vart det  skulle vara intressant att äta middag. Vad mer har Strasbourg att komma med som inte går att finna överallt? Vår lärare kom med svaret på den frågan och tog med oss till den äldsta delen av staden för att visa oss en mycket lokal specialitet på restaurangen Au fantassin (som jag verkligen kan rekommendera, både för läget och priserna!)

Den lokala maträtten här kallas för tarte flambée och går att få tag på i ”Alcasien” som är en liten region i Frankrike. Man kan ju tro att det är en efterrätt av något slag – det gjorde vi också när vi hörde det första gången, men förklaringen som följde gjorde oss alla nyfikna. Uppenbarligen är tarte flambée INTE en efterrätt, och inte heller är det någonting flamberat, utan istället är det en variant på pizza, med en botten av betydligt tunnare bröd och en creme fraichesås istället för sedvanlig tomat. Jag föredrar tunn botten på pizza och creme fraiche är aldrig fel så jag var väldigt sugen på att ge den här varianten en chans!

Min version kom med svarta oliver, lök och getost, men det fanns en hel rad av varianter att välja mellan, både med kött och utan.

Brödet var väldigt, väldigt tunt som utlovat, men krispigare än en pizzabotten som ofta är väldigt mjuk och nästan intetsägande. Den gav smak på ett helt annat sätt än en pizzabotten gör, det var mer som att äta en varm macka än pizza. Fast på krispigt bröd då 😉

På restaurangen fanns det annat att välja på också förstås, som en smaskig sallad med roquefortost, som jag nu lärt mig äta med glädje!

Jag måste säga att tarte flambee var riktigt gott, och jag kan förstå att det är populärt, men slår det vår kära gamla ”försvenskade” pizza? Nja, det tycker jag väl inte… Dock var det kul som omväxling och jag kommer definitivt äta det igen om jag får chansen.

Jag betalade 15 euro för den, en läsk och världens finaste utsikt över vatten och medeltida hus. väl värt ett besök!

***

Frukost 12/4 – Strasbourg, Frankrike

Så var det dags för resans första franska frukost, och vi kunde bara konstatera att Tyskland än så länge har överhanden. Baguette blev det förstås, men det som ser ut som en mörkare version var helt enkelt bara lite mer gräddat, så jag lät bli den biten helt. Inga pålägg mer än sylt (aprikos finns med på bilden) och smör. Och den obligatoriska nutellan förstås. Dock fanns det yoghurt, som är mycket fastare och lite klumpigare i konsistensen än vår, men om man kommer över att den ser annorlunda ut smakar den helt okej. Laktosallergikern ibland oss var inte lika nöjd – hon åt torr baguette och muttrade över att de inte hade något för henne att ha på mackan. Juicen var som vanligt saft och väldigt söt. Jag förlitade mig på teet.

***

Efter dessa måltider och den knappa tiden i fina Strasbourg var det dags att lämna landet för ett annat – Luxembourg!