Matupplevelser under europaresan del 1 – Tyskland

Efter en vecka ute på vägarna runtom Europa är jag nu äntligen på plats framför min älskade dator igen. Jag menar inte ”äntligen”  som i ”resan har varit tråkig och jag har längtat hem varenda minut” utan mer

”veckan var fantastisk på alla sätt men det är skönt att vara hemma i sina egna rutiner igen”.

För helt ärligt; det tar på krafterna att inte sova mer än en natt på varje vandrarhem man anländer till och att åka uppemot 14 timmar i bil under ett dygn för att komma hem.

Sammanlagt sex länder besökte vi; jag och fyra andra tjejer plus vår lärare i EU-kunskap. Efter att ha lämnat Sverige blev det i tur och ordning: Danmark (som mest kördes igenom), Tyskland (två nätter på två olika ställen), Frankrike (1 natt), Luxemburg (2 nätter), Belgien (två nätter i två olika rum) och Holland (som också mest kördes igenom). Allt för att se så många av de olika EU-institutionerna som möjligt.

Som tur är blev det inte bara besök, även om de var intressanta. Behovet av shopping möttes och ännu viktigare; vi åt med god aptit av de olika specialiteterna länderna hade att erbjuda. Jag tänkte presentera maträtterna i lite olika inlägg, det första börjar där vi först stannade bilen för att få i oss någonting vettigt – Tyskland.

***

Lunch 9/4 – på båten mellan Danmark och Tyskland

Som många av oss upptäckt är priserna på båtar och likaså flygplatser ofta hutlöst höga, vilket också stämde för denna lunch. Vetskapen om att det inte fanns någon annanstans att inhandla en macka gjorde att priset låg på hela 54 svenska kronor (eller 5.74 euro om man hellre ville betala med det).

För att få mackan att räcka lite längre (valuta för pengarna krävs vid höga priser!) delade jag den på två. Som tur var smakade det bra, den var färsk och fräsch, som en smörgås ska vara.

Middag 9/4 – Oldesloe, Tyskland

På kvällen, efter att ha gjort oss hemmastadda på det första vandrarhemmet i Oldesloe, Tyskland, drog vi oss in mot stadskärnan och letade upp Restaurangen Feuerstein Ratskeller, som låg i en liten men mycket mysig källare. Menyn  var otroligt extensiv med en hel sida vegetariska valmöjligheter och med lite tolkning (eftersom det enda jag förstår av tyska är danke och der traum) lyckades jag beställa in en broccoligratäng som jag var väldigt nöjd med.

Portionen var gigantisk vilket är typiskt på tyska restauranger, och den smakade förträffligt av broccoli och champinjoner dränkta i bechamelsås. Ett lager av tunt skivad potatis täckte botten och riven ost var strödd över toppen.

Mitt enda klagomål (vi kan väl förbise kalorimängden så här på semester?) var kanske att det kan bli lite tråkigt med bara en enda smakupplevelse när man äter en sådan här gratäng helt ensam. Jag saknade en god sallad bredvid, då hade nog den här rätten varit mer av en fullträff! Priset var dock överkomligt –  10.50 euro för en stor form och ett glas mineralvatten.

***

Frukost 10/4 – Oldesloe, Tyskland

Frukostmaten under veckan vi var borta var den som vi alla hade svårast att tycka om. Av någon anledning är våra systerländer neråt kontinenten väldigt kära i ungefär samma ingredienser – vitt bröd, smör, sylt, nutella och saft (EJ juice). Vi svenskar har sällan växt upp med den matkulturen och vill gärna ha något mer bastant (som min älskade havregrynsgröt), men eftersom frukostarna ingick i resan bet vi ihop och tog seden dit vi kom.

På det första vandrarhemmet var ändå frukosten ganska bra. Visst var brödet vitt, men det fanns både ost och grönsaker, vilket vi alla inte hade vett att uppskatta förrän nu efteråt när man ser tillbaka på de andra dagarnas frukostbufféer. Dessutom är det alltid roligt med alla dessa portionsförpackningar!

Så det blev ostmackor till frukost, åtföljda av vatten och te med smak av rabarber/vanilj.

Och på tal om te fanns det massor av den varan!

bara att välja och vraka =)

Lunch 10/4 – På väg mot Kehl, Tyskland

Efter frukosten bar det iväg mot en annan tysk destination, och efter ett par timmar i en bil var det dags för ett efterlängtat lunchavbrott vid den här restaurangen. Det var verkligen en upplevelse att gå dit, allt andades genuin tysk känsla!

Jag smygtog en bild på hur servitriserna var klädda, och servitörerna var lika stiliga i matchande kostymer!

På menyn fanns bland annat detta vegetariska och genomtyska alternativ – ”Käsespätzle mit Röstwiebeln” som visade sig vara en sorts makaroner täckta med en hel del ost, serverade med massor av deras goda stekta lök. Tillsammans med sallad var det en utmärkt måltid och en väldigt spännande sådan som mest kan jämföras med amerikanarnas macaroni and cheese.

Om man är mer av en köttmänniska fanns detta att bjuda på:

Det som skymtas borta i kanten på tallriken är INTE potatis, som man kan tro, även om det är gjort på just den varan. Det såg ut ungefär som kroppkakor med en finare färg och smakade lite som att man kokt ihop potatismos till en boll och stoppat den med bröd. Väldigt exotiskt! Vi antog att det var en sorts knödel, men om någon har ett annat tips så är det välkommet. Namnet på rätten var enligt menyn: Kartoffelklössen.

Priset för min digra portion var 9 euro tillsammans med en mineralvattenflaska.

Frukost 11/4 – Kehl, Tyskland

Dagens frukost var snäppet sämre än gårdagens, men fortfarande inte alls dålig på något sätt. De flesta runtomkring sågs glatt smaskande på nutellasmörgåsar, men vi tråkiga (?) svenskar höll oss till osten och brödet. Mjölk blev det till, men under lite utav en protest, om det är någonting jag har svårt för utanför sverige är det mjölken.

Sedan tog vi vårt pick och pack, körde över en bro och VIPS lämnade vi Tyskland bakom oss för Frankrike och vackra Strasbourg!

Tetider och utomlandsbesök

Så… April… Kanske är tetider inte riktigt rätt ordval att välkomna våren med, det är väl nu man ska börja ta fram fina tillbringare, fylla dem med is och svalka sig med kall lemonad i vårens vackra väder. Men så vet vi ju alla att Sverige inte alltid tar med sig värmen så fort vårmånaderna nalkas och… ja, te kan man väl dricka oavsett vad termometern säger?

De senaste dagarna har det blivit några fler sorter i min samling:

Tre spännande varianter ur willys sortiment, nya förpackningar men samma goda te som förut hoppas jag, för willys chaite har länge varit en favorit!

Liptons vita te med granatäpplesmak rekommenderar jag verkligen! Jag har förstått att jag är svag för vitt te, det har inte den där beska eftersmaken som svart och grönt te ibland har. Bara kärlek i flytande form ❤

Och så kom mamma och pappa hem från en helg i Tyskland med en mycket uppskattad present – två små teburkar och två olika sorters honung. Jag kan inte svara på vad för smaker jag bjöds på, förpackningen är än så länge oöppnad, men superfint är det att titta på!

***

Egentligen är anledningen till det här inlägget inte te, även om det skulle ha varit en lika bra anledning det; nej, jag måste informera er som tar er tid att läsa min blogg då och då att det kommer vara väldigt sparsamt med uppdateringar den närmaste veckan. Jag ska nämligen iväg på en liten resa, tillsammans med några vänner från klassen och läraren i franska.

På sju dagar ska vi hinna med så mycket som fyra olika länder – först Tyskland, sedan Frankrike, Luxemburg och Belgien. Det blir lite besök på Eus institutioner och ett par på FNs. Och så förstår sighseeing och shopping, för det är vi värda 😉

Vi ses nästa lördag, om inte tidigare, och då har jag mycket att rapportera från veckan som gått!

Vårmeny med broccoli- och spenatsoppa, matig sallad med ädelostdressing och krispiga vitlöksbröd


Hemma hos mina föräldrar blir det ofta jag som tar hand om maten på kvällarna. Dels för att mamma jobbar en och en halv timme ifrån hemmet och därför är borta den största delen av dagen och dels för att jag tycker det är SÅ skönt att ha ett helt kök att regera över!

Oftast är det också jag som står för menyvalet – jag är den mest matintresserade (i alla fall i betydelsen att GÖRA maten och VARIERA den – att äta den kan vi alla!) men idag kom min mamma med ett önskemål som jag snabbt hakade på. Hon hade nämligen bläddrat igenom året runt (nr 14 om jag minns rätt) i vilken det fanns ett recept på broccoli- och spenatsoppa som hon ”så gärna ville smaka”.

Broccoli och spenat på samma gång? Klart jag fixar fram den!

För att pappa skulle vara aningen lyckligare fick han också stekta baconbitar att strö över soppan, och tillsammans med ett otroligt smakrikt vitlöksbröd och en matig sallad full med godsaker blev menyn godkänd av alla närvarande i familjen (eller ja, hunden ratade allt utom baconbitarna, men det är väl ingen som är förvånad ^^)

***

Broccoli- och spenatsoppa

Ingredienser (4 portioner)

1 gul lök
250 gram broccoli (i tidningen stod det 1 broccoli, vilket är oerhört subjektivt!)
1 liter grönsaksbuljong
50 gram färsk spenat (jag använde fryst och vägde upp ungefär 150-200 gram)
2 dl mjölk
1 msk vetemjöl
salt och peppar

Hacka löken och fräs den i smör eller olja i en kastrull. Lägg i broccolin skuren i bitar och fräs någon minut till.

Värm 1 liter vatten med en grönsaksbuljongstärning tills det sjuder. Häll över broccolin och löken och koka ungefär 10 minuter.

Tillsätt spenaten – om du som jag använder fryst spenat, tina den och pressa ur vattnet först!) och mixa (en mixerstav är ju lättast, men eftersom jag råkat stjäla med mig mammas till min lägenhet mixade vi med matberedaren. Fungerade också bra, men det blir lite mer disk!). Om du använde matberedare, häll tillbaka soppan i kastrullen.

Vispa ihop mjölet med mjölken och häll i soppan. Koka upp den och servera! Om du vill kan du koka ägg vid sidan av och lägga i soppan.

Eller så gör du salladen här nedan som innehåller ägg och använder dem.

***

Salladen jag gjorde är en modifierad version om ett annat recept i samma nummer av året runt, som faktiskt stod på samma sida som soppreceptet. Från början innehöll receptet också quinoa, men med vitlöksbröd till kändes den överflödig.

Matig sallad med ädelostdressing

ingredienser till salladen (4 portioner)

4 ägg
50 gram sockerärtor (originalreceptet ber om haricots verts, vilket säkert blir lika bra!)
2 avokado
valfri mängd sallad (gärna lite olika sorter, jag använde huvudsallad, ungefär ett halvt huvud)

Koka först äggen ca 7 minuter, spola av dem med kallt vatten, skala och skär i klyftor. Koka sockerärtor (eller haricots verts) några minuter om du vill, eller behåll dem råa.

Skär salladen i bitar och blanda ihop i en större skål.

Skär avokadon i bitar och blanda ner tillsammans med sockerärtorna och äggen.

Ädelostdressing

Ingredienser:

100 gram ädelost (jag använde gorgonzola)
2 dl lättcrème fraiche
ev 2 msk mjölk

Allt du behöver göra är att mosa ädelosten med en gaffel och blanda ner i crème fraichen. Lämna lite bitar på toppen som dekoration.  Om du vill kan du tillsätta upp till två matskedar mjölk för en mer dressinglik konsistens. Jag behöll den dock som den var.

***

Vitlöksbrödet hittade jag på den fantastiska bloggen bara en kaka till, och jag tycker att hennes recept är så pass bra att jag inte behöver skriva ner min version av det här. Jag rekommenderar det verkligen till alla som inte räknar kalorier eller har något emot att lukta vitlök ett tag framöver 😉

***

Till slut, när alla delar av middagen är på plats, kan den se ut ungefär såhär:

Ett litet tips är att dricka apelsinjuice till maten och inte mjölk (som jag brukar göra). Juicen gör nämligen det lättare för kroppen att ta upp järnet i spenaten och järn behöver vi alla 😉

Macaroni and cheese på desperat vis

Varje gång jag är på besök hemma hos mina föräldrar passar mamma och jag på att pressa in minst ett par avsnitt av Desperate Housewives i tidschemat. Det har blivit vårt sätt att slappna av, och vi är nu på säsong fem, efter att ha våndats och lidit med karaktärerna i fyra riktigt spännande säsonger. Vad passar då bättre än att införskaffa dessa hemmafruars alldeles egna kokbok?

Om ni, som jag, är aningen beroende av dramat på Wisteria Lane, så har kokboken en hel del smaskiga recept som verkligen påminner om sådant som skulle kunna tänkas lagas inne i Brees och Lynettes kök. Receptet jag valde är en av Susans specialiteter – närmare bestämt är det den mac and cheese som hon har ett ryckte om sig att misslyckas med VARJE gång genom att ”både bränna den OCH underkoka den”. Kanske kunde jag lyckas bättre?

Macaroni and cheese är förövrigt en paradrätt i USA, den äts OVILLKORLIGEN i alla hushåll, och när jag bodde där hade jag alltid en låda av den färdiga varianten hemma i skafferiet. Den är inte alls lika god som den hemmagjorda, men den tar fem minuter att göra, och kostar närapå ingenting vilket väger upp nackdelarna (på universitetet jag gick på delade de till och med ut sådana förpackningar gratis så att alla skulle ha råd att äta varje dag).

Krafts macaroni and cheese – stulen från google

I Sverige brukar vi översätta det som makaronilåda, vilket är en modifikation av sanningen. Maträtten är helt enkelt makaroner som kokas och sedan dränks i en ostsås – oftast neongul, om man äter den färdiga, amerikanska varianten (alltid spännande hur de lyckas få färgerna så extrema). Om man gör den själv strör man ofta över ett lager brödsmulor som täcke och skjutsar in den i ugnen ett tag, medan den färdiga varianten bara rörs ihop och äts på stubben.

***

Receptet jag använde mig av tyckte jag var riktigt bra och en egen version efter vad jag hade att arbeta med kommer här:

Macaroni and cheese – ca 6 portioner

till béchamelsåsen:

60 gram smör
4 msk mjöl
ca 1 liter mjölk (för en gångs skull använde jag standardmjölk, men mellanmjölk fungerar också)
salt, peppar och gärna lite riven muskot

till själva gratängen:

500 gram makaroner (jag som är ett fullkornsfreak tog just fullkornsmakaroner, men vilken kort pastasort som helst fungerar)
500 gram riven ost, gärna olika sorter (motsvarar 10-12 dl) (jag vet, mycket ost är det, men så är det just ostsåsen som är grejen! Jag använde vanlig färdigriven ost och en lagrad ost för att trolla fram lite extra smak. Så länge som osten smälter och inte bara blir trådig så passar den. Har du massa gamla tråkiga ostskalkar är de perfekta här i!)

till täcket:

1 1/4 dl ströbröd eller andra brödsmulor
4 msk riven parmesan (eller fint riven annan ost)
30 gram smör (smält!)

***

Först kokar du makaronerna i ungefär fem minuter. Enligt receptet i boken ska det synas ett vitt lager på pastan när du biter i den, men jag valde att lita på tiden som angavs och hoppade över bitandet. Det viktiga är att den är något al dente så den inte blir alldeles överkokt i ugnen.

På tal om ugnen kan du sätta den på 190 grader ungefär nu.

***

Sedan rör du ihop béchamelsåsen. Smält smöret och blanda i mjölet på ganska låg värme. värm upp mjölken något, häll sedan i den dl för dl under konstant vispning. Fortsätt så tills all mjölk är nedvispad och konsistensen på såsen blivit tjock och krämig. Salta, peppra och rör om du vill i muskot.

En något annorlunda men mer utförlig beskrivning om hur man gör just béchamelsås hittar du här.

***

När béchamelen är färdig blandar du i all den rivna osten. Smaka av och salta/peppra om du tycker det behövs.

Häll pastan i en form och häll över ostsåsen. Blanda noga så att alla makaroner är täckta av sås.

***

Rör till sist ihop täckets alla ingredienser så smöret är jämnt fördelat. Bred ut blandningen jämnt över pastan och skjut sedan in formen i ugnen. Grädda i ungefär 40 minuter innan du tar ut den och låter den stå i 5-10 minuter. Efter det är det bara att hugga in 😉

Servera som den är med en sallad, eller lägg till något proteinrikt – i mitt fall vegetarisk middagskorv som jag skrev om här.

Inte fullt så desperat som man kan tro, däremot rik på smak och kalorier 😉

Smaktest – vegetarisk choritzo

Vad jag har sett fram emot att prova den här nya sojabaserade produkten från hälsans kök! Längtande spanat i frysdiskarna efter det lilla gröna paketet, dreglande sökt upp bilder på internet, suktande läst era (oftast positiva) åsikter i bloggar och på twitter…

Men varför? Jag förstår det inte riktigt själv. Jag har nämligen ALDRIG tyckt om korv. Även innan jag blev vegetarian vid 18 års ålder ratade jag allt vad choritzo hette. Korv med bröd var ungefär djävulen själv och tanken på den där tarmen med tvivelaktigt innehåll fick det att vända sig i magen.

Vegetarisk choritzo har ju visserligen den fördelen att det INTE är några tarmar involverade, men det är ju ändå korvsmaken man vill få fram, så egentligen borde jag inte vara intresserad. Men det var jag och det är jag. Så varför inte ge den en chans?

***

 

Det första som slår mig när jag ser förpackningen är det där FRUKTANSVÄRDA mellanrummet mellan orden ”soja” och ”choritzo”. Jag vet att matvaror ofta låter det finnas särskrivningar på paketen, men jag tycker INTE att det är okej, speciellt inte när det verkligen inte behövs, inget radbyte eller något sådant gör det nödvändigt. För mig är det här sojachoritzo, inte soja choritzo. Jag vet, jag är petig.

När jag öppnar paketet slås jag av den tydliga doften av allehanda kryddor. Det luktar inte korv utan gott på ett helt annat sätt, verkligen kryddstarkt och förvånansvärt mycket för att vara en vegetarisk färdigvara som annars brukar vara rätt så intetsägande i smaken.

De ser ut som… korvar. Verkligen. Men det har jag kommit att förvänta mig av Hälsans kök nu, de får alltid sina vegetariska alternativ fruktansvärt lika originalet, på gott och ont. Jag har inget emot det, men en del vegetarianer tycker det väcker anstöt, eftersom de valt bort att äta just dessa varor. To each his own, antar jag.

Jag valde att steka mitt smakprov, men grilla dem är nog nästan att föredra, jag tror de passar väldigt bra nu till sommaren när man tar fram grillolja och trädgårdsmöbler.

En korv är klassad som en portion vilket känns lagom, den är så pass stor att man inte behöver mer än en för att bli nöjd. Jag serverade min med fullkornscuscous som jag blandade med kokt broccoli och så mixade jag ihop en väldigt enkel kall sås på turkisk yoghurt och ajvar relish. På bilden har jag ännu inte blandat ihop dem båda, jag var nämligen lat och ville inte diska en extra skål för en portion ajvar relishröra – så jag blandade direkt på tallriken 😉

Den smakar verkligen… jag vet inte om den smakar choritzokorv, det var så länge sedan jag åt det och ännu längre sedan jag tyckte om det, men den smakar riktigt bra! För att vara ett sojasubstitut har korvarna verkligen en särpräglad egen smak, de är kryddiga men inte starka, och färger och kryddor kan ses inuti korven när man skär bitar av den. Verkligen inte fel att äntligen ha hittat en vegetarisk vara man inte behöver göra mer med än att steka och äta! Visst, det finns snitzlar, som också de är väldigt goda, men sådant som quornfiléer och dylikt smakar väldigt lite utan kyddor och marinader så det är uppfriskande med denna korv som verkligen har en egen smak!

***

Jag är förundrad över resultatet, men fortfarande lite avig mot just korv, av någon anledning. Dock är det en personlig preferens, och därför kan jag inte annat än ge den här produkten en väförtjänt:

4/5

Konsten att vara vegetarian på IKEA

Jag och lillebror när IKEA i Kalmar invigdes 2006

IKEA.

Smaka på akronymen.

IKEA.

Visst ger den en viss lyckokänsla? En liten tanke om renovering av sovrummet och nya hyllor i hallen? Så billigt att det värt att spendera ett ”litet” tag monterandes inköpen (vilket du INTE tycker när du väl har de 114 delarna till soffbordet på golvet framför dig men DÅ är det så dags att börja tänka igen!) och kanske till och med komplettera med matchande lampskärmar? Allt på samma plats!

Som sann svensk älskar jag IKEA. Att gå igenom labyrinten av möbler och rumsförslag, skratta åt det extremfula, drömma om det lite mindre extremfula… Det är verkligen en semesterort för alla sparare, snåljåpar, budgetister och smålänningar som jag!

Detta är också sant när det gäller maten. Självklart placerad i mitten av den evighetslånga slingan man måste följa (i alla fall är den det i Kalmar där jag oftast befinner mig) tronar restaurangen – höjdpunkten på besöket! Visst är det lite skolmatsalskänsla över himmelriket – men vad gör det när det är så billigt?

Som allätare har man ett antal rätter att välja på, varav den mest populära OCH den mest prisvärda är, och har alltid varit, köttbullstallriken med potatis, sås och lingonsylt. Vem har inte hört talas om den? Mina vänner i USA vallfärdar till IKEA bara för att smaka denna svenska konstighet kallad ”lingonberries” och jag vallfärdade med dem för att stolt vissa att man VISST äter sylten TILL köttet, inte som dessert efteråt!

***

bild från gårdagen i IKEAS restaurangdel

Dock är det aningen mer komplicerat att äta vegetariskt. Mer komplicerat, men inte omöjligt.

Här i Sverige erbjuder de nämligen oftast ett vegetariskt alternativ som byts ut ett par gånger under året. Det brukar vara lite dyrare än de andra, men inte för den skull kostsamt. Jag vet att jag ätit bulgur och miniquornbullar där som jag tyckte mycket om, och några sorts vegetariska biffar som jag verkligen inte gillade. Man får vara lite modig, för maten är ofta hit or miss. Antingen god eller fasansfullt äcklig.

Utanför har de också en bok med alla alternativen på bild, komplett med beskrivning, innehållsförteckning och allergivarningar, något jag tycker att fler restauranger kunde fundera på. Jättebra om man undviker gluten, laktos, nötter eller annan allergen, och också bra för vegetarianer och veganer som annars måste gissa eller möjligtvis fråga om vad maträtterna innehåller.

Jag var där igår och blev förvånad över att det enda vegetariska alternativet den här gången var pannkakor fyllda med en spenatröra. Två stycken sådana, plus sallad, erbjöds för det väldigt humana priset 19 kronor. Nackdelen? Det är mer ett mellanmål än en måltid. Två pannkakor är inte nog för att mätta en person i min storlek, eller någon annan för den delen! Lösningen? Köp två portioner! För 38 kronor får du plötsligt 4 pannkakor och portionen går från miniliten till gigantisk med hjälp av ett par små ord!

Tillbehören får du betala för, det är upp till dig att fundera ut om det är värt det eller inte. Jag spenderade friskt min mammas stackars riksdaler och köpte till en brödbulle (2 kronor), 1 smörpacket (1 krona), dricka med gratis påfyllning (5 kronor – VÄRT) och en chokladmousse (8 kronor). Allt som allt blev jag riktigt mätt för 54 kronor.

Och pannkakorna? De var helt okej. Inte en smaksensation, men bra mycket godare än jag vågat hoppas! Visst färgas åsikten av priset, men när gör den inte det?

Chokladmoussen däremot är gudomlig! Precis lagom portion och chockfull av en fyllig chokladsmak som ofta saknas när man får chokladmousse ute.

Så ett besök på IKEAs restaurang tycker jag definitivt ni ska göra! Tänk bara på att de tar inträde – ut kommer du nämligen inte under tusenlappen, enligt min pappa. Så går det när man tar dit en familj med köpbehov 😉