Icas korv- och böngryta med ajvar à la mig

Inspiration till matlagning och bakval finns överallt. Inte bara i kokböcker eller på internet, även om det där finns en hel ocean av möjligheter, men även i helt andra situationer. Det finns reklamblad (som jag lusläser), Tv-program, urval i mataffärerna, minnen, dofter, bilder… Allt kan leda till en ny och spännande maträtt, och allt kan göras till sitt eget.

I mitt fall ramlade jag över ett broshyrställ inne på ICA när jag var där senast och gick och strötittade lite. Jag plockar gärna på mig dessa broshyrer, tittar i dem en gång och vet sedan inte vad jag ska göra med alla  pappersblad som sedan hamnar lite hur som haver, men i det här fallet var jag beredd att göra ett undantag.

En böngryta? Med ajvar relish? Det lät ju inte helt fel! Och jo, det är korv i originalreceptet, men vem är det som säger att vegetarianer inte kan få sno åt sig lite inspiration från sina köttätande vänner? Sagt och gjort, bladet hamnade i korgen och det blev böngryta ikväll.

Enligt bladet jag plockade upp tillagas rätten så här:

***

Korv- och böngryta med ajvar

2 rödlökar
500 gram kryddiga korvar (som jag strök. Man kan absolut använda vegetarisk korv om man vill det, eller quornbitar. Jag valde att bara steka champinjoner och zucchini)
2 pkt kokta bönor (ca 500g) (Jag hade en burk kidneybönor och så ersatte jag den andra bönburken med majs)
150 g haricots verts (frysta fungerar bra)
1 msk smör eller margarin
2 dl lätt crème fraiche
1 dl ajvar relish
1,5 dl vatten
salt och peppar
2 msk hackad persilja (jag hade timjan hemma, men det passade bra som substitut)

1. Skala och skär löken i klyftor och skiva korven (eller champinjoner och zucchini). Låt bönorna rinna av.

Fräs lök, korv och haricots verts i matfettet i en stekpanna. Rör ner crème fraiche, ajvar och vatten, låt koka ca fem minuter eller tills haricots vertsen blir mjuka. Vänd ner bönorna och låt allt bli varmt. Smaka av med salt och peppar. Strö över persiljan (eller timjan).

3. Servera grytan med bröd.

***

Som vanligt kan jag ju inte hålla mig till instruktioner och korv passade ju inte riktigt in i min matplan för dagen, så några ändringar blev det såklart, allt enligt paranteserna ovan. Då kan matlagningen se ut så här eller något åt det här hållet:

1.

Hacka lite lök…

och det du använder istället för korv (ja, eller korv då ^^)

2.

Lägg allt i stekpannan.

Tillsätt crème fraiche, ajvar relish (valfri styrka)…

…och vatten!

I slutet  vänds bönorna i…

… och majs om du är sugen.

Glöm inte salt och peppar!

3.

Att servera med bröd är helt okej, men jag valde fullkornsbulgur och kokt broccoli.

Och så lite färsk timjan över!

Bon appetit! 😉

Magisk sojafärssås

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om spagetti med quornfärssås som är mitt standardrecept när det kommer till just quornsås eller tomatsåser i allmänhet. Snabbt, gott och ännu bättre  – lätt att variera om man har andra idéer eller saker i kylen som sett sina bästa dagar.

Så var det för mig idag. Efter en vecka eller så hade mina färska champinjoner börjat se mer och mer ut som murklor, och de bitar av paprika jag hittade var inte heller helt rynkfria. Dock var de fortfarande fullt ätbara, så länge som man förvandlar dem till en annan variant av spännande vegetarisk sås.

Är det inte lite fantastiskt hur något som ser tråkigt och lite oaptitligt ut kan bli adderat i en sås eller tillagas på andra sätt och sedan bli superfräscht igen? Nästan som magi 😉

Den här gången använde jag hälsans köks version av vegetarisk färs. Den är lite torrare än quornfärsen, men lika god i en sås och aningen billigare! Om du hellre vill ha quornfärs kan du absolut byta ut den.

***

Magisk sojafärssås

1 gul lök10-12 champinjoner (det är helt okej om de är släta och färskare än mina ^^)
1/2 grön paprika
1/2 gul paprika
300 g fryst vegetarisk färs (en liten påse)
1 burk krossade tomater (de brukar innehålla ungefär 400g)
4 msk balsamico
1/2-1 msk honung (eller en nypa socker, eller en skvätt ketchup, allt för sötmans skull)
salt och peppar
smör att steka i

Hacka det som ser ut att behöva hackas (alltså lök, champinjoner och paprika).

Fräs champinjoner och lök en stund i smör tills de fått lite färg. Lägg i paprikan och sojafärsen, låt fräsa med tills färsen inte ser isig och fryst ut längre.

Häll över krossade tomater och tillsätt balsamico och honung. Låt koka i ca 10 minuter. Om du tycker det blir för torrt kan du addera någon msk vatten.

Servera med valfri pasta (jag körde på den klassiska fullkornsspagettin) och gärna rivna morötter, det är så gott till =)

Kladdiga chokladkakor

Innan jag tappar bort mig ibland ord som ”choklad” och ”kladdiga” vill jag bara göra er uppmärksamma på att jag – JAG – har fixat ihop en egen logga till den här bloggen! Den är inte välgjord (fast det tog mig många långa timmar att mixtra fram något användbart alls!) men den är personligare än bara texten som var förut. Jag känner mig så pass nöjd att jag kan ha den så länge, fram tills att jag fått ihop något som ser lite mer professionellt ut (inte för att jag behöver det eftersom jag är allt utom professionell, men det är en annan historia). Hoppas den inte sticker allt för mycket i ögonen 😉

Tillbaka till den riktiga anledningen till det här inlägget – chokladkakor! För det är vad dessa kakor är – inte chocolate chip cookies eller något annat som hintar om kakor med gömda chokladbitar i, nej de är så pass chokladiga att man inte kan kalla dem annat än chokladkakor. Som små personliga kladdkakor, otroligt mastiga men svåra att lägga ifrån sig.

Receptet är en aningen omarbetad version av det här som kommer ifrån den finfina bloggen Sugar, spice and everything nice som jag nyss hittat till. Ta en titt!

Kladdiga chokladkakor (ca 12 stycken)

Ingredienser:

2 ägg
1 3/4 dl strösocker
75 g smör
200 g mörk choklad
150 g vit choklad
2 dl vetemjöl1/2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
lite, lite salt

Vispa äggen och sockret, gärna med elvisp, tills det är fluffigt. Smält smöret i en kastrull på spisen och lägg i ca 150 gram av den mörka chokladen. Rör om tills det smält och stäng av plattan. Blanda i smeten i ägg- och sckerblandningen. I en annan bunke, blanda vetemjöl, bakpulver, vaniljsocker och en aning salt. Rör i detta i smeten.

Hacka den mörka chokladen som blev över (50 gram) och all den vita chokladen. Blanda i hacket i smeten och klicka ut på en bakpappersförsedd plåt eller två; med ganska stora mellanrum (de flyter ut en hel del!)

Sätt in i ugnen på 200 grader i ungefär 8 minuter. Passa i slutet så de inte bränns, det blir en så tråkig bismak på kakorna då (jag är ganska bra på att få till den >.<). Låt svalna ett tag innan du äter, de är väldigt mjuka till en början men blir hårdare ju längre de får stå.

Hugg in!

Smaktest – Green Deli Indian Curry

Jag har blivit utvald av smartson att få testa nyheten Green Deli gratis i utbyte mot en recension med mina tankar och känslor om produkten. Eftersom detta är precis vad jag gör här i min blogg (gratis!) passade det mig perfekt och efter att ha inhandlat och smakat Green Deli Indian Curry skrev jag den här recensionen, som jag tänkte att ni kanske ville läsa också.

***

Som vegetarian är frysdisken med färdiga eller så gott som färdiga måltider ganska begränsad. Utöver en och annan pastarätt, frysta påsar med grönsaker och ett par märken av ”köttsubstitut” är det nästan uteslutande kött, fisk och kyckling som dominerar, vilket gör att jag sällan graviterar ditåt för att leta upp en snabb rätt att laga till lunch eller middag.

Därför blev jag väldigt förväntansfull när jag hittade information om Green Deli och de fyra olika varianterna som tillhörde varunamnet. Alla fyra är anpassade så att inte bara köttätare kan handla hem dem, utan även vi som föredrar det gröna och oskyldigt vegetabiliska. Om man inte vill hålla matlagningen helt vegetarisk, är det också väldigt enkelt att kombinera dessa olika smaker med valfri köttbit, jag kan tänka mig att kyckling är ett hett tips till alla fyra påsar!

Efter att ha fått besked om att jag var en utvald testpilot började jag alltså leta efter Green Deli i de varuhus jag har i närheten. Eftersom jag inte äger någon bil försökte jag först på nära håll, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Mitt Ica nära hade dem inte i sortimentet, inte heller coop. Netto och Lidl uteslöt jag redan från början, och en snabbtitt senare bekräftades misstanken att varken eller tog in och sålde denna nyhet.

Så jag anlitade en chaufför (aka min käre far) och tog med honom till Maxi, där jag äntligen hittade en frysdisk som inte bara innehöll broccoli och spenat – Green Deli fanns där också! Glad över att jag hade min gratiskupong efter att ha upptäckt att priset där låg på 28 kronor (!!) var det dags att välja vilken sort som skulle få följa med hem, vilket inte heller var det enklaste jag gjort. De är alla väldigt tilltalande i sina fräscha vita påsar med lockande bilder av produkterna i fråga. I förhand hade jag bestämt mig för att välja Warm Greek Salad, men tyvärr var det den enda som inte gick att få tag på i min affär, så jag valde mellan de tre andra – French Ratatouille (som jag  valde bort eftersom jag ofta lagar ratatouille själv) Italian Pesto (som lät intressant men inte så komplicerad) och så Indian Curry, som mitt val föll på.

Väl hemma tittade jag igenom innehållsförteckningen lite mer noggrant. Blomkål är ju fantastiskt gott, kikärtor, linser och curry likaså. Dessutom finns det spenat och andra godheter i som man inte direkt lägger märke till på påsens framsida. Dock är det viktigt att påpeka att innehållet inte är veganskt då både skummjölk och grädde kan noteras, annars kan man nog lätt luras av att det inte ser särskilt gräddigt ut på bilden.

Den enda ingrediensen som inte känns naturlig är stabiliseringsmedlet som använts till de grillade tomaterna, och utöver det är det bara druvsockret som känns lite onödigt. Alla andra komponenter är naturliga och uttalbara, vilket i min bok är ett stort plus!

Efter att ha klippt upp påsen blev jag lite fundersam över mängden innehåll om man jämför det med påsens framsida som glatt konstaterar att det är ”2-3″ portioner däri. Nja. Inte tre i alla fall, då måste man vara väldigt liten i maten. Tvärtom kändes det här nästan som en enportionsrätt, om man, som jag, valt att äta den på egen hand, utan kött eller en bit bröd bredvid.

Jag valde att göra precis vad som rekommenderas på påsen och tillaga min curry i stekpanna i 3-4 minuter och inte i mikrovågsugn. För att vara så rättvis som möjligt stekte jag den i olja, precis som förpackningen anser vara bäst, och tillsatte inga kryddor eller andra ingredienser.

I stekpannan konstaterade jag återigen mängden. Hmm… Hur får de detta till tre portioner? Men det luktade gott även fryst och såg väldigt fräscht ut med både grönt och gult representerat, till och med lite rött om man tittade efter noga så jag lät bli att gruffa alltför mycket över produktens uttalanden på förpackningen.

Färdig såg allt… Lite kladdigt ut. Grötaktigt på något sätt, men ändå ganska aptitligt. Jag kände mig inte alltför lurad av framsidan, bilden är ganska rättvis när det gäller att avbilda det som faktiskt är i påsen. Det tycker jag är viktigt, det är bilden som tilltalar oss först och om innehållet inte avspeglar den blir man genast besviken, innan man ens hunnit ta en första tugga.

Och på tal om första tugga – den var inte alls dum. Jag hade förväntat mig mer hetta, indisk mat är ju ofta ganska kryddstark, men den enda krydda som kändes urskiljbar var just curryn, vilket jag var ganska tacksam över då jag är en riktig mes när det kommer till styrka. Dock är det lite konstigt att man inte ens tillsatt lite lite chili eller annan mer smakrik krydda; det känns som att det indiska köket skulle varit bättre representerat på det sättet. Av koriandern, ananasen och vitlöken märkte jag ingenting alls, men grönsakerna var alla smakrika och faktiskt riktigt krispiga. Tomaten tyckte jag däremot var aningen för geggig, den mådde helt enkelt inte så bra av att bli fryst och sedan upptinad igen.

På det stora hela är jag positivt överraskad, även om jag måste säga att rätten i sig är ganska lätt att kopiera och göra själv för mindre pengar. Det är inte enbart negativt dock – det betyder ju att receptet är naturligt och inte proppfullt med smakförstärkare och andra otrevliga tillsatser. Förpackningen är fräsch och avspeglar innehållet väl, produkten är lätt att tillaga och smakar gott. Jag åt upp nästan hela påsen själv så 2-3 portioner är lite missledande, och smaken kanske är aningen för mild och intetsägande för att avspegla Indien, men jag skulle kunna tänka mig att köpa denna variant igen om jag lider av tidsbrist.

Så med denna upplevelse i åtanke kommer säkert en eller två av de andra varianterna slinka ner i vagnen någon gång i framtiden. De kanske inte är revolutionerande – men de känns genomtänkta och smakar gott. Det är, enligt mig, ett gott betyg.

3.5/5

Kalmar has it all (and then some)!

Tog en liten paus i matlagandet, bakandet och planerandet idag då livet kom ifatt och dök emellan. Därför blev det att ta bussen ner till Kalmar för lite olika göromål, göromål som (tyvärr?) också slutade i att jag blev en parfym OCH en klänning rikare! Men kan man räkna med någonting annat om man spenderar halva dagen fönstershoppandes med ett alldeles nytt studiebidrag i fickan? 😉

Hittade sponsrade artiklar från bland annat finfina bloggen sockerrus inne på Lagerhaus och ett helt parti trevliga bakböcker likaså, men jag införskaffade inget av det; inte efter de andra, sådär lagom impulsiga, köpen.

Dock kan man ju inte gå en dag utan mat i magen FAST man inte har en chans att stå hemma vid spisen så det blev dagen till ära besök på två av de mysigaste restaurangerna i Kalmar stad, i alla fall enligt min bedömningsskala.

Till lunch var jag helt ensam (men stark förstås!) och valde därför mitt trygga, fina 4kök, där man aldrig behöver känna sig obekväm över att inte ha någon att dela bordet med. Valet föll på lyxrätten nummer ett i min vegetariska värld; stekt quornfilé med pommes frites, stekta grönsaker och tomat/basilika crème fraiche.

Med dryck går den på hela 92 kronor (därav lyxen!), men helt ärligt är den värd att spendera lite pengar på då och då!

Och dagen slutade ju inte där! Till kvällen var det dags att möta upp mamma, som för övrigt jobbar i Kalmar de flesta dagar i veckan vilket medför morgnar som börjar vid 04.15, och hon tog med mig till prisvärda Athena för delning av pizza och mysfaktor hög.

Valet föll på en vegetarian MED fetaost och oliver (glöm FÖR GUDS SKULL inte att be om deras fetaost om den inte medföljer rätten, den är helt sagolik!) och eftersom jag inte ätit pizzan där förut var jag mer än en aning förväntansfull! Besviken blev jag  verkligen inte. Mycket tunn botten och massor av grönsaker, precis som jag vill ha den. Mer Athena åt folket! (En sällsynt bild på mig får ni också, bara för att ni måste få ta en titt på den T-shirt mina föräldrar köpte hem från Turkiet till mig, jag är lite kär!)

Efter en och en halv timme i en varm buss med en rejält skrikig unge snett framför hamnade vi återigen i mina föräldrars hemstad Oskarshamn. Hur spenderar man en torsdagskväll där? Med stor TV, Desperate housewivesboxen i sin ägo och de där kladdmuffinsen ni kanske kommer ihåg från igår?

Serverade så här.

Hoppas dagen innebar trevligheter för er också ❤

Bra dag blir dålig dag blir bra dag med kladdiga chokladmuffins

Igår kände jag mig otroligt pysslig och väldigt osugen på allt vad skolböcker heter så jag bestämde mig för att det vore idé att ta ut pyssligheten på att baka någonting. Det passade perfekt eftersom trippelmuffinsen precis tagit slut och det alltid är trevligt att ha något hemma att bjuda på (och egentligen – när är det INTE en bra idé att baka?).

Med liv och lust (nåja…) satte jag igång med att baka kärleksmums för glatta livet. Jag rörde och vispade, smorde plåt och gjorde mig verkligen till för att mumsen skulle bli sådär absolut kalasgoda som bara de kan vara!

Här är en sammanfattning av utvecklingen efter att smeten hällts i formen:

1) Kakan brändes vid i ugnen.

jag tänkte – jag döljer det med en perfekt frosting!

2) Frostingen skar sig.

jag tänkte – vi provar i alla fall!

3) Frostingen fastnade mitt på kakan och gick inte att breda ut.

jag tänkte – vi tar bort den och brer på en ny!

4) Frostingen drog med sig alla kaka under och förstörde resterna totalt.

Slutsats = Det blev inga kärleksmums. Inte ens återvinning av kakan genom cakepops eller liknande kunde komma på tal, det var bara att kasta. och sörja.

Men att avsluta baket där hade varit att erkänna mig besegrad, så jag gick till min älskade, sönderanvända ”sju sorters kakor”bok som jag haft i min ägo sedan jag var ungefär 2 äpplen hög och letade upp det trognaste, kladdiga chokladmuffinsreceptet som någonsin funnits! Jag har använt mig av det hur många gånger som helst, och resultatet är alltid lika uppskattat. Inte de vackraste skapelserna, då de ska säcka ihop i mitten, men bjudna med munnen full med kaka brukar ha överseende 😉

Om ni inte har ett exemplar av boken som innehåller det här receptet så får ni det av mig här:

***

Chokladmuffins
(ca 12-15 stycken)

100 gram margarin eller smör (jag använder alltid smör)
2 ägg
2 1/2 dl socker
1 1/2 tsk vaniljsocker
1 kryddmått salt
4 msk kakao
2 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver

Ställ ut veckade formar i en långpanna eller på en plåt.

Smält matfettet och låt svalna.

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt de övriga ingredienserna. Blanda till sist i matfettet. (Jag brukar blanda alla torra ingredienserna för sig innan jag tillsätter dem i ägg och sockersmeten, men det nämns det ingenting om i bokens recept.)

Fördela smeten i formarna. Fyll dem inte mer än 3/4.

Grädda mitt i ugnen – 200 grader – i ca 10 minuter.

Jag valde att dekorera lite snabbt med florsocker, men när jag serverar dem ikväll kommer det nog bli med grädde och något bär =)

Panerad saganaki med ugnsrostade rotfrukter

Gårdagens middag blev, efter lite omplanering då jag tänkt mig något helt annat som jag sedan inte orkade åka och handla till, panerad sakanaki med ugnsrostade rotfrukter och en kall sås med honung och vitlök.

Men vad är Saganaki? Och vad gör man med det?

Vid en sökning på wikipedia (allas vår husgud) får jag reda på det här om saganakin:

Saganaki (grekiska σαγανάκι, ordagrant liten stekpanna) kallas olika rätter som tillagas i det grekiska köket och är uppkallat efter den enportionsstekpanna som den tillagas i.

Dock använder vi ordet här i Sverige som namnet på just den osten som är den vanligaste rätten att servera när man bjuder på saganaki, vilket kan vara lite förvirrande.

Saganakiosten är oftast gjort på getmjölk eller fårmjölk och kan antingen stekas eller friteras före servering. Ibland flamberas den som sista touch, men det valde jag mycket klokt att hoppa över 😉

Själv använder jag ofta halloumiost (en annan mycket god stekbar ost, som kommer ifrån cypern) till både grillkvällar och snabbstekning till sallad eller pasta, men saganakiosten använder jag mycket mer sparsamt. Den har en skarp, starkt ostig smak som jag inte riktigt vad jag tycker om men ibland blir jag sugen på den där speciella karaktären som inte halloumiosten riktigt har.

Har du ätit Saganaki någon gång? Vad tyckte du?

***

Det blir inget vanligt, hederligt recept här idag eftersom jag inte har en aning om mängderna jag använde, men jag tänkte ändå ge er en liten guide till hur jag gjorde;

Panerad Saganaki

Ett paket Saganakiost räcker till två portioner som huvudrätt, om man inte är köttätare och bestämmer sig för att ha osten bredvid, som tilltugg, då räcker den antagligen så pass långt som till fyra-sex personer.

Börja med att, efter att ha öppnat paketet, dela osten i bitar. Jag tycker fyra bitar är lagom, men det beror ju också på hur många du serverar den till. Vispa upp ett ägg i en skål och doppa bitarna i tur och ordning däri så alla sidor blir täckta av äggröra.

Efter äggdopperiet är det sedan dags att täcka bitarna med ströbröd som hällts ut på en tallrik. Om du inte har ströbröd hemma går det lika bra med vanligt mjöl.

Mitt val föll på att steka ostbitarna, eftersom jag inte har fritös och inte riktigt litar på fritering i panna. Så jag hettade upp lite olja, lade i de nu panerade bitarna och höll ordentlig koll på dem – till skillnad mot till exempel halloumi kan saganakin smälta och flyta ut i hela pannan om man har otur.

Vänd runt på alla sidor för att få en snygg yta, dra sedan ner temperaturen rejält och låt dem bli genomvarma.

***

Ugnsrostade rotfrukter

Servera gärna saganakin med ugnsrostade rotfrukter, finns det något godare att göra med alla dessa fantastiska rötter?

Tag fram de rotfrukter du har hemma. I mitt fall blev det morötter, palsternackor, kålrot och potatis, men hur mycket av varje och vilken blandning är helt upp till dig! Skala det som behöver skalas (potatis kan med fördel användas som de är, med skalet på) och skär dem i ungefär lika stora bitar så allt blir klart samtidigt.

Lägg bitarna i en långpanna, som du antingen ringlat olja över botten på eller lagt ett bakplåtspapper i, även det pyntat med lite olja. Strö över rikligt med flingsalt och gärna färsk timjan om du har det hemma, sedan är det bara att drissla lite mer olja över och ställa in i ugnen på 225 grader i ungefär 40 minuter – håll koll i slutet så det inte blir bränt!

***

Min panerade saganaki och de ugnsrostade rotfrukterna fick sällskap av en kall sås på tallriken, gjord på turkisk yoghurt, honung, vitlök, salt och peppar. Det är en av mina favoritsåser, så prova den gärna! Speciellt god är den till just rotfrukter, sötman passar väldigt bra till morot och palsternacka.

Och voilà:

Trippelmuffins för chokladälskare

Idag tänkte jag avslöja en stor hemlighet för er. Något som kommer chocka er ordentligt, ruska om er lite och få er att ändra bilden av mig totalt.

Är ni med?

Jag är en tvättäkta chokladälskare.

Och då menar jag inte att jag är en av de där personerna som säger sig gilla choklad eftersom de; ”tycker att en ruta mörk choklad en gång då och då är gott till kaffet” utan jag är mer benägen att säga; ”om jag inte får min dagliga dos av söt, sliskig choklad så lägger jag mig ner och slutar att fungera på en endaste gång”.

Okej, så det kanske inte är jätteöverraskande med tanke på att säkert minst hälften av alla recept på den här bloggen innehåller någon form av choklad, men jag ville bara försäkra mig om att ni alla vet var jag står. Jag har slutit fred med mitt beroende, och hoppas att alla ni andra som avgudar den renaste formen av njutning också gjort det 😉

För att fira alla som är lika stora chokladälskare som jag är så bjuder jag här på ett recept med inte bara en sorts choklad, utan tre! Först i med kakao, sedan både vit och mörk hackad choklad. Kan det bli mycket bättre?

Jag hittade originalreceptet för många år sedan någonstans på internet och har sedan dess använt det ett flertal gånger, vilket brukar vara uppskattat. Det kanske låter konstigt att det är förhållandevis lite socker i smeten, men den hackade chokladen  jämnar ut det och gör dem alldeles lagom söta! Jag tycker att de ska serveras ljumna, fortfarande lite kladdiga med te eller ett glas kall mjölk, men de passar lika bra som efterrätt med lite grädde eller en klick glass!

Det här är min version av receptet:

***

Trippelmuffins
(ca 12 stycken)

Ingredienser:

2 st ägg
3 dl mjölk
1 dl socker
85 gram smör
5 dl vetemjöl
4 msk kakao
2 tsk bakpulver
0.5 tsk bikarbonat
100g vit choklad
100g mörk choklad

Börja med att sätta ugnen på 200 grader och ställ ut 12 muffinsformar på en plåt eller i  en muffinsplåt om du har (om du inte har; köp en när du kan, de är verkligen HELT fantastiska! Den här gången hade inte jag någon till hands, dock fungerar aluminiumformar snäppet bättre än de i papper).

Smält smöret och låt det svalna lite.

Vispa ihop äggen med sockret i en bunke. Tillsätt mjölken och det smälta smöret och vispa lite till.

Hacka chokladen grovt (tjuvät ett par småbitar, det hör till!)

Blanda mjölet, kakaon, bakpulvret och bikarbonaten i en egen skål och tillsätt den hackade chokladen så bitarna täcks av blandningen.

Häll över mjöl- och chokladblandningen i äggsmeten och blanda snabbt men varsamt ihop det till en smet, vispa inte!

Fördela smeten i muffinsformarna (på en gång, låt den inte stå och vänta; bakpulvret har redan börjat verka!) och grädda mitt i ugnen i ungefär 15 minuter. I originalreceptet står det 20 minuter, men för mig räcker det med 15 – se efter med en sticka så de är precis som du vill ha dem!

 

 

Lycka till!

Somrig grönsakspasta

När solen skiner som bäst utanför fönstret och syrenerna slagit ut för fullt börjar det bli hög tid att lämna mustiga grytor och värmande soppor bakom sig och välkomna alla härliga grönsaker som nu har säsong! Eller ja, visst kan man äta soppa och gryta ändå, men man kan ju varva det hela lite med en krispig sallad då och då för variationens skull 😉

Fast det händer ju även under vår och sommar att man ändå känner att det vore gott att äta någonting varmt (det här är skälet till att jag inte är en anhängare  av raw food trenden, jag är en sucker för varm mat helt enkelt!) och vad passar då bättre än en rätt som denna, fortfarande proppfull med grönsaker men också med godsaker som pasta och mozzarella! Finessen med detta recept är också, vilket ofta är fallet när det kommer till grönsaksrätter, att man kan byta ut ingredienserna allt eftersom, beroende på vad man har hemma i kylen eller växandes i trädgården (ja, om man nu råkar ha gröna fingrar… Och en trädgård).

Så här brukar min grönsakspasta se ut:

***

Somrig grönsakspasta

Ingredienser (personer)

400 gram spagetti eller annan pasta
1 rödlök
1 vitlöksklyfta
250 gram brocoli
1/2 stor eller en lite mindre zucchini
1 röd paprika
2 1/2 dl matlagningsgrädde
1 msk senap (gärna dijon)
250 gram körsbärstomater
150 gram babyspenat
en halv kruka basilika
mozzarella eller parmesan

Börja med att koka pasta efter anvisningarna på förpackningen. Jag valde fullkornsspagettini, en tunnare variant av spagetti, men vilken pasta som helst går bra, fullkorn är valfritt förstås.

Hacka vitlök fint och skär rödlök i tunna klyftor.  Skär zucchini i halvmånar och paprika i bitar – gärna så tunna som möjligt. Fräs först löken och vitlöken någon minut i olja, tillsätt seda zucchinin och paprikan.

Koka under tiden broccoli så den blir mjukare men fortfarande har lite stuns kvar. Häll i den avrunna, kokta broccolin i grönsaksfräset när allt är mjukt.

Tillsätt matlagningsgrädde och senap. Låt koka ihop sig någon minut eller två, längre behövs inte. Blanda i pastan. Salta och peppra.

Precis innan servering; halvera körsbärstomater och blanda i dem tillsammans med spenat och strimlad basilika i pastan. Avsluta med antingen mozzarella i bitar eller, om du som jag inte hittar mozzarella i kylen, riv i parmesan.

 

Ät på altanen i solen eller framför TVn i vardagsrummet, helt upp till dig 😉

Smaktest – Marabou maräng och nöt

Marabou maräng och nöt kom ganska obemärkt till bensinstationerna för någon månad eller två sedan och jag började nästan tro att jag såg i syne varje gång jag snabbt sprang in för att köpa tuggummi på pressbyrån och fick en skymt av den lilla chokladkakan. Ingen pratade om den, ingen reklam sågs om den, det var till och med svårt att hitta information om den på internet (och DÅ är det illa!). Det var som att den alltid hade funnits, men den skillnaden att JAG inte en enda gång uppmärksammat dess existens.

Dock har jag vid ett svagt tillfälle lovat mig själv att inte köpa choklad på bensinstationer eller pressbyråer runt om i Sverige då priserna är så hutlösa att det får tårna att krulla sig i skorna när man tar sig en titt! Lite så här off topic kan jag ge exemplet marabou crunchy som idag inne på Preem kostade hela 35 kronor, till skillnad mot de vanliga 20-25. Och eftersom jag försöker att inte bryta mina egna löften om det inte är absolut nödvändigt, så har jag väntat och stått ut för att hitta maräng och nöt i en matvaruaffär istället.

Och miraklet hände faktiskt! I dagarna var jag inne som hastigast i en affär jag sällan besöker, och där, upptravad mellan daim och luftbubbelchoklad låg den lilla härligeten och väntade på att någon förbarmande själ skulle ta och sätta tänderna i den! Det var nästan att jag hjulade till kassan (eller ja, hoppade jämfota i alla fall – hjula har jag tyvärr aldrig kunnat).

Förpackningen är stilren och typisk för marabous nya design där namnet på produkten är i centrum och innehållet i chokladen slungas mot oss som tittar i bästa 3D-imitation. Om man går efter bilden så är det cashewnöt som använts till den här sortens choklad, och även om jag inte är jätteförtjust i just cashewnöt när den är naturell, tycker jag MYCKET om den i mat och choklad. där höjdes mina förväntningar med andra ord.

Marabou maräng och nöt finns inte som 200gramskaka, inte heller som 100gram. Den enda varianten som går att få tag på (än så länge är det väl bäst att lägga till) är just denna, som väger 43 gram och väl kan anses vara gjord och menad för en ensam person, eller en väldigt snäll och vänlig kompis som klarar sig med hälften.

Väl öppnad ser man (om man vänder på chokladen) att den består av 6 mindre bitar som tillsammans bildar ett vågmönster, vilket sträcker sig över hela kakan. Riktigt fint tycker jag, kul med det istället för de sedvanliga M:n som man kanske väntat sig. Den luktar sött, chokladigt och man kan absolut känna nötdoften också, även om det är svårt att veta vilken nöt det handlar om (men egentligen, hur ofta försöker man komma fram till nötsort genom lukten?).

Delad, eller rättare sagt itubiten, ser man tydligt små, små nötbitar som kanske hellre ska benämnas som nötkross och också minibitar av vad som både smakar och ser ut som just maräng. Trevligt med en choklad som smakar det den lovar! Och på tal om smak så var jag mer än nöjd! Den är söt, javisst, vilket kan förstås med tanke på att den innehåller maränger som egentligen inte består av mycket annat än socker, men sötman balanseras upp av nötkrosset på ett, för mig tilltalande sätt. Den hade  nog kunnat bli lite för söt och enformig utan nötterna, så kombinationen känns väldigt bra.

Nej, det var inte mycket att klaga på här inte, om man inte surar lite över att den inte kommer i större version (vilket för min del nog är rätt bra i alla fall, med tanke på att hela den här slank ner utan minsta lilla hjälp utifrån). Söt, god och verkligen rekommenderad! Jag undrar varför Marabou smög så med just den här?

Mitt betyg kan inte bli annat än 5/5!