Pavlova med citronsmakande vit chokladmousse

Vad passar egentligen bättre på sommaren än en pavlova? Massor av härlig grädde och ännu fler bär, sedan också det där mumsiga krispet som blir av marängen i botten!  Eftersom att jag firade midsommar hemma med mamma och pappa föddes idéen tidigt att jag skulle göra just en pavlova att ha till efterrätt. Tanken mötte inte den applådkaskad jag förväntade mig. När jag informerade pappa sa han bara ”ja, ansträng dig inte för min skull, jag äter bara jordgubbar och grädde. Vikten du vet.” Mamma, åh andra sidan, som jag väntade mig ett än mer positivt mottagande ifrån, gav ifrån sig ett kallt ”vi har ju en tårta i frysen du bakade för ett tag sedan. Kan vi inte ta den så slipper du baka?”. SLIPPER BAKA?? Som att man behöver FÄRRE anledningar att få skapa någonting i köket då och då! Så jag bakade i alla fall, och det var tur det, för det åts där hemma med god aptit, och nästa dag bjöds resterna bort till frukost åt bror min, kanske lindrade det huvudvärken han drog på sig under kvällen innan en aning?

Själva marängreceptet till botten av pavlovan har jag stulit lite försynt från Ica,det är riktigt bra tycker jag, och vaniljsockret gör stor skillnad så glöm inte det! Vitvinsvinägern har jag förstått används för att få konsistensen lite ”bättre”, smeten blir styvare och innehållet i den färdiga marängen får en segare konsistens. Lite citron eller ättikssprit fungerar också! Smaken framträder inte alls i den färdiga marängen, no worries 😉

Moussen blev till efter att jag upptäckt att jag inte hade nog med socker för den planerade lemon curden, det räckte visst bara till marängen! Så jag tog fram den vita chokladen som fanns i skafferiet och sneglade lite på vispgrädden, som jag hade massor av. Varför inte en mousse istället? Det borde ju gå lika bra? Sagt och gjort, och ingen verkade sakna lemon curden (eller så vågade de inte säga det när de såg min puppy eyeblick).

Så här gick det till:

***

Pavlova med vit choklad- och citronmousse

Botten:

4 äggvitor
en nypa salt
2 1/2 dl socker
1 msk maizena (majsstärkelse)
2 tsk vaniljsocker
1 tsk vitvinsvinäger

Vit chokladmousse med citron

100 g vit choklad
2 äggulor (använd de som blev över efter marängen, så har du bara två kvar sedan! Av dem kan du till exempel göra egen glass eller addera ett ägg och göra omelett!)
2 dl vispgrädde
skalet och saften från en halv liten citron

Garnering

ca 2 dl vispgrädde
Färska bär och/eller frukter. I mitt fall jordgubbar och vindruvor.
ev. en citronmelisskvist

***

Bottnen:

Sätt ugnen på 225 grader och ta fram en helt ren bunke. Knäck äggen och häll i VITORNA i skålen, var noga med att ingen gula följer med! Då blir det hopplöst att få till en god maräng. Salta och vispa upp till ett hårt skum med hjälp av elvisp, det tar ett par minuter – ha tålamod 😉 Tillsätt sedan sockret lite i taget under vispning, och när det är i adderar du i tur och ordning också maizena, vaniljsocker och vinäger under vispning. När allt är klart ska det faktiskt gå att hålla formen över huvudet, jag provade istället över diskbänken – med min tur hade det annars kunnat gå illa…

Tag fram en långpanna eller plåt och lägg på ett bakplåtspapper. Rita en cirkel i ungefär den storlek som du vill ha din pavlova och ”häll ut” smeten i mitten. Skulptera den som du vill ha den, jag föste upp smeten i mitten på sidorna så det blev en grop i mitten, sedan använde jag en smörkniv till mönstret på sidorna. Den blev lite sned, men det syntes inte sedan när den var garnerad (maskering är fantastiskt!!).

Sätt in plåten i ugnen SAMTIDIGT som du sänker ugnens temperatur till 125 grader. Grädda marängen 1 1 1/2 timme, stäng av värmen och låt den stå kvar ett tag, om du har tid kan den gärna få stå tills ugnen är kall eller över natten.

***

Vit chokladmousse med citron

Börja med att smälta chokladen försiktigt, antingen i vattenbad eller i mikro (låt den bara precis bli mjuk, annars kan den bli grynig!)

Låt chokladsmeten svalna en stund och häll sedan i äggen ett och ett under vispning.

Vispa grädden (inte för hård!) och blanda i den i ägg- och chokladblandningen försiktigt!

Ställ den för att vila i kylen minst en timme, bred sedan ut den i gropen som formades i pavlovan om du gjorde som jag, eller över bottnen om du föredrar den platt. Min chokladmousse ser lite tråkig ut här då jag 1) vispade grädden lite för hårt och 2) haft den rätt länge i kylen så den stelnat lite. Den blev bättre när den fått värma upp sig i sin pavlovasäng 😉

När det är dags för servering är det sedan bara att vispa grädden och breda den över marängen och chokladmoussen.

Garnera med bären på valfritt sätt, sätt eventuellt dit en citronmelisskvist om du har…

…och servera!

Annonser

Sparrispaj på kornet

.
Sist jag var och handlade hittade jag något spännande i mjölhyllan – jo, man måste ta en titt där när man ändå är och handlar – nämligen kornmjöl! Jag vet att mina äldre släktingar i Växjötrakten ofta bjuder på kornkringlor när man kommer hem till dem, det är ett måste till en ordentlig kaffestund enligt dem och det är inte sällan de tar slut lika fort som de bakats. Lättätna, förhållandevis nyttiga och lite exotiska, i alla fall för mig i min generation, så är de ett spännande tillskott i vardagen.
.
Men mitt blogginlägg kommer inte handla om kornkringlor. Nej, för på menyn för kvällen stod det ”paj” så glatt och just paj är ju alltid roligt att experimentera lite med, de är så tacksamma att få till att smaka himmelskt utan att man egentligen har en aning om vad man håller på med 😉
.
Och visst kunde man göra paj på kornmjöl! Jag fegade lite eftersom jag inte visste hur pass mycket kornmjölet skulle ta över så jag använde bara en halv dl, men det går säkert att byta ut lite mer av vetemjölet om man vill det. Till fyllningen hittade jag fantastiskt fin sparris i vår lilla grönsaksaffär, vem var jag att motstå lockelsen?
.
***
.
.
Sparrispaj på kornmjöl
.
(4 rejäla portioner, eller 6 mindre)
.
Pajdegen:
125 gram smör
2 1/2 dl vetemjöl
1/2 dl kornmjöl
2 msk vatten
1 nypa salt
.
Fyllningen:
ca 6 sparris
5-6 soltorkade tomater (i olja)
ca 1 dl riven ost (valfri)
.
Äggstanningen:
3 ägg
2 dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk
salt och peppar
.
***
.
Börja med att ta fram smöret så det mjuknar lite och sätt ugnen på 225 grader. Blanda vetemjöl och kornmjöl i en bunke. Tärna det rumsvarma smöret och lägg det i mjölblandningen. I med vatten och salt och knåda ihop det till en deg. Leta upp en pajform och tryck ut degen i den, nagga den med en gaffel och sätt in i kylen för att vila lite (jag förgräddar aldrig mina bottnar då jag tycker det smakar betydligt godare att inte göra det, men det är ju helt upp till dig förstås!).
.
Under tiden; ta bort den träiga delen på sparrisen genom att bryta den där den går av nästan ”av sig själv”, dela i två eller tre delar vardera och koka i 2-3 minuter. Häll av vattnet och låt svalna.
.
När pajdegen fått vila någon halvtimme eller så (det är inte jättenoga om du är otålig och tycker en halvtimma låter länge), ta fram den och dekorera som du vill med den kokta sparrisen. Dela de soltorkade tomaterna i bitar, sprid ut dem också i pajskalet och strö över den rivna osten.
.
Vispa ihop ägg, matlagningsgrädde, mjölk och kryddor till äggstanningen och häll över pajen. Ställ in i ugnen tills den fått fin färg och har stelnat, det tar ungefär 20-25 minuter.
.
.
Servera med någon grönsak, tex den sparris som blev över och massa broccoli *mums*
.
.

camemberttoast med jordgubbssalsa till midsommar

Nu äntligen börjar min hemtenta likna någonting, vilket känns skönt då jag slitit med den i ett par dagar, utan att göra mycket annat med min tid. Det blir tufft att hinna med att skriva här emellanåt, men det är ju så roligt att jag inte KAN hålla mig härifrån längre än en dag eller två!

Jag fick underbart fina kommentarer på min midsommarmeny – tack så mycket! Det gör mig alltid så glad när det droppar in lite positivitet här på bloggen, ni är ju alla så duktiga att det känns fantastiskt att ni kan tycka att någonting JAG gör ser gott ut! Och visst kan jag dela med mig av recepten!

Som förrätt serverade jag mig och mina gäster (aka mina försökskaninsföräldrar) camemberttoast med jordgubbssalsa. Camembert blev det då jag inte hittade getosten jag var ute efter någonstans där vi var och letade, och att ge upp kändes inte som ett alternativ när allt annat var inhandlat! Så ett snabbt byte senare stod jag där med min camembert och var rätt så nöjd och glad ändå 😉 Kanske känns camembert lite mer efterrättigt än getost, men tillsammans med toasten tyckte jag att det smakade tillräckligt gott att servera.

Jordgubbssalsan blev jag inspirerad till tack vare finfina Louises blogg, hon gör så mycket smaskigt att jag bara vill slänga mig över allt hon postar (ja, så länge det är någorlunda vegetariskt…)! Tyvärr har jag svårt för vissa av ingredienserna, speciellt koriander har jag inte riktigt lärt mig uppskatta ännu, så jag gjorde om det helt för att det skulle passa mig och min familj bättre. Prova båda och se vilket du fastnar för!

***

Camemberttoast med jordgubbssalsa

4 portioner (förrätt)

Camemberttoast

4 skivor formbröd (jag använde fullkorn)
250 gram camembert
smör – tex bregott
flytande honung
ruccola eller annan finbladig sallad (att servera på)

Jordgubbssalsa

250 gram jordgubbar
1 rödlök
saften från en halv lime
4 msk olivolja
ca 3 msk hackad färsk basilika
ev en aning sambal oelek
ev en msk honung
salt och peppar
***

Camemberttoast

Sätt ugnen på 225 grader och ta fram fyra skivor formbröd (eller ett annat slags bröd, till exempel baguette eller ciabatta). Kantskär dem gärna. Smöra ena sidan lätt med bregott eller annat smör som går att steka i och lägg i en varm stekpanna. Låt få fin färg på ena sidan, smöra den andra och vänd. När båda sidorna fått färg, lägg toasten på en plåt.

Dela camembertosten i fyra bitar och skär bort den vita kanten både på ovansidan, undersidan och runtom. Lägg bitarna på varsin toast. Sätt in längst ner i ugnen i ca 10 minuter, tills camemberten ser lagom smält ut. Ta ut plåten, och lägg upp på tallrikar med ruccola under. Häll (det engelska ordet för detta låter mycket finare – drizzle) lite flytande honung över, och servera så här, eller med jordgubbssalsan.

***

Jordgubbsalsa

Denna salsa kan med fördel göras lite innan så smakerna får blanda sig ordentligt!

Hacka jordgubbar och lök och lägg hacket tillsammans i en skål. Pressa över lime och häll i oljan. I med den hackade basilikan och smaksätt sedan efter humör. Jag, som visste att min käre far går på LCHF och inte äter honung, uteslöt den snällt och adderade istället lite sambal oelek för styrkans skull. Dock bara lite! Det blir så OTROLIGT starkt annars!

Blanda och servera, gärna med camemberttoasten!

Midsommarmeny med jordgubbstema

Glad midsommar på er! ❤

För jo, midsommar blev det alltså i år igen. Och lika hastigt kom den inpå oss som förra året, och året innan dess… Jag måste erkänna att midsommar inte riktigt firas så där väldigt i min familj. Vi är inte mycket till traditionsföljare alls faktiskt, det har inte varit möjligt då min käre far jobbar skift och mer eller mindre alltid försvinner iväg någon gång under den stora dagen. I år valde jag ändå att försöka fira lite grann, mest för att pappa jobbar natten och därför var hemma ända tills alldeles nyss! Perfekt då att fira med mina föräldrar i år, komplett med matätning och filmtittning. Det är alldeles lagom för en hemmakär bloggerska som jag!

En midsommarmeny bör innehålla ett par saker, det tror jag de flesta av oss håller med om. Jag ratar, som sig bör, sillen och nubben, men håller istället stenhårt i de ljuvliga färskpotatisarna! Det finns mycket annat att äta till dem, och med massa dill är de tillräckligt smaskiga alldeles av sig själva. Dessutom är ju ingen midsommar en midsommar utan vår älskade jordgubbe! Alldeles nyligen fick jag lära mig att en endaste liten gubbe innehåller mer C-vitamin än en hel apelsin – det är inte illa för ett så mumsigt bär! Visste ni att ”gubbe” är dialektalt och från början betydde ”liten klump”? Tänk vad man kan få reda på när man googlar 😉

***

Det här är vad jag bjöd på ikväll, midsommarafton till ära, allt med temat ”jordgubbe”:

FÖRRÄTT:

Ugnsgratinerat camemberttoast med honung och jordgubbssalsa
(tanken var egentligen getost men se nehej, det ville sig inte, då getosten lyste med sin frånvaro i butikerna!)

 

HUVUDRÄTT:

Dillkokt färskpotatis, stekt halloumi – i brist på grillväder hos oss och grillhumör hos pappa -, kall senapssås och jordgubbssallad med avokado och feta.
(istället för halloumi valde mina föräldrar att svänga in på fiskätarvägen för kvällen och stekte lax till)

EFTERRÄTT:

Marängpavlova med vit choklad-/citronmousse, vispad grädde och bär.
(första flyktiga idén var lemon curd, men sockret räckte inte till – alls. Så jag improviserade).

***

Hoppas ni alla har haft en FANTASTISK midsommar – full med god mat och trevligt sällskap! Det är vi värda – allihop ❤

10 ingredienser = 1 tomatsoppslasagne!

Kommer ni ihåg tomatsoppan i förra inlägget? Eftersom receptet är för sex personer och jag bara hade tre stycken munnar att mätta blev det som förväntat ett par dl över. Vad gör man med en låda tomatsoppa om man inte vill äta den med sked en gång till?

Svar: Lasagne!

Tro det eller ej, men bilden ovan visar PRECIS allt du behöver för att göra en lasagne som är smakrik, helt vegetarisk (YAY!) och som återanvänder tomatsoppan på ett helt nytt sätt. Självklart går det lika bra med en vanlig tomatsås om man inte har rester över sedan gårdagen av någon anledning (jag vet, vem åt INTE tomatsoppa igår?!).

Receptet räcker till 4 personer och allt som behövs är tio ingredienser! Så på riktigt – återvinning behöver inte vara tråkigt! 😉

***

Tomatsoppslasagne

1 aubergine
1 zucchini
salt
peppar
3 klyftor vitlök
olivolja (rikligt!)
ca 9 lasagneplattor (jag använde fullkorn)
philadelphiaost (med eller utan smak – jag använde vitlök och örter)
tomatsoppa (eller tomatsås)
riven ost

Har du räknat? 10 ingredienser, inklusive salt och peppar. Det är allt!

Då börjar vi!

Skiva auberginen, salta och låt stå ett tag. Torka bort vätskan som bildas.

Skiva zucchinin. Hacka vitlöken.

Fräs auberginen på hög värme i olivolja (använd rikligt med olja, de suger åt sig en del) i omgångar. Låt lite vitlökshack steka med varje omgång. Lägg de färdiga på en tallrik och ställ åt sidan.

Fräs zucchinin på samma sätt.

Tag fram en form (tre plattor bör täcka bottnen ungefär) och börja med att hälla i lite tomatsoppa.

Lägg i första lagret med lasagneplattor så de täcker bottnen någorlunda.

Häll i soppa igen, lägg sedan på ett lager med aubergineskivor och zucchiniskivor efter eget behag.

Klicka på hälften av philadelphiaosten och strö över lite riven ost om du vill.

Upprepa en gång till.

Avsluta med ett sista lager lasagneplattor, den sista tomatsoppan och riven ost.

Ställ in i ugnen på 225 grader i ca 40 minuter – känn efter så pastan är genomkokt innan du tar ut den. Om den ser färdig ut på ytan tidigt, lägg över ett aluminiumfolietäcke.

Tag ut, låt svalna ett par minuter och servera – gärna med rivna morötter!

Koka soppa på tio tomater

Jag tror och hoppas att de flesta håller med mig när jag säger att nyskördade tomater är himlen i ätbar förpackning! Så fruktansvärt gott och dessutom supernyttigt, vilket alltid hjälper till lite när samvetet sätter in efter att man plockat av alla rödingar från plantan och inhalerat dem ett par sekunder senare. Det är ju NU de är som godast, så det är bara att njuta så mycket och så länge som möjligt!

Sorgligt nog har min mamma av någon anledning missat det där med att odla egna tomater i år. Kanske är det för att det aldrig blir något att skörda, av någon otroligt underlig anledning försvinner de nymogna tomaterna precis innan det är dags att plocka av dem (att jag är hemma i huset har förstås INGENTING med det att göra!). Inte heller jag odlar tomater i år, det känns inte som att det är lönt när jag flänger omkring så mycket mellan olika städer och hus hela tiden. Jag är inte tillräckligt kär i plantorna för att jag ska betala för en extraplats på bussen så de åker tryggt bredvid mig.

Tur då att de svenska tomaterna i affärerna nu finns att få tag på för rena rama fyndpriserna! De och jordgubbar slåss om platsen i min korg, båda väl värda att lägga sina sista slantar på då tiden för midsommar bara kommer närmare och närmare.

Och med ett tiotal tomater hemma på köksbänken, vad passar bättre än att göra en mumsig tomatsoppa? Inte tråkigt alls inte, då det finns tusentals roliga varianter – och alla smakar lite bättre om man tar sig tiden att använda färska tomater.

Detta lyxiga recept hittade jag av en händelse i Året runt nummer 24, och jag kunde inte motstå att prova!

***

Tomatsoppa med Parmesankräm

Ingredienser (6 portioner)

1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
10 tomater
1 msk smör
1 dl vitt vin
1 liter grönsaksbuljong
3 msk tomatpuré
honung
1  dl vispgrädde
salt, svartpeppar

Parmesankräm

2 dl crème fraiche
1 dl riven parmesanost
lite hackat grönt

Tomatsoppa:

Skala och finhacka lök och vitlök fint. Skålla tomaterna, dra av skalet och hacka dem grovt. Fräs lök och vitlök mjuka i smöret. Lägg ner tomathacket och tillsätt vin buljong och tomatpuré.  Låt soppan koka sakta i 15 minuter.

Mixa soppan slät i matberedare eller med stavmixer. Blanda ner grädde och smaka av med honung, salt och peppar.

Parmesankräm:

Blanda alla ingredienser och förvara svalt.

***

Själv bytte jag ut tomatpurén mot ketchup eftersom jag väldigt sällan har just tomatpuré hemma. Då är honungen inte lika nödvändig, ketchupen är söt i sig, men jag valde att ändå tillsätta lite – honung är ju fantastiskt! Min grönsaksbuljong bestod helt enkelt av en grönsaksbuljongtärning som jag kokade upp med en liter vatten men jag använde närmare 8 dl av detta i min soppa då jag inte ville ha konsistensen av vatten utan gärna lite tjockare. Den blev fortfarande väldigt rinnig, så jag saknade inte de sista två decilitrarna. Till krämen använde jag turkisk yoghurt istället för crème fraiche, mest för att det blir friskare, lättare och för att det var det jag hade hemma 😉

I tidningen medföljer också ett recept på tomatbruschetta (baguette, olivolja, hackad tomat, färsk basilika, in i 225 grader ett par minuter tills fin färg) men jag valde att istället göra varma mackor på fullkornsrostbröd. Bara att garnera med vad man vill ha på (i mitt fall lite smör, rödlök, paprika, lite riven brännvinsost och två skivor hushållsost) och grädda på samma sätt. Enkelt och gott!

Så här kan det se ut när man kokar tomatsoppa och är hemma hos mig (eller ja, mina föräldrar i det här fallet):

koka upp vatten.

Skölj les tomates!

Koka dem i vattnet tills de ser ut som den här. Det tar bara någon minut.

Skala dem när de svalnat lite.

Byt vatten och koka upp med en buljongtärning.

Hacka tomaterna grovt medan du fräser löken i en annan kastrull.

Häll i tomater, vin och buljong. Småkoka 15 minuter.

Gör mackorna så länge. De tar ca 10 minuter i ugnen.

Mixa soppan (bränn dig inte!). Häll i grädde, krydda och honunga om du vill.

avnjut med krämen, lite basilika och mackorna!

Pumpaslungad färskpotatis à la Ulrika

Nu när det snart är dags för midsommar svämmar det över av färskpotatis i affärer och butiker. Och inte är det något att klaga på, färskpotatis är ju fantastiskt! Annars är jag inte den som väljer potatis i första taget (eller jo… om det vankas raggmunk kan jag inte sitta vid bordet snabbt nog) men just färskpotatis nyper lite extra i hjärteroten. Känner ni också det? För varje liten glädjeknöl är man ett steg närmare sommar, sol, hav, bad, mygg, fästingar, tunga regnmoln… Ja, Sverige under den varma årstiden helt enkelt!

Det är dock inte alltid man är sugen på att bara koka potatisen och äta den som den är. Visst, det ska inte underskattas, men ibland behöver man lite variation. Då kan rätten jag gjorde idag vara ett alternativ! Efter att ha sneglat på den finfina vegetariska bloggen vegoinspira blev jag så sugen på att prova receptet på den pumpaslungade potatisen att jag gjorde det bara någon halvtimme senare, endast serverad med sallad och solsken!

Pumpaslungad innebär att man ger potatisen ett litet bad i olivolja, kryddar och vänder i pumpakärnor. Helt genialt! Jag som innan var lite av en pumpafrömotståndare har nu helt bytt åsikt och knaprar dem för jämnan – tänk att jag missat dessa underbaringar hela mitt liv! Och inte nog med att de är goda – de är också fulla av mineraler, vitaminer och protein. Gott OCH nyttigt =D

Om ni också vill smaka härligheten så finns receptet här!

Smaktest – Wasa Crisp and fruit

Av alla nyheter som finns ute i butikerna nu är Crisp and fruit en av dem som jag verkligen sett fram emot, fast med någon sorts skräckblandad förtjusning. Hela tanken med produkten är att ge oss alla chansen att äta frukt utan att tugga – fast med lite flingor på toppen så lite träning får ju käkarna ändå… Den marknadförs som ett snabbt mellanmål och innehåller förutom ovan nämnda fruktmos och flingor även tillsatt vitamin C (som kanske kan anses vara lite överflödigt då frukt ofta är ganska tokfulla av just den varan ändå men det finns ju värre saker att lägga till).

Och snabbt kan jag förvisso hålla med om, det tar inte många sekunder att hälla flingorna över moset och inhalera det, men som mellanmål tycker jag nog att det är lite bristfälligt. Eller? Det kanske bara är jag som inte brukar äta endast en frukt till mellanmål, jag tycker själv att något matigare, som en smörgås eller yoghurt, känns mer stabilt på något sätt… Dock kan det kanske kombineras med något? En macka och en crisp and fruit? Fast då skippar jag nog själva crispet…

Nej, nu går jag före mig själv här; ett smaktest har jag ju förberett så det är klart ni ska få det!

***

 

Crisp and fruit är alltså ett av Wasas olika förslag på mellanmål nu när allt ska gå lite snabbare och själva mellanmålet inte längre packas ner i väskan hemma på morgonen. Tre smaker finns att få tag på: päron och äpple, skogsbär och den som jag har provat: banan och persika. De säljs nästan överallt för det INTE ALLS ÖVERKOMLIGA priset 19.90 kr men med kupong lyckades jag inhandla mitt smakprov 5 kronor billigare, något jag fortfarande tyckte var i dyraste laget. Det första som slog mig när jag såg förpackningen var inte hur lustigt det låter med tanken att man bara ska äta mos och flingor (känns det inte som att de missat något vitalt? Typ mjölk eller fil?) utan mer hur otroligt länge den håller ÄVEN då det uppenbarligen inte är några tillsatser i moset mer än vitamin C och ÄVEN då den förvaras i rumstemperatur. Hur ofta håller frukten i två månader? Och ihopmosad? Banan är inte direkt känt för sin långa livslängd… Men det är så det står och det är väl det vi får tro. För innehållet i fruktmoset är imponerande, bara frukt och koncentrat av frukt. Flingorna däremot, har en lista längre än bibeln! Socker finns såklart med, men även en hel del andra ämnen som jag inte vet hur man varken stavar till eller uttalar. Varför inte satsa på bättre flingor när moset är så spot on?

 

 

Inuti den riktigt tilltalande förpackningen finns det en sådan här ”vacker” plastskål. Aptitretande? Nja, det tycker jag väl inte. Men den fungerar genom att skydda moset inuti och vara stabil nog att äta ur. Någon skönhet är den dock inte, det känns som att äta dessert på ett flygplan.

 

 

Ovanifrån går däremot designen från förpackningen igen, och den gillar jag fortfarande! Ser det inte piggt ut? Gott och tilltalande? Jag tycker det!

 

 

Den oerhörda skönheten till burk delas sedan på två, där själva burken innehåller fruktmoset och plastlocket innehåller flingorna, precis som många liknande förpackningar. Dessutom ingår det en sked, vilket jag tycker är otroligt praktiskt då yoghurtburkar etc blir väldigt svåra att äta utan en sådan om de köps som just snabbt-mellanmål-i-farten (vissa affärer är dock snälla nog att bifoga en sked när man köper mellanmål utan, sådant sätter guldkant på min dag!).

 

 

Utan flingor är det här vad som möter mig när jag drar av locket på burken. Mos. Några bitar skymtas, vilket jag tycker är helt okej eftersom det annars skulle bli lite väl tråkig konsistens på moset, men överlag är det inte något speciellt. Luktar gott gör det dock definitivt, en stark doft av framförallt persika möter näsan och gör det hela riktigt tilltalande!

 

 

Flingorna ser precis ut som Wasas flingor 4 crisp mix, som jag förövrigt tycker mycket bra om, och jag antar att det är de som fått följa med ner i den här mellanmålsnyheten. Däremot blev jag lite avskräckt av att läsa den långa innehållsförteckningen, jag som blivit invaggad i tron att dessa flingor är ett nyttigare alternativ! Skäms Wasa, om så nu inte är fallet!

 

 

Och tillsammans är det bara smaken kvar att utvärdera. Moset är gott absolut, och flingorna är också de goda och lagom knapriga. Men tillsammans? Jag vet inte. Det känns fortfarande lite felkomponerat, som att de tagit en burk fruktpuré ur barnmatshyllorna och slängt på lite flingor så vi lite äldre inte ska förstå skillnaden. Jo, fruktpuré är gott, och det är som sagt detta fruktmos också (jag vägrar kalla det puré av princip) men sedan när skippade jag min mannagrynsgröt under äppelmoset till förmån för lite flingor? Det känns så udda, och jag vet inte om jag tycker det är särskilt lyckat. Lite mjölk i kanske, sedan kan jag acceptera det, men då förstörs ju hela konceptet med ett snabbt, komplett mellanmål. När man sedan räknar in prisfrågan (igen – 19.90 för fruktmos och ett par gram flingor) så blir jag ännu mer ointresserad av tanken att prova de andra två smakerna.

Mellanmålet får tyvärr bara 2.5 poäng av mig. Förlåt Wasa!

Orecept att inspireras av

Även de dagar jag inte skriver om mina måltider här i bloggen äter jag ju förstås, men kanske inte någonting som känns intressant för någon annan än den som maten står på bordet för (i de flesta fall mig). Kanske har jag lagat något som är snarlikt något annat jag redan skrivit om, eller kanske blev det blev det samma rätt som lagades dagen innan (i ett studenthushåll gäller det att spara på det mesta). Kanske var det min mamma som lagade maten eller kanske köpte jag någonting ute?

Ofta gäller det första alternativet dessa dagar – jag återanvänder recept ibland som inte alltid skiljer sig så pass mycket från något annat att ett nytt inlägg krävs. Däremot tar jag ändå bilder, och jag tänkte bjuda på några här, som inspiration om inte annat. Tänk på dem som orecept,  något du kan utgå ifrån om du inte är sugen på att följa ett redan skrivet recept – en bild säger ju som bekant mer än tusen ord!

***

Dessa måltider lagades allihop under maj månad i år och har alltså inte blivit publicerade som recept här på bloggen.

Äggröra kan man göra mer spännande med otippade tillbehör! Här serverade jag den i pitabröd – gjort på ett kick!

Paj är en sådan där rolig rätt som man kan göra lite vad man vill av! Här kombinerades ett fullkornsskal med tomat, svarta oliver och broccoli.

 

När det finns kokt ris i kylen sedan gårdagen är stekt ris det enklaste, och godaste att förvandla det till!

wok på fullkornsnudlar och grönsaker är ett säkert kort, gärna med lite sesamfrön på toppen.

pastagratänger är otroligt tacksamt och bra till lunchlåda nästa dag.

Någon som missat att jag älskar paj? Denna gång gjordes den på fetaost och serverades med kokt broccoli och svarta oliver.

En variation på vanlig omelett är ugnsomeletten – gärna också en svampstuvning som pricken över i.

Någon bild som du blev extra nyfiken på? Det är bara att fråga =)

Etthundra going strong!

Tänk, för ett par månader satt jag och grunnade på om det skulle vara någon idé för mig att starta upp en mat- och bakblogg. Jag kände mig alldeles för oerfaren och vardagstrist för att egentligen kunna inspirera någon, och jag är då rakt inte ett proffs på att varken laga, lägga upp eller fotografera mat! Skulle min kärlek till mat och en gnutta äventyrlighet räcka för att få ihop något som andra skulle kunna uppskatta att läsa? Jag visste att mitt behov av att skriva absolut skulle kunna generera inlägg, men skulle de vara värda att läsas? Skulle recepten vara värda att provas? Av andra?

Och nu är jag framme vid inlägg etthundra! Vad fantastiskt det känns att det finns de som delar min passion för vegetarisk mat och nya produkter, att lite bakrecept då och då och ett par recensioner av caféer här och där kan locka en eller två att läsa och reflektera! Mitt mål med Kärlek på tallrik har hela tiden varit att få människor runt om i Sverige att få upp ögonen för smakkombinationer de aldrig provat, eller att prova på vardagliga rätter på nya sätt. Jag är upp över öronen nöjd med hur bloggen har utvecklats, och det är BARA er förtjänst – för om ingen läste skulle jag kanske fortfarande skriva, men halvhjärtat och sporadiskt. Tack, tack, tack för era fina kommentarer; de, och ni, gör mig varm i hjärtat ❤

***

Tyvärr fungerar inte bilduppladdningen just nu, så roligare än så här blir inte detta inlägg. Men så fort det fungerar har jag en hel del mumsigt att dela med mig av, både smaktest och recept.

Ta hand om er!