USA – lägesrapport och pizza, pizza, pizza!

Just nu sitter jag på Boba latte i Grand Rapids, Michigan, USA och dricker ljuvligt chaite on the house. En av mina bättre vänner här borta äger nämligen just detta café, och det är första gången jag kunnat komma hit på besök.

De inriktar sig på te och smoothies, lite olika smörgåsar och sushi. Många av valmöjligheterna är riktigt spännande, får se om jag vågar prova på red beansmoothie eller hong kong milk tea. Chai kändes lagom exotiskt för mig, men om jag känner mig själv rätt kommer jag inte att kunna hålla tassarna borta från det jag inte redan provat någon annanstans.

***

Den senaste veckan har varit händelserik, om man väljer att vara blygsam med ordvalet. Jag har bott hos ett par olika nära vänner som jag inte har träffat på år och dar, i tre olika städer här i Michigan. Grand Rapids, där jag är nu, har ungefär 200 000 invånare och var mer eller mindre min hemstad i ca 11/2 år. Dock bodde jag lite utanför, så jag kan den inte helt utan och innan. Det är den näst största staden i delstaten, men är av någon anledning ganska okänd, så även för mig innan jag flyttade hit. Förutom Grand Rapids har jag också hälsat på i Big Rapids (jag vet, de är väldigt fantasifulla med namnen här) ett par dagar, en mindre stad med ca 11000 invånare. Dock känns den större, då där finns universitet och en hel drös med snabbmatsställen och affärer vart man än vänder sig. Muskegon, med sina 40 000 invånare, är den stad jag inte varit i särskilt mycket innan, men den var väldigt trivsam och av en bra storlek. Där bor nu också min allra finaste vän, det är bra tråkigt att vi inte bor närmare varandra och träffas så sällan…

***

Det där med amerikansk pizza är ett koncept precis lika stort som man tror att det är! Här är det inte personliga pizzor med tunn botten och hundratals olika toppings som gäller, istället beställer man en pizza på ungefär fyra personer och äter ett par bitar var, tillsammans med det något underliga men ljuvligt goda tillbehöret cheese sticks, som i alla fall här är mer eller mindre obligatoriskt.

Cheese sticks är helt enkelt pizzabrödet överströsslat med ost och ugnsbakat. Mer eller mindre pizza utan kanter och röd sås helt enkelt. Fruktansvärt onyttigt, och helt galet gott! Många väljer också att doppa det i marinarasås innan de äts, så egentligen är det väl mer eller mindre pizza det här också, bara i lite omstrukturerad form.

Pizzan i sig är jag däremot inte lika förtjust i. Den tjocka bottnen gör att man känner sig alldeles otroligt övermätt efteråt, och ofta är pålägget bara ost för mig som inte äter någon av favoriterna här: pepperonipizza (med ost och korv)  meat lovers (som har ost och ungefär varenda köttigt pålägg du kan tänka dig, ju fler desto bättre). Endast en bit har ofta över 300 kalorier, så det är ju bra att man delar i alla fall 😉

De två veckor jag spenderat här har jag hunnit med pizza hela tre gånger, som tur är med schyssta människor som inte envisats med korvbitar och annat oätligt. Här i USA är det otroligt mycket vanligare med kedjerestauranger (i stil med McDonalds och Burger King) än vad det är med enskilda sådana, vilket jag tycker är kul då man ofta hör talas om dem på film och TV – de finns ju över hela landet. De är alla lätta att hitta på internet och det är obligatoriskt att dela med sig av innehållsinformation och kalorier (detta göms ofta lite dock, ingen restaurang vill att folk ska få reda på exakt hur onyttig maten där är).

Första gången var vi på Pizza Hut (pizzan på bilderna ovan är därifrån), som ju också finns på ett par ställen i Sverige, dock inte i närheten av mig nere i Småland. Valet föll på en vegetarisk variant med champinjoner, grön paprika och ananas till oss tjejer, en med pepperoni till herrarna (ja, så könsuppdelat var det) och så cheesesticksen förstås.

Dessutom får man hur mycket läsk man vill när man betalar för ett glas, påfyllning är nämligen gratis, så det är klart vi hade stora tillbringare med Mountain Dew och Diet Coke. Ska det vara så ska det vara! Att gå ut och äta på det här sättet är förhållandevis billigt när man är ett antal personer, så det är ett plus, även om jag själv saknar både sallad (mmm, pizzasallad) och chansen att få plocka ihop en egen pizza efter vad jag vill ha på. Ja, och så saknar jag den tunna bottnen. Det är helt enkelt inte samma sak…

Andra gången beställdes pizzan från en lokal pub och eftersom vi var ett helt gäng människor blev det många varianter att välja mellan. Den vegetariska hade endast champinjoner och var så flottig att jag var tvungen att torka av den med en servett. Ett vanligt problem med amerikansk pizza, och avtorkningen är inte ovanlig – den hör liksom till.

Sist var jag på Little Ceasars, också en av dessa kedjerestauranger, där de först bakar pizzorna och sedan säljer de som är färdiga billigt. Gå in, välj bland det nybakta, betala och ät. Smidigt, det blir ingen väntetid att tala om, men lite tråkigt då valen är få.

Vi åt ostpizza och cheesesticks med jalapenos, som var riktigt smaskiga med bara lite, lite hetta. En pizza och en paket cheesesticks (allt delat på fyra personer) gick på 12 dollar, så det är en billig middag, om än inte sådär överväldigande hälsosam (läs, inte alls) .

***

Jag har bara tre dagar kvar på min 20 dagar långa resa nu, så jag känner hur tiden börjar rinna ut för mig. Det är lite tungt, jag känner mig verkligen hemma här borta, men det ska också bli skönt att komma hem till vardagslunket och kunna skriva lite mer regelbundet igen. Jag saknar att laga mat och jag saknar att ha tiden till att läsa era bloggar, så inget ont som inte har något gott med sig =)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s