Smaktest – Marabou orient dadlar och pistage

Dagen började minst sagt… inte bra. Efter att ha spenderat natten hemma i Oskarshamn drog jag mig upp ur sängen för en snabb titt genom mina mail. Och vad väntade inte där, om inte ett brev från CSN. Som nekar mig studiemedel den här terminen.

Jag kunde inte andas så ledsen blev jag. Jag studerar ju NU! Ett program jag formligen älskar! Jag har ÄNTLIGEN hittat rätt och då får jag inte längre bidrag för det, vilket gör att jag inte har råd att stanna kvar! Usch för myndigheter och deras trångsynthet. Det blir MER pappersarbete och en överklagan på det här, vi får se hur det utvecklar sig.

Däremot befann jag mig en stund på biblioteket för att läsa lite uppsatser som ska diskuteras imorgon, och sedan tog jag en sväng in till Domus, som det fortfarande heter här i staden som fastnat i 70-talet. Och vad får jag se, om inte den här lilla härligheten:

Marabou Orient! Som jag har letat! Varenda affär i Växjö har raidats på jakt efter minsta lilla flik av rödaktigt marabouomslag utan minsta skymt av ens en skylt om den. Och så finns den HÄR, mitt ute i ingenstans! Jag lade vantarna på en direkt och småhoppade lite i kassakön, till mina medköares stora förtjusning. Bara att betala och cykla hem, sedan låg chokladen på bordet, redo att bitas in i!

***

Så här ser den alltså ut, Marabou Orient, med smak av dadlar och pistage. Framsidan har ett typiskt Aladdinmotiv med lite tinnar och kupoler i bakgrunden, tillsammans med palmer och en måne mitt i, eftersom ingen sol någonsin förekommer i Orienten (därav palmerna). Ett orientaliskt mönster pryder bakgrunden bakom ordet orient, och flygande, otroligt missbildade pistagekärnor skjuts emot oss. Något annat kastas också därifrån, jag satt ivrigt och hoppades att det kanske var kanelstänger, men en snabbläsning visar att det med all sannolikhet ska föreställa choklad. Aha.

I en liten hög ser man också två bitar tecknad choklad FULLPROPPADE med pistagekross, de ser nästan radioaktiva ut, så mycket grönt är det i dem! Mot dem vilar något som antagligen ska föreställa dadlar, även om det i mitt huvud blev till mandlar och ingenting annat.

Och på tal om mandlar – var någonstans nämns de på framsidan av paketet? För faktum är att i ingredienslistan är mandel listat FÖRE pistagenötterna, som egentligen föreställer stjärnan i den här chokladkakan. Och inte nog med det, både mandel och pistage har en liten procentsiffra i parantes efter sig, en siffra på – håll i er – 1.2%. Alltså innehåller den här kakan på 200 gram hela 1.2 procent pistagenötter och lika mycket mandel. 1.2 %. Är det ens värt att skriva med i listan? 2.4% blir alltså nötdelen av kakan, och då är det inte ens bara pistagenötter det handlar om. Jag är redan besviken, och jag har inte ens öppnat paketen än. Dock inger dadlarna lite hopp, Marabou har nämligen klämt ner 7.6% sådana, vilket känns mer acceptabelt.

Näringsvärdet är det vanliga – 25 gram (4 rutor) ger 130 kalorier, varav 14.5g är socker och resten mer eller mindre är fett. Det är choklad vi pratar om, inte morötter 😉 Inget spektakulärt, men det gäller ju att kunna det där med att hålla sig till en portion (känns inte 4 rutor ganska mesigt ibland?) om man räknar kalorier.

Nu till det väsentliga, det jag har väntat på i veckor (eller ja, ända sedan jag fick reda på att den här varianten skulle släppas i varje fall): smaken. Jag öppnade paketet, sög in doften (intensivt mjölkchokladig, inte mycket annat) och bröt av en bit.

Var är mitt pistagekross? Var är den lysande, illgröna mattan av pistage som täcker sidorna på chokladbitarna på framsidan? Åh, där är en bit!

Nej, det är mandel. Attans.

En tugga senare, och jag kan ge er min egen, högst personliga åsikt. Det här är russin och mandel. Ni vet, den där sorten som pappa gärna köper hem och du smygäter lite på fast du egentligen inte riktigt tycker att det är den godaste varianten i hyllan. Den som är god, men ganska tråkig. Nu finns den i två versioner, en med lila förpackning, och en med orientaliskt röd. Spännande.

Nej, men allvarligt, smaken är… god. Det är den. Pistagenötterna skulle jag inte ha märkt av om jag inte läst att de fanns där (eller ja, jag märkte fortfarande inte av dem om jag ska vara ärlig) men mandeln smakar mandel och dadeln smakar torkad frukt. Lite sötare än russin gör, det är sant, men det är också allt.

Jag hade nog inte varit lika besviken om det inte varit för att det låter SÅ gott och SÅ annorlunda! Äntligen en choklad som vågade att prova på att blanda i pistage, som är så fantastiskt, och dadel, som är så exotiskt! Och så smakar den precis likadant som något som redan är gjort.

God, stabil, men oj så tråkig.

2.5/5.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s