Äppelmuffins med kanelsmul

Jag växte upp i två olika hus på en och samma gata. Staden jag bodde i var liten nog att känna sig någorlunda trygg i men tillräckligt stor för att man inte skulle känna igen alla vid namn. En bra ort att vara ung i, kan jag säga så här efteråt (ja, tills man passerade tonårsstrecket och förstod att det inte fanns ett dyft att göra efter klockan 18.00). Visst önskade jag ibland att huset jag bodde i låg närmare skolan (som mest cyklade vi någon halvmil till skolan och lika långt tillbaka), men området var ombonat, välkänt och hade alla människor jag trodde mig behöva.
.
Och så flyttade jag därifrån.
.
Det blir ju så, när man växer upp, att stanna på samma plats lockar inte lika mycket längre. Jag försvann till USA ett tag, då kontakten med hemmet var nära på obefintlig, och nyligen (ja, för ett år sedan) hamnade jag i Växjö, sådär 2 timmars bilresa för en visit till mitt ursprung.
Detta har inte bekommit mig så mycket. Staden är ändå inte särskilt stimulerande längre, den började falla ihop för ett par år sedan och nu är det mer en sovstad än någonting annat. Men någon slags grundkärlek finns där fortfarande, jag tänker på den lilla biografen med en enda salong och ett kylaggregat från 1939 som gjorde att man alltid satt klistrad vid sätena av värmen, konditoriet som alltid tog överpriser för sina bakverk men som i gengäld hade världens härligaste tunna sugrör som vi barn älskade att dricka ur. Mataffärerna i stan som man alltid fick stå i kö i flera timmar i eftersom det var där alla pensionärer handlade och den lilla kiosken som låg ett stenkast från skolan och som blev så populär när godisförbud införskaffades i cafeterian och matsalen. Jag tänker på allt det där, och lite varm blir jag allt, för även om det finns negativa minnen från min barndom fanns det också de där fina glimtarna av genuin lycka.
.
Och nu är det dags att ta steget ut på riktigt. Mina föräldrar, som har bott kvar där tills nu, är i flyttningstagen. Huset jag spenderade min tonårstid i är ute för försäljning och det är inte till ett tredje hus på samma gata det planeras att flytta. Snarare tre-fyra timmar norrut. Att lämna de tomma butikslokalerna bakom mig gör då rakt ingenting, shoppingmöjligheterna där är mer eller mindre begränsade till Domus, men att lämna potentialen i staden, de vackra gamla byggnaderna och den äldsta långa soffan i trä, det känns i hjärtat. Även då minnena alltid kommer finnas kvar.
.
***
.
Ja, och så kommer det vara svårt att inte längre bo granne med det underbara par som bor till vänster om oss nu. Alltid på språng och alltid livsnjutare ut i fingerspetsarna har de förgyllt våra år genom småprat, fika och givmildhet.
.
Precis som de gjorde alldeles nyligen, då deras balkong bågnade av äpplen från alla fruktträd.
.
.
Lådor stod staplade överallt och vi blev ombedda att ”ta så många vi ville” då det inte fanns en möjlighet för dem att göra sig av med alla. Så nu badar jag i äpplen. Och då är det klart det blir till att baka med dem!
.
.
Visst är äppelpaj jättegott och äppelkaka likaså, men det finns ju mycket annat man kan göra av just äpplen! Som äppelmuffins till exempel. Mina fick sig också ett täcke av kanelsmul på toppen, då smul är ett gott sätt att pynta till muffinsen lite. Receptet är ifrån början amerikanskt och hittat här, men jag har konverterat det till svenska efter bästa förmåga, måtten kan därför verka lite konstiga. Jag använde själv de amerikanska måtten, så märker ni att någonting låter fel får ni gärna påpeka det!
.
***
.
.
Äppelmuffins med kanelsmul
.
Ingredienser
(12 muffins)
.
4 3/4 dl vetemjöl
2 1/3 dl strösocker
1 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
1 1/2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt
ev 1 tsk kanel
2  ägg (gärna ekologiska)
100 gram smält smör
3 1/2 dl äpple, skalade och hackade i små bitar (jag använde två äpplen)
.
Kanelsmul
.
3/4 dl brunt socker eller farinsocker
1 msk vetemjöl
1-2 kryddmått kanel
1 msk rumsvarmt smör
.
***
.
Börja med att sätta ugnen på 175 grader och ta fram en muffinsplåt med plats för 12 muffins. Ställ i de formar du vill ha.
.
.
Blanda vetemjöl, socker, bakpulver, bikarbonat, vaniljsocker och salt i en bunke. Om du som jag älskar kanel kan du tillsätta det här också. Ställ åt sidan.
.
Skala och hacka äpplena.
.
Smält smöret och låt svalna en liten stund. Blanda i äppelbitarna och äggen.
.
Vänd i mjölblandningen i äggsmeten, lite i taget. Blanda bara tills allt precis blivit en smet.
.
Fyll muffinsformarna med smeten.
.
***
.
.
Gör snabbt kanelsmulet genom att blanda brunt socker, vetemjöl och kanel i en skål. Tillsätt smöret och blanda till en grynig massa.
.
.
Fördela över muffinsen. Jag strödde lite extra socker över då jag tycker receptet för smulet är lite snålt.
.
.
Ställ in i ugnen i 15-20 minuter – prova med en sticka. När den kommer ut  torr är muffinsen klara! Låt svalna, gärna på galler, innan du smakar!
.
***
.
Hunden min gav dem högsta betyg 😉
.
Annonser

6 thoughts on “Äppelmuffins med kanelsmul

  1. Vad kul att få höra en liten historia bakom ditt bak :). Men vad sorgligt med flytten, jag känner igen det så väl :/. Vart var det du växte upp någonstans?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s