saftiga zucchinibrownies – för att grönt ÄR kärlek

Det där med att blanda i grönsaker i bakverk kan låta lite dumt när man först hör det. Jag kan bara tänka mig vad min pappa skulle säga om han visste vad jag håller på med (”grönsaker hör hemma bredvid kotletten på tallriken!”), men faktum är att det inte bara blir ätbart – det blir faktiskt ofta fantastiskt gott! Och vissa grönsaker är vi ju vanare vid i kakor än andra – moroten tillexempel, som är så himmelskt god i den underbara morotskakan, hur skulle vi klara oss utan den? Eller ja, nu buntar jag ihop grönsaker med rotfrukter, men det får man göra i kakvärlden, eller hur? 😉

Förutom moroten kan man med fördel använda mycket annat som spännande krydda i det man bakar – rödbetor passar fantastiskt bra, och pumpapaj har ni säkert hört talats om, det är faktiskt otroligt gott! Ja, och så har vi ju min älskade zucchini. Nu under sommar och tidig höst bara frossar jag i just zucchini, och då är det klart att den ska med i något jag bakar också! Som i en brownie tillexempel.

Jo, brownies fick det bli!

***

Receptet är ifrån början amerikanskt och hämtat här, dock har jag varit och petat ganska rejält i utförandet, lagt till och dragit ifrån. Själv använde jag en amerikansk måttsats när jag gjorde mina brownies, men jag ger er receptet med svenska mått för att göra det lite enklare att följa, det är därför några mått kanske ser lite lustiga ut. Och du, vill du ha riktigt stora browniebitar är nog 12 stycken lite att ta i, originalreceptet tyckte att det räckte till nio bitar. Dock anser jag att det är godare när de är lite mindre, och om man inte blir tillräckligt nöjd är det ju bara att ta en till 😉

***

Saftiga zucchinibrownies

Ingredienser
(ca 12 brownies)

3 ägg (gärna ekologiska)
1 1/4 dl brunt råsocker eller farinsocker
2 1/3 dl strösocker
2 tsk vaniljextrakt (eller 1 1/2 tsk vaniljsocker)
1 1/4 dl mat- eller rapsolja
4 3/4 dl riven zucchini (försök att pressa ut så mycket vatten som möjligt)
2 1/3 dl vetemjöl
1 1/2 dl kakao (jag använde inte riktigt så mycket)
en nypa salt
100 gram mörk choklad

***

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en form som du antingen smörjer eller täcker med bakplåtspapper.

Knäck äggen i en bunke och tillsätt båda sorterna socker. Vispa ihop, gärna med elvisp.

Tillsätt olja, vaniljextrakt och riven, avrunnen zucchini – vispa lite till. (Använder du vaniljsocker, lägg till det i nästa steg)

Blanda mjöl, kakao och salt separat i en skål. Hacka chokladen och tillsätt i mjölblandningen.

Vänd ner i äggsmeten lite i taget.

Låt allt precis blandas, häll sedan upp i formen.

Skjut in i ugnen och grädda i ca 1 timma eller tills en tandpetare sticks i och kommer ut ren. Kolla den regelbundet de sista 20 minuterna, den får inte bli för torr!

Låt svalna, skär sedan upp i lagom bitar och lägg i en fin burk, kanske en med Snorkfröken på?

***

Så här kan det se ut när man bakar brownies:

Först tar man fram ingredienserna!
(men skippa bakpulvret – det smög in i bilden när jag vände ryggen till)

Brown sugar i USA smakar väldigt säreget, inte riktigt som farinsocker som det ofta översätts med. Farinsocker fungerar riktigt bra också, men jag hittade den här påsen på Lidl, och den är mycket närmare sanningen. Välj vilken sort du vill.

Blanda ägg, socker, olja och vanilj. Sedan är det zucchinins tur!
(mobba inte min gamla elvisp. Den är väldigt trogen!)

mjöl och sådant, och så hackad choklad på det.

Och så blandar vi ihop det!

Häll i en SMORD form och skjut in i ugnen en timma eller så.
(gärna bättre smord än min var…)

Så är det bara att skära upp och servera!

ugnsrostat grönt med feta

Lördagen spenderade jag hemma med hunden den här veckan, inga planer hade jag och inga planer ville jag ha. Istället tog vi två sköna långpromenader i höstluften, gjorde om headern på bloggen lite (jag är fortfarande inte något proffs så den får se ut som att jag är fem och leker med paint för första gången), läste tidningar och drack te, samlade inspiration genom att titta igenom era bloggar, såg filmen Bolt på TV och städade det som behövde städas. Ibland är det härligt att känna att man har all tid i världen och lagom mycket att fylla ut den med!

Och så blev klockan kväll och det var dags att fundera ut vad maten skulle bli. Dock lockade smaken på maten mer än tanken på att laga den – inte för att jag inte tycker om att laga mat, men för att jag just spenderat ganska så lång tid på att få rent köket och inte alls hade lust att göra om alltihop igen!

Det är sådana dagar det kan vara gott med ett recept som det här, där allt görs i samma form. Har man lite av varje inne  i kylen så är det perfekt att skära det man hittar i jämnstora bitar och ugnsrosta dem i lagom takt. Lite pass behövs, men minimalt med jobb och ännu bättre – minimalt med disk efteråt 😉

***

Jag är säker på att många av er redan rostar rotfrukter i ugnen då och då, det är ett väldigt gott tillbehör till stekt och grillat, men vill man göra det hela till en ensamrätt går det jättebra också! Bara att lägga till lite grönsaker och lite ost av något slag och servera som det är eller med en god vinägrett. Färdigt!

Receptet nedan räckte till en stor portion till mig, en inte liten portion till hunden (potatisen var det som slank ner snabbast, och så osten förstås^^) och så småätande resten av kvällen. Är ni fler är det såklart bara att öka på allt lite grann, ja, eller att inte äta ihjäl er som jag råkade göra >.<

***

Ugnsrostat grönt med feta

Ingredienser:
(två gigantportioner)

2 morötter
1 stor palsternacka
2 stora potatisar
3 vitlöksklyftor

ca 150 gram zucchini
1/2 gul paprika
1/2 röd paprika

ca 75 gram fetaost
färsk basilika/timjan

flingsalt
olja

***

Börja med att sätta ugnen på 225 grader och ta fram en plåt med bakplåtspapper på.

Skala morötter och palsternacka, skrubba potatisen om skalet är grovt.

Skär rotfrukterna i lagom bitar/klyftor, försök att få dem ungefär lika stora. Skala vitlöksklyftorna.

Lägg allt på på plåten och ringla över olja. Blanda runt så att allting täcks. Dekorera med lite flingsalt och skjutsa in i ugnen ca 15 minuter eller tills allt blivit mjukt.

Under tiden; skär zucchini och paprika i lika stora bitar, inte för små.

När 15 minuter har gått; ta ut plåten och strö över grönsaksbitarna. En nypa flingsalt till och kanske lite extra olja, sedan in i ugnen igen i 10 minuter, eller tills allt blivit mjukt.

Under tiden; skär fetaosten i fyrkantiga bitar och hacka den färska kryddan.

Efter 10 minuter, ta ut plåten och dekorera med fetaosten. Avsluta med kryddhacket.

In i ugnen igen i 5-10 minuter, tills allt har fått lite färg och osten har smält lite grann.

Tag ut, lägg upp och servera, gärna med lite balsamicosirap om ni har sådan eller en vinägrett ringlad över.

Smaktest – Cloetta Center Kokos

Kommer ni ihåg den där ljuvliga tiden då Marabou faktiskt hade en chokladkaka med kokos i? Det gör jag, och jag sörjer att jag inte hade vett att uppskatta den då, för inte förrän den gick ur tiden förstod jag vilken stor chokladkaka vi hade gått miste om, och vilken chokladsmak jag skulle sakna resten av mitt liv.

Jag vet, jag kan vara oerhört dramatisk när det väl gäller.

Hur lycklig tror ni då inte att jag blev när jag äntligen hittade nyheten från cloetta i min butik – Cloetta Center Kokos? Skinande med hela ansiktet smugglade jag ner den i korgen, jag handlade nämligen med min bror som tycker att ”om man har med sig inköpslista ska man gå efter den”. Pyttsan! Hittar man efterlängtad choklad i affären står den automatiskt med på listan! Det är i alla fall jag helt säker på…

***

Egentligen är den kanske inte mycket till nyhet längre, det tog ett tag för mig att lyckas leta upp den, och nu känns det som att den går att finna i var och varannan affär. Men smakas ska den, och testas kommer den, det är ju det jag är till för 😉

***

 

Så här ser den då ut, Cloettas nya kassako (inte jag då alltså, utan chokladen!). Vi har väl alla köpt och älskat cloettas center någon gång? Den som de själva envist håller fast vid är helt annorlunda mot plopp men som faktiskt smakar nästan precis likadant? Det här är center, fast istället för att bara bestå av choklad och karamell har de också petat in ett lager med kokos i varje chokladbit.

Den säljs bara i de runda förpackningarna, de med den dåliga samveteshöjaren ”bjudbiten” sist på rullen så att man inte KAN äta upp varenda en själv ens om man verkligen ville det. 78 gram står det på förpackningen att chokladen väger. Runt 16 stycken räknade jag ut att det var i rullen. Det betyder alltså att varje chokladbit väger lite under 5 gram. Nödvändig information? Verkligen inte! Dock ger det mig möjlighet att, genom att beakta att 100 gram av denna choklad innehåller 510 kalorier, berätta för er att en bit innehåller ca 25 kalorier. Om jag har vetenskapligt stöd för det? Inte alls, det är säkert helt fel. Men det var värt ett försök 😉

Förpackningen är grön, vit och brun, en spännande färgkombination som jag tycker passar utmärkt i det här fallet. Den sticker ut lite lagom mycket, och den målade bilden av chokladbiten ser oerhört frestande ut. Valet att skriva ordet kokos med kokosnötsliknande bokstäver känns väl kanske lite desperat, men det är ju faktiskt mest till yngre den riktar sig, så jag låter det passera obemärkt förbi.

Ingredienslistan är lång, men den ger oss i alla fall beskrivningen ”fylld mjölkchoklad med toffee och kokos”. Hela 23% toffee ingår i varje bit och 2 – TVÅ! – procent består av kokos. Vi får hoppas att det är en oerhört stark smak på de där stackars  kokosflingorna. Listan ger oss också den hjälpsamma varningen att chokladen kan innehålla spår av nötter. Jag antar att två procent är ett spår…

Väl öppnad ser man ingen större skillnad från den vanliga centern, men doften är helt klart annorlunda. Den luktar kokos! Vanlig hederlig, fantastisk kokos! Tänk er sandstränder och solskyddsfaktor så vet ni vad jag menar, eller nyrullade chokladbollar på väg att doppas i kokos för att kunna byta namn till kokosbollar! SÅDAN kokosdoft sprider sig, och jag var tvungen att hugga in på stört för att se om den är lika god som den verkar.

Den smakar faktiskt kokos. Karamell och kokos blandat med en svag förnimmelse av choklad. Det är sött, det är sockrigt, det är… sagolikt gott! Visserligen ser den inte riktigt lika inbjudande ut halverad som den tecknade versionen får oss att tro, men vad gör det när den smakar precis som den ska? Det här ÄR center, med en alldeles lagom ton av kokos. Vem köpte egentligen en center för hur snygg den är halverad?

Jag är förvånad och lite smått förälskad. Det här är gott, riktigt gott. Okej, själva chokladen är inte lika god som marabous, men kombinationen med karamellen och kokosen gör att det inte ens märks. Den kan helt enkelt inte få annat än:

5/5

Lins- och kokossoppa att värma magen med

Igår var en ”jag-tycker-synd-om-mig-själv-dag”. Har ni också sådana ibland? För mig brukar de inträffa ungefär en gång i månaden. Om ni förstår den vinken. Min mage gjorde livet surt för mig och tyckte inte alls om att jag ville göra tokiga saker som att säg, sitta upp eller gå på lektioner. Nej, enligt den skulle jag ligga ihopkurad i en boll hela dagen, helst under ett täcke och med en välfylld kopp te inom räckhåll.

Den planen fungerar inte så bra när universitetet man går på väljer att lägga ett seminarium samma dag. Så det var bara att bita ihop, diskutera uppsatser och gå hem och sova ett par timmar efteråt. Tur då att man har en trevlig grupp med människor att dela tiden med så allt känns mindre jobbigt!

***

Magonda dagar tycker jag det är perfekt att kurera sig med soppa. Det är alldeles lagom lätt att äta och värmer inifrån och ut på något sätt. Lite sådär tröstande ni vet, som att världen inte är så hemsk som låter en gå igenom jag-tycker-synd-om-mig-själv-dagar. Dessutom kan man variera dem i det oändliga, så tråkigt blir det sällan! Om man inte har en favoritsoppa som man alltid tar till när magen svider förstås…

***

Receptet på den här spännande soppan hittade jag i månadens nummer av Buffé, som ICA ger ut till sina spenderande medlemmar. Jag tänkte prova på att faktiskt kopiera receptet rakt av från tidningen idag, något jag inte är så bra på eftersom jag alltid vill vara och lägga mig i överallt. De gråa klamrarna är mina egna ändringar, välj själv om du vill följa dem eller ignorera dem.

Originalet gav också ett recept på räksalsa att toppa soppan med, något jag inte förstod alls. Salsan bestod helt enkelt av räkor, hackad tomat och koriander och kändes lite felplacerad, men det kan ju vara min vegetariska sida som talar 😉

Resultatet var i alla fall en mjuk och len soppa som lade sig fint i magen och värmde skönt i höstrusket. Jag kan tänka mig att det är gott med det syrliga limeskalet i för att bryta av smakerna lite, men tyvärr hade jag ingen lime hemma. Soppan kan också anses vara helt vegansk, om man ser till att grönsaksbuljongen inte innehåller några elakheter som spår av mjölk och ägg. Våga prova, med linser och kokosmjölk är det svårt att gå fel!

***

Mustig lins- och kokossoppa

Ingredienser
(4-6 portioner)

2 1/2 dl torkade röda linser
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 morot [jag använde två]
1 röd chilifrukt (tex spansk peppar) [denna uteslöt jag, mest utav en mesprincip]
1 1/2 tsk spiskummin
1 1/2 tsk malen ingefära [jag rev i lite färsk, vilket blev bra]
1,2 liter vatten
3 msk konc kycklingfond [NEJ! Grönsakstärning blev det för mig, som jag smulade i tillsammans med de andra kryddorna]
1 burk kokosmjölk (400 ml) [jag använde ungefär 300 ml]
3-4 msk färskpressad limejuice [hade ingen lime, men tror det skulle passar bra i]
olja
salt och peppar

Gör så här:

1. Skala och hacka lök, vitlök och morot. Dela, kärna ur och strimla chilin. Fräs lök, vitlök, morot och chili i 2 msk olja i en stor kastrull ca 4 minuter. Tillsätt spiskummin och ingefära, låt fräsa någon minut. [om du som jag använder dig av en grönsaksbuljongtärning, smula i den nu också och tillsätt ingen fond i nästa steg]

2. Skölj linserna i en sil. Tillsätt linserna i kastrullen och häll på vatten och fond. Låt koka ca 25 minuter med lock.

3. Ta kastrullen från värmen och mixa soppan slät i matberedare eller med stavmixer. [stavmixer för min del. Välj själv om du vill mixa den grov så du har lite bitar kvar eller helt slät]

4. Häll tillbaka soppan i kastrullen om du använt matberedare. Rör ner kokosmjölk och limejuice. Krydda med 1 1/2 tsk salt och 2 krm peppar.

***

Toppa gärna soppan med persilja (eller annan färsk krydda, jag använde oregano då min persilja sett mycket bättre dagar). Vill du kan du servera den med lite turkisk yoghurt (kan nog vara gott om chilin används) eller en vegansk motsvarighet. Jag fuskade lite då jag hade en liten burk färdig aioli hemma som jag dekorerade, väldigt stiligt med (HA!).

***

hoppas ni alla mår bra och har hälsan ❤

Plommontosca när plommonen tar över

Hjälp, vad mycket plommon och päron min morbror ville bli av med i år! En stor kasse stod hemma och väntade en dag när jag kom innanför dörren och det var bara att ge sig på att göra så mycket man kunde av dem nu när det är säsong för det! Jag har sett mängder av plommonrecept ploppa upp runt om i bloggvärlden (tillsammans med alla dessa fantastiska, höstiga äppelrecept förstås) och efter att ha samlat lite inspiration blev det plommonsylt av en hel del. Päronen hamnade i muffins, och i magen (päron är ju faktiskt otroligt gott som det är). Dock fanns det ett par stycken plommon kvar efter syltkoket, vad skulle det bli av dem? Visst är det gott med plommonkaka, men jag var sugen på någonting lite annorlunda, och gärna något som bakas i långpanna, då jag hade de andra formarna lite väl undangömda för att letas fram just då.

***

Resultatet blev alltså plommontosca, mjuk kaka med bitar av plommon i, och ett krispigt täcke av knäckig mandel över. Receptet hittade jag från början på för mig nyupptäckta bloggen kakomaten, en sida full av inspirerande recept! Jag har gjort om det en smula, mest anvisningarna, så ”min” version följer här nedanför.

Jag blev faktiskt lite kär i dessa. Jag säger inte det ofta om något som jag själv har bakat – jag tycker liksom inte att det är upp till mig att bestämma om det är gott då, utan de som jag bjuder sitter på den möjligheten, men jag gör ett undantag för den här eftersom jag är så otroligt förtjust i vanlig toscakaka. Med plommonbitar i bryts det söta av alldeles lagom mycket och det är farligt nära att man slukar betydligt mer än man från  början planerade 😉

***

Plommontosca

Ingredienser
(en långpanna)
200 gram smör
ca 8 plommon (några till är helt okej)
4 ägg
3 dl socker
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
4 msk grädde

Toscasmeten:

100 gram smör
3 dl mandelflarn
3 dl socker
2 msk vetemjöl
2 msk grädde

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Börja med själva kakan genom att smälta smöret och låta det svalna.

Skölj och dela plommonen, plocka ut kärnan. Skär dem sedan i mindre bitar. Ställ åt sidan.

Häll i socker och knäck i äggen i en bunke. Vispa tills det är poröst.

Blanda mjöl och bakpulver vid sidan om och vänd ner i äggsmeten.

Tillsätt grädden och smöret.

Klä en långpanna med bakplåtspapper och häll i smeten.

Strö plommonbitarna över.

Grädda i ungefär 12 minuter.

***

Under tiden gör du toscasmeten.

Smält smöret i en kastrull.

Rör i mandel och socker, sedana också mjölet och grädden.

låt allt blanda sig till en smet och värm ett par minuter, se till att det inte bränner fast!

***

När kakan är klar, tag ut den och bred toscasmeten över. Var försiktig! Kakan är varm, toscan är varm och eftersom kakan inte är färdiggräddad kan den gå sönder.

Ställ tillbaka i ugnen i ungefär 8-10 minuter.

Låt kakan svalna innan du skär den i rutor.

Njut gärna med en kopp te =)

Smaktest – Marabou orient dadlar och pistage

Dagen började minst sagt… inte bra. Efter att ha spenderat natten hemma i Oskarshamn drog jag mig upp ur sängen för en snabb titt genom mina mail. Och vad väntade inte där, om inte ett brev från CSN. Som nekar mig studiemedel den här terminen.

Jag kunde inte andas så ledsen blev jag. Jag studerar ju NU! Ett program jag formligen älskar! Jag har ÄNTLIGEN hittat rätt och då får jag inte längre bidrag för det, vilket gör att jag inte har råd att stanna kvar! Usch för myndigheter och deras trångsynthet. Det blir MER pappersarbete och en överklagan på det här, vi får se hur det utvecklar sig.

Däremot befann jag mig en stund på biblioteket för att läsa lite uppsatser som ska diskuteras imorgon, och sedan tog jag en sväng in till Domus, som det fortfarande heter här i staden som fastnat i 70-talet. Och vad får jag se, om inte den här lilla härligheten:

Marabou Orient! Som jag har letat! Varenda affär i Växjö har raidats på jakt efter minsta lilla flik av rödaktigt marabouomslag utan minsta skymt av ens en skylt om den. Och så finns den HÄR, mitt ute i ingenstans! Jag lade vantarna på en direkt och småhoppade lite i kassakön, till mina medköares stora förtjusning. Bara att betala och cykla hem, sedan låg chokladen på bordet, redo att bitas in i!

***

Så här ser den alltså ut, Marabou Orient, med smak av dadlar och pistage. Framsidan har ett typiskt Aladdinmotiv med lite tinnar och kupoler i bakgrunden, tillsammans med palmer och en måne mitt i, eftersom ingen sol någonsin förekommer i Orienten (därav palmerna). Ett orientaliskt mönster pryder bakgrunden bakom ordet orient, och flygande, otroligt missbildade pistagekärnor skjuts emot oss. Något annat kastas också därifrån, jag satt ivrigt och hoppades att det kanske var kanelstänger, men en snabbläsning visar att det med all sannolikhet ska föreställa choklad. Aha.

I en liten hög ser man också två bitar tecknad choklad FULLPROPPADE med pistagekross, de ser nästan radioaktiva ut, så mycket grönt är det i dem! Mot dem vilar något som antagligen ska föreställa dadlar, även om det i mitt huvud blev till mandlar och ingenting annat.

Och på tal om mandlar – var någonstans nämns de på framsidan av paketet? För faktum är att i ingredienslistan är mandel listat FÖRE pistagenötterna, som egentligen föreställer stjärnan i den här chokladkakan. Och inte nog med det, både mandel och pistage har en liten procentsiffra i parantes efter sig, en siffra på – håll i er – 1.2%. Alltså innehåller den här kakan på 200 gram hela 1.2 procent pistagenötter och lika mycket mandel. 1.2 %. Är det ens värt att skriva med i listan? 2.4% blir alltså nötdelen av kakan, och då är det inte ens bara pistagenötter det handlar om. Jag är redan besviken, och jag har inte ens öppnat paketen än. Dock inger dadlarna lite hopp, Marabou har nämligen klämt ner 7.6% sådana, vilket känns mer acceptabelt.

Näringsvärdet är det vanliga – 25 gram (4 rutor) ger 130 kalorier, varav 14.5g är socker och resten mer eller mindre är fett. Det är choklad vi pratar om, inte morötter 😉 Inget spektakulärt, men det gäller ju att kunna det där med att hålla sig till en portion (känns inte 4 rutor ganska mesigt ibland?) om man räknar kalorier.

Nu till det väsentliga, det jag har väntat på i veckor (eller ja, ända sedan jag fick reda på att den här varianten skulle släppas i varje fall): smaken. Jag öppnade paketet, sög in doften (intensivt mjölkchokladig, inte mycket annat) och bröt av en bit.

Var är mitt pistagekross? Var är den lysande, illgröna mattan av pistage som täcker sidorna på chokladbitarna på framsidan? Åh, där är en bit!

Nej, det är mandel. Attans.

En tugga senare, och jag kan ge er min egen, högst personliga åsikt. Det här är russin och mandel. Ni vet, den där sorten som pappa gärna köper hem och du smygäter lite på fast du egentligen inte riktigt tycker att det är den godaste varianten i hyllan. Den som är god, men ganska tråkig. Nu finns den i två versioner, en med lila förpackning, och en med orientaliskt röd. Spännande.

Nej, men allvarligt, smaken är… god. Det är den. Pistagenötterna skulle jag inte ha märkt av om jag inte läst att de fanns där (eller ja, jag märkte fortfarande inte av dem om jag ska vara ärlig) men mandeln smakar mandel och dadeln smakar torkad frukt. Lite sötare än russin gör, det är sant, men det är också allt.

Jag hade nog inte varit lika besviken om det inte varit för att det låter SÅ gott och SÅ annorlunda! Äntligen en choklad som vågade att prova på att blanda i pistage, som är så fantastiskt, och dadel, som är så exotiskt! Och så smakar den precis likadant som något som redan är gjort.

God, stabil, men oj så tråkig.

2.5/5.

Frittata från de svenska skogarna!

Jag har gått och varit sugen på frittata ganska länge nu. Dels är det en snabblagad rätt som varken är kostsam eller kräver lustiga ingredienser, dels är det lite roligare än en vanlig omelett (kanske för att man inte gör en frittata lika ofta?). Dock är det lite klurigt för mig hemma i Växjö, där jag inte har en stekpanna som jag kan använda i ugnen (jag har hört att vilken stekpanna som helst fungerar om man täcker handtaget med aluminiumfolie, men jag  har inte vågat testa, någon som vet om det är sant?) och så äter jag ofta ensam, vilket gör att det känns lite som ett slöseri att göra en frittata, som ofta räcker till fyra. Ägg är bra till mycket, men omelettliknande rätter är inte överdrivet roliga att lägga i kylen och värma upp nästa dag – och att göra en frittata för en blir ju faktiskt inget annat än en vanlig omelett, eller hur?

Dock åkte jag hem till mina föräldrar igår, eftersom min kära mor kom hem från Rom och ville berätta lite om resan (avundsjuk? Inte jag. Speciellt inte eftersom italiensk mat är bland det bästa som finns, och jag har aldrig någonsin satt min fot i Italien!). Jag blev snart tillfrågad om jag inte kunde laga till en lätt middag, självklart också LCHFanpassad, för min bantande fars skull. Frittatan kom direkt upp i mitt huvud – jag var ju med när de köpte den där stekpannan som går att använda i ugnen!

Efter lite rotande i deras kyl höll jag triumferande upp en påse kantareller, som dagen innan var nyplockade och därför skulle ätas så snart som möjligt. Frittata är ju hur gott som helst med sina mer vanliga ingredienser (tex potatis, lök och ost) , hur gott skulle då inte en kantarellfrittata vara? En, om man så vill, svensk version av en spansk specialitet?

Så fick det bli. En halvtimme senare stod maten på bordet, och alla mumsade glatt i sig. Inte ens en timme efter att vi plockat bort faten hör jag så pappa knorra ”väldigt god frittata, men den var ju köttfri! Nu är jag hungrig igen…” Vissa blir aldrig nöjda.

***

Om du inte har en stekpanna som kan användas i en ugn, stek istället frittatan under lock lite längre än nedan. Jag har fått höra att det går lika bra.

Hur mycket ost du vill använda är HELT upp till dig, jag använde mig nog av 1 dl, men jag hade nog kunnat ta lite mer, för mer smak.

***

Svensk frittata

Ingredienser
(4 portioner)

1/2 purjolök
ca 200 gram färska kantareller
ev. 1-2 avrunna, grillade paprikor
salt och peppar

6 ägg
1 msk vatten
salt och peppar
ev. hackad, färsk timjan

1-2 dl riven ost (efter tycke och smak) Välj gärna en smakrik ost, tex västerbottensost.

***

Tag fram en stekpanna som tål ugnsvärme och sätt ugnen  på grill – 200 grader.

Hacka purjolöken och borsta av svamparna, dela på de stora.

Fräs purjolök och svamp i smör 5-10 minuter tills svampen är brynt.

Tillsätt eventuellt hackad, avrunnen, grillad paprika (det gjorde jag, för det fanns hemma och såg spännande ut^^), låt fräsa med i någon minut.

Vispa samman de sex äggen med lite vatten och kryddor. Har du timjan är det gott att hacka i.

Häll äggblandningen över det frästa och sänk värmen. Om du vill kan du också strö hälften av osten över smeten i stekpannan nu.

Vicka lite på pannan så att all äggsmet får en chans att stelna.

När frittatan stelnat till något sånär, strö över så mycket riven ost som du vill ha och skjut in stekpannan under grillen i ugnen.

När osten smält och ytan fått färg är den färdig, det tar kanske 10 minuter.

Tag ut försiktigt, handtaget kan bli VÄLDIGT varmt!

Dela frittatan i fyra delar och servera, kanske med en god sallad? Min bestod av salladsblad, fetaost, oliver, inlagd vitlök,vanlig och soltorkad tomat. Och så basilika, massor av basilika ❤

Rårisgratäng med feta (och en skvätt vin om man vill)

Är ni, såsom jag, ibland lite trötta på det ni ser när ni öppnar kylskåpsdörren? Änden på en för länge sedan praktfull zucchini ovanpå osten, en halv paprika bredvid smöret, ett par sorgsna svampar i rotfruktslådan… Vad gör man med alla sådana där småsaker, som det bara dräller av ibland? Ja, för att inte tala om den där lådan med ris som blev över sedan stroganoffen i söndags?

Att kasta är inte det bästa alternativet, varken för plånboken eller miljön. Släng ihop en gratäng istället! Pastagratänger gör jag titt som tätt då jag är jättedålig på att koka rätt mängd pasta, men råris fungerar helt klart lika bra att göra en gratäng på, och just råris tjänar man på att koka en hel del åt gången eftersom det tar ganska så lång tid.

Det bästa med recept som det här är att du kan följa det till 100% eller 20%, resultatet kommer ändå bli jättebra. Byt ut de grönsaker du inte har hemma mot sådant som ligger i kylen och ser lite ledset ut. Ibland är det skönt att bara rensa ur lite grann, och då passar gratänger alldeles utmärkt! Purjolök kan bli vanlig lök, fetaost kan bli riven hushållsost, zucchinin och paprikan kan bytas ut mot… ja, det mesta faktiskt. Det du hittar!

Och du, en rätt på rester och snuttar behöver faktiskt inte vara tråkig, piffa upp den med lite vin, och vips är den gråa vardagen långt borta 😉

***

 

Rårisgratäng med feta

Ingredienser
(4 portioner)

6-8 dl kokt råris  (beroende på hur mycket du har i kylen)
1/2 purjolök
2 vitlöksklyftor
1 paprika
1 morot
1/2 zucchini
ev. 1/2 dl vitt vin
100 gram fetaost
ev. gröna örter
2 msk  ströbröd (eller vanligt smulat bröd)

salt och peppar
olja att steka i

***

Har du inte kokt ris redan så kan du först koka råris, tänk på att det tar ungefär 45 minuter. Räkna med runt 3 dl okokt ris. (Klart vitt ris också går bra, det är bara jag som föredrar råris)

Sätt ugnen på 200 grader.

Hacka purjolöken och vitlöken. Fräs i en panna i några minuter.

Skär paprikan, moroten och zucchinin i mindre bitar och lägg i stekpannan allt eftersom.

När alla grönsaker fräser och fått lite färg kan du, om du vill, hälla på vinet. Låt det koka in, det tar inte många minuter.

Häll slutligen i riset i stekpannan, smula ner hälften av fetaosten och krydda med salt, peppar och eventuellt någon ört om du har.

(vill du kan du äta rätten redan här, för att dra ner på tiden lite.)

Tag fram en ugnsform i lagom storlek och häll i risröran. Toppa med resten av fetaosten och ströbrödet.

Ställ in i ugnen i ca 30 minuter, eller tills den börjar få en fin färg.

Ät gärna tillsammans med en god sås, till exempel turkisk yoghurt blandat med senap och honung, och sallad eller kokta grönsaker!

Saftiga kokos- och ananascupcakes – och en dos 9/11

Hur många av oss kommer ihåg den 11 september 2001? Det är ett stort datum i vår nära historia, och idag är det exakt tio år sedan det fruktansvärda ägde rum. Och visst märker man av det, även jag som är lite isolerad här ute på campus. Till och med molnen hänger lite grådystert ovanför huvudet på mig, som för att dela sorgen med oss alla.

***

I september 2001 var jag 13 år, har jag räknat ut. Det känns oändligt länge sedan, både för att jag som trettonåring var en helt annan person än jag är idag, men också för att händelsen är väldigt suddig i mitt minne. Många kan berätta i detalj hur deras dag utspelade sig, vad de tänkte och kände. Jag antar att jag fortfarande var lite för bortkopplad från världen för att riktigt kunna känna något, det var så svårt att greppa att det var MÄNNISKOR som dog där borta, tusentals mil ifrån oss. Att det var ANDRA människor som gjorde det mot dem, utan varning och utan annat uppsåt än att döda.

Jag vet att TVn i köket var på, och flygplanen kraschade mot world trade center igen och igen och igen, som att man inte kunde se sig mätt på det. Som att planen kanske skulle vika av om man såg det nog med gånger. Hela världen tycktes stanna för en dag, och gemensamt sörja katastrofen.

***

Nu har det gått tio år, och skräcken sitter fortfarande i. Världen är inte riktigt densamma så här efteråt, eller hur? Folk har blivit mer cyniska, och har svårare att lita på de runt om, speciellt om de ser lite annorlunda ut och kanske gömmer en bomb under mössan. Det är sorgligt, men förståeligt. Och det är därför vi sörjer, därför och för att så många förlorat sina liv sedan den dagen, i terrorattacker, i krig och i självmordsattentat.

***

 

 

Det jag bakade idag har inte alls med 9/11 att göra. Jag kände bara att jag ville skriva någonting om det, för att slippa bära på orden inom mig. Känner ni så ibland? Jag gör det ofta.

Nej, idag handlade bakningen mer om att jag ville fira att min första  uppsats inom socionomprogrammet är färdig och klar för inlämning, läskigt såklart, men otroligt skönt att den är gjord, och inte satt jag minutrarna innan deadline heller (den ska nämligen skickas in först imorgon).

Dessutom har jag precis införskaffat den fantastiska receptboken Lyxiga cupcakes och läckra kakor – bakverk från berömda Hummingbird Bakery i London. Igår satt jag drömmande och gick igenom vilka recept jag kunde tänka mig att prova och fastnade för just det här, som jag faktiskt råkade ha allting hemma till.

Kokos- och ananascupcakes.

Jag har skrivit receptet nedanför till er, fast inte helt ordagrant. Dels har jag ändrar alla gram till dl (min köksvåg har inte längre några fungerande batterier så att väga mitt mjöl kändes lite hopplöst) och så kan jag inte låta bli att skriva anvisningarna lite annorlunda, så jag inte känner mig som en total tjuv. Dock är ingenting i HUR de  bakas ändrat, bara ordval och meningsuppbyggnad.

Min frosting blev inte helt efter recept, då jag hade för lite florsocker hemma (detta upptäcktes när frostingen var i görning. Såklart). Därför gjorde jag en mindre sats, och blandade i några kokosflingor i själva frostingen också. Ni får dock det rätta receptet.

***

Kokos- och ananascupcakes

Ingredienser
(12 cupcakes)

2 dl mjöl
1.5 dl strösocker
1 1/2 tsk bakpulver
en nypa salt
40 gram rumsvarmt smör
1 1/4 dl kokosmjölk
1/2 tsk vaniljessens
1 ägg
9 ananasringar, konserverade

glasyr:

2 3/4 dl florsocker
80 gram rumsvarmt smör
1/4 dl kokosmjölk

kokosflingor att dekorera med

***

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en muffinsplåt som du ställer i 12 muffinsformar i.

Häll mjölet, sockret, bakpulvret och saltet i en bunke. Lägg i smöret och vispa samman med en elvisp. Det kommer bli lite grynigt, men mestadels mjöligt.

Blanda kokosmjölk och vaniljessens för sig och häll ner det i mjölblandningen samtidigt som du vispar.

Knäck i ägget och vispa till en jämn smet.

Skär ananasringarna i småbitar och dela upp dem mellan muffinsformarna. Häll sedan över smeten, ca 2/3 av varje form bör vara täckt.

Grädda i ugnen i 20-25 minuter, eller tills muffinsen fått fin färg. Prova med en sticka om du är osäker, det ska inte fastna något på den när du drar ur den ur bakverket.

Låt svalna helt, gärna på galler.

***

Glasyren:

Häll florsocker i en bunke och lägg i smöret. Vispa ihop det med elvisp på medellåg hastighet. Sänk farten till lägsta och häll i kokosmjölken. När allt blivit blandat kan du öka hastigheten igen. Vispa tills glasyren är vit och fluffig, 5-10 minuter.

Bred glasyren över de avsvalnade muffinsen (om de inte svalnat så smälter glasyren!) och dekorera med kokos.

Resultatet blir en sådan här härlig cupcake! ❤

Smaktest – Marabou Loop

För ett litet tag sedan skrev jag om två nyheter som alldeles snart skulle börja säljas ute i Sveriges affärer, båda två chokladiga läckerheter, dels Marabou orient och dels cloetta center kokos (dessutom har jag fått upp ögonen för att det nu också finns en ny pollysort designad av Dregen, med citron- och lakritsbitar i, spännande!).

Sedan det inlägget skrevs har jag letat någonting alldeles makalöst efter just dessa sorter. Högt och lågt, fisk och fågel, Netto, Ica, Willys, ja, till och med statoil. Till ingen nytta. Än så länge finns de inte att få tag på här i Växjö, där jag har slagit mig ner, eller så ser de mig komma där i butikerna och slänger in chokladen på lagret i rädsla för vad jag kan komma att säga om den på bloggen. I vilket fall så har jag ännu inte kunnat lägga tassarna på någon av dessa påstådda härligheter.

I hopp om att jag kanske skulle ha mer tur idag, då jag flitigt skrivit uppsats i flera timmar och behövde lite flyt, tog jag hunden i koppel och travade mot pressbyrån. Om inte annat skulle jag kunna fylla på mitt tuggummiförråd.

Hörni, det var ett bra beslut! Nej, Marabou Orient fanns där inte, och jag kunde heller inte hitta Cloettas kokosvariant, men vad gjorde det när mina ögon drogs till en ANNAN liten nyhet, en nyhet jag varken läst om eller sett bilder på! Jag snappade åt mig en lite snabbt, innan de skulle visa sig vara en synvilla och försvinna framför ögonen på mig, betalade (faktiskt!) och log hela vägen hemåt.

***

Här har ni den nu, tillsammans med mitt eftermiddagste!

Marabou Loop, beskriven på paketen som ”mjuk kola överdragen med len mjölkchoklad”. Den är tunn, riktigt tunn, och väger ynka 26 gram, men känns ändå inte liten, tack vare längden på den, som nog ligger i samma liga som dubbeldajm skulle jag tro, med ögonmått mätt.

Förpackningen är färgglad. Lite som att man är på tivoli. Eller cirkus. Ja, den känslan får jag i alla fall, jag vet inte vad ni associerar färgladhet till. Förutom namnet (Loop? Ser ni som jag ett flygplan som flyger upp och ner i en cirkel? Eller loopen på Liseberg?) pryds framsidan också av ett rött band (cirkus igen!) och en tecknad version av chokladen inuti.

Jag studerade den en stund. Kände igen den på något sätt, fast den är helt ny och helt unik. Hmm…

Hela chokladbiten innehåller ynka 115 kalorier, en riktigt bra siffra för ett snacks idag, dock får man vara medveten om att hälften av de 26 grammen den väger är socker (närmare bestämt 12.5 gram) och resten är andra kolhydrater och fett. Men vad väntade vi oss egentligen? Det här är choklad – mjölkchoklad, och den utger sig inte för att vara något annat. Vad den däremot är är fri från nötter, kan jag meddela alla som är allergiska mot det, inte ens spår av dem står det något om.

Okej, låt oss öppna pappret.

Det här kände jag definitivt igen.

HA! Bitarna föll på plats.

Ser ni det här?

Bilden är INTE tagen från Marabous hemsida om Loop. Nej, det är istället taget från wikipedia. Och handlar om den här chokladbiten.

Kan det vara mer likt? Är det månne en kopia? Curly wurly, som originalet heter, är dock gjord av Cadbury och finns att köpa i England, där jag en gång åt den. Samarbete eller stöld? Det kan man fråga sig.

Dock är inte jag här för att stämma Marabou, utan allt jag egentligen bryr mig om är att smaka på chokladen i fråga.

Efter att ha försökt bryta av en bit och misslyckats totalt – chokladöverdraget smulade istället värre än en kexchoklad och kolan inuti var mer seg än hård som jag av någon anledning räknat med – bet jag helt enkelt av en bit. Och så en till, och en till…

Det här är dumle. Dumle i Curly Wurlyformat! Söt, kanske till och med lite väl söt, men jag som tycker att dumleklubbor fortfarande är rätt kul hade inga problem med att äta upp hela biten. Chokladöverdraget är till och med snäppet bättre än det fazer använder, det märks att det är kvalitetschoklad vi har att göra med!

Nöjd känner jag mig också, nöjd att jag kunde äta en hel chokladkaka, bara få i mig 115 kalorier och inte känna mig snuvad på konfekten. Den är stor nog att göra mig nöjd, och liten nog att inte kännas överväldigande (inga snuskiga fantasier här tack!).

Ja, jag tyckte faktiskt om den. Är fortfarande konfunderad över likheten, KOPIERINGEN av curly wurly, men får anta att den är helt legal och glädjas åt tillskottet. Det är inte den godaste chokladen jag ätit, men långt ifrån den sämsta.

4/5