Allt för Sverige med amerikanska oreo- och cream cheesebrownies

Igår kväll bänkade jag mig framför TVn klockan åtta – på ettan vid den tiden började nämligen den nya, fräscha serien Allt för Sverige! Konceptet är att ett antal amerikaner från olika delar av USA kommer hit till vårt lilla land för att leta upp sina förfäder – alla härstammar nämligen från några av de tusentals svenskar som emigrerade dit för ett par generationer sedan.

Och visst, det är en otroligt rolig idé- tycker jag i alla fall – precis som det är, dock är det inte bara därför jag satt där som klistrad. Nej, det är faktiskt så att när jag bodde borta i Michigan för ett par år sedan så lärde jag känna en av deltagarna lite grann! Vi var inte jättenära vänner, men vi gick i samma klass och träffades ett par gånger utanför klassrummet också. Jessica heter hon, och det är den yngsta deltagaren som är med och tävlar. För ett par månader sedan, det måste ha varit i början av sommaren, skrev hon till mig över facebook och berättade att hon skulle komma över till Sverige och vara med i ett av våra TV-program, tänk att jag nu får följa hennes äventyr! Vi hade tänkt ses när hon var här, men det gick inte, hennes schema var riktigt fullspäckat ;)

***

Minnena gjorde att jag blev lite sugen på att baka någonting riktigt amerikanskt – vilket ni kanske har förstått inte är jätteovanligt – så här sitter jag nu med en låda oreo- cream cheesebrownies som stirrar uppmanande på mig! Fulla av oreosmulor och cream cheesekräm är de helt klart inte av svenskt ursprung, men det gör dem inte mindre festliga att bjuda på.

Är du också sugna på att smaka? Leta upp en oreopaket i stil med den här:

Och du är halvvägs där ;)

***

Oreo- och cream cheesebrownies
(ca 12 bitar)

Ingredienser:

115 gram smör
1 3/4 dl strösocker
1 paket (ca 200 gram) cream cheese (ex philadelphia)
1 3/4 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
2 dl mjöl
1 dl kakao
1/2 tsk salt
2 ägg
1 paket (154 gram) oreokakor

***

Värm ugnen till 175 grader och lägg ett bakplåtspapper i en ugnssäker form, ca 20×20 cm – det kommer vara för stort men det gör ingenting, låt det bara sticka upp på varje sida.

Smält smöret i en kastrull. Vispa i sockret och låt det koka upp. Koka i en minut ungefär, vispa HELA tiden. Ställ åt sidan och låt svalna i fem minuter eller så.

Blanda cream cheese, florsocker och vaniljsocker i en skål. Använd gärna elvisp.

I en annan skål, blanda mjöl, kakao och salt. Ställ åt sidan.

Ta fram ytterligare en skål (mycket disk, men det är det värt!) och knäck i båda äggen- vispa ihop med elvisp. Vispa  i smör- och sockerblandningen tills det blivit en jämn smet. Ställ undan elvispen.

Lägg oreokakorna i en plastpåse och krossa dem grovt.

Blanda i mjölblandningen  i äggsmeten, och sedan oreokrosset.

Sprid ut hälften av oreosmeten i formen. Häll över cream cheesesmeten och sprid ut den jämnt.

Klicka resten av smeten över cream cheeselagret och sprid ut dem litegrann.

Ställ in i ugnen i 25-28 minuter, tills brownien precis har stelnat. En tandpetare bör dras ur med ett par smulor kvar.

Låt svalna helt, lyft sedan ur kakan ur formen med hjälp av bakplåtspappret och skär den i lagom stora bitar.

Avnjut med ett stort glas kall mjölk för bästa smak ;)

Äntligen äppelsmör!

Kan ni tänka er att det bara är två dagar kvar på oktober månad? Är det inte höstmånaderna som ska vara lååånga och seega, som aldrig tar slut och som är gråa, mörka och trista? Det är så jag minns att det kändes när jag  var yngre och gick i grundskolan. Hösten segade sig fram mot höstlovet, det var långt fler än 30 dagar i varje månad och julafton var flera år bort! Hur kan det då komma sig att det är november på tisdag?

Jag hade en hel del planer för den här bloggen under oktober i år, många av dem har jag inte hunnit med helt enkelt. Kalla det dålig planering, önsketänkande eller vad ni vill, men det har helt enkelt inte funnits nog med tid till alla små och stora projekt som jag väver ihop i huvudet. Bakat rosa har jag gjort (fast lite halvfuskigt sådär) men inte direkt lagat rosa (om inte mjuka rödbetschips räknas dit). Det var en av de där stolparna jag hade, ni vet, nu under bröstcancermånaden och allt. Ja, och så ville jag baka något riktigt halloweenigt, vilket nog inte heller kommer kunna bli av, jag har inte så mycket material till det just i detta nu, och halloween är ju redan på måndag O.o

Någonting annat jag ville hinna med den här månaden var Söta sakers månadens sötsak. Jag har ju nyligen börjat med det och tycker att det är riktigt trevligt att ha en ursäkt till att fixa ihop någonting. Den här månadens tema är ”ge bort” och det är ju ett ganska brett spektrum – man kan ju ge bort det mesta, om man har ett bra nog skäl till det. Eftersom oktober är en höstmånad fullspäckad med härliga råvaror var jag helt på det klara med vad jag ville göra för något och vad jag ville använda: det var dags att koka äppelsmör, av äpplen från grannens träd (hederligt plockade förstås, här pallas inte!).

***

Och vet ni? Jag hann faktiskt med det! Sent omsider och utan många dagars marginal kan jag nu presentera mitt bidrag, inte överdrivet snyggt presenterat – jag upptäckte att jag inte har så mycket band, presentsnören, klistermärken och sådant kul som man vill ha när saker ska ges bort – men kanske aningen spännande?

Äppelsmör är ganska så likt vårt vanliga äppelmos, dock är det lite sötare, lite kryddigare och används oftast som pålägg på till exempel en rostad macka. Man kan nästan se det som en slags äppelmarmelad, eller just vad det är, ett äppelsmör helt enkelt. Amerikanarna är ju ganska tokiga i det söta, det är väl därför jag trivs bra därborta, med mina jämlikar ;) Det här receptet är hämtat därifrån, även om jag faktiskt aldrig ätit äppelsmör I USA. Jag får satsa på att göra det nästa gång jag kommer dit.

När jag äter äppelsmör använder jag det ungefär som äppelmos; det är gott som topping på gröt eller keso, i mjölk eller, kanske allra bäst, serverat med en kula klassisk vaniljglass. Hur ni än väljer att äta det, så har ni receptet här:

***

Äppelsmör
(1 glasburk som på bilden)

ca 1 kilo äpplen (ungefär 9-11 stycken – jag använde nio)
1 dl brunt rörsocker (eller ljust muscovadosocker)
1/2 dl honung
1/2 dl äppeljuice
1 kanelstång
ca 5 hela nejlikor
1 liten nypa malen muskotnöt

***

Skala äpplena, ta bort kärnhuset och skär resten i ganska stora bitar.

Lägg i en stor gryta tillsammans med socker, honung, äppeljuice och kryddor.

Koka på medellåg värme under lock i ungefär en timme, tills äppelbitarna är mycket mjuka.

Plocka ut kanelstången och nejlikorna (räkna dem så du får med alla), mosa sedan äppelbitarna ordentligt med ex. baksidan av en sked. (jag gjorde detta i en separat bunke)

Koka upp moset igen och låt koka utan lock tills det tjocknat lite grann – ungefär 10-15 minuter. Rör ofta.

Låt svalna och häll sedan upp i en burk med lock.

Avnjut precis hur du vill, kanske med en skål keso som trevlig kvällsmat?

200 inlägg rikare och Kjerstis ugnsgratinerade butternut!

Nu är tentan äntligen inlämnad och allt jag kan göra är att hålla tummarna i tre veckor i väntan på att resultaten publiceras. Om ni inte hör något mer om den så blev jag nog inte godkänd för OJ vad jag kommer jubla om jag blir det ;) Det har dock gjort att jag hamnat lite på efterkälken med mina blogginlägg – jag kommer igen, ska ni se!

Det här inlägget är också lite sådär halvspeciellt då det här faktiskt, om man räknar varenda ett, är det tvåhundrade inlägget på Kärlek på tallrik (hör ni de dundrande applåderna i bakgrunden?!)! Nu när ni fått ta del av min matvardag i ungefär åtta månaders tid måste jag få skicka alla er som läser eller råkar klicka er in här ibland ett stort varmt tack! Det är verkligen roligt att ni finns där, och att ni kanske hittar något då och då som inspirerar er. Allt kan ju inte passa alla, men kanske passar varje inlägg någon?

Jag har fortfarande lite att göra här på den nya domänen, sådant som inte  överfördes så bra i flytten. Främst handlar det om bilder som måste laddas upp igen, jag har varit lite trög med det måste jag erkänna. Jag ska ta itu med det undan för undan, men är det något inlägg ni verkligen saknar en bild på så går det jättebra att höra av sig! Ja, sedan finns det ju inlägg som jag tittar tillbaka på och ångrar lite smått (eller lite stort! Hur kunde jag publicera det DÄR!) men jag har beslutat mig för att inte rensa bort något, då stämmer ju inte det här inlägget överens med 200strecket längre, det går inte för sig ;)

Här hemma luktar det nu gott utav äpple och kanel, vad det ska bli utav det får ni reda på i helgen (cliff hanger här, spännande va?). Däremot så måste jag dela med mig av lunchen idag, då det var helt suveränt gott och passar bra så här i höstmörkret!

***

Receptet hämtade jag från finfina inspirationskällan Kjerstis mat och prat, där jag spenderar mycket tid mellan varven (ja, förutom den senaste veckan då, av förklarliga skäl). Kjersti lagar tonvis av spännande mat med stor variation – allt från LCHF till glutenfritt och veganskt, och såklart alla motsatser till det jag nyss radade upp ;). Receptet jag föll handlöst för var hennes ugnsgratinerade butternut, som hon publicerade för någon vecka sedan. Ända sedan jag läste inlägget har jag dreglat helt okontrollerat, och jag kände att det nog var dags att göra någonting åt det!

Allt du behöver är butternut squash, quinoa, svamp (jag använde champinjoner, Kjersti lyxade med kantareller), ost och kryddor – sedan är hela din matdag räddad! Dessutom är det smidig portion control – en halv butternut = en portion.  Alldeles lysande!

Det är bara att klicka sig in här för receptet; jag tänkte istället visa er hur det såg ut när jag lagade denna härlighet <3

***

Först åkte den delade butternuten in i ugnen i sådär 40 minuter ungefär.

Samtidigt sköljdes quinoa (glom inte sköljningen, det kan bli en läskig eftersmak annars!) och kokades i 15 minuter.
(Jag kokade en dubbel sats, resten tänkte jag använda till helgens matlagning)

Champinjoner plockades fram, skivades och frästes i smör…

Sedan blandades quinoan ner, plus lite kryddor, örter och sådant där smått och gott!

Den ugnsrostade butternuten blev färdig för urgröpning till slut – och det urgröpta blandades ner i quinoablandningen tillsammans med lite riven parmesan.
Det börjar arta sig ;)

Butternuten fylldes utav quinoablandningen.
(är det någon mer än jag som är kass på att gröpa ur saker? De vill ju aldrig få ett skal som är lika tjockt överallt! Det är därför ni inte får se min urgröpta butternut utan fyllning)

Mozzarella skivades och butternuten täcktes med den, och så in i ugnen igen i runt 10 minuter.

Serverad med en sallad på grönt och soltorkad tomat med några basilikablad på toppen var det sedan bara att hugga in! Yum :D

Spagetti sojabolognese kryddad med nostalgi

Spagetti Bolognese  är en standardrätt i de allra flesta svenska hem, oavsett om den kallas så eller försvenskas till vanlig, hederlig spagetti med köttfärssås. Det är snabblagat, i många fall ganska så hälsosamt, prisvärt och räcker till många. Ja, och så är det gott också förstås, inte att förglömma!

Min  mamma, precis som många andra mammor och (för att inte vara en sådan där generaliserande blogg!) pappor, hade sitt eget recept på köttfärssåsen, som gjorde att den smakade som hennes färssås, och inte som någon annans. Det var väldigt viktigt det där, att ha ett litet signum, en speciell twist på rätten som gjorde att man direkt visste att det här, det är MAMMAS recept. Känner ni igen det där, att vissa paradrätter har en eller två ingredienser i någons kök som skiljer sig lite från någon annans? Ofta handlar det väl om nedärvda recept, men ibland blir det bara en vana efter att man provat det en gång och fastnat för det.

Dock var det så, för min stackars mamma, att ALLA i familjen hade olika sorters krav och ville ha våra alldeles egna köttfärssåser, allt efter olika behov och smaklökar. Pappa skulle ha extra mycket lök i sin, min lillebror åt inte tomatsås utan ville ha den ”helt brun”. Mammas egna var det svamp i och jag åt samma fast utan svamp ända fram tills jag blev vegetarian och då ville ha den i vegetarisk version (och då var svamp plötsligt helt okej). Så nu för tiden lagar mamma fyra olika sorters färssåser nästan av bara farten när hela familjen är hemma, hon vet ju hur alla vi vill ha våra, och det måste ju vara mamma som lagar den, annars smakar den ju inte som hennes <3

***

Vad mamma gör för att hennes ska smaka så bra kan jag inte helt sätta fingret på, det ligger kanske i det röda vinet hon tillsätter, eller kanske bara i nostalgin hon strör över innan servering. I vilket fall har jag genom alla de gånger jag ätit spagetti bolognese hemma kommit fram till mitt favoritrecept för en snabb och smidig version som ändå känns lite lyxig. Min variant är vegetarisk, men innehåller sojafärs och är därför inte vegansk. Samma sak gäller om du byter ut färsen mot quornfärs. Vill du hellre ha den helt vegansk kan färsen bytas ut mot till exempel ett paket kokta linser.

Ofta äter jag rätten med rårivna morötter till. Varför? För att det var så mamma serverade den så klart.

***

Spagetti sojabolognese

Ingredienser:
(4 portioner)

250 gram okokt spagetti (fullkorn om du vill)

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 röd paprika
1 påse (300 gram) fryst sojafärs från Hälsans kök (eller motsvarande vegetarisk färs)
1 dl rött vin
1 paket/burk krossade tomater (ca 400 gram)
1-2 msk tomatpuré (eller ketchup)
1 knippe basilika efter behag

salt och peppar
rapsolja att steka i

***

Börja med att sätta på vattnet till pastan. Koka den enligt förpackningen under tiden sojabolognesen lagas.

Hacka gul lök och vitlök fint och röd paprika i lite grövre bitar.

Fräs lök och vitlök i olja någon minut, tillsätt paprikabitarna och den frysta sojafärsen. Låt fräsa tills färsen har tinat.

Häll över vinet och låt det koka in i ett par minuter.

Tillsätt krossad tomat och tomatpuré (eller ketchup). Låt allt koka ihop i ungefär 10 minuter. Längre gör ingenting men är inte nödvändigt.

Hacka basilika och rör ner innan servering, glöm inte att salta och peppra!

Dekorera med färska basilikablad och hugg in! Är ni som jag så kommer säkert ketchupflaskan dyka fram också, det passar ju så bra till just spagetti bolognese ;)

Awarddags igen!

Nu är tentan snart klar för inlämning, kan ni tänka er att jag ligger FÖRE i schemat, inlämningsdatumet är inte förrän midnatt på torsdag?! Sisådär en sjättedel har jag kvar – vilket betyder en fråga till att svara på – sedan kan jag pusta ut och våndas i tre veckor innan jag får resultatet. Hoppas, hoppas att jag blir godkänd, det vore en sådan underbar känsla <3

***

Så idag valde jag att lämna mina föräldrars trygga hem och ge mig av mot min egen lägenhet igen. Nu behöver jag ju inte längre servas med mat och städ, jag har ju tid (!!) att fixa det där själv nu när tentan är något sånär färdig (jag var tvungen att nämna det igen, jag tror inte riktigt på det själv)!

Och nu, lagom till hemfärden fick jag också en härlig award som ett brev på posten vilken påminde mig om att jag dessutom fick en award för lite sedan som jag ännu inte visat för er  som tittar in här! Därför tänkte jag bunta ihop dem båda i det här inlägget, för smidighetens skull ;)

***

Det var söta Caroline på St Heaven street som skickade den här awarden till mig! Till den hörde också fem frågor, men dessa svarade jag på i förra awardinlägget, så jag tänkte bara visa er den tjusiga bilden och dela med mig av min glädje ;)

***

Bästa bloggparet ligger bakom matbloggen Mårtenssons kök och de gav mig nyligen den här, tillsammans med fem frågor som jag svarar på här nedanför. Det är också denna jag skickar vidare till er fem som jag länkar till i slutet på inlägget <3

1: Varför började du/ni blogga?
.
.
.
Ja, det beror på vilken blogg vi pratar om. Min första – together we are alone - startade jag i januari 2008, och allt den bestod av var dikter på engelska – främst lite sådär ledset melankoliska sådana – som jag skrev till de bilder jag tog (tex bilden ovan). Det var före det där med blogghypen kickade igång på riktigt och de enda som faktiskt läste var min dåvarande pojkvän och jag. Det har alltid varit viktigt för mig att skriva, och jag antar att jag var inne i någon sorts diktfas just då, de flesta går väl igenom en sådan i sitt liv? Jag kände att jag behövde en egen sfär att lägga ut dem på, myspace och facebook räckte inte till, så det blev en blogg helt enkelt.
.
Nästa blogg hette glasflickan och är den jag länkar till på min presentation. Den började jag med i juni 2009, efter att ett antal inläggningar och sjukhusvistelser hade ägt rum på grund av all tumult inom mig under den här tiden. Jag var helt enkelt tvungen att skriva av mig allt jag kände för att överleva, och en blogg är ett bra knep till det; den kan ju följa med överallt så länge man har internet. I början var den inte offentlig, men nu är den öppen för alla som orkar med den.
.
Och så startades den här bloggen, Kärlek på tallrik, i februari 2011, efter en liten stunds bloggvila. Det gick helt enkelt inte att INTE ha en blogg, det kliade i fingrarna som sjutton – men jag ville inte att den skulle handla om mitt liv längre, jag  var klar med dagbokskapitlet. Mat hade utvecklats till ett stort intresse, så jag tänkte ”varför inte?” och första versionen av Kärlek på tallrik såg dagens ljus. Sedan dess har jag fått byta domän efter att den första lades ner, så på denna adress har jag inte funnits mer än någon månad eller två, men jag räknar den fortfarande som född i februari ;)
.
Okej, onödigt långt svar på den första frågan, dags för nummer två!
.
2: Vilka bloggar följer du/ni?
.
.
.
Du, det är en hel del! Jag föjer alla de bloggar som jag har länkat till i länklistan – och de är fantastiskt fina allihop så det finns inte en chans  att jag bantar ned den – och dessutom en del engelska bloggar, som Bakerella till exempel(bilden) som är en guldgruva av inspiration. Ja, och så kommer det till nya hela tiden, undan för undan, så fort något gör att jag fastnar.
.
3: Vilken är din/er favoritfärg?
.
Det där har varierat många, många gånger, men jag tror att jag har kommit överens med mig själv om att blå ändå är en rätt härlig färg. Rosa tycker jag också om, men inte alla nyanser, och inte alla dagar. Ja, och grönt är skönt :D Helt ärligt gillar jag det mesta, speciellt om motivet är en cupcake eller något annat sött ;)
.
4: Vilken är din favoritfilm?
.
.
.
Jösses! Jag är en gigantisk filmnörd och ser ALLT (ja, allt utom de allra värsta skräckfilmerna, jag har bara en feg hund att vakta sängen åt mig om natten) så att välja en favoritfilm är näst intill omöjligt!  Som exempel kan jag nämna underbara American History X, och Nyckeln till frihet som båda har några år på nacken. Old Boy (bilden) är helt fantastisk om man gillar koreanskt, och det gör man. Utan att vara för partisk åt Leonardo Dicaprios håll får jag inte nog av Shutter Island, Inception och the Departed. Phone Booth, Seven och alla Stjärnornas Krig utom de två första (ettan och tvåan)  har jag sett fler gånger än jag kan räkna  till och så är Disneys tecknade Kejsarens nya stil min ultimata feel good film!
.
5: Vilket land/länder vill du/ni besöka?
.
.
.
Har ni hela dagen på er? Det finns ju så mycket att se! Kultur tilltalar mig jättemycket, jag är den där supertönten som hellre spenderar dagarna på Louvren och kinesiska muren än slår klackarna i taket på semestern. Så jag skulle vilja se mer av de klassiska resmålen, jag har aldrig varit i Italien vilket är en stor dröm jag har – det vore toppen att få se Venedig innan det försvinner under ytan helt eller vandra in på colosseum efter en stor, härlig italiensk lunch! Japan har jag ALLTID velat åka till, jag har till och med studerat japanska och funderat på att åka på ett utbytesår dit, så seriös var jag. Oceanien och Sydamerika är de enda världsdelar jag inte satt min fot i, så det vore ju någonting, och så vill jag ALLTID tillbaka till mitt älskade USA, en del av mitt hjärta finns ju kvar därborta.
.
***
.
Ja, jag applåderar er om ni orkade med att läsa mina gigantsvar, och som belöning ska ni få fem fina länktips – som också kan få var sin award om de tycker att sådana är trevliga!
.
 Jag hoppas det är okej att jag länkar till er, om inte är det bara att säga till så tar jag bort er härifrån <3
.
Det här är ett ypperligt tillfälle för mig att presentera några av mina vänner lite bättre, de är alla värda en award eller ett par, och jag har inte givit dem några sådana än – fy på mig!
.
***
.
Jag börjar så klart med Emma och hennes UNDERBARA blogg Husmor Emma! Hon är en sådan där människa som man bara inte kan låta bli att älska – fyndar massor av härligheter på loppis, vägrar att ens ta i ett par byxor (bara snygga klänningar och kjolar där!) och så hittar hon på så otroligt mycket smarrigt i köket, som jag brukar kunna få snylta av om jag har tur (hon bor ju bara ett par hundra meter bort).
.
Lovisa gick i samma klass som jag från ettan till nian, och har en av de få livsstilsbloggar som jag följer – Polichinelle. Hon lyckas alltid  med att ha det där lilla extra i alla sina inlägg som gör att man bara vill komma tillbaka för att se mer. Dessutom tar hon underbart fina bilder och ger oss till och med vegetariska mattips då och då!
.
Franges Marron drivs av två rara vänner som nu flyttar långt bort ifrån mig (ända till Göteborg!). Även de är loppisfans (hmm, undrar om jag börjat finna ett mönster bland mina vänner här) och inspirerar till lite nya klädinköp då och då. De skriver om det som faller dem in helt enkelt, och det är väl himla fint?
.
Underbara Melly på vegomenyn är den ni ska vända er till om ni känner för veganskt någon gång! Vi gick i samma klass ett tag och jag saknar henne av hela mitt hjärta nu när vi inte längre kan hittas i samma stad <3 Jag beundrar hennes påhittighet i köket och vet att hennes smaklökar ofta stämmer överens med mina – (som hon skulle säga) AWESOME!
.
Lifeofeelan handlar om min gamla gymnasiekamrat Michaela och allt som händer i hennes liv om dagarna. Hon bjuder på sig själv och delar med sig av allt från vanliga funderingar till sina studier i Jönköping. Det var alltför länge sedan jag såg henne, men det är ju då det är härligt att kunna kika in på hennes blogg och känna att jag hänger med ändå <3
.
***
.
Ja, några av dem var det, och fler blir det säkert framåt i tiden, länktips är alltid roligt att ge!
.
Kanske lyckas jag också få iväg ett recept till er idag, eller så kommer det imorgon, i vilket fall är jag så glad och tacksam för mina fina awarder! Tänk vad mycket roligare det är att blogga när man vet att någon tycker om att läsa det som skrivs <3

rödvinsrisotto med soltorkad tomat och en film eller två (eller tre)

Ända sedan jag fick tillgång till hemtentans frågor fredag kväll har jag suttit nedgrävd bland böckerna, som ni kanske har märkt av de obefintliga kommentarerna på era bloggar (oh, vad jag har saknat er!). Ja, det är inte det enda jag har gjort, jag har ”råkat” se tre hyrda filmer som jag bara snubblade över, men sådant kan ju hända alla, eller hur? ;)

Vilka filmer är det du har slösat tid på då?

Jag trodde aldrig ni skulle fråga!

bildkälla

Lördagskvällen ägnade jag framför den senaste Pirates of the Caribbeanfilmen – I främmande farvatten. Jag kan tycka att det är lite överdrivet med en fjärde film i en serie som kanske skulle slutat efter första, men man kan ju inte undvika att charmas av allas vår Johnny Depp, och att slippa Orlando Blooms helyllekaraktär är en klar fördel. Aningen seg kanske, men helt klart sevärd!

bildkälla

Och gårdagen guldkantades med hela två filmer! Först blev det mys med tecknat (jag och mina föräldrar – den yngsta av oss 23…) och BlueSkysatsningen Rio. Inte lika härlig som Ice agefilmerna de stått för innan, men underhållande för stunden – och vyerna är som vanligt spektakulärt vackra!

bildkälla

Sist men inte minst spenderades lite över två timmar framför den femte (FEMTE!) filmen om X-men, X-men First class, som istället för att ta vid där de andra slutade berättar historien om vad som hände INNAN. Själv tycker jag det är ett roligt stilgrepp, då jag älskar att sitta och försöka pussla ihop berättelsen så den passar med nästa film (eller ja, föregångaren), och denna gång gjorde det på ett smart sätt. Så är jag svag för X-men utan någon egentlig anledning alls – så ge den gärna en chans!

***

Ja, en ytterst varierad bunt av filmtips fick ni där, vilket kan behövas så här i höstmörkret. Något annat som kan behövas vid denna tid på året är ett spännande mattips (när behöver vi INTE sådana?) så här nedan följer ett sådant, om ni tycker om smaker som krämigt ris, soltorkad tomat och en hel del rött vin…

***

Risotto är något jag lagar med jämna mellanrum, både för att det är så underbart gott (!!) och för att det går att variera på så många olika sätt. Nyligen hade jag en flaska rödvin stående hemma av någon underlig anledning – jag som inte riktigt dricker vin – och jag började fundera över om en risottovariant med rött istället för vitt vin skulle kunna vara något. För även om jag inte föredrar vin TILL maten är jag helt klart positivt inställd till det där med vin I de recept jag lagar – det är inte många rätter som inte blir liiite bättre med en gnutta alkohol…

Serverad med nyaste numret av Buffé blev funderingen om rödvinsrisotto till en trevlig rätt, så jag tänkte att ni kanske skulle vara intresserade av receptet. Hade jag rätt?

***

De två färska tomaterna är något jag lade till BARA för att jag tycket det är en sådan härlig känsla att skålla och skala just tomater, hur makabert det än låter… Så det första steget går helt klart att hoppa över om det där med tomatskållning inte låter som din grej.

Råriset går bra att byta ut mot vanligt risottoris – det vill säga arborio- eller avorioris. Gör du det kan du dessutom kapa tiden det tar att laga risotton ned till ungefär 25 minuter, också här gäller det att smaka sig fram. Häll då i de soltorkade tomaterna efter en kvart eller så.


För en vegansk version är det bara att utesluta getosten, och är du inte vegan men ingen getostälskare är det helt okej att välja fetaost istället. Jag själv använde fontanas getost, som är lite av ett mellanting i smaken.

***

Rödvinsrisotto

2 färska tomater
1 buljongtärning
Ca 1,5 liter vatten
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
250 gram råris
2 dl rött vin
1 dl strimlad, soltorkad tomat
ca 1 dl hackade färska örter (kan uteslutas)

olja att steka i
salt och peppar

Smulad getost/fetaost till servering

***

Börja med att skala tomaterna, ta bort innanmätet och skär dem i bitar (om du vill kan du skålla dem genom att doppa dem i kokande vatten någon minut. De blir lätta att skala då, plus att det är KUL – säger jag som inte har något liv).

Koka upp vattnet med buljongtärningen i en kastrull. Lägg i de hackade tomaterna och låt sedan sjuda vid sidan om under hela tiden risotton lagas.

Hacka den lök och vitlök. Fräs i olja i en stor kastrull eller gryta tills löken mjuknar.

Skölj råriset ordentligt och låt  fräsa med löken i någon minut. Det finns de som säger att noga fräst ris är den största hemligheten bakom en god risotto! Se till att allt ris täckts med olja.

Öppna vinflaskan och häll vinet över det frästa riset i kastrullen (INTE i munnen!). Låt det koka in under omrörning.

Forsätt med att hälla en dl av den sjudande buljongen över riset. Rör tills det kokat in och häll sedan över en dl till.

Nu kommer det bli en hel del buljonghällande och omrörande i kastrullen – det är värt det i slutänden! Om du tröttnar står vinflaskan antagligen kvar inom räckhåll.

Efter en halvtimme eller så är det dags att tillsätta de strimlade, soltorkade tomaterna. Låt koka med de sista tio minutrarna.

Risotton borde börja arta sig efter ungefär 40-45 minuter, smaka av riset och bestäm hur du vill att det ska vara i konsistensen. (mitt ris tog av någon anledning lite över en timme, men det borde inte ta så lång tid)

Blanda ner de hackade örterna om sådana önskas och servera sedan på en gång, gärna tillsammans med smulad getost!

rapport från pizzornas huvudstad

Jag tänkte passa på att med det här inlägget be lite om ursäkt.

Som många av er redan vet så studerar jag till socionom under den tiden jag har mellan matbloggningen och läsningen av era bloggar – och nästa vecka är det inlämningsdags för en hemtenta vi fick utdelad igår kväll (jag vet, elakt att dela ut den fredag kväll, men livet som student är tufft!). Hur mycket jag än skulle vilja baka och laga mat (tro mig, nu vill jag mer än någonsin bara för det) så måste jag låta tentan gå före. Ingen tenta = inga betyg = inget CSN =inget pengar =inget bak och ingen mat. Matte kan jag i alla fall ;)

Därför kommer jag inte vara lika aktiv på min eller era bloggar på ett par dagar, tills jag har fått ordning på tentafrågorna något sånär. Det kan bli tidigare, och det kan bli senare, jag kan inte riktigt svara på när än. Fingrarna kommer nog klia lite så det kan bli ett par inlägg i alla fall om jag känner mig själv rätt, men kanske inte lika omfattande. Jag får ta igen det nästa helg <3

***

Med de orden tänkte jag raskt gå vidare till vad jag mumsade på igår! Inte för att jag brukar göra det på det här sättet, men jag tänkte att det kunde vara okej – det är egentligen ingenting jag kan ge er recept på. Det var knappt något lagande involverat!

Dock kan jag ju inte posta inlägget utan en enda matbild – hur skulle det se ut?!

 

Eftersom jag åkte hem till mina föräldrar i Oskarshamn i torsdags tog jag en lång sovmorgon innan en härlig brunch intogs vid lunchtid sådär; komplett med gamla kära Oskarshamnstidningen och stekt ägg, sallad och smörgås med mosad avokado och skivad tomat. En måltid som tar två minuter att göra (i alla fall med mammas ljuvliga induktionshäll) och som mättar länge.

Snacksen under dagen är inte mycket att visa er – en tallrik keso med müsli, två koppar te och en hel drös av nötter ur Icas nya nötmix – kallad nötmix! Otroligt fantasifullt…

Dock var kvällens kärlek lite mer skrytmaterial! Kolla in vad jag lyxade med denna fredagskväll:

Pizza Atalanta – svamp, paprika, oliver och gorgonzola på fullkornsbotten. Hälften under kvällen och andra hälften till lunch idag. SCORE! (lite ironiskt att jag skrev om min seminyttiga livsstil i förra inlägget – eller så är det här det perfekta exemplet) ;)

Vet ni; Oskarshamn må vara en av de… enformigaste städerna jag vet (här hålls det igen med åsikter!) men vill du ha pizza finns det INGEN annan stad som slår utbudet! Jag kan drömma om Oskarshamns olika pizzerior på nätterna när jag är i valfri annan stad – de går helt enkelt inte att vinna över!

Synd att det är det enda staden staden har att skryta med…

Nej hör ni, nu drar hemtentan i mig igen, dags för mig att börja jämförs lite mikro- och mesoperspektiv.

Om ni inte hör av mig något mer idag – ta hand om er <3

Vit choklad- och kokosblondies, med rosa täcke för bröstens skull!

Jag är  ganska noggrann med det där att äta nyttigt och balanserat. Inte nitisk, men jag tycker det känns bra att veta att jag tar hand om min kropp ordentligt, att den får det den behöver, eller i alla fall det mesta av det och det bästa av det. Därför är det fullkornspasta och råris som följer med hem i kassarna, det är mycket frukt och grönt i kylen och jag äter mer än gärna bönor och linser som komplement så min köttfria tillvaro inte blir problematisk på grund av för små mängder protein eller för ensidiga kostval. Visst kan jag göra undantag, jag vägrar att känna mig begränsad i min tillvaro eller vara rädd för en matvara (det är ju ändå bara mat), men jag kan inte tänka mig att bara leva på nudlar och pommes när jag vet hur mycket bättre jag mår av att variera och balansera. Dessutom är ju grönsaker, baljväxter, fullkorn och allt det där så fruktansvärt gott, bara man närmar sig dem med ett öppet sinne!  Jag skulle aldrig äta en viss maträtt bara för att det är nyttigt, min första prioritet är alltid att det ska smaka bra och göra mig glad, men att kombinera ihop de två är, för mig, det allra bästa. Ja, och så finns det ju många olika tankegångar om vad som är nyttigt och inte – och där har jag mina egna värden som jag följer, och så får alla andra göra som de vill med sina matval.

***

Dock handlar paragrafen ovan BARA om just mat. För när jag bakar så åker ALLA de tankemönstren ut genom fönstret illa kvickt! Då är det långt från lika viktigt att det är fullkornsmjöl jag använder eller vad för procenthalt chokladen ligger på, för min första och viktigaste prioritet är helt enkelt att det ska vara så gott som möjligt. När jag väl äter en kaka, en muffins, en cupcake eller vad helst det kan vara, så gör jag det för att jag vill skämma bort mig själv eller för att jag är sugen på det där onyttiga, smöriga, härligt kaloristinna bakverket – inte för att kakan har ett lågt antal kalorier och ger mig 3 % av mitt dagliga intag av vitamin c. Jag är inte i en position där jag måste hålla igen mitt kaloriintag och jag är inte på något sätt rädd att en bit tårta ska göra mig sjuk och orkeslös. Jag tror helt på devisen att man kan äta allt i mindre mängder, och vet med mig att jag mår bra av att unna mig något ljuvligt onyttigt då och då (gärna ett par gånger i veckan).

Därför ger jag er nu dessa syndigt goda blondies – fullspäckade med vit choklad varvat med kokos som gör dem saftiga, mjuka och otroligt lättätna! Jag är svag för vit choklad och svag för kladdigheten hos en brownie – så blondies är för mig det bästa av två världar! Ordet blondie syftar helt enkelt på att bakverket påminner om en brownie men inte är brunt till färgen, alltså att mörk- och mjölkchoklad bytts ut mot till exempel vit choklad som i det här fallet eller mot andra ingredienser utan hög kakaohalt.

Jag vill så här lite mitt i också be om ursäkt över bilderna. Suck. Jag saknar min systemkamera…

Eftersom vi är inne i en rosa månad – vi ägnar ju alla lite tid och tanke åt bröstcancerforskningen just nu – tyckte jag att det kunde vara lite roligt att dekorera en del av mina blondies med en rosa glasyr som jag köpte färdig från Tyskland när jag var där för ett par månader sedan. En egen glasyr kan självklart göras – lite florsocker, citronsaft eller vatten och karamellfärg är allt som behövs – eller så utesluter man den och serverar blondiesbitarna som de är, jag tycker nästan de är godast så.

***

Vit choklad- och kokosblondies

3 dl vetemjöl
1 tsk salt
2 tsk vaniljsocker
300 gram vit choklad,
225 gram smör
3 1/2 dl socker
1 rågad dl ljust moscovadosocker eller brunt rörsocker
5 rumsvarma ägg
2 1/2 dl kokosflingor

***

Börja med att värma upp ugnen till 175 grader  och lägg ett bakplåtspapper i en rektangulär form – ca 22×33 cm.

Blanda ihop mjöl, salt och vaniljsocker i en skål och sätt åt sidan sålänge.

Dela den vita chokladen i bitar och lägg i en  stor skål tillsammans med smöret. Värm i mikro i intervaller tills chokladen PRECIS har smält, rör mellan varje gång. Det går också att smälta detta över vattenbad om du tycker det är smidigare.

Vispa i sockret i blandningen och låt det hela svalna om det inte är rumstempererat redan.

När blandningen är ljummen är det dags för äggen. Knäck i tre av dem i chokladblandningen och vispa tills de de blandats in i smeten.

Fortsätt med de andra två äggen och vispa tills allt precis gått ihop, inte mer.

Häll ca hälften av mjölblandningen och hälften av kokosen över chokladsmeten och vänd i dem med till exempel en slickepott. Fortsätt med den andra hälften av mjölblandningen och den andra hälften av kokosen och vänd i dem på samma sätt.

Häll smeten i formen och jämna eventuellt till den lite på toppen.

Ställ in i ugnen i ungefär 30 minuter, kakan är klar när en tandpetare kan dras ur den med bara lite småsmulor som fastnat – den ska inte vara helt torr. Vänd gärna formen en gång i mitten av gräddningen (och då menar jag inte upp och ner, utan bara så att yttersidan hamnar inåt).

Låt kakan svalna, tag sedan ur den ur formen med hjälp av bakplåtspappret och skär upp den i lagom stora bitar.

***

Jag dekorerade en del av blondieskakan med rosa glasyr och bokstavsströssel för lite extra gullighetsfaktor sådär. Det är helt valfritt såklart ;)

ugnsrostad butternut squash med valnötter och feta

Ni som har varit med mig här ett tag känner kanske till min kärlek till sommarsquashen – eller zucchinin, som jag föredrar att kalla den. Under de varmare månaderna kan den hittas i sin vackert gröna form och då, när den är vanlig och relativt billig, använder jag den gärna i allehanda rätter, i olika former av pasta likväl som i paj, grillad såväl som stekt, tunt skuren som ett substitut för spagetti eller i tjockare bitar som… sig självt. Smaken är ganska så menlös när den äts som den är – lite åt gurkhållet och mest vatten – men blir tillagad tillsammans med andra smaker ett perfekt kompliment!

Om ni nu vant er vid att se dessa zucchinirecept på sommaren kommer nu nästa variant på squash att introduceras här på bloggen, och jag vågar nästan lova er att det inte är första gången ni ser den här! För även om zucchini är väldigt gott och användbart är butternut squash – som är vinterns lite större motsvarighet till sommarens variant – ändå snäppet roligare!

Den har en vacker, orange färg på köttet och smaken är ganska så söt – väldigt lik sötpotatis, om det är någonting du brukar använda där hemma. I soppa passar den ypperligt med sin mustiga smak, men den kan också ätas i pastarätter, risotto- eller andra risrätter och även alldeles ensam, vilket jag valt att göra här. Min variant serverade jag själv som huvudrätt, men den skulle säkert passa precis lika bra som förrätt.

Receptet är relativt snabblagat och kräver väldigt lite jobb men resultatet ser både ut att vara och smakar otroligt lyxigt. Den nytärnade squashen rostas i ugnen och serveras med den salta fetaosten och de hackade valnötterna, som jag valde att inte rosta men som absolut mår bra av ett par minuter i en het, torr stekpanna om man känner sig manad. Fetaosten kan bytas ut mot en god ädelost och valnötterna mot pecannötter för en annan spännande matsensation!
***

En reservation:

Jag är en kanelnörd som  tycker att det inte finns mycket som inte blir bättre med kanel. Just smaker som squash, pumpa och sötpotatis är speciellt samarbetsvilliga  och jag kunde inte låta bli att pudra över just kanel innan jag rostade mina squashbitar, så därför finns kanel med i receptet. Dock kan blandningen kanel och fetaost låta lite märklig, så om du föredrar att prova utan kanelen är det såklart helt okej och också det mycket gott! Salta lite på bitarna innan du skjutsar in dem i ugnen då, annars följer du receptet som vanligt.

Vill du hellre gå all out med kanelen  kan man göra en riktigt amerikansk version av den här rätten och rosta squashen med kanel, brunt socker och lönnsirap ringlad över. Det lutar väl mer åt efterrätt än måltid, men det är faktiskt överraskande gott! Då behöver du ingen fetaost, det tror jag skulle bli lite overkill ;)

***

Ugnsrostad butternut squash med valnötter och feta

Ingredienser:
2-3 portioner

1 butternut squash
ev 1-2 tsk kanel ELLER flingsalt
1/2 paket fetaost (runt 75 gram)
ca  1 dl hela valnötter
färska örter (tex timjan och/eller oregano)

olja till plåten

***

Sätt ugnen på 225 grader och ringla olja över en plåt eller långpanna.

Skala squashen om du vill (jag brukar göra det, men skalet är ätbart – tänk lite som potatis) och rensa bort kärnorna (som du kan spara och rosta om du tycker om pumpakärnor – men jag brukar faktiskt kasta dem…)

Tärna köttet i ungefär lika stora bitar och lägg dem på plåten. Blanda runt så de täcks med olja.

Om du vill kan du pudra lite kanel över dem, eller så saltar du. Ställ sedan in plåten i ugnen.

Låt squashen rostas i ungefär 30 minuter – tills bitarna är alldeles mjuka. Det kan bero lite på både squash och ugn så titta till den då och då.

Hacka valnötterna grovt, rosta dem eventuellt i en torr panna i några minuter, eller lämna dem orostade.

Lägg upp den färdigrostade squashen på tallrikar och smula över fetaosten. Strö över valnötshacket och dekorera med den de färska örter du har valt.

Servera!

Fina awards (awarder?), en påminnelse och en nyhet till

Vet ni, något historiskt har hänt! Kärlek på tallrik har nu fått – inte bara en utan – TVÅ awarder av två fina människor därute, och jag tänkte därför ägna ett inlägg till dem för att se vad det egentligen innebär att få en award. Titta bara!

Från I love fruktsallad har den här slunkit in här på sidan:

Och från Iamsan har den här fina fått komma hit:

En del av mig känner att dessa kanske inte riktigt hör hemma på min blogg – men om jag bakar in dem lite i ett inlägg så här känns det ganska okej i alla fall ;) Dock är jag en tråkmåns och skickar inte vidare dem till någon, jag tipsar gärna istället om några fina bloggar men jag vet inte hur mycket ni andra uppskattar det är med ”kedjebrev” av olika slag. Om ni tycker de är trevliga kan ni ju hojta till, så kan jag skicka vidare awards om jag nu skulle få några fler i framtiden!

Till den sista awarden hörde fem frågor, här kommer svaren:

  1. När ingen ser eller hör mig: Intervjuar jag mig själv. Om allt och ingenting, om hur dagen varit, om vad den senaste läxboken jag läste handlade om, om hur min bakgrund format mig… Om allt som surrar i huvudet på mig just då. Jag har kommit underfund med att jag ofta måste säga mina tankar högt för att få dem att tystna lite ibland när det är mycket på gång. Att ingen hör har väl egentligen ingen större betydelse?
  2. Jag går aldrig hemifrån utan: Tuggummi i massor – jag är seriöst beroende och hatar att bara ha ett tuggummi kvar i paketet. Helst ska jag ha ett öppnat och ett oöppnat i fickan eller väskan – så vet jag att jag har så det räcker under dagen i alla fall… Bajspåsar och hundgodis brukar också alltid följa med, av någon anledning.
  3. Min blogg heter som den gör för att: för att jag kände på en gång att det var en mitt i prickförklaring till vad det är jag vill förmedla med den; med det jag skriver och med det jag fotar. Först och främst ÄR ju det här en matblogg. Eller ja, en mat- och bakblogg kanske, med lite inslag av drickbart hit och dit och smaktest här och där. Men det är inte en livsstilsblogg, och fokus ligger inte på modet just nu eller dagens gymbesök (även om jag säkerligen skulle skryta om ett sådant om det någon gång hände att jag masade mig iväg på ett!). Min kärlek till mat gör att den här sidan finns till, och kärlek är inte värt mycket om man inte delar med sig av den man har, på ett eller annat sätt. Detta är mitt sätt att dela med mig, och ofta görs det från en tallrik.
  4. Om jag vågade skulle jag: prova på det där med att skriva en bok – en bok om mitt liv kanske? En  ”gör inte som jag gjorde men lär dig av mina misstag”bok. En ”Jag vet att jag inte skulle vara samma person om jag inte gått igenom det men det var ändå ett helvete”bok. En ”att bli stark i sig själv är inte omöjligt men det är sjukt jobbigt”bok. Kort och gott – en självbiografi. Men vet du; jag har vågat rätt mycket genom livet, och jag ångrar ingenting <3
  5. Om 10 år kommer jag: Leva. Andas. Må bra. Allt därtill är bara plus i kanten.
Med det sagt så ger jag er nu lite länktips; de här fina bloggarna kan ni gärna besöka någon dag när ni har mycket tid – det krävs för att hinna gå igenom alla underbara inlägg ;)
Jag är ett stort fan av lilla matderivén där du kan hitta alla möjliga, oftast vegetariska (fisk någon gång då och då) recept som är innovativa, vackra och alltid otroligt goda! Jag tror hon har min smak nedpräntad på papper, Ann-Louse, för allt gott ser hon till att laga mat av, och jag blir lika sugen varje gång hon postar någonting nytt!
Matarkivet är en blogg som drivs av fina Hanna borta i London – men på svenska och på världens mysigaste sätt. Hon är inte vegetarian men gör massa härligt i alla fall, så ta en titt, även om du inte äter kött!
Ja, och så måste jag ju nämna Hovkonditorn, som är ända borta i Singapore och lagar mat som alltid är fräsch och spännande – och lätt kan lagas till här hemma också om man är sugen! Recepten är på engelska och svenska och liksom jag  varvar hon med både bakverk och maträtter. Ni skulle varit med under hennes oreovecka <3
Tant russins bak luktar bäst har jag hört, och om hennes blogg är beviset så tror jag på det helt och fullt! Inspiration till allt möjligt gott och blandat, och så lite Polka dans då och då. Kan det bli bättre?
Och för att blanda upp det lite och inte bara skicka er till mina matbloggsjämlikar (ni får ju inte byta bort mig mot någon annan!) så tycker jag att ni kan besöka Hallonsemla! Det är också en sjukt inspirerande blogg av finaste Rebeccan jag vet, som bjuder på allt från bästa loppisfynden till (surprise, surprise) mattips och snygga klädval.
Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, men stoppar här. Alla som känner sig bortglömda – misströsta inte, ni kommer säkert nämnas i ett inlägg alldeles snart <3
***

Sedan tänkte jag bara ge er en påminnelse om att det nu går att rösta fram vinnarna av matbloggspriset!

Det finns en kategori för matbloggar och en för bak – vilket kan vara klurigt när man bloggar om båda som många av oss gör, man får köra på känsla helt enkelt!

Jag säger absolut inte att ni måste rösta på mig. Det är liksom inte riktigt upp till mig om ni tycker att min blogg är tillräckligt bra eller inte. Men har du en favoritblogg därute som du känner behöver lite uppskattning så är det bara att trycka sig in HÄR och rösta på! Röstningen stänger vid 00.00 den 6/11.

***

Och så till sist: Jag fick tips om ännu en nyhet som kommit ut i affärerna nu i väntan på jul och tomtetider – nämligen Juleskum med polkasmak!

bildkälla

Juleskum är ju en sorts godis som många förknippar julen med — inga skumtomtar – ingen jul. Dock lockar originalsmaken mig mycket mer än polka – jag kan inte riktigt få ihop den söta smaken av juleskum med polkans mintiga inslag. Nej, inget för mig, men prova den gärna och hör av dig med vad du tycker!