Dulce de lechefyllda chokladmuffins på tre sorters choklad (fyra om man ska vara petig)

Tänk, ibland är man på sådant där humör då ingenting utom choklad fungerar. Känner ni igen er i den beskrivningen? Så är det för mig i alla fall – det kvittar vad som ligger och frestar på tallriken, för har det ingenting med choklad att göra så kommer det inte göra något gott ändå, bara döva smaklökarna för en stund innan chokladen gör sig påmind igen. Av någon konstig anledning brukar det där suget sätta in någon gång på lördagseftermiddagen för mig. Jag ser den där ensamma koppen med te och min vanliga skål med keso på bordet och känner efter med hela kroppen – och visst, där fanns ju faktiskt chokladsuget, lite på lut sådär, och gjorde att kesoskålen såg oändligt mycket tråkigare ut!

***

I sådana situationer har nöden ingen lag – det gäller att få i sig den där chokladen, och den får gärna finnas till i form av något chokladigt med extra choklad och choklad på toppen! Lite tårta på tårta liksom, men choklad istället för grädde och bär! Och utan den negativa klangen som hänger med lite i bakhjulet på tårtorna…

Om du, som jag, sitter där vid fyratiden på lördagen (eller vid fyratiden någon annan dag) (eller någon annan tid någon annan dag) då kanske det här skulle vara någonting för dig? För inte mindre än tre sorters choklad gömmer sig i den här skapelsen – FYRA om man räknar kakaon (och det gör man ju när det vankas choklad!) och när man biter in hittar man också en ljuvlig kärna av dulce de leche som inte gör någonting sämre!

Vadå överambitiöst? Tro mig när jag säger: Dessa skapelser är värda varenda minut de tar att göra!

***

Originalversionen hittade jag på the cupcake project – en av många amerikanska sidor jag halkar in på regelbundet. Där kallar upphovsmakerskan den inte för något så blygsamt som de femton ord det tog för mig att döpa den; nej, enligt hennes egen utsago är det här ”Better than sex cupcakes”. Och vet ni – det är inte långt ifrån ;)

Enligt det receptet så är det en fyllning på chokladmousse som gäller. Dock tyckte jag att det kanske var lite överdrivet med ÄNNU mer choklad i chokladmuffinsen, dessutom hade jag fortfarande dulce de leche kvar sedan jag bakade cheesecake bars för ett par dagar sedan. Det vore väl något att fylla dem med? Annars går det säkert hur bra som helst att fylla dem med det mesta – kan tänka mig att hallon passar jättebra, i vilken form som helst. Eller någon smörkräm av något slag. Täcket gjorde jag också lite annorlunda, bara för att det är enklare att använda mikro än att göra den på platta.

Förutom fyllningen och täcket (och en liten förändring här och där) följde jag receptet ganska noga, och det är det som ni kan läsa här nedan, översatt till svenska. Jag lämnade kvar de amerikanska måtten inom parantes, då jag själv använde en amerikansk måttsats för att göra dem. Bara du håller dig till ett av dem ska det nog gå bra!

***

Dulce de lechefyllda chokladmuffins på tre sorters choklad

Ingredienser:

Muffinsen:

110 gram (1/2 cup) rumsvarmt smör
3 dl (1 1/4 cups) sugar
2 rumsvarma ägg (gärna ekologiska)
1 3/4 dl (3/4 cup) vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
1 1/2 tsk vaniljsocker
1/4 tsk salt
1 rågad dl (1/2 cup) kakao
1 1/4 dl (1/2 cup) mjölk (jag använde lättmjölk, vilket fungerade utmärkt)
1 1/2 dl (2/3 cup) hackad choklad (jag valde ljus choklad)

***

Fyllningen:

ca 1 dl dulce de leche (en beskrivning om hur man gör den kan du hitta här)

***

Täcket:

100 gram (3.5 oz) mörk choklad
ca 3/4 dl (1/3 cup) grädde

***

Garneringen:

ca 50 gram vit choklad

***

Muffinsen:

Värm ugnen till 175 grader och sätt ut muffinsformar i en muffinsplåt.

Blanda smör och socker i en bunke och vispa i ett par minuter tills det är fluffigt.

Knäck i äggen ett i taget och vispa ordentligt efter varje.

Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat, vaniljsocker, salt kakao och den hackade chokladen i en skål vid sidan om.

Häll ungefär en tredjedel av mjölblandningen i smörsmeten och vänd ner den, använd exempelvis en slickepott eller liknande.

Fortsätt med hälften av mjölken, sedan 1/3 av mjölblandningen, resten av mjölken och resten av mjölblandningen. Vänd ner efter varje steg.

När allt precis blivit blandat; dela upp smeten i muffinsformarna. Häll inte i ända upp till kanten, dessa cupcakes ska bli platta och inte så höga. (Jag använde en muffinsform för 12 muffins men hade nog kunnat få ut en eller två till av smeten. Dock var jag för lat för att grädda dem vid sidan om).

Grädda i ungefär 20-25 minuter, testa med en tandpetare.

Låt svalna helt – trots att det är lockande att fortsätta på en gång!

***

Fyllningen:

Skär ut ett lock ur varje muffins så det blir hål i mitten av dem, spara det du gröpte ur.

Fyll varje hål med dulce de leche.

Sätt tillbaka locket på muffinsen. (det gör ingenting om det inte blir jättesnyggt – vi ska ju ändå täcka över ytan!)

***

Täcket:

dela chokladen i bitar och lägg i en skål.

Häll över grädden.

Mikra i intervaller om 20-30 sekunder och rör om efter varje intervall. Sluta när chokladen och grädden precis gått ihop till en jämn smet.

Bred smeten över muffinsen med tex en sked.

Ställ in i kylen i någon timme eller så.

***

Garneringen:

Dela den vita chokladen i bitar och lägg i en skål.

Mikra i intervaller om 20-30 sekunder och rör om efter varje. Sluta när chokladen precis har smält.

Dekorera muffinsen med den smälta chokladen.

***

Efter allt det jobbet har du säkert bränt massor av kalorier! Så det är bara att hugga in ;)

Nyheter inför höst och vinter

Det är ingen hemlighet hur mycket jag ser fram emot julen. Ja, inte bara julen för den delen, för hela långa hösten bjuder på roligheter!

”Men, inte gör den väl det inte? Oktober och november innehåller ju ingenting att fira heller!”

Jo, det gör de faktiskt, i alla fall nu när globaliseringen gjort att det inte längre är svårt att hitta halloweenpiff i affärerna, för att vi själva inte har så många högtider att hurra för under den här tiden på året kan jag väl hålla med om, men det stora landet i väst har det verkligen!

***

Halloween har vi alltså som infaller snart, komplett med massor av läskigheter, både ätbara, iklädbara och dekorerbara sådana. En månad senare kan man om man vill se till att Thanksgiving får sig en tanke också. Även om vi inte firar denna högtid på samma grunder som amerikanarna tycker jag ändå det är ganska fint att ta en dag till att fundera ut vad man är tacksam över och dela det med sina nära och kära. De flesta av oss har det ju egentligen ganska bra, även om det är mycket vi tycker oss sakna vid olika tidpunkter i våra liv.

Och om man äter godis i mängder till Halloween är det kalkon, stuffing, tranbärssås, sötpotatis och pumpapaj som gäller vid thanksgiving, en rolig blandning av sådant vi inte är så vana vid att ta  del av här hemma. Jag kommer absolut komma in på det här mer i ett inlägg eller två längre fram, men vi är ju inte där än!

***

Ja, och så kommer då äntligen december, och med den månaden allt det festliga som får både barn och vuxna att tindra lite extra med ögonen – advent, julkalendern, ljusstakar i fönstren och lucia. Så småningom också julafton, och så det nya året en vecka senare. Ja, vi har mycket att se fram emot från och med nu, tycker ni inte?

***

Och från och med nu är kommer en hel drös med nyheter och gamla ”limited editions” ut i affärerna, vilket är ett himmelrike för en sådan som jag som älskar allt som har med julen att göra OCH inte kan hålla tassarna borta från allt som det står nyhet på! Få har väl missat att julmusten redan tågat in i affärerna, den är den första av ett berg av julbetonade varor, allt från pepparkaksdeg till pepparkaksfil (som jag åt som en tok förra vintern), från vörtbröd till glögg och ischoklad.

Ja, och så har jag fått nys om ett par nyheter som vi nog kommer se i hyllorna när som helst, om jag känner butikerna rätt!

bildkälla

Marabou har, som jag tror de flesta redan känner till, släppt en ny version av sin populära ask med blandade chokladpraliner – Aladdin konkurrerar nu inte bara med Paradis utan också med Aladdin dark edition. Den lär innehålla alla de bitar som den vanliga asken innehåller, men istället för att en del är mörka och en del är ljusa så är alla mörka. Jag själv och troligtvis alla invånare under tolv kommer nog vara lite besvikna om det är den här varianten som köps hem, just för att det är de ljusa bitarna som brukar gå åt för oss först (grov generalisering här) – men det är väl inte mer än rättvist att det finns en mörk variant då Paradis finns med bara ljusa. Jag har redan sett denna ask i affärerna och vet att det finns att få tag på – dock kommer jag nog inte vara den som provsmakar – tacka vet jag ljus choklad ;)

bildkälla

Fazer vill inte vara sämre de heller, utan släpper nu en variant på dumle som vi inte har sett innan – Dumle gingerbread – alltså Dumle med smak av pepparkaka. Jag själv kunde inte vara mer spänd över den här nyheten, dumle tycker jag mycket om, och pepparkaka likaså – hur kan det här INTE bli gott?

bildkälla

För alla er lakritsälksare bjuder även Fazer på en ny variant på Turkisk peppar (ni vet, de där hårda lakritskaramellerna som är så starka så man skriker!) nämligen Turkisk peppar Volcano. En mjuk version av den hårda karamellen, formad som en trekant och fylld med något svart (och antagligen starkt) i mitten. Lakrits är inte en favorit här, men lyckas jag få någon annan att köpa dem kanske jag provar.

bildkälla

Ahlgrens bilar har också kommit ut med en nyhet till vintern, något som visst blivit en vana så här på äldre dagar. I år heter de Snötäckta bilar och de är helt enkelt vanliga Ahlgrens bilar, doppade i choklad och sedan övertrödda med vitt strössel. De är säkert goda, men tyvärr inte vegetariska, så något smakprov för min del blir det antagligen inte. Tyvärr har jag inte lyckats hitta en officiell bild, men så här ser de ut enligt My, vars inlägg handlar om att påsen kostar lika mycket som de vanliga bilarna men innehåller hälften så mycket. Det gäller att ha ögonen med sig som konsument!

Ja, det här är bara det jag kunnat luska ut just nu, det är säkert bara ett axplock av alla nyheter, det brukar vara så runt jul!

Har ni hört talas om någonting ni längtar till?

Avokadoolja och Buddhate en lördag

Vet ni, jag har ju helt glömt bort att visa er den fina vinsten jag fick hem i veckan från söta Kardemummagumman! Jag har visst varit riktigt tursam på sistone, två härliga vinster på kort tid – det är nästan så man skäms lite, jag vill ju såklart att alla ska vinna någonting så det blir rättvist!

Dock är jag jätteglad över att ha fått hem två olika avokadooljor från Olivado – en kallpressad avokadoolja och en avokadozest – att experimentera lite med. Jag har ännu inte vågat öppna dem, det känns som att mana borde laga något speciellt första gången – har någon av er något tips? Något som avokadoolja passar bra ihop med? Kom gärna med förslag!

Båda flaskorna bor nu på min köksbänk, tillsammans med en olivolja som min kära mamma köpte till mig när hon var i Rom för ett par veckor sedan.

***

Idag mår näsan lite bättre och jag har hunnit med att både tvätta och gå långpromenad med hunden i vackra höstvädret så snart är jag nog på topp igen! Nu vankas det lite Bufféläsning och en kopp te i soffan.

***

Och på tal om te, så vill jag gärna visa er ett nytillkommet tillskott här hemma, som min fina lillebror köpte till mig för ett tag sedan. Jag har inte visat er det eftersom jag egentligen inte vet vad det innehåller egentligen, allt jag vet är att det är grönt, att där finns torkade bär och att det är lite blommigt i smaken, vilket jag inte brukar förespråka. Men oj, vad gott det är!

Buddha heter det och är köpt på Gerdas te och kaffehandel här i Växjö. De har även en affär i Kalmar och båda är verkligen värda ett besök, då de är fyllda med inte bara te, men små delikatesser, sylter, ostar och alldeles för många söta koppar, te- och kaffekannor och burkar – allt i gammaldags stil. Det är en sådan där affär man kan försvinna bort i alldeles för länge!

Ha en härlig lördag full av godsaker – det satsar jag på ;)

Läkande lasagnesoppa

 

Hösten är här och allt som hör till. Kyliga vindar, fodrade jackor, doften av utbrunna ljus och mjuka löv under skorna. Ja, och så smög sig förkylningen på, så här sitter jag nu mer än lovligt täppt och ynklig. Vad liten man blir när man är sjuk! Jag skickade lillebror att inhandla juice och läsk, dricker litervis med te spetsat med honung i drivor och ser på alla de där dåliga TVkomedierna jag egentligen älskar men aldrig riktigt skulle erkänna (tänk våra värsta år och Jims värld). Det får man göra när man är sjuk och ändå inte orkar dansa mambo eller klättra i berg (som jag verkligen skulle gjort om jag inte varit sjuk!).

Men äta måste man ändå – det är faktiskt så att man bör äta lite extra när man är sjuk för att hjälpa kroppen på traven när den jobbar på att rensa ur basillerna man samlat på sig! Som tur var har jag fortfarande det mesta av matlusten kvar så jag kände inte att det var överväldigande hemskt att ställa mig i köket och laga mat igår kväll. Jag ville ha någonting värmande och lättätet, men också matigt och robust.

Klart  det blev soppa ;)

***

När jag var ett antal år yngre och gick i grundskolan var torsdagen väldigt ofta en soppdag – det verkar vara kutym här i Sverige, det där med fisk på onsdagar, soppa på torsdagar. Favoriten i mitt fall var bolognesesoppan, en tomatig bas med köttfärs (för jodå, en gång i tiden åt också jag kött) och en näve makaroner eller två. Lite som pasta med köttfärssås, fast i skål. Ja, lite som lasagne faktiskt!

Så det var min inspiration till den här soppan, som, toppad med parmesan, smakar väldigt mycket som den riktiga varan – fast lite lättare och lite mer spännande.

Jag använde mig av sojafärs från Hälsans kök i det här receptet, men det går precis lika bra med quornfärs, ta det du har hemma eller det som du tycker bäst om. För en familj är det enkelt att dubbla receptet – ett tips är att välja en burk passerade tomater och en burk krossade istället för två burkar passerade. Honungen och basilikan går att utesluta, men det blir godast med dem i.

Lycka till <3

 

***

Lasagnesoppa

ingredienser:
(2-3 personer)

1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1/2 paprika i valfri färg (min var gul)
1/2 påse fryst veg. färs (150 gram) (jag använde sojafärs från hälsans kök)
1/2 grönsaksbuljongstärning
4-5 dl vatten
1 paket el. burk passerade tomater (400-500 gram)
1 tsk honung el. en nypa socker
3 torkade lasagneplattor – gärna fullkorn
ca 1/2 dl färsk basilika
1/2 dl färskriven parmesan (plus lite extra till garnering)

olja att steka i
salt och peppar

***

Hacka lök och vitlök fint och tärna paprikan.

Fräs lök i olja i en stor kastrull i någon minut.

Tillsätt paprikan och den frysta vegetariska färsen.

Låt fräsa i fem minuter eller så, tills färsen är varm.

Smula buljongtärningen över det frästa och häll på vatten och passerade tomater.

Blanda i en tesked honung och låt sjuda under lock i ca 20 minuter.

Ta av locket och dela lasagneplattorna i mindre delar.

Lägg i lasagneplattebitarna i soppan och låt småkoka med tills de blivit mjuka och soppan reducerat lite – ca 10-12 minuter.

Ta av från plattan och blanda i hackad färsk basilika och färskriven parmesan.

Servera i skålar och garnera med lite (eller mycket) av parmesanen och en basilikakvist. Lite flingsalt piggar upp ;)

Vill du, kan du gratinera soppan i varm ugn satt på grill i ett par minuter för en mer lasagneliknande yta. Tänk på att skålen måste tåla ugnsvärme!

(Mjuka) rödbetschips och en getostgratinerad broccoligratäng

Rödbetor är verkligen fantastiskt – vilken underbar smak de har! Billigt är det också, och odlas ofta lokalt, så det är en perfekt råvara att ha hemma – speciellt nu på hösten. Ja, och så är de ju vackert rosa – och oktober är ju faktiskt en rosa månad tack vare att vi alla gärna vill stödja bröstcancerforskningen, eller hur?

Med den här vetskapen i bagaget, hur kommer det sig att det här är mitt FÖRSTA recepttips med just rödbetor?

Jo, det ska jag säga er, det är för att den ljuvligt goda smaken uppvägs och förbipasseras av den otroliga avfärgningen den utsätter oss stackars hungriga för! Det går inte att undvika att få helt rosa handflator, rosaprickiga  väggar, nedstänkta byxor (och ALLT som är vitt inom skotthåll), rosa avtryck på alla dörrhandtag och alla andra ytor också för den delen. Jag är inte pedant på något sätt (eller lite kanske, jag gillar min lägenhet ren) men jag blir TOKIG när allt jag ser vart jag än vänder mig är PRICKAR, prickar som inte ska vara där. Och just så blir det VARJE gång jag handskas med just rödbetor. Jag kan inte koncentrera mig på någonting annat än att få bort varenda prick vilket för med sig att alla andra prioriteringar hamnar i skymundan. Och det är jag ALLERGISK mot!

Det här är faktiskt ett STORT problem!

Men idag lät jag ändå mitt sunda förnuft få vila ett tag och ett par rödbetor åkte fram, skalades och skivades. Jag valde att servera dem mjuka, jag föredrar dem så framför krispiga, kanske mest för att jag inte tycker om smaken som blir om man råkar bränna dem – vilket är lätt gjort om man har lite olika storlekar på skivorna.

***

Men vad serverar man till rödbetor då?


Något som smakmässigt passar väldigt bra till är getost, och efter att ha rumstrerat om i kylen ett slag så dök jag också fram med lite broccoli och en mjölk som behövde användas upp. Så varför inte servera chipsen med en getostgratinerad broccoligratäng? Goda smaker tillsammans, och lite roligare än att bara smula getost över chipsen!Jag satsade på två portioner, men det kan ha blivit lite mer, jag är inte säker förrän jag ätit en gång till och sett om magen sätter stopp innan allt är slut. Om man däremot äter något till, kött om man gillar sådant eller exempelvis linsbiffar eller liknande kanske det till och med räcker till fyra. Det lämnar jag upp till er att bestämma ;)***

(Mjuka) rödbetschips

Ingredienser:

2-3 stora rödbetor

rapsolja el. liknande
flingsalt

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Skala rödbetorna och skiva dem tunt (mandolin är bäst, men jag i mitt fattiga studentkök använde osthyvel. AJ!).

Ringla olja över en plåt, snåla inte!

Sprid ut rödbetsskivorna över plåten och se till att de täcks av olja.

Strö över flingsalt och skjut in i ugnen.

Tiden varierar beroende på om man vill ha dem mjuka eller krispiga. Mjuka tar ungefär 20 minuter och krispiga 30-40. Glöm inte att titta efter regelbundet så de inte bränns, då är de otäcka!

Tag ut och låt gärna rinna av på hushållspapper innan servering.

***

Getostgratinerad broccoligratäng

Ingredienser:

200 gram broccoli
ca 30 gram smör
3 msk vetemjöl
3 dl mjölk (jag använde lättmjölk)
75 gram getost (själv använde jag fontanas variant)

salt och peppar

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Dela broccolin i buketter och lägg dem i en liten, ugnsfast form.

Gör en bèchamelsås genom att smälta smöret i en kastrull, vispa i mjölet och tillsätta mjölken lite i taget tills det blivit en ganska tjock sås.

Blanda i getosten, men spara en bit till garnering. Salta och peppra.

Häll ostsåsen över broccolin i formen och ställ in den i ugnen i ungefär 30 minuter, eller tills den fått färg och broccolin mjuknat.

Servera! Kanske med rödbetschipsen ovan?

***

Cheesecake bars med dulce de leche


Ett seminarium väntade mig idag under eftermiddagen. I grupper skulle vi diskutera artiklar som delats upp sinsemellan och svara på ett antal bestämda frågor om dem tillsammans. Hur förberedd kände då jag mig när jag plockade ihop dagens skolmaterial? Jo, ungefär så här såg det ut:

Valt artikel? CHECK

Hittat artikel? CHECK

Läst artikel? ….

Bakat fjäskkaka? CHECK!

Kakan gick i alla fall hem och seminariet bra, vilket är en lättnad såhär i efterhand. Och den där kakan tänkte jag nu dela med mig av receptet på, om ni någon gång kanske känner er lite sugna på något cheesecakeliknande, mäktigt och sött smaksatt med ett lager krämig dulce de leche.

Ja, just dulce de leche har börjat användas mer och mer här hemma, och det med rätta, vilken fantastisk smak det har! En kusin till kola- och karamellsåser skulle man nog kunna säga, och passar till nästan alla desserter; från glass till tårta, och helt klart i muffins och kakor! Jag är helt såld på denna goda, krämiga ingrediens och när jag hittade ett recept som kombinerade smaken med cheese cakens underbara, fluffiga inre och botten, och dessutom balanserade sötman med mörk choklad var jag inte sen att prova! Hur motstår man ett sådant vinnande koncept?

***

Dulce de leche är dessutom förhållandevis lätt att göra för oss som inte har turen att hitta den färdig på hyllan i affären (åk mot syd- och nordamerika så finns de att få tag i med lätthet). Det tar lite tid att få den klar men minimalt med jobb krävs, bara lite pass och lite påfyllnad av vatten. Jag har redan skrivit en utförlig guide om hur man gör här innan men då det var ett tag sedan och bilderna fortfarande inte fungerar så tar jag det lite snabbt igen.

Köp hem en burk sötad kondenserad mjölk (eller två, som jag gjorde).

Tag bort etiketten, annars kommer den lossna och förstöra kastrullen/grytan.

Ställ ner i en stor kastrull eller gryta och häll på rikligt med vatten. Burken ska vara helt täckt och mer därtill.

Låt vattnet koka upp och sjud sedan burken i 2-4 timmar, låt det inte koka. Vattnet får aldrig sjunka så lågt att burken syns ovanför ytan, om det närmar sig är det bara att hälla på mer vatten. Annars riskerar du en liten miniexplosion i köket ;)

Hur länge bestäms av hur du vill ha konsistensen; efter två timmar är den ganska lös och efter fyra timmar betydligt fastare. Jag kokade mina burkar i tre timmar den här gången.

Häll av vattnet och låt svalna en stund innan du öppnar härligheten!

Eftersom det tar lite tid kan du med fördel koka en extra på en gång om du vet med dig att du kommer använda den inom ett par veckor. Oöppnad håller den i kylen en längre tid.

***

Själva kakan kan bakas i en fyrkantig eller rund form – helst springform – med diametern 20-28 cm. Vilket du väljer beror mycket på hur hög kaka du vill ha, min form var en rund  på 28 cm, då jag hellre ville ha dem lite plattare och fler, men 20 passar bättre om du vill ha mycket fyllning på varje kaka.

Du kan välja att servera denna som en cheesecake om du vill, utan att skära upp den i bitar.

Jag har tagit receptet ifrån den här amerikanska sidan, men omarbetat det ganska ordentligt efter vad vi svenskar har hemma i köken.

***

Cheesecake bars med dulce de leche
(1 springform, ca 24-28 cm)

Ingredienser

Botten:

12 digestivekex
2 matskedar socker (eller brunt rörsocker)
75 gram rumsvarmt smör

Fyllning:

2 dl dulce de leche ( se beskrivning ovan)

1,5 paket cream cheese (philadelphia etc) (ca 300 gram)
1 1/2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
2 ägg

Täcke:

100 gram mörk choklad
50 gram smör
2 msk grädde

***

Börja med bottnen!

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en form. Rund eller fyrkantig bestämmer du själv, storleken bör vara mellan 20-28 cm. (jag använde en rund springform – 28 cm.) Lägg i ett bakplåtspapper.

Smula kexen fint, helst i en matberedare men annars för hand (vilket jag gjorde). Blanda i sockret och smöret tills allt håller ihop någorlunda.

Tryck ut i bottnen på formen så att hela täcks. Sidorna behöver inte täckas.

Ställ in i ugnen i 10 minuter, tag ut och låt svalna en liten stund.

***

Dags för fyllningen!

Bred på dulce de lechen i ett jämnt lager. Ställ in i kylen medan du gör cream cheeseblandningen.

Vispa cream cheesen du valt med elvisp i någon minut, så den blir lite fluffig.

Häll i sockret och vaniljsockret och vispa två-tre minuter till.

Knäck i äggen ett och ett och blanda ordentligt mellan varje.

Tag ut bottnen ur kylen och häll cream cheeseblandningen över dulce de lechen.

Ställ in formen i ugnen i ca 45 minuter. Den ska ha fått lite färg och ha stannat till men ändå inte vara helt fast.

Låt svalna helt, i två timmar ungefär.

***

Bara täcket kvar!

Lägg den mörka chokladen i bitar, smöret och grädden i en skål eller kastrull och värm. Blanda då och då, när allt gått ihop är det klart (tänk på att choklad håller sin form när det smälter, så du måste röra för att det ska bli en smet av det hela).

Låt svalna i tio minuter.

Häll chokladblandningen över kakan och sprid ut den i ett jämnt lager. Om du vill servera den som en cheesecake; lägg ner lite tid på att få den snyggt utbredd ända ut i kanterna. Vill du hellre skära den i bars som jag gjorde så är det inte lika noga.

Ställ in i kylen i ett par timmar, gärna över natten.

***

Tag ut ungefär en halvtimme innan servering eller uppskärning. Lyft ur den ur formen med hjälp av bakplåtspappret.

Servera den som den är eller skär den i bars genom att först skära bort kanterna så kakan blir fyrkantig (om du inte använde en fyrkantig form) och sedan skära den i lagom stora bitar.

Nötig sötpotatisgryta

Jösses vilket ruggväder det var igår kväll! Min hund började pipa sådär mitt i ett ösregn och jag tog suckandes kopplet i handen. Klart han måste ut, men kan han inte välja en bättre tid än ösregnstiden? Så ut gick vi, och regnet ökade lite till i styrka sådär lagom retfullt. Själv klarade jag mig hyggligt med mitt paraply, men hundenm in blev totalt dränkt, stackaren, som inte tycker om att vara blöt över huvud taget. Kanske skulle ett hundparaply vara något?

källa

Eller nja, med tanke på att han ska in och stöka i varenda buske han ser så är det nog inte sådär överväldigande praktiskt ändå, men lite sött är det, eller hur? ;)

***

Efter att ha svept in hunden i handduk och mig själv i en filt började det bli dags för middag. Och vad passar bättre i regnrusk och höstväder än en kryddig och värmande gryta? Allt du behöver till denna (förutom salt, peppar, buljongtärning och olja) har du här:

***

Den här grytan kanske inte chockar er jättemycket om ni varit här och tittat förut. Jag tycker otroligt mycket om sötpotatis, speciellt i kombination med kanel och/eller kardemumma, de smakerna är som gjorda för varandra!

På tal om det, har ni provat att baka sötpotatis och äta den med kanelsmör? Fruktansvärt gott, enkelt och förvånansvärt nyttigt!

Ja, och jordnötssmör finns också lite här och där på bloggen, jag tycker att  det är en väldigt intressant smaksättning, speciellt i lagad mat, då vi inte är riktigt vana vid att använda det så. Dock är det fantastiskt i efterrätter och bakat också, även om det inte är ett sådant recept jag bjuder på idag!

***

Originalreceptet hittade jag här,  och föjde det ganska så väl. Dock tycker jag att det användes alldeles för mycket vatten i grytan, för mig kokade inte ens hälften bort och jag lämnades med en blaskig soppa istället för gryta. Det var bara att hälla av vattnet innan jordnötssmöret åkte i – inte så svårt egentligen – men nästa gång tror jag att jag använder en mindre mängd för att slippa det lilla bekymret. Ja, och så tyckte författaren till receptet att mandelsmör skulle väljas över jordnötssmör. Jag tror det blir minst lika gott, men det är dyrt och jag hade inget hemma, så jordnötssmör går precis lika bra!

För mig blev det här 3 portioner, även om receptet säger fyra. What can I say? Antingen är det jag som äter mastodontportioner eller så är det lite snålt tilltaget. I vilket fall är det värt att provas ;)

***

Nötig sötpotatisgryta

Ingredienser
(3-4 portioner)

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 ganska stora sötpotatisar
1 röd paprika
1 grönsaksbuljongtärning
1 paket/burk kidneybönor (ca 400 gram)
ca 1/2 tsk kanel
ca 1/2 tsk kardemumma
ca 1 liter vatten
1 dl jordnötssmör (eller mandelsmör)

olja att steka i
salt och peppar

Ev. jordnötter till servering

***

Hacka gul lök och vitlök fint. Fräs i olja i en stor kastrull i ett par minuter.

Skär paprikan i mindre bitar, skala sötpotatisen och fortsätt med att skära den i mindre bitar också.

Lägg bitarna i grytan tillsammans med en dl vatten och smulad buljongtärning. Låt koka i ungefär 10 minuter.

Skölj bönorna och häll i dem, fortsätt med kanel och kardemumma. Häll över vattnet och låt det koka upp.

Sänk värmen och låt grytan sjuda under lock i ungefär 15-20 minuter, tills sötpotatisen mjuknat.

Ta av locket och koka bort så mycket vatten som du vill, tills grytan har den konsistensen du vill den ska ha. (Jag själv hällde av nästan allt vatten, jag tyckte det blev för mycket soppa annars)

Blanda i jordnötssmöret och servera, gärna med jordnötter på toppen!

Jag åt min gigantportion med kokt broccoli, vilket passade alldeles utmärkt <3

Smaktest – Twinings Chai Green Tea (och lite beklagan)

En katastrof har inträffat, mina vänner! Jag vet inte hur jag ska orka gå vidare, allt är suddigt just nu…

Ja, alltså, så dramatiskt är det inte.

Min käre far lånade med sig (umm… det är egentligen hans, så ”tog tillbaka” kanske är ett bättre ordval) min kamera till en tävling för att ta lite bilder. Och tror ni inte han spillde vatten på den och nu fungerar den inte alls? Inte en bild går det att ta, det går inte ens att se någonting på skärmen. Svart är det där, och svart blev jag i ögonen när han ringde och berättade det för mig. Vilken tur att det inte var jag som skvätte vatten på den! Ojoj, vad jag skulle fått höra!

Så nu får det bli digitalkamerabilder ett tag framöver, tills kameran är fixad eller en ny införskaffad. Jag är uppriktigt ledsen över detta, det tog inte lång tid för mig att bli otroligt fäst vid den otroliga uppfinning som är systemkameran, men det fixar sig nog snart – hoppas jag.

***

Dock hann jag ta ett par (ynka!) bilder på mitt nyinförskaffade te innan jag gav upp kameran och min livsglädje (drama queen igen här).

Twinings Chai Green Tea heter alltså tillskottet här hemma, och ett lite mindre djupgående smaktest kan jag ge er om ni är intresserade.

Ja, eller inte intresserade, för här kommer det ;)

Uppe i ena hörnet står det att produkten är nyutkommen, jag kan inte säga HUR ny den är, men jag har själv varken druckit eller sett den innan. Jag köper ganska mycket te och chai är en smak jag verkligen dras till, så när jag såg den på hyllan när jag letade efter något spännande att ha till kvällsfikat blev denna sort ett självklart val.

Förpackningen är typisk för just Twinings och ingenting att klaga på, jag tycker både färgen och det rinnande vattnet passar in bra på tehyllan. Möjligtvis kan jag tycka att fonten de valt till namnet på produkten ser mer än nödvändigt amatörmässig ut men who am I to judge? – Ni har kanske sett mina olika försök till headers för den här bloggen ;)

I ena hörnet av den alldeles klargröna förpackningen ser vi vad ordet chai i det här fallet innebär. En tecknad bit ingefära och ett par tecknade kanelstänger. Är det allt? Chaikänslan jag får är lite fattig, tycker inte ni det? Vart är kardemumman? Nejlikan? Mustigheten? Det värmande inslaget? Kanske är det jag som är lite snäv i mitt tankesätt, chaismaken kan säkert varieras i det oändliga, men det känns ändå som att det kanske saknas något här.

Min låda kostade 22 kronor och det fick jag 25 påsar för. Ett mycket humant pris! Min egentliga favoritdrog i teväg är dubbelt så dyr för ett mindre antal påsar, så priset är helt klart något jag är tacksam över. Visserligen är Twinings ett väldigt etablerat märke, så det är antagligen lättare för dem att hålla lägre priser, men ibland gäller det att bara vara tacksam för plånboksfristen man får.

Smaken då?

Det smakar väl egentligen inte chai, kanske för att chai för mig innebär fler kryddor och komponenter än just detta te innehåller. Istället smakar den rätt så rejält med ingefära, lite kanel och kanske lite citron också (vart nu den kommer ifrån?). Det betyder inte att det inte var drickbart, tvärtom passade det mig riktigt bra! Om man köpt den för just chaitesmaken som man är van vid kommer man nog att bli besviken, men om man i förväg vet om att det Twinings nog skulle ha strukit chai på paketen och skrivit till ingefära kanel istället så är det långt större chans att man tycker om den. Lite honung i gör bara det hela bättre – men det är väl inget ovanligt fenomen? ;)

4/5 får den av mig, kanske väl generöst, men jag njöt av mina koppar!

Länktips och en risotto med svamp

En ny sida har kommit till här på bloggen. Länktips närmare bestämt, fliken mellan hem och om mig.  Jag läser ju en hel del otroligt fantastiska bloggar, och har fram tills nu inte haft tillfälle att länka till er alla.

Fler kommer komma till när jag upptäcker nytt, och de länkar som inte är svenska har jag helt enkelt inte plats för – de är alldeles för många. Men annars finns ni där nu. Det kan hända att jag glömt någon, den är fortfarande inte klar och än så länge är inte själva länkarna på plats. Men jag ordnar det så snart jag kan <3

***

Någonting annat jag upptäckt nyligen här på bloggen är att många av mina gamla foton inte längre går att se. Jag beklagar detta, de var sparade på min gamla bloggadress och har antagligen blivit borttagna. Förhoppningsvis kan jag sätta mig ner och ladda upp dem igen en av dessa dagar, när inga tentor hotar min existens ;)

***

Ursäkta suddet, det är svårt nu när mörkret regerar ;)

Liten fest för mamma igår, det var hennes födelsedag trots allt, och det bjöds på bland annat anka, vilket jag inte riktigt kände för att äta. Istället (eller dessutom?) lagade jag en svamprisotto som den som ville kunde äta av. Risotto är en riktigt bra bjudrätt, tycker ni inte? Det känns lagom lyxigt sådär – speciellt när man pyttsar på lite vin och färskriver en god parmesan – och behöver lite omvårdnad för att bli bra, samtidigt som det inte tar alltför lång tid och inte kräver allt för många ingredienser. Perfekt!

Det finns redan ett recept på risotto här på bloggen – risotto på råris – men det är tyvärr ett av dem som saknar bilder. Så jag ger er det receptet jag använde mig av igår, vilket är ett bra grundrecept. Svampen kan uteslutas för en lite mer anonym smak, eller så kan andra grönsaker tillsättas för en ännu matigare variant. Det gör du precis som du vill!

***

Svamprisotto

Ingredienser
(6-8 portioner)

250 gram svamp (jag använde skogschampinjoner)
3 chalottenlökar
2  vitlöksklyftor
6 dl arborioris (risottoriset nummer 1) (använder du råris kommer risotton ta ungefär dubbelt så lång tid)
2 dl vitt vin
2 buljongtärningar (grönsaksbuljong eller svampbuljong)
ca 1,5 liter vatten
2 dl färskriven parmesan
ev. färsk persilja

smör och olja att steka i
salt och peppar

***

Skär svampen i lagom bitar och fräs dem i smör i en stekpanna tills de fått fin färg. Ställ sedan åt sidan.

Hacka charlottenlök och vitlöksklyftor fint. Fräs i en större kastrull i olja en stund, häll sedan över riset. Blanda runt och se till att allt blir jämt täckt av olja.

Häll över vinet. Låt koka in på inte alltför hög värme. Koka samtidigt upp buljongtärningarna i vatten vid sidan om.

När vinet kokat in, häll på ca 1 dl av buljongen du nyss kokat upp. Rör runt och låt precis koka in.

När den kokat in, häll på en till dl. Fortsätt så i ungefär 20-25 minuter – tills risotton blivit krämig och risgrynen har mjuknat (smaka! En del vill ha dem med lite tuggmotstånd, andra vill ha dem mjukare).  Du kommer antagligen inte behöva använda all buljong. Det är helt okej.

Blanda ner svampen efter ungefär en kvart och låt den koka med de sista minutrarna.

Riv parmesanen och blanda ner den precis innan servering. Salta och peppra efter behag. Hacka gärna lite persilja och blanda i!

***

Jag serverade min risotto med sallad och en parmesankräm som helt enkelt bestod av turkisk yoghurt, riven parmesan, salt och peppar och färsk timjan. Att bara servera riven parmesan att strö över är också toppen!

Kanelbullebrownies


I morse var jag uppe vid halv sex för att sjunga för min käre mor – hennes födelsedag var egentligen igår, men det är lättare att sammanstråla och fira på helgerna – och lite skandalöst sådär hade vi en KÖPT tårta att fira med! Det har blivit tradition här hemma, på födelsedagen ska man ha köpt tårta från Nilssons på sängen. Därför blev det ingen bakad tårta att visa er (vilket det kanske inte blivit i alla fall, att dekorera tårtor är det många av er som är jättebra på, men hos mig är det inte en styrka) utan istället kan ni få receptet på dessa kanelbullebrownies jag bakade i veckan. Receptet var väldigt spännande, och inte något jag provat på förut – helt i min stil alltså!

Jag måste erkänna att jag trodde dessa skulle vara lite mer åt browniehållet än de faktiskt var. De smakar väldigt mycket som kanelbulle, det är mest formen som är annorlunda. Om man tycker om kanelbullar så tycker man om de här, men jag är fortfarande inte helt såld på just bullar. Jag saknar den lite kladdigare konsistensen, den mäktigare smaken. Roligt är det med en annorlunda form, så det är helt klart värt att testa!

Receptet hittade jag från början här, på  en amerikansk sida. Jag har översatt det med svenska mått men behållit de amerikanska i parantes så du kan välja vilket du litar på. Låt dig inte skrämmas av alla tredjedelar och fjärdedelar, det är inte så jobbigt som det ser ut ;)

***

Kanelbullebrownies

Ingredienser
(1 form – ca 22×33 cm)

5 1/2 dl (2 1/3 cup) vetemjöl
1 1/4 tsk bakpulver
1 1/2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt
85 gram (3/4 cup) rumsvarmt smör
3 dl (1 1/4 cup) socker
1 1/4 dl (1/2 cup) farinsocker/brunt rörsocker
3 ägg (gärna ekologiska)

1 msk socker
1 msk kanel

2 1/4 dl (1 cup)  florsocker
2 msk mjölk
1/4 tsk vaniljessens eller 1/2 tsk vaniljsocker

***

Värm ugnen till 175 grader och smörj eventuellt formen, om det behövs.

Blanda vetemjöl, bakpulver, vaniljsocker och salt i en skål eller bunke. Ställ åt sidan så länge.

I en annan bunke; vispa ihop det rumsvarma smöret, socker och farinsocker med exempelvis elvisp. Blanda sedan i äggen, ett i taget.

Vänd ner mjölblandningen i äggsmeten tills allt är blandat, men inte mer.

Skeda i ungefär hälften av smeten i formen och sprid ut den jämnt.

Blanda ihop kanel och  socker i en liten skål och häll det över smeten i formen i ett jämnt lager, så all smet täcks.

Klicka ut resterande smet över kanelen och sockret, täck det inte med ett jämnt lager utan en klick här och där.

Ställ in i ugnen i ungefär 25 minuter (för mig tog det bara 20, så prova med en tandpetare).

Låt den svalna helt innan glasyren rörs ihop.

Till glasyren – blanda florsocker, mjölk och vaniljsocker till en smet.

Gör ett mönster över browniekakan, eller sprid ut den på annat sätt.

När glasyren stelnat kan du skära upp kakan och provsmaka!