Kokosblondies med tre sorters choklad

Kommer ni ihåg den där tentan jag  var så uppjagad över för någon månad sedan? Den som gjorde att jag helt plötsligt inte hade tid med någonting annat än referenslitteratur och korrekt skrivande i vad som kändes som en evighet?  Jag lovade att dela med mig av resultatet om jag inte gjorde bort mig totalt, och vi fick faktiskt tillbaka dem förra veckan. Halleluja och allt det där – jag klarade mig helskinnad kan jag meddela, och det är jag väldigt tacksam för, det visade sig nämligen att 35% av klassen blev underkänd! Är inte det en extremt hög siffra för en tenta i den första kursen på ett program? Vi resonerar som så att de jobbar hårt för att skrämma bort oss nybörjare, men det har de inget för! Nej, vi är en härlig klass, så inte ska någon hoppa av inte, inte om jag får vara med och bestämma!

Om man klarat en sådan tenta som denna är det HELT legitimt att baka någonting riktigt frestande, tycker ni inte? Det var så jag resonerade  i alla fall, och då vi hade ett seminarium dit jag lovat att ta med mig fika att bjuda på (man får ju passa på där det finns tacksamma kakätare!) var det ju helt klart läge för mig att få prova på ett bakverk jag drömt  om ända sedan jag råkade ramla över dem för ett tag sedan.

Har ni hört talas om Congo Bars? Det hade inte jag, när jag hittade ett par recept på dem och blev djupt förälskad i  chokladproppade bilder och smaskiga ingredienslistor. Congo bars visade sig nämligen vara något slags mellanting mellan blondie och brownie – en ljus kaka, proppad med choklad och olika sorters nötter! Lite som en blondie med extra allt, kanske man kan säga? Och jag som är svag för allt som är lite MER än vad det brukar vara (inget less is more i mitt hus) föll handlöst för frestelsen och visste att det här, det var någonting som mitt kök skulle få se mycket av.

Det gäller dock att ha ett gäng eller två att bjuda, för att förvara dem hemma går då rakt inte, de försvinner med en makalös takt! Helt plötsligt blir det väldigt viktigt att fika 5-6 gånger om dagen, bara för att ha en ursäkt att äta kaka, och jag skulle inte rekommendera den dieten alltför många dagar i rad 😉

***

Min variant nedan är nog inte en regelrätt Congo bar, eftersom jag förändrat dem lite efter mina egna preferenser, dock hittar ni originalreceptet här, om ni är sugna på att att få en glimt av vad jag drömt lyckliga drömmar om ett tag. Jag måste passa på att höja bloggen receptet kommer från till skyarna nu när jag har möjlighet, The Browneyed Baker är en finurlig, amerikansk blogg med recept på ALLT det godaste man kan tänka sig! Jag har använt mig av recept därifrån många gånger, och fler kommer det bli, det garanterar jag!

Jag strök pecannötterna i mitt recept och valde att täcka kakan med ett lager chokladganache för att höja smaskighetsnivån ännu ett snäpp. Dessutom lade jag till hackad ljus choklad i kakan, varför bara två sorter när man kan ha i tre? Minimalisten i mig finns det inget spår av i kakvärlden 😉

***

Kokosblondies med tre sorters choklad

Ingredienser:
(en form – ca 20×30 cm)

3,5 dl kokosflingor

3,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/2 tsk vaniljpulver eller 1 1/2 tsk vaniljsocker
1/2 tsk salt
170 gram smält smör
3,5 dl rårörsocker eller farinsocker
2 ägg
1 dl hackad ljus choklad
1 dl hackad mörk choklad
1 dl hackad vit choklad

Chokladtäcke – valfritt

150 gram ljus eller mörk choklad, delad i bitar
1 dl grädde

***
Börja med att värma ugnen till 175 grader och rosta kokosflingorna – det ger en godare smak på kakorna. Allt du behöver göra är att sprida ut koksflingorna i en långpanna och sätta in den i ugnen tills kokosen fått färg. Håll ett vakande öga och rör om ofta, det går snabbt från härlig ljusbrun till alldeles för mycket åt det svarta hållet!

Tag fram en form (ca 20x 30 cm eller något större) och lägg i ett bakplåtspapper som får sticka upp på varje sida (då blir kakan enkel att ta ur formen när den är klar).

Blanda ihop mjöl, bakpulver, vaniljpulver (eller vaniljsocker) och salt i en skål; ställ åt sidan.

I en större skål – vispa ihop det smälta smöret med sockret (välj själv om du vill ha rårörsocker eller farinsocker) och vispa sedan ner ett ägg i taget.

Häll i ungefär en tredjedel av mjölblandningen i smörblandningen, och blanda försiktigt, gärna med en slickepott eller liknande.  Fortsätt två gånger till tills allt mjöl hällts i och smeten precis gått ihop. Vänd sedan i choklad (alla tre sorter) och slutligen de rostade kokosflingorna.

Häll i smeten i formen och jämna till ovansidan.

Ställ in i ugnen i ca 22-25 minuter, den är klar när den stelnat och ovansidan börjat krackelera en aning. Ta ut och låt svalna.

***

När kakan är helt avsvalnad kan du täcka den med chokladganache om du vill.

Värm grädden i en kastrull. Häll den över den delade chokladen och rör tills det chokladen smält.

Bred chokladganachen över kakan och ställ in i kylen för att stelna.

Skär upp i bitar och servera!

 

 

 

Annonser

Kärlek på tallrik på Facebook!

Nu ni! Nu är jag med i svängen igen! I en värld som kretsar kring teknik och informationsdelning har jag nu tagit ett stort steg mot att bli en värdig medborgare av IT-Sverige, allt i ett försök att smita undan pluggandet inför torsdagens tenta om ”Välfärdsstatens organisering”.

Nu finns här nämligen en liten ikon på höger sida, under rutan som undrar om du vill följa mig på Bloglovin. Trycker du där, gillar du mig på Facebook! Där finns nu äntligen en sida helt tillägnad Kärlek på tallrik, där ni kan se andra som också läser bloggen och läsa lite uppdateringar då och då om vad som pågår ”bakom kulisserna”. Ja, och så kommer ni såklart få se när något nytt läggs ut på bloggen, så ni inte missar någonting livsviktigt 😉

Jag skulle bli så glad, så glad om ni tar er tiden att klicka där en gång innan ni fortsätter läsa – jag vill jättegärna se vilka ni är som läser det jag skriver, oavsett om ni är här ofta eller inte! Allt ni behöver är en facebooksida!

***

För att inte göra det här inlägget helt bildlöst – nästa recept som kommer upp här är på dessa kakor:

Vad tror ni om det?

Första advent är här – med amerikansk äppelpaj

Första advent har alltså krupit inpå oss, och det är dags att tända adventsljusstakarna ännu en gång – det är välbehövligt nu i det mer eller mindre konstanta mörkret som vilar utanför fönstret. Jag hade duktigt tänkt vänta tills idag med att sätta upp mina stakar – min mormor håller benhårt på att de inte ska tändas före första advent och jag gör ju alltid allt som mormor säger (harkel…) – men i fredags infann sig julkänslorna på ett sådant sätt att det var omöjligt att inte plocka fram julsakerna och börja med att sätta fram allt som behövs inför decembers ankomst! Nu är min lilla lägenhet pyntad med allt jag har att pynta med och lyckligt kan jag luta mig tillbaka och beundra julblommor och tomtegardiner. En adventskalender har jag också förstås, men den får vänta troget till på torsdag – då jag kommer flyga på den och dess första lucka!

Ja, säga vad man vill om julen, men att låta bli att ryckas med av stämningen måste vara mycket svårare än att bara ge upp och flyta med!

***

Igår kväll  bjöd jag in till Thanksgiving nummer två (nummer ett kan ni läsa om här) men kvällen blev lite av ett ihopkok mellan Thanksgiving och första advent eftersom de flesta fortfarande var kvar när klockan slog tolv. Vi inledde med glögg, fortsatte med allt vad thanksgiving innebär och avslutade med den obligatoriska pumpapajen (som jag min dummer glömt ett ägg i, så den var aningen  för kladdig) och så en amerikansk äppelpaj, som ju kan ätas hela säsongen ut, även på julbordet om bara ett par veckor ( om 26 dagar och 8 timmar, men vem räknar?)

Eftersom äppelpaj passar bra i juletider också får det här bli mitt bidrag till Söta sakers Månadens sötsak, som denna månad har haft temat vinter.

***

Receptet till just den här äppelpajen är ett ihopkok av  två olika recept, bara för att göra det hela lite mer avancerat 😉 Degen har jag tagit från hummingbird bakery och resten inspirerades av en trevlig och mycket pedagogisk bok kallad Baka steg för steg (men är aningen omgjort). Första gången jag bakade den blev resultatet så pass bra att till och med jag var lite stolt (har JAG åstadkommit det här?? Det är inte möjligt?!). Dock bakade jag en till paj igår efter samma recept som inte blev riktigt lika lyckad,vilket jag tror hade att göra med att jag var aningen stressad och inte tog mig tid att se till att degen var tunn nog eller att grädda den i FÖRST 225 grader och SEDAN i 175. Kanterna blev lite tjocka och tråkiga, men annars var den fortfarande god, men att vara noggrann med alla detaljer rekommenderas 😉

Viktigt att tänka på är att du alltså behöver TVÅ satser pajdeg. Ingredienserna räcker till en, eftersom de är bättre att göra varje deg för sig istället för att dela på en enda. Låt dem vila i kylen ett tag så blir de lättare att kalva ut. Får du någon deg över när både pajbotten och pajlock ligger på plats kan du dekorera med den, genom att göra tex några löv eller liknande att sätta fast på toppen.

Måtten är alla i vikt istället för i dl, så en bakvåg är väldigt bra att ha för att få det rätt!

***

Amerikansk äppelpaj

Ingredienser:

Pajdeg (du behöver 2):

260 gram mjöl
1/2 tsk salt
110 gram rumsvarmt smör
2 msk vatten

Pajfyllning

750-1 kg äpplen (jag tog mina från äppelträden i mina föräldrars trädgård)
125 gram finkorning rårörsocker (går att byta ut mot vanligt strösocker, men det blir inte samma smak!)
1 tsk kanel
ev ca 30 gram smör

Dekorering:

1 ägg
rårörsocker

***

Till pajdegen (gör detta två gånger):

Lägg mjöl, salt och smör i en bunke och vispa samman med en elvisp på lägsta hastighet.

Tillsätt en msk vatten och vispa tills den blandats in.

Ställ undan elvispen och tillsätt en msk vatten till. Knåda samman med händerna till en slät och mjuk deg (behöver du kan lite vatten till tillsättas).

Slå in den i plastfolie och låt vila i kylen i en halvtimme eller så.

***

Till fyllningen: 

Sätt ugnen på 225 grader.

Skala, kärna ur och skiva äpplena tunt. Lägg skivorna i en skål.

Häll över sockret och kanelen, blanda ordentligt så alla äppelskivor täcks.

Lägg blandningen i pajskalet. Om du vill kan du klicka lite smör över, det är inte nödvändigt men gör det hela lite saftigare.

Kavla ut den andra degen till ett lock och täck äpplena med det. tryck ihop kanterna och nagga dem med en gaffel så det blir ett fint mönster.

Dekorera om du vill.

Vispa upp ett ägg och pensla hela locket ordentligt; strö över lite socker.

Skär ett par skåror i locket och skjut in i ugnen.

Grädda på 225 grader i 20 minuter, sänk sedan värmen till 175 grader och grädda i ungefär 30 minuter till, pajen bör ha fått en fin färg och äpplena ska ha mjuknat, känn försiktigt efter med en kniv i skårorna om du är osäker.

***

Servera med vaniljglass för den perfekta, amerikanska touchen 😉

Pumpalasagne en fredagskväll

Är det bara jag som känner att tekniken springer i väg från mig lite? Eller ja, i alla fall verkar det lite så, för inte nog med att det finns bloggare, nu har alla också twitter (till bloggen!), facebook accounts (till bloggen!), appar till smartphones och jag vet inte allt, samtidigt som jag sitter här och på mitt lilla stenåldersvis mest skriver inlägg och läser kommentarer. Jag är ju ändå ganska ung med mina snart 24 år (ÄN SÅ LÄNGE BARA 23!!), borde inte jag vara med på noterna? Jag ska väl försöka göra så ni kan hitta mig på facebook i alla fall, för att inte tappa min plats i lämmeltåget, men längre än så sträcker jag mig nog inte, jag med min slidetelefon som inte ens får in internet och som aldrig någonsin i hela världen skulle förstå vad en application är.

***

Annars så har jag letat som en tok efter en pumpa till min andra Thanksgiving för i år, som går av stapeln i morgon kväll och blir lite av en light-version när det gäller maten och en full fat-version när det kommer till sällskapet, innan jag kom på att jag hade en stående precis utanför dörren!  Visserligen en bjässe på minst 5 kilo (jag har fått lära mig att pumporna är godare ju mindre de är) men nöden har ingen lag och jag betalade ju ändå över 70 kronor för min höstdekorering, så den togs in i värmen och slaktades.. umm… jag menar delades försiktigt i mindre bitar och rostades i ugnen under gårdagen. Nu sitter jag här med pumpapuré upp över öronen så för att inte riskera att den blir dålig har jag nu letat upp ett par pumparecept jag inte kan vänta med att sätta tänderna i!

Ikväll bjöd jag mig själv på pumpalasagne, till min egen förtjusning och hundens stora sorg. Han slickade fundersamt tallriken och nosade sedan lite avmätt på sitt torrfoder, i hopp om att någonting GOTT kanske, möjligtvis skulle serveras innan han tvunget behövde äta det där trista, trista. Undrar hur pass mycket av ett skräckscenario det är för en hund att bo hemma hos en vegetarian?

***

Jag grundade mitt recept på detta, men gjorde en hel del ändringar baserat på vad mitt kylskåp erbjöd och vad mitt samvete tillät 😉 I originalet användes mangold istället för både zucchini och brysselkål, vilket säkert blir jättegott, jag hade ingen sådan och inte heller spenat som också vore ett bra substitut. En trött zucchini hade jag däremot som såg ut att behöva användas och ett par brysselkålshuvuden som sett sina bättre dagar så de fick agera stand-in hos mig.Jag bytte också ut grädden mot matlagningsgrädde och drog ner osten till hälften, mest för att mer än så kändes överflödigt, men det går helt klart att öka mängden ost eller använda vanlig grädde om man vill.

***

Pumpalasagne

Ingredienser:
(4 stora portioner)

1 gul lök
1 zucchini
ca 150 gram brysselkål
1/2 tsk mald muskotnöt
ev 1 tsk torkad salvia (jag använde ingen sådan i min)
7  dl pumpapuré (ugnsrostad och mixad pumpa)
4 dl matlagningsgrädde (jag bytte ut en halv dl mot mjölk)
ca 2 dl riven ost (efter tycke och smak)
9 lasagneplattor (ev. fullkorn)

olja att steka i
salt och peppar

***

Börja med att sätta ugnen på 225 grader och ta fram en ugnsfast form, stor nog för att botten ska täckas av tre lasagneplattor.

Hacka löken och fräs i olja i några minuter. Skala ev. zucchinin och skär i skivor. Dela varje skiva i fyra delar.

Skär brysselkålen i mindre bitar och låt fräsa med löken tillsammans med zucchinin. Salta, peppra och tillsätt 1/4 tesked av muskotnöten (dvs hälften). Har du salvia; tillsätt den också.

Medan det fräser; blanda ca 5 dl pumpapuré med 2  dl matlagningsgrädde, 1 dl riven ost, salt, peppar och den sista 1/4 av muskotnöten.

Häll ca 1/2 dl matlagningsgrädde (eller mjölk) i botten på formen. Täck sedan bottnen med tre lasagneplattor (är de för stora kan delar av dem brytas av för att passa).

Häll över hälften av pumpablandningen och sedan hälften av det stekta.

Fortsätt med ett lager (3 stycken) lasagneplattor, resten av pumpablandningen och resten av det stekta. Täck med de tre  sista lasagneplattorna.

Blanda ihop de sista 2 dl av pumpapurén med resten av matlagningsgrädden – dvs. 1,5 dl – och sprid ut blandningen över lagret av lasagneplattor. Strö över den sista osten, hur mycket är upp till dig, och täck med folie.

Skjut in formen i ugnen i 20 minuter. Ta av folien och fortsätt grädda tills lasagneplattorna är mjuka och lasagnen fått färg; ca 30 minuter.

Servera med en god sallad. Hoppas du tycker om den!

vegetarisk cornbread stuffing inför Thanksgiving

Happy Thanksgiving!

Idag är den stora dagen i USA, det är nämligen idag som Thanksgiving firas, på en torsdag av alla dagar. Det är en viktig högtid, och familjen samlas lite som hur vi gör på julafton, runt ett matbord dignande av godsaker. Många av dessa rätter kan ni se bilder på i mitt Thanksgivinginlägg, men jag har inte hunnit med att lägga ut alla recept, och det ber jag om ursäkt för.

En av de rätter som jag tycker är viktig på bordet är då stuffingen, som traditionellt sätt serveras inuti eller bredvid den ugsrostade kalkonen, men som jag väljer att servera utan minsta lilla kalkonhänvisning. Ofta är den också gjord på kalkonsky och med allehanda köttdelar i, fast det passar ju inte mig, och blir faktiskt fräschare utan dem.

Receptet jag använde mig av är ungefär det som mina värdföräldrar lärde mig i USA, därför har jag inga direkta mått på ingredienserna. Det gäller att känna av lite hur konsistensen är, brödet ska suga upp vätska och smör, men inte simma i det. Det låter kanske som en udda kombination av smaker, men brukar nästan alltid vara en höjdpunkt på middagen så jag uppmanar er verkligen att prova! Fler grönsaker kan läggas till, som majs eller hackad paprika, för mer färg, men sellerin anser jag vara den allra viktigaste. Det är konstigt egentligen, för selleri har en lite besk smak rå som jag har väldigt svårt för, men i denna stuffing passar de som handsken!

***

Jag gjorde alltså min stuffing lite på känn efter hur jag kommer ihåg att jag gjort den förut, så jag kan inte garantera mängden vatten. Stuffingen ska inte bli lös och vattnig, utan ganska fast. Detsamma gäller med grädden, den ska inte ge färg, bara smak. Om du vill kan du knäcka i två ägg innan du skjutsar in den i ugnen, då får den en annan konsistens, jag föredrar den dock utan ägg.

***

Vegetarisk cornbread stuffing

Ingredienser:

1 sats majsbröd 
75 gram smör (ca)
1 stor gul lök
2-3 stjälkar selleri
1 grönsaksbuljongstärning
4-6 dl vatten
1 dl grädde
1 knippe persilja
salt och svartpeppar

***
Baka först majsbrödet efter receptet och rosta det i ugn eller brödrost (inte om det smular för mycket). Skär i mindre kuber och ställ åt sidan.

Lägg 25 gram smör i en stor kastrull och låt smälta.

Hacka lök och selleri, lägg dem båda i kastrullen med smöret. Låt puttra en stund.

Tillsätt majsbrödkuberna och blanda.

Smula över buljongtärningen och häll på vattnet och grädden. Var försiktig med vattnet, det får inte bli för mycket. Låt det hela blanda sig ordentligt.

Blanda i resten av smöret (jag har alltid fått höra ju mer desto bättre, men minst 50 gram).

Hacka persiljan och blanda i. Salta och peppra.

Precis innan servering: Ställ in i 225 grader varm ugn en stund, tills den blivit varm. (Knäcker du i äggen måste du vänta tills de stannat, det kan ta upp till 45 minuter)

***

 

 

Smaktest: Findus Simply Green Indian Bhaji Bite

Då och då blir jag ombedd (nej, det är inte sant, det är jag som bönar och ber) att provsmaka någonting för Smartson och sedan recensera det för att ge ett företag en rättvis bild av hur produkten tas emot. Kanske kommer ni ihåg att jag recenserade ett annat av Findus vegetariska mål – Green Deli Indian Curry – för ett tag sedan, vilket också var en måltid jag fick gratis för en recensionsmöjlighet.

Den här gången hade turen kommit till Findus nya serie – Simply green. Det finns fem olika varianter, men min gratiskupong täckte bara in ett val mellan tre av dessa – Traditional falafel, Thai veggie bite och Indian Bhaji Bite. Då jag redan smakat och recenserat Thai Veggie Bite ur egen ficka en tid tillbaka och Traditional Falafel är samma falafel som Findus bjudit på i flera år under annat namn så kändes mittval i frysdisken ganska så givet. En påse Findus Simply Green Indian Bhaji Bite fick följa med hem, och hamnade ganska så snart på min tallrik.

Först och främst – det var ett riktigt äventyr att hitta denna variant. Kanske var det bara för att jag bestämt mig för att testa just den sorten och ingen annan, men  det verkade som att varenda affär fått nys om att jag vill ha Bhaji Bitesen och därför slängt undan dem i någon hemlig frysbox någonstans för att få mig att frustrerat gå på en nit gång efter gång. Kupongen jag fick gällde endast på coop och Citygross, så redan där var jag begränsad, men varje gång jag aktivt sökte upp en coopaffär låg där bara falafelbullar och veggie bites och retades med mig. Men jag hade gett mig sjutton på att smaka Bhaji Bitesen och inga andra, så jag fortsatte mitt sökande.

Till slut hittade jag en liten coopaffär som hade missat att gömma dem för mig och trimfen lyste nog om mig när jag stegade ut ur affären med min skatt – lycklig tog jag bussen hem (vadå bil? jag är student!) och tog en ordentlig titt på påsen. Vad var det egentligen jag gett mig in på att prova?

Jo, Findus Simply Green Indian Bhaji Bite är en ny, fryst produkt som inte innehåller ”kött, fisk eller fågel” men det kan finnas ”ägg- eller mjölkprotein”, enligt Findus egen sida. Själva bitesen beskrivs väldigt enkelt som ”potatisbiffar smaksatta med spiskummin, chili och solroskärnor”. Jaha, potatisbiffar. Okej. Men på förpackningen står det tydligt och klart att det handlar om POTATISBULLAR och inte potatisbiffar. Tack för bristande information, Findus.

Dock är jag inte den som är den, på bilden syns något som liknar små potatisbollar, så jag antar att det kommer vara en smaksatt version av de där runda bollarna som mamma tyckte så mycket om när jag var yngre, de som ingen i hela världen vet faktiskt heter pommes noisette utan bara kallar potatisbollar helt enkelt. Så måste det ju vara, eller hur? Ja, på bilden ser de ganska inbjudande ut i all fall, det är ju ett plus. En stor hög med potatisbollar är mittpunkten, och de är serverade med någon slags kall sås, ser det ut som (detta visar sig vara en raita, som man hittar receptet på på baksidan av förpackningen). I ena hörnet kan man se att påsen innehåller tre portioner och att det ska ta 12-14 minuter att laga till dem. Ja, och så det obligatoriska märket ”Green meals” som nu pryder alla påsar som Findus anser innehålla något vegetariskt. Bredvid det kan man också läsa att kalorimängden i en portion, alltså en tredjedel av påsen, är 320 kalorier, om man nu räknar sådana.

Vänder man på påsen kommer man till den mer intressanta informationen. Fortsätter vi med kaloriinehållet finns där en tabell som staplar upp innehållet uppdelat på 100 gram och på den förbestämda portionsstorleken 150 gram. Proteininnehållet är helt okej, 9,5 gram per portion och sockerarter är nere på 2 gram per portion. Ganska lovande siffror kan tyckas, men det ska sägas att jag inte är sådär överväldigande insatt i hur uppdelningen bör se ut. Dock reagerar jag på att fettmängden är 17 gram per portion – låter inte det lite högt? Eller är det jag som är ute och cyklar?

Innehållstabellen tycker jag däremot är viktig att läsa igenom på alla matvaror som köps hem, så också den här. Det är en väldigt trevlig överraskning att se att alla ingredienser går att förstå, inga e-nummer någonstans, det är verkligen ett plus! De innehåller ägg, därför är de inte veganska, och lite spännande ingredienser som majssemolina, rismjöl, stärkelse (?) och kryddor (?). Uppenbarligen innehåller de en hel del olja, eftersom de ligger fyra på listan och brukar skrivas i ordning baserat på vad som är den mest använda ingrediensen. Det kan ju förklara mängden fett i produkten…

Det viktigaste är ju ändå smaken på innehållet så det blev dags att faktiskt tillaga bollarna för att få dem testade. Lukten ur den uppklippta påsen är väldigt generisk, det luktar fryst potatisprodukt, vilken som helst. Om du köpt frysta pommes eller liknande känner du säkert igen doften jag talar om. Den varken lockar eller avskräcker. Bollarna är inte helt runda utan ser hemmagjorda ut, lite olika i storlek och form – bra drag där Findus, nu tror alla att ni står och rullar potatisbollar för hand istället för att låta en maskin göra jobbet, det brukar köpare gilla.

Min påse innehöll cirka trettio bollar, och eftersom en portion skulle vara en tredjedel av innehållet räknade jag efter lite möda ut att varje portion blev tio stycken bollar. Då är ju frågan om man ska servera någonting till eller äta dem som de är. För tio stycken låter som en ganska stor portion om man serverar dem med något mer än en sås, men det kanske blir lite trist att bara äta potatisbollar och inget mer? Jag övervägde att tina några av veggie bitebiffarna att ha till, men uteslöt sedan den idéen eftersom jag inte var sådär särskilt förtjust i dem och nöjde mig med att värma två portioner bollar så jag kunde spara hälften till lunch dagen efter. Vågat att riskera det när jag inte visste hur de smakade, jag vet, jag kände mig otroligt modig där jag stod och väntade på att de skulle bli genomvarma. Själv valde jag att värma mina i ugnen, men enligt påsen går det också att steka dem, vilket verkar vara det de räknar med eftersom det tar 12-14 minuter (den tid det står på framsidan av påsen), i ugnen tar de ungefär 17-19 minuter. Inte sådär fasligt mycket längre tyckte jag, så ugn lät bra.

Jag hade varken gurka eller annat kul att skapa en raita ifrån, så jag serverade mina med broccoli och turkisk yoghurt toppad med sweet chilisås, vilket kändes som ett bra komplement. Dock anade jag redan här ugglor i mossen. Potatisbollarna luktade nämligen lite väl mycket citrongräs för min smak. Eller ja, enligt innehållsförteckningen innehåller de inget citrongräs så jag får väl anta att det är limebladen som lukar så, men det är i alla fall en doft och smak jag inte uppskattar i för stor mängd och det var mitt största klagomål på veggie bitesen förra gången. Säg inte att de här smakar likadant!

Men vet ni vad? Det gör de. Det gör de verkligen. Visserligen åt jag dem inte samtidigt, det var några veckor sedan jag provade Findus Thai veggie bites, men mina minnen från den erfarenheten säger mig att det lika gärna skulle kunna vara de jag åt nu. Vad trist! Hur kan THAI veggie bite smaka likadant som INDIAN Bhaji Bite? Det enda de har gemensamt är ju egentligen Findus! De här bitesen är ju baserade på potatis, det borde ju inte smaka ALLS likadant som veggie bites? Eller? Kanske är det jag som är känslig för smaken av citrong… jag menar limeblad, men jag tycker att det är det enda man egentligen känner. Det, och en anonym smak av boll.

Jag åt upp min portion, och lunchportionen under protest nästa dag, men jag kan inte tänka mig att den sista portionen kommer bli upptinad så länge världen står kvar och jag kan köpa något annat – vad som helst- i affären istället. Nej, det här var ingenting för mig, och det sörjer jag nästan lite över, eftersom de låter så spännande!

jag ger dem 2/5, endast för att jag gillar både konceptet och ingredienserna de är gjorda av. Smaken, åh andra sidan, lämnar mycket att önska.

Drinktips: Tranbärssangria

Det är dags för ett erkännande här på bloggen.

Jag suger på det här med drinkar.

I skolan fanns barteknik och alkoholkonsumtion som valbara kurser. Jag hade hellre hamnat i svetsklassen än fått en plats i en av dem. Visserligen var det väl aldrig något jag behövde oroa mig för, av någon outgrundlig anledning var båda de ämnena otroligt populära bland oss 17 eller möjligtvis nyss fyllda 18 år gamla studenter, men jag var inte en av de som delade fascinationen. Nej, jag har ännu inte, vid stadiga 23 år och 11 månader lärt mig att det är tufft att halsa sprit, kräkas ner snygga killars skor och sedan inte komma ihåg det där pinsamma smset jag skickade till min snart pensionerade lärare när jag vaknar nästa morgon.

Inte heller tycker jag att öl går att dricka – eller ens sniffa på. Vin har sina guldkorn, men de är väl dolda i en skog av sura, bittra sorter som mina smaklökar inte är kompis med. Och jag kommer aldrig förstå driften att dricka något som inte smakar bra bara för att nå ett tillstånd där man antingen mår illa eller vaknar och mår illa. Att vara full är otroligt överskattat.

Med det sagt – en god drink som inte går att misslyckas med är populärt även i min värld av tråkmånseri. För alkohol och jag är på samma sida i ett par, särskilda fall; glögg (även om saftglögg faktiskt är något jag föredrar), i mat (helt klart!) och att smutta på som början på en trevlig kväll. En tranbärssangria passar väl in i den tredje kategorin. Den är söt, som jag vill ha den, men också otroligt fräsch, hur det nu går ihop.

Man får jobba lite för resultatet, en sil kan nämnas som ett viktigt redskap (gärna lite större än den på bilden, jag blev lite frustrerad) men på riktigt; det ÄR värt det!

***

Tranbärssangria

Ingredienser:
(lite över en liter)

1 paket frusna tranbär (225 gram)
2 rågade dl socker
2 1/4 dl vatten
1 flaska (750 ml) fruktigt rött vin (jag använde inte riktigt hela flaskan)
1 dl konjak
2- 2 1/2 dl  apelsinjuice

Citronskivor att dekorera med

***

Häll de frusna tranbären (spara ca några till garnering), socker och vatten i en kastrull och koka upp. Sänk värmen och låt sjuda ett par minuter, tills tranbären börjar spricka.

Låt svalna en stund, häll sedan kastrullens innehåll genom en finmaskig sil över en skål eller tillbringare, använd baksidan av en sked för att mosa bären i silen. Släng skalrester, i skålen ska bara saften finnas kvar.

Blanda med det röda vinet, konjaken och apelsinjuice och ställ kallt i minst två timmar.

Servera med eller utan is, med ett par frusna tranbär och en citronskiva i varje glas.

***

Tips: Denna variant går också att servera varm som en variant på glögg, jag har dock inte provat detta själv.

En tacksam Thanksgiving

I förra inlägget nämnde jag lite kvickt att det skulle bli en middag här hemma med Thanksgivingtema, en middag som nu blivit av, och som jag spenderat en hel del tid med att planera inför. För mig startade dagen med sex timmars kontinuerligt matlagande, för menyn var diger, och min ambition var att göra allt själv. Det var av någon anledning viktigt för mig att få detta så autentiskt som möjligt, kanske för att jag ville visa gästerna  exakt vad som pågår därborta i stora USA på torsdag och inte en svensk version av det – det hade säkert kunnat bli bra det också, men det hade inte varit den maten jag firade Thanksgiving med när jag var där och alltså hade det inte legat lika nära hjärtat.

Min första thanksgiving var med min värdfamilj i Michigan, USA 2005 (JÖSSES vad länge sedan det är!) och förberedelserna delades upp mellan oss alla fem i familjen. På min lott föll stuffingen – alltså det som skulle serveras med kalkonen och som traditionellt sätt fågeln fylls med efter tillagning (fast vi serverade den bredvid) – och pumpapajen – som jag verkligen ville lära mig att göra! På den här tiden hade jag inte hunnit bli vegetarian än, det blev jag inte förrän 2006 – och jag var heller inte lika intresserad av att laga mat, men jag tyckte ändå att det var spännande att få vara med om en högtid som vi inte har någon som helst relation till hemma i Sverige.

Bakgrunden till högtiden kan ni läsa om här, men idag handlar det mest om att få en efterlängtad paus i vardagen, äta tills man stupar och sedan sova hårt eftersom fågel sägs göra än just sömnig (prova det om ni har svårt att sova!) 😉 Ja, och så försöker man fundera ut vad man är tacksam för och tänka lite extra på de som inte har lika mycket, de som saknar tak över huvudet eller mat på bordet. En fin tanke som jag tycker vi borde hålla i minnet bra mycket oftare än en gång om året, och att fira det med en brakfest är väl en härlig idé?

Thanksgivingmiddagen jag höll i startade med en drink – en tranbärssangria – som visserligen inte brukar serveras på ett traditionellt Thanksgivingbord, men har man en välkomstdrink skulle det absolut kunna vara den här. Tranbär konsumeras nämligen mycket under den här tiden på året i USA. Den bestod av bland annat tranbär som kokats med socker, apelsinjuice och rött vin.

Sedan fanns det mesta som traditionellt brukar finnas på Thanksgivingbordet även på vårt – här syns gröna bönor (som ibland hamnar i en gratäng, men jag valde att bara koka dem), majsmuffins (vilka kan bytas ut mot biscuits eller dinner rolls – båda på vanligt vetemjöl istället för majsmjöl), en sötpotatisgratäng (ibland garneras en sådan med marshmallows, men det uteslöt jag), stuffing (baserad på majsbröd, samma smet som majsmuffinsen), tranbärssås (på frysta tranbär, färska är svåra att finna här vid denna tid på året), potatismos (som jag inte har en individuell bild av men det är ingen skillnad mellan det och vår svenska version) och slutligen en tomatsallad som min pappa envisades med, den brukar inte finnas med på ett typiskt amerikanskt bord.

Lite fler bilder på de flesta av dessa rätter kan jag också ge er om ni är intresserade (ja, de kommer här oavsett om ni är intresserade eller inte, diktator som jag är):

Majsmuffins som jag redan givit er receptet till, men då i form av bröd. Denna gång blev de inte riktigt lika smuliga, kanske på grund av formen eller för att jag bytte bikarbonat mot bakpulver. De smakade dock precis som de skulle.

En sötpotatisgratäng  bestående av bland annat den givna sötpotatisen (när jag firade denna högtid i USA använde vi yams, men de smakar i stort sett likadant och byts ofta ut mot sötpotatis även där. Många kallar båda varianterna för yams). Gratängen är ganska söt, och garnerad med pecannötter. Marshmallows var inköpta, men eftersom jag som vegetarian inte äter dem och gästerna kanske skulle anse det vara lite väl extremt, serverade jag dem till efterrätten istället…

Stuffingen är en intressant historia. När jag fick göra min värdmammas egna stuffing efter hennes recept förklarade hon för mig, som då var en kaloriräknare utan dess like, att rätten bara blir bättre ju mer smör man har i den medan hon hivade i smörklick efter smörklick. Jag var förfärad, men idag är jag ganska road och tycker otroligt mycket om den, för rätten är helt klart mycket annorlunda om man jämför med många svenska rätter. Den består mest av rostat majsbröd som kokat samman med grönsaker (i mitt fall selleri och lök) buljong, smör och lite grädde. Den blev faktiskt, mot förmodan, en riktig hit här hemma!

Ja, och så kokade jag en tranbärssås, som helt klart är ett måste på Thanskgivingbordet! Igen, tranbär använder man mycket på hösten, och det påminner en hel del om lingon i smaken, så tänk på  det som en form av lingonsylt.

Det mest centrala på ett Thanksgivingbord nog ändå kalkonen, som bör vara rostad hel i ugn och se så barbarisk ut som möjligt (vegetarianen har talat). Jag avstod från att vara den som tillagade den, men tyckte, eftersom alla andra på festen var stora köttätare, att min pappa kunde få den äran att tillaga och tranchera den, och dessutom tillaga såsen, som är baserad på kalkonens sky. Han  gjorde detta med bravur och jag är otroligt glad att jag slapp 😉

Ja, och ingen middag är komplett utan efterrätt, så sådan serverades såklart en bit in på kvällen, när all mat smält något sånär. Till kunde man välja mellan vaniljglass (som jag toppat med marshmallows), grädde och vaniljsås (som var ett svenskt tillägg). Två pajer blev det, samma sorts pajer som oftast brukar serveras under en thanksgiving – en traditionell äppelpaj och en pumpapaj. Även pecannötspaj förekommer, men jag valde bort den då pecannötter är ganska så dyrt här hemma, dock är det en FANTASTISKT god variant, så ett recept har helt klart potential att dyka upp här på bloggen någon gång i framtiden!

En traditionell ä–ppelpaj har ni säkert sett flera gånger, kanske i USA, eller i filmer och TV-serier därifrån. Den består av en botten och ett lock av pajdeg och massor av äpplen, socker, smör och kanel inuti. Dekorationen kam man leka fritt med, mina kunskaper är ytterst begränsade så den blev ganska enkel. Den serveras nästan uteslutande med vaniljglass.


Pumpapajen brukar vara stjärnan på Thanksgivingkvällar, och är helt klart det allra viktigaste – ja, i alla fall för alla som inte äter fågel – och den är verkligen värd att prova! Min gjordes på butternutpumpa eftersom det var  den enda sorten jag hittade, och är därför aningen blekare än jag kanske velat, men smaken är densamma som jag kommer ihåg från alla pumpapajbitar jag ätit i mina dagar. Den serveras oftast med en rejäl klick grädde och gärna lite extra kanel.

***

Jag tänkte lägga några inlägg på att ge er recepten till några av dessa rätter, hur låter det? Något som ni är speciellt intresserade av? Ja, förutom kalkonen då, den får ni fantisera om själva 😉

Resten av denna härliga måndag kommer jag spendera i bilen för att komma tillbaka till min egen lägenhet i Växjö igen, och sedan framför datorn för att läsa ikapp i alla ljuvliga bloggar som jag inte hunnit med alls de senare dagarna. Äntligen! Kanske råkas vi över nätet? Annars önskar jag en trevlig första dag på resten av veckan ❤

Majsbröd på nolltid!

Ännu ett amerikanskt recept kommer här för er att testa om ni vill, jag ber om ursäkt om ni tycker jag är lite av en ”one-trick poney” som inte gör något annat än amerikanskt, men det är något som ligger mig varmt om hjärtat – och kanske lika varmt om midjan 😉 USA är lite av ett överflödsland, och det visar sig ofta i recepten, som är fullproppade med allt som man bara kan tänka sig! Det är jag svag för, jag tyckerinte att det kan bli för mycket kaka eller muffins (vadå mini?) och ska man ändå lyxa till det kan man ju lika gärna göra det ordentligt! Det kanske inte helt passar in på detta recept som är lite mer nedtonat, men det är helt klart amerikanskt och väldigt traditionellt, speciellt in den södra delen.

Första året jag bodde i USA bodde jag hos en värdfamilj i Michigan, som visserligen ligger högt upp i norr, men min värdmamma var ifrån the south och hon älskade majsbröd! Hon bakade det ofta (av en paket med mix förstås, det är amerikaner vi pratar om) och serverade  det till det mesta, ett säkert sätt att hjärntvätta en stackars svensk till att alltid dregla så fort majsbröd kommer upp i en konversation!

***

 

Majsbröd är väldigt tacksamt att baka eftersom det går fort både att mixa ihop och grädda i ugn. Jag gjorde min i form av en ”limpa” men det här är inget bröd som man skär i snygga, välartade skivor. Tvärtom är det ganska smuligt och lämpar sig bäst att bryta i bitar (över en tallrik) eller, om man vill ha snygga portioner, göra i form av muffins istället. Det är ett ganska sött bröd som passar fantastiskt bra till lite kryddstark mat, gärna en god chili eller böngryta ❤

Jag hittade mitt recept här men omvandlade det lite så det skulle bli enklare för oss svenskar med mått och ingredienser.Om ni får problem med receptet, hör gärna av er, jag använde nämligen de amerikanska måtten när jag bakade mitt.

Majsmjöl har börjat bli enklare att hitta här i Sverige nu (jag kommer ihåg hur jag letade efter det när jag precis kommit hem från USA 2006, det var näst intill omöjligt!) och står ofta bland det glutenfria sortimentet. Hittar du det inte där kan du också leta bland mjölsorterna och i tredje hand bland torkade bönor/linser och gryner, det som inte har någon självklar plats brukar hamna där till slut 😉

***

Majsbröd

Ingredienser:
1 bröd eller 10-12 muffins

2 1/4 dl majsmjöl
2 1/4 dl vetemjöl
3/4 dl socker
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
1 ägg
1/2 dl rapsolja
2 1/4 dl mjölk

***

Värm ugnen till 200 grader och ta fram valfri sorts form, antingen en brödform eller en muffinsplåt. Smörj eller grunda med bakplåtspapper.

Ta fram en skål och blanda majsmjöl, vetemjöl, socker, bakpulver och salt däri. Ställ åt sidan.

I en annan skål; vispa ägget en stund. Tillsätt sedan rapsolja och mjölk och vispa lite till.

Blanda ner mjölblandningen i äggblandningen och vispa tills allt precis gått ihop.

Häll över smeten i formen (eller fördela i muffinsplåten) och skjut in i ugnen.

Muffinen är klara efter ungefär 15-20 minuter, brödet kanske lite längre, känn efter med en tandpetare, den ska vara torr efter provning.

Låt svalna lite grann och servera ljummet eller kallt, kanske till en böngryta som jag?

 

 

 

 

 

Butternutsoppa med ”persiljepesto”

Vad fina ni är! Ni alla som tittar in hos mig även när jag är lite frånvarande och inte besöker era bloggar lika flitigt som jag brukar ❤ Jag ska absolut ta igen det – med besked, det lovar jag! Just nu är jag inne i någon slags fas där jag känner mig lite överväldigad – vilket är bra konstigt med tanke på att jag inte har så där otroligt många bollar i luften! Det kan vara så att mörkret har hunnit ifatt mig lite grann i alla fall för jag är trött som synden, men det där kommer säkert ordna sig snart ska ni se, lite fler apelsiner och jag kommer snart vara i tipptopp shape 😉

Och något som är lika fullt av C-vitamin som de där välkända apelsinerna är väldigt passande min kära butternut squash. Vilket sammanträffande då att jag använde mig av just den pumpan i helgen! Pumpasoppa hade jag lovat dem därhemma (jag kan inte påstå att de hoppade i taket av glädje när jag presenterade menyn men jag jobbar på att bredda deras vyer) och det börjar tyvärr redan bli svårt att hitta pumpa i affärerna – de förknippas mest till halloween och glöms bort senare, fast säsongen för pumpa sträcker sig en bit in i december till och med! Vi hade dock tur och jag lyckades komma över en butternut squash, så min soppa kunde till slut bli gjord – vilken lycka!

Butternutsoppa har en mjuk, rik, sötaktig smak och passar bra både som förrätt och huvudrätt, den är matig och smakrik precis som den är. Då jag tycker att soppa kan behöva någonting som bryter av valde jag att servera den med en ”persiljepesto” som istället för pinjenötter fick mandel som grund. Om man inte har mandel hemma passar valnötter precis lika bra, speciellt om man gör en grövre pesto – det blir lite rustikt sådär! Dock använde jag mig inte av någon parmesanost i peston, därför fick den de där snygga citattecknen runt om namnet – är det verkligen pesto utan ost?

***

Jag valde att göra en version av soppan på mer eller mindre enbart pumpa. Det är helt klart ett alternativ att blanda i morot, potatis eller andra rotfrukter som variation, men jag tycker pumpasmaken är så god i sig att den inte behöver mycket annat. Den ryska yoghurten kan absolut bytas ut mot lättcrème fraiche eller vanlig crème fraiche, beroende på vad som finns hemma.

Min ”persiljepesto” gjorde jag på känn, så proportionerna i receptet är ungefärliga. Smaka dig fram för bäst resultat 😉

***

Butternutsoppa

Ingredienser:
4-6 portioner

1 butternutpumpa (ca 1 kilo)
ungefär 1/2 liter vatten
1 grönsaksbuljongstärning
ca 2 dl rysk yoghurt (17%)
ca 30 gram smör
ev. chilipulver för lite hetta
flingsalt och peppar

***

Skala och dela butternuten. Gröp ur kärnorna med exempelvis en sked eller glasskopa, de ska inte användas. Dela resten av pumpan i bitar och lägg i en stor kastrull.

Häll över vattnet och smula i buljongtärningen. Koka upp och låt sedan sjuda på medelvärme tills pumpan blivit mjuk – ca 30 minuter, titta efter med en gaffel då och då.

Dra av från plattan och låt svalna lite, mixa sedan med mixerstav eller i matberedare tills slät.

Häll tillbaka i kastrullen och värm upp igen, låt den inte koka.

Blanda i den ryska yoghurten och smöret, smaka av och tillsätt lite mer av någon av dem om du tycker det behövs. Krydda och servera!

***

”Persiljepesto”

Ingredienser:

ca 1 dl hel sötmandel
1 liten kruka färsk persilja
1 hackad vitlöksklyfta
en skvätt citronjuice
olivolja
salt – gärna flingsalt

***

Häll sötmandel, persilja och den hackade vitlöksklyftan i en matberedare. Tillsätt citronjuicen och mixa.

Tillsätt olivoljan i en tunn stråle under mixningen och sluta när konsistensen är som du vill ha den. Prova dig fram!

Salta tills den är som du vill ha den, servera sedan; kanske tillsammans med butternutsoppan ovan?