Kärlek på tallrik på Facebook!

Nu ni! Nu är jag med i svängen igen! I en värld som kretsar kring teknik och informationsdelning har jag nu tagit ett stort steg mot att bli en värdig medborgare av IT-Sverige, allt i ett försök att smita undan pluggandet inför torsdagens tenta om ”Välfärdsstatens organisering”.

Nu finns här nämligen en liten ikon på höger sida, under rutan som undrar om du vill följa mig på Bloglovin. Trycker du där, gillar du mig på Facebook! Där finns nu äntligen en sida helt tillägnad Kärlek på tallrik, där ni kan se andra som också läser bloggen och läsa lite uppdateringar då och då om vad som pågår ”bakom kulisserna”. Ja, och så kommer ni såklart få se när något nytt läggs ut på bloggen, så ni inte missar någonting livsviktigt 😉

Jag skulle bli så glad, så glad om ni tar er tiden att klicka där en gång innan ni fortsätter läsa – jag vill jättegärna se vilka ni är som läser det jag skriver, oavsett om ni är här ofta eller inte! Allt ni behöver är en facebooksida!

***

För att inte göra det här inlägget helt bildlöst – nästa recept som kommer upp här är på dessa kakor:

Vad tror ni om det?

Annonser

38 thoughts on “Kärlek på tallrik på Facebook!

  1. Skriver du att kakorna är lättgjorda vet jag inte om jag kommer att komma tillbaka… 😉 Jag har just gått på en sån nit – och bara på grund av det har jag tvingats äta Nutellacookies till middag. Stackars mig va? 🙂

    Dock kan jag inte gilla dig på FB – jag är en sån som dissar.
    FB alltså
    Men jag hissar bloggen!!

    • Haha, ajdå, ska jag försöka krångla till dem lite så du inte vågar prova dem 😉
      Ah, okej, det kan jag faktiskt förstå, jag brukar vara den som dissar allt som ”alla andra” håller på med! Det är fint av dig att hissa bloggen ändå, det gör mig SÅ glad 😉

  2. Snart är jag den enda i universum som inte har FB! Men jag stretar envist emot trots påtryckningar från döttrarna och andra. Så jag kan alltså inte gilla dig där, men jag gillar dig ändå, Alexandra!

    • Ja, nu ligger du lite efter 😉 Jag har haft facebook sedan 2007 (WAAAH! Jag var TIDIG med något för en gångs skull!!) men det var bara för att universitetet i USA sa att det var obligatoriskt, annars hade jag nog också stretat emot. Nu är jag hopplöst fast, som alla andra… Och nu också min blogg, hur ska det här sluta? 😉 Så länge du gillar mig får du göra det hur du vill ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s