Snabbaste linsgratängen! Eller: har du keso och linser så är du good to go.

Det där med att blogga under jul”ledigheten” är rätt så överskattat, tycker ni inte? 😉 Dock hinner man med annat när man INTE författar inlägg, det har jag nu förstått efter ett par späckade dagar på resande fot.

Dels fick sig  mormor ett besök två timmar från hemstaden, och de där mormödrarna vet hur man fixar till fika minsann!  Dessutom fick hon en burk med fikonpraliner som lite sen julklapp, och både hon och Pelle – min ”morfar” – smaskade så det stod härliga till! Då blir man glad, må ni tro 🙂

Och så var vi en dag i Nyköping också, eftersom flytten snart tar mina föräldrar dit. Det tog inte lång stund innan vi hunnit lära känna staden, tack vare en hel del spring på mellandagsrean, där jag införskaffade mig ännu lite mer glöggte (eftersom jag inte får nog av det) och så ett annat spännande te – från Kahls den här gången – som heter så mycket som Lustiga vara; ett rooiboste som smakar saffran, choklad och – håll i er – yoghurt! Ja, tillsammans med apoteksteet med kanel och kardemumma som jag fick i julklapp lider jag verkligen inte brist på härliga saker att dricka denna vinter, det kan jag säga er!

***

Dock handlar inte det här inlägget om min ständigt växande samling av teer, även om det säkert  skulle kunna bli riktigt trevligt det också. Istället tänkte jag rikta in mig lite på det där med vegetarisk mat, eftersom det ju är en av grundstenarna i den här bloggen, och något som blivit lite undanskuffat så här i juletider. Och imorgon är ju sista dagen på det här året vilket också innebär att det i övermorgon är TJUGOHUNDRATOLV och inledningen på mitt 25te år här i världen!

Som det sig bör kommer ett nyårslöfte eller två avläggas, och ett av mina är att jag ska försöka äta ännu lite mer balanserat, eftersom jag ofta graviterar mot att byta ut ett av dagens två lagade mål mot keso och choklad (kanske inte tillsammans, men det går bra det  också)! Den där keson gör faktiskt mer nytta i en gratäng, och blir tillsammans med linser både näringsrik, billig och snabblagad.Vegetarisk keso finns bland annat på Lidl om ni är försiktiga med löpe, och receptet hittade jag, precis som Bernts böngryta, i gamla 80-talskokboken Ullas lilla gröna. Jag har dock skrivit om det lite, för att göra det ännu enklare att följa.

***

Linsgratäng med keso

Ingredienser:
(4 portioner)

2 dl torra linser (röda eller gröna)
2 gula lökar (eller en gul och en röd)
1 burk keso (2oo-250 gram) (ev. med smak)
2 dl riven ost (jag använde lite mindre)
1 vitlöksklyfta

olja eller smör att steka i
salt, peppar och ev andra kryddor att smaksätta med

***

Börja med att sätta ugnen på 225 grader och smörj en ugnsfast form.

Skölj och koka linserna efter anvisningen på förpackningen (jag använde röda linser och kokade dem i ungefär 10 minuter).

Lägg de färdigkokta linserna i formen.

Skär lökarna i ringar eller skivor och fräs en stund i olja eller smör tills de är genomskinliga. Pressa över vitlöken och stek en aning till.

Lägg den stekta löken över linsbottnen i formen.

Blanda eventuellt keson med lite kryddor om du inte har en färdigkryddad variant (boken föreslår att blanda keson med örtsalt och paprikapulver), bred sedan ut den över lök och linser.

Strö över den rivna osten och skjut in den i ugnen tills den fått fin färg och doftar härligt – cirka 30 minuter.

Servera med exempelvis kokt brysselkål eller en sallad.

***

I mitt lilla kök såg det ut så här när jag lagade linsgratäng:

Att steka lök och koka linser kan man göra på samma gång om man har ordning på sina grytor 😉

Så är det bara att lägga dem i två lager i en form…

… efter det keso och så riven ost ovanpå!

Någon halvtimme senare kan den plockas ut ur ugnen…

… och ätas med vad man vill 🙂

Julens härligheter och en svensk kålrotslåda

Tänk, julen 2011 är redan över och kommer inte tillbaka, ett stort tack till ALLA er som kom in med ett God jul att dela med er av, jag var med er alla i tanken även om jag inte kunde svara er förrän nu lite efteråt! Min jul firades i mina gamla hemtrakter, tillsammans med föräldrar, bror, faster och hennes familj och ett par kusiner – alldeles lagom och förträffligt trevligt!

Det sågs på Kalle Anka där vi, precis som majoriteten av alla svenskar, fyllde i varje replik innan den sades (och jublade när Lejonkungen visades)…

…så åts det julbord, som i mångt och mycket hölls koncist och traditionellt, med köttbullar och hackekorv, ostar och vörtbröd, rödkål och rödbetssallad och en mängd av olika sillsorter. Ja, och så min kålrotslåda då, som inte är lika traditionell på ett  av våra julbord, men någon måste ju bryta mönstret! Annars är det på finska julbord dessa brukar hittas, men jag kallar inte min finsk, eftersom jag inte vet hur nära jag kommer den varianten med min aningen förenklade… Den hade gärna kunnat få stanna några minuter till i ugnen också, men folk var för hungriga för att vänta, inklusive jag 😉  Ett varmt bord med Janssons, kroppkakor, potatisgratäng och kokt potatis fanns också att hugga in på.

En vegetarisk tallrik kunde se ut något så här – potatisgratäng, sallad, vörtbröd med brieost, vindruvor och kålrotslåda. Med julmust och rödbetsallad njöt även jag av ett härligt julbord, två gånger till och med!

Ja, och så öppnades det presenter förstås, innan vi fikade på saffranskladdkaka som jag bakat tidigare. Här har ni min hunds nya bästa vän – herr morot. Bara vegetarianers hundar genomlider sådant här 😉

***

Kålrotslåda

Ingredienser:
(4-6 portioner)

ca 1,5 kg kålrot
2 msk ljus sirap
1 ägg
1 nypa riven muskotnöt
1 dl grädde
ströbröd (jag använde panko, som är grövre)

salt och peppar

***

Skala kålroten och skär den i mindre bitar. Koka bitarna tills de är mjuka, kanske 20 minuter eller så.

Värm ugnen till 200 grader och smörj en ugnsform.

Häll av kålrotsbitarna och mosa dem grovt med ex. elvisp.

Blanda i sirap, ägg, muskot.

Vispa grädden och blanda sedan ner den i kålrotsmoset.

Salta ordentligt, peppra om du vill och täck sedan ytan med ströbröd.

Skjut in i ugnen tills den stelnat lite och fått fin färg, vilket tar en timme eller så. Eller bara tills den ser färdig ut utan färg, som min 😉

Servera på julbordet eller till tex veggiebiffar istället för potatismos eller rotmos.

Årets julklapp: glöggspetsade fikonpraliner

Nu ni, är dopparedagen här om bara ett par enstaka timmar! Jag kan tänka mig hur alla barn slits mellan viljan att lägga sig tidigt för att julen ska komma snabbare och vänta uppe för att genskjuta tomten när han lägger morgongåvan under granen  tidigt, tidigt. Så var det i alla fall för mig när jag var yngre, vi fick alltid en julklapp på morgonen som vi kunde roa oss med innan det var dags att ta sig till faster i hennes lantliga stuga för att se Kalle på världens minsta, flimrigaste TV (vadå el? På landet?) äta julbord i alldeles för många timmar (när man inte ens är tonåring än är maten på julen mindre viktig) och äntligen, ÄNTLIGEN se tomten komma på sin spark genom fönstret och snart höra honom stampa av snön från stövlarna i farstun. På senare tid har det blivit lite lättare att njuta av varje del av julaftonen, men klapparna lockar ju såklart ändå, det är alltid roligt att se miner av (förhoppningsvis) glädje när presenter som köpts med omsorg blir uppackade, oavsett om det är jag som får eller jag som ger.

I år har jag varit sparsam med att göra julklappar, mest för att jag varit ganska sönderstressad de senaste veckorna, utan att ens ha en ordentlig anledning till känslan. Det har blivit många fler sovtimmar än baktimmar kan jag avslöja, och det märks ganska tydligt om man tittar tillbaka på bloggens historia, som innan december månad haft ett antal fler inlägg. Idag när jag loggade in på bloglovin (där ni gärna får lägga till mig om ni inte gjort det!) efter två dagars paus hade jag nästan 400 inlägg att läsa, varenda ett spännande, lockande och helt uteslutet att hoppa över! Så jag blev lite överväldigad och bestämde att skjuta på läsandet till efter jag postat det väntande inlägget som kommer här.

För mor min kommer få en hembakad julklapp i år i alla fall, och förhoppningsvis tar hon inte en ordentlig titt på min blogg innan morgondagen nu när jag modigt postar innehållet här 😉 När jag hittade receptet på de här små godbitarna visste jag att det inte fanns en möjlighet att jag INTE skulle testa dem, då precis varenda ingrediens är en stor favorit hos mig. Ja, det var på matvett jag hittade dessa fikonpraliner, som tillsammans med pepparkaka och glögg blir en helt fantastisk kombination av jul på bit!

Det finns två varianter på receptet, dels det som man kan hitta på matvetts hemsida som innehåller digestive och så dels det som jag gjorde som innehåller pepparkaka. Valet är helt upp till var och en, beroende på vad ni tycker om eller vad ni har hemma. Så här gjorde jag:

***

Fikonpraliner

Ingredienser:
(ca 30 större eller 50 mindre)

200 gram torkade fikon
200 gram mandelmassa
ca 20-25 krossade pepparkakor
5 msk valfri glögg (jag använde blossas lättglögg)
4 msk smält smör (ca 60 gram, jag använde mindre än så)
200-250 gram mörk choklad
ev ca 100 gram vit choklad till dekorering

***

Klipp fikonen i mindre bitar över en bunke och kasta fästena.

Smula i mandelmassan och fortsätt med pepparkakskrosset.

Häll över glöggen och det smälta smöret; blanda med händer eller ex. stavmixer tills slät.

Ställ in smeten i kylen i någon halvtimme.

Tag ut och rulla runda bollar i valfri storlek, lägg på bakplåtspapper. Sätt tillbaka i kylen minst en timme, jag lät mina stå inne bra mycket längre.

Smält den mörka chokladen över vattenbad eller försiktigt på platta/i mikro.

Doppa varje boll så den täcks, ta upp och lägg tillbaka på bakplåtspappret. Efter några minuter kan den vita chokladen smältas och användas till dekorering om ni vill. Ställ tillbaka i kylen tills chokladen stelnat, någon timme eller så.

Njut! Ja, eller ge bort… Fast det ena utesluter ju inte det andra 😉

Överbliven choklad gör kakan glad (och frukten med)!

Idag, bara ett par små dagar innan dagen med stort J är jag ÄNTLIGEN pigg och vaken, efter över en månad av konstant och långvarig trötthet. Det känns fantastiskt att kunna sitta igenom en dag av lektioner utan att behöva koncentrera mig på att dyrka upp ögonlocken, och ÄNDÅ orka med att både koka risgrynsgröt och fixa julgodis när jag kommer hem! Plus lite studier nu när det sista seminariet vankas, kan ni tänka er! Jag vet inte om det är den dagliga apelsinen jag infört, om det är att marken var aningen så lite pudrad av nyfallen snö eller om det helt enkelt har att göra med lördagens och söndagens säkert 30 timmars sammanlagda sömn, allt jag vet är att det har fungerat och jag hoppas att det håller i sig!

***

Vad jag har att dela med mig av idag är inget egentligt recept, det är mer ett litet tips om ni har tex doppat era ”cookie dough”tryfflar i smält choklad och missbedömt mängden choklad att doppa i, vilket är väldigt lätt gjort. Istället för att slänga ut det eller slicka i er allt (det går att låta bli!) är det lite sött att doppa ena halvan av någon slags torkad frukt i chokladen och dekorera lite halvtjusigt med strössel eller liknande. Detta går också att göra med pepparkakor eller som i mitt fall ett par oreos som legat ensamma i skåpet ett tag utan något speciellt användningsområde i sikte. Vill ni vara överduktiga (som inte jag orkade vara så här på kvällskanten) kan den ena sidan doppas i mörk choklad, torka och så kan den andra sidan doppas i vit choklad. Jag har gett bort sådana oreos någon gång och de blev väldigt uppskattade, i all sin enkelhet! Ja, fast då kan det ju bli vit choklad över, så då får ni stöka runt efter lite fler kakor att doppa!

Oerhört enkelt är det, men känns ändå lite personligt och hemmagjort, speciellt om kakorna eller den torkade frukten ges bort  i en söt burk eller påse!

***

Så här lite på slutet vill jag också slänga in en ursäkt till er fina bloggare för att jag inte är riktigt lika duktig på att läsa era inlägg som jag brukar vara, tiden springer från mig, nu när jag är gammal och 24 😉 Jag läser och kommenterar så mycket jag bara kan, dock kan det bli någon dag eller två för sent ibland.  Och, jo, jag vet att det inte är något att be om ursäkt för, men jag känner mig ändå lite skuldmedveten, ni är ju vana vid att se mig på era sidor så ni kanske tror att jag tappat bort er i vimlet! Fear not! Jag gillar er än!

Amerikanska ”cookie dough”tryfflar

 

Nej, vet ni vad, nu har jag bloggvilat alldeles för länge! Den här helgen har jag inte gjort ett handtag mer än vad jag precis behövt, hunden min har åkt hem till föräldrarna på jullov och jag har utnyttjat tiden till det bästa som finns i mörk vintertid – att sova. Jag överdriver inte om jag säger att halva mitt dygn handlat om sömn de sista dagarna, och resten till att dricka julmust och förbereda mig inför sommarjobbsansökningarna som snart kommer ligga i buntar här hemma. Bäst att börja i tid… 🙂

Julpysslat lite grann har jag också hunnit med, om julpyssel kan innebära att smälta choklad och blanda smet. Jag har nämligen gjort lite mer julgodis, då fudgen till slut försvann från skålen (märkligt det där!), och valet denna gång föll på no-bake cookie dough truffels.

***

I USA är det där med cookie dough, eller ogräddad kakdeg som det kan översättas till, en stor och bred marknad, och ni har säkert sett många exempel på det. För att göra kakor av smeten är ju överskattat! Nej, istället äter man den som godis, i glass (tänk Ben and Jerry’s) eller i andra söta efterrätter av olika slag. Dock kan man i USA inte använda ett vanligt recept på cookies, eftersom amerikanska ägg inte är garanterat salmonellafria och därför måste tillagas för att kunna ätas, utan ett anpassat recept görs till när degen ska ätas obakt, som inte innehåller några ägg och därför inga trista sjukdomar som kan göra julen lite mindre trevlig.

***

Jag använde mig av ett recept jag hittade på sidan got chocolate – en receptsamling helt baserad på choklad i olika former och därför ett riktigt paradis! Där finns också bilder på varje steg, så jag nöjer mig med att visa er resultatet, som det blev i mitt fall. När det är dags att doppa cookie doughbollarna i choklad kan man använda vilken sorts choklad som helst, dock rekommenterar jag mörk sådan, eftersom själva kakdegen är ganska så söt. Jag gjorde även några med ljus choklad, men föredrar helt klart de på bilden som fick ett mörkt täcke.



Och du, det blir ganska många, så att ge bort några är en bra idé 😉

***

Amerikanska ”cookie dough”tryfflar

Ingredienser:

110 gram rumsvarmt smör
1 3/4 dl råsocker eller farinsocker
1/2 tsk vaniljpulver eller 1 1/2 tsk vaniljsocker
4 3/4 dl vetemjöl
1 burk sötad kondenserad mjölk (ca 400 ml)
1 dl hackad mörk choklad
2 dl hackade, valfria nötter (jag använde valnötter)
ca 3-400 gram valfri choklad att doppa tryfflarna i

Vispa ihop smör och socker med en elvisp tills krämigt. Tillsätt vaniljpulver eller vaniljsocker. Blanda i mjölet och den kondenserade mjölken lite i taget (ungefär 1/3 av varje per gång) tills allt är iblandat. Fortsätt med att blanda i den hackade chokladen och de hackade nötterna. Rulla små bollar av all smet (de kan bli väldigt kladdiga och inte så fina, dock gör det ingenting, de går att fixa till senare) och låt dem vila i kylen i minst två timmar (jag lämnade dem över natten). Smält chokladen, (inte allt på en gång, du kanske inte behöver allt) rulla om de bollar som inte är jämna och fina (om du vill) och doppa dem i chokladen. Lägg tillbaka i kylen i minst en timme tills chokladen stelnat.

Bryt baktrenden med Bernts böngryta

Nu var det då äntligen dags för ett recept på bloggen som INTE handlar om godis eller bak, som det mesta gjort nu när vi börjar närma oss julen.

Jag fick nämligen för några veckor sedan en otroligt rolig liten kokbok av en vän som hon hittat väl undangömd någonstans – Ullas lilla gröna, skriven av Ulla Andersson 1982. Och tro det eller ej, men den innehåller en hel drös trevliga vegetariska recept som både är lättlagade, mättande och billiga, speciellt nu mot vintern när det är säsong för de rustika svenska ingredienserna som rötter och olika varianter av kål. Kategorierna att välja mellan är sallader, dressingar och såser, soppor, varmrätter (som mest innehåller grytor och gratänger), bröd och pajer. En riktig idéspruta helt enkelt, utan utfyllningar som quorn och tofu (vilka jag tycker mycket om, men det är bra att kunna laga mat även utan sådana substitut, speciellt när man är student och håller hårt i slantarna).

Dagen till ära invigde jag boken med att laga Bernts böngryta, inte bara för det käcka namnet utan också för att jag fortfarande hade selleri i kylen efter Thanskgivingsmåltiden jag lagade för ett tag sedan. Selleri äter jag sällan då jag tycker att det är alldeles för beskt i rå form, men i soppor och grytor passar den faktiskt riktigt bra!

Jag lyckades dock inte följa receptet till hundra procent, mest för att jag inte kan låta bli att peta lite här och där så rätten ska passa mig och mitt kylskåp ännu lite bättre. Därför skriver jag hur jag gjorde här nedan, känn dig helt fri att byta ut som just DU vill; de två olika småburkarna bönor kan bytas ut mot en enda stor av valfri sort, selleri och äpple kan uteslutas och andra grönsaker/rotfrukter kan läggas till, allt efter eget behag. Originalreceptet innehöll varken äpple, ketchup eller chilisås, utan tomatpuré, och smöret bytte jag mot olja.

Enligt Ulla kan grytan serveras med ris eller spagetti, dock tycker jag att matvete och broccoli passade riktigt bra. Att äta den som den är skulle också kunna vara ett alternativ, eller komplettera med en god brödbit.

***

Bernts böngryta

Ingredienser:
(4 portioner)

2 gula lökar
2 morötter
2 stänger selleri
2 små äpplen
1 grönsaksbuljongstärning
2 msk chilisås
2 msk ketchup
ca 2 dl vatten
1 paket/burk krossade tomater (ca 400g)
1 liten burk kidneybönor
1 liten burk cannellinibönor
1/2 dl matlagningsgrädde

olja att steka i
salt och peppar

***

Hacka löken, skala och skiva morötterna i slantar, skiva selleristavarna och skala, kärna ur och hacka äpplet i bitar.

Fräs lök, morot, selleri och äpple i olja i en stor kastrull i ett par minuter.

Smula över buljongtärningen, tillsätt chilisås och ketchup och häll till sist över vattnet. Låt det hela koka några minuter på medelhög värme.

Häll över de krossade tomaterna.

Skölj bönorna och tillsätt även dem i grytan.

Häll till sist i grädden och koka några minuter till. Salta och peppra efter smak.

Servera precis som den är, med bröd, pasta, ris eller som i mitt fall, matvete och broccoli.

Te, te och… wait for it… Te!

Luciadagen var det ja, även om det kanske är svårt att tro det! I alla fall här nere i södra Sverige, där regnet har duggat fram och tillbaka under dagen, utan ett spår av varken snö eller kyla. Dock har mörkret legat tjockt, så en ljuskrona hade nog behövts för att bryta igenom det – allra minst! Om det inte varit för hunden min hade jag nog besökt världen utanför lägenheten så lite som det bara varit möjligt,  men nu har jag istället lyckats få till ett par promenader som hjälpt mig att piggna till – sovit är något annat jag hunnit med en hel del i dag… Det och lite härligt umgänge (som var menat som pluggtid) gjorde att det inte blev mycket gjort i köket, jag får ta igen det imorgon istället.

***

Gårdagen var fin, mycket tack vare er och alla era underbara födelsedagshälsningar. Det var viktigt för mig att få skriva ner något av allt det som pågått i mitt inre , att få ett avslut och ett avstamp, och att ni tog emot det så väl gör mig både lättad och tacksam. Och glad förstås, oerhört glad!

Tyvärr blev middagen inte en middag i alla fall, sjukdom härjar som mest just nu här på campus, och vi blev ett nätt litet sällskap på två till slut, vilket inte kändes som nog för överraskningsmat. Fikade gjorde vi ändå, drack te i mängder och hade enormt trevligt, middagen får vi helt enkelt ta en annan gång.

***

Och på tal om te. Min gäst igår kväll tog med sig en härlig påse med hemgjort te, som var både vacker att titta på och vacker att dricka av (jodå, det går det med!). Hur man gör en alldeles egendesignad tepåse kan ni läsa om hos ingen mindre än henne själv, då hon också har en jättefin blogg, som inte kan länkas till för många gånger!

Förutom hennes eget chaite har jag hemma i tehyllan inte bara ett, utan TVÅ fantastiska teer ur Johan & Nyströms sortiment. Just mina köptes i butiken Confetti i Nyköping (en affär jag skulle kunna bosätta mig i) och är av smakerna pepparkaka och glögg, båda väl lämpade för varma, mysiga testunder i soffan där hemma nu i december månad (jag kommer alldeles säkert inte begränsa mitt intag till julmånaden, kan jag ju erkänna). Förutom dessa säsongsbetonade gäster  finns ett par andra spännande sådana, idag bör deras lussete med smak av saffran nämnas, vilket hade passat perfekt som luciamys om jag inte varit för snål för att köpa det också 😉

Pepparkaksteet fick jag av min kära mamma i födelsedagspresent och det smakar ganska mycket åt ingefära och kardemummahållet, på ett härligt och positivt sätt! Dessutom är det underbart sött att titta på, då det här och där i lösteet går att hitta en snöflinga som dekoration. Pluspoäng, helt klart!

 

Glöggteet är nog ändå min personliga favorit. Det luktar och smakar väldigt likt glögg, men är inte lika sött (eller starkt). Jag skulle kunna sniffa doften hela dagen och vara helt och hållet nöjd med det! Smakerna är många, men som ni kan se är det definitivt nejlika däri, blandat med pomerans, kanel och massor av… glögg.

5/5 i smakpoäng till båda två, förhoppningsvis hinner jag köpa på mig ett lager innan januari knackar på! (här har vi visst rimstuga också, trevligt!)

Och jag lovar, Johan & Nyström har inte sponsrat det här inlägget – dock hade jag varit en väldigt lycklig tjej om det nu hade varit så 😉

Att fylla 24: minnen, livet och äppelrutor med dulce de leche

Idag är, som ni kanske redan förstått om ni läst tidigare inlägg, min födelsedag. 24 år blir jag, och jag känner mig både betydligt mycket yngre och otroligt mycket äldre på en och samma gång. Jag har ett recept på äppelrutorna här ovan och ett par paragrafer att dela med mig av som är relevanta till den här bloggen, men jag har också något annat på hjärtat. En berättelse, en betraktelse om ni så vill. Eller helt enkelt en sammanfattning av åren fram tills nu. Att läsa den är valfritt, jag tar inte illa upp om ni hoppar förbi, men det var viktigt för mig att få ner det på pränt, och att få dela med mig om det är någon som behöver det. Grattis till mig och tack till er alla, det är helt underbart att så många fantastiska människor hittat till en blogg som min ❤

***

För 24 år sedan idag, den 12 december, någonstans runt klockan 03.00 kom jag till världen. Alexandra Linnéa Egnell var född, ett till av miljontals livsöden hade skapats, och en ny människa började där och då formas. Lintotten jag växte upp som var nyfiken, kreativ och empatisk från en tidig ålder, men också tillbakadragen, blyg och perfektionist ut i fingertopparna.

Snart nog introducerade bakningen i mitt liv, mamma älskade att göra egna bullar och bröd och lät alltid mig och senare också lillebror hjälpa till med allt vi över huvud taget kunde. I köket välkomnades jag, och i köket trivdes jag bra, både när jag själv läste recept och bakade syltgrottor eller brysselkex, och när allt som fanns att göra var att diska och ställa undan grytor. Jag har bara fina minnen därifrån.

Utanför köket var allt annorlunda. Livet gick i en riktning och mina tankar i en annan, jag kände mig missanpassad, utanför och konstant helt fel, i allt jag gjorde. Inuti var jag ett tumult av känslor, men utanpå var jag någon helt annan, någon som inte lät någon komma för tätt inpå och någon som alltid strävade efter att vara nummer ett. Jag kände mig inte värd att göra sådant som jag tyckte om, och jag  började undvika allt som hade med mat och bak att göra. För bra nog var jag inte, och bra nog blev jag inte, så allt som betydde något i mitt liv tog jag ifrån mig själv. Utanpå levde jag, innanför dog jag, och för varje dag hatade jag mig själv lite mer.

2008 rämnade hela mitt liv. Jag bodde i USA som var landet jag föredrog, läste sociologi/psykologi på universitet, hade pojkvän jag trodde var ”the one”, åt aldrig, kräktes upp det jag fick i mig och hatade mig själv så hett att jag inte längre redde ut det på egen hand. Min kropp sa ifrån genom att hjärtat svek, och i oktober hamnade jag på sjukhus med dropp och hjärtmonitor. Den ena diagnosen efter den andra ställdes  och medicin efter medicin trycktes ner i halsen på mig. Jag var ett vrak på något över 30 kilo som skickades till psyk för att ta tag i mig själv utan ambitionen att överleva nästa dag.

Den 12 december 2008 var jag hemma i Sverige igen, snart på sjukhus ännu en gång, matad med sond och vild motståndare till allt som gjordes för att få mig att må bra. Jag var ju inte värd bättre, så varför försökte alla förändra?  Hjärtat var fortfarande ansträngt, vikten fortfarande på tok för låg, och psyk välkomnade mig igen, i ett annat land men av samma orsaker.

12 december 2009 stod det såhär i min dåvarande blogg: ”Jag önskar att jag kunde vara gladare över att fylla år men det känns oundvikligen som ett misslyckande att fylla 22 och inte vara på en annan plats i livet. Att jag är kvar på samma ruta som jag stod på när jag fyllde 21.” Efter sjukhusvistelser och månader på psyk hade jag inte blivit bättre, men jag hade nyligen hittat fram till en annan behandlingsmetod – DBT. Terapin där hade förändrat något inuti mig och fått mig att ta ett livsviktigt beslut. Det var dags att tillåta mig själv att må bra. Det var dags att hitta mig själv och glädjen i livet.

12 december 2010 var slutet på ett förändringens år, jag hade flyttat till Växjö för att börja plugga igen, på hemmaplan denna gång. Efter att i 22 år ha siktat på att vara bäst eller inte vara alls var nu ambitionen att göra så gott jag kunde, och den omställningen räddade mitt liv. Hösten blev tuff, lång och viktig, det var tiden då jag bottnade i mig själv. Jag förstod av det fanns människor som ville umgås med mig, och jag förstod just hur mycket jag ville umgås med dem. Jag förstod att även jag har gränser, gränser för vad jag kan låta mig själv gå igenom och gränser för vad jag utsätter andra för. Jag förstod att livet är mer än smärta och hat.

Våren 2011 gick åt helt till en självrannsakning som ledde mig från den dåvarande linjen jag inte riktigt trivdes med till socionomlinjen jag nu studerar men också till att acceptera den jag är, hur jag än är och, för att komma till saken, till den här bloggen ni nu läser. Att återvända till köket och erkänna för mig själv och för andra att det är där jag trivs var ett stort och viktigt steg för mig, det är där jag varvar ner, kopplar av och mår bra. Och det är i de känslorna som den här bloggen bottnar.

Idag, 12 december 2011 mår jag bättre än jag någonsin gjort. Jag vågar älska den jag är, fast jag gör misstag och har brister jag förut inte stod ut med. Jag ”gör så gott jag kan”, äter det jag vill så länge kroppen får vad den behöver, tillåter mig själv att känna allt jag känner och vara allt jag är. I mig samsas många identiteter; vegetarian, student, matälskare, ungdom, vuxen, hundägare, filmnörd och känslomänniska för att bara skrapa på ytan. Jag är och jag är inte, precis som alla andra. Och den jag är är precis den jag vill vara.

***

Födelsedagen kommer spenderas i lektionssalar mestadels, men under kvällen kommer några vänner över för att bjuda på födelsedagsmiddag. Eftersom jag inte känner till detaljerna kan jag inte låta er få en smygtitt, men efterrätten känner jag väl till. I alla fall den jag står för, eftersom jag fixade till den redan igår kväll, jag kan ju ännu inte säga om det är det enda bakverket det kommer snaskas på under kvällen 😉

Jag valde att stå för en spännande variant av äppelkaka, äppelrutor med dulce de leche, som länge legat och ropat på mig ifrån recepthögen. I förra veckan fick jag nämligen en stor påse äpplen som grannen till mina föräldrar hade över efter att höstens äppelträd blivit avplockade, och hemodlade äpplen är nästan en synd att inte använda till bak, mos och gott i samma stil! Från början var receptet amerikanskt, men jag har översatt det åt er här nedan.

***

Till fyllningen behövs en burk dulce de leche, som du kan göra själv genom att koka en burk kondenserad mjölk i 2-4 timmar, beroende på önskad konsistens. Jag kokade min i tre timmar och hade lite problem med att breda ut den, så lite kortare koktid är kanske lättare. Vill man inte använda sig av dulce de leche kan en vanlig kolasås kokas ihop, det tar lite kortare tid men kräver fler ingredienser. Oavsett vilket blir äppelrutorna härligt matiga, med smulpajstopp och ett kaneligt lager med äppelbitar.

Hoppas ni har en underbar dag denna tolfte decemberdag, den infaller ju bara en gång per år, så utnyttja den ordentligt 😉

***

Äppelrutor med dulce de leche

Ingredienser:
(1 form, ca 20×30 cm)

Till bottnen/toppingen:

2 1/4 dl rårörsocker
170 gram rumsvarmt smör
1 tsk kanel
3/4 tsk salt
1/2 tsk bikarbonat
2 1/4 dl vetemjöl
1 dl pecannötter – finhackade eller malda
1 dl valnötter – finhackade eller malda
4 1/2 dl havregryn

Till fyllningen:

ca 7 dl skalade, urkärnade och skivade äpplen
1/2 tsk salt
1/2 tsk kanel
1 burk dulce de leche (kokad, kondenserad mjölk)

***

Värm upp ugnen till 200 grader. Lägg ett bakplåtspapper i en ugnsfast form, ca 20×30 cm.

Vispa ihop rårörsocker, smör, kanel, salt och bikarbonat tills allt blandats väl.

Blanda i mjöl, nötter och havregryn till en smulig deg.

Lägg 2 1/2 dl av degen i en annan skål och ställ undan.

Tryck ut resten av degen i formen och se till att bottnen är helt täckt.

Blanda de skivade äppelbitarna med kanelen och saltet. Sprid ut dem över bottnen.

Ringla över dulce de lechen om det är möjligt, eller bred ut den med en smörkniv över äpplena. Hela burken gick inte åt för mig, använd så mycket som du känner för.

Strö över de 2 1/2 dl smuldeg som ställdes åt sidan.

Ställ in i ugnen och grädda i 35-40 minuter, tills äppelbitarna precis har mjuknat.

Tag ut, låt svalna helt och skär sedan i lagom bitar. Kakan kan också serveras hel, som en något fastare version av paj tillsammans med vaniljglass eller vaniljsås.

När tredje ljuset brinner är saffranskladdkaka och saffranssnurror med mandelmassa och vit choklad här

Nu är tredje advent här och söndagen kunde inte inledas bättre än att läsa era fina kommentarer i gårdagens inlägg! Vad härliga ni är, jag blir alldeles varm av all omtanke och alla grattisönskningar lite i förväg! Nästan ännu roligare är att ni verkar lite sugna på recepten 😉 Eftersom båda varianterna cirkulerat lite på bloggarna nu i adventstider var jag inte helt säker på om ni tröttnat på dem båda, i en skepnad eller en annan. Jag själv, som är en stor saffransälskare, tyckte att båda varianterna var mycket trevliga, och hoppas att ni som provar håller med! Receptet på saffranskladdkakan har jag baserat på ett recept publicerat på  bloggfamiljen 2010 och den variant på saffranssnurror jag bakade har jag baserat på en hel del olika recept, från en hel drös av fina bakbloggar. Min deg till snurrorna jäste inte riktigt som jag ville till en början, om det är mitt eller receptets fel kan jag inte svara på. Resultatet blev dock bra, måste jag säga 🙂

***

Så över till recept 1 – saffranskladdkaka:

***

Saffranskladdkaka med vit choklad

Ingredienser:
(1 rund form ca 26 cm)

125 gram smör
100 gram vit choklad
1 påse saffran (0,5 g) plus en sockerbit
2 dl vetemjöl
2 1/2 dl socker
3 msk vaniljsocker
1/4 tsk salt
1 dl mandelmassa, riven
3 ägg

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader och tag fram en rund springform. Smöra och bröa den, jag bröade min med pankosmulor, men om det gjorde någon skillnad kan jag inte svara på.

Smält smöret i en kastrull, dra ifrån värmen och blanda ner den vita chokladen i bitar. Låt smälta.

Mortla saffranet med en sockerbit (valfritt) och häll sedan saffranet i den smälta chokladsmeten.

Blanda vetemjöl, socker, vaniljsocker och salt i en skål. Häll i den rivna mandelmassan.

Blanda i chokladsmeten i mjölblandningen och rör ner äggen, ett i taget.

Häll smeten i formen och grädda i mitten av ugnen tills kakan har stelnat men fortfarande är kladdig i mitten, ca 25-30 minuter (originalreceptet säger 30-35 minuter men min tog inte så lång tid – dock är ugnen hemma inte riktigt att lita på)

Låt svalna och servera, gärna med vispad grädde. Lite siktat florsocker över gör att den ser lite finare ut. Jag kan tänka mig att lingon är gott till också, eller tranbär, för syrlighetens skull?

***

Recept 2 – saffranssnurror:

***

Saffranssnurror med mandelmassa och vit choklad

Ingredienser
(ca 30 snurror)

1 paket jäst (50 g, jag upptäckte att lidls bara är 42!)
3 dl mjölk (jag använde grön)
1 påse saffran (0,5 g) och en sockerbit
1 1/2 dl socker
1/2 tsk salt
150 gram rumsvarmt smör
1 ägg
upp till 12 dl vetemjöl (jag använde nio, känn efter)

Fyllningen (ca)

250 gram mandelmassa (riven)
100 gram rumsvarmt smör
ca 3 msk socker (jag använde rårörsocker)
100 gram vit choklad (hackad eller riven)

Ett ägg till pensling
pärlsocker till garnering
ev. 2 msk rårössocker till garnering

***
 

Smula ner jästen i en bunke.

Värm mjölken till 37 grader i en kastrull, mortla saffranet med sockerbiten (valfritt) och blanda i saffranet i mjölken.

Häll över mjölken i bunken med jäst och rör ihop tills jästen lösts upp.

Tillsätt socker och salt, smöret i småbitar och ägget.

Blanda i mjölet, börja med ungefär hälften och jobba uppåt tills degen släpper bunken, hur mycket mjöl som behövs är väldigt olika.

Låt jäsa under bakduk i ungefär 40 minuter.

***

När degen är färdigjäst, ta upp på mjölat bakbord och dela i två delar. Arbeta degen och kavla ut varje del till en rektangel eller fyrkant.

Blanda ihop riven mandelmassa och smöret i småbitar till fyllningen.

Bred fyllningen ovanpå (jag lämnade den med flit ganska så klumpig), strö över socker och den vita chokladen (jag rev min över, men hackad går också bra).

Rulla ihop och skär i bitar, lägg på plåt med bakplåtspapper eller i formar och platta till.

Låt jäsa i ca 30 minuter.

Sätt ugnen på 250 grader (225 varmluft).

Pensla bullarna ordentligt med ägg och strö över pärlsocker och rårörsocker om du vill.

Grädda i 8-10 minuter tills de fått fin färg.

Servera med glögg, te eller mjölk 😉

 

The return of the systemkamera

Det verkar som att för-firanden ligger i luften nu! Först var det fina Charlotta på matrepubliken som slog på stort med för-nyår såhär en halv månad innan den stora dagen faktiskt infaller, och idag  var det min tur att ta över facklan. På måndag firar jag att det är 24 år sedan jag såg världen för första gången, dock är det lättare att fira födelsedagar på helger när julen börjar nalkas (och ganska ofta annars också), så för att hinna med allt och ändå kunna njuta av det valde jag att fira lite småsmått med familjen idag, två dagar innan, komplett med skönsång på sängen vid åttatiden! Och tror ni inte att jag faktiskt fick det som låg allra överst på listan, trots att jag trodde det var alldeles för mycket begärt? Nu är jag en systemkamera rikare, efter att min pappa förstörde sin för några månader sedan och jag bara haft en gammal trist digitalkamera med sprucken skärm att dokumentera mat och bak med. Vilken härlig överraskning!

***

Några timmar senare kom faster och kusin över för att födelsedagsfika, och födelsedagsbarnet i mig bjöd på:

glöggte från underbara butiken confetti i Nyköping (eller tråkkaffe från Ica),

saffranskladdkaka och

saffranssnurror med mandelmassa och vit choklad.

De påminner kanske lite om varandra i smakerna, men är två helt olika bakverk, så jag tänkte att det skulle gå bra att bjuda på dem båda i alla fall. Uppskattade blev de i alla fall och recept delades ut, så jag känner mig nöjd och glad med valet av fikamaterial!

***

Senare under dagen tog jag turen från föräldrahemmet i Oskarshamn till min egen lilla lägenhet i Växjö, tillsammans med både mamma och pappa. Vi letade upp lillebror som också är bosatt i Växjö och tog oss till pizzeria och trattoria Venezia för födelsedagsmiddag (där pappa var lite suddig i kanterna och mannen i bakgrunden såg minst sagt mordisk ut)! Om ni har vägarna förbi Växjö och är sugen på lite riktigt god pizza så är det här bland de få ställen som levererar, om ni frågar mig. De har också matservering med några olika pastarätter i 100-kronorsklassen och någon kötträtt för lite mer, om pizza inte lockar.

Efter att ha velat mellan en vegetarisk pasta med rotsaker, champinjoner och ädelost blev det ändå pizza, eftersom det var vad jag var allra mest sugen på. Taleggio hette mitt val, och kläddes med bland annat soltorkad tomat, vitlöksmarinerade oliver och ärtskott. Helt ljuvlig var den och helt proppmätt var jag när bara kanterna fanns kvar! Min kära mor valde en pizza med räkor, ananas, champinjoner och kebabsås, min brors hade bacon och stekt ägg på (fast ägget var en chansning han inte var helt tillfreds med) och far min valde en pasta med fläskfilé utan pasta, för att inte krångla till något alls.

***

Ett trevligt för-firande inför den riktiga dagen som jag egentligen inte planerar så mycket inför mer än lektioner mellan 8 och 15. Något mer blir det säkert för de fina vännerna, men mer om det kommer senare ❤

***

Är ni intresserade av recepten på saffranskladdkakan och saffranssnurrorna? Jag postar dem gärna om ni vill!

Hoppas ni alla har haft en lika trevlig lördag ❤