Sagan om den stora, stora lådan och den lilla, lilla postboxen

Liten postbox + stort paket = enormt problem

Detta blev jag varse om idag när jag efter många timmar i skolbänken kom hem för att slänga upp fötterna på soffbordet och ta itu med berget av disk som väntat på mig sedan igår (i fredags). För i min postbox som samsas om utrymmet med alla andra postboxar i lägenhetshuset jag bor i upptäckte jag att brevbäraren varit så vänlig och puttat in en låda. En spännande låda. En STOR spännande låda.

Förvirrad men förväntansfull blickade jag in i boxen – tänk att någon skickat ett paket! Bara till mig! För så mycket visste jag, att inte hade jag beställt någonting inte, så antingen var det en låda från någon i min närhet eller så hade den letat sig in i fel postbox. Jag hoppades på det första alternativet och tog ett stadigt tag om ena kanten för att ta med mig den upp till lägenheten som all annan post (reklam och räkningar) man brukar få. Fem minuter senare hade jag fortfarande inte lyckats få ur den ut boxen. Nej, det visade sig nämligen att brevbäraren öppnat upp en hel sida på postboxarna när han stoppat in lådan i just min postbox, men jag, som bara kan öppna min egen, blev hindrad av kanterna på den lilla luckan som man öppnar JUST för att ta ut posten ur den! Otroligt frustrerande, speciellt eftersom jag inte hade en aning om vad som vankades i den!

 

Senare under kvällen fick jag välbehövlig hjälp av två fina flickor som stärkt sig med glögg och pepparkakor hemma hos mig innan uppgiften att dra ut paketet ur boxen kom på tal. Med gemensamma krafter (dvs en av oss lirkade, en av oss höll upp luckan och en av oss [jag] såg till att de andra inte föll omkull av utmattning) lyckades vi slutligen lirka ut paketet – rejält tillplattat, men intakt.

Och gissa vem det var ifrån?!

Jo, självaste härliga Linda som har en av mina absoluta favoritbloggar: Matstugan! Tänk vad glad jag blev när jag såg hennes namn på paketet! Så jag rev upp det (inte värt att vara aktsam när paketet redan såg miserabelt ut) och hittade en helt underbar födelsedagspresent så här en vecka innan den stora dagen infaller!

En påse alldeles egna KanelM&Ms! Kommer ni ihåg inlägget där jag sörjde så att Kanelsmaken på M&Ms inte kommer släppas här hemma i Sverige? Det gjorde Linda, och hon lyckades inte bara komma över två påsar, hon skickade dessutom den ena till mig, av ingen annan anledning än att hon tyckte jag skulle ha en! Jag blev så löjligt glad! Och som om inte det vore nog fick jag dessutom en liten påse med Lundate från tehuset Java och ett fint kort att pryda rummet med, så snäll och fin är den här människan ❤

Självklart kunde jag inte låta bli att hugga in på M&Msen så fort det bara gick, jag som gått och trånat efter denna sort i flera veckor!

NI har säkert ätit vanliga M&Ms och har en bild av hur dessa ser ut. Om ni har ätit den sorten M&Ms som innehåller jordnötter, så kan ni på ett ungefär tänka er hur denna sort ser ut, för de är både större och mer oregelbundna än originalet. De kommer i tre färger, en röd, en brunröd och en brun, antagligen för att kanel ofta kombineras med färgen röd i USA av någon anledning. Inte världens roligaste färgkombination kanske, men ett m står det på varje och doften är helt klart M&M, så jag är fortfarande barnsligt förväntansfull!

Och med all rätt, visar det sig! De här är lysande! De smakar nästan identiskt med vanliga M&Ms, men med en subtil hint av kanel, som varken tar över eller går att missa. Jag var rädd för att kanelsmaken skulle vara alltför stark, allt med kanel i USA brukar vara ”hot” och behöver ätas med stor försiktighet, men här var det nästan åt andra hållet, en mild hint mitt i all chokladsmak. Underbar, helt enkelt, och det kommer bli väldigt svårt att få den här påsen att räcka mer än ett par dagar 🙂

De kanske inte är värda  en hel femma, men de får ändå 5/5, tack vare historien omkring och att de inte gjorde mig besviken trots mina höga förväntningar! Det är en bedrift i sig!

Och teet då? Lundablandningen är, enligt Javas hemsida, deras ”egen unika & hemliga blandning”. Inte många ledtrådar där… Det smakar lite citrusaktigt, inte alltför sött (säger jag som hade en rejäl klick honung i) utan friskt och gott. Jag förstår att det är omtyckt!

En svag 4 får det, och ett löfte om att köpas igen någon gång när jag tröttnat på mina älskade julteer.

Allt som allt; ett otroligt spännande och roligt paket att få, tack så mycket Linda, jag förstår precis nu 😀