Att fylla 24: minnen, livet och äppelrutor med dulce de leche

Idag är, som ni kanske redan förstått om ni läst tidigare inlägg, min födelsedag. 24 år blir jag, och jag känner mig både betydligt mycket yngre och otroligt mycket äldre på en och samma gång. Jag har ett recept på äppelrutorna här ovan och ett par paragrafer att dela med mig av som är relevanta till den här bloggen, men jag har också något annat på hjärtat. En berättelse, en betraktelse om ni så vill. Eller helt enkelt en sammanfattning av åren fram tills nu. Att läsa den är valfritt, jag tar inte illa upp om ni hoppar förbi, men det var viktigt för mig att få ner det på pränt, och att få dela med mig om det är någon som behöver det. Grattis till mig och tack till er alla, det är helt underbart att så många fantastiska människor hittat till en blogg som min ❤

***

För 24 år sedan idag, den 12 december, någonstans runt klockan 03.00 kom jag till världen. Alexandra Linnéa Egnell var född, ett till av miljontals livsöden hade skapats, och en ny människa började där och då formas. Lintotten jag växte upp som var nyfiken, kreativ och empatisk från en tidig ålder, men också tillbakadragen, blyg och perfektionist ut i fingertopparna.

Snart nog introducerade bakningen i mitt liv, mamma älskade att göra egna bullar och bröd och lät alltid mig och senare också lillebror hjälpa till med allt vi över huvud taget kunde. I köket välkomnades jag, och i köket trivdes jag bra, både när jag själv läste recept och bakade syltgrottor eller brysselkex, och när allt som fanns att göra var att diska och ställa undan grytor. Jag har bara fina minnen därifrån.

Utanför köket var allt annorlunda. Livet gick i en riktning och mina tankar i en annan, jag kände mig missanpassad, utanför och konstant helt fel, i allt jag gjorde. Inuti var jag ett tumult av känslor, men utanpå var jag någon helt annan, någon som inte lät någon komma för tätt inpå och någon som alltid strävade efter att vara nummer ett. Jag kände mig inte värd att göra sådant som jag tyckte om, och jag  började undvika allt som hade med mat och bak att göra. För bra nog var jag inte, och bra nog blev jag inte, så allt som betydde något i mitt liv tog jag ifrån mig själv. Utanpå levde jag, innanför dog jag, och för varje dag hatade jag mig själv lite mer.

2008 rämnade hela mitt liv. Jag bodde i USA som var landet jag föredrog, läste sociologi/psykologi på universitet, hade pojkvän jag trodde var ”the one”, åt aldrig, kräktes upp det jag fick i mig och hatade mig själv så hett att jag inte längre redde ut det på egen hand. Min kropp sa ifrån genom att hjärtat svek, och i oktober hamnade jag på sjukhus med dropp och hjärtmonitor. Den ena diagnosen efter den andra ställdes  och medicin efter medicin trycktes ner i halsen på mig. Jag var ett vrak på något över 30 kilo som skickades till psyk för att ta tag i mig själv utan ambitionen att överleva nästa dag.

Den 12 december 2008 var jag hemma i Sverige igen, snart på sjukhus ännu en gång, matad med sond och vild motståndare till allt som gjordes för att få mig att må bra. Jag var ju inte värd bättre, så varför försökte alla förändra?  Hjärtat var fortfarande ansträngt, vikten fortfarande på tok för låg, och psyk välkomnade mig igen, i ett annat land men av samma orsaker.

12 december 2009 stod det såhär i min dåvarande blogg: ”Jag önskar att jag kunde vara gladare över att fylla år men det känns oundvikligen som ett misslyckande att fylla 22 och inte vara på en annan plats i livet. Att jag är kvar på samma ruta som jag stod på när jag fyllde 21.” Efter sjukhusvistelser och månader på psyk hade jag inte blivit bättre, men jag hade nyligen hittat fram till en annan behandlingsmetod – DBT. Terapin där hade förändrat något inuti mig och fått mig att ta ett livsviktigt beslut. Det var dags att tillåta mig själv att må bra. Det var dags att hitta mig själv och glädjen i livet.

12 december 2010 var slutet på ett förändringens år, jag hade flyttat till Växjö för att börja plugga igen, på hemmaplan denna gång. Efter att i 22 år ha siktat på att vara bäst eller inte vara alls var nu ambitionen att göra så gott jag kunde, och den omställningen räddade mitt liv. Hösten blev tuff, lång och viktig, det var tiden då jag bottnade i mig själv. Jag förstod av det fanns människor som ville umgås med mig, och jag förstod just hur mycket jag ville umgås med dem. Jag förstod att även jag har gränser, gränser för vad jag kan låta mig själv gå igenom och gränser för vad jag utsätter andra för. Jag förstod att livet är mer än smärta och hat.

Våren 2011 gick åt helt till en självrannsakning som ledde mig från den dåvarande linjen jag inte riktigt trivdes med till socionomlinjen jag nu studerar men också till att acceptera den jag är, hur jag än är och, för att komma till saken, till den här bloggen ni nu läser. Att återvända till köket och erkänna för mig själv och för andra att det är där jag trivs var ett stort och viktigt steg för mig, det är där jag varvar ner, kopplar av och mår bra. Och det är i de känslorna som den här bloggen bottnar.

Idag, 12 december 2011 mår jag bättre än jag någonsin gjort. Jag vågar älska den jag är, fast jag gör misstag och har brister jag förut inte stod ut med. Jag ”gör så gott jag kan”, äter det jag vill så länge kroppen får vad den behöver, tillåter mig själv att känna allt jag känner och vara allt jag är. I mig samsas många identiteter; vegetarian, student, matälskare, ungdom, vuxen, hundägare, filmnörd och känslomänniska för att bara skrapa på ytan. Jag är och jag är inte, precis som alla andra. Och den jag är är precis den jag vill vara.

***

Födelsedagen kommer spenderas i lektionssalar mestadels, men under kvällen kommer några vänner över för att bjuda på födelsedagsmiddag. Eftersom jag inte känner till detaljerna kan jag inte låta er få en smygtitt, men efterrätten känner jag väl till. I alla fall den jag står för, eftersom jag fixade till den redan igår kväll, jag kan ju ännu inte säga om det är det enda bakverket det kommer snaskas på under kvällen 😉

Jag valde att stå för en spännande variant av äppelkaka, äppelrutor med dulce de leche, som länge legat och ropat på mig ifrån recepthögen. I förra veckan fick jag nämligen en stor påse äpplen som grannen till mina föräldrar hade över efter att höstens äppelträd blivit avplockade, och hemodlade äpplen är nästan en synd att inte använda till bak, mos och gott i samma stil! Från början var receptet amerikanskt, men jag har översatt det åt er här nedan.

***

Till fyllningen behövs en burk dulce de leche, som du kan göra själv genom att koka en burk kondenserad mjölk i 2-4 timmar, beroende på önskad konsistens. Jag kokade min i tre timmar och hade lite problem med att breda ut den, så lite kortare koktid är kanske lättare. Vill man inte använda sig av dulce de leche kan en vanlig kolasås kokas ihop, det tar lite kortare tid men kräver fler ingredienser. Oavsett vilket blir äppelrutorna härligt matiga, med smulpajstopp och ett kaneligt lager med äppelbitar.

Hoppas ni har en underbar dag denna tolfte decemberdag, den infaller ju bara en gång per år, så utnyttja den ordentligt 😉

***

Äppelrutor med dulce de leche

Ingredienser:
(1 form, ca 20×30 cm)

Till bottnen/toppingen:

2 1/4 dl rårörsocker
170 gram rumsvarmt smör
1 tsk kanel
3/4 tsk salt
1/2 tsk bikarbonat
2 1/4 dl vetemjöl
1 dl pecannötter – finhackade eller malda
1 dl valnötter – finhackade eller malda
4 1/2 dl havregryn

Till fyllningen:

ca 7 dl skalade, urkärnade och skivade äpplen
1/2 tsk salt
1/2 tsk kanel
1 burk dulce de leche (kokad, kondenserad mjölk)

***

Värm upp ugnen till 200 grader. Lägg ett bakplåtspapper i en ugnsfast form, ca 20×30 cm.

Vispa ihop rårörsocker, smör, kanel, salt och bikarbonat tills allt blandats väl.

Blanda i mjöl, nötter och havregryn till en smulig deg.

Lägg 2 1/2 dl av degen i en annan skål och ställ undan.

Tryck ut resten av degen i formen och se till att bottnen är helt täckt.

Blanda de skivade äppelbitarna med kanelen och saltet. Sprid ut dem över bottnen.

Ringla över dulce de lechen om det är möjligt, eller bred ut den med en smörkniv över äpplena. Hela burken gick inte åt för mig, använd så mycket som du känner för.

Strö över de 2 1/2 dl smuldeg som ställdes åt sidan.

Ställ in i ugnen och grädda i 35-40 minuter, tills äppelbitarna precis har mjuknat.

Tag ut, låt svalna helt och skär sedan i lagom bitar. Kakan kan också serveras hel, som en något fastare version av paj tillsammans med vaniljglass eller vaniljsås.

Annonser

41 thoughts on “Att fylla 24: minnen, livet och äppelrutor med dulce de leche

  1. Vilken resa du gjort Alexandra! Och så underbart att du fick ”rätt” hjälpt till slut med DBT, så att livet vände och kom på rätt köl! Jag önskar dig av hela mitt hjärta en fantastisk födelsedag, och kollossalt många, fantastiska födelsedagar framöver! Precis som du säger så inryms många olika egenskaper, roller och åldrar inom oss alla – det är inte antingen/eller. Fortsätt ”vara den du är, det finns redan så många andra”. Stor GRATTIS-kram!!

  2. Grattis på din dag goa söta Alexandra!
    Jag har förstått din bakgrund eftersom jag har varit inne och läst på din gamla blogg du hade. Även om det är svårt att förstå, förstår jag ändå till en viss del… har en svägerska som i över 25 år varit oc är i den sitsen. Tycker det är bra och strongt att du tagit dig ”ur” och med en sådan härlig livsglädje och energi, bravo! Är så glad att jag hittat till din fina blogg och dig med little sis! 🙂

    VD:n jag jobbade nära en tid hade ett citat som fastnat i mig som en liten ledstjärna: gör minst ett misstag varje dag, den som inte gör några misstag lär sig heller ingenting!

    Idag skulle du fått hing i brevlådan men jag har inte hunnit posta ännu! Kommer snart, lovar!

    Du, kakan ser ljuvlish

  3. Åh, fällde nästan en liten tår när jag läste det här. Du skriver så himla fint och du ÄR så himla fin. Jag är så glad att du hamnade i Växjö, så att jag fick lära känna dig! Det känns tryggt och bra att ha någon man tycker om och litar på i huset bredvid. 🙂 Även om jag har aldrig har varit lika djupt nere som du, känner jag igen det där med att börja acceptera och älska sig själv och skjuta undan åtminstone några av de dumma perfektionist-tankarna. Jag har utvecklats massor sen jag flyttade hit (och då pratar jag alltså inte bara om franska), och du är definitivt en del i det.

    Grattis på födelsedagen, igen! ❤

  4. Stort grattis! Och så modigt att du delar med dig av dina innersta tankar. Jag känner igen mig i mycket även om min historia är ganska olik din. Det är inte så lätt att acceptera sig själv (eller andra) när man har på tok för höga krav.

    Ha en underbar födelsedag och grattis också till nya kameran! 🙂 Stor kram!

  5. Så fint att öppna hjärtat så som du gör. Det är liksom så man måste göra ibland för att gå vidare in i nästa kapitel. Jag är så oerhört glad att du kämpade dig igenom den där mardrömstiden och inte gav upp! Hade du gjort det hade jag aldrig hittat dig här i bloggvärlden och jag gillar att komma in här eftersom du skriver så fint om dig själv, om dina maträtter och inspirerar! Livet är så oerhört svårt att leva vissa stunder. Jag hoppas din födelsedag blir fin, minnesvärd och avslappnad. Stora grattiskramar på din dag. / Ann-Sofi

  6. Starkt av dig att berätta för oss! Bra att du mår bättre idag och att du vet att Du är lika bra, som alla vi andra! 🙂

    GRATTIS på din dag! Hoppas att den blir härlig och god! 🙂

    Kram

  7. Grattis!!!
    Jag började gråta när jag läste… Men jag är så glad för din skull att du idag mår bra och hittat dig själv. Livet är en tuff plats att vistas på, särskilt när man är ung. Och alla överlever inte kampen. Starkt gjort av dig!! Kraaaam.
    Och du, kakan… OMG! Måste testas.

  8. Så härligt att du mår bra idag och har hittat tillbaka till livet och köket! Det är gripande det du skriver. Äppelrutorna verkar för övrigt väldigt goda. Stort grattis på din födelsedag, hoppas den blir finfin!

  9. Stort grattis!
    Håller med andra här ovan om att det är oerhört starkt av dig att berätta din historia, och att du lyckades ändra inställning och bestämma dig för att ta dig ur sjukdomen. Jag skulle tro att det är just det som är avgörande för att verkligen kunna lyckas bli fri från den.

    Kakan verkar för övrigt oerhört läcker! Jag har ätit äppelkaka med kolasås några gånger, och den kombinationen är fantastisk!

  10. Mums vad gott, grattis på födelsedagen och vad skönt att du äntligen mår bättre =) Kika gärna in på min matblogg, sista dagen imorgon att tävla om tre presentkort =)

  11. Grattis på födelsedagen..Hippi Hurra Hurra Hurra.Hoppas du fått massvis med presenter och gott att äta ser vi att du har fått.
    supergott.äpple och dulche är ju sååå gott.,
    Ha en fortsatt underbar kväll

  12. Du är en modig, stark och begåvad person som verkligen har skrivandets (och matlagningens!) begåvning. Tack för att du delade med dig av din personliga och svåra resa, då din berättelse är oerhört betydelsefull. Jag tycker inte att livet var särskilt kul när jag var 24. Trodde aldrig att det skulle bli det heller. Men nu när jag är 35 och både har funnit min stora kärlek, blivit stolt mamma till Vera och dessutom bejakar mitt matintresse genom bloggen så blir livet bara roligare och roligare. Stort grattis på födelsedagen och din kaka är to die for! 🙂 ❤

  13. Kära Alexandra! Först och främst stort grattis på din stora dag! Jag har läst hela din berättelse och naturligtvis också förstått hur du haft det genom andra hintar du gjort. Du skriver otroligt medryckande och man känner allt du skriver. Bär med dig dina kloka lärdomar och kom ihåg dem även de dagar då du tvivlar på dem. Kom ihåg att du i ALLA lägen verkligen är Good Enough. Varm Kram!

  14. Ett sent men inte desto mindre stort Grattis på din dag! Vad fint av dig att dela med dig av din gripande livshistoria. Nu önskar jag dig att denna födelsedag ska bli den första i en låååång rad lyckliga år och födelsedagar, för det är du värd! kram
    & btw kakan ser galet god ut!!

  15. Stora kramar på din Födelsedag! (Även om det blev en dag sent 😉 ) Hoppas att ni hade det mysigt med middagen. Härligt med vänner som överraskar på så fint sätt 🙂

    Kramar från Louise

  16. Grattis i efterskott! Det låter som du fick en härlig födelsedag, hoppas överaskningsmiddagen vart god 😀
    Denna kakan såg ju riktigt god ut med!
    sv: Ja visst är snickerskakor farligt goda 😀

  17. Oj vilken mumsig kaka!!
    Och Grattis för jag förstår att du fyller år idag, hoppas du haft en riktigt bra dag =)
    Kul att du hade hittat till min blog med!

  18. Vad glad jag blir över att du mår bättre. Jag kan inte påstå att jag haft det så kämpigt som du men jag blev mobbad under 4 år från årkurs 6-9. Det var en kämpig period och den har lämnat spår som är svåra att läka. Samtidigt så växer man och blir starkare när man varit med om något jobbigt. Jag förstår att det tagit lång tid för dig att komma dit du är idag och jag vill bara säga att det är beundransvärt av dig. Din blogg är fantastiskt inspirerande och du verkar vara en helt underbar människa. Många kramar från mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s