Bärig banoffee pie

Hoppas ni alla har haft en härlig helg – ja, en härlig vecka faktiskt, för ungefär så länge har ni fått vänta på denna sena uppdatering. Det är mycket på gång just nu i livet, komplett med garageloppis hela helgen (där bland annat mitt gamla dockskåp rök för en hundring), blandat med en hel del packning, slängning, organiserande och planerande. Nu är det bara några få veckor kvar tills mina föräldrar flyr barndomsstaden för en nystart närmare Stockholm, och jag kan inte låta dem packa själva eftersom de är väldigt duktiga på att slänga sådant som jag är nostalgiskt fäst vid (visserligen har jag en tendens att tårögt hänga mig fast i varje litet godispapper eftersom ”jag kommer ihåg när jag fick det här!!” men det hör inte hit…)

I söndags kände jag att allt hårt arbete behövde belönas på något sätt – gärna riktigt smarrigt och aningen kaloririkt – men tiden fanns inte riktigt på min sida. Därför sneglade jag åt de färska bär som köpts hem (direktimporterade från Egypten – ajajaj) och mindes burken med dulce de leche som jag kokat för ett par dagar sedan och behövde använda upp. Varför inte en banoffee pie, en lite bärig sådan?

***

Det bästa med en banoffe pie (ja, förutom smaken då förstås!) är att den är en relativt snabb efterrätt att fixa ihop – i alla fall om man har en färdigkokt burk dulce de leche hemma som bara står och gosar till sig utan ett egentligt syfte. Då är det bara att fixa en botten, breda över dulce de lechen, garnera med banan (och/eller vad som helst som är fruktigt eller bärigt egentligen, men jag skulle undvika tomat och sånt om jag var du) och vispa grädde att toppa skapelsen med! Helt ärligt, det ÄR inte svårare än så!

Jag hade lite smul kvar efter bottenfixet, så jag strödde över det allra sist, tillsammans med en rejäl dos kanel. Valfritt men trevligt 😉

***

Banoffee pie

Ingredienser
(1 form – ca 24 cm)

ca 12 digestivekex (jag använde Göteborgskex ekologiska)
75 gram smör

1 burk dulce de leche (sötad kondenserad mjölk – 400 ml – kokt i ca tre-fyra timmar)
1 banan
valfri mängd blandade bär
3 dl grädde – 40%

ev. kanel och smul från bottenskapandet

***

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en form, hur den ser ut spelar ingen större roll, bara den är ugnsfast.

Lägg digestivekexen i dubbla plastpåsar och banka på tills kexen smulats sönder (ta ut alla aggressioner här, så slipper du dem senare i livet). Smält samtidigt smöret i mikro eller på platta.

Blanda kexsmulet med smöret i en bunke och tryck sedan ut blandningen i botten på formen. Blir det något smul över kan det användas som garnering senare (eller ignoreras).

Grädda i ca 10 minuter. (det går att strunta i gräddningen och fortsätta direkt till dulce de lechen för en riktigt snabb variant, vilket jag gjorde denna gång – dock håller inte bottnen ihop lika bra)

När bottnen svalnat kan dulce de lechen bredas över. Var försiktig om den är hård så bottnen inte förstörs (tänk limpmacka och kylskåpskallt bregott så förstår du vad som kan hända!). Det gör ingenting om lagret inte blir jämt och slätt, det är bara gott!

Skiva bananen och skölj bären om du vill använda sådana (om inte kan fler bananer behövas). Dekorera dulce de lechelagret med banan och bär – var hur kreativ som helst – det kommer inte synas ändå 😉

Vispa grädden och häll/bred över. Hur är upp till dig.

Har du bottensmul kvar kan den spridas över. Kanel passar också att toppa med.

Servera och fröjdas över hur duktig du varit!

Annonser

Dekorerad chokladtårta och några nyhetstips!

Först av allt måste jag få dela med mig av tårtan som bakades i fredags, då två vänner till mig ville bjuda på en sådan under kvällen. Vi var på väg till en fest för en nybliven 20-åring, så det var ju otroligt passande att vi stod för en! Jag tog mig friheten att bestämma tårta och fyllning själv, men de båda herrarna som stod för initiativet var de skarpa hjärnorna och skaparna av dekoreringen.

Själva tårtan bakade jag efter ett amerikanskt recept som var helt okej, men den blev aningen torr kan jag tycka (vilket ofta är ett problem med just amerikanska tårtor) så jag nöjer mig med att länka till receptet här. Det som är trevligt med amerikanska recept är annars höjden på bottnarna, de blir fina att se på om inte annat!

Fyllningen bestod av ett lager dulce de leche och frostingen av chokladganache (grädde, choklad och florsocker). Ja, och så blev det non-stop som dekor, väldigt tjusigt 🙂

***

Och eftersom jag inte vill lämna er med endast ett länkat recept så kan jag också passa på att berätta för er om de nyheter jag fått nys om nu när 2012 gått av stapeln och Marabou igen tagit över marknaden!

Förutom Marabou Mandelsplit som jag redan gett er mitt smaktest på, har Marabou också en större kamrat på lut till alla er lakritsälskare:

(googlad bild)

Marabou Black (och inga skämt om rasdiskriminering nu tack, jag kommer ihåg uppståndelsen runt 88an black för ett par år sedan). Helt enkelt choklad med saltlakrits i, kan det vara något tro?

Dessutom har vi en lite mindre nyhet som jag hittade ett smaktest på hos mörk o mat (som också bilden kommer ifrån):

Marabou Starbar. Uppenbarligen handlar det om ”Peanutty caramel crumble” och jag kunde inte vara mer exalterad! När jag bodde i USA lärde jag mig att älska jordnötsmör och jag har ofta undrat varför vi inte har gottigheter som Butterfinger (som den här verkar likna) och Reese’s peanut butter cups här i Sverige. Nu har vi en egen variant! Eller ja, egentligen inte, för jag hittade den variant som är originalet här – men den har jag inte haft turen att prova.

***

Imorgon satsar jag på att besöka tingsrätten på ett studidebesök, sedan tänkte jag försöka uppdatera mig lite mer på vad som händer i bloggvärlden, kanske kan jag göra det med en Starbar i närheten?

Smaktest: Marabou Mandelsplit

Än en gång ber jag om ursäkt för min frånvaro. Jag jobbar på att kunna komma tillbaka till regelbunden postning men livet kommer emellan oftare än vad jag räknar med. Mat lagas, kakor bakas och produkter testas, men ett inlägg hinner sällan skrivas, och jag saknar det något oerhört ska ni veta! Min blogg är viktig för mig, så jag ska försöka bumpa upp den lite på prioriteringsstegen. Vi får se hur det går…

***

Nu har det gått 22 dagar på vårt nya 2012 och i affärerna trängs nyheterna på hyllorna – ja, ett par stycken i alla fall, om man tittar bland gottehyllorna som jag har en tendens att göra vid den här tiden på året! Jag föll som en fura för Marabous senaste lilla skönhet (den lockade mig in i fördärvet med sitt stiliga gröna band med matchande groda i hörnet) vars existens en fin vän till mig glatt meddelade mig om  när hon var ute på äventyr och jag själv satt hemma och beställde böcker för över 2 000 kronor till den nya kursen (dags för ett djupt andetag efter mastodontmeningen). Senare på kvällen fick jag tag på den själv! 20 kronor  fattigare blev jag av 100 gramskakan, men vad gör det när det är en alldeles, splitter ny nyhet?

Och på tal om splitter – Mandelsplit är namnet på detta bidrag till Marabouserien.

Mandelsplit.

Vad tycker vi om det?

Är det bara jag som är oerhört irriterande i min lilla språkvärld eller borde inte split i vårt svensktalande land stavas med två – TVÅ – t:en?

Jo men fundera på det. Namnet börjar på mandel, eller hur? Definitivt ett svenskt ord. Det är inte almond vi talar om, det är mandel. Efter mandel kommer bokstäverna S, P, L, I och T. Något som jag lyckas få till ”spliiiiiiit”. Inte splitt. Spliiiiiit.

Bara för att förtydliga mig själv: jag tycker mycket om banana split. Och jag förstår stavningen där. Jag kommer ihåg päronsplitt från min uppväxt, och jag förstår stavningen där. Det ena är ett engelskt namn på en glass, det andra ett svenskt. Att blanda dem är INTE okej, Marabou. Skäms.

Från klagostund, till smaktest.

Förutom namnet så är jag inte alls emot utseendet på chokladkakan. Den följer strömmen av de andra maraboubitarna, samma sorts tecknade invigning till chokladinnehållet, och ett färgschema som fungerar. Visserligen blir jag lite undrande – handlar det här om en choklad med mandel i, eller är det något roligare vi får lägga vantarna på?

Innehållsförteckningen hjälpte mig snabbt – det handlar om choklad med mandel i.

Nu känner jag mig lite som en hycklare, för jag tycker ofta Marabou har en tendens att slänga ut smaker som är för komplicerade och inte fungerar tillsammans, men handen på hjärtat – har vi inte smakat det här förut? Eller?

Baksidan berättar dessutom för oss att den innehåller i genomsnitt 140 kalorier per portion, och en portion är i detta en fjärdedels chokladkaka – alltså 25 gram. Om det är en rättvis portion eller inte är upp till er att bedöma, är ni sådana som klarar av att äta en halv, halv chokladkaka eller känner ni att när ni väl köper en vill ni äta hela? Det gäller att vara medveten om att de 140 kalorierna automatiskt fyrdubblas till 560 kalorier om man äter hela – och det är helt plötsligt ganska mycket! Om man räknar kalorier alltså, det finns ju många sätt att njuta på 😉

Väl öppnad är chokladen helt slät på ovansidan (förutom de klassiska Marabourutorna), inte en tillstymmelse till mandelbit finns att se där. Den luktar choklad, ser ut som choklad och känns som choklad.

Upp och ner syns även mandelbitarna/flagorna/krosset till. Ja, det handlar nog lite mer om mandelkross, men det är okej, det är inget som jag har någon synpunkt på. Vad jag har en synpunkt på däremot är att  för att vara en choklad med mandel i finns där väldigt lite mandelsmak. Kanske är det medvetet så för att behålla den släta ytan på ovansidan, men varje bit choklad är väldigt sparsamt mandelspäckad. Och vad smaken beträffar, så smakar den… Choklad. Med lite mandel i. Nästan exakt som frukt och mandel – utan russin. jag tycker om frukt och mandel – tant som jag hunnit bli under mina 24 år – men kanske har jag missat något? För frukt och mandel finns ju redan? Eller?

Jag bjöd bort det mesta av min chokladkaka, och samma omdöme fick jag från merparten av de som testade (de som jag lyckades få ett omdöme ifrån – min lillebror bara åt och så var det med det). God, men den finns redan. Och mer mandel tack!

3/5 Marabou. Ett t till, och jag sträcker mig till 3,5.

Kaneldoftande linsgryta för alla!

Okej, jag måste börja med det uppenbara: att ta en aptitretande bild på en linsgryta är ungefär lika lätt som att få min veggostrejkare till pappa att smaka på den – Aint gonna happen (säg det med en rejäl sydstatardialekt för bästa effekt). Så jag nöjde mig med något halvaptitligt, och hoppas att jag har er förståelse ; ) Linser är en sådan där ingrediens som jag kan bli riktigt sugen på! Visserligen får det mig att känna mig som den mest stereotypa vegetarianen någonsin, för tro det eller ej, lins- och böngrytor är inte allt vi köttratare äter, men jag får väl leva med den stämpeln när jag postar inlägg som det här!

Receptet som jag uppfann idag mötte alla mina uppsatta kriterier efter en lång första skoldag för terminen. Viktigast är såklart att det smakar gott, det borde alltid vara prioritet ett, men dessutom är det hälsosamt (massor med trevliga proteiner och fibrer från linserna tex), relativt snabblagat och kräver bara en enda gryta (vilket betyder mindre för mig att diska så här på kvällskvisten). Ja, och så är det veganskt också, och jag försöker vidga mina vyer även åt det hållet (ja, fast linsgrytor gör jag ju för jämnan, så vidga mina vyer gjorde jag väl kanske inte riktigt…). Dock fuskade jag och rörde i en tsk honung tillsammans med de krossade tomaterna – den har jag skippat i receptet för att hålla det veganskt (att byta ut den mot 1 tsk socker går också bra!).

Innan jag delar med mig av receptet vill jag bara skicka iväg ett tack till er som läser – tack för att ni fortsätter titta in trots att det blir lite hektiskt ibland och ett par dagar passerar utan inlägg. Tack för att ni skickar så fina kommentarer och mejl som gör mig ännu mer motiverad till att baka och laga mat och tack för att ni prenumererar! Ni gör mig så glad, så glad ❤

***

Kaneldoftande linsgryta
4 portioner (ev färre om inget äts till)

2 vitlöksklyftor
1 tsk malen ingefära (eller ca två cm färsk, hackad)
1 gul lök
1/2 röd paprika
1 liten morot
1 tärning grönsaksbuljong
ca 2,5 dl gröna linser
1 kanelstång
1 lagerblad
1 pkt (ca 400 gram) krossade tomater
samma paket fyllt med vatten

olja att steka i
salt och peppar

***

Hacka vitlöksklyftorna och fräs hacket i en stor kastrull tillsammans med ingefäran i någon minut.

Fortsätt med att hacka lök, paprika och morot; lägg dem alla i kastrullen och låt fräsa i några minuter till.

Smula över grönsaksbuljongen.

Skölj linserna under vatten (de behöver inte blötläggas), häll sedan i dem i grytan för att fräsa lite grann med det andra.

I med kanelstång och lagerblad, häll sedan över de krossade tomaterna – SPARA PAKETET!

Fyll paketet med vatten och häll i grytan. Jag använde bara en paket vatten, men om det blir för tjockt går det att tillsätta 1/2 till 1 paket till.

Låt alltsammans koka upp, sänk sedan värmen och låt småkoka under lock i ungefär 25 minuter. När linserna blivit mjuka är det bara att salta, peppra och hugga in!

Grytan kan ätas med ris, bulgur eller quinoa om det låter bra, eller som den är, med grönsaker och/eller en bit bröd till.

En award till mig och fler till er!

Idag är en sådan där dag då jag borde sitta med näsan begravd i otroligt intressant studentlitteratur såsom ”Välfärdsstatens skräpvind” och ”socialpolitiska klassiker”, febrilt skrivandes på en hemtentamen med slutdatum fredagen den 13:de (som att jag inte var nervös innan otursdagen kom på tal!) men som många andra säkert kan känna igen sig i: Motivationen är bortblåst för tillfället. Återkom senare. På grund av detta hamnade jag här på bloggen (som jag svurit på att överge tills tentan blivit färdigskriven – oops) och kunde härligt nog konstatera att jag fått ta emot en award! Det är finaste Malin från Malin’s Diner som tyckte att jag förtjänade lite uppmuntran, och det var precis rätt tidpunkt att skicka en nu när jag annars känt mig lite väl loj för mitt eget bästa.

Till Awarden hör en uppgift.
Liebster är ett tyskt ord som betyder ”käraste”
och utnämningen ges endast till bloggar med
färre än 200 följare/prenumeranter .
När man får utmärkelsen ska man göra följande:
Tacka den som gett dej utmärkelsen och länka.
Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna awarden
vidare till och låta dom veta det genom att lämna
en kommentar hos dem.
Till sist hoppas man att dom utvalda vill lämna
utmärkelsen vidare…
.
Klart jag vill länka vidare! Det finns ju hur många bra bloggar som helst som förtjänar buntvis med uppmärksamhet 🙂  Mina fem länkningar går till bloggar som jag är en slavisk följare av. De har personlighet, humor och en hel del grymma recept som fler förtjänar att få dregla över!
.
***
.
Matsafari
(för att hon är en otroligt rolig och härlig person som är värd en flyttgåva i och med hennes byte av bloggplattform)
Tant Gul
(för att varje nytt recept hon postar får mig att dregla okontrollerat)
Esters hörna
(för att Ester och jag är lika gamla och  jag önskar att jag hade hennes kunskap och talang)
Kaffekalas
(för att hennes bilder är out of this world och hennes recept gör mig svag i knäna)
Må gott
(för att bloggen utstrålar genuin matglädje och  är enkel att tycka om)
.
***
.
Tack så mycket för awarden Malin, verkligen fint av dig ❤
.
.

Mozzarellarisotto – att äta och att stava.

Nu har det hänt. Jag som länge hållt mig så långt ifrån detta spektakel som det bara varit möjligt, av rädsla för att sugas ned i träsket och tappa mitt stadiga grepp runt verkligheten. Jag som envist hävdad att det inte finns någon som helst poäng med det och det därför bara är ett aningen mer förfinat sätt än TV att slösa bort min tid (jag älskar ju TV så det var väl inte något väl genomtänkt argument). Jag har nu förstått. Oj, vad jag har förstått.

Wordfeud har knyckt mitt hjärta.

Egentligen är det ju inte så konstigt att jag var negativ förut. Utstött ur gemenskapen som jag var, utan minsta lilla smartphone att stava till endera ”must” eller ”stum” på, och utan någon som helst förhoppning om att få en inom en överskådlig framtid. Dock är jag en ordälskare av rang som mer än gärna tillbringar eftermiddagarna på språkrådets hemsida för att få reda på hur man korrekt säger otroligt viktiga ord som macaron och cupcake på svenska (här måste jag skjuta in att jag inte håller med rådet om att man borde använda ordet muffins eller den svenska formen ”koppkaka” om sin cupcake – det låter ungefär lika aptitligt som fläskläpp) eller hur man skriver bacon  i bestämd form. Spelet alfapet är ungefär det enda spel jag kan ta mig ann med äran i behåll och särskrivningar är det första jag ser när jag får ett papper framför mig, hur mycket text det än handlar om att plöja igenom.

Så när jag nu fått chansen att prova kan jag inte annat än kapitulera för den tills alldeles nyligen så heta trenden och spendera mina dagar i ett dis av stavande och ljudande. Att vi sedan är mitt uppe i att packa (läs försöka förmå oss att slänga anteckningsböcker från andra klass och liknande skatter) inför flytten som sker snart gör inte saken bättre – ett ombonat ställa att fly undan till så fort det går är mer än välkommet (speciellt när det är slavdrivaren min kära mamma som jag spelar mot)!

***

Vad vill jag då bjuda på när inledningen handlar mer om ord än om mat?

Vi återvänder till nyår tror jag, för att få även huvudrätten i receptform, den som hamnat i skymundan då jag postat efterrätten chokladmoussecheesecake och förrätten ugnsbakad brie med fikon redan men inte ens gett er minsta glimt av det jag valde att äta som varmrätt när de andra smaskade oxfilé – nämligen en mozzarellarisotto.

Jo, jag är ett stort fan av risotto i alla möjliga former, jag har ett par stycken alternativ här på bloggen och många fler finns i minnet eller på ”att göra”listan. De kan göras på så många olika sätt men känns ändå alltid lyxiga och lagade med kärlek. För lite omsorg behövs eftersom man måste röra om i grytan mest hela tiden, men det är det helt klart värt för att sedan få smaka av sin skapelse och njuta av resultatet 🙂

Den traditionella versionen använder sig av parmesanost för att göra riset ännu lite krämigare och smakrikare (något som är alldeles fantastiskt gott det också!) men den här gången valde jag att byta ut den mot mozzarella, för att på så sätt få till lite mer ”ostig” känsla. Jag väntade mig små gömmor av smält ost mellan tuggorna och  belönades också med detta så länge som jag inte rörde om i maten alltför mycket, och riset blev krämigt ändå (om man använder sig av något slags risottoris eller möjligtvis råris) så jag tycker absolut det kan vara ett alternativ. Mozzarella är dessutom något lättare att hitta löpefri än vad parmesan är, om ni jobbar på att undvika sådan! Jag toppade min risotto med bitar av stekt svamp och sparris, det behövs inte men passar bra till!

***

Mozzarellarisotto

Ingredienser:
(4 portioner)

1 grönsaksbuljongtärning
ca 1 liter vatten
1 gul lök el. 1 liten purjolök
2 vitlöksklyftor
4 dl arborioris (eller annat risottoris – koktiden och vattenmängden som behövs varierar!) 
1 dl vitt vin
ev. färsk timjan eller salvia (torkad går också bra)
1 paket mozzarella 

Olja att steka i
Salt och peppar 

***

Lägg buljongtärningen i en kastrull och häll över vattnet. Koka upp och låt sedan stå kvar på plattan på svag värme.

Hacka lök eller purjolök fint och vitlök ännu finare. Fräs i olja i en stor kastrull i ett par minuter utan att de tar färg.

Häll i riset med lite salt och fräs några minuter till – försök gärna se till att alla riskorn blir glansiga av  oljan, då blir risotton ännu lite godare!

Blanda i vinet och låt det sugas upp av riset under omrörning.

Fortsätt med 1-2 dl av den varma grönsaksbuljongen och även den sugas upp under omrörning.

Fortsätt så tills riset är krämigt och färdigkokt, med lite kärna – det tar ca 20-25 minuter (arborioris). Finns det färska örter kan de röras ned och koka med de sista 2-3 minuterna.

Smaka av och krydda efter eget tycke och smak.

Hacka mozzarellan i grova bitar och blanda ned försiktigt. De ska fortfarande se ut som bitar och inte smälta ner helt i riset.

Servera så snart det går, gärna med någon form av ”topping” (till exempel stekt svamp och/eller sparris)

Ugnsbakad brie med torkade fikon

Torsdag igen, och min tid som julledig börjar dra sig mot sitt slut. På måndag får jag nästa hemtenta, och veckan kommer därför ägnas åt att få till den så bra som möjligt innan fredagen dyker upp med inlämningstiden i högsta hugg. I nuläget ser jag INTE fram emot den, men den måste göras den också, så det är bara att bita ihop! Dock har vi ju en långhelg att ta vara på innan vecka 2 sätter igång, som jag borde ägna åt studier men som jag kommer ägna åt ungefär allt annat förutom just det 😉 Har verkligheten hunnit ifatt er än? Eller ligger ni lite lågt så här i början av året?

***

Jag kom på att jag faktiskt aldrig gav er recepten på de två rätter som jag serverade ihop med Chokladmoussecheesecaken på nyårsafton, så det är dags att göra det nu innan alldeles för många dagar passerat förbi och nyår plötsligt inte känns så aktuellt längre! Jag var hemma i mitt föräldrahem eftersom det nu är sista gången vi kommer vara där över nyår (en flytt står på schemat i februari) och mina föräldrar festade på både krabba och oxfilé. Köttvägraren i mig gjorde att jag fick hitta på en egen meny, men det hade jag absolut ingenting emot! Därför blev min förrätt istället ugnsbakad brie med fikon och nötter, som jag blev så sugen på efter att ha läst Lindas recept på just ugnsbakad brie. Mitt recept skiljer sig lite grann från hennes, men grundtanken är densamma, en ugnsvarm skapelse toppad med söta fikon och salta nötter som det väller ut varm, härlig ost ur när man skär in i den. Min kära mor åt mer av den än krabban som låg framför henne, så det tar jag som ett gott betyg!

Huvudrätten tar vi nästa gång!
(snacka om cliffhanger!) 

***

Ugnsbakad brie med torkade fikon

Ingredienser:
(3-4 portioner som förrätt)

1 rund Brieost – ca 250 gram (jag använde Kolibrie, både originalet (33%) och lightversionen (11%) fungerar)
100- 150 gram torkade fikon
ca 1 dl nötter (tex cashew (som jag använde) och/eller mandel)
3 msk honung 
1 tsk kanel
1 tsk vaniljsocker

***

Värm upp ugnen till 175 grader och lägg ett bakplåtspapper på en plåt.

Lägg brieosten mitt på plåten.

Hacka de torkade fikonen och lägg i en skål.

Häll i nötterna (Sorten är valfri) i samma skål.

Värm honungen lite grann om du inte använder flytande (det blir svårt att blanda om annars) och häll den över fikon och nötter.

Krydda med kanel och vaniljsocker och blanda.

Skeda skålens innehåll över Brieosten, det gör ingenting om inte allt stannar på osten utan lägger sig vid sidan om.

Ställ in i ugnen cirka 10 minuter, tills den är genomvarm och mjuk.

Servera något avsvalnad men fortfarande varm.

***

 

Brysselkålsratatouille med sting

Vad tänker ni på när ni hör ordet ratatouille? Är ni som jag, så får ni genast upp en bild i huvudet av en liten råtta som sitter under en kockmössa och lagar gudomlig mat, allt väldigt franskt på DisneyPixars engelskspråkiga eller svenskdubbade manér? En härlig liten filmpärla som jag verkligen hoppats att ingen missat! Dock är det ju inte filmen som det här inlägget ska handla om, utan rätten som inspirerat skaparna av filmen till ett sådant långt och krångligt titelval.

Ratatouille är nämligen en av de smidigaste och nyttigaste rätter som man  kan tänka sig! Den tar väldigt kort tid att göra, kan varieras i det oändliga och smakar fräscht vad man än parar ihop den med, oavsett om man är vegan, vegetarian eller vanlig dödlig. Originalversionen består oftast av lök, aubergine, zucchini, paprika och tomater i någon form, som fräses, kokas och blandas en stund innan rätten är färdig att ätas! Så smidigt är det, och ännu bättre kan det bli genom att man plockar alla de stumpar av grönt som ligger i kylen utan att göra någon som helst nytta. Det var så jag kom att tänka på att jag ville göra en, för att där fanns en halv zucchini och en halv påse rejält trista brysselkålshuvuden som behövde lite omvårdnad, gärna pronto och på en gång. jag lade också till haricots verts utöver lök och paprika, och resultatet ser ni här – gott både på LCHFvis genom att ätas med en köttbit (inget jag förespråkar, som ni säkert vet) eller på pasta med en god sallad till. Det finn nog lika många användningsområden som varianter, och inget är rätt eller nödvändigtvis fel.

Och du, namnet ratatouille påstås ha kommit till genom användningen av det franska ordet touiller – som betyder röra om – och uttalas ungefär rattatoi. Så nu är det bara att glänsa framför familjen när grytan sätts fram – god, snabblagad, fräsch mat MED ett snofsigt namn du uttalar perfekt – kan det bli mycket bättre?

***

Brysselkålsratatouille

Ingredienser:
(4 portioner)

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
ca 10-15 brysselkålshuvuden
1 paprika (min var röd)
1/2 zucchini
1 näve haricots verts, ca 10-15 stycken (jag använde frysta, vilket gick bra)
1 paket krossade tomater (ca 400 gram)
1/2 dl vatten
ca 1-2 tsk sambal oelek
ev 1 tsk honung (byt ut mot 1 tsk socker om du är vegan)
färsk eller torkad oregano (timjan går också bra)

olja att steka i
salt och peppar

Skör löken i bitar och hacka vitlöken. Fräs dem båda försiktigt i olja i en stor kastrull.

Dela brysselkålshuvudena på mitten, skär paprikan och zucchinin i bitar och dela haricots vertsen på mitten. Lägg i och låt fräsa med efterhand som de är färdiga, glöm inte att röra om då och då.

När allt fräst tillsammans någon minut; häll över de krossade tomaterna och vattnet.

Tillsätt sambal oelek och honung (eller socker).

Låt koka ihop i cirka 15 minuter, tills allt är mjukt men inte sönderkokt, rör om med jämna (eller ojämna) mellanrum.

Salta, peppra och krydda efter smak. Prova samtidigt om mer sambal oelek behövs, det där varierar från person till person.

Servera med vad som helst, till exempel med pasta och en god sallad som jag gjorde!

Challenge accepted!

På självaste nyårsafton blev jag utmanad av fina bloggen vardaxlyx (där bloggerskan är en FENA på att baka macarons, kika in så får ni se!) att svara på ett par frågor, och den utmaningen tänkte jag anta nu! Vem vet, ni kanske till och med tycker det är lite trevligt med frågor och svar? Jag kan tycka det i alla fall, men så älskar jag att fylla i sådant här också, man inser nästan alltid något nytt om sig själv som man inte observerat innan.

Det här blir ett riktigt egoinlägg, ett sådant som jag ofta försöker undvika. Det får bli så, den här gången, ibland måste man få fokusera på sig själv också 🙂

***

1. Vad gjorde du för ca 10 år sedan?
Då var jag nybliven 14åring och gick i åttan. I början av året blev jag tillsammans med min första pojkvän (han kom med rosor på alla hjärtans dag) och livet kickade igång på riktigt – på gott och ont.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?

Gick och funderade på om det där med en matblogg kanske skulle vara någonting för mig, fast den kom ju inte igång förrän i februari. Ibland krävs det lite mer mod än vad man har för tillfället 😉 Mådde hyfsat bra, efter en lång period av att ha haft huvudet under ytan och såg fram emot vad 2011 skulle komma med! det blev ett härligt år, kan jag meddela så här i efterhand.

 Precis på dagen kan jag berätta att jag bakade en chokladfudgetårta, som jag inte har lagt upp receptet på. Så här såg den ut:

Skulle ni vara intresserade av receptet så är det bara att säga till 🙂

3. Fem snacks du gillar?

* Naturgodis, speciellt jordgubbar i yoghurt och kaneläpplen ❤

* Torkad frukt – särskilt mango, päron och fikon.

* Choklad i alla former, gärna sorter jag inte provat innan.

* Edamamebönor! Har du inte provat så gör det, bara att koka och poppa ut ur skalet. Lite flingsalt, lite smör och du har VÄRLDENS godaste snacks ❤

* Räknas te? Jag är inte så snacksig av mig, men te dricker jag gärna.

4. Fem sånger du kan hela texten till?

* The Rose – Bette Midler, som har en otroligt tänkvärt text. Jag har skrivit av den otaliga gånger på alla möjliga ställen.

* Die Mauer – Ebba grön, på grund av en musikvideo vi tvingades göra på musiken i gymnasiet, där jag var den som sjöng.

* Good Enough – Darren Hayes, som var min absoluta favoritsång i flera år.

* Det Vackaste – Cecilia Wennersten, den sång som jag sjungit flest gånger på auditions och liknande, den passar mig röstmässigt, till skillnad från många andra.

* Not too late – Three days grace , jag levde på deras musik rätt länge, de kan det där med att beröra.

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär?

* Betala av studielånet – CSN has me in chains for life!

* Unna mina föräldrar någonting de verkligen vill ha men inte har råd med – som en lägenhet utomlands eller något.

* Resa mycket, med vänner jag betalar resan åt (vi sa MÅNGmiljonär!)

* Se till att jag har precis ALLT som jag tycker mig behöva i mitt kök.

* Bosätta mig i MI, USA, där jag mår som allra bäst.

6. Fem dåliga vanor?

* Stannar gärna uppe för länge på kvällen och sover alldeles för länge på morgonen

* Envis som synden – har jag rätt så har jag rätt, och då har jag svårt för att ta in andras åsikter.

* Lite väl överempatisk – helst skulle jag inte vilja skada minsta lilla myra, och alla är värda minst 78 chanser, oavsett vad de gjort tidigare.

* Funderar och tänker alldeles för mycket, på allt, speciellt på risker, där jag har minsta lilla chans att bli skadad eller – ännu värre – dö. Som att åka bil till exempel – LIVSFARLIGT!

* Otrolig perfektionist som har svårt för att ta kritik i alla former (har dock jobbat med det och känner mig mycket bättre på att tackla det nu)

7. Fem saker du gillar att göra?

* Laga mat och baka

* Blogga och läsa andras bloggar

* se på film (efter film efter film)

* Umgås med familj, vänner och hund.

* Resa och uppleva nya kulturer och nya sinnesstämningar. Jag är så fascinerad av hur olika folks inställning är till livet och till omvärlden baserat på vart de bor!

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i/eller köpa?

* Onepiece!! De är säkert mysiga, men tyvärr gräsliga.

* Foppatofflor, som jag ännu inte lärt mig att ens acceptera som godkända klossar att ha på fötterna.

* byxor med ord som ”cutie” eller ”juicy” skrivet över rumpan.

* Träningsoverall matchande min pojkväns (om det här någonsin händer är jag hopplöst förlorad, dock har jag ingen pojkvän just nu, så det är än så länge ingen risk)

* Gummistövlar, jag tycker de är så otäcka att sticka foten i!

9. Fem favoritleksaker?

* Laptop – med internet såklart, annars är den inte fullt lika rolig!

* Kamera för alla bilder jag tar, jag är en sådan där jobbig typ som gärna tar kort på ALLT.

*Iphone  – som jag precis fått. Hur har jag klarat mig innan??

* Elvisp – gör allt oändligt mycket lättare

* Stavmixer – perfekt till allt från vegetariska biffar till soppor

***

Tanken är nu att jag ska langa utmaningen vidare till tio FEM andra fina bloggare som jag vill veta lite mer om. Dock är det ABSOLUT ingen fara om ni inte vill besvara frågorna, jag förstår helt om ni inte är intresserade av sådana här utmaningar. Tänkte ändå ge er en länkning, om inte annat, det kan ju vara trevligt såhär i början på det nya året 🙂

10. Fem personer jag vill se göra denna utmaningen?

* Amy´s piece of cake  – såklart, hon är mig så kär 🙂

* Milk, chocolate and cookiesen väldigt flitig bloggerska!

* Sofia bakar – som man blir så glad av varje gång man hälsar på!

* Lorissa Lovebomb – Härlig vegetarian full av bloggenergi 🙂

* Mymic bloggar om allt hon känner för på sitt eget kluriga vis.

Årets första dag firas med förra årets sista bakverk: Chokladmoussecheesecake

Och nu är det alltså 2012 mina vänner; dagen mötte mig med regnrusk och mysbyxor. Vad är då bättre än att smyga ut på internet och läsa alla härliga inlägg om hur nyårsaftonen blev för er andra? Först måste jag dock välja tapeter och fixa lite detaljer inför mina föräldrars kommande flytt. Att det ska vara så svårt att plocka ut en tapet! Det finns ju miljoners miljoner olika att välja mellan, och jag velar fram och tillbaka flera gånger om dagen. Blå? Grön? Enkel? Detaljerad? Blommig? Randig? Fondvägg? Enhetlig? Det här är ju ett helt företag! Det får bli min prioritet denna första dag på det nya året.

***

Hemma i mitt barndomshem firade vi gårdagen på låg skala, genom att ha filmmarathon och äta en lagom avancerad trerättersmeny. Vi såg Smurfarna som en mjukstart, sedan ökade vi pulsen med den nyaste Apornas planet för att sedan ringa in nya året framför King Kong. Passade mig utmärkt; speciellt eftersom jag kunde förbigå champagnen och istället dricka en välförtjänt Pina Colada – direktimporterad från Systembolagets alkoholfria hylla! En otroligt spännande flaska med en blandning av ananasjuice och kokosmjölk i; som visserligen var söt i överkant men verkligen levererade den rätta känslan av medelhav kring tolvsnåret! Med is i blev den dock mycket bättre, det spädde ut den alldeles lagom. Och visst, det söta kanske balanseras ut av alkohol om man har sådan i, men det valde jag att låta vara, nöjd som jag var ändå!

***

Som avslutning på trerättersmiddagen bjöd jag på ett bakverk jag sneglat åt ett tag nu men inte fått tid eller tillfälle att prova på: en Chokladmoussecheesecake (23 bokstäver var det ja, en munfull att både skriva och äta!) gjord i fyra olika lager. Först en botten av oreokakor, följt av ett cheesecakelager, sedan chokladmousse och allra sist ett täcke av chokladganache. Serverad med grädde, jordgubbar (importerade från Egypten, jag skäms nästan lite av mitt ickeekologiska handlande där!) och physalis lutade vi oss tillbaka med uppknäppta byxor efteråt (ja, eller, jag hade kjol, men i teorin) och mådde riktigt, riktigt bra. Idén kom ursprungligen ifrån bloggen mangio da sola , som jag hittade av en slump under en av mina receptsökningar ute i etern. Väldigt trevlig sida, väldigt trevligt recept! Dock satte jag ihop ett eget recept, som resulterade i samma sorts kaka till slut. Jag gjorde dessutom alla mina steg på en och samma dag, vilket gick bra, men att göra lager 1 och 2 dagen innan är nog en fördel.

Här kommer min version:

***

Chokladmoussecheesecake

Lager 1: Botten

två paket oreokakor (ca 28 kakor)
50 gram smör

Lägg kakorna i en påse (jag dubblade påsarna för att vara på den säkra sidan) och krossa dem med ex. en kavel.

Smält smöret och blanda med smulorna. Tryck ut i bottnen på en springform – ca 24-26 cm.

Ställ in formen i frysen inför nästa lager.

***

Lager 2: Cheesecake

2 paket philadelphia (eller liknande cream cheese) – 2×200 gram
1 1/2 dl strösocker
1 nypa salt
1 rågad tsk vaniljsocker (eller 1/2 tsk vaniljpulver)
2 rumsvarma ägg (gärna ekologiska)
1 1/2 dl vispgrädde

Sätt ugnen på 175 grader.

Lägg philadelphiaosten i en bunke och vispa med elvisp tills den blir riktigt mjuk.

Sluta inte vispa, men tillsätt socker och salt. Fortsätt vispa i ett par minuter till, smeten ska vara mjuk och lätt. ‘

Tillsätt äggen ett och ett, vispa ordentligt mellan varje.

Sluta vispa och blanda i grädden med sked eller slickepott. Se till att röra om i bottnen också, så all smet är slät och välblandad.

Tag ut formen ur frysen och häll smeten över bottnen. Ställ in i ugnen i ungefär en timme och en kvart,+/- 15 minuter eller tills cheesecakesmeten stelnat och fått lite färg. Hur lång tid det tar varierar mellan olika ugnar, så titta efter då och då.

Låt kakan svalna i rumstemperatur och ställ sedan in i kylen i ett par timmar, eller över natten.

***

Lager 3 – Chokladmousse

200 gram mörk choklad (jag använde 80%)
3 äggulor
ev. 3 msk socker (jag strök detta då LCHFpappa ville smaka moussen)
3 dl grädde

Smält chokladen försiktigt i mikro, på platta eller i vattenbad. Låt svalna ordentligt (annars kan gulorna i äggen koagulera).

Vispa äggulorna (med socker om du vill) tills krämiga och ställ åt sidan.

Vispa grädden ganska löst och ställ åt sidan.

Blanda försiktigt ner den smälta, avsvalnade chokladen i äggsmeten.

Vänd ner den vispade grädden lite i taget, tills allt är blandat.

Bred ut moussen över cheesecakelagret, som måste vara HELT avsvalnad.

Täck med aluminiumfolie och ställ in i kylen ett par timmar, eller i frysen upp till en halvtimme (inte längre) i väntan på nästa lager.

***

Lager 4 – Chokladganache

1 dl grädde
100 gram mörk choklad (jag använde marabous mörka, som inte är riktigt 70%)
ev. en skvätt kallt kaffe (jag uteslöt det)

Värm grädden i en kastrull tills den NÄSTAN kokar och dra av den från plattan.

Lägg i chokladen i bitar, vänta någon minut och rör till en jämn smet.

Blanda eventuellt i kaffet.

Låt svalna en stund och bred sedan ut den över den kalla moussen på kakan. Jag gjorde detta INNAN jag tog bort springformen, det kan säkert göras efter också, om man vill täcka kanten, eventuellt kan en sats ganache till behövas.

Ställ kallt en stund till, tills ganachen stelnat, och servera! Den håller sig bra i kylen i ett par dagar också, vilket är bra, för det är en mäktig cheesecake vill jag lova 😉