Uppdrag sparrispaj!

Kan ni tänka er att det redan är slut på denna korta månad? Två hela månvarv har passerat sedan det firades nyårsafton och förra årets synder är långt borta! Tur då att vi fick oss en extra dag i år att få lite gjort på, hur skulle vi annars hinna med?

Jag, till exempel, skulle inte ha hunnit med att baka denna sparrispaj  om det inte funnits en 29 dag i årets februari månad. Och det vore synd, då den bakades av en alldeles speciell orsak. Det är nämligen så att den fina och flitigt uppdaterade bloggen Fika med Elenore nyligen har kommit på en av tidernas bästa idéer! Hon utmanar nämligen alla som känner sig träffade att använda de trevliga kokböcker som ofta samlar damm hemma i hyllorna lite mer. Varje månad presenterar hon ett tema, och alla matglada kan leta upp ett recept i en kokbok som passar in, laga rätten och länka inlägget till hennes blogg. Vips får vi där hemma massor av härliga tips på både maträtter och matböcker. Låter inte det fantastiskt bra?

Utmaningen den här månaden var att baka en paj, matpaj eller dessertpaj fick vi välja själva och vilken bok receptet kom ifrån likaså. Mitt val föll på en matpaj då det är något av det godaste jag vet – närmare bestämt en sparrispaj med parmesan. Receptet kommer ut den väl valda kokboken Pajer ur serien Allt om det goda. Om jag inte minns alldeles tokigt så fick man den här delen i serien genom en kvällstidning för ett par år sedan och efter det erbjöds man köpa resterande delar varje vecka ett tag framöver. Snål som jag är plockade jag på mig den här delen och ratade de andra, men det är en mycket trevlig bok så jag hade inte tackat nej till fler delar i serien nu i efterhand! Förutom ett avsnitt med vegetariska pajer (som jag hämtade sparrispajen ifrån) finns det fisk- och skaldjurspajer, kött- och kycklingpajer och dessertpajer att sukta över.Har ni den liggande hemma tycker jag ni kan bläddra igenom den någon dag 🙂

***

Så här i efterhand har jag ett par pekpinnar innan ni får receptet av mig. I mitt tycke var det ett ägg för mycket i receptet – pajen blir lite mer åt omeletthållet än vad jag personligen gillar och parmesanosten försvann lite smakmässigt. Dessutom råkade jag grädda min i 225 grader istället för 200; därav den ”intensiva” färgen. Håll er till 200 grader och plocka bort ett ägg så blir pajen ännu lite bättre!

Förutom att byta ut lite av vetemjölet mot grahamsmjöl och hälften av sparrisen mot broccoli (ena halvan fick bli sparrispaj och ena halvan broccolipaj) så följde jag pliktskyldigt receptet, som jag också skrev nedan [med mina egna kommentarer i klamrar]. Det var helt enkelt inte min sak att börja mixtra med innehållet den här gången, utmaningen var ju faktiskt att följa ett recept, inte att omarbeta det. Jag tror jag måste öva på det lite till 😉

***

Sparrispaj med parmesan

Ingredienser:
(6 portioner)

 4 dl vetemjöl [jag använde 2 dl vetemjöl och 2 dl grahamsmjöl]
150 gram smör
2 msk vatten

Fyllning:

500 gram färsk sparris [då jag bara hade 250 gram kompletterade jag med 250 gram broccoli]
4 ägg
2 1/2 dl mellangrädde [eller matlagningsgrädde]
75 gram nyriven parmesanost
1/2 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar

***

Gör så här:

1.

Hacka ihop mjöl och smör, gärna i matberedare [eller knåda med händerna som jag gjorde].

Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop till en fast deg.

Tryck ut den i en pajform, ca 28 cm i diameter.

Nagga bottnen och ställ in i kylen i 30 minuter.

2.

Sätt ugnen på 200 grader.

Förgrädda pajskalet mitt i ugnen ca tio minuter.

3.

Fyllning:

Ansa sparrisen och skär bort den nedersta biten.

Koka sparrisen i lättsaltat vatten ca två minuter [koka med broccolin om du använder sådan].

Skölj den i kallt vatten och låt den rinna av.

4.

Vispa samman ägg, grädde, ost, salt och peppar.

Fördela sparrisen i pajskalet.

Häll på äggblandningen och grädda pajen mitt i ugnen ca 30 minuter.

5.

Servera pajen ljummen med färsk spenat och räkor [eller, som jag, med en blandad sallad och balsamicosirap]

Kladdkaka med cheesecakefyllning

Nehej hör ni; nu är det dags för mig att ta tag i mitt bloggskrivande igen. De senaste veckorna har jag MINST sagt slarvat med allt vad matlagning heter. Det har blivit uteätande alldeles för ofta, och snabblagat hemma (bakpotatis har jag nog ätit fem-sex gånger de senaste två veckorna!) mellan restaurangbesöken. Visserligen har det varit mycket trevligt socialt sett, men jag saknar min tid vid spisen och som bloggare lite väl mycket för att jag ska vara 100% nöjd!

***

Dock har jag bakat och smaktestat en del på sistone, det har bara inte blivit dokumenterat här utan simmar fortfarande omkring i mitt minne (lite som guldfiskar gör, de kommer ingenstans) i väntan på att jag ska dela med mig av det. Som i söndags till exempel; då jag och några av mina fina vänner samlades för en filmkväll komplett med mysfiltar, ostbågar och gigantiska koppar med te. För att inte komma tomhänt (det går ju inte för sig när man ändå har en ursäkt att få baka!) så letade jag upp ett recept på något så spännande som en cheesecakekladdkaka!

Man skulle kunna kalla den det bästa av två världar – den kombinerar nämligen den chokladiga ljuvligheten en kladdkaka består av med det mjuka innehållet i en typisk amerikansk cheesecake. Resultatet blev faktiskt riktigt trevligt! Servera med vaniljglass och/eller vispad grädde för bästa effekt 🙂

***

Receptet hittade jag på tasteline.se men jag skrev om det här nedan efter hur jag gjorde min. Jag ändrade bland annat gräddningstiden för att garantera att den fortfarande är kladdig när den ska ätas, något jag tycker är av största vikt 😉

Använder ni vaniljsocker där hemma rekommenderar jag att ni, när det tar slut, letar upp äkta vaniljpulver i närmaste butik istället! Det är lite dyrare, men drygt då man inte behöver använda lika mycket och det innehåller BARA vaniljpulver – inga tillsatser. Ekologiskt är det också, vilket alltid är ett plus i kanten!

***

Cheesecakekladdkaka
(1 springform, 24-28 cm)

Kladdkakan:
150 gram smör

2 ägg
3 dl socker
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 tsk vaniljsocker)
1 tsk bakpulver
1,5 dl vetemjöl
4 msk kakao

Cheesecakefyllningen:
2 ägg

1/2 tsk vaniljpulver (1 tsk vaniljsocker)
3/4 dl socker
400 gram cream cheese (tex philadelphia)
ev. saften från en lime

***

Värm upp ugnen till 175 grader och ta fram en springform; smord vid behov.

Smält smöret och låt svalna lite grann vid sidan om.

Vispa ägg och socker ordentligt i en stor bunke.

Blanda vaniljpulver (el. vaniljsocker), bakpulver, vetemjöl och kakao i en annan bunke.

Vänd i mjölblandningen i ägg-och sockersmeten och häll i det smälta smöret. Blanda tills allt gått ihop och blivit en smet.

Häll smeten i formen och skjut in i ugnen i ca 10 minuter.

Vispa under tiden cheesecakefyllningens 2 ägg med vaniljpulver (eller vaniljsocker) och socker poröst.

blanda ner cream cheese och ev saften från en lime (den uteslöt jag) tills allt blivit en slät smet, men inte mer.

När kladdkakan i ugnen stelnat i kanterna kan den tas ut och cream cheesefyllningen hällas på. Häll den i mitten så kommer den sprida ut sig inuti kakan.

Grädda i ungefär 30 minuter till. Kakan bör fortfarande vara kladdig i mitten.

Låt svalna en stund och pudra eventuellt över florsocker precis innan servering.

Nu firar vi igen! Ljusa daimbrownies på bloggens 1-årsdag!

Februari har visat sig vara en riktig högtidsmånad här på Kärlek på tallrik! Inte nog med att jag firade 250 inlägg för inte så länge sedan; nu kan jag också stoltsera med att ha en blogg som är hela 1 år gammal! Den 16 februari förra året invigde jag min karriär inom matbloggsvärlden med det här inlägget som visserligen inte innehåller något recept, men som lägger fram anledningen till den här bloggens existens på ett lite sådär halvsnyggt sätt.

Dock fanns bloggen inte på samma adress under den första tiden, det måste jag flika in. Det beror på att jag först startade Kärlek på tallrik på en domän som efter ett par månader kort och gott meddelade att  den skulle läggas ner och att jag fick ta mitt pick och pack för att flytta någon annanstans. Raskt bytte jag adress från daedalsmat.sajto.se till den nuvarande och kopierade över de inlägg som jag redan hade hunnit posta. Detta är anledningen till att många av de äldre recepten inte längre har bilder; de går inte att se eftersom de försvann i och med domänbytet. En dag när jag drunknar i tid så ska jag se till att uppdatera de recepten som flyttades över med bilder som faktiskt fungerar. Fram tills dess kan ni bläddra igenom alla recept från och med slutet av september 2011, de har alla postats på den här adressen och därför kan ni också se bilder av varierande kvalitet på dem!

Eftersom domänbytet inte var ett jag valde själv och eftersom bloggen behöll samma innehåll och stil som den tidigare så väljer jag att ignorera att det någonsin hände och fokusera på min originalfödelsedag.

Som alltså är idag! Hipp hipp hurra!

Jag hade funderingar på att vara lite givmild och starta igång en tävling för att fira lite extra – dock tänkte jag höra mer er därute om ni tycker det skulle vara spännande? Än så länge har det inte blivit några sådana, men det hindrar ju inte att vi börjar nu!

***

Brownies blev det också – dagen till ära! Det här receptet behöver en matvåg för att få till de rätta mängderna; men har du en sådan så är det ett snabblagat recept som inte kräver alldeles för mycket jobb! Jag valde att hacka ner 200 gram marabou daimchoklad i smeten, men vilken choklad som helst går bra, och/eller hackade nötter om du tycker om det.

***

Ljusa daimbrownies

Ingredienser:
(en långpanna – ca 22×33 cm)

30 gram mörk choklad
175 gram smör
100 gram råsocker
240 gram strösocker
130 gram vetemjöl
3 ägg (gärna ekologiska)

ev. 200 gram hackad choklad – ex. marabou daim 

Florsocker att dekorera med

***

Värm ugnen till 175 grader och lägg ett bakplåtspapper i botten på en långpanna.

Smält smöret i en kastrull eller i mikron och häll över i en stor skål. Blanda i den mörka chokladen och låt den smälta några minuter. Rör till en slät smet.

Mät upp sockret (båda sorterna) och vänd i smeten.

Fortsätt med mjölet och vänd i det också.

Knäck i äggen ett i taget och rör tills smeten är jämn.

Blanda ev i den hackade chokladen eller uteslut den.

Häll ut smeten i långpannan och jämna till den lite.

Skjut in i ugnen och grädda i ca 30 minuter – tills den stannat. Vakta så de inte blir för välgräddad, den är godare lite kladdig än torr!

Tag ut och låt svalna, pudra sedan över florsocker och skär upp i lagom bitar.

Gör inte som jag och ät upp alla kanterna för att kakbitarna ändå inte blir fina med dem. Din mage kommer tacka mig för det tipset 😉

Rotfruktsquinoa med avokadoolja och vitlökssmakande bönröra

Alla hjärtans dag är här och det märks tydligt på alla söta inlägg i bloggvärlden (söta på många olika sätt!). Jag har själv stressat i en vecka nu; vi har skrivit uppsats för 4 poäng här på universitetet och dessutom händer allt som bara kan hända runt omkring mig. Det mesta både roligt och trevligt, men mycket blir det, och tiden rinner genom fingrarna. Det enda som ens har liknat alla hjärtans dagsfirande för mig var lite hälsningar på facebook – inte ett enda beundrarbrev fick jag i brevlådan, tänk er min besvikelse! Det verkar som att ingen vet var jag bor 😉

Så istället för att baka något riktigt sött och gott firade jag med potatissoppa som lämnade min mage i uppror. Äntligen har den lugnat ner sig tillräckligt för att jag ska kunna konstatera att jag helt plötsligt inte är så stressad längre och viljan att skriva ett inlägg tog över något alldeles otroligt! Kanske behövde jag ett par timmar i raklångt läge på soffan för att förstå att jag hinner med allt jag vill utan att behöva stressa upp mig själv i onödan?

I vilket fall så lagade jag mig en härlig vegansk rätt häromdagen. Med lite inspiration från det senaste numret av Icas ”billiga veckan” som man lätt kan sno åt sig i närmaste ICAbutik rostades det rotfrukter som aldrig förr här hemma, för att sedan blandas med quinoa.

Och kommer ni ihåg att jag förra året någon gång vann två spännande sorters avokadooljor från Kardemummagumman? Äntligen har jag vågat korka upp (eller ja, den hade skruvkork, men ni förstår principen) en av dem och testade att smaksätta quinoan med den – vilket gick alldeles förträffligt bra! Självklart går det lika fint med olivolja, men har ni avokadosorten hemma manar jag er till att prova! Spännande, avokadoigt (^^) och härligt nyttigt!

Bönröran till är oerhört lättgjord och trevlig som komplement om man tröttnat på kalla såser baserade på tex turkisk yoghurt eller crème fraiche. Vilken sorts bönor som helst går nästan faktiskt, men vissa kanske ser lite aptitligare ut än andra (sneglar åt de svarta bönorna och ryser till lite). Sojabönor använde jag, men jag hade nog velat använda mig av vita bönor, jag tycker så mycket om deras milda smak. Vill man göra röran lite mer spännande är det gott att mixa i soltorkad tomat också. Det blir ganska mycket bönröra, så det som inte går åt till quinoan kan användas till exempel på smörgås eller knäcke istället för hummus  – den håller i ett par dagar i kylen om den är övertäckt.

***

Rotfruktsquinoa 

(2-3 portioner)

1 stor morot
2 sötpotatisar
1 rödlök
1 dl quinoa
250 gram broccoli (jag använde färsk)
ev. saften från en halv citron

olja att steka i och ringla över (avokado-, oliv- eller rapsolja)
salt och peppar

***

vitlökssmakande bönröra

ca 6 vitlöksklyftor
1 burk bönor – ca 400 gram (ex. sojabönor eller vita bönor)
ngn msk citron
salt och peppar efter smak 

***

Sätt ugnen på 225 grader och lägg bakplåtspapper på en plåt.

Skölj och skala morot och sötpotatis (andra varianter på rotfrukter fungerar också bra).

Skär i lagom stora bitar och lägg på plåten.

Skala vitlöksklyftorna och lägg dem lite vid sidan av rotfrukterna på plåten- de kommer användas till bönröran och inte ihop med det andra ugnsrostade.

Ringla över olja och salta, gärna med flingsalt.

Skjut in i ugnen tills vitlöken börjar få lite färg och är mjuk – det tar ca 15 minuter, men ta en titt då och då, brända är de inte så goda.

Tag ut plåten och lägg vitlöksklyftorna i en stor skål.

Skala rödlöken och skär i lagom bitar. Lägg på plåten blandat med de halvfärdiga rotfrukterna och skjut in den igen tills morot och sötpotatis är mjuka, ca 10 minuter till.

Koka samtidigt quinoan efter anvisningarna på paketet (glöm ej att skölja den innan!). Koka också broccolin – delad i mindre buketter – separat.

Blanda de färdiga rotfrukterna med den kokta quinoan och den kokta broccolin i en skål eller form. Salta, peppra, pressa eventuellt lite citron över och ringla avslutningsvis över lite olja.

Skölj bönorna och mixa dem tillsammans med den ugnsrostade vitlöken tills allt blandats ordentligt. Smaksätt med salt och peppar – gärna lite citron också.

Servera bönröran tillsammans med rotfruktsquinoan och njut ❤

 

Inlägg 250! Det firar vi med vit choklad- och jordnötsmuffins!

Tänk! För exakt 250 inlägg sedan hade jag inte en blogg. Bara ett brinnande intresse för vegetarisk mat, en växande passion för bak och en vilja att dela med mig av den begränsade kunskap jag satt inne med. Lite för att få igång självförtroendet i köket också kanske, jag har alltid haft svårt för att tro att det JAG gör kan vara värt något, kan vara BRA nog. En perfektionist av stora mått som aldrig riktigt håller måttet själv.

Jag har fortfarande brister. Mina bilder kunde vara bättre, min tid mer välplanerad så jag hann med mer bloggskrivande och att svara på alla härliga kommentarer, min mat mer intressant, mina kunskaper inte lika bristande. Men så länge som ni läser och uppskattar det jag skriver kommer jag göra ALLT för att dela med mig av det jag kan och det jag lagar/bakar/fixar/funderar på. Av en enda anledning egentligen – jag ÄLSKAR det här. Älskar att skapa i köket, älskar att skriva om det och älskar att inspirera; för det hoppas jag att jag gör.

Om inte annat så ger det mig en anledning att baka något extra då och då, fast jag kanske borde läst ett par kapitel till i kurslitteraturen. Eller prova den där fänkålen för att se om den tilltalar mina smaklökar eller inte (inte, visade det sig, men jag jobbar på det). Det gör att jag varierat min kost ordentligt, tar hand om mig själv och faktiskt äter lagad mat varje dag – för att det är LIVSVIKTIGT.

Ett stort tack för att ni håller mig sällskap här på bloggen ❤

***

Just nu pågår ett grupparbete i juridikkursen jag tar del av; ett PMskrivande som kommer ligga till grund för en del av kursens betyg. Och att dra sig upp tidigt (typ halv NIO) på morgonen för en lång dag på biblioteket är mycket lättare om:

1) Gruppen man arbetar med är en man trivs med (det är den) och

2) Fika finns när blodsockret dippar till.

Och vad vore fika utan hembakat?

Därför blev det att det bakades hemma hos mig igår. Jag hade turen att ha både vit choklad, jordnötter OCH jordnötssmör hemma (eller tur och tur; mitt skafferi är i det närmaste bottenlöst när det kommer till sådana här mumsiga ingredienser) och hittade därför ett spännande recept i en alldeles ny, mycket trevlig bakbok som jag fick PÅ en födelsedagsfest som inte var min egen (det ni!).

Muffins heter boken, Johan Åkerberg heter författaren och vit chokladmuffins med jordnötter blev receptet. Tillsammans med en jordnötsfrosting och fyra olika formar med matchande glitter blev både fikat och firandet av detta viktiga inlägg riktigt trevligt.

Vill ni prova också? Här kommer receptet [med mina egna kommentarer inom klamrar]

***

Vit chokladmuffins med jordnötter och jordnötsfrosting

(10-12 muffins) [jag gjorde 16 mindre]

3 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker [eller 1/2 tsk vaniljpulver]
1 tsk bakpulver
150 gram smör
2 dl strösocker
2 ägg [gärna ekologiska]
1/2 dl mjölk [jag använde grön]
1 dl jordnötter
50 gram vit choklad, hackad

Jordnötsfrosting

100 gram jordnötssmör
100 gram philadelphia [eller annan cream cheese]
1 dl florsocker

***

Sikta mjöl, vaniljsocker [eller pulver] och bakpulver i en bunke.

Vispa i en annan bunke smör och socker vitt och pösigt. Rör i äggen, ett i taget, och avsluta med mjölk.

Blanda i mjölblandningen i smeten [vänd i försiktigt]. Vänd därefter i jordnötter och choklad.

Fyll formarna med smeten [använd gärna en muffinsplåt].

Grädda mitt i ugnen 15-20 minuter [eller 8-10 om du gör dem mindre].

Ta ut, låt svalna, bred på frosting och servera.

Jordnötsfrosting

Rör ihop ingredienserna tills du fått en jämn och fin frosting.

Spritsa eller bred på muffinsen.

***

Bara att servera 🙂

Smaktest: Marabou Starbar

Nu äntligen har jag också både hittat, läst på om och smakat den andra stora nyheten för vårt 2012 – Marabous Starbar. Redan när jag såg den för första gången började jag längta något ohyggligt (ja, MER än vanligt!) efter att få ta mig en noggrannare titt – jag är nämligen svag för jordnöt och jordnötsprodukter i choklad och tycker det är lite dåligt med det här i Sverige. Dessutom är ju förpackningen härlig, tycker ni inte det? Jag blir glad av den! Det där NEWskriket i ena hörnet kunde kanske skippats, men förutom det så gillar jag det här – det är helt uppenbart en choklad som inte ursäktar sig! BIG, BOLD, and BEAUTIFUL  – mycket färg, mycket kitschiga mönster och mycket… mycket av allt, helt klart. Go BIG or go HOME. Den kommer platsa utmärkt i våra chokladhyllor runt om i landet!

Beskrivningen av chokladen inuti är däremot lite luddig – ”Peanutty caramel crumble” står det i miniminitext under STARBARetiketten. Crumble. Crumble som i smulig? Är det alltså smulchoklad vi har att göra med? Men det står ju Caramel också. Som i kola. Det är ju inte så smuligt precis? Och vadå ”peanutty”? Jordnötig? Inte MED jordnötter utan ”jordnötig”. Ja, spännande låter det i alla fall!

Men är det här då en originalidé från Marabou?

Nej, så är det faktiskt inte. Starbar finns redan, och har funnits ett bra tag. Inte i vårt land, men i Europas USA – det vill säga Storbritannien. Jag har själv inte ätit den där, men vårt kära, informativa, alltid lika pålitliga Wikipedia berättar snällt det jag inte vet själv. Star Bar heter den där (innovativ ändring av namnet Marabou gjorde, tycker ni inte?) och det är Cadbury som står för försäljningen. Kan vi skönja ett samarbete här? För Cadbury stod även för den trevliga nyheten här i Sverige inför hösten och vintern 2011 -Chokladbiten Loop . Även om jag tycker det är fantastiskt kul att vi får lite spännande nyheter ifrån andra länder hit till oss i vårt lilla land känns det väl lite tjaskigt av Marabou att inte berätta för oss om att de faktiskt inte står för själva utförandet utan bara distribuerar ett annat företags choklad?

Är ni kaloriräknare? I så fall – look away 😉

Nejdå, kunskap är ju alltid bra att förfoga över. Enligt baksidan på förpackningen så innehåller hela biten 250 kalorier, varav över hälften utgörs av kolhydrater (dvs socker), ca 30% är fett och så hela 10% protein. De andra procenten får vi gissa oss till, de ansågs visst inte vara så viktiga… Inte lysande siffror, men det handlar ju om choklad, ljus sådan till och med, och nyttigt vet vi nog redan att det inte är. Choklad brukar ligga på ungefär 500 kalorier per 100 gram, så det är inga förvånade miner jag gör när jag läser just dessa siffror.

Innehållsförteckningen kanske kan ge oss en bättre bild av vad exakt biten innehåller?

Choklad ska det alltså finnas i paketet – så långt är jag med. Uppenbarligen kola också, och ”rostade jordnötsbitar”. Okej. Så då är det lite som Snickers? Eller? Det är inte den bilden jag har fått av Starbar, att det är en Snickersvariant. Jag tänkte mig mer något liknande Butterfinger – en amerikansk chokladbit som är en riktig smulsensation när man öppnar den; tänk en kexchoklad efter att ha legat i botten på väskan en hel dag. Det här låter ju inte vidare smuligt inte, snarare tvärtom. Lite segt. Kanske knaprigt?

Dock kan jag dela med mig av att den nog inte är lämplig för en endaste allergiker i världen, så mycket allergener som den innehåller! Möjligtvis klarar sig äggallergikerna, men förutom det är både gluten, de flesta sorters nötter, vete och mjölk representerade. Tur för mig att jag är allergifri *pust* Ja, och E-nummer hittar man också ett par, liksom aromer. Mmm… Inte renlevnadskost precis, men igen, det är choklad, vad förväntar jag mig egentligen?

Nämen…! Nu börjar jag bli allvarligt förvirrad här! Först läste jag beskrivningen och tänkte smulig Butterfinger. Sedan läste jag kola och jordnötter och tänkte Snickers. Och nu när jag plockat ut chokladen ut förpackningen ser jag klart och tydligt en lite större version av en Twix – kan ni se det? En av de två ”pinnar” som en Twix innehåller? Då är den kanske mer åt DET hållet, fast med jordnötter? Den luktar gott i alla fall, lite sött och väldigt chokladigt. Lite nötigt också. Ja, som man kan förvänta sig.

Spänningen är oliiiiidlig!

Vi får hugga in, helt enkelt.

Vet ni? Det här var inte alls vad jag trodde det skulle vara! Inte är det en smulig variant på chokladbit som ses vid en närmare inspektion! Inte heller är den Snickersaktigt seg eller Twixigt kexig.  Istället möts vi av en len, söt massa med den utlovade ”jordnötiga” smaken som ser otroligt slät ut i jämförelse med bilden på förpackningen, men som man märker av lite bitar i när man äter av den. Ett lager kola ligger runt massan, och så choklad runt det. Någon direkt motsvarighet finns helt enkelt inte på den svenska marknaden. Låter det lovande?

Det är det! Det HÄR är gott alltså! Massan i sig är rejält söt, kanske lite väl så, den tar över ganska mycket och smakar nästan lite oidentifierbart av jordnöt. Jag hade nog dessutom gärna sett att den hade fler av de där utlovade bitarna i sig, men bortsett från det så njöt jag ordentligt av min Starbar – ja, eller halva, den andra halvan nappades direkt av sällskapet jag fikade med. En halv tyckte jag dock var fullt tillräckligt, kanske hade en hel varit lite söt i överkant. Ja, det låter som att jag är negativ, men jag tyckte verkligen om det här! Den är lite annorlunda, och kittlar smaklökarna lite 😉

Betyg: 4/5 för Marabous Starbar. Ett trevligt tillskott!

***

Ja, och det är helt sant; ni ser inte fel. Chokladbiten är inte ensam på sista fotot! Ett nytt te slank ner i kassen och provades samtidigt  – Vårkänsla från Kahls. Det är dags för lite vårkänslor nu, tycker ni inte det? I det här fallet i form av svart te med papaya, kokosflingor och hallonbitar (ja, kanske inte ingredienser som påminner oss bleka svenskar om våren direkt men det bortser vi ifrån).

Mycket trevligt te som delar samma betyg som ovan – 4/5

Kanelkryddad äppelcouscous när tiden tryter

Fredagen har nått oss igen, och hemma hos mig fanns det inga som helst planer för kvällen att skönja. Efter en vecka av plugg (mer av den varan hade absolut inte varit en nackdel), stressande över resultat och registrering och dessutom extrem så kallad ”rysskyla” som ändå kräver promenader med en viss liten luden, fyrtassad sak så var det bara för mig att krascha i soffan under min älskade värmefilt (har du ingen sådan?! Du vet inte vad du missar!) och tänka så lite som möjligt så länge som möjligt. Ja, varvat med min nyaste kärlek Prison break som får gå varm i DVDspelaren – härligt med serier som man kan nöta i flera timmar i streck!

***

På grund av denna ineffektivitet kändes inte middagslagandet som prioritet ett – men hungern smyger sig ju på ändå till slut, hur länge man än försöker mota bort den! Och är det så att man, som jag, ligger och trycker undan den ett bra tag anfaller den helt plötsligt med full kraft – och då KAN inte middagen gå fort nog! Då är det inte tal om att pilla ihop crêpes med stuvning eller lasagne med två såser, allt som tar mer än några få minuter förpassas till förmån för enkel husmanskost som pizza med hemkörningsmöjligheter och falafel från gubben runt hörnet.

Dock GÅR det faktiskt att laga en härligt hälsosam och precis lika god måltid på så pass kort tid att den där hämtmaten känns makalöst seg och tråkig i jämförelse. I alla fall om du, som jag, inte har något emot frukt i din mat – det råder ju lite delade meningar om ifall det är en lockande idé eller inte – och så länge som du kan tänka dig kanelsmakande doningar även när december månad har passerat. Låter det som en plan? I så fall har jag ett recept för dig!

Eller ja… Det här är nästan inte ens ett recept, så fort och enkelt fixar man ihop det! Kanske skulle man kalla det en fingervisning, för att tillsätta och dra ifrån ingredienser är lite det som är charmen med just snabblagade rätter som denna. Behövs det mer protein? Tillsätt gärna kikärtor innan servering; det är väldigt trevligt till och gör också måltiden mer matig. Nötterna kan helt uteslutas eller bytas ut mot mandelspån, cashewnötter eller skalade pistagenötter. Ja, och orkar du diska även en stekpanna så kan äpplena helt klart stekas till lite i smör innan de blandas ner, men jag satsade på enkelhet deluxe och sträckte mig bara till en gryta.

***

Kanelkryddad äppelcouscous

Allt som behövs för cirka två portioner är:

3 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongstärning
2 dl couscous (gärna fullkorn)
1 äpple (jag använde två då mina var väldigt små)
kanel
ett par torkade aprikoser
en handfull valnötter (eller andra nötter)

***

Låt vattnet koka upp med den halva buljongtärningen.

Blanda i couscousen i vattnet, täck med ett lock och låt stå i några minuter, tills vattnet sugits upp.

Skala äpplet, kärna ur det och skär i bitar.

Vänd bitarna i kanel i en liten skål, tillsätt dem sedan i couscousen.

Klipp i de torkade aprikoserna i lagom stora bitar och avsluta med nötterna.

Blanda, smaka av, tillsätt mer kanel om det behövs och eventuellt lite smör eller olja om du tycker det blir för torrt.

Servera med exempelvis en sallad, broccoli eller som jag vågade mig på att testa – broccolini. Lite som att äta en blandning av vanlig broccoli och sparris, och eftersom båda är favoriter hos mig var det här en riktig fullträff!

Lite mer omsorg över upplägget vore kanske inte helt fel om du är konstnärligt lagd – jag skyller på att jag var hungrig 😉