Späckade chokladmuffins att frossa i!

Förutom hela den här ”älskar-att-baka-och-gör-det-så-ofta-det-går-grejen” som jag håller på med så är jag, tro det eller ej, en ganska nyttig människa. Nu tänker jag inte gå in på hur olika personer definierar just ordet ”nyttig” – det har blivit en hel vetenskap och man kan nu vara både fettskrämd, kolhydratskrämd och allmänt matskrämd – men i (extrem) korthet består min kost mestadels av fullkornsprodukter, ekologiska mejeriprodukter, ekologiska ägg, bönor, linser, ibland quorn/sojaprodukter och alla former av frukt och grönt. Ganska balanserat med andra ord, lite av allt, fem gånger per dag, tre större och två mindre mål. Mitt matliv i ett nötskal (så har det inte alltid varit, men det är en helt annan historia).

Dock finns det ett STORT undantag. Precis det undantag som dagens inlägg handlar om och precis det undantag som jag, och många andra med mig, varmt välkomnar in i mitt liv med (väldigt) jämna mellanrum.

Ja visst har ni rätt:

Choklad. 

Inte bara choklad, jag är svag för det mesta inom bakvärlden för att vara ärlig, men i synnerhet denna läckra, härligt syndiga godsak som lockar så med sin mjuka lena smak och kaloristinna natur – och jag är inte ett dugg ledsen över det! För vad vore livet utan en nygräddad, späckad chokladmuffins att avnjuta med en kopp te då och då? Inte ett jag är kompis med!

Om du har haft det svårt att hitta ett gott recept på dessa härligheter (inte för att bloggvärlden lider brist på dessa 😉 ) så kan jag erbjuda ett här för att göra just ditt liv komplett! Det bockar för samtliga kategorier för syndigt goda bakverk – fluffigt, chokladigt, smaskigt och allmänt härligt – och tar inte många minuter att svänga ihop! Inget smör behövs till dessa då rapsolja används istället (byt inte till olivolja, det har jag en vän som försökte med och sedan åt hon sina muffins som bröd istället) och i nödfall kan den hackade chokladen uteslutas (dock är muffinsen 10 gånger bättre med den!), allt för att göra livet lite lättare när affären ligger för många steg bort.

Jag använde mig av Marabous mjölkchoklad  till dessa bilder och tycker det passar bra, men mörk choklad går absolut det också. Och var inte rädd för kakaomängden, första gången jag läste att det skulle vara 1 1/2 dl i var jag övertygad omatt något inte stämde, men jodå, det ska det faktiskt,  så bara bit ihop och vänta på resultatet!

Det här fick bli mitt bidrag till nystartade My sweet party som helt underbara bloggen Me and my sweets står för!  Jag formligen älskar hennes alla poster och bilder – ta en titt och häng på du med 😀 Temat den här månaden (som tar slut alldeles snart!) är choklad, bästa temat ever!

Hoppas det smakar! ❤

***

Späckade chokladmuffins
(ca 12 stycken)

Ingredienser:

4 1/2 dl vetemjöl
1 1/2 dl kakao
1 3/4 dl strösocker
2 tsk bakpulver
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 tsk vaniljsocker)
1/2 tsk salt
2 1/2 dl mjölk
3/4 dl naturell yoghurt
3/4 dl rapsolja (eller annan olja utan smak)
2 ägg
200 gram ljus eller mörk choklad – grovt hackad

***

Värm ugnen till 175 grader och ställ ut formar, gärna i en muffinsplåt.

Använd en stor sil och sikta ihop vetemjöl, kakao, socker, bakpulver, salt och vaniljpulver i en bunke. Ställ åt sidan.

Vispa ihop mjölk, yoghurt och olja i en större bunke med en elvisp. Tillsätt äggen ett och ett.

Vänd ner mjölblandningen i äggblandningen försiktigt.

Häll i ungefär hälften av den hackade chokladen och rör tills allt precis blandat sig.

Häll upp smeten i formarna och toppa med resten av chokladbitarna.

Grädda i ugnen ca 20 minuter (kanske lite mer beroende på ugn, känn efter med en tandpetare!).

Låt svalna och njut som de är eller dekorera med din favoritfrosting 🙂

Råkostsallad på vårprimörer (eller nötig coleslaw)

Nu, så här på sluttampen av vackra, varma maj månad upptäckte jag att jag ännu inte skickat in något bidrag till fina Eleonores månatliga Kokboksutmaning. Månadens tema är denna gång ”vårprimörer”, och jag ägnade en stund (umm… en ganska lång stund, det är lätt att fastna!) åt att leta igenom mina kokböcker efter ett recept på någon vårprimör som jag hade hemma just idag.   Efter att ha grunnat lite över både sparrisrisotto och morotssoppa föll valet till slut på en fantastisk råkostsallad som är enkel att göra och inte kräver någon som helst ugn- eller spisaction – vilket kan vara skönt när temperaturen stadigt ligger runt 25 varma grader.

Receptet hittade jag i en spännande kokbok jag fick av min mormor för lite sedan, vilken hon i sin tur hittat billigt på en loppis. Råkost heter den, kort och gott, och hör hemma i ”Sarah Browns hälsoserie”. Den är tryckt samma år som jag föddes (det vill säga 1987) så den är gammal och sliten ;). Nu för tiden skulle man kunna kalla många av recepten raw food eftersom det blivit ett allmänt vedertget begrepp, dock är det inte hundra procent råa ingredienser som används, så boken får användas med modifikation om det är en raw foodare som är och bläddrar genom recepten.

Jag fastnade för denna sallad dels för att jag hade både färsk vitkål och färska, härliga morötter här hemma, och dels för att jag tycker mycket om coleslaw vilket påminner en hel del om den här salladen, dock utan nötterna. Enligt receptet ska den serveras med en ”spröd sallad” – jag stekte även en vegetarisk schnitzel att ha till, så min råkostsallad blev mer ett tillbehör än en egen rätt. Den passar säkert bra till grillens alla varianter nu i sommar då den är fräsch och snabbfixad, men den kan absolut ätas precis som den är också – med eller utan nötter.

***

Receptet är kopierat ur boken och mina ändringar hittar ni inom parantes, dock följde jag receptet ganska väl den här gången. Allt jag gjorde var att byta ut salladslöken mot rödlök eftersom det var vad jag hade hemma, och jag använde lättmajonnäs och turkisk yoghurt i min dressing.

Lite flingsalt och peppar senare så är den färdig att serveras, och tar den inte slut samma dag så kan den gott stå och mogna i kylen ett tag till – det mår den bara bra av!

***

Vitkålssallad med yoghurt och senapsdressing

Ingredienser:
(4-6 portioner)

250 gram vitkål, strimlad
125 gram morötter, skrubbade och rivna
50 gram osaltade  jordnötter (mina var saltade)
3 salladslökar, ansade och grovt hackade  (jag använde små rödlökar)

Dressing:

6 msk majonnäs (vanlig eller lätt)
6 msk naturell yoghurt (ex. turkisk)
1 tsk fullkornssenap (jag använde dijon)
salt och peppar

***

Ansa kålen och morötterna. Blanda dem noga med nötterna och salladslöken.

Blanda ingredienserna till dressingen och slå den i salladen.

Servera rumsvarm på en bädd av spröd sallad och garnerad med vattenkrasse.

Persikomuffins till mor och Loreen (om hon vill ha)!

Halleluja vilken firardag vi har fått oss denna söndag! Inte nog med att alla underbara mammor i landet kan få känna sig lite extra älskade just idag (vilket är trevligt bara det) utan finaste Loreen kunde ju inte annat än VINNA Eurovision igår kväll med sin kärlek och sin Euforia! Jag firade kvällen med mojito, te och ett stort bord med godsaker tillsammans med en bunt fina tjejer och kunde inte vara mycket lyckligare över hur kvällen utspelade sig. Bittra minnen dök upp om hur jag, som liten tolvåring, 1999 låg ute i ett tält på baksidan av en väns hus. Födelsedag firades, och vi skulle övernatta ute i kylan samtidigt som hela Sverige tittade på Charlotte Perrelli/Nilsson när hon sjöng oss till seger med Take me to your heaven. Det tog 13 år  för att det skulle hända igen – men Loreen gjorde den långa väntan värd varenda minut!

Innan jag begav mig mot vännen och hennes gottebord var jag så klart tvungen att baka något att bjuda på men ugnen min gjorde det inte helt lätt för mig genom att sätta igång brandlarmet på en endaste gång. Något gjorde att ugnen fylldes med rök – om det handlade om att något dessförinnan läckt ut eller vad vet jag fortfarande inte, men ugnen ville inte sluta ryka och jag ville inte sluta baka.

Till slut fick jag till en kompromiss, efter att ha stängt av ugnen igen, låtit den svalna, torkat ur den och värmt upp den igen, och jag tänkte att jag skulle passa på att prova min nya minimuffinsplåt med plats för 24 små minimuffins. Det är praktiskt att kunna göra små muffins ibland då stora muffins är ganska mäktiga – speciellt om de förvandlas till cupcakes med mycket frosting och liknande. Dock räknade jag inte med att det skulle krävas så lite smet i varje muffinsform som det faktiskt gjorde och resultatet blev att mina kära minimuffins… ja… Inte var de absolut vackraste. Om jag säger så. De pöste ut över sidorna på formarna och växte därför inte på höjden, gör inte det misstaget när ni gör minimuffins nästa gång! Nu måste jag baka ett par snart igen så jag vet att jag kan få till ett par ordentligt…

Smaken var  det i alla fall inget fel på och receptet ska jag självklart dela med mig av till er i det här inlägget, så att ni också kan bjuda på persikomuffins – stora eller små – när ni vill fira något speciellt – eller bara njuta av den somriga smaken av persika i mindre fruktigt format 😉

***

Receptet räcker till ungefär 16 större muffins eller ca 30 minimuffins – jag gjorde en minimuffinsplåt med 24 stycken minimuffins och sedan 4 större muffins i en vanlig muffinsplåt.

Har ni följt mig ett tag vet ni säkert att jag vurmar för att använda rårörsocker i bakverk – ett socker ganska likt farinsocker som ger en härlig smak. Det är inte raffienerat såsom vanligt strösocker och är därför brunare till färgen. Rårörssocker kan bytas ut mot farinsocker eller strösocker om det inte finns något annat hemma i skafferiet.

Jag garnerade mina med rårörssocker på toppen innan jag sköt in dem i ugnen men tyckte inte det behövdes i slutänden. Vill ni kan ni prova, men jag skriver inte med det i receptet.

För att bikarbonatet ska verka i muffinsen måste de ha något surt med i smeten; i det här fallet crème fraichen. Jag hade filmjölk, som också går bra att använda, men byt inte ut den mot mjölk som saknar syra och därför inte sätter igång jäsningsprocessen.

Lycka till och ha en härlig firarsöndag!

***

Persikomuffins

Ingredienser:

3 1/2 dl vetemjöl
1 1/4 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 tsk vaniljsocker)
115 gram rumsvarmt smör (eller margarin)
1 3/4 dl rårörsocker eller farinsocker
1/2 dl strösocker
2 ägg (gärna ekologiska)
1 dl crème fraiche (jag använde filmjölk)
3 dl persikobitar (ungefär 3 stycken persikor skurna i mindre bitar)

***

Värm upp ugnen till 175 grader och ställ ut formar i en muffinsplåt av valfri storlek.

Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat och vaniljpulver/vaniljsocker i skål och sätt åt sidan.

Vispa rumsvarmt smör, rårörsocker/farinsocker och strösocker pösigt i en stor bunke i ungefär en minut.

Vispa i äggen ett i taget och sedan crème fraiche tills allt är blandat.

Vänd i mjölblandningen i äggsmeten och avsluta med att vända i persikobitarna. Blanda tills allt gått ihop.

Fyll muffinsformarna till hälften.

Ställ in i ugnen tills de stelnat (ca 15 minuter för de små och 25 för de större, men tiden varierar lite så känn efter med en tandpetare).

Tag ut, låt svalna och ät som de är eller dekorera med din favoritfrosting!

Kokosrulle med lemon curd och färska bär

Igår var det den 24 maj.

”Jaha” tänker ni säkert. ”Vadå då? Det är den 24 maj varje år vid den här tiden.”

Jo visst är det så kära vänner, och det är faktiskt så att 24 maj är lika speciell varje år! Inte för att det är en högtidsdag på något sätt, eller för att det är en extra rolig dag av någon annan anledning (fast det var ju faktiskt eurovision så lite extra rolig måste jag nog ändå säga att den var) utan bara och endast för att det var den 24.

TJUGOFJÄRDE.

Detta betyder, helt seriöst, jag skämtar inte med er eller far med osanningar, nej, det betyder att det nu har gått hela FEM månader sedan julafton!

FEM månader sedan vi med gott (?) samvete mumsade i oss knäck och pepparkakor för glatta livet, lyssnade på ”Låt det brinna”, tittade på när Kalle än en gång försöker bygga ett hus över en irriterande hackspett och packade ner och upp paket för att överraska våra nära och kära.

Av någon anledning är det just runt den 24 maj som jag alltid kommer underfund med hur otroligt fort det går från att vara kyligt, småsnöigt och vitblekt till att vara grönskimrande och solskenslyckligt ute, och i år märks det av tydligt tack vare en strålande sol som tinar upp våra nordiska hjärtan lite extra mycket.

Och om jag för fem månader sedan inriktade mig på murriga, värmeframkallande, vintriga recept är det idag dags att skicka in mitt bidrag till månadens sötsak, som denna månad har temat sommar. Vad passar bättre än att återuppliva den underbara men ack så underskattade rulltårtan, full av somrig glädje i form av lemon curdblandad grädde och färska hallon? Dessutom vet jag att några av er efterfrågat det här receptet redan när jag postade en bild av bakverket i ett annat inlägg, så jag hoppas att jag i och med det här kan göra alla på ett ännu lite bättre sommarhumör ❤

***

Grundreceptet hittade jag i en av min mammas otaliga veckotidningar och jag kan inte för mitt liv återkalla vilken titel den hade eller vilket nummer det var. Jag, som inte kan låta bli att lägga mig i, lade till en tsk vaniljsocker (mest för att jag förutsatte att det skulle vara med) och smält choklad att ringla över innan servering. Jag använde mig av tinade, frysta hallon till fyllningen men nu när det snart är ordentlig bärsäsong är det helt klart roligare med färska! De kan bytas ut mot vilket bär som helst, om du tycker bättre om blåbär eller skivade jordgubbar.

Lemon curd blir otroligt gott att göra själv om man har lite extra tid på sig innan servering, jag tycker till exempel att Leilas recept brukar fungera bra. Det går också alldeles utmärkt att köpa en färdig burk i närmaste affär, vilket var vad jag gjorde den här gången.

Och hörni! Receptet är faktiskt helt glutenfritt – och ska så vara! Visst är det härligt när fler kan få vara med och lyxa till det med godsaker? För laktosfritt alternativ är det grädden som behöver bytas ut mot en vänligare variant – och titta på både chokladen och lemon curden en extra gång så inga tråkigheter smugit sig in i innehållet!

Lycka till ❤

***

Kokosrulle med lemon curd

Ingredienser:
(1 rulltårta, ca 10 bitar)

3 ägg – gärna ekologiska
2 dl strösocker
3 dl kokos (plus lite extra till efter gräddning)
3/4 dl potatismjöl
1 1/2 tsk bakpulver
ev 1 tsk vaniljsocker
Fyllning
2 dl vispgrädde
1 dl lemoncurd
1 dl hallon (plus extra att dekorera med) 

50 gram mörk choklad (ev. med citronsmak)
***

Sätt ugnen på 250 grader och lägg ett bakplåtspapper i en långpanna.

Vispa ägg och socker i en bunke tills det blivit pösigt.

Vänd i kokos.

Blanda potatismjöl med bakpulver och eventuellt vaniljsocker i en separat skål och sikta ner blandningen i äggsmeten.

Bred ut smeten över bakplåtspappret i långpannan.

Grädda mitt i ugnen ca 5 minuter – det går snabbt, så håll utkik!

Tag fram ett till bakplåtspapper och strö över kokos.

Stjälp upp den gräddade bottnen på det nya bakplåtspappret genom att vända bottnen upp och ner och försiktigt dra loss det gamla bakplåtspappret (evenutellt kan pappret fuktas lite med varmt vatten om det är svårt att få loss från kakan).

Låt svalna helt.

Vispa grädde och vispa sedan i lemon curd.

Bred lemon curdgrädden över bottnen och lägg på hallon.

Rulla ihop bottnen till en rulltårta, börja från långsidan.

Smält chokladen i mikron eller i vattenbad på spisen.

Ringla chokladen över rulltårtan med exempelvis en sked och ställ sedan kallt en stund tills det är dags för servering. Dekorera med hallon, så många som du känner för 🙂

Mumsiga muscovadorutor – snabbt och lätt utan ugn!

Gudars skymning vilket väder vi har fått hörni! Här i Växjö är det verkligen T-shirtväder, och jag spenderar så mycket tid jag kan under bar himmel – fikandes, pratandes, promenerandes och hela tiden njutandes. Det gäller att passa på nu när det går, vi vet ju alla ur en svensk sommar brukar se ut, och inte är det så här inte! Hoppas att ni alla har det lika fint som jag har det här – glädjen solen för med sig är svår att värja sig ifrån ❤

Dock måste jag erkänna att många kvällar den här veckan är bokade, och inte är det av grillkvällar och kubbturneringar! Nej, istället tänkte jag lämna vädret utomhus och fly in till min trogna 28-tummare (som väger mer än vad jag gör och tar upp mer plats likaså) för att inte missa en enda liten minut av underbara eurovision song contest! Ikväll, på torsdag och synnerligen på lördag är det inte tal om annat här hemma, eller möjligen hos någon av mina kära, vissa lika eurovisionförälskade, vänner. Och till ett sådant matigt program måste man ju också ha någonting att tugga på, tycker ni inte?

***

Eftersom ugnsvärme inte kändes alltför lockande bestämde jag mig för att baka något som inte bara är snabbfixat utan också kan göras helt utan ugn. Receptet jag föll för är nästan FÖR snabbt och lätt; det är inte alltid positivt när det kommer till sötsaker 😉 Det enda som kan vara lite av en svårighet är att gå ut och införskaffa ingredienserna om man inte (som jag) har skafferiet hemma fyllt av konstigheter, annars är det mest att röra ihop och skära upp. Inga svårigheter med andra ord! Ett annat plus är att kakan är helt glutenfri och lätt att hålla mjölkfri – ja, till och med vegansk kan den bli om man byter ut smöret mot ett vegetabiliskt margarin!

Muscovadosocker är ett råsocker som finns i en ljus och en mörk version – den första är nästan lite lakritssmakande (bli inte avskräckt om du inte gillar lakrits, det gör inte jag heller) och den senare smakar lite mer åt kolahållet. Leta i bakhyllan bland ex. farinsockret så hittar du det snart.

Jordnötssmör börjar bli lätt att hitta och finns oftast också i bakhyllan. Leta gärna upp en variant som inte innehåller mer än jordnötter och salt – de kan vara aningen dyrare, men du slipper tråkigheter som  härdat palmfett som inte alls är nödvändigt för smakens skull. Vill du hellre använda dig av mandelsmör (som är otroligt gott men aj så dyrt!) så går det hur bra som helst!

***

Muscovadorutor
(en fyrkantig form, ca 20 cm i diameter)

Ingredienser:

50 gram mörkt muscovadosocker 
200 gram florsocker
50 gram rumsvarmt smör (eller margarin)
200 gram jordnötssmör

200 gram choklad (jag använde ljus men tror att en mörk kanske balanserar ut det söta lite bättre. Kolla noga innehållsförteckningen om du vill undvika mjölk, laktos eller gluten!)
25 gram smör (eller margarin) 

***

Tag fram en form, 20-25 cm i diameter och lägg i ett bakplåtspapper.

Blanda muscovadosockret, florsockret, det rumsvarma smöret och jordnötssmöret i en bunke – använd gärna händerna om du vågar 😉 Är det lite klumpar kvar efter sockret gör det ingenting, det blir bra ändå till slut.

Pressa ut blandningen i formen och jämna till ytan lite.

Smält chokladen tillsammans med smöret i en kastrull på spisen eller i mikron. Var noga med att röra, choklad behåller sin form när den blir varm så i synnerhet i mikron är det lätt att missa att den är färdigsmält!

Bred ut chokladen över blandningen i formen och jämna till ytan.

Skjutsa in formen i kylen där det finns plats och låt stå tills chokladen stelnat – det brukar räcka med någon halvtimme.

Tag ut, plocka upp bakplåtspappret med kakan ur formen och skär upp i rutor. Ett tips är att inte göra dem för stora; de är mäktiga, men svåra att lägga ifrån sig!

***

Jag har fått så fina kommentarer med önskemål om recepten till både mina späckade chokladmuffins och kokosrullen med lemon curd från det här inlägget. Frukta inte, det fixar jag 🙂

Ha en härlig kväll nu, oavsett om ni ser på eurovision eller inte!

Matresan Alanya – del 2 av 2

När jag skrivit det förra inlägget fick jag lite trevlig respons som jag tackar så otroligt mycket för. Jag har inte varit så aktiv utanför min blogg (eller på den, för den delen) under denna eller förra månaden, så det värmer att ni inte har glömt bort mig och vad jag har att säga. Stort tack för det, ni gör mig så glad så glad – och fortsättningen på förra inlägget kommer, som utlovat, här 🙂

***

ONSDAG 25/4

Den 25 var en glad dag för alla studenter – studiebidraget kom så här mitt i resan in på kontot, och vi firade det med en lång, solig förmiddag vid poolen.

Nyrika som vi var blev det sedan lunch på hotellet, och för vegetarianen i mig fanns det bland annat två olika sorters vegetarisk pasta att välja mellan. Den ena föll mig i smaken denna dag  – ostfylld tortellini i tomatsås med stekt svamp. Mycket trevlig tallrik med lika trevlig mat – särskilt när killarna betalade lika mycket (16 lira eller ungefär 60-70 kr) för sina ostburgare som såg minst sagt tråkiga ut i jämförelse!

På kvällen valde vi att söka upp restaurangen som en turkisk kille vi träffade på båten tidigare i veckan rekommenderade (och råkade jobba på – vilket sammanträffande 😉 ). Bacus hette restaurangen och killarna tjöt lite av lycka när det visade sig att de också visade kvällens fotbollsmatch. Jag lät dem hållas och placerades med ryggen mot TVn för bästa utsikt.

Förrätten vi bjöds på bestod även den här kvällen av det luftiga brödet (i gigantisk version) med hela fyra olika dippsåser; paprikaröran vi ätit innan och tre olika baserade på turkisk yoghurt (en av dem smakade dock misstänkt likt rhode islanddressing – vilket inte var servitörens version). Ett problem med denna variant på förrätt (eller vinsten med den, beroende på hur man ser det) är att det går utmärkt att äta sig mätt på bara bröd och dippsåser så när varmrätten kommer in krävs det inte mer än ett par tuggor innan man märker att det där med efterrätt – det är det nog inte tal om idag heller…

Denna kväll satsade jag, på servitörernas inrådan, på den turkiska delen av menyn. Min vegetariska grytvariant bestod av blandade, ugnsbakade grönsaker och rotfrukter i en form som gjorde att de fortfarande bubblade i flera minuter efter att jag fick in den. Därför tog den en stund att äta, men vad gör väl det; för bra smakade det absolut! Vid sidan av fick jag även denna gång en tallrik med blandad kompott – en bakpotatis med vitlökssmör, ris, pommes, grönsaker och en tomat formad som en ros. Jag åt grönsakerna och tomatrosen (fast den nästan var för fin för att huggas in på) innan magen sa stopp och matkoman satte in.

Efter en liten stunds vila förkunnade vår vän servitören att vi dessutom skulle få både efterrätt och en drink gratis som tack för att vi kom. Smålänningar som vi är kom vi oss inte för att tacka nej till gratissaker – så in kom en brinnande fågel fenix ovanpå ett fat med färsk frukt – också denna gång förskplockad samma dag. Vi blev serverade mycket av frukten innan jag hann ta ett kort, men ni kan ju föreställa er ungefär hur fatet såg ut med ett par rader frukt till.

Sedan blev det underhållning i form av dans av personalen – något som verkar vara väldigt vanligt i Turkiet. Vilket härligt initiativ, tycker ni inte?! Ren och skär glädje utstrålades under dansandet, alla åldersgrupper var representerade och ingen var varken bättre eller sämre än någon annan, de dansade bara på lite olika vis. Visserligen hade jag skrämt rusat ut med huvudet före om jag skulle ha sökt jobb på en restaurang i Sverige där personalen också väntades dansa varje kväll inför gästerna, men här i Turkiet kändes det verkligen helt rätt!

Raki (den turkiska varianten på ouzo om ni varit i Grekland eller på Cypern) smakades och sex on the beach dracks, sedan följde vi med den vän som visat oss till restaurangen ut för att uppleva nattlivet i Alanya. Tyvärr är jag inte stöpt i en typisk jag-är-ung-och-utomlands-med-vänner-så-jag-super-mig-full-och-dansar-hela-natten-form utan jag tycker mest att dånande musik som dränker alla ansatser till konversation och tvånget att dricka alla drinkar som ställs ner framför en blir uttröttande och ganska så trist, men det var ändå intressant att uppleva staden från detta håll. Nattklubbsgatan sträckte sig längs hela stranden och lockade oss mindre vetande in i sina olika slags fördärv genom blinkande neonskyltar och festliga namn som James Dean och Robin Hood. På den senare hamnade vi, och hem kom vi inte förrän allt stängde vid tretiden och fötterna bar oss hemåt.

***

TORSDAG 26/4

Hela torsdagen gick åt till att sova ut efter gårdagen (för SÅ ungdomliga är vi inte att vi bojkottade sömnen) och fila lite på prutkunskaperna på stan. På kvällen var det sedan dags för dansshow på hotellet, där både folkdansare i olika spännande klädkombinationer och magdansare fanns med.

Jag passade på att föreviga grillbuffén innan det officiellt var dags att börja äta av den eftersom jag inte lyckats med att få några bra bilder av den förra (den såg ut som att en tornado gått igenom den efter att vi ohyfsade turister tagit för oss). Mezabordet var flera meter långt och tronade med säkert ett tjugotal olika rätter och röror, alla kalla (vilket de skulle vara).

Bredvid mezebordet fanns det en liten grillvagn där två trevliga kockar glatt lät mig ta foto efter foto i väntan på att maten skulle komma på plats. Vagnen bjöd, när buffén öppnade, på ris, pommes, kokta grönsaker, kyckling, kött på spett och säkert någon annan variant som jag inte funderade så mycket över tack vare min oköttsliga läggning.

Dessertbordet var tack och lov utökat denna kväll och jag snappade snabbt åt mig en skål med någon form av chokladmousse/pudding att äta ihjäl mig på efter två tallrikar meze.

Att jag inte rullade hem är ett under.

***

FREDAG 27/4

Lunchen denna näst sista dag intogs på hotellet innan vi lyckades hitta rätt stadstur för att ta oss upp till den gamla borg som en gång tronat på bergen mot havet här i Alanya.  svampomelett föll valet på för mig denna måltid och blev glatt överraskad när jag fick in en omelett som faktiskt verkade vara gjord på riktiga ägg (har man varit för länge i USA då man förutsätter att alla omeletter på menyer är gjorda på något slags äggliknande material som studsar lite grann på tallriken?). Kanske inte riktigt värd det vi betalade (omeletter är ju inte jättesvåra att fixa till själv) men tacksamma för att vi blev serverade åt vi glatt ändå.

Utsikten tog nästan andan ur oss ❤

Den glass på Burger King (så kallade BKool) senare styrde vi fötterna mot hotellet för en uppfräschning innan den sista kvällen och därför sista restaurangbesöket i Alanya.

Efter att ha gått igenom en hel drös med menyer med servitörer som erbjöd det ena bättre än det andra i förhoppning om att vi skulle välja just deras restaurang så hamnade vi på Orange, som låg med en fantastisk utsikt över hamnen. Fri förrätt och efterrätt utlovades, och vi tog tacksamt emot.

Den här gången fick vi fyra mindre bröd att dippa i paprikaröra, yoghurtröra och riktigt smakrika oliver att äta i innan maten kom in.

Ännu en turkisk rätt blev det denna sista kväll – jag har riktigt fallit för det här matlagningssättet under tiden jag varit här. grönsaker och potatis i skivor ugnsgratinerade med ost på toppen. Ris och potatisklyftor bredvid. För mig räckte det mer än väl att äta ur formen utan att för den skull lägga till ristallriken på sidan av, men det är ju alltid bättre med för mycket än för lite mat, så jag var nöjd och glad. Mina båda köttätarvänner högg in på fisktallrikar och njöt i fulla drag.

Och så bästa avslutningen på en rejäl måltid, färsk frukt, och upplagd på ett härligt fantasifullt sätt! Vi satt länge och avnjöt efterrätten, tittandes ut över hamnen och gågatan utmed kusten.

***

Lördag 28/4

Sista dagen på hotellet åt vi en snabblunch på hotellet innan vi tog bussen mot Antalya och flygplatsen. Pasta med tomatsås blev det för mig och jag kom fram till att de rätter som jag uppskattat mest på hotellet var helt klart de båda pastarätterna – vackra att se på och goda att äta.

Eftersom bussresan var lång och väntan inte kortare på flygplatsen valde vi att äta på ett hutlöst dyrt Burger King innan flyget lyfte. En vegetarisk bönburgare hittade jag till min förvåning på menyn och ännu mer förvånad upptäckte jag att den var ganska god! I och för sig äter jag aldrig på Burger king i Sverige så jag kan inte uttala mig om menyn här, men i USA har de en vegetarisk grönsaksburgare på menyn så det var vad jag förväntade mig. Dock var nog den här att föredra, även om jag, som fullkornsälskare, gärna sett en fullkornsvariant av brödet till. Pommesen var lite väl bleka och det fanns inga sittplatser att tillgå i den varma lokalen men det var ändå en helt okej avslutning på en fantastisk resa ❤

***

Matresan Alanya – del 1 av 2

Kan ni tänka er att det redan är maj månad? Jag förstår inte vart tiden tar vägen, men den flyger mig över huvudet som så många gånger förut, och jag kan bara följa med så gott det går 😉 Den senaste veckan har jag ägnat mycket tid till att vara sjuk, inte sådär vämjeligt-dödssjuk som man skulle kunna tro av min tystnad, men tillräckligt sjuk för att med gott samvete ha gossip girlmaraton för mig själv ätandes Ben and Jerryglass ur paketen och inte ha en tanke på kaloriinnehållet (kroppen behöver ju extra godsaker när den kämpar mot en sjukdom, eller hur? Eller hur?). Dock är jag så gott som återställd nu lagom till att mina lektioner kommer igång igen efter resa och allt.

Ja, på tal om resa – jag spenderade ju nyligen en vecka med två vänner nere i värmen i Turkiska Alanya. Jag kan inte med ord beskriva hur härligt vi hade det – massor av sol, lagom med god mat, lite shopping när vi orkade, en aning fest och barhäng (som jag kanske inte är jättebra på, jag och min limit på EN drink) och lite turistande till de kulturella höjdpunkter vi hann med. Att folk är så enormt trevliga vart man än vänder sig är också ett stort plus i kanten; jag hade fått höra att det är ett gästvänligt land men inte visste jag att det skulle smyga sig in i hjärtat så lätt som det faktiskt gjorde!

Kameran min följde såklart också med på resan och för er som är sugna kan jag nu presentera en liten snabbsammanfattning på vad man kan förvänta sig att smaka på om man har smaklökar i närhet med mina 😉 Vårt mål för att hålla nere kostnaderna lite var att äta ute en gång om dagen och laga de andra målen i pentryt på hotellet. Vi lyckades väl sådär med den prestationen då det inte är fullt så kul att äta kokta makaroner och ketchup på rummet som det är att välja från en extensiv meny mitt ute i Alanyalivet, men som vegetarian kom jag ändå undan ganska så billigt på de flesta ställen vi besökte. Ofta var det kött, fisk och fågel som kostade, och valde man bort dem var priserna närmast förmånliga. Dessutom bjöds det på förrätt och ibland även efterrätt mer som regel än undantag, så vi tackade, tog emot och åt gott hela veckan igenom.

Nog med inledning; här kommer bilderna:

LÖRDAG 21/4

Vår matresa började på flygplatsen i Malmö, då vi redan innan bestämt oss för att det där med dyr flygplansmat inte var något för oss (för er som undrar varför hänvisar jag till det gamla blogginlägget ”på flyget kan ingen höra dig skrika…”). Visserligen är det ofta kriminellt dyrt på flygplatser också, men det gav oss i alla fall någon form av valmöjlighet.

110 kronor gav mig en vegetarisk enchilada (med en hel låda ost smält på toppen) och min stora last i livet i form av pepsi max. Aningen stark och aningen svårdefinierad i fyllningen men klart ätbar och mätt blev jag definitivt. Småskrattade gjorde jag också när jag såg skylten om att jag kunde ha köpt ett luncherbjudande med samma rätt och en ramlösa för det otroligt besparande priset av 109 kr. Ack, hur kunde jag slösa så och INTE be om att få utnyttja erbjudandet? En krona back fortsatte vi därför resan.

SÖNDAG 22/4

Frukosten bestod av yoghurt från den lokala ICA-affären (med ett systembolagshörn och allt!) och efter det strosades det runt ordentligt för att få en överblick över Alanya.

Dock var vi aningen svårflörtade av de turkiska män som försökte dra in oss på restaurangerna och vi hamnade på något så exotiskt som Domino´s; en amerikansk pizzakedja jag en gång i tiden handlat en hel del ifrån.

Särskilt turkiskt smakade den inte men det gjorde den inte mindre god, ska ni veta 🙂 Min vegetariska variant bjöd på bland annat paprika, tomat, oliver, ”white cheese” som jag antar var fetaosten och mozzarella.

Kvällen spenderade vi på hotellet där de för en slant bjöd på grillbuffé med ett helt bord av meze – det vill säga turkiska förrätter – att smaka sig igenom. Många av dem var också vegetariska, så jag led inte i min köttlöshet.

Mina fotokunskaper imponerar väl föga, men en bild tog jag i alla fall av min tallrik- råkost, turkisk ost, paprikaröra, friterad aubergine och lite annat smått och gott trängdes på den.

Efterrättsbordet imponerade inte på mig, och dessa två varianter lämnade jag näst intill orörda.

Dock inledde jag med en drink, närmare bestämt en strawberry mojito, som föll mig mer i smaken, så det jämnade ut sig 😉

***

MÅNDAG 23/4

Måndagen inleddes med en båttur som visade oss runt Alanyas kust. Mitt emellan spanandet efter piratgrottor och solande på däck blev vi serverade en sorts grilltallrik. Som vegetarian fick jag samma tallrik utan kött, med extra bröd.

Jag har ätit bättre i mina dagar, nöjer jag mig med att säga. Men det var ju ett fint försök!

En glass slank dessutom ner som efterrätt – Cornetto classico choklad närmare bestämt. Mycket trevlig! Och kvällens kokta hotellrumsmakaroner behöver jag väl inte ens dela med mig av… 😉

***

TISDAG 24/4

På tisdagsmorgonen begav vi oss på en oförglömlig guidad tur upp i bergen som omringar Alanya. Utsikten var fantastisk, vägarna fruktansvärt smala och lite väl staketlösa, och de byarna vi besökte gjorde stort intryck i mitt klappande socionomhjärta.

Hos en underbart söt familj fick vi smaka på resans första men inte sista äppelte – något som är lite av en specialitet i Turkiet (helt artificiellt men ändå väldigt gott).

Efter besöket gick vi till familjens restaurang som låg högt uppe i bergen och serverade egenfångad fisk direkt från floden som strömmade rakt igenom byggnaden. Dock äter ju jag inte heller fisk  så jag fick en mycket spännande variant av vegetarisk lunch i form av den kikärtspilaff alla fick till fisken och pommes vid sidan av. Ibland blir jag så in i själen glad av att de gör sig sådant besvär bara för att jag kommer och begär något som inte finns på menyn ❤

För er som vill se fiskrätten så tog jag en smygbild på min kompis tallrik (som den stadsmänniska han är var han inte överlycklig över att den serverades hel men färskare kunde den inte bli i alla fall)

Förrätt fick vi också, den förrätt som bjöds nästan överallt där vi åt och som verkligen tilltalade mig – en stark paprikaröra serverad med vitt bröd.

Och den gudomliga efterrätten bestod av något så fulländat som klyftor av apelsin som plockats från träden några minuter innan servering. Kan det bli mycket bättre? Efter apelsin och en kopp turkiskt te på sött fat var jag nöjd och glad inför den fortsatta resan.

På kvällen stannade vi kvar på hotellet för ännu en underhållningskväll – denna gång i form av magdans och à la cartemeny.

Förrätten bestod av samma sorts röra som på restaurangen tidigare, en annan röra baserad på yoghurt och detta intressanta, och mycket goda bröd, fullt av varm luft som pyste ut när vi började dela på det.

Som huvudrätt fanns det en hel meny av spännande, mer eller mindre exotiska rätter och då vi fegade med pizza föregående dag valde jag nu en turkisk rätt – vegetable casserole kallades den om jag minns rätt, och bestod av blandande grönsaker i en form med ost ovanpå. Till den serverades inte ett tillbehör utan en hel drös – pommes, ris, gratinerad tomat och kokta grönsaker. Mycket trevlig måltid som jag absolut ska efterapa här hemma (eller ja, i alla fall casserolen, tillbehören kändes lite onödiga) 😉

Som avrundning på kvällen blev det fotboll i baren (där hade jag inget att säga till om, så jag vek servetter och språkade med personalen istället) och ett par drinkar kändes som en bra idé.

Jag valde själv favoriten piña colada medan mina två följeslagare valde dels mojito och dels sex on the beach. Trevliga att dricka och att titta på 😉 Särskilt roligt är det att de dekorerade dem alla med gurka för att få tomteblossen att sitta – jag kan berätta för er att gurka med grädde inte är en höjdarkombination, så nu behöver ni inte prova det om det är något ni funderat över…

***

Ett par dagar har jag kvar att visa er, men de tar jag nästa gång – jag ska försöka se till att det inte blir för långt mellan det här och nästa!