Kan ni tänka er att det redan är maj månad? Jag förstår inte vart tiden tar vägen, men den flyger mig över huvudet som så många gånger förut, och jag kan bara följa med så gott det går 😉 Den senaste veckan har jag ägnat mycket tid till att vara sjuk, inte sådär vämjeligt-dödssjuk som man skulle kunna tro av min tystnad, men tillräckligt sjuk för att med gott samvete ha gossip girlmaraton för mig själv ätandes Ben and Jerryglass ur paketen och inte ha en tanke på kaloriinnehållet (kroppen behöver ju extra godsaker när den kämpar mot en sjukdom, eller hur? Eller hur?). Dock är jag så gott som återställd nu lagom till att mina lektioner kommer igång igen efter resa och allt.
Ja, på tal om resa – jag spenderade ju nyligen en vecka med två vänner nere i värmen i Turkiska Alanya. Jag kan inte med ord beskriva hur härligt vi hade det – massor av sol, lagom med god mat, lite shopping när vi orkade, en aning fest och barhäng (som jag kanske inte är jättebra på, jag och min limit på EN drink) och lite turistande till de kulturella höjdpunkter vi hann med. Att folk är så enormt trevliga vart man än vänder sig är också ett stort plus i kanten; jag hade fått höra att det är ett gästvänligt land men inte visste jag att det skulle smyga sig in i hjärtat så lätt som det faktiskt gjorde!
Kameran min följde såklart också med på resan och för er som är sugna kan jag nu presentera en liten snabbsammanfattning på vad man kan förvänta sig att smaka på om man har smaklökar i närhet med mina 😉 Vårt mål för att hålla nere kostnaderna lite var att äta ute en gång om dagen och laga de andra målen i pentryt på hotellet. Vi lyckades väl sådär med den prestationen då det inte är fullt så kul att äta kokta makaroner och ketchup på rummet som det är att välja från en extensiv meny mitt ute i Alanyalivet, men som vegetarian kom jag ändå undan ganska så billigt på de flesta ställen vi besökte. Ofta var det kött, fisk och fågel som kostade, och valde man bort dem var priserna närmast förmånliga. Dessutom bjöds det på förrätt och ibland även efterrätt mer som regel än undantag, så vi tackade, tog emot och åt gott hela veckan igenom.
Nog med inledning; här kommer bilderna:
LÖRDAG 21/4
Vår matresa började på flygplatsen i Malmö, då vi redan innan bestämt oss för att det där med dyr flygplansmat inte var något för oss (för er som undrar varför hänvisar jag till det gamla blogginlägget ”på flyget kan ingen höra dig skrika…”). Visserligen är det ofta kriminellt dyrt på flygplatser också, men det gav oss i alla fall någon form av valmöjlighet.
110 kronor gav mig en vegetarisk enchilada (med en hel låda ost smält på toppen) och min stora last i livet i form av pepsi max. Aningen stark och aningen svårdefinierad i fyllningen men klart ätbar och mätt blev jag definitivt. Småskrattade gjorde jag också när jag såg skylten om att jag kunde ha köpt ett luncherbjudande med samma rätt och en ramlösa för det otroligt besparande priset av 109 kr. Ack, hur kunde jag slösa så och INTE be om att få utnyttja erbjudandet? En krona back fortsatte vi därför resan.
SÖNDAG 22/4
Frukosten bestod av yoghurt från den lokala ICA-affären (med ett systembolagshörn och allt!) och efter det strosades det runt ordentligt för att få en överblick över Alanya.
Dock var vi aningen svårflörtade av de turkiska män som försökte dra in oss på restaurangerna och vi hamnade på något så exotiskt som Domino´s; en amerikansk pizzakedja jag en gång i tiden handlat en hel del ifrån.
Särskilt turkiskt smakade den inte men det gjorde den inte mindre god, ska ni veta 🙂 Min vegetariska variant bjöd på bland annat paprika, tomat, oliver, ”white cheese” som jag antar var fetaosten och mozzarella.
Kvällen spenderade vi på hotellet där de för en slant bjöd på grillbuffé med ett helt bord av meze – det vill säga turkiska förrätter – att smaka sig igenom. Många av dem var också vegetariska, så jag led inte i min köttlöshet.
Mina fotokunskaper imponerar väl föga, men en bild tog jag i alla fall av min tallrik- råkost, turkisk ost, paprikaröra, friterad aubergine och lite annat smått och gott trängdes på den.
Efterrättsbordet imponerade inte på mig, och dessa två varianter lämnade jag näst intill orörda.
Dock inledde jag med en drink, närmare bestämt en strawberry mojito, som föll mig mer i smaken, så det jämnade ut sig 😉
***
MÅNDAG 23/4
Måndagen inleddes med en båttur som visade oss runt Alanyas kust. Mitt emellan spanandet efter piratgrottor och solande på däck blev vi serverade en sorts grilltallrik. Som vegetarian fick jag samma tallrik utan kött, med extra bröd.
Jag har ätit bättre i mina dagar, nöjer jag mig med att säga. Men det var ju ett fint försök!
En glass slank dessutom ner som efterrätt – Cornetto classico choklad närmare bestämt. Mycket trevlig! Och kvällens kokta hotellrumsmakaroner behöver jag väl inte ens dela med mig av… 😉
***
TISDAG 24/4
På tisdagsmorgonen begav vi oss på en oförglömlig guidad tur upp i bergen som omringar Alanya. Utsikten var fantastisk, vägarna fruktansvärt smala och lite väl staketlösa, och de byarna vi besökte gjorde stort intryck i mitt klappande socionomhjärta.
Hos en underbart söt familj fick vi smaka på resans första men inte sista äppelte – något som är lite av en specialitet i Turkiet (helt artificiellt men ändå väldigt gott).
Efter besöket gick vi till familjens restaurang som låg högt uppe i bergen och serverade egenfångad fisk direkt från floden som strömmade rakt igenom byggnaden. Dock äter ju jag inte heller fisk så jag fick en mycket spännande variant av vegetarisk lunch i form av den kikärtspilaff alla fick till fisken och pommes vid sidan av. Ibland blir jag så in i själen glad av att de gör sig sådant besvär bara för att jag kommer och begär något som inte finns på menyn ❤
För er som vill se fiskrätten så tog jag en smygbild på min kompis tallrik (som den stadsmänniska han är var han inte överlycklig över att den serverades hel men färskare kunde den inte bli i alla fall)
Förrätt fick vi också, den förrätt som bjöds nästan överallt där vi åt och som verkligen tilltalade mig – en stark paprikaröra serverad med vitt bröd.
Och den gudomliga efterrätten bestod av något så fulländat som klyftor av apelsin som plockats från träden några minuter innan servering. Kan det bli mycket bättre? Efter apelsin och en kopp turkiskt te på sött fat var jag nöjd och glad inför den fortsatta resan.
På kvällen stannade vi kvar på hotellet för ännu en underhållningskväll – denna gång i form av magdans och à la cartemeny.
Förrätten bestod av samma sorts röra som på restaurangen tidigare, en annan röra baserad på yoghurt och detta intressanta, och mycket goda bröd, fullt av varm luft som pyste ut när vi började dela på det.
Som huvudrätt fanns det en hel meny av spännande, mer eller mindre exotiska rätter och då vi fegade med pizza föregående dag valde jag nu en turkisk rätt – vegetable casserole kallades den om jag minns rätt, och bestod av blandande grönsaker i en form med ost ovanpå. Till den serverades inte ett tillbehör utan en hel drös – pommes, ris, gratinerad tomat och kokta grönsaker. Mycket trevlig måltid som jag absolut ska efterapa här hemma (eller ja, i alla fall casserolen, tillbehören kändes lite onödiga) 😉
Som avrundning på kvällen blev det fotboll i baren (där hade jag inget att säga till om, så jag vek servetter och språkade med personalen istället) och ett par drinkar kändes som en bra idé.
Jag valde själv favoriten piña colada medan mina två följeslagare valde dels mojito och dels sex on the beach. Trevliga att dricka och att titta på 😉 Särskilt roligt är det att de dekorerade dem alla med gurka för att få tomteblossen att sitta – jag kan berätta för er att gurka med grädde inte är en höjdarkombination, så nu behöver ni inte prova det om det är något ni funderat över…
***
Ett par dagar har jag kvar att visa er, men de tar jag nästa gång – jag ska försöka se till att det inte blir för långt mellan det här och nästa!
Kärlek på tallrik 