Matresan Alanya – del 2 av 2

När jag skrivit det förra inlägget fick jag lite trevlig respons som jag tackar så otroligt mycket för. Jag har inte varit så aktiv utanför min blogg (eller på den, för den delen) under denna eller förra månaden, så det värmer att ni inte har glömt bort mig och vad jag har att säga. Stort tack för det, ni gör mig så glad så glad – och fortsättningen på förra inlägget kommer, som utlovat, här 🙂

***

ONSDAG 25/4

Den 25 var en glad dag för alla studenter – studiebidraget kom så här mitt i resan in på kontot, och vi firade det med en lång, solig förmiddag vid poolen.

Nyrika som vi var blev det sedan lunch på hotellet, och för vegetarianen i mig fanns det bland annat två olika sorters vegetarisk pasta att välja mellan. Den ena föll mig i smaken denna dag  – ostfylld tortellini i tomatsås med stekt svamp. Mycket trevlig tallrik med lika trevlig mat – särskilt när killarna betalade lika mycket (16 lira eller ungefär 60-70 kr) för sina ostburgare som såg minst sagt tråkiga ut i jämförelse!

På kvällen valde vi att söka upp restaurangen som en turkisk kille vi träffade på båten tidigare i veckan rekommenderade (och råkade jobba på – vilket sammanträffande 😉 ). Bacus hette restaurangen och killarna tjöt lite av lycka när det visade sig att de också visade kvällens fotbollsmatch. Jag lät dem hållas och placerades med ryggen mot TVn för bästa utsikt.

Förrätten vi bjöds på bestod även den här kvällen av det luftiga brödet (i gigantisk version) med hela fyra olika dippsåser; paprikaröran vi ätit innan och tre olika baserade på turkisk yoghurt (en av dem smakade dock misstänkt likt rhode islanddressing – vilket inte var servitörens version). Ett problem med denna variant på förrätt (eller vinsten med den, beroende på hur man ser det) är att det går utmärkt att äta sig mätt på bara bröd och dippsåser så när varmrätten kommer in krävs det inte mer än ett par tuggor innan man märker att det där med efterrätt – det är det nog inte tal om idag heller…

Denna kväll satsade jag, på servitörernas inrådan, på den turkiska delen av menyn. Min vegetariska grytvariant bestod av blandade, ugnsbakade grönsaker och rotfrukter i en form som gjorde att de fortfarande bubblade i flera minuter efter att jag fick in den. Därför tog den en stund att äta, men vad gör väl det; för bra smakade det absolut! Vid sidan av fick jag även denna gång en tallrik med blandad kompott – en bakpotatis med vitlökssmör, ris, pommes, grönsaker och en tomat formad som en ros. Jag åt grönsakerna och tomatrosen (fast den nästan var för fin för att huggas in på) innan magen sa stopp och matkoman satte in.

Efter en liten stunds vila förkunnade vår vän servitören att vi dessutom skulle få både efterrätt och en drink gratis som tack för att vi kom. Smålänningar som vi är kom vi oss inte för att tacka nej till gratissaker – så in kom en brinnande fågel fenix ovanpå ett fat med färsk frukt – också denna gång förskplockad samma dag. Vi blev serverade mycket av frukten innan jag hann ta ett kort, men ni kan ju föreställa er ungefär hur fatet såg ut med ett par rader frukt till.

Sedan blev det underhållning i form av dans av personalen – något som verkar vara väldigt vanligt i Turkiet. Vilket härligt initiativ, tycker ni inte?! Ren och skär glädje utstrålades under dansandet, alla åldersgrupper var representerade och ingen var varken bättre eller sämre än någon annan, de dansade bara på lite olika vis. Visserligen hade jag skrämt rusat ut med huvudet före om jag skulle ha sökt jobb på en restaurang i Sverige där personalen också väntades dansa varje kväll inför gästerna, men här i Turkiet kändes det verkligen helt rätt!

Raki (den turkiska varianten på ouzo om ni varit i Grekland eller på Cypern) smakades och sex on the beach dracks, sedan följde vi med den vän som visat oss till restaurangen ut för att uppleva nattlivet i Alanya. Tyvärr är jag inte stöpt i en typisk jag-är-ung-och-utomlands-med-vänner-så-jag-super-mig-full-och-dansar-hela-natten-form utan jag tycker mest att dånande musik som dränker alla ansatser till konversation och tvånget att dricka alla drinkar som ställs ner framför en blir uttröttande och ganska så trist, men det var ändå intressant att uppleva staden från detta håll. Nattklubbsgatan sträckte sig längs hela stranden och lockade oss mindre vetande in i sina olika slags fördärv genom blinkande neonskyltar och festliga namn som James Dean och Robin Hood. På den senare hamnade vi, och hem kom vi inte förrän allt stängde vid tretiden och fötterna bar oss hemåt.

***

TORSDAG 26/4

Hela torsdagen gick åt till att sova ut efter gårdagen (för SÅ ungdomliga är vi inte att vi bojkottade sömnen) och fila lite på prutkunskaperna på stan. På kvällen var det sedan dags för dansshow på hotellet, där både folkdansare i olika spännande klädkombinationer och magdansare fanns med.

Jag passade på att föreviga grillbuffén innan det officiellt var dags att börja äta av den eftersom jag inte lyckats med att få några bra bilder av den förra (den såg ut som att en tornado gått igenom den efter att vi ohyfsade turister tagit för oss). Mezabordet var flera meter långt och tronade med säkert ett tjugotal olika rätter och röror, alla kalla (vilket de skulle vara).

Bredvid mezebordet fanns det en liten grillvagn där två trevliga kockar glatt lät mig ta foto efter foto i väntan på att maten skulle komma på plats. Vagnen bjöd, när buffén öppnade, på ris, pommes, kokta grönsaker, kyckling, kött på spett och säkert någon annan variant som jag inte funderade så mycket över tack vare min oköttsliga läggning.

Dessertbordet var tack och lov utökat denna kväll och jag snappade snabbt åt mig en skål med någon form av chokladmousse/pudding att äta ihjäl mig på efter två tallrikar meze.

Att jag inte rullade hem är ett under.

***

FREDAG 27/4

Lunchen denna näst sista dag intogs på hotellet innan vi lyckades hitta rätt stadstur för att ta oss upp till den gamla borg som en gång tronat på bergen mot havet här i Alanya.  svampomelett föll valet på för mig denna måltid och blev glatt överraskad när jag fick in en omelett som faktiskt verkade vara gjord på riktiga ägg (har man varit för länge i USA då man förutsätter att alla omeletter på menyer är gjorda på något slags äggliknande material som studsar lite grann på tallriken?). Kanske inte riktigt värd det vi betalade (omeletter är ju inte jättesvåra att fixa till själv) men tacksamma för att vi blev serverade åt vi glatt ändå.

Utsikten tog nästan andan ur oss ❤

Den glass på Burger King (så kallade BKool) senare styrde vi fötterna mot hotellet för en uppfräschning innan den sista kvällen och därför sista restaurangbesöket i Alanya.

Efter att ha gått igenom en hel drös med menyer med servitörer som erbjöd det ena bättre än det andra i förhoppning om att vi skulle välja just deras restaurang så hamnade vi på Orange, som låg med en fantastisk utsikt över hamnen. Fri förrätt och efterrätt utlovades, och vi tog tacksamt emot.

Den här gången fick vi fyra mindre bröd att dippa i paprikaröra, yoghurtröra och riktigt smakrika oliver att äta i innan maten kom in.

Ännu en turkisk rätt blev det denna sista kväll – jag har riktigt fallit för det här matlagningssättet under tiden jag varit här. grönsaker och potatis i skivor ugnsgratinerade med ost på toppen. Ris och potatisklyftor bredvid. För mig räckte det mer än väl att äta ur formen utan att för den skull lägga till ristallriken på sidan av, men det är ju alltid bättre med för mycket än för lite mat, så jag var nöjd och glad. Mina båda köttätarvänner högg in på fisktallrikar och njöt i fulla drag.

Och så bästa avslutningen på en rejäl måltid, färsk frukt, och upplagd på ett härligt fantasifullt sätt! Vi satt länge och avnjöt efterrätten, tittandes ut över hamnen och gågatan utmed kusten.

***

Lördag 28/4

Sista dagen på hotellet åt vi en snabblunch på hotellet innan vi tog bussen mot Antalya och flygplatsen. Pasta med tomatsås blev det för mig och jag kom fram till att de rätter som jag uppskattat mest på hotellet var helt klart de båda pastarätterna – vackra att se på och goda att äta.

Eftersom bussresan var lång och väntan inte kortare på flygplatsen valde vi att äta på ett hutlöst dyrt Burger King innan flyget lyfte. En vegetarisk bönburgare hittade jag till min förvåning på menyn och ännu mer förvånad upptäckte jag att den var ganska god! I och för sig äter jag aldrig på Burger king i Sverige så jag kan inte uttala mig om menyn här, men i USA har de en vegetarisk grönsaksburgare på menyn så det var vad jag förväntade mig. Dock var nog den här att föredra, även om jag, som fullkornsälskare, gärna sett en fullkornsvariant av brödet till. Pommesen var lite väl bleka och det fanns inga sittplatser att tillgå i den varma lokalen men det var ändå en helt okej avslutning på en fantastisk resa ❤

***

Annonser

14 thoughts on “Matresan Alanya – del 2 av 2

  1. Vilken underbar resa du haft, riktigt härligt att se bilderna! 🙂
    (Jag har faktiskt tjuvkikat innan…) 😉

    Tycker förra inläggets sista bild är grymt snygg! Hoppas du har mer tid att blogga framöver 🙂

    • Ajaj, tjuvkikning på facebook alltså? Tur att jag inte postade riktigt alla matbilder där så du fick något nytt att titta på 😉 Vad fint av dig, tack så mycket! Jag tycker också om den bilden, det är inte alltid lätt att hitta en som man själv trivs med 😉 Tiden har inte riktigt räckt till, men det börjar äntligen se ljust ut vid horisonten nu när sommaren närmar sig! Så snart blir det nog mer bloggning, och mer läsning av din ❤

  2. Härligt, Alexandra! Jag ser ju att jag oroat mig för dig i onödan! Du har ju inte alls svultit ihjäl som jag misstänkte ett tag. Såååå mycket god mat du stoppat i dig, och så mycket trevligheter du verkar ha upplevt. Hoppas du kraft- och solladdat ordentligt! Må så gott!

  3. Så härligt du haft det i Turkiet, visst är det ett underbart land (ligger högt högt på vårt topplista). Maten är så god och vi kan verkligen tänka att du som vegetarian hittade en hel del att mumsa i dej, såg härligt gott ut på bilderna. De där bröden man får in innan maten är så goda med dippan.
    Nu sitter vi bara och längtar tillbaka, det är flera år sen vi var där sist (6 år sen faktisk, på bröllopsresan) och vi håller tummarna för att vi kanske kan åka tillbak nästa år.
    Tack för en riktigt fin inspiration och två fina inlägg,
    kram!

    • Det är verkligen ett underbart land, jag har alltid velat åka dit men av någon anledning har det inte blivit av förrän nu O.o Jag kan definitivt tänka mig att åka dit igen 🙂 Och jag håller med om att brödet var riktigt gott, mums! Åh, det måste ha varit fantastiskt att åka dit på bröllopsresa – om inte förr kan ni ju fira 10årsjubiléet där! 😉 Tack själva för att ni kom förbi fast jag är lite sparsam med inlägg ❤

  4. Härligt att få vara med på din resa! Jag blir inte ett dugg sugen på att åka till Turkiet, inte alls;) Maten verkar ju bedrövlig;)
    Skönt att du börjat blogga lite smått igen, jag har varit lite orolig och undrat var du tagit vägen! Ses snart igen hoppas jag:) Stor kram!

    • Haha, inga problem, jag hade kunnat tänka mig att ta med er allihop, men nu fick det räcka med att guida er genom matupplevelserna 😉 Jag är fortfarande bloggare på sparlåga, men jag börjar få mer tid till bloggandet nu äntligen, så kanske kommer jag tillbaka i min gamla form snart ❤ Så härligt att ni saknat mig, vad glad jag blir!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s