Och vart i hela världen tog hon vägen?

jag och erco

Först av allt vill jag bara skriva ett enda stort och vackert glittrande TACK till er som fortfarande håller hoppet uppe och besöker mig då och då – det gör mig både rörd och glad att se att ni inte glömmer bort att jag finns även då jag håller mig undan. För det har jag gjort nu, sedan det sista inlägget som blev skrivet för över 4 makalösa månader sedan! Kan ni förstå, jag som aldrig trodde att jag skulle klara av att inte skriva av mig här!

Det är dock så att jag nästan helt lagt om mina matvanor sedan det senaste inlägget (som gav en liten försmak på varthän det barkade). Jag är numer en lycklig och djurvänlig vegan sedan september, och jag har många gånger velat skriva ett inlägg här men dragit tillbaka entusiasmen då jag känt att jag faktiskt inte passar in här längre…

Hur sorgligt är inte det? Jag känner mig inte välkommen på min egen blogg! Och det är inte för att ni finns och kommenterar – tvärtom är jag väldigt imponerad av era förstående kommentarer och stöttande attityder, utan det är hela idéen bakom den här bloggen som skär sig lite med min nyfunna veganska kärlek. Jag vet helt enkelt inte om jag bara ska forsätta rakt av här eller om jag rentav ska starta om på ny kula men den här gången helt veganskt. Vad tycker ni?

Dock har jag inte varit helt tyst under min frånvaro. Jag är väldigt aktiv på instagram där jag dagligen postar bilder på mina veganska kreationer (om man får lov att använda ett sådant stort ord för att benämna mina trevande försök till vegansk kreativitet) och ni får jättegärna ta er en titt om ni också har instagram som app på mobilen. daedal_lives heter jag där ❤

Oavsett om jag bestämmer mig för att fortsätta med enbart veganska recept här eller om jag startar upp en ny blogg som fortsättning på denna ska ni veta att jag glatt mig oerhört åt den här bloggtiden och min kärlek till er vet inga gränser!

Tack för den här tiden, och tack för ert intresse! Ha en underbar jul, ett gott nytt år och glöm inte att titta in här igen snart för att se hur framtiden för mitt bloggande kommer utveckla sig!

 

Nya tider, nya tag!

Jag har en bekännelse så här lagom till nya terminer och en ny jobbhöst. En bekännelse som jag inte vet hur ni kommer ta emot. Jag  hoppas det inte kommer ligga  någon besvikelse i era reaktioner, inte någon oförståelse eller saknad. Jag tycker ju fortfarande om er alla lika mycket, och vill verkligen inte att någon ska känna att bloggens innehåll inte längre tilltalar.

Nej, nej, oroa er inte! Jag tänker inte sluta blogga. Det skulle inte gå, ens om jag försökte – bloggandet sitter i fingrarna på mig, jag får abstinens utan att (o)regelbundet få skriva av mig och skriva ur mig. Visserligen har jag varit ganska dålig på uppdateringar nu under sommaren, men det har inte med att göra att jag tappat intresset för bloggen – sommaren är inte riktigt lika bloggtät för de allra flesta, det har ni säkert märkt.

Så dramatiskt är det alltså inte på långa vägar.

Dock kommer nog bloggen få sig en liten… Jag vill inte säga ansiktslyftning, det låter som att jag kommer göra extrema förbättringar, och det är inte det jag är ute efter. Men jag har kommit till några insikter under det här året som legat och mognat lite och dessa kommer ha lite konsekvenser för bloggens utformning.

***

Som ni vet är jag vegetarian, något som jag trivs oerhört bra som. Min kropp har aldrig varit så stark och frisk som nu, min hälsa är på topp och jag mår psykiskt bra av en kost som utesluter kött i alla dess former (utom fruktkött då, av naturliga orsaker). Dessutom är jag väldigt noga med varifrån mina ägg kommer. Äter jag ägg vill jag att de ska vara ekologiska, då äggproduktionen, även i Sverige, är långt ifrån så fredlig och romantisk som producenterna vill få oss att tro. Jag tänker inte gå in på detaljer – är ni intresserade är det information som kan hittas lätt och smidigt, är ni det inte så slipper ni höra mig tjata om det – men tro mig när jag säger att det inte är en vacker historia.

Jag har förut inte varit lika noga med varifrån mina mjölkprodukter kommer. Detta mestadels för att det gör livet lite krångligare om man inte kan köpa vanligt smör och vanlig ost. Ekologisk mjölk har jag alltid köpt, men om fetaosten är ekologisk eller inte har jag haft lättare för att strunta helt i. Nu har jag kommit till den insikten att jag inte kan fortsätta så. Dels för att jag faktiskt blivit vaksam på det här med löpe i mina mjölkprodukter (löpe utvinns ur döda kalvars mage och tillsätts i många mjölkprodukter för att de ska få rätt konsistens – ostar är oftast inte löpefria, inte keso heller) och dels för att jag tycker att det är absolut lika viktigt att kor får ett drägligt liv som att hönor får det. Som att vi får det.

Så använder jag ägg eller mjölkprodukter (dvs. mjölk, smör, yoghurt, fil, ost etc) i mina recept från och med nu kommer jag försöka att hålla dem ekologiska och löpefria. Eftersom jag är student gör det mina inköp en aning dyrare, så därför har jag lagt om min kosthållning lite för att inbegripa mer vegansk mat i min vardag. Jag känner inte i dagsläget att jag vill gå över till att bli vegan – mest för att det är alldeles för restriktivt till och med för mig – men jag märker hur mycket bättre jag mår både i själ och kropp, av att äta mestadels vegetabilisk kost.

Dock är jag lite utav en hycklare med det här, det medger jag villigt. Visst köper jag ekologiska mjölkprodukter men jag kommer säkerligen fortsätta köpa marabouchoklad (som innehåller mjölk från icke-ekologisk produktion) och frossa i gräddiga bakverk ute där jag inte kan svara på varifrån ägg och grädde kommer. Är jag hembjuden till någon kommer jag inte tveka över att hugga in på kakorna det bjuds på och är det lite väl lite pengar i kassan ett par dagar innan CSN vet man ju inte hur tankegångarna går. Jag vill fortfarande inte begränsa mitt liv för mycket, eller må dåligt fysiskt för att jag inte får i mig det jag behöver, jag har redan varit med om hur det är att ha en kropp som är underviktig och svag, där har jag inga intentioner att hamna igen.

Jag hoppas att det här inte kommer att göra er besvikna, utan att ni ser det som en möjlighet att få se lite rätter som kanske ligger långt ifrån hur ni själva skulle servera något där hemma.

Baka kommer jag fortsätta att göra, både onyttigt och lite nyttigare kreationer, så där kommer ni nog inte se någon större förändring, förutom att jag kanske kommer prova på fler bakverk som inte innehåller ägg och/eller mjölk. Vi får helt enkelt se hur hösten utvecklar sig, och jag hoppas på att ni hänger med även denna säsong som jag ser fram emot så!

Varma kramar och hälsningar
//Alexandra

PS. Vet ni det inte redan så finns jag på instagram, där jag ofta visar upp olika matalternativ som kanske inte kommer hamna på bloggen. Ni får gärna kika in där om ni har en sådan – jag heter daedal_lives.

Belugalinsgryta eller vad i hela friden är belugalinser?

Belugalinser.

Sök på det på wikipedia och det första du får fram är en fundering om ifall du menar ”ett annat namn på vitval”.

Vitvalslinser var  inte riktigt vad jag hade i åtanke när jag köpte just belugalinser häromveckan under min dagstripp till Stockholm och storstadens aningen bredare sortiment än grynhyllan på Ica. Och vitvalslinser är det heller inte som ligger och väntar i plastpåsen, hur spännande det än kunnat låta. Nej, belugalinser har tack och lov ingenting att göra med något annat än linsfamiljen den kommer ifrån, där den är en av de minsta medlemmarna. Svart som natten till färgen är den ett spännande tillskott till de vanliga röda eller gröna linserna och när de kokas bli de lite glansiga till färgen – lite som svart kaviar till det yttre, och därför också döpt efter en svart kaviarsort. De behöver inte blötläggas innan användning utan sköljs bara av och kokas i ca 30-40 minuter (eller kortare om de ska användas i ex sallad och ha lite tuggmotstånd), tillsammans med andra godsaker eller helt på egen hand.

Låter det tilltalande?

Jag, som är en stor beundrare av linser, tyckte att det lät som ett strålande komplement till skafferiet här hemma. Linser kan ju användas till så mycket! I pastasåser och lasagner, i moussaka och kalla röror, i soppor och i grytor… Listan kan göras lång för användningsområdena tar nästan aldrig slut. Dock måste jag erkänna att jag är ganska dålig på att variera mina linsval. Röda linser är det jag brukar använda, gröna linser har jag också alltid hemma, men det finns ju så många fler! Så belugalinserna åkte ner i korgen och efter att ha smakat dem kan jag säga att det är något jag är evinnerligt glad för. Hittar du dem på hyllan så tycker jag helt klart att de är värda en chans, de är smakrika, har ett gott tuggmotstånd och behöver inte trixas med för att man ska kunna använda dem. För att inte tala om nyttan med dem! Fulla av protein och fibrer är de perfekta i en vegetarisk diet och precis lika perfekta för allätare. Så koka på och ät med gott samvete 🙂

***

Mitt val på premiärrätt för min påse belugalinser blev en krämig linsgryta där linser och bönor står för nyttan och kokosmjölk för krämigheten. Den kan serveras som den är, med grönsaker, eller med ris/gryn/pasta, vad helst du är sugen på för tillfället.  Toppa gärna med lite turkisk yoghurt, speciellt om du drar till med en stark chilipeppar, så svalkar det lite.

Tips: belugalinserna går att byta ut mot röda linser om du hellre vill använda det, gör på samma sätt men koka inte riktigt lika länge.

Lycka till! 🙂

***

Belugalinsgryta

Ingredienser:
(4-6 portioner)

1 gul lök
3 vitlöksklyftor
en liten bit färsk ingefära
1/2 röd chilifrukt (jag använde en ganska mild variant, men det gör du som du vill)
4 dl belugalinser
1 förpackning krossade tomater (ca 400 gram)
1 burk kokosmjölk 
ca 2 dl vatten
1 förpackning kikärtor (ca 400 gram)
1 lime

rapsolja
salt och peppar

***

Skala och hacka lök och vitlök och börja fräs dem i olja på bottnen av en djup kastrull.

Riv i en bit färsk ingefära, ca 2 cm.

Skrapa eventuellt bort kärnor och hinnor ur chilifrukten om du inte vill ha så mycket hetta, låt dem annars vara kvar och hacka den fint. Tillsätt i kastrullen.

Skölj belugalinserna noga i en sil och låt dem rinna av.

Tillsätt krossade tomater, kokosmjölk, 1 dl vatten och linserna. Rör om ordentligt.

Låt det koka på medelvärme under lock i 30-40 minuter; tills linserna är mjuka men fortfarande har tuggmotstånd. Rör om ibland och tillsätt mer vatten om du tycker det är för tjockt.

Skölj kikärtorna och tillsätt dem i grytan när det är ca fem minuter kvar.

Smaka av med salt och peppar och dra ifrån värmen.

Pressa i saften från limen precis innan servering.

Garnera eventuellt med någon färsk ört, tex citronmeliss ❤

***

Ett efterfrågat bildbevis!

Eftersom det råder lite delade åsikter om ifall jag tillfälligt fått en lätt psykos och hallucinerar om att världen just har fått en lite tjockare guldkant utmålad eller om en av de absoluta höjdpunkterna i min unga matbloggarkarriär faktiskt blivit nådd så har jag nu – efter förfrågningar från omvärlden – valt att förse er med äkta, nytagna bildbevis på skönheten nummer 1 i mina föräldrars nyrenoverade kök. Se och betvivla ej:

Ja, det stämmer! Halleluja och praise the lord! Min kära mamma har investerat i en splitterny, vackert crèmefärgad KitchenAid för att göra arbetet i köket ännu snäppet roligare – och inte minst lättare! Visserligen är det fortfarande inte helt lätt att faktiskt FÅ använda den – det räcker ju med att den står på display, eller? – men bara vetskapen om dess närvaro i köket gör mig aningen tårögd av lycka!

Och inte nog med det, se vad som följde med hem samtidigt:

En precis lika splitterny, och precis lika crèmefärgad, härligt strömlinjeformad (?) mixer! Tror ni att jag är sjunde himlen nu? Enda nackdelen är väl att jag kommer sakna ihjäl mig när jag återvänder hem till min egen lägenhet i Augusti, men i en och en halv månad ska jag äntligen göra allt det där som blir så mycket jobbigare med endast vanlig handkraft att tillgå! Främst suktar jag efter bröd- och bullbak då jag slipper knåda degen för hand, marängvispande och vad helst som faller mig in.

Tillsammans pryder de båda små underverken en del av köksbänken här hemma och jag lovar – de kommer inte få stå overksamma länge till!

Några  tips på vad jag bör använda ”min” KitchenAid eller mixer till? Lämna en kommentar och ge mig än lite mer inspiration, så skulle jag bli själaglad 😀

Utmanad!

Tänk; jag fick så här på kvällskvisten en liten kommentar om att en utmaning väntade på mig inne på fina bloggen Matstugan. Nyfiken som jag är tog jag mig dit på stört och hittade inte mindre än 10 frågor att besvara, så det har jag suttit och gjort nu medan tiden tickat mot läggdags! Utmaningen består egentligen också av att skriva ner tio egna frågor att skicka vidare, men jag har slut på tid och fantasi, så jag tänkte att jag skickar vidare de frågorna som jag själv besvarat. Till vem? Det ser ni längst ner i inlägget ❤

Varför en bild på hunden? Jag kunde inte låta bli 😉

***

bild: google

1. Hur ser din familj på ditt bloggande?

Jag kan inte påstå att min familj var odelat positiv till en början. Mina kära föräldrar har många kvaliteter, men att acceptera att jag är vegetarian är inte en av dem. Det betyder ingenting att jag varit det i över fem år; för dem är det fortfarande en fas som jag borde komma över. De har också en lite gammaldags syn på det där med att sitta vid datorn och göra ”onödiga” saker som att blogga, när det finns annat, viktigare att ta tag i. Men de har nog förstått att det är viktigt för mig i alla fall, och att det inte är något som jag mår dåligt av eller känner en stor press över. Så nu vet jag att min mamma läser då och då till och med och hon har lyckats kommentera någon gång också!  Pappa? Han vet inte ens vad bloggen heter om du frågar honom; han är helt enkelt inte intresserad. Men jag älskar dem, båda två ❤

 2. Vad berör dig mest?

Åh, vilken fin fråga! Det berör mig när personer som inte behöver bry sig faktiskt gör det. När någon utför en osjälvisk handling och VERKLIGEN inte förväntar sig någonting tillbaka- det berör mig. Djur som mår bra och som blir väl omhändertagna och de människor som tar hand om dem  – det berör mig. Maskrosbarn eller människor som varit med om svårigheter men som hittat tillbaka till livet och kan berätta om det – det berör mig. Ibland är det så små saker som ett litet citat som väcker en känsla inombords. Det behövs inte mer än så.

 3. Hur viktigt är bloggandet för dig som person på en skala 1-10?

Det är inga lätta frågor du ställer! Jag kan säga så här; att skriva är OTROLIGT viktigt för mig. Det är något jag gör ofta och mycket, för att jag inte klarar av att hålla tankarna borta ifrån papper och penna (eller numer tangentbord och word). Och att laga mat är precis lika viktigt. Jag lär mig fortfarande (kanske är matlagning en livslång läroprocess?) och ser varje dag som en ny möjlighet att lära mig något nytt inom den fantastiska matvärlden. Både att skriva och att laga mat är stora tior på skalan. Bloggen är viktigare än man kan tro för mig. Det märkte jag inte minst nyligen då jag tappade gnistan lite och tog en paus på sisådär två månader. Vad konstigt det kändes att inte ha någonstans att få utlopp för alla mina ord som bara finns där! Att laga mat och inte dela med mig av den! Och att inte följa alla fina bloggar som jag lärt mig älska; inte bara för innehållet, men för de fina människor som står bakom dem. Hur tomt som helst! Och även innan jag hade Kärlek på tallrik har jag haft flera bloggar av olika slag. Jag tenderar att komma tillbaka till dem, oavsett hur mycket jag tror att jag ”tröttnat”. Så det är viktigt. Mycket viktigt. Men inte en tia, för jag vet bättre än att lägga bloggen som prioritet ett i mitt liv. Så jag kanske får säga en stark sjua?Ja, så viktigt är det nog. 7+.

bild: google

 4. Ditt bästa tips för att koppla av?

Att koppla av är nog väldigt individuellt. Jag är en sådan person som inte klarar av att ligga stilla i ett badkar i en timme till exempel. Vattnet blir ju kallt, och läsa går inte för händerna tröttnar på att vara ovanför vattenytan. Nej, hu, inte min grej! För mig är det bästa som finns i avkopplingsväg att stänga av alla ljudkällor (ingen musik för min del tex), tända några ljus, ta fram en bra bok, koka en kopp te och kura ihop mig på soffan tillsammans med min fina lilla hund (som oftast inte alls tycker det är lika mysigt som jag att bli klappad på och daltad med). Gärna efter att jag har gjort något riktigt meningsfullt, som att betala mina räkningar eller skrivit lite på en uppsats, då känner jag att jag åstadkommit något under dagen och därför inte behöver känna mig skyldig för att jag tar en timme eller två åt mig själv. Oh, och att baka är helt klart avkopplande! Det är lite som terapi för mig; både det OCH matlagning. Jag tycker också väldigt mycket om att vara ute och gå, så länge vädret tillåter. Ja, jag tycker om att koppla av, och har lärt mig att min kropp också gör det, så jag ser till att koppla av ofta, ofta!

5. Länka till ett av dina absoluta favoritinlägg som du själv lagt upp och varit supernöjd med.

Alltså… Sådant här är ju jättesvårt! Jag är en otroligt självkritisk människa och kan hitta fel i ungefär 110% av allt jag själv skapar. Mina blogginlägg är inga undantag. Jag vet med mig att jag har mycket att lära om det mesta – om matlagning, om estetik, om fotografering… Men om jag ska försöka släppa det där lite så kanske jag skulle kunna sträcka mig till att länka till: Och på flyget kan ingen höra dig skrika…. Det är ett gammalt inlägg – men av någon anledning tycker jag om det… Dock fungerar inte bilderna längre – det får jag ta och fixa illa kvickt!

 6. Vilka andra sociala medier använder du förutom bloggandet?

Humm… Ja, facebook har jag; och jag är en av de som fortfarande tycker att det är en fantastisk tjänst! Tänk att kunna hålla kontakten med alla man träffar med bara ett par knapptryckningar! Alla mina amerikanska vänner är två sekunder iväg – utan att behöva fundera på tidsskillnader och fördröjningar! Jag är ett stort fan av facebook. Jag har Skype; också det mest för mina vänner utomlands, MSN som jag knappt använder längre, och så hade jag dayviews (eller bilddagboken som det en gång hette) som jag var väldigt flitig på en gång i tiden men nu var det bra länge sedan jag uppdaterade där. Instagram har jag också skaffat mig, dock blir det mest matbilder och hundbilder. Än så länge har jag inte fallit ner i twitterträsket, vi får se om min motsträvighet håller i sig…

bild: google

 7. Vad är det värsta du vet?

Jag har väldigt svårt för alla former av negativ generalisering. Att döma någon på grund av utseende, uppväxt eller bara på grund av att personen inte andas som du… Det är inte rätt. Vi är alla människor, på samma grunder och borde aldrig behöva känna oss utanför eller illa omtyckta på grund av något som vi föds med eller växer upp i. Jag vurmar för de svaga i samhället, de som hamnar utanför, och många gånger har det att göra med okunskap och fördomar. Detta gäller också djur; jag tycker det är avskyvärt hur många av de djur vi har runt oss blir utnyttjade och dödade utan att någon ens tänker efter en extra gång. Född till gris? Sucks for you.

8. Vilka talanger har du, dvs vad är du riktigt bra på?

Något jag INTE är bra på är att säga vad jag själv är bra på. Usch och fy, jag känner väl inte att jag kan något sådär speciellt bättre än någon annan… Jag har blivit bra på att ta hand om mig själv i alla fall, bra på att känna efter vad jag själv vill och utgå ifrån det när jag tar beslut eller lägger upp en plan. Men det är ju inte direkt någon talang – mer ett nödvändigt ont. Så vad är jag bra på? Jag tror och hoppas att jag är bra på att lyssna. Att vara den som man kan gå till om något är svårt eller jobbigt. Annars så… Jag vet faktiskt inte. Min engelska är ganska bra, många i USA kan inte höra att jag inte är därifrån. Men eftersom jag bott där är det väl inget speciellt att skryta med 😉 Och så är jag bra på att se saker från olika perspektiv. Att inte se det från mitt sätt och tycka att alla andra sätt är fel och konstiga. Det är en användbar egenskap; inte minst om man åker utomlands och förundras över olikheterna i våra respektive kulturer. Det som utspelar sig i ett annat land behöver inte vara FEL – det är bara annorlunda! ❤

 9. Om du skulle starta upp något eget, vad skulle det vara?

Jag skulle väldigt gärna vilja starta någon form av hjälp till självhjälp för unga tjejer i tonåren och tidig vuxen ålder. Något mellanting mellan behandlingshem och lägerverksamhet där man jobbar för att förebygga självskadebeteende, ätstörningar och andra former av destruktivt leverne, både för unga som ännu inte hamnat i träsket och för de som sitter fast sedan länge. Dock är det här bara en flyktig dröm och inget som jag har en utvecklad plan för.

 10. Skulle du kunna ta en time-out från mobil, dator, tv på en vecka?

Vet du, jag gjorde nyss det; när jag var i Turkiet – och det var inte lätt måste jag säga! Och då fuskade jag ändå ett par gånger, dels genom den lilla fjortontummare till turkisk TV vi hade på rummet och dels genom att kolla facebook på hotellets dator en gång. De andra hade sina mobiler på också, men jag lät min ligga i kassaskåpet. Jag önskar att jag kunde säga att det var fantastiskt befriande. Men det var det inte. Det var istället lite pressande att inte vara uppdaterad på vad som händer med vänner och familj. Att inte ha koll på sina mejl för att försäkra sig om att inget viktigt ligger och väntar… Det var svårt. Inte omöjligt. Men svårt. Så som svar på frågan; jo, det skulle jag kunna. Men inte lättvindigt. Och inte helt frivilligt. 🙂

***

Det var alltså tio spännande frågor, och samma tio frågor tänkte jag nu skicka till fem söta bloggerskor; om de är sugna på att svara! Ingen press förstås, det är HELT upp till er 🙂

Så vad säger ni Amy, Tant russin, Tant gul,  Milla och Sofia – känner ni er utmanade? 😀

Matresan Alanya – del 2 av 2

När jag skrivit det förra inlägget fick jag lite trevlig respons som jag tackar så otroligt mycket för. Jag har inte varit så aktiv utanför min blogg (eller på den, för den delen) under denna eller förra månaden, så det värmer att ni inte har glömt bort mig och vad jag har att säga. Stort tack för det, ni gör mig så glad så glad – och fortsättningen på förra inlägget kommer, som utlovat, här 🙂

***

ONSDAG 25/4

Den 25 var en glad dag för alla studenter – studiebidraget kom så här mitt i resan in på kontot, och vi firade det med en lång, solig förmiddag vid poolen.

Nyrika som vi var blev det sedan lunch på hotellet, och för vegetarianen i mig fanns det bland annat två olika sorters vegetarisk pasta att välja mellan. Den ena föll mig i smaken denna dag  – ostfylld tortellini i tomatsås med stekt svamp. Mycket trevlig tallrik med lika trevlig mat – särskilt när killarna betalade lika mycket (16 lira eller ungefär 60-70 kr) för sina ostburgare som såg minst sagt tråkiga ut i jämförelse!

På kvällen valde vi att söka upp restaurangen som en turkisk kille vi träffade på båten tidigare i veckan rekommenderade (och råkade jobba på – vilket sammanträffande 😉 ). Bacus hette restaurangen och killarna tjöt lite av lycka när det visade sig att de också visade kvällens fotbollsmatch. Jag lät dem hållas och placerades med ryggen mot TVn för bästa utsikt.

Förrätten vi bjöds på bestod även den här kvällen av det luftiga brödet (i gigantisk version) med hela fyra olika dippsåser; paprikaröran vi ätit innan och tre olika baserade på turkisk yoghurt (en av dem smakade dock misstänkt likt rhode islanddressing – vilket inte var servitörens version). Ett problem med denna variant på förrätt (eller vinsten med den, beroende på hur man ser det) är att det går utmärkt att äta sig mätt på bara bröd och dippsåser så när varmrätten kommer in krävs det inte mer än ett par tuggor innan man märker att det där med efterrätt – det är det nog inte tal om idag heller…

Denna kväll satsade jag, på servitörernas inrådan, på den turkiska delen av menyn. Min vegetariska grytvariant bestod av blandade, ugnsbakade grönsaker och rotfrukter i en form som gjorde att de fortfarande bubblade i flera minuter efter att jag fick in den. Därför tog den en stund att äta, men vad gör väl det; för bra smakade det absolut! Vid sidan av fick jag även denna gång en tallrik med blandad kompott – en bakpotatis med vitlökssmör, ris, pommes, grönsaker och en tomat formad som en ros. Jag åt grönsakerna och tomatrosen (fast den nästan var för fin för att huggas in på) innan magen sa stopp och matkoman satte in.

Efter en liten stunds vila förkunnade vår vän servitören att vi dessutom skulle få både efterrätt och en drink gratis som tack för att vi kom. Smålänningar som vi är kom vi oss inte för att tacka nej till gratissaker – så in kom en brinnande fågel fenix ovanpå ett fat med färsk frukt – också denna gång förskplockad samma dag. Vi blev serverade mycket av frukten innan jag hann ta ett kort, men ni kan ju föreställa er ungefär hur fatet såg ut med ett par rader frukt till.

Sedan blev det underhållning i form av dans av personalen – något som verkar vara väldigt vanligt i Turkiet. Vilket härligt initiativ, tycker ni inte?! Ren och skär glädje utstrålades under dansandet, alla åldersgrupper var representerade och ingen var varken bättre eller sämre än någon annan, de dansade bara på lite olika vis. Visserligen hade jag skrämt rusat ut med huvudet före om jag skulle ha sökt jobb på en restaurang i Sverige där personalen också väntades dansa varje kväll inför gästerna, men här i Turkiet kändes det verkligen helt rätt!

Raki (den turkiska varianten på ouzo om ni varit i Grekland eller på Cypern) smakades och sex on the beach dracks, sedan följde vi med den vän som visat oss till restaurangen ut för att uppleva nattlivet i Alanya. Tyvärr är jag inte stöpt i en typisk jag-är-ung-och-utomlands-med-vänner-så-jag-super-mig-full-och-dansar-hela-natten-form utan jag tycker mest att dånande musik som dränker alla ansatser till konversation och tvånget att dricka alla drinkar som ställs ner framför en blir uttröttande och ganska så trist, men det var ändå intressant att uppleva staden från detta håll. Nattklubbsgatan sträckte sig längs hela stranden och lockade oss mindre vetande in i sina olika slags fördärv genom blinkande neonskyltar och festliga namn som James Dean och Robin Hood. På den senare hamnade vi, och hem kom vi inte förrän allt stängde vid tretiden och fötterna bar oss hemåt.

***

TORSDAG 26/4

Hela torsdagen gick åt till att sova ut efter gårdagen (för SÅ ungdomliga är vi inte att vi bojkottade sömnen) och fila lite på prutkunskaperna på stan. På kvällen var det sedan dags för dansshow på hotellet, där både folkdansare i olika spännande klädkombinationer och magdansare fanns med.

Jag passade på att föreviga grillbuffén innan det officiellt var dags att börja äta av den eftersom jag inte lyckats med att få några bra bilder av den förra (den såg ut som att en tornado gått igenom den efter att vi ohyfsade turister tagit för oss). Mezabordet var flera meter långt och tronade med säkert ett tjugotal olika rätter och röror, alla kalla (vilket de skulle vara).

Bredvid mezebordet fanns det en liten grillvagn där två trevliga kockar glatt lät mig ta foto efter foto i väntan på att maten skulle komma på plats. Vagnen bjöd, när buffén öppnade, på ris, pommes, kokta grönsaker, kyckling, kött på spett och säkert någon annan variant som jag inte funderade så mycket över tack vare min oköttsliga läggning.

Dessertbordet var tack och lov utökat denna kväll och jag snappade snabbt åt mig en skål med någon form av chokladmousse/pudding att äta ihjäl mig på efter två tallrikar meze.

Att jag inte rullade hem är ett under.

***

FREDAG 27/4

Lunchen denna näst sista dag intogs på hotellet innan vi lyckades hitta rätt stadstur för att ta oss upp till den gamla borg som en gång tronat på bergen mot havet här i Alanya.  svampomelett föll valet på för mig denna måltid och blev glatt överraskad när jag fick in en omelett som faktiskt verkade vara gjord på riktiga ägg (har man varit för länge i USA då man förutsätter att alla omeletter på menyer är gjorda på något slags äggliknande material som studsar lite grann på tallriken?). Kanske inte riktigt värd det vi betalade (omeletter är ju inte jättesvåra att fixa till själv) men tacksamma för att vi blev serverade åt vi glatt ändå.

Utsikten tog nästan andan ur oss ❤

Den glass på Burger King (så kallade BKool) senare styrde vi fötterna mot hotellet för en uppfräschning innan den sista kvällen och därför sista restaurangbesöket i Alanya.

Efter att ha gått igenom en hel drös med menyer med servitörer som erbjöd det ena bättre än det andra i förhoppning om att vi skulle välja just deras restaurang så hamnade vi på Orange, som låg med en fantastisk utsikt över hamnen. Fri förrätt och efterrätt utlovades, och vi tog tacksamt emot.

Den här gången fick vi fyra mindre bröd att dippa i paprikaröra, yoghurtröra och riktigt smakrika oliver att äta i innan maten kom in.

Ännu en turkisk rätt blev det denna sista kväll – jag har riktigt fallit för det här matlagningssättet under tiden jag varit här. grönsaker och potatis i skivor ugnsgratinerade med ost på toppen. Ris och potatisklyftor bredvid. För mig räckte det mer än väl att äta ur formen utan att för den skull lägga till ristallriken på sidan av, men det är ju alltid bättre med för mycket än för lite mat, så jag var nöjd och glad. Mina båda köttätarvänner högg in på fisktallrikar och njöt i fulla drag.

Och så bästa avslutningen på en rejäl måltid, färsk frukt, och upplagd på ett härligt fantasifullt sätt! Vi satt länge och avnjöt efterrätten, tittandes ut över hamnen och gågatan utmed kusten.

***

Lördag 28/4

Sista dagen på hotellet åt vi en snabblunch på hotellet innan vi tog bussen mot Antalya och flygplatsen. Pasta med tomatsås blev det för mig och jag kom fram till att de rätter som jag uppskattat mest på hotellet var helt klart de båda pastarätterna – vackra att se på och goda att äta.

Eftersom bussresan var lång och väntan inte kortare på flygplatsen valde vi att äta på ett hutlöst dyrt Burger King innan flyget lyfte. En vegetarisk bönburgare hittade jag till min förvåning på menyn och ännu mer förvånad upptäckte jag att den var ganska god! I och för sig äter jag aldrig på Burger king i Sverige så jag kan inte uttala mig om menyn här, men i USA har de en vegetarisk grönsaksburgare på menyn så det var vad jag förväntade mig. Dock var nog den här att föredra, även om jag, som fullkornsälskare, gärna sett en fullkornsvariant av brödet till. Pommesen var lite väl bleka och det fanns inga sittplatser att tillgå i den varma lokalen men det var ändå en helt okej avslutning på en fantastisk resa ❤

***

Bloggpausen fortsätter (bara en vecka till)

Tänk att det är en hel månad sedan jag gav er något att läsa här på min älskade blogg! Det trodde jag väl aldrig, att jag skulle bli tvungen till ett sådant avbrott, inte när jag har er underbara läsare och all inspiration i världen! Dock har tiden helt enkelt runnit mig genom fingrarna, och att sätta mig ner för att skriva ett inlägg har inte känts lika aktuellt som några mer brådskande händelser i mitt liv.

Oroa er inte! Det är bara positiva saker som händer just nu, jag mår bra och har hälsan, något som jag hoppas ni också har. Jag har skrivit tentor som jag kan pusta ut över, fått ett sommarjobb som jag tror kommer vara givande för mig och dessutom lyckats med konsten att vara socialt aktiv utanför bloggvärlden – tyvärr på bekostnad av just densamma.

***

Ja, och så bakar jag fortfarande, och lagar mat likaså.

Som dessa bakade smakprov:

Späckade chokladmuffins

Snabb frozen cheesecake

Busiga bananmuffins

Kokosrulle med lemon curd

***

Och dessa lagade:

Quinoa”risotto”

Mandeltoppad potatisgratäng

Hemgjord pizza med aubergine

Matig linstallrik

***

Och sorgligt nog måste jag informera om att jag inte är helt redo att komma tillbaka till er ❤ Imorgon går nämligen flyget till Turkiet, där jag i en vecka ska ladda batterierna med två fina vänner i släptåg, och säkerligen äta en hel del godsaker under tiden! Jag kan inte lova att det blir något bloggande därifrån, men jag KAN lova att det blir det när jag kommer hem, för tro mig när jag säger att jag har mycket att skriva om!

Under tiden jag är borta så rekommenderar jag starkt att ni tar en tur in till mina länktips; där finns länkar till en hel drös underbara bloggar som jobbar hårt på att sprida glädje i vardagens matlagning! En speciell nick vill jag ge åt finaste Amy och hennes piece of cake, flitigare bloggerska får ni leta länge efter, och allt är vegetariskt och sanslöst inspirerande ❤

Tack snälla för ert förtroende och ert tålamod!

***

Nyköping, Kalmar, Växjö… Äter gör man överallt!

Blir ni också sådana att när de första solstrålarna lyser in genom fönstret i marstider ska plötsligt hela lägenheten (eller huset, eller rummet, eller garaget) städas i varje hörn, så våren känner sig välkommen? Så fungerar det för mig och jag har skurat golv, tvättat fönster, dammat hyllor (även de så högt upp att jag vanligtvis bara sneglar på dem och rycker på axlarna), köpt färska örter att ha på fönsterbrädan och helt enkelt gjort det okej för våren att tränga undan vintern en gång för alla!

Och inte nog med det; Som många av er redan lagt märke till har jag fixat och donat lite med utseendet på bloggen den senaste tiden. Den gamla var visserligen trevlig den också, men inte så personlig, och så har den ju fått följa med mig  i en bra bit över ett halvår nu. Dags för någonting nytt! Hoppas ni tycker om den här varianten och att det inte tar för lång tid att vänja sig ❤

***

Jag tänkte fortsätta med ett till bildstint inlägg eftersom jag inte kan låta bli att visa er de härligheter jag intagit i månaden mars som jag INTE stått för själv! Mestadels handlar det om lunch eller middag, men visst har jag lyckats fika ett par gånger också – det är ju ett så underbart tidsfördriv 😉 Jag har inte tagit för vana att visa er det jag äter ute (jag gjorde det i ett par inlägg i början om ni orkat titta så långt bakåt i tiden) men den här gången gör jag ett undantag; vad tycker ni? Är det något ni tycker är intressant att läsa om?

***

Månaden inleddes med ett par dagar i Nyköping som är mina föräldrars nya hemstad nu när Oskarshamn lämnats åt sitt eget öde. Där finns det smaskiga ställen att besöka ska ni veta! Till exempel  Restaurang Rhodos som ligger max 100 meter från min familjs lägenhet – farligt, farligt 🙂 På menyn, som innehåller ett extensivt utbud av pizzor och grekiskt klingande huvudrätter, finns också fyra-fem vegetariska rätter under egen rubrik. Jag valde den vegetariska lasagnen (då de inte hade någon vegetarisk moussaka att locka med – känns inte det som något man borde ha på en grekisk restaurang?) som jag tyckte var riktigt trevlig! Den innehöll, förutom den klassiska tomatsåsen, bèchamelsåsen och pastan, också lite otippat oliver, som jag tycker mycket om. Se dock upp för dem – de är långt ifrån kärnfria! Tillsammans med en mild tsatsiki och en klick hummus (trevlig men lite oväntad som tillbehör) var rätten komplett och jag nöjd. Mamma valde en moussaka som hon tyckte om men som saknade aubergine och istället bestod av potatis. Inte helt okej kan jag tycka, då vi var på en ”genuint” grekisk restaurang, men vad vet jag? Priset låg på runt hundringen per rätt utan dryck.

Även pizzorna från samma Rhodosrestaurang fick sig ett smakprov några dagar senare eftersom vi hittade ordet ”stenugnsbakade” i beskrivningen av dem och inte kunde låta bli att se hur de smakade. Mitt val föll på en vegetarisk variant (oväntat va?) med paprika, lök, oliver och fetaost som åts både till middag på kvällen och lunch dagen efter. Och vilken pizza det var! Bara det att paprika i TRE olika färger användes tog mig med storm – det krävs inte mycket för att göra mig lycklig 😉 75 kr tror jag bestämt den kostade vid upphämtning.

***

Ett annat ställe vi besökte, och blev lite smått förälskade i, är Hellmanska gården, som är flera hundra år gammalt och ståtar med både café, bageri, butik och blomsterhandel – allt i en härlig, gammaldags anda. Första turen blev det en fika och kardemummate varvades med en alldeles fantastisk kolapaj med lingon som alltid kommer att ligga och vila i ett hörn av mitt hjärta! För 30 kronor var den inte jättebillig, men väl värd pengarna.

Min kära mor valde en muffins med blåbär och kardemumma, som dagen till ära fått sig en melodifestivalsflagga att vifta med (samma kväll var det nämligen dags för andra chansen i just Nyköping). God den också, och för 15 kronor riktigt prisvärd! Det enda problemet med fiket är egentligen sittplatser, då det för jämnan är fullt till bristningsgränsen – dock finns det bra med uteplatser genom en tillbyggd glasaltan som sväljer en del.

Och på tal om den där glasaltanen var det där vi hamnade  när det var dags för lunch sista dagen i Nyköping innan tåget tog mig tillbaka till Växjö. Kan ni tänka er hur lycklig jag blev när jag såg det här alternativet på menyn? Närmare bestämt ”svamp- och kikärtsfylld paprika med tomatsås och matvete”. Jag föll som en sten! Flera andra valmöjligheter fanns också, bland annat ett fiskalternativ och två olika matpajer. Te eller kaffe ingick dessutom, dock inte dryck, för ungefär 80 kr.

***

Bara någon dag efter min Nyköpintur begav jag mig mot Kalmar för en dags turistande. Jag har varit där ganska ofta under min uppväxt men det tog slut nyligen då mina föräldrar inte längre bor i närheten.  Dock kan man ta sig en dagstur ändå – vem kan motstå Kalmar liksom? 😉 När jag befinner mig där dyker jag nästan alltid in på 4kök för att äta lunch. De har alltid fem-sex olika lunchalternativ (aldrig ett som är vegetariskt däremot, det borde de fundera över) och dessutom en lång vanlig meny som man alltid kan välja på utöver dagens luncher. De vegetariska valmöjligheterna där är som tur är ganska stora, och som allra oftast blev det quornfilé för mig, med grillade grönsaker, tomat- och basilikacrème fraiche och en skål pommes vid sidan om. Sallad ingår också, för 79 kr (71 kr om man är student på Linnéuniversitetet med giltig legitimation!).

***

Sist men inte minst så har jag också unnat mig lite guldkant på vardagen här hemma i Växjö! Våren slog ju till med dunder och brak i början av veckan och en härlig promenad med både hund och vän följdes av årets första utomhusfika utanför IOGT-NTOs café Fontaine. Jag festade på en marängtårta med smörkräm och en loka – för det nätta priset 36 kr. Då är det kul att spendera pengar!

***

Har ni varit på något av dessa ställen? Vad tyckte ni?

Mars so far – matinspiration och baktankar

Jag måste tacka er trogna som kommer och besöker mig även under min downperiod, som pågått ett alldeles för långt tag nu. Ni är så fina som sänder mig en kommentar även när jag inte är här, eller bara kikar in för att se det som redan finns att se. I’m not worthy! Jag hoppas att ni alla har en underbar tid nu när solen har börjat mjuka upp våra vinterklädda kroppar lite grann; det har jag, komplett med långa promenader i solskenet och till och med en utefika då och då! Hunden min har fått en vårklippning deluxe och gick från uppstoppad pälsboll till skalad räka på bara någon timme eller så. Matte är nöjd, vad han själv säger får vi nog aldrig veta 😉 Dessutom har jag varit utan internet på datorn i ett par dagar nu efter att min internetsladd mystiskt nog gick av på mitten! O.o Det är äntligen fixat med en nyinköpt router (åh, vad skönt med sladdlöst!) och jag är nöjd och glad igen!

Eftersom ni inte hört från mig ordentligt på hela den här månaden (alltså TVÅ hela veckor!) tänkte jag ge er en sammanfattning på vad jag hittat på i köket de senaste dagarna. För visst har jag befunnit mig där ändå, även om jag inte haft tid och energi att dela med mig så rikligt som jag brukat. Jag tror problemet är att jag är lite överambitiös när jag väl postar, det tar sin lilla tid att få ihop ett inlägg jag är nöjd med så jag känner sällan att jag har tid nog att lägga ner på det. Synd är det verkligen, för jag saknar er 😦

***

I alla fall; Här kommer Mars månad i Alexandras kök!

En av de första dagarna bakades det choklad- och mandelrutor att bjuda fikagäster på. Originalreceptet är amerikanskt och innehöll pecannötter, men det här blev en försvenskad version med mandelspån.

Det första som lagades i mina föräldrars nya lägenhet blev en improviserad tomatsås med svamp som serverades över färsk spenatpasta. De krossade tomaterna inköptes från Garant (Willys) och hade en riktigt härlig färg som var en fröjd att laga mat med!

Varma mackor på ciabattabröd är bra när det bör gå snabbt och lätt – dessa med grekisk touch genom feta ost, soltorkad tomat och svarta oliver. Jag äter sällan vitt bröd så det här var en stretch för mig, men gott blev det 🙂

Ett litet proteintillskott behövs ibland; linsgryta med currystekt tofu och kikärtor. Ett hittepå som serverades med turkisk yoghurt framför TVn en kväll.

Jag är sådan som sällan återkommer till samma recept – det finns ju så mycket att prova att det liksom inte finns tid att upprepa sig! – men en favorit som jag lagat i flera år och som jag återkommer till igen och igen är denna pasta med zucchini- och parmesansås. I början av min bloggtid postade jag grundreceptet, som fortfarande håller även om det idag tyvärr saknar fungerande bilder. Kanske får jag lägga till den här nu? 😉

Och så äntligen en bild i dagsljus efter hela denna långa mörkervinter! Häromdagen bakade jag nougatcupcakes för att krydda min studiegrupps pluggdag; och för att få prova mitt nya strössel köpt i härliga småprylsaffären TGR.

Ännu en dagsljusbild på en lunch jag avnjöt; pasta i en enkel linssås och broccoli. Ett experiment som slog väl ut!

Och så kom ju den där bakpotatisen som jag ätit flitigt de senaste veckorna – återupptäckte den som världens smidigaste måltid och trycker in den lite här och var i mina veckomenyer! Känner ni igen influenserna från de varma mackorna ovan? Det brukar lätt bli just fetaost, soltorkad tomat och oliver i kombination när jag gör något sådant här, den här gången också sallad, balsamicosirap och solroskärnor.

Ikväll då, till slut, hade jag tänkt avnjuta en soppa innan mitt naturgodis och mitt bloggande. Tji fick jag när mixerstaven inte ville starta alls, och elvispen togs till. Sammetslen soppa blev det inte, men likväl en gryta som smakade bättre än den såg ut. Även detta recept har jag redan postat en gång i min bloggs ungdomsdagar, det hittar ni här, tyvärr utan  fungerande bilder.

***

Något ni blev lite extra sugna på? 🙂

En award till mig och fler till er!

Idag är en sådan där dag då jag borde sitta med näsan begravd i otroligt intressant studentlitteratur såsom ”Välfärdsstatens skräpvind” och ”socialpolitiska klassiker”, febrilt skrivandes på en hemtentamen med slutdatum fredagen den 13:de (som att jag inte var nervös innan otursdagen kom på tal!) men som många andra säkert kan känna igen sig i: Motivationen är bortblåst för tillfället. Återkom senare. På grund av detta hamnade jag här på bloggen (som jag svurit på att överge tills tentan blivit färdigskriven – oops) och kunde härligt nog konstatera att jag fått ta emot en award! Det är finaste Malin från Malin’s Diner som tyckte att jag förtjänade lite uppmuntran, och det var precis rätt tidpunkt att skicka en nu när jag annars känt mig lite väl loj för mitt eget bästa.

Till Awarden hör en uppgift.
Liebster är ett tyskt ord som betyder ”käraste”
och utnämningen ges endast till bloggar med
färre än 200 följare/prenumeranter .
När man får utmärkelsen ska man göra följande:
Tacka den som gett dej utmärkelsen och länka.
Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna awarden
vidare till och låta dom veta det genom att lämna
en kommentar hos dem.
Till sist hoppas man att dom utvalda vill lämna
utmärkelsen vidare…
.
Klart jag vill länka vidare! Det finns ju hur många bra bloggar som helst som förtjänar buntvis med uppmärksamhet 🙂  Mina fem länkningar går till bloggar som jag är en slavisk följare av. De har personlighet, humor och en hel del grymma recept som fler förtjänar att få dregla över!
.
***
.
Matsafari
(för att hon är en otroligt rolig och härlig person som är värd en flyttgåva i och med hennes byte av bloggplattform)
Tant Gul
(för att varje nytt recept hon postar får mig att dregla okontrollerat)
Esters hörna
(för att Ester och jag är lika gamla och  jag önskar att jag hade hennes kunskap och talang)
Kaffekalas
(för att hennes bilder är out of this world och hennes recept gör mig svag i knäna)
Må gott
(för att bloggen utstrålar genuin matglädje och  är enkel att tycka om)
.
***
.
Tack så mycket för awarden Malin, verkligen fint av dig ❤
.
.