vegetarisk cornbread stuffing inför Thanksgiving

Happy Thanksgiving!

Idag är den stora dagen i USA, det är nämligen idag som Thanksgiving firas, på en torsdag av alla dagar. Det är en viktig högtid, och familjen samlas lite som hur vi gör på julafton, runt ett matbord dignande av godsaker. Många av dessa rätter kan ni se bilder på i mitt Thanksgivinginlägg, men jag har inte hunnit med att lägga ut alla recept, och det ber jag om ursäkt för.

En av de rätter som jag tycker är viktig på bordet är då stuffingen, som traditionellt sätt serveras inuti eller bredvid den ugsrostade kalkonen, men som jag väljer att servera utan minsta lilla kalkonhänvisning. Ofta är den också gjord på kalkonsky och med allehanda köttdelar i, fast det passar ju inte mig, och blir faktiskt fräschare utan dem.

Receptet jag använde mig av är ungefär det som mina värdföräldrar lärde mig i USA, därför har jag inga direkta mått på ingredienserna. Det gäller att känna av lite hur konsistensen är, brödet ska suga upp vätska och smör, men inte simma i det. Det låter kanske som en udda kombination av smaker, men brukar nästan alltid vara en höjdpunkt på middagen så jag uppmanar er verkligen att prova! Fler grönsaker kan läggas till, som majs eller hackad paprika, för mer färg, men sellerin anser jag vara den allra viktigaste. Det är konstigt egentligen, för selleri har en lite besk smak rå som jag har väldigt svårt för, men i denna stuffing passar de som handsken!

***

Jag gjorde alltså min stuffing lite på känn efter hur jag kommer ihåg att jag gjort den förut, så jag kan inte garantera mängden vatten. Stuffingen ska inte bli lös och vattnig, utan ganska fast. Detsamma gäller med grädden, den ska inte ge färg, bara smak. Om du vill kan du knäcka i två ägg innan du skjutsar in den i ugnen, då får den en annan konsistens, jag föredrar den dock utan ägg.

***

Vegetarisk cornbread stuffing

Ingredienser:

1 sats majsbröd 
75 gram smör (ca)
1 stor gul lök
2-3 stjälkar selleri
1 grönsaksbuljongstärning
4-6 dl vatten
1 dl grädde
1 knippe persilja
salt och svartpeppar

***
Baka först majsbrödet efter receptet och rosta det i ugn eller brödrost (inte om det smular för mycket). Skär i mindre kuber och ställ åt sidan.

Lägg 25 gram smör i en stor kastrull och låt smälta.

Hacka lök och selleri, lägg dem båda i kastrullen med smöret. Låt puttra en stund.

Tillsätt majsbrödkuberna och blanda.

Smula över buljongtärningen och häll på vattnet och grädden. Var försiktig med vattnet, det får inte bli för mycket. Låt det hela blanda sig ordentligt.

Blanda i resten av smöret (jag har alltid fått höra ju mer desto bättre, men minst 50 gram).

Hacka persiljan och blanda i. Salta och peppra.

Precis innan servering: Ställ in i 225 grader varm ugn en stund, tills den blivit varm. (Knäcker du i äggen måste du vänta tills de stannat, det kan ta upp till 45 minuter)

***

 

 

En tacksam Thanksgiving

I förra inlägget nämnde jag lite kvickt att det skulle bli en middag här hemma med Thanksgivingtema, en middag som nu blivit av, och som jag spenderat en hel del tid med att planera inför. För mig startade dagen med sex timmars kontinuerligt matlagande, för menyn var diger, och min ambition var att göra allt själv. Det var av någon anledning viktigt för mig att få detta så autentiskt som möjligt, kanske för att jag ville visa gästerna  exakt vad som pågår därborta i stora USA på torsdag och inte en svensk version av det – det hade säkert kunnat bli bra det också, men det hade inte varit den maten jag firade Thanksgiving med när jag var där och alltså hade det inte legat lika nära hjärtat.

Min första thanksgiving var med min värdfamilj i Michigan, USA 2005 (JÖSSES vad länge sedan det är!) och förberedelserna delades upp mellan oss alla fem i familjen. På min lott föll stuffingen – alltså det som skulle serveras med kalkonen och som traditionellt sätt fågeln fylls med efter tillagning (fast vi serverade den bredvid) – och pumpapajen – som jag verkligen ville lära mig att göra! På den här tiden hade jag inte hunnit bli vegetarian än, det blev jag inte förrän 2006 – och jag var heller inte lika intresserad av att laga mat, men jag tyckte ändå att det var spännande att få vara med om en högtid som vi inte har någon som helst relation till hemma i Sverige.

Bakgrunden till högtiden kan ni läsa om här, men idag handlar det mest om att få en efterlängtad paus i vardagen, äta tills man stupar och sedan sova hårt eftersom fågel sägs göra än just sömnig (prova det om ni har svårt att sova!) 😉 Ja, och så försöker man fundera ut vad man är tacksam för och tänka lite extra på de som inte har lika mycket, de som saknar tak över huvudet eller mat på bordet. En fin tanke som jag tycker vi borde hålla i minnet bra mycket oftare än en gång om året, och att fira det med en brakfest är väl en härlig idé?

Thanksgivingmiddagen jag höll i startade med en drink – en tranbärssangria – som visserligen inte brukar serveras på ett traditionellt Thanksgivingbord, men har man en välkomstdrink skulle det absolut kunna vara den här. Tranbär konsumeras nämligen mycket under den här tiden på året i USA. Den bestod av bland annat tranbär som kokats med socker, apelsinjuice och rött vin.

Sedan fanns det mesta som traditionellt brukar finnas på Thanksgivingbordet även på vårt – här syns gröna bönor (som ibland hamnar i en gratäng, men jag valde att bara koka dem), majsmuffins (vilka kan bytas ut mot biscuits eller dinner rolls – båda på vanligt vetemjöl istället för majsmjöl), en sötpotatisgratäng (ibland garneras en sådan med marshmallows, men det uteslöt jag), stuffing (baserad på majsbröd, samma smet som majsmuffinsen), tranbärssås (på frysta tranbär, färska är svåra att finna här vid denna tid på året), potatismos (som jag inte har en individuell bild av men det är ingen skillnad mellan det och vår svenska version) och slutligen en tomatsallad som min pappa envisades med, den brukar inte finnas med på ett typiskt amerikanskt bord.

Lite fler bilder på de flesta av dessa rätter kan jag också ge er om ni är intresserade (ja, de kommer här oavsett om ni är intresserade eller inte, diktator som jag är):

Majsmuffins som jag redan givit er receptet till, men då i form av bröd. Denna gång blev de inte riktigt lika smuliga, kanske på grund av formen eller för att jag bytte bikarbonat mot bakpulver. De smakade dock precis som de skulle.

En sötpotatisgratäng  bestående av bland annat den givna sötpotatisen (när jag firade denna högtid i USA använde vi yams, men de smakar i stort sett likadant och byts ofta ut mot sötpotatis även där. Många kallar båda varianterna för yams). Gratängen är ganska söt, och garnerad med pecannötter. Marshmallows var inköpta, men eftersom jag som vegetarian inte äter dem och gästerna kanske skulle anse det vara lite väl extremt, serverade jag dem till efterrätten istället…

Stuffingen är en intressant historia. När jag fick göra min värdmammas egna stuffing efter hennes recept förklarade hon för mig, som då var en kaloriräknare utan dess like, att rätten bara blir bättre ju mer smör man har i den medan hon hivade i smörklick efter smörklick. Jag var förfärad, men idag är jag ganska road och tycker otroligt mycket om den, för rätten är helt klart mycket annorlunda om man jämför med många svenska rätter. Den består mest av rostat majsbröd som kokat samman med grönsaker (i mitt fall selleri och lök) buljong, smör och lite grädde. Den blev faktiskt, mot förmodan, en riktig hit här hemma!

Ja, och så kokade jag en tranbärssås, som helt klart är ett måste på Thanskgivingbordet! Igen, tranbär använder man mycket på hösten, och det påminner en hel del om lingon i smaken, så tänk på  det som en form av lingonsylt.

Det mest centrala på ett Thanksgivingbord nog ändå kalkonen, som bör vara rostad hel i ugn och se så barbarisk ut som möjligt (vegetarianen har talat). Jag avstod från att vara den som tillagade den, men tyckte, eftersom alla andra på festen var stora köttätare, att min pappa kunde få den äran att tillaga och tranchera den, och dessutom tillaga såsen, som är baserad på kalkonens sky. Han  gjorde detta med bravur och jag är otroligt glad att jag slapp 😉

Ja, och ingen middag är komplett utan efterrätt, så sådan serverades såklart en bit in på kvällen, när all mat smält något sånär. Till kunde man välja mellan vaniljglass (som jag toppat med marshmallows), grädde och vaniljsås (som var ett svenskt tillägg). Två pajer blev det, samma sorts pajer som oftast brukar serveras under en thanksgiving – en traditionell äppelpaj och en pumpapaj. Även pecannötspaj förekommer, men jag valde bort den då pecannötter är ganska så dyrt här hemma, dock är det en FANTASTISKT god variant, så ett recept har helt klart potential att dyka upp här på bloggen någon gång i framtiden!

En traditionell ä–ppelpaj har ni säkert sett flera gånger, kanske i USA, eller i filmer och TV-serier därifrån. Den består av en botten och ett lock av pajdeg och massor av äpplen, socker, smör och kanel inuti. Dekorationen kam man leka fritt med, mina kunskaper är ytterst begränsade så den blev ganska enkel. Den serveras nästan uteslutande med vaniljglass.


Pumpapajen brukar vara stjärnan på Thanksgivingkvällar, och är helt klart det allra viktigaste – ja, i alla fall för alla som inte äter fågel – och den är verkligen värd att prova! Min gjordes på butternutpumpa eftersom det var  den enda sorten jag hittade, och är därför aningen blekare än jag kanske velat, men smaken är densamma som jag kommer ihåg från alla pumpapajbitar jag ätit i mina dagar. Den serveras oftast med en rejäl klick grädde och gärna lite extra kanel.

***

Jag tänkte lägga några inlägg på att ge er recepten till några av dessa rätter, hur låter det? Något som ni är speciellt intresserade av? Ja, förutom kalkonen då, den får ni fantisera om själva 😉

Resten av denna härliga måndag kommer jag spendera i bilen för att komma tillbaka till min egen lägenhet i Växjö igen, och sedan framför datorn för att läsa ikapp i alla ljuvliga bloggar som jag inte hunnit med alls de senare dagarna. Äntligen! Kanske råkas vi över nätet? Annars önskar jag en trevlig första dag på resten av veckan ❤

Midsommarmeny med jordgubbstema

Glad midsommar på er! ❤

För jo, midsommar blev det alltså i år igen. Och lika hastigt kom den inpå oss som förra året, och året innan dess… Jag måste erkänna att midsommar inte riktigt firas så där väldigt i min familj. Vi är inte mycket till traditionsföljare alls faktiskt, det har inte varit möjligt då min käre far jobbar skift och mer eller mindre alltid försvinner iväg någon gång under den stora dagen. I år valde jag ändå att försöka fira lite grann, mest för att pappa jobbar natten och därför var hemma ända tills alldeles nyss! Perfekt då att fira med mina föräldrar i år, komplett med matätning och filmtittning. Det är alldeles lagom för en hemmakär bloggerska som jag!

En midsommarmeny bör innehålla ett par saker, det tror jag de flesta av oss håller med om. Jag ratar, som sig bör, sillen och nubben, men håller istället stenhårt i de ljuvliga färskpotatisarna! Det finns mycket annat att äta till dem, och med massa dill är de tillräckligt smaskiga alldeles av sig själva. Dessutom är ju ingen midsommar en midsommar utan vår älskade jordgubbe! Alldeles nyligen fick jag lära mig att en endaste liten gubbe innehåller mer C-vitamin än en hel apelsin – det är inte illa för ett så mumsigt bär! Visste ni att ”gubbe” är dialektalt och från början betydde ”liten klump”? Tänk vad man kan få reda på när man googlar 😉

***

Det här är vad jag bjöd på ikväll, midsommarafton till ära, allt med temat ”jordgubbe”:

FÖRRÄTT:

Ugnsgratinerat camemberttoast med honung och jordgubbssalsa
(tanken var egentligen getost men se nehej, det ville sig inte, då getosten lyste med sin frånvaro i butikerna!)

 

HUVUDRÄTT:

Dillkokt färskpotatis, stekt halloumi – i brist på grillväder hos oss och grillhumör hos pappa -, kall senapssås och jordgubbssallad med avokado och feta.
(istället för halloumi valde mina föräldrar att svänga in på fiskätarvägen för kvällen och stekte lax till)

EFTERRÄTT:

Marängpavlova med vit choklad-/citronmousse, vispad grädde och bär.
(första flyktiga idén var lemon curd, men sockret räckte inte till – alls. Så jag improviserade).

***

Hoppas ni alla har haft en FANTASTISK midsommar – full med god mat och trevligt sällskap! Det är vi värda – allihop ❤

Vårmeny med broccoli- och spenatsoppa, matig sallad med ädelostdressing och krispiga vitlöksbröd


Hemma hos mina föräldrar blir det ofta jag som tar hand om maten på kvällarna. Dels för att mamma jobbar en och en halv timme ifrån hemmet och därför är borta den största delen av dagen och dels för att jag tycker det är SÅ skönt att ha ett helt kök att regera över!

Oftast är det också jag som står för menyvalet – jag är den mest matintresserade (i alla fall i betydelsen att GÖRA maten och VARIERA den – att äta den kan vi alla!) men idag kom min mamma med ett önskemål som jag snabbt hakade på. Hon hade nämligen bläddrat igenom året runt (nr 14 om jag minns rätt) i vilken det fanns ett recept på broccoli- och spenatsoppa som hon ”så gärna ville smaka”.

Broccoli och spenat på samma gång? Klart jag fixar fram den!

För att pappa skulle vara aningen lyckligare fick han också stekta baconbitar att strö över soppan, och tillsammans med ett otroligt smakrikt vitlöksbröd och en matig sallad full med godsaker blev menyn godkänd av alla närvarande i familjen (eller ja, hunden ratade allt utom baconbitarna, men det är väl ingen som är förvånad ^^)

***

Broccoli- och spenatsoppa

Ingredienser (4 portioner)

1 gul lök
250 gram broccoli (i tidningen stod det 1 broccoli, vilket är oerhört subjektivt!)
1 liter grönsaksbuljong
50 gram färsk spenat (jag använde fryst och vägde upp ungefär 150-200 gram)
2 dl mjölk
1 msk vetemjöl
salt och peppar

Hacka löken och fräs den i smör eller olja i en kastrull. Lägg i broccolin skuren i bitar och fräs någon minut till.

Värm 1 liter vatten med en grönsaksbuljongstärning tills det sjuder. Häll över broccolin och löken och koka ungefär 10 minuter.

Tillsätt spenaten – om du som jag använder fryst spenat, tina den och pressa ur vattnet först!) och mixa (en mixerstav är ju lättast, men eftersom jag råkat stjäla med mig mammas till min lägenhet mixade vi med matberedaren. Fungerade också bra, men det blir lite mer disk!). Om du använde matberedare, häll tillbaka soppan i kastrullen.

Vispa ihop mjölet med mjölken och häll i soppan. Koka upp den och servera! Om du vill kan du koka ägg vid sidan av och lägga i soppan.

Eller så gör du salladen här nedan som innehåller ägg och använder dem.

***

Salladen jag gjorde är en modifierad version om ett annat recept i samma nummer av året runt, som faktiskt stod på samma sida som soppreceptet. Från början innehöll receptet också quinoa, men med vitlöksbröd till kändes den överflödig.

Matig sallad med ädelostdressing

ingredienser till salladen (4 portioner)

4 ägg
50 gram sockerärtor (originalreceptet ber om haricots verts, vilket säkert blir lika bra!)
2 avokado
valfri mängd sallad (gärna lite olika sorter, jag använde huvudsallad, ungefär ett halvt huvud)

Koka först äggen ca 7 minuter, spola av dem med kallt vatten, skala och skär i klyftor. Koka sockerärtor (eller haricots verts) några minuter om du vill, eller behåll dem råa.

Skär salladen i bitar och blanda ihop i en större skål.

Skär avokadon i bitar och blanda ner tillsammans med sockerärtorna och äggen.

Ädelostdressing

Ingredienser:

100 gram ädelost (jag använde gorgonzola)
2 dl lättcrème fraiche
ev 2 msk mjölk

Allt du behöver göra är att mosa ädelosten med en gaffel och blanda ner i crème fraichen. Lämna lite bitar på toppen som dekoration.  Om du vill kan du tillsätta upp till två matskedar mjölk för en mer dressinglik konsistens. Jag behöll den dock som den var.

***

Vitlöksbrödet hittade jag på den fantastiska bloggen bara en kaka till, och jag tycker att hennes recept är så pass bra att jag inte behöver skriva ner min version av det här. Jag rekommenderar det verkligen till alla som inte räknar kalorier eller har något emot att lukta vitlök ett tag framöver 😉

***

Till slut, när alla delar av middagen är på plats, kan den se ut ungefär såhär:

Ett litet tips är att dricka apelsinjuice till maten och inte mjölk (som jag brukar göra). Juicen gör nämligen det lättare för kroppen att ta upp järnet i spenaten och järn behöver vi alla 😉