Pumpalasagne en fredagskväll

Är det bara jag som känner att tekniken springer i väg från mig lite? Eller ja, i alla fall verkar det lite så, för inte nog med att det finns bloggare, nu har alla också twitter (till bloggen!), facebook accounts (till bloggen!), appar till smartphones och jag vet inte allt, samtidigt som jag sitter här och på mitt lilla stenåldersvis mest skriver inlägg och läser kommentarer. Jag är ju ändå ganska ung med mina snart 24 år (ÄN SÅ LÄNGE BARA 23!!), borde inte jag vara med på noterna? Jag ska väl försöka göra så ni kan hitta mig på facebook i alla fall, för att inte tappa min plats i lämmeltåget, men längre än så sträcker jag mig nog inte, jag med min slidetelefon som inte ens får in internet och som aldrig någonsin i hela världen skulle förstå vad en application är.

***

Annars så har jag letat som en tok efter en pumpa till min andra Thanksgiving för i år, som går av stapeln i morgon kväll och blir lite av en light-version när det gäller maten och en full fat-version när det kommer till sällskapet, innan jag kom på att jag hade en stående precis utanför dörren!  Visserligen en bjässe på minst 5 kilo (jag har fått lära mig att pumporna är godare ju mindre de är) men nöden har ingen lag och jag betalade ju ändå över 70 kronor för min höstdekorering, så den togs in i värmen och slaktades.. umm… jag menar delades försiktigt i mindre bitar och rostades i ugnen under gårdagen. Nu sitter jag här med pumpapuré upp över öronen så för att inte riskera att den blir dålig har jag nu letat upp ett par pumparecept jag inte kan vänta med att sätta tänderna i!

Ikväll bjöd jag mig själv på pumpalasagne, till min egen förtjusning och hundens stora sorg. Han slickade fundersamt tallriken och nosade sedan lite avmätt på sitt torrfoder, i hopp om att någonting GOTT kanske, möjligtvis skulle serveras innan han tvunget behövde äta det där trista, trista. Undrar hur pass mycket av ett skräckscenario det är för en hund att bo hemma hos en vegetarian?

***

Jag grundade mitt recept på detta, men gjorde en hel del ändringar baserat på vad mitt kylskåp erbjöd och vad mitt samvete tillät 😉 I originalet användes mangold istället för både zucchini och brysselkål, vilket säkert blir jättegott, jag hade ingen sådan och inte heller spenat som också vore ett bra substitut. En trött zucchini hade jag däremot som såg ut att behöva användas och ett par brysselkålshuvuden som sett sina bättre dagar så de fick agera stand-in hos mig.Jag bytte också ut grädden mot matlagningsgrädde och drog ner osten till hälften, mest för att mer än så kändes överflödigt, men det går helt klart att öka mängden ost eller använda vanlig grädde om man vill.

***

Pumpalasagne

Ingredienser:
(4 stora portioner)

1 gul lök
1 zucchini
ca 150 gram brysselkål
1/2 tsk mald muskotnöt
ev 1 tsk torkad salvia (jag använde ingen sådan i min)
7  dl pumpapuré (ugnsrostad och mixad pumpa)
4 dl matlagningsgrädde (jag bytte ut en halv dl mot mjölk)
ca 2 dl riven ost (efter tycke och smak)
9 lasagneplattor (ev. fullkorn)

olja att steka i
salt och peppar

***

Börja med att sätta ugnen på 225 grader och ta fram en ugnsfast form, stor nog för att botten ska täckas av tre lasagneplattor.

Hacka löken och fräs i olja i några minuter. Skala ev. zucchinin och skär i skivor. Dela varje skiva i fyra delar.

Skär brysselkålen i mindre bitar och låt fräsa med löken tillsammans med zucchinin. Salta, peppra och tillsätt 1/4 tesked av muskotnöten (dvs hälften). Har du salvia; tillsätt den också.

Medan det fräser; blanda ca 5 dl pumpapuré med 2  dl matlagningsgrädde, 1 dl riven ost, salt, peppar och den sista 1/4 av muskotnöten.

Häll ca 1/2 dl matlagningsgrädde (eller mjölk) i botten på formen. Täck sedan bottnen med tre lasagneplattor (är de för stora kan delar av dem brytas av för att passa).

Häll över hälften av pumpablandningen och sedan hälften av det stekta.

Fortsätt med ett lager (3 stycken) lasagneplattor, resten av pumpablandningen och resten av det stekta. Täck med de tre  sista lasagneplattorna.

Blanda ihop de sista 2 dl av pumpapurén med resten av matlagningsgrädden – dvs. 1,5 dl – och sprid ut blandningen över lagret av lasagneplattor. Strö över den sista osten, hur mycket är upp till dig, och täck med folie.

Skjut in formen i ugnen i 20 minuter. Ta av folien och fortsätt grädda tills lasagneplattorna är mjuka och lasagnen fått färg; ca 30 minuter.

Servera med en god sallad. Hoppas du tycker om den!

Citron- och valnötspasta ur Mitt kök

Någonting jag önskar att jag var bättre på är att hänga med lite i vad som händer i världen. Det kan ju göras på många olika sätt, men kanske genom att läsa tidningen oftare eller se nyheterna någon gång då och då. Sådana där små förändringar som egentligen inte behöver vara så krävande – men det är ju så oändligt  trist!

Missförstå mig inte, jag tycker det är otroligt viktigt att vara medveten om världen runt om oss – lilla Växjö, där jag bor, är ju inte mittpunkten, det är inte runt oss här som jorden snurrar, även om det kan kännas så ibland.   Nej, det pågår så oerhört mycket annat runt oss hela tiden, som man faktiskt har lite av en skyldighet att hålla reda på, som medborgare och som invånare i Sverige, Norden, Skandinavien, Europa, Världen.

Dock tror jag att jag har någon slags defekt medlidandegen. Istället för att kunna läsa nyheterna  eller höra om  krigen som fortfarande pågår överallt och aldrig tar slut och vara okej med det berör det mig så fruktansvärt mycket. Jag har svårt för att se andra lida och inte kunna göra någonting åt det, samtidigt som jag vet att jag inte kan hjälpa alla här i världen. Att höra om Greklands ekonomiska kris och liknande händelser gör mig rädd och orolig inför framtiden – inte bara för min skull, men för alla som blir berörda av det.

Ännu värre tycker jag det är med vinklingen av nyheter som strömmar mot oss. Vi får aldrig reda på allt fakta, utan nyheter presenteras ur ett visst ljus för att framkalla en önskad reaktion hos oss, och jag kan tycka att artiklar många gånger utmålar människor som monster eller offer, trots att inga detaljer är kända eller ingen har dömts för brottet. Liv förstörts av insinuationer tidningar bygger upp för att skapa fler försäljningstillfällen och jag tycker inte att det är rätt. Fokus hamnar på fel saker, och fel ställen. Det skapas hela tiden syndabockar och hela tiden hjältar, och allt vi får höra kommer styrka den uppfattningen, vad som än egentligen har hänt. Ja, ända tills hjälten gör ett litet snedsteg och blir syndabock, det är ju ett drömscenario för varenda nyhetsankare i landet.

En sak till innan jag kan komma till VARFÖR jag skriver det här – jag bryr mig inte om att Marie inte längre är tillsammans med Måns eller liknande, så kallade nyheter. Det behöver inte vara framsidestoff och specialartiklar behöver inte skrivas och publiceras i flera veckor efteråt – artiklar som ofta bygger på spekuleringar och ingenting annat.  Det enda det bidrar med är att försvåra för de båda inblandade, deras familjer och deras närstående.

***

Varför började jag fundera över det här då?

bildkälla

Jo, för en gång i veckan blir det ändå ofta så att en Expressen följer med mig hem. En Expressen som jag läser, kanske mer som skvaller än som nyheter, men ändock läser och reflekterar över. Fast det är ju egentligen inte Expressendelen jag är ute efter. Nej, det är bilagan Mitt Kök som drar.

Vilken härlig tidning det är! För femton kronor (ja, 27 kronor, för den går ju inte att köpa för sig själv, en 12 kronor dyr Expressen måste ju följa med) får man massor av matinspiration, lite artiklar, recept i mängder och tips på det mesta. Härligt! Jag som student tycker annars att det är på tok för dyrt med tidningar som exklusivt handlar om mat och/eller bak. Att lägga 60 kronor på en tidning går helt enkelt inte, då finns det inte nog med pengar kvar i slutet av månaden. 27 kronor känns lite lättare att avsätta, speciellt om jag köper den innan en tåg- eller bussresa och roar mig med den under timmarna där. Vilket ofta är fallet.

***

Den här veckan fanns det bland annat en hel del tips på goda och smidiga pastarätter. Jag, som är långt ifrån en kolhydrathatare, nappade snabbt som synden på ett av dessa, då jag hade en paket färsk tortellini hemma som var tänkt till middag. Serverad med en sås baserad på citron och valnötter blev tortellinin lite mer spännande, och det tog inte många minuter från det att jag började koka upp vatten till att pastan stod på bordet. Snabbmat om något! Enligt tidningen var det Sophia Loren som gjorde receptet känt – bara det gör det väl värt att prova 😉

***

Eftersom jag följde originalreceptet närapå slaviskt så kopierar jag vad det stod här nedan dock är mina egna bilder och mina egna kommentarer insatta – de är skrivna med fet stil. Receptet är för fyra portioner (jag halverade det (använde endast en citron) därav bildens något färre ingredienser. Ja, och parmesanen tog semester, men den var med under tillagningen).

***

2-3 citroner
25 g smör
40 g valnötter
1/2 dl riven parmesan – helst färskriven
svartpeppar
300 g mafalde (eller spagetti) – Jag använde färsk tortellini – ricotta och spenat
salt – flingsalt använde jag
1 dl matlagningsgrädde

1. Skölj och borsta citronerna väl. Riv ner det yttersta gula skalet i en tjockbottnad kastrull. (Spara lite till garnering.) Lägg i smöret pch låt det smälta sakta på svag värme. Tillsätt grovt hackade valnötter och låt småputtra några minuter.

2. Pressa saften ur citronerna genom en sil direkt ner i kastrullen. Rör ner osten. Dra ett varv med pepparkvarnen. Låt stå på svag värme. Såsen får inte koka.

3. Koka upp 3 liter vatten, salta och koka pastan 1 minut kortare tid än vad som anges på paketet. Slå av vattnet.

4. Tillsätt grädden till såsen i en tunn stråle under ständig vispning. Mitt tips är att dra av kastrullen från värmen innan – om det börjar koka här kan såsen skära sig eller bli grynig. För över pastan i såskastrullen. Garnera med rivet citronskal och valnötter.

Mitt kök nr. 27 2011

Tillsammans med någon liter julmust och tända ljus trivdes min pasta riktigt bra 😉

Spagetti sojabolognese kryddad med nostalgi

Spagetti Bolognese  är en standardrätt i de allra flesta svenska hem, oavsett om den kallas så eller försvenskas till vanlig, hederlig spagetti med köttfärssås. Det är snabblagat, i många fall ganska så hälsosamt, prisvärt och räcker till många. Ja, och så är det gott också förstås, inte att förglömma!

Min  mamma, precis som många andra mammor och (för att inte vara en sådan där generaliserande blogg!) pappor, hade sitt eget recept på köttfärssåsen, som gjorde att den smakade som hennes färssås, och inte som någon annans. Det var väldigt viktigt det där, att ha ett litet signum, en speciell twist på rätten som gjorde att man direkt visste att det här, det är MAMMAS recept. Känner ni igen det där, att vissa paradrätter har en eller två ingredienser i någons kök som skiljer sig lite från någon annans? Ofta handlar det väl om nedärvda recept, men ibland blir det bara en vana efter att man provat det en gång och fastnat för det.

Dock var det så, för min stackars mamma, att ALLA i familjen hade olika sorters krav och ville ha våra alldeles egna köttfärssåser, allt efter olika behov och smaklökar. Pappa skulle ha extra mycket lök i sin, min lillebror åt inte tomatsås utan ville ha den ”helt brun”. Mammas egna var det svamp i och jag åt samma fast utan svamp ända fram tills jag blev vegetarian och då ville ha den i vegetarisk version (och då var svamp plötsligt helt okej). Så nu för tiden lagar mamma fyra olika sorters färssåser nästan av bara farten när hela familjen är hemma, hon vet ju hur alla vi vill ha våra, och det måste ju vara mamma som lagar den, annars smakar den ju inte som hennes ❤

***

Vad mamma gör för att hennes ska smaka så bra kan jag inte helt sätta fingret på, det ligger kanske i det röda vinet hon tillsätter, eller kanske bara i nostalgin hon strör över innan servering. I vilket fall har jag genom alla de gånger jag ätit spagetti bolognese hemma kommit fram till mitt favoritrecept för en snabb och smidig version som ändå känns lite lyxig. Min variant är vegetarisk, men innehåller sojafärs och är därför inte vegansk. Samma sak gäller om du byter ut färsen mot quornfärs. Vill du hellre ha den helt vegansk kan färsen bytas ut mot till exempel ett paket kokta linser.

Ofta äter jag rätten med rårivna morötter till. Varför? För att det var så mamma serverade den så klart.

***

Spagetti sojabolognese

Ingredienser:
(4 portioner)

250 gram okokt spagetti (fullkorn om du vill)

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 röd paprika
1 påse (300 gram) fryst sojafärs från Hälsans kök (eller motsvarande vegetarisk färs)
1 dl rött vin
1 paket/burk krossade tomater (ca 400 gram)
1-2 msk tomatpuré (eller ketchup)
1 knippe basilika efter behag

salt och peppar
rapsolja att steka i

***

Börja med att sätta på vattnet till pastan. Koka den enligt förpackningen under tiden sojabolognesen lagas.

Hacka gul lök och vitlök fint och röd paprika i lite grövre bitar.

Fräs lök och vitlök i olja någon minut, tillsätt paprikabitarna och den frysta sojafärsen. Låt fräsa tills färsen har tinat.

Häll över vinet och låt det koka in i ett par minuter.

Tillsätt krossad tomat och tomatpuré (eller ketchup). Låt allt koka ihop i ungefär 10 minuter. Längre gör ingenting men är inte nödvändigt.

Hacka basilika och rör ner innan servering, glöm inte att salta och peppra!

Dekorera med färska basilikablad och hugg in! Är ni som jag så kommer säkert ketchupflaskan dyka fram också, det passar ju så bra till just spagetti bolognese 😉

ugnsbakad lyxpasta till helgen

Och så kom då fredagen igen! Veckorna bara ilar fram, jag kan inte förstå vart dagarna tar vägen längre, hur de bara kan förvinna som de gör!

Om man som jag känner sig lite sliten sådär på fredagseftermiddagen men ändå vill laga någonting som inte känns lika vardagligt som spagettin man kokade igår, eller lika slentriant som tacosen man dukar fram på rutin, då skulle kanske det här kunna vara ett förslag? Ljuvliga tomater frästa i vitt vin, sedan badade i grädde innan de blandas med pasta och täcks med  ett tjockt mozzarellatäcke… Ja, ni hör, det är inte den vanliga pastagratängen det här inte, och det var därför jag valde att inte döpa den efter en sådan!
***

Det kanske låter som att det krävs mycket jobb då tomaterna skållas innan de fräses, men jag lovar, det tar verkligen ingen tid, och är inte heller svårt! Dock gör det smaken av tomat mycket mer behaglig, för att inte tala om hur nöjd man känner sig över att ha lagt ner det där extra lilla jobbet och märker vilken annorlunda upplevelse det blir! Dock kan man byta ut tomaterna mot körsbärstomater om man vill hoppa över det steget, då fräser du dem direkt med purjolöken utan att skålla dem innan.

Och du:

Det här är ingen bantarrätt. Nej, inte en smalrätt på något sätt; knappt en ”jag-inbillar-mig-att-jag-kan-vara-smal-fast-jag-äter-gott-rätt” faktiskt. Men ibland måste man ju få förgylla vardagen lite! Servera med sallad och var nöjd med att du fixat veckan utan att skrika hysteriskt, nu har du två HELA dagar av ledighet framför dig – massor av tid att vara ”nyttig” på 😉

***

Ugnsbakad pasta

Ingredienser
(4 portioner)

4 portioner kokt pasta
ca 5 tomater (gissningsvis runt 750 gram)
1/2 purjolök
1/2 dl vitt vin
1 dl grädde
1/2 dl riven parmesan
1 paket färsk mozzarella (125 gram)

olja att steka i
salt och peppar

Färsk basilika till dekorering

***

Börja med att sätta ugnen på 200 grader.

Koka pastan eller använd överbliven sådan från gårdagen. Jag valde fullkornsfusilli, men vilken sorts pasta som helst fungerar!

Skålla tomaterna genom att doppa dem i kokande vatten tills skalet börjar lossna. Skala dem, hacka köttet (utan att få med kärnorna) och ställ åt sidan.

Hacka purjolöken och fräs den i olja i en stekpanna. Tillsätt tomaterna och fräs någon minut eller två.

Häll över vinet och låt det koka in.

Tillsätt grädden, sänk värmen och låt sjuda några minuter.

Blanda ner pastan så den täcks av såsen.

Stäng av plattan och blanda ner parmesanosten. Salta och peppra.

Häll pastablandningen i en ugnsfast form och täck med skivad mozzarella.

Skjut in i ugnen i ca 10 minuter, tills mozzarellan har smält.

Tag ut och servera med massor av färsk basilika på toppen, gärna med en sallad bredvid!

vegetarisk lasagne med vitkål och halloumi

Först och främst vill jag bara meddela – jag har härmed en ny kamera! Innan det här inlägget har jag använt mig av en digitalkamera med spräckt skärm (mitt eget klumpedunsiga fel). Det har fungerat helt okej, men fotona jag tagit har aldrig känts så bra som många av era hur mycket jag än ansträngt mig, och jag kände mig lite orolig över att ni skulle tänka samma sak. Det är ju roligt om bilden gör maten rättvisa, eller kanske till och med bättrar på sanningen en smula 😉

Av någon anledning har jag inte investerat i en systemkamera. Eller ja, jag vet varför… Med en digitalkamera har jag något att skylla på om bilderna inte är bra. Om bilden inte är rätt fokuserad eller ljuset reflekteras någonstans är det bara att säga ”Jo, men det är kameran som gör det! Det blir inte bättre!” Med en bättre kamera kan jag inte längre gömma mig bakom den ursäkten.

Jag är medveten om att jag inte är en proffsfotograf och att mina bilder inte kan mäta sig med många av de foton jag stöter på när jag går igenom dagens blogginlägg. Jag tycker om att ta foton, men jag tycker ännu mer om att att laga mat, och det är därför jag har den här bloggen. Fast jag kanske inte visar upp den från sin bästa sida. Dessutom vill jag ju hugga in på maten så snabbt som möjligt också, jag kan ju inte stå och ta bilder i en evighet, den ska ju ner i magen också, gärna rykande varm och nyupplagd!

Men det ÄR roligare att ta bilder med systemkameran (som egentligen inte är HELT min. Den är ursprungligen min käre fars, men han använder den inte och mamma har lånat min digitala variant. Kanske lyckas jag få honom att låta mig… umm… förvara den åt honom. Några år). Och bilderna är framför allt bättre. Kanske inte BRA, men en klar förbättring mot vad min digitalkamera kunde åstadkomma. Jag behöver fortfarande övning såklart 😉  Det gör mig lite lycklig sådär, att se att jag faktiskt också kan. Visst är det härligt att se förbättringar i sitt eget arbete?

***

Dagens recept kom till efter att jag fruktlöst sökt efter en vegetarisk lasagne som innehöll både halloumi (då Willys här i närheten erbjuder sådan för 19.90 just nu!) och turkisk yoghurt – gärna en hel del av den varan. Jag öppnade nämligen en burk sådan igår vars bäst föredatum gick ut redan i augusti, och jag vill inte riskera att behöva slänga den praktiskt taget oanvänd.

Jag är faktiskt lite stolt över resultatet! Vitkålen passade riktigt bra i lasagneform, jag har ett helt huvud i kylen som jag måste reducera ner lite de närmsta dagarna, det tar sådan plats 😉 Sweet chilisåsen gav tomatsåsen en liten välbehövlig kick (men jag är ganska känslig för just starka smaker, så ni kanske inte ens märker av den^^) och halloumin är ett roligt alternativ till fetaost och mozzarella.

Vill du också smaka? Här kommer receptet!

***

Vegetarisk lasagne med vitkål och halloumi

Ingredienser
(fyra större portioner)

1 zucchini (ca 300 gram)
1 klyfta vitkål (ca 200 gram)

1 gul lök
1/2 purjolök
2 vitlöksklyftor
1 paket krossade tomater (ca 400 gram)
1 dl vatten
1 buljongtärning
1/2 dl sweet chilisås

4 dl turkisk yoghurt (10%)
1 paket halloumi (250 gram)
9 lasagneplattor (jag använde Garants fullkorn, från Willys)
ev. riven ost (valfri)
salt och peppar
olja att steka i

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Börja med att tvätta och skiva zucchinin (jag skar den i halvmånar). Strimla vitkålen grovt (jag hoppas att mängden är balanserad, jag mätte aldrig upp hur mycket jag använde).

Fräs zucchinin i olja tills den får färg. Salta och peppra. Lägg över på en separat tallrik eller i en skål sålänge.

Fräs vitkålen på samma sätt och lägg i samma eller en annan skål (jag använde samma, det sparar disk!).

Tomatsåsen:

Hacka lök, purjolök och vitlök.

Fräs i olja en stund tills de får lite färg.

Häll över de krossade tomaterna och fyll upp burken igen med ungefär en deciliter vatten (för att få ur det mesta av tomaterna). smula i en buljongtärning och häll i sweet chilisåsen.

Låt puttra på svag värme i minst 10 minuter. Lite längre gör ingenting.

yoghurtkrämen:

Blanda den turkiska yoghurten med smulad halloumi (eller riven, vilket du vill). Salta och peppra.

Lasagnen:

Häll en fjärdedel av tomatsåsen i botten på en ugnsform. Täck med 3 lasagneplattor (det var vad jag fick rum med, så det är vad jag anpassat ingredienserna efter).

Häll på en fjärdedel till av tomatsåsen, hälften av yoghurtkrämen och hälften av zucchinin och vitkålen. Täck med 3 lasagneplattor till.

Upprepa – tomatsås, resten av yoghurtkrämen och resten av zucchinin och vitkålen.

Lägg över de sista 3 lasagneplattorna och täck med den sista tomatsåsen.

Strö över riven ost, välj själv hur mycket du vill ha och vilken sort.

Ställ in i ugnen i ungefär 30 minuter. Den är klar när lasagneplattorna är mjuka och den fått en fin färg.

Servera, gärna med rivna morötter (det tycker i alla fall jag är riktigt gott till just lasagne).

***

Hur det såg ut när jag lagade denna? Så här:

Först skar jag zucchini.

Efter att jag fräst zucchinin gjorde jag samma sak med vitkålen.

Löken förvandlades till en tomatsås.

Turkisk yoghurt togs fram.

När den turkiska yoghurten hamnat i en bunke smulades halloumin i.

Lasagneplattorna letades upp.

Ett lager!

Flera lager!

Lager på lager! Dags för ugnen.

30 minuter senare.

Lite morötter revs och middagen var serverad!

kantarellpasta på minuten (jodå, det går visst!)

Efter en lång dag med många nya intryck, ännu mer information som antagligen flög ut genom andra örat lika snabbt som de attackerade mitt första, pustade jag ut hemma i soffan med en liten mjuk och varm vovve ihopsnurrad bredvid mig (dock något blöt efter dagens regniga promenader). Känslan av att äntligen vara på rätt plats i livet överväldigade mig, och jag kände att det var ett mycket bra tillfälle att fira lite tyst för mig själv.

I kylen hägrade en påse kantareller, plockade av min snälla, söta faster i helgen. Där låg också ett paket färsk fiberpasta som jag köpte för halva priset tidigare under dagen (när jag BARA skulle köpa tuggummi!).

Då kraften och orken inte riktigt fanns där, ville jag göra någonting som inte tog alldeles för lång tid men som fortfarande kändes lyxigt. Det blev det den här pastan, som både jag och hunden festade på efter bara ett par minuters tillagningstid! Han ratade dock oreganon, det låg kvar en liten hög gröna kvistar vid sidan av tallriken när han nöjd och glad tultade därifrån 😉

***

Kantarellpasta
(2-3 portioner)

200 gram kantareller
1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1 dl vitt vin
färsk oregano

salt och peppar
parmesanost

smör att steka i

1 paket (250 gram) färsk pasta (gärna fiber)

***

Borsta av kantarellerna, skölj dem inte om du inte måste.

Hacka lök och vitlök fint.

Fräs kantarellerna i smör en stund och tillsätt sedan löken. Låt allt få färg men bränn det inte, den smaken är svår att få bort senare.

Häll över vinet och låt det koka in tills det nästan inte finns någon vätska kvar. Blanda i hackad, färsk oregano och glöm inte salt och peppar efter smak!

Koka den färska pastan under tiden, det tar ungefär 3 minuter.

Häll av pastan men spara lite pastavatten i ett decilitermått eller dylikt, det är bra att ha om du tycker kantarellpastan känns lite torr.

Blanda i pastan i stekpannan med kantarellerna. Tillsätt lite av vattnet om du vill.

Lägg upp på tallrikar och pynta med riven parmesanost och färska kvistar av oreganon!

***

När jag lagade min kantarellpasta såg det ut såhär:

Först togs ingredienserna fram…

…inklusive spännande fiber fettuccine för inga pengar alls!

Lök och kantareller fräser.

Pasta kokas under några minuter.

Salta och peppra svampen!

pastan blandas i stekpannan…

… innan den serveras på tallrik ❤

Pasta i tomatsås med piff

 

I söndags lämnade jag USA vid fyratiden på morgonen – svensk tid. Resan avslutades igår då tåget anlände från Köpenhamn till min hemstad vid lunchtid. Under de timmarna blev det inte många minuters sömn (nehej, inte när det finns filmer att maratontitta på och flygplansmat att äcklat stirra ihjäl) så resten av gårdagen ägnades åt något av det bästa som finns när man behöver det. Sova, sova, sova.

Och nu är det augusti, upptäckte jag idag. Det betyder ett fullspäckat schema med sommarkursernas tentor, utflyttning och inflyttning för både min bror och mig och så småningom även en ny fräsch linje att börja studera vid. Så klart ska det lagas mat också, både för min egen skull, och alla som vill läsa!

Då jag fortfarande känner mig aningen avslagen efter resan blev det, efter väldigt trevlig mathandling då jag inte hade en tillstymmelse till ingrediens hemma i kylen, att laga någonting som inte tar för lång tid eller har för många moment. Jag kände för någonting enkelt men fräscht och aningen nyttigare än de pommes och den pizza som så lätt slinker ner när USA upplevs.

En rätt som passar in på den beskrivningen är pasta med tomatsås. Få och billiga ingredienser, full med smak och proppad med antioxidanter som förebygger en mängd sjudomar! Tillsammans med fullkornspasta som tillför fiber och mozzarella som tillför lite extra mumsfaktor är min kväll räddad 😉

***

Pasta i tomatsås med piff
(2 portioner)

pasta för två, gärna fullkorn

1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1 paket krossade tomater (ca 400g)
ca 1 msk balsamvinäger
1 tsk honung el. en skvätt ketchup
salt och peppar
1 pkt mozzarella
lite färsk krydda, ex basilika el. timjan

rapsolja att steka i

***

Börja med att lägga pastan i kokande vatten, allt efter förpackning.

Hacka lök och vitlök och fräs i oljan ett par minuter.

Häll i de krossade tomaterna och tillsätt balsamvinägern.

Välj antingen honung eller ketchup och tillsätt i tomatröran. När man tillsätter något sött lockar man fram sötman i tomaterna och tomatsåsen blir lite mer spännande. För att inte tala om mer välsmakande!

Låt allt koka på ganska låg värme i ungefär 15 minuter, eller längre om du har tid att vänta.

När tomatsåsen är färdig kan du salta och peppra, blanda sedan  i pastan så såsen blir jämt fördelad.

Hacka mozzarellan och blanda i precis innan servering.

Klipp över lite färsk krydda för lite extra vardagslyx!

Basilika – ut, spenat – in! Spenatpesto i ett nafs

 

.
De flesta av oss har någon slags relation till peston, som fått ett sådant genomslag här i vårt avlånga land på senare år. Och det är inte mer än rätt med tanke på dess unika smak, färgstarka yttre och inte minst alla de variationsmöjligheter den erbjuder! Klassikern är grundad på basilika som jag tycker är en helt fantastisk ört som jag mer än gärna använder i min matlagning, men ibland är det ju lite roligt att byta ut just den mot någonting som blir LIKA gott, och lika fint mörkgrönt men som inte är riktigt lika traditionellt.
.
Spenat till exempel!
.
Det är väldigt fräscht med spenatpesto i pastan istället för basilikavarianten, och spenat är varken dyrt eller svårt att få tag på. Köp den färska varianten, den är enklare att hantera, och på ett par minuter har du en pesto som inte går av för hackor!
.
.
Tänk, ibland behövs det inte mer än sex stycken ingredienser (inklusive pasta!) för att ge vardagen lite guldkant genom en måltid att längta efter!
.
***
.
Som en parantes vill jag också lägga till att jag nu äntligen är medlem på ett par sidor där vi matbloggare står i fokus! Varför har jag inte tänkt på det förut? Nu är jag i alla fall där så jag blir lättare att hitta =) Detta gäller alltså:
.
.
.
Så, nu till receptet!
.
***
.
.
Spenatpesto
(4 portioner)
.
50 g pinjenötter
ca 150 g färsk spenat (jag tog två rejäla nävar)
1 klyfta vitlök
100 g parmesanost (helst inte färdigriven, jag lovar att resultatet blir bättre med parmesan på bit!)
ca 1- 2 dl olivolja (beroende på hur du vill ha konsistensen.
.
Börja med att rosta pinjenötterna i en torr panna så de får lite färg. Släpp dem inte med blicken, det går snabbt! Häll över dem i en skål.
.
Lägg spenatbladen i pannan och reducera dem genom att låta vattnet försvinna. Det tar inte många minuter, och bladen går från stora och färska till ihopskrumpna och ganska ynkliga. Det gör inget, de ska ju bli pesto 😉
.
Om du har mixerstav (vilket jag rekommenderar, men tyvärr inte hade till hands), lägg pinjenötterna (spara ett par stycken till garnering) och spenaten i en bunke eller skål. Om du istället, som jag, använder matberedaren, lägg dem däri.
.
Skala vitlöksklyftan och hacka den fint. Lägg i spenat- och nötblandningen.
.
Riv parmesanosten fint och tillsätt även den. Spara lite till garnering.
.
Börja mixa och häll i olivoljan lite i taget samtidigt. När peston fått den konsistens är det färdigt!
.
.
Blanda med kokt spagetti, om du vill kan du tillsätta lite mer olivolja då så det går enkelt att blanda runt, toppa med de sista pinjenötterna och parmesanen du sparade.
.
***
.
Så här kan det se ut när man gör pesto i en matberedare (som antagligen kommer irritera dig genom att trycka upp all pesto mot sidorna så du får stänga av titt som tätt och skrapa ihop det igen):
.

.
Lite mesigt rostade pinjenötter.
.
.
Reducerad spenat, som ser aningen ledsen ut.
.
.
I matberedaren.
.
.
Hackad vitlök.
.
.
Nyriven parmesan.
.
.
mixat och redo att blandas med pastan! Jag kunde ha haft lite med olivolja i min pesto, så jag tillsatte lite när jag blandade pastan.
.
.
toppa med nötter och parmesan – KLART!

10 ingredienser = 1 tomatsoppslasagne!

Kommer ni ihåg tomatsoppan i förra inlägget? Eftersom receptet är för sex personer och jag bara hade tre stycken munnar att mätta blev det som förväntat ett par dl över. Vad gör man med en låda tomatsoppa om man inte vill äta den med sked en gång till?

Svar: Lasagne!

Tro det eller ej, men bilden ovan visar PRECIS allt du behöver för att göra en lasagne som är smakrik, helt vegetarisk (YAY!) och som återanvänder tomatsoppan på ett helt nytt sätt. Självklart går det lika bra med en vanlig tomatsås om man inte har rester över sedan gårdagen av någon anledning (jag vet, vem åt INTE tomatsoppa igår?!).

Receptet räcker till 4 personer och allt som behövs är tio ingredienser! Så på riktigt – återvinning behöver inte vara tråkigt! 😉

***

Tomatsoppslasagne

1 aubergine
1 zucchini
salt
peppar
3 klyftor vitlök
olivolja (rikligt!)
ca 9 lasagneplattor (jag använde fullkorn)
philadelphiaost (med eller utan smak – jag använde vitlök och örter)
tomatsoppa (eller tomatsås)
riven ost

Har du räknat? 10 ingredienser, inklusive salt och peppar. Det är allt!

Då börjar vi!

Skiva auberginen, salta och låt stå ett tag. Torka bort vätskan som bildas.

Skiva zucchinin. Hacka vitlöken.

Fräs auberginen på hög värme i olivolja (använd rikligt med olja, de suger åt sig en del) i omgångar. Låt lite vitlökshack steka med varje omgång. Lägg de färdiga på en tallrik och ställ åt sidan.

Fräs zucchinin på samma sätt.

Tag fram en form (tre plattor bör täcka bottnen ungefär) och börja med att hälla i lite tomatsoppa.

Lägg i första lagret med lasagneplattor så de täcker bottnen någorlunda.

Häll i soppa igen, lägg sedan på ett lager med aubergineskivor och zucchiniskivor efter eget behag.

Klicka på hälften av philadelphiaosten och strö över lite riven ost om du vill.

Upprepa en gång till.

Avsluta med ett sista lager lasagneplattor, den sista tomatsoppan och riven ost.

Ställ in i ugnen på 225 grader i ca 40 minuter – känn efter så pastan är genomkokt innan du tar ut den. Om den ser färdig ut på ytan tidigt, lägg över ett aluminiumfolietäcke.

Tag ut, låt svalna ett par minuter och servera – gärna med rivna morötter!

Blixtsnabb medelhavspasta med svamp

Solen har de senaste dagarna verkligen kikat fram ordentligt gjort det svårt att ens tänka på något annat än att njuta av värmen och ignorera sina skolböcker!

Jag bor vanligtvis i en liten etta på tredje våningen, där det är så hett under dagarna att jag helst av allt inte är där inne över huvud taget, så att ställa mig framför spisen är inte riktigt lika lockande som det är under kalla vintermånader. Med det sagt vill jag dock inte påstå att min glädje för matlagningen tystats ner, nej, men ibland vill man att det ska gå lite snabbare och vara lite fräschare än vad man annars brukar satsa på.

Det går absolut att laga mat från grunden utan att man måste avsätta timmar, det här receptet tar inte mer än sådär 20 minuter och resultatet är ofta uppskattat. Jag medger att svampen kanske inte riktigt passar in i medelhavstemat, men det var vad jag hade hemma och det smakade gott till! De kan alltid bytas ut mot tex quornbitar eller, i köttätarkretsar, till kyckling eller liknande.

***

 

Blixtsnabb medelhavspasta

Ingredienser 4 portioner

Pasta för fyra

1 rödlök2 vitlöksklyftor
150g skivade champinjoner
1 tsk torkade örter
3-4 dl matlagningsgrädde
150-200 g fetaost
2 hackade tomater
1 dl kärnfria oliver
salt och peppar

Koka pastan enligt förpackningen.

Under tiden; hacka lök och vitlök och skiva champinjoner. Fräs detta i smör ett par minuter. Krydda med de torkade örterna (färska går också jättebra).

Häll över matlagningsgrädden och låt allt få koka ihop ca 10 minuter.

Dra av från värmen och blanda i smulad fetaost, hackade tomater och oliver. Låt inte såsen koka efter att fetaosten kommit i, den ska inte smälta helt.

Krydda med salt och peppar, servera med pastan och gärna någon färsk krydda att toppa med!

Njut av solen nu när den är här – det går så fort 😉