Matresan Alanya – del 2 av 2

När jag skrivit det förra inlägget fick jag lite trevlig respons som jag tackar så otroligt mycket för. Jag har inte varit så aktiv utanför min blogg (eller på den, för den delen) under denna eller förra månaden, så det värmer att ni inte har glömt bort mig och vad jag har att säga. Stort tack för det, ni gör mig så glad så glad – och fortsättningen på förra inlägget kommer, som utlovat, här 🙂

***

ONSDAG 25/4

Den 25 var en glad dag för alla studenter – studiebidraget kom så här mitt i resan in på kontot, och vi firade det med en lång, solig förmiddag vid poolen.

Nyrika som vi var blev det sedan lunch på hotellet, och för vegetarianen i mig fanns det bland annat två olika sorters vegetarisk pasta att välja mellan. Den ena föll mig i smaken denna dag  – ostfylld tortellini i tomatsås med stekt svamp. Mycket trevlig tallrik med lika trevlig mat – särskilt när killarna betalade lika mycket (16 lira eller ungefär 60-70 kr) för sina ostburgare som såg minst sagt tråkiga ut i jämförelse!

På kvällen valde vi att söka upp restaurangen som en turkisk kille vi träffade på båten tidigare i veckan rekommenderade (och råkade jobba på – vilket sammanträffande 😉 ). Bacus hette restaurangen och killarna tjöt lite av lycka när det visade sig att de också visade kvällens fotbollsmatch. Jag lät dem hållas och placerades med ryggen mot TVn för bästa utsikt.

Förrätten vi bjöds på bestod även den här kvällen av det luftiga brödet (i gigantisk version) med hela fyra olika dippsåser; paprikaröran vi ätit innan och tre olika baserade på turkisk yoghurt (en av dem smakade dock misstänkt likt rhode islanddressing – vilket inte var servitörens version). Ett problem med denna variant på förrätt (eller vinsten med den, beroende på hur man ser det) är att det går utmärkt att äta sig mätt på bara bröd och dippsåser så när varmrätten kommer in krävs det inte mer än ett par tuggor innan man märker att det där med efterrätt – det är det nog inte tal om idag heller…

Denna kväll satsade jag, på servitörernas inrådan, på den turkiska delen av menyn. Min vegetariska grytvariant bestod av blandade, ugnsbakade grönsaker och rotfrukter i en form som gjorde att de fortfarande bubblade i flera minuter efter att jag fick in den. Därför tog den en stund att äta, men vad gör väl det; för bra smakade det absolut! Vid sidan av fick jag även denna gång en tallrik med blandad kompott – en bakpotatis med vitlökssmör, ris, pommes, grönsaker och en tomat formad som en ros. Jag åt grönsakerna och tomatrosen (fast den nästan var för fin för att huggas in på) innan magen sa stopp och matkoman satte in.

Efter en liten stunds vila förkunnade vår vän servitören att vi dessutom skulle få både efterrätt och en drink gratis som tack för att vi kom. Smålänningar som vi är kom vi oss inte för att tacka nej till gratissaker – så in kom en brinnande fågel fenix ovanpå ett fat med färsk frukt – också denna gång förskplockad samma dag. Vi blev serverade mycket av frukten innan jag hann ta ett kort, men ni kan ju föreställa er ungefär hur fatet såg ut med ett par rader frukt till.

Sedan blev det underhållning i form av dans av personalen – något som verkar vara väldigt vanligt i Turkiet. Vilket härligt initiativ, tycker ni inte?! Ren och skär glädje utstrålades under dansandet, alla åldersgrupper var representerade och ingen var varken bättre eller sämre än någon annan, de dansade bara på lite olika vis. Visserligen hade jag skrämt rusat ut med huvudet före om jag skulle ha sökt jobb på en restaurang i Sverige där personalen också väntades dansa varje kväll inför gästerna, men här i Turkiet kändes det verkligen helt rätt!

Raki (den turkiska varianten på ouzo om ni varit i Grekland eller på Cypern) smakades och sex on the beach dracks, sedan följde vi med den vän som visat oss till restaurangen ut för att uppleva nattlivet i Alanya. Tyvärr är jag inte stöpt i en typisk jag-är-ung-och-utomlands-med-vänner-så-jag-super-mig-full-och-dansar-hela-natten-form utan jag tycker mest att dånande musik som dränker alla ansatser till konversation och tvånget att dricka alla drinkar som ställs ner framför en blir uttröttande och ganska så trist, men det var ändå intressant att uppleva staden från detta håll. Nattklubbsgatan sträckte sig längs hela stranden och lockade oss mindre vetande in i sina olika slags fördärv genom blinkande neonskyltar och festliga namn som James Dean och Robin Hood. På den senare hamnade vi, och hem kom vi inte förrän allt stängde vid tretiden och fötterna bar oss hemåt.

***

TORSDAG 26/4

Hela torsdagen gick åt till att sova ut efter gårdagen (för SÅ ungdomliga är vi inte att vi bojkottade sömnen) och fila lite på prutkunskaperna på stan. På kvällen var det sedan dags för dansshow på hotellet, där både folkdansare i olika spännande klädkombinationer och magdansare fanns med.

Jag passade på att föreviga grillbuffén innan det officiellt var dags att börja äta av den eftersom jag inte lyckats med att få några bra bilder av den förra (den såg ut som att en tornado gått igenom den efter att vi ohyfsade turister tagit för oss). Mezabordet var flera meter långt och tronade med säkert ett tjugotal olika rätter och röror, alla kalla (vilket de skulle vara).

Bredvid mezebordet fanns det en liten grillvagn där två trevliga kockar glatt lät mig ta foto efter foto i väntan på att maten skulle komma på plats. Vagnen bjöd, när buffén öppnade, på ris, pommes, kokta grönsaker, kyckling, kött på spett och säkert någon annan variant som jag inte funderade så mycket över tack vare min oköttsliga läggning.

Dessertbordet var tack och lov utökat denna kväll och jag snappade snabbt åt mig en skål med någon form av chokladmousse/pudding att äta ihjäl mig på efter två tallrikar meze.

Att jag inte rullade hem är ett under.

***

FREDAG 27/4

Lunchen denna näst sista dag intogs på hotellet innan vi lyckades hitta rätt stadstur för att ta oss upp till den gamla borg som en gång tronat på bergen mot havet här i Alanya.  svampomelett föll valet på för mig denna måltid och blev glatt överraskad när jag fick in en omelett som faktiskt verkade vara gjord på riktiga ägg (har man varit för länge i USA då man förutsätter att alla omeletter på menyer är gjorda på något slags äggliknande material som studsar lite grann på tallriken?). Kanske inte riktigt värd det vi betalade (omeletter är ju inte jättesvåra att fixa till själv) men tacksamma för att vi blev serverade åt vi glatt ändå.

Utsikten tog nästan andan ur oss ❤

Den glass på Burger King (så kallade BKool) senare styrde vi fötterna mot hotellet för en uppfräschning innan den sista kvällen och därför sista restaurangbesöket i Alanya.

Efter att ha gått igenom en hel drös med menyer med servitörer som erbjöd det ena bättre än det andra i förhoppning om att vi skulle välja just deras restaurang så hamnade vi på Orange, som låg med en fantastisk utsikt över hamnen. Fri förrätt och efterrätt utlovades, och vi tog tacksamt emot.

Den här gången fick vi fyra mindre bröd att dippa i paprikaröra, yoghurtröra och riktigt smakrika oliver att äta i innan maten kom in.

Ännu en turkisk rätt blev det denna sista kväll – jag har riktigt fallit för det här matlagningssättet under tiden jag varit här. grönsaker och potatis i skivor ugnsgratinerade med ost på toppen. Ris och potatisklyftor bredvid. För mig räckte det mer än väl att äta ur formen utan att för den skull lägga till ristallriken på sidan av, men det är ju alltid bättre med för mycket än för lite mat, så jag var nöjd och glad. Mina båda köttätarvänner högg in på fisktallrikar och njöt i fulla drag.

Och så bästa avslutningen på en rejäl måltid, färsk frukt, och upplagd på ett härligt fantasifullt sätt! Vi satt länge och avnjöt efterrätten, tittandes ut över hamnen och gågatan utmed kusten.

***

Lördag 28/4

Sista dagen på hotellet åt vi en snabblunch på hotellet innan vi tog bussen mot Antalya och flygplatsen. Pasta med tomatsås blev det för mig och jag kom fram till att de rätter som jag uppskattat mest på hotellet var helt klart de båda pastarätterna – vackra att se på och goda att äta.

Eftersom bussresan var lång och väntan inte kortare på flygplatsen valde vi att äta på ett hutlöst dyrt Burger King innan flyget lyfte. En vegetarisk bönburgare hittade jag till min förvåning på menyn och ännu mer förvånad upptäckte jag att den var ganska god! I och för sig äter jag aldrig på Burger king i Sverige så jag kan inte uttala mig om menyn här, men i USA har de en vegetarisk grönsaksburgare på menyn så det var vad jag förväntade mig. Dock var nog den här att föredra, även om jag, som fullkornsälskare, gärna sett en fullkornsvariant av brödet till. Pommesen var lite väl bleka och det fanns inga sittplatser att tillgå i den varma lokalen men det var ändå en helt okej avslutning på en fantastisk resa ❤

***

Matresan Alanya – del 1 av 2

Kan ni tänka er att det redan är maj månad? Jag förstår inte vart tiden tar vägen, men den flyger mig över huvudet som så många gånger förut, och jag kan bara följa med så gott det går 😉 Den senaste veckan har jag ägnat mycket tid till att vara sjuk, inte sådär vämjeligt-dödssjuk som man skulle kunna tro av min tystnad, men tillräckligt sjuk för att med gott samvete ha gossip girlmaraton för mig själv ätandes Ben and Jerryglass ur paketen och inte ha en tanke på kaloriinnehållet (kroppen behöver ju extra godsaker när den kämpar mot en sjukdom, eller hur? Eller hur?). Dock är jag så gott som återställd nu lagom till att mina lektioner kommer igång igen efter resa och allt.

Ja, på tal om resa – jag spenderade ju nyligen en vecka med två vänner nere i värmen i Turkiska Alanya. Jag kan inte med ord beskriva hur härligt vi hade det – massor av sol, lagom med god mat, lite shopping när vi orkade, en aning fest och barhäng (som jag kanske inte är jättebra på, jag och min limit på EN drink) och lite turistande till de kulturella höjdpunkter vi hann med. Att folk är så enormt trevliga vart man än vänder sig är också ett stort plus i kanten; jag hade fått höra att det är ett gästvänligt land men inte visste jag att det skulle smyga sig in i hjärtat så lätt som det faktiskt gjorde!

Kameran min följde såklart också med på resan och för er som är sugna kan jag nu presentera en liten snabbsammanfattning på vad man kan förvänta sig att smaka på om man har smaklökar i närhet med mina 😉 Vårt mål för att hålla nere kostnaderna lite var att äta ute en gång om dagen och laga de andra målen i pentryt på hotellet. Vi lyckades väl sådär med den prestationen då det inte är fullt så kul att äta kokta makaroner och ketchup på rummet som det är att välja från en extensiv meny mitt ute i Alanyalivet, men som vegetarian kom jag ändå undan ganska så billigt på de flesta ställen vi besökte. Ofta var det kött, fisk och fågel som kostade, och valde man bort dem var priserna närmast förmånliga. Dessutom bjöds det på förrätt och ibland även efterrätt mer som regel än undantag, så vi tackade, tog emot och åt gott hela veckan igenom.

Nog med inledning; här kommer bilderna:

LÖRDAG 21/4

Vår matresa började på flygplatsen i Malmö, då vi redan innan bestämt oss för att det där med dyr flygplansmat inte var något för oss (för er som undrar varför hänvisar jag till det gamla blogginlägget ”på flyget kan ingen höra dig skrika…”). Visserligen är det ofta kriminellt dyrt på flygplatser också, men det gav oss i alla fall någon form av valmöjlighet.

110 kronor gav mig en vegetarisk enchilada (med en hel låda ost smält på toppen) och min stora last i livet i form av pepsi max. Aningen stark och aningen svårdefinierad i fyllningen men klart ätbar och mätt blev jag definitivt. Småskrattade gjorde jag också när jag såg skylten om att jag kunde ha köpt ett luncherbjudande med samma rätt och en ramlösa för det otroligt besparande priset av 109 kr. Ack, hur kunde jag slösa så och INTE be om att få utnyttja erbjudandet? En krona back fortsatte vi därför resan.

SÖNDAG 22/4

Frukosten bestod av yoghurt från den lokala ICA-affären (med ett systembolagshörn och allt!) och efter det strosades det runt ordentligt för att få en överblick över Alanya.

Dock var vi aningen svårflörtade av de turkiska män som försökte dra in oss på restaurangerna och vi hamnade på något så exotiskt som Domino´s; en amerikansk pizzakedja jag en gång i tiden handlat en hel del ifrån.

Särskilt turkiskt smakade den inte men det gjorde den inte mindre god, ska ni veta 🙂 Min vegetariska variant bjöd på bland annat paprika, tomat, oliver, ”white cheese” som jag antar var fetaosten och mozzarella.

Kvällen spenderade vi på hotellet där de för en slant bjöd på grillbuffé med ett helt bord av meze – det vill säga turkiska förrätter – att smaka sig igenom. Många av dem var också vegetariska, så jag led inte i min köttlöshet.

Mina fotokunskaper imponerar väl föga, men en bild tog jag i alla fall av min tallrik- råkost, turkisk ost, paprikaröra, friterad aubergine och lite annat smått och gott trängdes på den.

Efterrättsbordet imponerade inte på mig, och dessa två varianter lämnade jag näst intill orörda.

Dock inledde jag med en drink, närmare bestämt en strawberry mojito, som föll mig mer i smaken, så det jämnade ut sig 😉

***

MÅNDAG 23/4

Måndagen inleddes med en båttur som visade oss runt Alanyas kust. Mitt emellan spanandet efter piratgrottor och solande på däck blev vi serverade en sorts grilltallrik. Som vegetarian fick jag samma tallrik utan kött, med extra bröd.

Jag har ätit bättre i mina dagar, nöjer jag mig med att säga. Men det var ju ett fint försök!

En glass slank dessutom ner som efterrätt – Cornetto classico choklad närmare bestämt. Mycket trevlig! Och kvällens kokta hotellrumsmakaroner behöver jag väl inte ens dela med mig av… 😉

***

TISDAG 24/4

På tisdagsmorgonen begav vi oss på en oförglömlig guidad tur upp i bergen som omringar Alanya. Utsikten var fantastisk, vägarna fruktansvärt smala och lite väl staketlösa, och de byarna vi besökte gjorde stort intryck i mitt klappande socionomhjärta.

Hos en underbart söt familj fick vi smaka på resans första men inte sista äppelte – något som är lite av en specialitet i Turkiet (helt artificiellt men ändå väldigt gott).

Efter besöket gick vi till familjens restaurang som låg högt uppe i bergen och serverade egenfångad fisk direkt från floden som strömmade rakt igenom byggnaden. Dock äter ju jag inte heller fisk  så jag fick en mycket spännande variant av vegetarisk lunch i form av den kikärtspilaff alla fick till fisken och pommes vid sidan av. Ibland blir jag så in i själen glad av att de gör sig sådant besvär bara för att jag kommer och begär något som inte finns på menyn ❤

För er som vill se fiskrätten så tog jag en smygbild på min kompis tallrik (som den stadsmänniska han är var han inte överlycklig över att den serverades hel men färskare kunde den inte bli i alla fall)

Förrätt fick vi också, den förrätt som bjöds nästan överallt där vi åt och som verkligen tilltalade mig – en stark paprikaröra serverad med vitt bröd.

Och den gudomliga efterrätten bestod av något så fulländat som klyftor av apelsin som plockats från träden några minuter innan servering. Kan det bli mycket bättre? Efter apelsin och en kopp turkiskt te på sött fat var jag nöjd och glad inför den fortsatta resan.

På kvällen stannade vi kvar på hotellet för ännu en underhållningskväll – denna gång i form av magdans och à la cartemeny.

Förrätten bestod av samma sorts röra som på restaurangen tidigare, en annan röra baserad på yoghurt och detta intressanta, och mycket goda bröd, fullt av varm luft som pyste ut när vi började dela på det.

Som huvudrätt fanns det en hel meny av spännande, mer eller mindre exotiska rätter och då vi fegade med pizza föregående dag valde jag nu en turkisk rätt – vegetable casserole kallades den om jag minns rätt, och bestod av blandande grönsaker i en form med ost ovanpå. Till den serverades inte ett tillbehör utan en hel drös – pommes, ris, gratinerad tomat och kokta grönsaker. Mycket trevlig måltid som jag absolut ska efterapa här hemma (eller ja, i alla fall casserolen, tillbehören kändes lite onödiga) 😉

Som avrundning på kvällen blev det fotboll i baren (där hade jag inget att säga till om, så jag vek servetter och språkade med personalen istället) och ett par drinkar kändes som en bra idé.

Jag valde själv favoriten piña colada medan mina två följeslagare valde dels mojito och dels sex on the beach. Trevliga att dricka och att titta på 😉 Särskilt roligt är det att de dekorerade dem alla med gurka för att få tomteblossen att sitta – jag kan berätta för er att gurka med grädde inte är en höjdarkombination, så nu behöver ni inte prova det om det är något ni funderat över…

***

Ett par dagar har jag kvar att visa er, men de tar jag nästa gång – jag ska försöka se till att det inte blir för långt mellan det här och nästa!

Och på flyget kan ingen höra dig skrika…

Det där med flygplansmat kan  man skriva många, långa kapitel om. Större delen av dem skulle antagligen för de flesta av oss kryddas med adjektiv som ”horribel”, ”ointressant”, ”fruktansvärd” och kanske, i bästa fall ”smaklös”. För säga vad man vill om trevliga flygvärdinnor, nyutkomna filmer och relativt snabba resor (jo, det finns många fina plus med att flyga); det där med att bjuda på välsmakande mat har man ännu inte perfekterat.

Jag kan visserligen se att det finns flygbolag som  gör större insatser för våra kostvanor än andra, och det är ju glädjande att man som vegetarian har möjligheten att få något som inte innehåller någon form av djur, men att sedan luta sig tillbaka med ett leende på läpparna efter att ha skrapat ren skålarna, det händer helt enkelt inte.

Varför den här lilla miniutläggningen om något så ruskigt trivialt? Det är ju inte ofta man har turen (eller oturen om man känner så) att ge sig ut på långdistansflygresor som innehåller matpauser, så de få gånger man faktiskt gör det kan man väl bita ihop? Ja, kanske det, men om man spenderar mer än ett  tredjedel av dygnet sittande i världens minsta stol, andandes samma luft som ett antal hundra okända människor känns det som att i alla fall de få upplevelser som erbjuds kan få vara positiva. Tycker ni inte?

***

Resan jag gjorde alldeles nyligen eldade på den här övertygelsen hos mig. Jag valde att åka TILL USA med ett flygbolag (mer specifierat Air Canada) och hem med ett annat (Continental airlines). Det förstnämnda har jag ingen tidigare erfarenhet av och den sistnämnda är förvisso pålitligt, men absolut inte känt för sina välsmakande måltider. Så här såg det ut:

DITVÄGEN:
Maten specificerades som lakto-ovovegetarisk.

Lunch:

ljuset gör det lite svårt att se, men lunchen bestod här av en sallad till förrätt, huvudrätt under folielock, brödbulle, smör och fruktsallad till efterrätt. Många gånger anses uppenbarligen vegetarianer också vara nyttiga renlevnadsmänniskor, för det är inte sällan som efterrätten övriga får bytts ut mot en fruktigare variant. För det mesta har jag inget  problem med det, jag tycker det är superbra att vegoburgare kommer med fullkornsbröd och vegetariska sallader med lågfetthaltiga dressingar, men om man längtar efter en chokladfix får man se sig om på annat håll (kanske grannens tallrik?).

Salladen var relativt fräsch, brödbullen ganska hård men inte överdrivet så och frukten förvånansvärt god. Varmrätten? Den såg ut så här:

Vad det var kan jag faktiskt inte avslöja ens efter att jag ätit den, allt jag vet är att det smakade curry och att konsistensen var misstänkt lik överkokt pasta. Det var inte totalt oätligt men heller inte något som jag glatt mumsade i mig. Slank ner gjorde det, men om jag fått det i något annat sammanhang hade jag nog inte tagit mer än en första tugga. Det är ett högt betyg för flygplansmat, men ingenting att vara stolt över.

Mellanmål:

Någon timme innan vi landade var det dags för lite kaloriintag igen för att orka med att både landa, leta upp pass OCH checka om väskorna. Här hade vi vegetarianer tur; mackan jag fick var fräsch och kan inte ha legat alldeles för länge innan den anlände till mig, brödet vara bara aningen torrt och osten ganska så kladdfri. Stort plus alltså, och jag log skadeglatt när jag såg wrapsen min granne åt – kartongen berättade nämligen för oss att kycklingen och tortillans utgångsdatum var augusti 2012. Yum!

HEMVÄGEN:
(maten specificerades som vegansk)

Middag:

Förrätt, efterrätt och brödbulle med tillhörande margarin (smart spread) kom i en spännande låda med beskrivning på vad som ingick i ineehållet: mycket bra för oss nyfikna och allergiker som annars kan tycka att det är svårt att veta vad som kan ätas och inte. Huvudrätten låg i sedvanlig låda med vitt lock.

Förrätten bestod av en kall quinoasallad som var totalt oätlig. Brödbullen var inte fantastisk men ätbar och efterrättskakan trevlig. Receptet berättade för mig att den bestod av bland annat fullkornsmjöl, veganska chokladbitar och äppelmos, så de 110 kalorierna den gav kändes nära inpå nyttiga!

 

Vad huvudrätten bestod av vågar jag inte ens gissa mig till och inget information om den kunde hittas på paketen, men jag tvivlar på att vetskapen skulle gjort upplevelsen något bättre. Det i mitten  skulle nog föreställa ris men smakade mer åt gröt kryddat med spiskummin och annat opassande. Två olika mos serverades på sidorna, båda utan tillstymmelse till konsistens eller god smak. Jag tog en gaffel, lade ner den och tog för  mig av den veganska kakan. Nästa gång tar jag med mig en frysrätt (som antagligen inte har en chans att komma med planet med tanke på alla restriktioner. Så det får väl bli nötter).

De av oss som inte åt vegetariskt (dvs ungefär 98% helt ogrundat gissat) kunde välja mellan chicken parmesan och ravioli i köttfärssås. Till det fick de en sallad jag avundsjukt bligade på och en chokladbrownie som det inte rörde mig ryggen att jag inte fått. Av mina medresenärers tallrikar att döma var det inte bara jag som var besviken.

Frukost:

Innan landning som hände vid sjutiden på morgonen fick jag in ännu en låda, också den med information om innehållet.

Uppenbarligen är inte färsk melon veganskt, för det var vad resterande människor fick istället för fruktcoctailen, men den gick också att äta så jag ska inte klaga. Bageln var stel och hård, men jag åt den mer för att jag behövde få i mig något. Margarinet hade en eftersmak jag inte kunde med, så jag hoppade det.

Ja, allt annat än höjdarmat fick jag alltså under resorna, men i utbyte fick jag tre fantastiska veckor, och sju-åtta filmtitlar sedda på de små trevliga TV-skärmarna man nu ofta har och styr över själv. Visst låter jag negativ, vilket jag till viss mån är, men det är bara för att jag VET att det MÅSTE gå att göra maten i alla fall en aning mer aptitlig, vi betalar ju ändå ett antal tusen för resan, som i mitt fall var över 8 timmar lång.

Tur att man kan äta upp sig galet mycket med fötterna på stadig grund där borta i väst, för om det är något de inte saknar så är det god, spännande mat 😉

USA – Veckorna i sallad

Jag är en av de (uppenbarligen ganska få av någon anledning) vegetarianer som verkligen uppskattar sallader! Jag gör dem sällan själv av någon anledning, men går jag ut och får en riktigt fin, matig sallad är min dag värd ett antal guldstjärnor i kanten. Och tro det eller ej, men sallader är ganska lätta att hitta på menyerna här i USA, många är fantasifulla, spännande och antingen helt vegetariska  eller (vilket är fallet för det mesta) innehåller kyckling som lätt kan väljas bort vid köpet. Dressingar har de också ett överflöd av (men det finns väl ingenting som inte finns i överflöd här borta?), från standardvarianterna ranch, italian och blue cheese till spännande varianter som poppyseed, raspberry vinegrette och sundried tomato. Många packar en hel del kalorier, så om man känner sig osäker är det bättre att välja en av de klarare varianterna, vinägretter till exempel, och gärna be om en med lågt fettinnehåll. Välj inte fettfri! Visst är kaloriinnehållet lägre, men du kommer heller inte kunna ta upp alla de vitaminer och mineraler som du får genom salladen då fettet i dressingen hjälper dig att få i dig dem!

***

Många av de restauranger som finns runt om i USA erbjuder luncher till ett något rabatterat pris. Dessa luncher består nästan alltid av antingen soppa, sallad, mackor eller en kombination av dessa alternativ. En halv sallad med en halv macka från menyn är vanligt, och ett utmärkt lunchval, och vissa ställen erbjuder till och med att servera dig hur mycket du vill av din sallad eller soppa, utan extra kostnad! Inte det bästa valet om man har svårt att begränsa sina portioner, men absolut prisvärt!

***

För mig har det blivit ett antal sallader under de två veckor jag varit här än så länge, dels för att det är så gott, dels för att det ofta är det enda vegetariska som går att hitta utan att behöva krångla allt för mycket. Och det har varit tryckande, 30+gradig värme här också, vilket gör det svårt att få i sig varma, mättande maträtter.

Här är ett par alternativ för den som tycker sallad är något av livets godaste:

Nästan alla kedjerestauanger erbjuder side salads, alltså en sallad till maten för ett par extra dollar. Jag saknar annars ofta salladen och grönsakerna här, så ibland väljer jag att spendera och få in något sådant här. Just denna sallad åt jag på IHOP, som är en väldigt amerikansk kedja inriktad på frukostmat som pannkakor och ägg.

Denna sallad innehöll bland annat björnbär, hallon och kanderade valnötter och inköptes för 3 dollar (runt 20 kronor i dagens penningvärde) på Meijer, ett stort lågprisvaruhus där man kan hitta ALLT. Tillsammans med raspberry vinegrette var den ett väldigt fräscht alternativ!

En spännande sallad träffade jag på inne på panera bread  – ett bageri och café som inriktar sig på just mackor och sallader. Den innehöll bland annat apple crisps (torkade äppeibitar), fetaost, valnötter och röd lök,  garnerat med en white balsamic apple vinegrette. Jag var lyrisk!

Olive garden är en av de kedjerestauranger som erbjuder ”unlimited” sallad, soppa och bröd varje dag vid lunchtid, och det är ett prisvärt alternativ när det är dags för mat. Du får äta hur mycket du vill, och salladen kommer med krutonger, parmesan och vinägrett. Soppan får du välja mellan ett par olika varianter, för mig blev det minestrone och brödet kommer ljummet i korgar som hela tiden fylls på. Lyxigt!

Wendy’s är en snabbmatskedja i stil med Mcdonalds och serverar mest burgare och frosties (milkshakes). Men det finns guldkorn där också, som den här salladen, egentligen serverad med kyckling, komplett med bär, parmesan och valnötter. Hallonvinegrätt kommer också vid sidan om, fettfri, men tillsammans med nötterna gör det inte så mycket.

Ett av de få ställen jag var på som INTE är en kedja hette blue cow café och var ALLT annat än ett café med sina vita dukar och artiga servitörer. Priserna var dock inte farliga, och alternativen  fräscha och ganska vegetarianvänliga.  Min vegetariska wrap kom med en ceasarsallad, som är ett av dem er populära alternativen när det vankas sallad i USA (troligtvis för att den är relativt onyttig). Allt den består av äär krutonger, massor av parmesan och ibland också kyckling och/eller ansjovis. Min kom lyckligtvis utan, bara lite ceasardressing garnerade verket. Mums!

Jo, som ni nog märkt nu så har jag en förkärlek för frukt i min sallad, det är inte jättevanligt att man hittar det på menyerna här hemma. På ett annat café jag åt lunch hos fick jag denna fina sommarsallad, tillsammans med en ljummene brödbulle och poppyseeddressing (som jag tycker är väldigt gott). Salladen innehöll förutom bär och fetaost, valnötter (dessa valnötter dyker upp ofta!) och avokado.

***

Så tro det eller ej, men salladsutbudet i detta snabbmatsland är stort och varierande! Kanske hinner jag med en till innan jag åker hemåt, men om jag inte gör det är jag fullt nöjd med de jag fått =)

USA – lägesrapport och pizza, pizza, pizza!

Just nu sitter jag på Boba latte i Grand Rapids, Michigan, USA och dricker ljuvligt chaite on the house. En av mina bättre vänner här borta äger nämligen just detta café, och det är första gången jag kunnat komma hit på besök.

De inriktar sig på te och smoothies, lite olika smörgåsar och sushi. Många av valmöjligheterna är riktigt spännande, får se om jag vågar prova på red beansmoothie eller hong kong milk tea. Chai kändes lagom exotiskt för mig, men om jag känner mig själv rätt kommer jag inte att kunna hålla tassarna borta från det jag inte redan provat någon annanstans.

***

Den senaste veckan har varit händelserik, om man väljer att vara blygsam med ordvalet. Jag har bott hos ett par olika nära vänner som jag inte har träffat på år och dar, i tre olika städer här i Michigan. Grand Rapids, där jag är nu, har ungefär 200 000 invånare och var mer eller mindre min hemstad i ca 11/2 år. Dock bodde jag lite utanför, så jag kan den inte helt utan och innan. Det är den näst största staden i delstaten, men är av någon anledning ganska okänd, så även för mig innan jag flyttade hit. Förutom Grand Rapids har jag också hälsat på i Big Rapids (jag vet, de är väldigt fantasifulla med namnen här) ett par dagar, en mindre stad med ca 11000 invånare. Dock känns den större, då där finns universitet och en hel drös med snabbmatsställen och affärer vart man än vänder sig. Muskegon, med sina 40 000 invånare, är den stad jag inte varit i särskilt mycket innan, men den var väldigt trivsam och av en bra storlek. Där bor nu också min allra finaste vän, det är bra tråkigt att vi inte bor närmare varandra och träffas så sällan…

***

Det där med amerikansk pizza är ett koncept precis lika stort som man tror att det är! Här är det inte personliga pizzor med tunn botten och hundratals olika toppings som gäller, istället beställer man en pizza på ungefär fyra personer och äter ett par bitar var, tillsammans med det något underliga men ljuvligt goda tillbehöret cheese sticks, som i alla fall här är mer eller mindre obligatoriskt.

Cheese sticks är helt enkelt pizzabrödet överströsslat med ost och ugnsbakat. Mer eller mindre pizza utan kanter och röd sås helt enkelt. Fruktansvärt onyttigt, och helt galet gott! Många väljer också att doppa det i marinarasås innan de äts, så egentligen är det väl mer eller mindre pizza det här också, bara i lite omstrukturerad form.

Pizzan i sig är jag däremot inte lika förtjust i. Den tjocka bottnen gör att man känner sig alldeles otroligt övermätt efteråt, och ofta är pålägget bara ost för mig som inte äter någon av favoriterna här: pepperonipizza (med ost och korv)  meat lovers (som har ost och ungefär varenda köttigt pålägg du kan tänka dig, ju fler desto bättre). Endast en bit har ofta över 300 kalorier, så det är ju bra att man delar i alla fall 😉

De två veckor jag spenderat här har jag hunnit med pizza hela tre gånger, som tur är med schyssta människor som inte envisats med korvbitar och annat oätligt. Här i USA är det otroligt mycket vanligare med kedjerestauranger (i stil med McDonalds och Burger King) än vad det är med enskilda sådana, vilket jag tycker är kul då man ofta hör talas om dem på film och TV – de finns ju över hela landet. De är alla lätta att hitta på internet och det är obligatoriskt att dela med sig av innehållsinformation och kalorier (detta göms ofta lite dock, ingen restaurang vill att folk ska få reda på exakt hur onyttig maten där är).

Första gången var vi på Pizza Hut (pizzan på bilderna ovan är därifrån), som ju också finns på ett par ställen i Sverige, dock inte i närheten av mig nere i Småland. Valet föll på en vegetarisk variant med champinjoner, grön paprika och ananas till oss tjejer, en med pepperoni till herrarna (ja, så könsuppdelat var det) och så cheesesticksen förstås.

Dessutom får man hur mycket läsk man vill när man betalar för ett glas, påfyllning är nämligen gratis, så det är klart vi hade stora tillbringare med Mountain Dew och Diet Coke. Ska det vara så ska det vara! Att gå ut och äta på det här sättet är förhållandevis billigt när man är ett antal personer, så det är ett plus, även om jag själv saknar både sallad (mmm, pizzasallad) och chansen att få plocka ihop en egen pizza efter vad jag vill ha på. Ja, och så saknar jag den tunna bottnen. Det är helt enkelt inte samma sak…

Andra gången beställdes pizzan från en lokal pub och eftersom vi var ett helt gäng människor blev det många varianter att välja mellan. Den vegetariska hade endast champinjoner och var så flottig att jag var tvungen att torka av den med en servett. Ett vanligt problem med amerikansk pizza, och avtorkningen är inte ovanlig – den hör liksom till.

Sist var jag på Little Ceasars, också en av dessa kedjerestauranger, där de först bakar pizzorna och sedan säljer de som är färdiga billigt. Gå in, välj bland det nybakta, betala och ät. Smidigt, det blir ingen väntetid att tala om, men lite tråkigt då valen är få.

Vi åt ostpizza och cheesesticks med jalapenos, som var riktigt smaskiga med bara lite, lite hetta. En pizza och en paket cheesesticks (allt delat på fyra personer) gick på 12 dollar, så det är en billig middag, om än inte sådär överväldigande hälsosam (läs, inte alls) .

***

Jag har bara tre dagar kvar på min 20 dagar långa resa nu, så jag känner hur tiden börjar rinna ut för mig. Det är lite tungt, jag känner mig verkligen hemma här borta, men det ska också bli skönt att komma hem till vardagslunket och kunna skriva lite mer regelbundet igen. Jag saknar att laga mat och jag saknar att ha tiden till att läsa era bloggar, så inget ont som inte har något gott med sig =)

USA – Häagen-Dazs kan sin chai

Här i Michigan, USA lyser solen just nu som aldrig förr. Jag har redan hunnit vara här i en vecka och inte en dag har passerat utan strålande solsken och minst 30 grader i skuggan. Det är både helt fantastiskt och aningen tryckande, speciellt under eftermiddagen då hettan ligger lite som ett täcke över oss alla.

När det är så här varmt är det väl ingen som inte håller med om att glass är otroligt välkommet, lite svalka behövs då och då och inget går upp mot riktig kvalitetsglass. Dessutom är favoriter som Ben and Jerrys och Häagen-Dazs så galet mycket billigare här att det vore en synd att INTE njuta av dem ett par gånger under resor som denna!

För att inte tala om urvalet! Inne i mataffären som jag är en stamkund i (jodå, Meijer har allt) ser det ut så här i glassavdelningen:

$3.49-3.59 är ungefär 22-23 kronor i dagens dollarkurs, och Häagen-Dazs får du här ta två för 40 kr.

Och som jag har längtat! Som jag har TRÅNAT efter glassen av glassar, smaken som i mina ögon verkligen slår alla andra med hästlängder!  Nu har jag äntligen fått testa skapelsen, och den slår även mina högt satta förväntningar ordentligt på fingrarna:

 

 

Den smakar chai – såklart – men också så mycket mer!

Fyllig, rik smak, precis som en chailatte i fryst form, men den är fortfarande fräsch och nyskapande. Jo, den är mäktig, man äter absolut inte en hel burk på en gång, men då mindre än en tredjedel av den innehåller nästan 300 kalorier är nog detta mer ett plus än en nackdel.  Jag som oftast ratar glass till förmån för kakor och choklad är både överraskad och belåten.

Vad jag hoppas att den här sorten kommer till Sverige snart så ALLA kan få smaka!

Matupplevelser under europaresan del 5 – Hemväg och blandat

Och så var vi framme vid det sista inlägget från den  resa jag åkte på tillsammans med ett par fina tjejer och en lärare i EU-kunskap. Efter att ha besökt (och blivit lite kär i) Tyskland, Frankrike, Luxemburg och Belgien var det nu dags att ta oss hemåt, en resa på ungefär 13 timmar (plus 2 timmar i paustid) i en minibuss på vägarna. Veckan var fantastisk, men det skulle bli lika fantastiskt att komma hem och sova i en egen säng. Få baka lite och laga lite mat igen. Komma åt internet 😉

Så efter frukosten i Belgien försvann vi från landet och började färden hemåt.

***

Lunch 16/4 – Tyskland, längs autobahn

Vi tog oss igenom Belgien sovandes och Holland med bara ett litet stopp för att kunna säga att vi stått på Holländsk mark, sedan var vi redan i Tyskland och det var dags att få något i magen. För att inte göra någon stor avstickare och sinka viktig tid stannade vi på ett av de matställen på vägen som egentligen är menade för lastbilschaufförer; snabbt, flottigt och överprissatt. Vi kunde välja mellan bratwurst, snitzel eller kyckling och pommes. Jag kände mig oerhört välkommen… Dock hittade jag en nästan orörd salladsbar som faktiskt var riktigt välutrustad med ingredienser som mozzarellaost, coctailtomater, oliver, fetaost, krutonger och gräslök så jag svalde förtretet över priserna och mixade en tallrik till mig.

salladen kostade mig 7 euro. Det var den ”stora” storleken (eftersom salladerna egentligen inte var menade som huvudrätter utan mer som ett kompliment var storlekarna för en gångs skull i minsta laget) och då ingick varken bröd eller dricka. En mineralvatten kostade 2.70 euro, men då fick jag ta om en gång. Som att jag ville det, med tanke på att vi satt i bilen timmar i sträck och min blåsa inte är av det största slaget.

Dock var den riktigt god och fräsch, så jag var ändå ganska nöjd när jag kom därifrån. Uppenbarligen var bratwursten också okej, och den plus pommes var billigare än min sallad, så det är väl kanske något att satsa på istället? Jag är dock inte lockad av tanken på tysk korv…

***

Middag 16/4 – på båten mellan Tyskland och Danmark

Sista anhalten på resan innan det var dags för den avslutande sträckan hem var då båten mellan Tyskland och Danmark igen. Vis från förra gången då jag köpte en medioker smörgås för över 5 euro följde jag min väns exempel och köpte pommes istället. En hel låda med så mycket mat att det spillde över kanten gick på 3 euro! Inte på långa vägar så bra för mig som mackan kunde ha varit, men mer ekonomiskt och faktiskt riktigt gott! Jag var förvånad och lite förundrad över min onyttighet men glad över insparade pengar och full mage. Att det var curry i ketchupen förhöjde bara upplevelsen lite till 😉

***

Och så var vi hemma. 15 timmar efter att vi åkte på morgonen och ungefär en vecka efter att vi lämnade Sverige. Vilken upplevelse det varit! Vi hann med så mycket på kort tid, och då pratar jag inte bara om maten, även om det är den jag fokuserat på här.

Några andra matnyttiga upplevelser från resan:

I strasbourg blev vi bjudna på en riktigt lokal specialitet – kugelhopf.

Den fanns i två varianter, söt och salt, och det var inte förrän jag tittade riktigt ordentligt som jag förstod att den salta (som här syns till höger på bilden, den som är mörkare) INTE var vegetarisk. Ajaj! Men den söta var ätbar för mig också, och smakade som en vanlig söt sockerkaka, prydd med lite russin och dylikt, men aningen torrare.

Varm choklad och gratis kakor i Luxemburg. Kakorna kallades för övrigt speculoos och är visst ganska välkända. Vi gillade dem verkligen, de smakade lite karamellaktigt, inte alls vad jag förväntade mig! Annars är jag inte ett jättefan av kakor som är så här enkla, men de här var toppen!

Köpte med mig en paket chokladöverdragna speculoos att ha som fika på hemvägen. ”inget blir ju sämre med choklad” tänkte jag. Men där gick jag bet, för med choklad smakade kakorna inte av den där karamellen som gjorde dem så speciella, utan som vanliga… digestivekex ungefär. Jag föredrog dem faktiskt utan choklad.

Några av de tuggummisorter jag inhandlade på resan (jag tuggar konstant tuggummi, någon sorts beroende antar jag).


Jag älskar torkad frukt, och det här var nästan steget bättre! Inget extra socker eller konserveringsmedel, bara bär och frukt i små fyrkanter som smakade gudomligt! De var ganska dyra (en liten påse kostade ungefär 1.70 euro) men otroligt goda. Någon sa sig ha sett sådana här hemma i hälsokostaffärer, så jag ska hålla ögonen öppna!

 

De chokladsorter jag hann med att prova:

Milka är ju ett känt märke utomlands, och går ibland att få tag på här i Sverige. Finns i femtioelva olika utformningar, just den här hette Milka Yoghurt. Varianten smakade som choklad med yoghurtfyllning brukar göra men tyvärr smälte den nästan helt i värmen efter att jag smakat två rutor och såg så oaptitlig ut att det inte blev några fler. Kanske lika bra det, med allt annat jag åt!

Jag är en beundrare av vit choklad och tycker vi har alldeles för lite av den varan i Sverige, men i Tyskland och Belgien fullkomligt svämmade det över av vita chokladbitar! Det var så många jag ville prova, men man har varken tid eller mage till allihop. Så under resan blev det den här sorten – Kinder Bueno white. Vi har ju den vanliga kinder bueno i Sverige (ni vet; Bueno – raise the bar!) och den vita versionen var ungefär samma sak, fast sötare. God, men inte spektakulär.

***

Ja, det var min resa! Förutom några ätbara presenter och lite fler chokladsorter som kan komma att hamna i egna inlägg så var det här vad jag inhandlade i matväg under en veckas tid. Det är alltid så intressant att se hur andra kulturer närmar sig ämnet mat, hur mycket det kan skilja och vad vi har gemensamt. Nu pusslade vi ju ihop dagarna själva, så det blev ju inte HELT enligt dessa länders matsedlar, utan våra egna, men spännande var det i alla fall! Vi får se när nästa resa går av stapeln 😉

Matupplevelser under europaresan del 4 – Belgien

Efter att ha ätit upp den aningen knappa frukosten i Luxemburg var det dags att hoppa in i minibussen igen och fortsätta färden. Målet den här gången var Bryssel, då själva EU-kommissionen ligger där, vilket vår lärare i EU-kunskap tyckte var ett måste att besöka. Vi höll med honom, glada över en Belgienresa efter att redan ha besökt vackra Luxemburg, fina Frankrike och söta Tyskland. När vi checkat in på vandrarhemmet och fått en första överblick över staden var det dags för lunch.

***

Lunch 14/4 – Bryssel, Belgien

Eftersom att två av oss var något mer intresserade av att titta på billiga skor i outletaffärer än att äta blev det så att de andra valde matställe och vi droppade in lite senare, ett par skokartonger rikare. Valet hade fallit på en amerikansk kedja som serverade mexikansk mat (är det inte lite ironiskt?) – chi-chi’s.

Vi fick möjligheten att antingen beställa in en av ett par utvalda lunchrätter eller äta ifrån buffén och jag valde kvickt att beställa min mat efter att ha gett buffén en blick som sa mig att den inte var mycket att ha. Så för mig blev det vegetarisk tomatwraps, vilken var ganska fräsch och godare än jag trodde den skulle vara. Överlag höll dock inte maten särskilt hög standard, det var tydligt att de levde på sitt koncept och att de inte ansträngde sig lika mycket med att få till mer än ätbara rätter.

En av mina reskamrater beställde in en amerikansk burgare med klyftpotatis och tyckte väldigt mycket om de senare. Dock var hamburgaren torr och helt utan dressing, så det enda som hon tog med sig från den var flaggan. En tallrik med klyftpotatis hade gjort henne mycket gladare 😉

Eftersom det var en kedja och inte en lokal restaurang var priserna ganska humana – min måltid och en cola light kostade ungefär 10 euro.

***

Middag 14/4 – Bryssel, Belgien

Vi fortsatte på det internationella temat och letade upp en thailändsk restaurang på kvällen, vilket  visade sig vara riktigt enkelt. En del av Bryssel hade nämligen ett väldigt spännande system; restaurangerna var inordnade på gator efter vad de serverade. Sugen på kebab? Gå till Kebabgatan! Låter thailändskt bättre? Leta upp thaigatan så är det bara att välja den restaurang som ser mest aptitretande ut! Efter lite beslutsångest hittade vi ett ställe som passade och slog oss ner i den långsmala lokalen.

Menyn hade en hel sektion med vegetariska rätter och efter lite svårigheter att bestämma mig blev det så pass enkelt som wokade grönsaker med tofu. Jag älskar tofu om den är väl tillagad och det var den här absolut så jag var väldigt nöjd med beslutet. Ber om ursäkt över bildens kvalitet; skyller på att det var ganska mörkt inne i lokalen. Vår lärare, som var med oss, beställde också in vårrullar till förrätt för oss att dela på, men de var inte vegetariska så jag undvek både dem och räkchipsen som man fick att mumsa på under väntan på maten.

Maten var god och kvällen trevlig men restaurangen i sig var kanske inte den mest intressanta. Den var ganska generisk och servitrisen satt mest och vaktade på oss så att hon skulle kunna duka undan så fort vi var klara. Eftersom vi var de enda gästerna kändes det väldigt onödigt.

För 12 euro med dricka var det ändå en prisvärd middag mitt i Bryssel (om än inte i de lyxigaste kvarteren).

***

Frukost 15/4 – Bryssel, Belgien

Vandrarhemmet vi bodde på i Bryssel var placerat väldigt bra, nästan mitt i centrum, men standarden var inte den bästa. Detta märktes på rummet vi sov i första natten och ännu mer på frukosten.

Valmöjligheterna var begränsade till orostat formbröd eller en redan färdigrostad variant som låg och blev kallare för varje minut som gick. Det fanns också wokat ris om man föredrar att äta sådan frukost, men vi var alla inriktade på något liknande vad man äter i Sverige och höll oss till bröd. Till pålägg fanns smör, sylt, nutella och färskost, allt i portionsförpackningar. Juicen var drickbar för en gångs skull, teet färdigblandat i maskinen men smakade sötat och citronigt.

Vi var inte imponerade.

***

lunch 15/4 – Bryssel, Belgien

Under förmiddagen hann vi med en presentation på EUkommissionen och efter det också ett besök på den svenska EU-representationen, båda väldigt intressanta och förmiddagen gick fort.

Då det var dags för lunch ville vi inte lämna området där de flesta EUbyggnaderna låg utan hittade en restaurang mitt i gröten vars uteservering var väldigt inbjudande (dock tyckte getingarna det också, men det är en annan historia).

Jag beställde in pasta napolitana – i det här fallet en tomatsås med aubergine – och fick välja mellan penne, spagetti eller fettucchini. Det blev spagetti för mig, men jag kom på senare att penne nog varit att föredra – tur att jag inte bar vitt 😉

Pastan av absolut god och vi satt jätteskönt ute i vårvärmen, men varför täcka hela tallriken med ost? Missförstå mig inte, jag gillar ost, men som topping på pasta tycker jag det är parmesan som gäller, eller inte alls. Det här vad INTE parmesan. Portionen var GIGANTISK och det syntes inte att jag ätit något alls när jag var klar någon halvtimma senare! Nästan lite pinsamt att lämna tillbaka tallriken så, för jag gilladed det verkligen.

Hela den gigantiska pastan PLUS bröd (dock saknade jag sallad) och en dricka gick på 11 euro, vilket var helt okej.

***

middag 15/4 – Bryssel, Belgien

Sedan bar det av till den svenska ambassaden för ett besök, tyvärr ska den snart läggas ner, men det var ändå värt att få se vad de sysslar med där. Så vandrade vi omkring lite i stan och beundrade alla vackra byggnader innan vi fick byta rum på vandrarhemmet och gjorde lite glädjehopp över vilken positiv överraskning det nya blev!

Till middag ville vi alla ha något billigt och helst pastafritt, eftersom vi ätit mycket av den varan på sistone. Så vi letade upp kebabgatan och då den låg i ett högljutt distrikt satte vi oss inomhus för att äta.

Mitt val blev falafel, och jag fick in ett litet, litet bröd fullproppat med falafel och vitkål!

Falafeln var hemmagjord, vilket är ovanligt, i alla fall här hemma, och riktigt god! Ännu bättre? Den kostade 3 euro – jag betalade 5 för allt och gick nöjd därifrån. Dyrast är inte alltid bäst!

Dock åt vi på plasttallrikar med världens minsta små engångsbestick, det drar ner betyget rätt rejält, men vad förväntade jag mig på ett kebabställe egentligen?

***

Efterrätt 15/4 – Bryssel, Belgien

Inte kan man vara i Bryssel utan att prova deras mest kända specialitet – belgisk våffla! Så på hemvägen stannade vi vid ett av de många små våffelstånden och blev stående ett tag innan det gick att bestämma sig för vad man skulle prova för sort.

Jag valde till slut en med jordgubbar och vit choklad som dignade av alla bär och var lycklig i flera timmar efteråt. Den var helt fantastiskt god! Något svår att äta eftersom man även här bara fick en minigaffel i plast, men vad gör det när man njuter av varje tugga? Mäktigt var det, men OH så gott!

Beroende på vad man väljer att ha på (allt från bara smält choklad till en hel fruktsallad med choklad och ett helt gräddberg) kostar en våffla mellan 2 och 5 euro. Jag betalade 3.50 för min.

***

Frukost 16/5 – Bryssel, Belgien

Ännu en morgon att äta toktråkig frukost under, men vi var alla så inställda på att komma iväg att vi inte klagade alltför mycket. Efter frukosten var det nämligen dags att lämna Bryssel, och med det också denna del av Europa för att bege oss mot Sverige och Växjö igen. Vid sju öppnade frukosten, och vid sju var vi där – därför ser det också väldigt tomt ut – vem förutom vi skulle frivilligt gå upp, packa och köa för att äta frukost innan klockan sju på en lördagsmorgon?

Samma utbud som igår, men utan färskost den här gången. När man inte trodde att den kunde bli sämre… 😉

Efter det rostade brödet slängde vi oss in i minibussen och var iväg lite innan halv åtta. Så bar det av hemåt, och vad vi åt på den resan kommer i nästa uppdatering!

Matupplevelser under europaresan del 3 – Luxemburg

Och så var det dags att fortsätta genom Europa, och i hela två dagar var vi i Luxemburg och upplevde lite kultur därifrån, komplett med ett par maträtter (leva måste man ju också!). För mig var Luxemburg höjdpunkten på resan, antagligen mest för att jag inte hade mycket till förväntningar. Ett helt fantastiskt landskap mötte mig, med vackra gamla byggnader och smala, smala gator. Dessutom fanns ju där bland annat revisionsverket som vi tog oss en titt på.

***

Eftersom vi kom dit lagom till lunch började vi med det:

lunch 12/4 – Luxemburg, Luxemburg

Vid lunchtid hade vi precis kommit fram till vandrarhemmet och då vi alla var för hungriga för att ge oss ut och leta upp något spännande satte vi oss istället på vandrarhemmets egna lilla café. De erbjöd salladsbuffé och soppa för inga pengar alls (5 euro närmare bestämt) och jag var nöjd och glad med att BÅDA sopporna var helt vegetariska!

Valet stod mellan morotssoppa och grönsakssoppa. Jag måste säga att morotssoppan var riktigt god, det misstänkte jag inte när jag sneglade på den och bara såg den lite trista färgen.

Salladen var helt okej. Flera olika sorters majonnäsröror fanns, men samtliga innehöll någon form av dött djur så jag valde istället de mindre spännande alternativen – riven morot, sallad, gröna bönor och inlagda rödbetor (som ofta finns med på salladsbufférna neråt Europa). Brödet var det vanliga, aningen tråkiga, formbrödet och jag ratade det mesta av det.

***

Fika 12/4 – Luxemburg, Luxemburg

Mellan lunch och middag behövs det ibland något litet för att hålla energinivån uppe – vi var alla trötta efter en tur på Luxemburgs snirkliga gator och gick ner till cafét igen för att få något i oss. Till min glädje hade de bagels där så inte kunde jag välja något annat! Min bagel innehöll ost, tomat, sallad och en skum röra som ANTAGLIGEN var rhode islandsås eller något åt det hållet. Inte förrän efteråt slog det mig att den kanske inte var helt vegetarisk, men då vågade jag inte ta reda på sanningen så jag höll tyst och lät det bero.

Te blev det också – här serverat i glas, vilket fortfarande känns konstigt för mig. Konstigt, men ganska fint. De gånger jag drack te på resan fanns det – förutom i Tyskland – bara ett par särskilda sorter att välja på. Yellow label tea, kanske earl gray, ett grönt med smak av mint och det jag valde här – kamomill. Ingen av dem är bland mina favoriter, men drickbara är de såklart!

***

Middag 12/4 – Luxemburg, Luxemburg

En före detta klasskamrat till oss spenderar just nu en termin i Luxemburg och därför blev det på kvällen dags för efterlängtad återförening! Eftersom hon kan staden mycket bättre än vi turister fick hon välja restaurang och hon letade upp en mysig italiensk servering som hon tyckte var den bästa i staden.

När vi tagit plats därinne fick vi först varsin uppskattad brushetta. Vad fint av dem att dela ut dem gratis! Jag vet, det krävs inte mycket för att imponera på mig, men att inte ta betalt för en så välgjord förrätt är ett plus.

Till varmrätt ville jag absolut prova deras hemgjorda pasta och då det erbjöds färsk raviolini med ost och spenat var valet enkelt! I tomatsås var rätten verkligen en fullträff, jag slukade HELA portionen och njöt av varje tugga!

En av oss beställde in pasta med gorgonzola som jag snodde åt mig en gaffel av och även den var riktigt smakrik! Om jag fick chansen att åka till Luxemburg igen skulle jag definitivt komma tillbaka hit! Maten var så pass vällagad att priset kändes rimligt; 15 euro för den och en cola light. Nu måste jag  bara se till att få reda på namnet på restaurangen…

***

Frukost 13/4 – Luxemburg, Luxemburg

Ännu en frukost, ännu en morgon utan rejält med fibrer att starta igång dagen med. Visserligen fanns det, förutom formbrödet, brödskivor av ett annats slag i gigantstorlek vilket var ganska så nära ett mörkare alternativ. Smör och ost erbjöds, men inte något grönt att kröna smörgåsen med. Juicen var fortfarande saft så jag valde mjölk som jag inte drack upp, teet kamomill. Honungen hämtades i ätbara muggar, men då de smakade ungefär som oblat tillförde de absolut ingenting. Inte en höjdpunkt på resan.

***

Lunch 13/4 – Luxemburg, Luxemburg

Den här dagen var det ett besök på cour de compts (eller revisionsverket) sm hägrade, sedan släpptes vi lösa på stan för att äntligen få shoppa lite! Då vi var mer sugna på att plöja igenom affärer än att sitta och vänta på mat valde vi därför den franska motsvarigheten till mcdonalds – quick.

Glad över att vara vegetarian och slippa äta halalburgare valde jag det enda vegetariska alternativet som bestod av en slags paniniburgare med tomat, ”mozzarella” och pesto. Till det pommes och cola light. Ärligt talat? Ganska menlöst. Pommes fritsen var inte saltade, meningen var att man skulle göra det själv, men jag hade inget salt utan åt dem utan. Paninin innehöll då inte äkta mozzarella, det konstaterade jag efter ett bett, men vad kan man förvänta sig på ett snabbmatsställe. Den var helt nygjord och fräsch, men smakade inte jättemycket. Godkänd.

***

Middag 13/4 – Luxemburg, Luxemburg

På kvällen var vi alla sugna på att hitta ett ställe med lite atmosfär; gärna något där man kunde sitta i ett par timmar, prata, dricka något och bara ha trevligt utan att känna sig stressad (eller pank!). Igår var vi som hastigast inne på Bananas, och efter lite jakt på något oprövat kom vi ändå tillbaka dit.

Det här var en SÅ härlig lokal med lite attityd och mycket humor! LP-skivor klädde väggarna, menyn var skämtsam och gjord för att se ut som en tidning och belysningen var  skum. Enda minuset var väl det som är vanligt neråt Europa – rökning var helt okej inne i lokalen. Det fanns rökfria avdelningar, men de var inte avgränsade och luktade precis lika mycket rök som allt annat.

Efter att ha tittat över menyn och inte hittat sådär väldigt många vegetariska alternativ (om jag inte ville äta ravioli igen och behöva jämföra dem med gårdagens mästerverk!) valde jag att gå med favoriten – igen. Det blev chèvresallad i hopp om att den skulle vara ungefär lika god som den jag åt i Strasbourg. Vad överraskad jag blev när jag fick in en hel baguette i bitar gratinerad med chèvre; jag hade inte förväntat mig så mycket bröd på en och samma tallrik! Och förra gången efterfrågade jag just bröd, så nu fick jag verkligen så jag teg 😉

Salladen var riktigt god och de andra runt bordet var också nöjda med sina burgare modell GIGANT. Mycket mat för skaplig peng, och massa atmosfär på det! Dock var det ju ganska lätt att förstå att de väntade sig att man gjorde av med mer pengar genom deras långa drinkmeny. Och för oss svenskar som är vana vid ockerpriser kändes det ändå som att pengarna var säkra i plånboken. Min sallad och en cola light (jag vet, jag GILLAR cola light!) kostade tillsammans 14 euro – överkomligt, men inte lågt.

***

Frukost 14/4 – Luxemburg, Luxemburg

Sista måltiden i Luxemburg blev då en av de där tråkiga frukostarna vi vant oss vid. Valde en brödbulle idag för att bytas om lite, och provade juicen istället för mjölk. Den var inte speciellt drickbar, var nog inte många procent apelsin i den. Men te hade de fler smaker av idag – till och med lime!

Jag valde att, inspirerad av fransmän/tyskar/luxemburgare, breda sylt på min ost istället för de grönsaker jag saknade. Skäms nästan över att det  var ganska gott, men mår bättre när jag jämför det med marmelad på rostad macka 😉

Med detta i magen drog vi iväg till nästa land som jag delar med mig om nästa gång – Belgien!

Matupplevelser under europaresan del 2 – Frankrike

Så vi hamnade alltså så småningom i Frankrike. Ifrån den tyska staden Kehl som vi övernattat i tog det oss i snitt tjugo minuter att åka dit. In i bilen, över en bro och VIPS var allt på franska! Lite surrealistiskt och väldigt mycket mer exotiskt än gränsen mellan Sverige och Norge 😉

Dock besökte vi Frankrike redan dagen innan vi faktiskt planerat att göra det, vi valde nämligen att åka över dit redan på söndagskvällen för att äta vår middag på en av alla de gemytliga restaurangerna som kantar Strasbourgs många smågator. Det kändes helt enkelt lite enklare att förstå de franska menyerna än det varit att få dem översatta från tyska (tro det eller ej!), och så var det ju franskan vi kommit för att öva på.

Så vad blev det för mat i Strasbourg?

***

middag 10/4 – Strasbourg, Frankrike

Efter att ha tagit ett par varv runt katedralen och beundrat alla franska balkonger satte vi oss på en uteservering som låg i närheten av den vackra kyrkan (som för övrigt såg PRECIS likadan ut som katedralen, inte ser det ut att vara en vanlig kyrka på bilden?!). Personalen var trevlig men fumlade vin över hela bordet OCH oss, vilket de verkade skämmas över något otroligt under själva serveringen. Vi tog det med ro, vi var ju ändå på semester!

En snabb scanning av menyn sa mig att det var pizza eller sallad som gällde för mig. Det brukar vara säkra tips för vegetarianer, pizzor kan man få nästan hur man vill och sallader BORDE i alla fall finnas utan skinka och kräftstjärtar. Eftersom pizza inte lockade efter den bastanta lunchen, blev det chèvresallad för min del, något jag verkligen inte ångrade!

Att beställa in en sallad kan vara lite utav en ”hit-or-miss” när man går på restaurang. Antingen får man in en makalöst god, matig och fräsch tallrik fullproppad med smak, eller så får man ett par salladsblad och en halv coctailtomat (tänker på dig Mcdonalds med din kycklingsallad-utan-kyckling!) som inte ens en kanin kan röra med värdigheten i behåll. Som tur var visade den här sig tillhöra den första kategorin.

Chèvren var fantastisk, inte frän som sådan ibland kan vara, utan mjuk, len och helt enkelt precis lagom på alla sätt. Och det snålades inte! Dock tycker jag nog att man borde få med ett bröd vid sidan om som norm när man beställer in en sallad, saknade mina kolhydrater en aning, även om jag kanske inte hade ätit av det om det funnits där.

Trevligt var det helt klart, och de andras tallrikar med lammkött och pasta såg vällagade ut de också.

Notan? 14 euro för salladen och en cola zero. Lite dyrare än vad vi kanske tyckt var okej, men kvällen var ljummen och utsikten fin så vi lät det passera.

Lunch 11/4 – Strasbourg, Frankrike

Vi åkte alltså tillbaka till Tyskland för att spendera natten på vandrarhemmet i Kehl, där vi också åt frukost. Sedan packade vi ihop våra ägodelar och åkte vidare till ett nytt vandrarhem på den franska sidan, för att också ha sovit en natt där. Men innan det var dags att sova hade vi en dag fylld med EU-besök, det är nämligen i Strasbourg som EUkommissionen sitter, och den var vi ju tvungna att se på riktigt!

Mellan de olika besöken hade vi bara tid för en snabb lunch, och eftersom vädret var alldeles strålande vackert vände vi oss mot en av parkerna i staden och letade upp en kiosk som hade lite allt möjligt. Det visade sig dock vara aningen komplicerat att beställa efter eget huvud, allt var nämligen färdigmonterat och nedfryst – hela hamburgare och baguetter stoppades in i mikrovågsugnen och kom ut lite varmare, lite oaptitligare. Sedan när kan man värma en fryst hamburgare MED bröd och förvänta sig att alla delar får rätt temperatur?

Alltså kunde jag inte ta den skink- och mozzarellabaguette som jag tänkt be om skinkfri, men istället vände jag blicken mot Frankrikes specialitet och beställde en crêpes som han på riktigt franskt manér gjorde på en het platta precis framför mig! Eftersom jag inte ville ha nutella (vadå lunch liksom?) och inte skinka i den experimenterade han fram en version med ost och stekt ägg. Bilden är otydlig eftersom jag smygtog den, men det såg väldigt spännande ut när han knäckte ägget direkt på den snart färdiga pannkakan!

Crêpsen jag fick var gigantisk och vikt till en fyrkant som jag uppenbarligen skulle äta med fingrarna på ett klumpigt, skandinaviskt sätt. Det var en spännande variant på ägg och ost, men det finns godare versioner av just crêpes, som går att köpa nygjorda nästan överallt längs Frankrikes gator – med nutella eller choklad är en av de godaste efterrätter man kan tänka sig!

Priset var i överkant, men det var som sagt en kiosk i en park med ett antal turister på sommaren, så man får förvänta sig att betala lite mer. Med en cola zero kostade crêpsen mig 6.50 euro.

Middag 11/4 – Strasbourg, Frankrike

Efter ännu ett besök och massor av vandring på ömma fötter i lite för obekväma skor kunde vi börja fundera över vart det  skulle vara intressant att äta middag. Vad mer har Strasbourg att komma med som inte går att finna överallt? Vår lärare kom med svaret på den frågan och tog med oss till den äldsta delen av staden för att visa oss en mycket lokal specialitet på restaurangen Au fantassin (som jag verkligen kan rekommendera, både för läget och priserna!)

Den lokala maträtten här kallas för tarte flambée och går att få tag på i ”Alcasien” som är en liten region i Frankrike. Man kan ju tro att det är en efterrätt av något slag – det gjorde vi också när vi hörde det första gången, men förklaringen som följde gjorde oss alla nyfikna. Uppenbarligen är tarte flambée INTE en efterrätt, och inte heller är det någonting flamberat, utan istället är det en variant på pizza, med en botten av betydligt tunnare bröd och en creme fraichesås istället för sedvanlig tomat. Jag föredrar tunn botten på pizza och creme fraiche är aldrig fel så jag var väldigt sugen på att ge den här varianten en chans!

Min version kom med svarta oliver, lök och getost, men det fanns en hel rad av varianter att välja mellan, både med kött och utan.

Brödet var väldigt, väldigt tunt som utlovat, men krispigare än en pizzabotten som ofta är väldigt mjuk och nästan intetsägande. Den gav smak på ett helt annat sätt än en pizzabotten gör, det var mer som att äta en varm macka än pizza. Fast på krispigt bröd då 😉

På restaurangen fanns det annat att välja på också förstås, som en smaskig sallad med roquefortost, som jag nu lärt mig äta med glädje!

Jag måste säga att tarte flambee var riktigt gott, och jag kan förstå att det är populärt, men slår det vår kära gamla ”försvenskade” pizza? Nja, det tycker jag väl inte… Dock var det kul som omväxling och jag kommer definitivt äta det igen om jag får chansen.

Jag betalade 15 euro för den, en läsk och världens finaste utsikt över vatten och medeltida hus. väl värt ett besök!

***

Frukost 12/4 – Strasbourg, Frankrike

Så var det dags för resans första franska frukost, och vi kunde bara konstatera att Tyskland än så länge har överhanden. Baguette blev det förstås, men det som ser ut som en mörkare version var helt enkelt bara lite mer gräddat, så jag lät bli den biten helt. Inga pålägg mer än sylt (aprikos finns med på bilden) och smör. Och den obligatoriska nutellan förstås. Dock fanns det yoghurt, som är mycket fastare och lite klumpigare i konsistensen än vår, men om man kommer över att den ser annorlunda ut smakar den helt okej. Laktosallergikern ibland oss var inte lika nöjd – hon åt torr baguette och muttrade över att de inte hade något för henne att ha på mackan. Juicen var som vanligt saft och väldigt söt. Jag förlitade mig på teet.

***

Efter dessa måltider och den knappa tiden i fina Strasbourg var det dags att lämna landet för ett annat – Luxembourg!