Rotfruktsquinoa med avokadoolja och vitlökssmakande bönröra

Alla hjärtans dag är här och det märks tydligt på alla söta inlägg i bloggvärlden (söta på många olika sätt!). Jag har själv stressat i en vecka nu; vi har skrivit uppsats för 4 poäng här på universitetet och dessutom händer allt som bara kan hända runt omkring mig. Det mesta både roligt och trevligt, men mycket blir det, och tiden rinner genom fingrarna. Det enda som ens har liknat alla hjärtans dagsfirande för mig var lite hälsningar på facebook – inte ett enda beundrarbrev fick jag i brevlådan, tänk er min besvikelse! Det verkar som att ingen vet var jag bor 😉

Så istället för att baka något riktigt sött och gott firade jag med potatissoppa som lämnade min mage i uppror. Äntligen har den lugnat ner sig tillräckligt för att jag ska kunna konstatera att jag helt plötsligt inte är så stressad längre och viljan att skriva ett inlägg tog över något alldeles otroligt! Kanske behövde jag ett par timmar i raklångt läge på soffan för att förstå att jag hinner med allt jag vill utan att behöva stressa upp mig själv i onödan?

I vilket fall så lagade jag mig en härlig vegansk rätt häromdagen. Med lite inspiration från det senaste numret av Icas ”billiga veckan” som man lätt kan sno åt sig i närmaste ICAbutik rostades det rotfrukter som aldrig förr här hemma, för att sedan blandas med quinoa.

Och kommer ni ihåg att jag förra året någon gång vann två spännande sorters avokadooljor från Kardemummagumman? Äntligen har jag vågat korka upp (eller ja, den hade skruvkork, men ni förstår principen) en av dem och testade att smaksätta quinoan med den – vilket gick alldeles förträffligt bra! Självklart går det lika fint med olivolja, men har ni avokadosorten hemma manar jag er till att prova! Spännande, avokadoigt (^^) och härligt nyttigt!

Bönröran till är oerhört lättgjord och trevlig som komplement om man tröttnat på kalla såser baserade på tex turkisk yoghurt eller crème fraiche. Vilken sorts bönor som helst går nästan faktiskt, men vissa kanske ser lite aptitligare ut än andra (sneglar åt de svarta bönorna och ryser till lite). Sojabönor använde jag, men jag hade nog velat använda mig av vita bönor, jag tycker så mycket om deras milda smak. Vill man göra röran lite mer spännande är det gott att mixa i soltorkad tomat också. Det blir ganska mycket bönröra, så det som inte går åt till quinoan kan användas till exempel på smörgås eller knäcke istället för hummus  – den håller i ett par dagar i kylen om den är övertäckt.

***

Rotfruktsquinoa 

(2-3 portioner)

1 stor morot
2 sötpotatisar
1 rödlök
1 dl quinoa
250 gram broccoli (jag använde färsk)
ev. saften från en halv citron

olja att steka i och ringla över (avokado-, oliv- eller rapsolja)
salt och peppar

***

vitlökssmakande bönröra

ca 6 vitlöksklyftor
1 burk bönor – ca 400 gram (ex. sojabönor eller vita bönor)
ngn msk citron
salt och peppar efter smak 

***

Sätt ugnen på 225 grader och lägg bakplåtspapper på en plåt.

Skölj och skala morot och sötpotatis (andra varianter på rotfrukter fungerar också bra).

Skär i lagom stora bitar och lägg på plåten.

Skala vitlöksklyftorna och lägg dem lite vid sidan av rotfrukterna på plåten- de kommer användas till bönröran och inte ihop med det andra ugnsrostade.

Ringla över olja och salta, gärna med flingsalt.

Skjut in i ugnen tills vitlöken börjar få lite färg och är mjuk – det tar ca 15 minuter, men ta en titt då och då, brända är de inte så goda.

Tag ut plåten och lägg vitlöksklyftorna i en stor skål.

Skala rödlöken och skär i lagom bitar. Lägg på plåten blandat med de halvfärdiga rotfrukterna och skjut in den igen tills morot och sötpotatis är mjuka, ca 10 minuter till.

Koka samtidigt quinoan efter anvisningarna på paketet (glöm ej att skölja den innan!). Koka också broccolin – delad i mindre buketter – separat.

Blanda de färdiga rotfrukterna med den kokta quinoan och den kokta broccolin i en skål eller form. Salta, peppra, pressa eventuellt lite citron över och ringla avslutningsvis över lite olja.

Skölj bönorna och mixa dem tillsammans med den ugnsrostade vitlöken tills allt blandats ordentligt. Smaksätt med salt och peppar – gärna lite citron också.

Servera bönröran tillsammans med rotfruktsquinoan och njut ❤

 

Kanelkryddad äppelcouscous när tiden tryter

Fredagen har nått oss igen, och hemma hos mig fanns det inga som helst planer för kvällen att skönja. Efter en vecka av plugg (mer av den varan hade absolut inte varit en nackdel), stressande över resultat och registrering och dessutom extrem så kallad ”rysskyla” som ändå kräver promenader med en viss liten luden, fyrtassad sak så var det bara för mig att krascha i soffan under min älskade värmefilt (har du ingen sådan?! Du vet inte vad du missar!) och tänka så lite som möjligt så länge som möjligt. Ja, varvat med min nyaste kärlek Prison break som får gå varm i DVDspelaren – härligt med serier som man kan nöta i flera timmar i streck!

***

På grund av denna ineffektivitet kändes inte middagslagandet som prioritet ett – men hungern smyger sig ju på ändå till slut, hur länge man än försöker mota bort den! Och är det så att man, som jag, ligger och trycker undan den ett bra tag anfaller den helt plötsligt med full kraft – och då KAN inte middagen gå fort nog! Då är det inte tal om att pilla ihop crêpes med stuvning eller lasagne med två såser, allt som tar mer än några få minuter förpassas till förmån för enkel husmanskost som pizza med hemkörningsmöjligheter och falafel från gubben runt hörnet.

Dock GÅR det faktiskt att laga en härligt hälsosam och precis lika god måltid på så pass kort tid att den där hämtmaten känns makalöst seg och tråkig i jämförelse. I alla fall om du, som jag, inte har något emot frukt i din mat – det råder ju lite delade meningar om ifall det är en lockande idé eller inte – och så länge som du kan tänka dig kanelsmakande doningar även när december månad har passerat. Låter det som en plan? I så fall har jag ett recept för dig!

Eller ja… Det här är nästan inte ens ett recept, så fort och enkelt fixar man ihop det! Kanske skulle man kalla det en fingervisning, för att tillsätta och dra ifrån ingredienser är lite det som är charmen med just snabblagade rätter som denna. Behövs det mer protein? Tillsätt gärna kikärtor innan servering; det är väldigt trevligt till och gör också måltiden mer matig. Nötterna kan helt uteslutas eller bytas ut mot mandelspån, cashewnötter eller skalade pistagenötter. Ja, och orkar du diska även en stekpanna så kan äpplena helt klart stekas till lite i smör innan de blandas ner, men jag satsade på enkelhet deluxe och sträckte mig bara till en gryta.

***

Kanelkryddad äppelcouscous

Allt som behövs för cirka två portioner är:

3 dl vatten
1/2 grönsaksbuljongstärning
2 dl couscous (gärna fullkorn)
1 äpple (jag använde två då mina var väldigt små)
kanel
ett par torkade aprikoser
en handfull valnötter (eller andra nötter)

***

Låt vattnet koka upp med den halva buljongtärningen.

Blanda i couscousen i vattnet, täck med ett lock och låt stå i några minuter, tills vattnet sugits upp.

Skala äpplet, kärna ur det och skär i bitar.

Vänd bitarna i kanel i en liten skål, tillsätt dem sedan i couscousen.

Klipp i de torkade aprikoserna i lagom stora bitar och avsluta med nötterna.

Blanda, smaka av, tillsätt mer kanel om det behövs och eventuellt lite smör eller olja om du tycker det blir för torrt.

Servera med exempelvis en sallad, broccoli eller som jag vågade mig på att testa – broccolini. Lite som att äta en blandning av vanlig broccoli och sparris, och eftersom båda är favoriter hos mig var det här en riktig fullträff!

Lite mer omsorg över upplägget vore kanske inte helt fel om du är konstnärligt lagd – jag skyller på att jag var hungrig 😉

Mozzarellarisotto – att äta och att stava.

Nu har det hänt. Jag som länge hållt mig så långt ifrån detta spektakel som det bara varit möjligt, av rädsla för att sugas ned i träsket och tappa mitt stadiga grepp runt verkligheten. Jag som envist hävdad att det inte finns någon som helst poäng med det och det därför bara är ett aningen mer förfinat sätt än TV att slösa bort min tid (jag älskar ju TV så det var väl inte något väl genomtänkt argument). Jag har nu förstått. Oj, vad jag har förstått.

Wordfeud har knyckt mitt hjärta.

Egentligen är det ju inte så konstigt att jag var negativ förut. Utstött ur gemenskapen som jag var, utan minsta lilla smartphone att stava till endera ”must” eller ”stum” på, och utan någon som helst förhoppning om att få en inom en överskådlig framtid. Dock är jag en ordälskare av rang som mer än gärna tillbringar eftermiddagarna på språkrådets hemsida för att få reda på hur man korrekt säger otroligt viktiga ord som macaron och cupcake på svenska (här måste jag skjuta in att jag inte håller med rådet om att man borde använda ordet muffins eller den svenska formen ”koppkaka” om sin cupcake – det låter ungefär lika aptitligt som fläskläpp) eller hur man skriver bacon  i bestämd form. Spelet alfapet är ungefär det enda spel jag kan ta mig ann med äran i behåll och särskrivningar är det första jag ser när jag får ett papper framför mig, hur mycket text det än handlar om att plöja igenom.

Så när jag nu fått chansen att prova kan jag inte annat än kapitulera för den tills alldeles nyligen så heta trenden och spendera mina dagar i ett dis av stavande och ljudande. Att vi sedan är mitt uppe i att packa (läs försöka förmå oss att slänga anteckningsböcker från andra klass och liknande skatter) inför flytten som sker snart gör inte saken bättre – ett ombonat ställa att fly undan till så fort det går är mer än välkommet (speciellt när det är slavdrivaren min kära mamma som jag spelar mot)!

***

Vad vill jag då bjuda på när inledningen handlar mer om ord än om mat?

Vi återvänder till nyår tror jag, för att få även huvudrätten i receptform, den som hamnat i skymundan då jag postat efterrätten chokladmoussecheesecake och förrätten ugnsbakad brie med fikon redan men inte ens gett er minsta glimt av det jag valde att äta som varmrätt när de andra smaskade oxfilé – nämligen en mozzarellarisotto.

Jo, jag är ett stort fan av risotto i alla möjliga former, jag har ett par stycken alternativ här på bloggen och många fler finns i minnet eller på ”att göra”listan. De kan göras på så många olika sätt men känns ändå alltid lyxiga och lagade med kärlek. För lite omsorg behövs eftersom man måste röra om i grytan mest hela tiden, men det är det helt klart värt för att sedan få smaka av sin skapelse och njuta av resultatet 🙂

Den traditionella versionen använder sig av parmesanost för att göra riset ännu lite krämigare och smakrikare (något som är alldeles fantastiskt gott det också!) men den här gången valde jag att byta ut den mot mozzarella, för att på så sätt få till lite mer ”ostig” känsla. Jag väntade mig små gömmor av smält ost mellan tuggorna och  belönades också med detta så länge som jag inte rörde om i maten alltför mycket, och riset blev krämigt ändå (om man använder sig av något slags risottoris eller möjligtvis råris) så jag tycker absolut det kan vara ett alternativ. Mozzarella är dessutom något lättare att hitta löpefri än vad parmesan är, om ni jobbar på att undvika sådan! Jag toppade min risotto med bitar av stekt svamp och sparris, det behövs inte men passar bra till!

***

Mozzarellarisotto

Ingredienser:
(4 portioner)

1 grönsaksbuljongtärning
ca 1 liter vatten
1 gul lök el. 1 liten purjolök
2 vitlöksklyftor
4 dl arborioris (eller annat risottoris – koktiden och vattenmängden som behövs varierar!) 
1 dl vitt vin
ev. färsk timjan eller salvia (torkad går också bra)
1 paket mozzarella 

Olja att steka i
Salt och peppar 

***

Lägg buljongtärningen i en kastrull och häll över vattnet. Koka upp och låt sedan stå kvar på plattan på svag värme.

Hacka lök eller purjolök fint och vitlök ännu finare. Fräs i olja i en stor kastrull i ett par minuter utan att de tar färg.

Häll i riset med lite salt och fräs några minuter till – försök gärna se till att alla riskorn blir glansiga av  oljan, då blir risotton ännu lite godare!

Blanda i vinet och låt det sugas upp av riset under omrörning.

Fortsätt med 1-2 dl av den varma grönsaksbuljongen och även den sugas upp under omrörning.

Fortsätt så tills riset är krämigt och färdigkokt, med lite kärna – det tar ca 20-25 minuter (arborioris). Finns det färska örter kan de röras ned och koka med de sista 2-3 minuterna.

Smaka av och krydda efter eget tycke och smak.

Hacka mozzarellan i grova bitar och blanda ned försiktigt. De ska fortfarande se ut som bitar och inte smälta ner helt i riset.

Servera så snart det går, gärna med någon form av ”topping” (till exempel stekt svamp och/eller sparris)

Saffranskryddad kikärtsquinoa

När jag tittade igenom mina sista inlägg upptäckte jag att det varit lite tunt med matinspiration den senaste tiden. Det känns lite som att det nog kommer att luta åt det hållet ni i jultider, då det lätt bakas och snaskas mer än det äts mat efter recept. Idag har jag suttit lite och planerat julgotteriet sådär mellan tupplurarna och regnruskpromenaderna och stött på ingredienser som kommer igen i recept efter recept. Det finns ju en del smaker som förknippas starkt med julen, med all rätt!  En av dessa är helt klart den fantastiska saffranen, som jag länge snålat något alldeles otroligt med, eftersom den varit värd sin vikt i guld – bokstavligt talat. Priserna har varit så höga att fattiga studenter inte kunnat annat än blunda för allt vad saffransbullar heter, och jag har sorgset vinkat hejdå åt drömmar om ljuvlig saffranskola och smakrik saffransglass.

Otippat nog har dock priserna sjunkit dramatiskt till i år! Plötsligt behöver man inte äga en herrgård för att ha råd med saffran, och jag kan äntligen faktiskt använda kryddan i det jag bakar och lagar, istället för att leta fram gurkmejan och fuska fram lite gul färg på mina grytor. Det är klart att det här nya saffransrika livet ska utnyttjas så länge som det är möjligt!

Därför kan jag nu dela med mig ett recept på en doftande kikärtsquinoa, en ensamrätt eller ett tillbehör som lyfts oändligt mycket av ett enda litet kuvert saffran! Det är ett nyttigt, naturnära och snabblagat recept som kan serveras med eller utan torkade tranbär – det är jag som snöat in lite på dem just nu – och om det är just tranbären som inte finns hemma kan de också bytas ut mot russin eller valfri annan torkad frukt. Jag åt min med endast kokt broccoli som tillbehör, men att steka quornfilé (ja, kött går också bra, men då gärna ekologiskt – jobbig vegetarian som jag är måste jag påpeka detta) eller servera på ett buffébord är helt klart alternativ. Jag rekommenderar quinoa till detta recept då det är både gott, nyttigt och ger en spännande konsistens, men att byta ut den mot exempelvis bulgur eller matvete går också bra.

***

Saffranskryddad kikärtsquinoa

Ingredienser:
(4 portioner)

1 gul lök
1 burk kikärtor (ca 400 g)
1 tärning grönsaksbuljong
1 kuvert saffran (0.5 gram)
2,5 dl okokt quinoa (gärna vit)
5 dl vatten
ev 1 dl torkade tranbär

Salt och peppar
olja att steka i

***

Hacka löken och fräs i olja i en stor kastrull.

Häll av kikärtorna och skölj dem, låt fräsa med löken i någon minut.

Tillsätt saffran och smula i buljongtärningen.

Skölj quinoan ordentligt, tillsätt sedan den också.

Häll över vattnet, låt koka upp och sjud sedan på svag värme i ungefär 15 minuter – tills vattnet kokat bort.

Tillsätt torkade tranbär om du vill, salta och peppra efter smak.

Servera sedan som det är eller som tillbehör till vad helst du kan komma på 😉

rödvinsrisotto med soltorkad tomat och en film eller två (eller tre)

Ända sedan jag fick tillgång till hemtentans frågor fredag kväll har jag suttit nedgrävd bland böckerna, som ni kanske har märkt av de obefintliga kommentarerna på era bloggar (oh, vad jag har saknat er!). Ja, det är inte det enda jag har gjort, jag har ”råkat” se tre hyrda filmer som jag bara snubblade över, men sådant kan ju hända alla, eller hur? 😉

Vilka filmer är det du har slösat tid på då?

Jag trodde aldrig ni skulle fråga!

bildkälla

Lördagskvällen ägnade jag framför den senaste Pirates of the Caribbeanfilmen – I främmande farvatten. Jag kan tycka att det är lite överdrivet med en fjärde film i en serie som kanske skulle slutat efter första, men man kan ju inte undvika att charmas av allas vår Johnny Depp, och att slippa Orlando Blooms helyllekaraktär är en klar fördel. Aningen seg kanske, men helt klart sevärd!

bildkälla

Och gårdagen guldkantades med hela två filmer! Först blev det mys med tecknat (jag och mina föräldrar – den yngsta av oss 23…) och BlueSkysatsningen Rio. Inte lika härlig som Ice agefilmerna de stått för innan, men underhållande för stunden – och vyerna är som vanligt spektakulärt vackra!

bildkälla

Sist men inte minst spenderades lite över två timmar framför den femte (FEMTE!) filmen om X-men, X-men First class, som istället för att ta vid där de andra slutade berättar historien om vad som hände INNAN. Själv tycker jag det är ett roligt stilgrepp, då jag älskar att sitta och försöka pussla ihop berättelsen så den passar med nästa film (eller ja, föregångaren), och denna gång gjorde det på ett smart sätt. Så är jag svag för X-men utan någon egentlig anledning alls – så ge den gärna en chans!

***

Ja, en ytterst varierad bunt av filmtips fick ni där, vilket kan behövas så här i höstmörkret. Något annat som kan behövas vid denna tid på året är ett spännande mattips (när behöver vi INTE sådana?) så här nedan följer ett sådant, om ni tycker om smaker som krämigt ris, soltorkad tomat och en hel del rött vin…

***

Risotto är något jag lagar med jämna mellanrum, både för att det är så underbart gott (!!) och för att det går att variera på så många olika sätt. Nyligen hade jag en flaska rödvin stående hemma av någon underlig anledning – jag som inte riktigt dricker vin – och jag började fundera över om en risottovariant med rött istället för vitt vin skulle kunna vara något. För även om jag inte föredrar vin TILL maten är jag helt klart positivt inställd till det där med vin I de recept jag lagar – det är inte många rätter som inte blir liiite bättre med en gnutta alkohol…

Serverad med nyaste numret av Buffé blev funderingen om rödvinsrisotto till en trevlig rätt, så jag tänkte att ni kanske skulle vara intresserade av receptet. Hade jag rätt?

***

De två färska tomaterna är något jag lade till BARA för att jag tycket det är en sådan härlig känsla att skålla och skala just tomater, hur makabert det än låter… Så det första steget går helt klart att hoppa över om det där med tomatskållning inte låter som din grej.

Råriset går bra att byta ut mot vanligt risottoris – det vill säga arborio- eller avorioris. Gör du det kan du dessutom kapa tiden det tar att laga risotton ned till ungefär 25 minuter, också här gäller det att smaka sig fram. Häll då i de soltorkade tomaterna efter en kvart eller så.


För en vegansk version är det bara att utesluta getosten, och är du inte vegan men ingen getostälskare är det helt okej att välja fetaost istället. Jag själv använde fontanas getost, som är lite av ett mellanting i smaken.

***

Rödvinsrisotto

2 färska tomater
1 buljongtärning
Ca 1,5 liter vatten
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
250 gram råris
2 dl rött vin
1 dl strimlad, soltorkad tomat
ca 1 dl hackade färska örter (kan uteslutas)

olja att steka i
salt och peppar

Smulad getost/fetaost till servering

***

Börja med att skala tomaterna, ta bort innanmätet och skär dem i bitar (om du vill kan du skålla dem genom att doppa dem i kokande vatten någon minut. De blir lätta att skala då, plus att det är KUL – säger jag som inte har något liv).

Koka upp vattnet med buljongtärningen i en kastrull. Lägg i de hackade tomaterna och låt sedan sjuda vid sidan om under hela tiden risotton lagas.

Hacka den lök och vitlök. Fräs i olja i en stor kastrull eller gryta tills löken mjuknar.

Skölj råriset ordentligt och låt  fräsa med löken i någon minut. Det finns de som säger att noga fräst ris är den största hemligheten bakom en god risotto! Se till att allt ris täckts med olja.

Öppna vinflaskan och häll vinet över det frästa riset i kastrullen (INTE i munnen!). Låt det koka in under omrörning.

Forsätt med att hälla en dl av den sjudande buljongen över riset. Rör tills det kokat in och häll sedan över en dl till.

Nu kommer det bli en hel del buljonghällande och omrörande i kastrullen – det är värt det i slutänden! Om du tröttnar står vinflaskan antagligen kvar inom räckhåll.

Efter en halvtimme eller så är det dags att tillsätta de strimlade, soltorkade tomaterna. Låt koka med de sista tio minutrarna.

Risotton borde börja arta sig efter ungefär 40-45 minuter, smaka av riset och bestäm hur du vill att det ska vara i konsistensen. (mitt ris tog av någon anledning lite över en timme, men det borde inte ta så lång tid)

Blanda ner de hackade örterna om sådana önskas och servera sedan på en gång, gärna tillsammans med smulad getost!

Länktips och en risotto med svamp

En ny sida har kommit till här på bloggen. Länktips närmare bestämt, fliken mellan hem och om mig.  Jag läser ju en hel del otroligt fantastiska bloggar, och har fram tills nu inte haft tillfälle att länka till er alla.

Fler kommer komma till när jag upptäcker nytt, och de länkar som inte är svenska har jag helt enkelt inte plats för – de är alldeles för många. Men annars finns ni där nu. Det kan hända att jag glömt någon, den är fortfarande inte klar och än så länge är inte själva länkarna på plats. Men jag ordnar det så snart jag kan ❤

***

Någonting annat jag upptäckt nyligen här på bloggen är att många av mina gamla foton inte längre går att se. Jag beklagar detta, de var sparade på min gamla bloggadress och har antagligen blivit borttagna. Förhoppningsvis kan jag sätta mig ner och ladda upp dem igen en av dessa dagar, när inga tentor hotar min existens 😉

***

Ursäkta suddet, det är svårt nu när mörkret regerar 😉

Liten fest för mamma igår, det var hennes födelsedag trots allt, och det bjöds på bland annat anka, vilket jag inte riktigt kände för att äta. Istället (eller dessutom?) lagade jag en svamprisotto som den som ville kunde äta av. Risotto är en riktigt bra bjudrätt, tycker ni inte? Det känns lagom lyxigt sådär – speciellt när man pyttsar på lite vin och färskriver en god parmesan – och behöver lite omvårdnad för att bli bra, samtidigt som det inte tar alltför lång tid och inte kräver allt för många ingredienser. Perfekt!

Det finns redan ett recept på risotto här på bloggen – risotto på råris – men det är tyvärr ett av dem som saknar bilder. Så jag ger er det receptet jag använde mig av igår, vilket är ett bra grundrecept. Svampen kan uteslutas för en lite mer anonym smak, eller så kan andra grönsaker tillsättas för en ännu matigare variant. Det gör du precis som du vill!

***

Svamprisotto

Ingredienser
(6-8 portioner)

250 gram svamp (jag använde skogschampinjoner)
3 chalottenlökar
2  vitlöksklyftor
6 dl arborioris (risottoriset nummer 1) (använder du råris kommer risotton ta ungefär dubbelt så lång tid)
2 dl vitt vin
2 buljongtärningar (grönsaksbuljong eller svampbuljong)
ca 1,5 liter vatten
2 dl färskriven parmesan
ev. färsk persilja

smör och olja att steka i
salt och peppar

***

Skär svampen i lagom bitar och fräs dem i smör i en stekpanna tills de fått fin färg. Ställ sedan åt sidan.

Hacka charlottenlök och vitlöksklyftor fint. Fräs i en större kastrull i olja en stund, häll sedan över riset. Blanda runt och se till att allt blir jämt täckt av olja.

Häll över vinet. Låt koka in på inte alltför hög värme. Koka samtidigt upp buljongtärningarna i vatten vid sidan om.

När vinet kokat in, häll på ca 1 dl av buljongen du nyss kokat upp. Rör runt och låt precis koka in.

När den kokat in, häll på en till dl. Fortsätt så i ungefär 20-25 minuter – tills risotton blivit krämig och risgrynen har mjuknat (smaka! En del vill ha dem med lite tuggmotstånd, andra vill ha dem mjukare).  Du kommer antagligen inte behöva använda all buljong. Det är helt okej.

Blanda ner svampen efter ungefär en kvart och låt den koka med de sista minutrarna.

Riv parmesanen och blanda ner den precis innan servering. Salta och peppra efter behag. Hacka gärna lite persilja och blanda i!

***

Jag serverade min risotto med sallad och en parmesankräm som helt enkelt bestod av turkisk yoghurt, riven parmesan, salt och peppar och färsk timjan. Att bara servera riven parmesan att strö över är också toppen!

Quinoawok med jordnötsdressing

Vad roligt att ni lyckades hitta mig, jag var lite orolig när allting gick så fort, men huvudsaken är att ni är här! Glöm inte att lägga till mig på bloglovin om ni prenumererade förut, jag kommer tyvärr inte kunna föra över några prenumeranter hit från sajtos sida.

***

Visst blev det en hel massa jobb för mig med att flytta över alla inlägg och fixa i ordning en ny bloggsida, men jag måste ändå erkänna att det här är ganska spännande! WordPress har nämligen en hel del finesser som sajto saknade. Jag hade bestämt mig för att jag skulle behålla min design ett tag till men nu när jag har suttit och bläddrat genom alla mallar kan jag ändå inte låta bli att experimentera lite! Här ska ändras om, sjunger jag mellan utseendeförändringarna, in med nytt och ut med gammalt! Som några av er så riktigt poängterade: Jag får se det här som en nystart, en chans att skaka om bloggen lite grann.

Ja, fast inte mycket kommer att förändras – helt ärligt. Det är ändå mycket som jag trivs med, och jag kommer inte sluta med matbloggandet och börja följa sporttablåerna åt er, jag är säker på att ni klarar det själva (med tanke på att jag inte är ett dugg intresserad är det nog bäst så). Ett nytt utseende kommer jag skaffa mig, ytan blir aningen annorlunda, men innehållet är i stort sätt detsamma. Vad säger ni om det?

***

Ett recept har jag också att dela med mig av; det första som jag publicerar på den här adressen. Dock önskar jag att bilderna var lite bättre, men ni får ta dem för vad de är – jag var helt enkelt hungrig när jag tog dem 😉

För ett tag sedan köpte jag hem en burk jordnötssmör. Det är en sådan där ingrediens som jag tycker är bra att ha hemma, även om man kanske inte är av den typen som direkt tycker om att bre det på mackan (usch nej!). Dels håller den länge, så att den står hemma gör ingenting, dels är det oerhört nyttigt (i alla fall om du köper en ekologisk variant utan tillsatt socker) om än aningen kaloririkt. Men bäst av allt; det finns en otroligt massa god saker att göra med just jordnötssmör! Varför inte röra ihop en god  jordnötsfrosting att ha på dina cupcakes eller göra fantastiskt goda jordnötskakor (det ska jag nog banne mig baka snart!). Vem älskar inte snickerskakor? Och tro det eller ej, men jordnötssmör passar ovanligt bra i mat också! Jag har redan skrivit om den afrikanska grytan där jordnötssmöret är ett måste, men någonting som är lite mer traditionellt är en god jordnötssås i det asiatiska köket.

Här bjuder jag på en spännande kulturkrock i form av en quinoawok med jordnötsdressing som inte kräver mycket mer än quinoa, grönsakerna du har i kylskåpet och jordnötssmör att röra ihop dressingen med. Det går snabbt, är relativt nyttigt och du rensar ur kylen på samma gång! Kalas 😉

***

Quinoawok med jordnötsdressing
(2 personer)

1,5 dl okokt quinoa (ungefär 3 dl kokt)

1/3 purjolök
1/2 gul paprika
1/2 röd paprika (självklart går det lika bra med en hel paprika i samma färg)
1 morot
1 liten bit zucchini
1 lika liten bit vitkål

1 1/2 msk jordnötssmör (gärna ekologiskt – då är det oftast osötat)
2 msk vitvinsvinäger
1 msk soja
1 liten, liten klyfta vitlök
lite chilipulver eller hackad chili om du vill
ett par msk vatten

salt

***

Börja med att koka quinoan genom att skölja den, hälla på vatten och låta den sjuda under lock i ungefär 15 minuter.

Blanda ihop dressingen i en skål. Klicka först i jordnötssmöret och häll över vitvinsvinäger och soja, pressa eller riv vitlöken och häll i lite chilipulver om du vill. Blanda ihop och tillsätt vatten tills konsistensen blir bra, för mig behövdes ungefär 3 msk vatten. Smaka av och tillsätt eventuellt lite mer vinäger eller lite mer jordnötssmör om du tycker det behövs.

Ta fram de grönsaker du tänker använda och strimla dem alla i lagom stora bitar (är du duktig blir strimlorna lika stora, jämna och fina, är du, som jag, mer åt amatörhållet blir det bra ändå!).

Woka alla grönsaker genom att steka dem i olja tills de precis mjuknat – de ska fortfarande ha lite tuggmotstånd.

Blanda i den nu färdigkokta quinoan i grönskaswoken.

Häll över dressingen, blanda och salta om du vill, tänk dock på att jordnötssmöret är salt i sig!

Servera i skål eller på tallrik, gärna med några jordnötter och det sista av dressingen droppad över.

***

Du kan också hoppa över wokandet och äta quinoan med de råa grönsakerna och dressingen som en sallad. Det gör du som du vill!

***

Smaklig spis!

Bulgurpilaff och ett enormt tack

Vad fina ni är.

Tänk, vilken trevlig morgon det blev. Måndag, gråmulen himmel och en förnimmelse av regn som antagligen kommer finnas med hela dagen. Lektion om någon timme. En helt vanlig veckodag, helt enkelt.

förutom en sak. Det har nämligen slagits besöksrekord här på bloggen! Aldrig trodde väl jag att en blogg om vegetarisk mat och bak av en outbildad, vanlig tjej som jag skulle kunna få över 200 unika läsare på en enda dag! För mig är det så stort, att det finns nästan 40 människor som följer det jag, JAG, skriver, människor som jag själv beundrar för deras bloggar och deras kompetens. Ni är verkligen guld värda ❤

Jag kommer ihåg när jag började skriva här, i februari. Vad nervös jag var! Inte över om jag skulle orka med att ha en blogg, nej, det ligger mycket ord i mig som bara väntar på att få komma ut i skriven form varje vecka, varje dag. Skriva tycker jag om, kanske lite väl mycket – uppsatser är det väl ingen som läser? Och mat lagar jag ju, ofta. Bakar gör jag när jag hinner. Material har jag, att fylla ut en blogg med. Det var inte problemet.

Nej, jag var mer nervös för att det jag hade att erbjuda här inte skulle tilltala någon. Visst skriver jag främst för mig själv, men det är ändå en lockande tanke att andra kan finna det jag publicerar intressant nog att vilja ta del av ibland, att det jag skriver är tillräckligt inspirerande för att få någon annan att fortsätta komma tillbaka. FAST jag inte är en utbildad kock eller konditor vill jag ju gärna att det jag lagar och bakar är så pass bra att någon utifrån kan se det och tänka – det skulle jag också vilja laga/baka/äta. Är jag verkligen bra nog på det här för att basera en hel blogg på det konceptet? Intresserar ens vegetarisk mat någon annan än mig själv?

Ni har bevisat för mig att jag duger. Det är okej att känna sig lite som en medelmåtta och ändå försöka sig på att nå ut utanför hemmets trygga väggar. Ni förstår, ni stöttar och ni finns där, vad jag än tycker om det jag publicerar.

Tack.

***

Nu till  något helt annat.

Igår var uppenbarligen svampens dag, fick jag reda på bakvägen sådär lite sen eftermiddag. Och svamp hade jag hemma, champinjoner närmare bestämt. Men vad skulle jag göra med dem? Jag var inte sugen på svampstuvning eller omelett. Och risotto tar en del tid, tid som jag kände att jag inte hade.

Efter lite letande i boken Stora vegetariska kokboken, som är en av mina absoluta favoriter, hittade jag en basmatipilaff som lät spännande. Efter en hel del utbytande och omgörande, kan jag nu presentera för er en bulgurpilaff, smaksatt med bland annat kanel och nejlika.

Låter det spännande? Receptet har ni här:

***

Bulgurpilaff

Ingredienser
(4 större-6 mindre portioner)

2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
200 gram champinjoner
1 knippe broccoli (jag använde runt 200 gram)
6 kryddnejlikor
1 kanelstång
1 tsk gurkmeja
ev. 6 hela kardemummafrön (jag hade inga sådana)
3 dl okokt (fullkorns)bulgur
1 liter kokande vatten
1 grönsaksbuljongstärning
salt och peppar

olja att steka i

ev:
turkisk yoghurt
mango chutney
valfria nötter

***

Börja med att koka upp vatten med en buljongtärning i så att du har rykande varm grönsaksbuljong redo.

Under tiden: hacka lök och vitlök. Fräs det i olja i en stor kastrull i några minuter tills det har fått lite färg.

Hacka champinjoner och dela broccolin i lagom stora bitar. Tillsätt dem båda tillsammans med kryddor och bulgur och låt fräsa med i någon minut, tills allt blivit täckt av olja och börjat dofta.

Häll över det mesta av grönsaksbuljongen, spara ungefär 2 dl som du kan tillsätta senare om det behövs.

Koka upp och låt sedan sjuda i 12-15 minuter, tills bulguren är mjuk och vattnet kokat in. Om bulguren inte känns färdig när vattnet kokat in, tillsätt den buljong som du sparade innan.

Smaka av, salta och peppra. Ta bort de hela kryddorna eller varna för dem innan ni äter, de är inte så goda att bita in i!

Avnjut med tillexempel turkisk yoghurt, gärna blandad med lite mango chutney, och nötter på toppen. Jag använde jordnötter, cashewnötter är nästan ännu bättre.

Fler bilder kommer =)

Hoppas det smakar!

Fuskotto på matvete

En riktigt god risotto kräver tid och omtanke. Det gäller att röra hela tiden, att slö över buljong lite i taget tills all godhet sugits upp av riset i lagom omgångar och att veta precis när riskornen är så pass mjuka att de kan ätas men så pass hårda att de har lite tuggmotstånd och kärna kvar. Ja, det är ruggigt gott och värt besväret men det tar som sagt tid och energi. En fuskotto däremot? Not so much!

Fuskotto är, precis som namnet antyder, min benämning på en risotto som inte alls tagit den där halvtimman av rörande att få till, och inte heller består den av det så otroligt risottiga riset arborio eller avorio, som inbitna risottoälskare skulle kunna bygga kyrkor till och avrätta alla hedningar som väljer råris (vilket jag ALLTID gör) eller – ve och fasa! – jasminris! Utvisning och piskstraff, inte nödvändigtvis i den ordningen.

Min fuskotto tog inte mer än ett par minuter att röra ihop och bestod av matvete som är en spännande källa till protein och ett måste att prova någon gång istället för potatis, pasta eller ja, ris. Med färdigkokt sådan är det här busenkelt, och även om du kokar matvetet själv är middagen klar inom 20-30 minuter. Snabbmat när den är som bäst!

***

Fuskotto på matvete
(två portioner)

två portioner matvete (ca 1 dl okokt)
1 liten rödlök
1 vitlöksklyfta
runt 8 champinjoner
5-6 soltorkade tomater
1/2 dl matlagningsgrädde
1/2-1 dl parmesan (färskriven – jag lovar, det blir SÅ mycket godare!)
salt och peppar
ev färsk krydda att servera med

Smör att steka i

***

Börja med att koka matvetet i ungefär 15 minuter om du inte använder färdigkokt. Jag kokade mitt tidigare under dagen. Om du har en grönsaksbuljongtärning över, låt den gärna koka med!

Hacka lök, vitlök och skiva champinjonerna. Fräs allt i smör tills det fått nog med färg. Tillsätt matvetet och de soltorkade tomaterna och låt allt bli jämnvarmt.

Rör i matlagningsgrädden och låt koka någon minut på svag värme.

Riv parmesanen och tillsätt den, hur mycket är helt upp till dig, men glöm inte att spara lite till dekorering!

Smaka av med salt och peppar och servera gärna med parmesan och någon färsk krydda, i mitt fall timjan.

Snabbt och gott, prova du också!

Risotto på råris, och så lite vin såklart!

Äntligen blev det dags för lite matlagning igen efter en hel drös med dagar spenderade långt från allt vad spis heter! Då jag just nu håller mig hemma hos mina föräldrar är det lite knepigare att få igenom min vilja när jag blir matlagningssugen, speciellt då pappa min bestämt sig för att LCHF är the way to go. Nej, nej, säger jag och plockar bestämt ut kolhydratrik pasta ur skafferiet. Jojo, säger pappa och ler glatt åt den kolhydratfattiga  fläskkotletten på tallriken.

Så när pappa är på jobbet dansar dottern på bordet. Jag valde att laga något som jag gör alltför sällan men som jag verkligen tycker om – risotto. Många menar att en risotto inte är ätbar om den inte görs på ”riktigt” risottoris (dvs arborio) men jag håller definitivt inte med! Råris är nyttigare, matigare och blir också naturligt krämigt när man kokar det – det enda man måste tänka på är att det tar lite längre tid.

Tricket med att få en risotto riktigt, riktigt lyckad är att inte hälla i all vätska på en gång. En dl i taget är lagom, låt det koka in och häll på nästa. Upprepa så pass länge att riset är genomkokt men inte mosigt. Det gör att risotton får den precis perfekta konsistensen, på riktigt!

***

Rårisotto

Ingredienser (4 personer)

4 dl råris
ca 1 liter vatten
1 buljongtärning
ev 1 färsk lök
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
1.5 dl vitt vin
ca 125 gram champinjoner
1/2 röd paprika
1/2 gul paprika
lite färska kryddor
en näve nyriven parmesan eller stark riven ost (eller två om du gillar ost^^)

Börja med att skölja riset, det blir så tråkigt annars! Häll också i ungefär en liter vatten i en kastrull och lägg i buljongtärningen. Låt koka upp och stäng av plattan.

Hacka den färska löken (om du har någon sådan), rödlöken och vitlöken. Fräs i lite olja i en kastrull. Häll i riset och låt fräsa med.

Efter någon minut eller så kan du tillsätta vinet.

När vinet kokat in och det börjar se torrt ut i kastrullen, häll på ungefär en dl av buljongen du nyss kokade upp. Låt koka in och upprepa.

Samtidigt kan du hacka eller skiva svampen och fräsa den i smör i en stekpanna. Hacka också paprikan och fräs den i en annan, eller efteråt om du är lat som jag och inte vill diska två stekpannor 😉

Råris måste koka ganska länge, så låt det ta tid och fyll på med en dl buljong varje gång det börjar se torrt ut . Smaka av efter 45 minuter, riset ska vara välkokt men fortfarande ha lite kärna. För mig tog det en timme den här gången.

När du tycker riset är som du vill ha det, blanda i den stekta svampen och paprikan. Stäng av plattan och blanda till sist i lite hackade färska kryddor om du vill ha några sådana i och den rivna parmesanen eller någon annan god ost om du har.

Jag serverade min med riven vitkål och en persiljekvist!