Kalla röror x 3 eller ”vad man gör med en blå skål”

Jag är en stor beundrare av kalla såser/röror/dipp/gojs/glurr/lämpligt-lustigt-ord-som-beskriver-det-jag-försöker-hitta-bra-ord-för.  De tar näst intill ingen tid att göra och kräver minimalt med arbete. Har man en mixerstav kan den användas, om inte klarar man sig utmärkt ändå!

Med lite fantasi finns det ett oändligt antal kombinationer och dessutom smakar de bra till det nästa allt, vad man än kan tänkas behöva just en sås eller röra till.

– på bakad potatis (som idag – därav bilden ^^)
– till (vegetariska) biffar och bullar
– som ”dressing” på sallad
– som dipp till morötterna eller chipsen
– På pasta (fast då blir den kall, så det är inte alltid lyckat ;))
– till ugnsrostade rotsaker
– På mackor
– som dessert, antingen till ostbrickan eller söta varianter (som turkisk yoghurt och honung med bär) till fikat
– ja, som sagt, bara fantasin sätter gränser!

Jag ser alltid till att ha en burk med turkisk yoghurt hemma för mina såsäventyr, men valfri crème fraiche eller gräddfil fungerar ju bra det också, det är bara att välja vad som passar en bäst!

Tre av mina mer nyfunna favoriter kommer här, hoppas ni tycker de är lika goda som jag gör ❤

 

 

 

Avokadoröra

2 mogna avokados
2 dl turkisk yoghurt
1 vitlöksklyfta  (eller två, smaka och se!)
lite citronsaft
salt och peppar

Mosa de båda avokadofrukterna i en skål med en gaffel. Blanda i de turkiska yoghurten och pressa i vitlöksklyftan. Pressa över lite citron så håller den gröna färgen sig längre. Smaka av och krydda efter behag.

 

 

 

 

 

Röra med soltorkad tomat

2 dl turkisk yoghurt
ca 7 soltorkade tomater
ev kapris (1 msk eller så)
färsk basilika
salt och peppar

Häll den turkiska yoghurten i en skål. Hacka de soltorkade tomaterna i mindre bitar och även kaprisen om du vill ha sådan i. Blanda. Hacka basilikan och rör i. Salta och peppra efter egen smak.

Och till sist måste ni ursäkta den förfärliga bilden:

 

Färskoströra med vitlök

1/2 dl olivolja
1 hel vitlök
200 gram färskost
1 dl turkisk yoghurt
färsk dill
salt och peppar

Häll olivoljan i en stekpanna och rosta de skalade vitlökslyftorna i ungefär tio minuter. Mixa med mixerstav eller mosa med en gaffel tillsammans med färskosten. Blanda i den turkiska yoghurten. Hacka dillen och blanda i den också. Smaka av och krydda som du själv tycker passar.

Hasselbackspotatis med lins- och morotsbiffar och kall pepparrotssås

Nu när det är sol och sommar börjar det komma fram massor av härlig nypotatis i affärerna! Jag längtar efter att få sätta tänderna i dessa, men för att kunna göra det måste jag ju först göra mig av med de stackars äldre potatisar jag har liggande hemma. Att slänga är ju inte ett ekonomiskt eller ekologiskt alternativ när de fortfarande är fullt ätbara, så vad mer kan man göra än det vanliga?

Hasselbackspotatis kanske?

Just hasselbackspotatis åt jag mycket när jag var yngre och på middag hos min faster och  farbror. De är stora potatisätare och just detta sätt att servera dem var deras stora favorit. Och jag var inte den som var den, för gott är det ju verkligen!

Till dessa läckra potatisar kan man ju ha nästan vad som helst, hos faster hade man nästan garanterat fått något vilt kött av något slag, men det var ju i mina köttätande unga år det gick för sig. Idag lockas jag mycket mer av det vegetariska köket – härligt saftiga lins- och morotsbiffar! Linser är goda och enkla att ha att göra med, och vem tycker inte om morot?

Med en kall sås är måltiden komplett och middagen är framdukad ikväll också.

Nästa inköp? Nypotatis!

 

***

Hasselbackspotatisen kan du göra på det här viset.

För ungefär två-tre personer

6 potatisar blir bra, 4 räcker om de är stora.

Skala och skär skåror i dem, låt dem inte gå rakt igenom, det klassiska knepet är att lägga potatisen i en träsked och skära skårorna däri – då tar skeden emot så potatisen inte delas på mitten.

Lägg dem i en ugnsform, bakplåtspapper är valfritt men gör disken lite smidigare.

Smält smör (snåla inte) och pensla potatisen så den blir helt täckt. Ställ in i ugnen på 225 grader i 20 minuter.

När 20 minuter gått; tag ut, pensla med smör igen och strö över rikligt med ströbröd. Om du som jag tycker det är bästa delen på potatisen, pensla över ströbröd och potatis ÄNNU en gång med smör och häll på ströbröd en andra gång, men det är inte nödvändigt. Salta (gärna ordentligt om du inte försöker dra ner på saltintaget) och ställ in i ugnen igen.

Låt stå tills potatisen är mjuk och fått trevlig färg (för mig tog det 30 minuter, men det varierar beroende på ugn och storleken på potatisen.

Klart!

***

Lins- och morotsbiffarna kan göras under tiden och receptet hittade jag på den mycket trevliga sidan vegetarisk vardag. Jag ändrade det en del, så min version får väl kallas latmannasättet 😉

För ungefär två – tre portioner:

Allt jag gjorde var att koka 1 dl linser (när de kokt färdig är de ungefär 3 dl), riva i en stor morot och knäcka över ett ägg. I med lite färsk timjan, en skvätt ketch… jag menar.. tomatpuré… och så potatismjöl och ströbröd. Glöm inte salt och peppar (det är lätt gjort).

Blanda allt med händerna (jag mixade inte som originalreceptet sa, latmaskigt kanske, men det behövdes inte) och häll i mer ströbröd om konsistensen är för lös. Den är klar när det är lätt att forma en boll utan att den rinner ut.

Forma biffar (jag fick 5) och stek i smör eller olja i stekpanna.

Klart!

***

Att servera med en kall sås är ju aldrig fel – jag valde att snabbt blanda ihop en pepparrotssås. Allt som behövs är turkisk yoghurt (eller valfri crème fraiche) och riven pepparrot. Som synes blandade jag en dl sås, det räcker ungefär till 2 personer. Salta och peppra.

Klart!

***

Och nu, när alla steg är klara är det bara att servera!

Lite sallad och lite färsk timjan senare – hugg in!

Panerad saganaki med ugnsrostade rotfrukter

Gårdagens middag blev, efter lite omplanering då jag tänkt mig något helt annat som jag sedan inte orkade åka och handla till, panerad sakanaki med ugnsrostade rotfrukter och en kall sås med honung och vitlök.

Men vad är Saganaki? Och vad gör man med det?

Vid en sökning på wikipedia (allas vår husgud) får jag reda på det här om saganakin:

Saganaki (grekiska σαγανάκι, ordagrant liten stekpanna) kallas olika rätter som tillagas i det grekiska köket och är uppkallat efter den enportionsstekpanna som den tillagas i.

Dock använder vi ordet här i Sverige som namnet på just den osten som är den vanligaste rätten att servera när man bjuder på saganaki, vilket kan vara lite förvirrande.

Saganakiosten är oftast gjort på getmjölk eller fårmjölk och kan antingen stekas eller friteras före servering. Ibland flamberas den som sista touch, men det valde jag mycket klokt att hoppa över 😉

Själv använder jag ofta halloumiost (en annan mycket god stekbar ost, som kommer ifrån cypern) till både grillkvällar och snabbstekning till sallad eller pasta, men saganakiosten använder jag mycket mer sparsamt. Den har en skarp, starkt ostig smak som jag inte riktigt vad jag tycker om men ibland blir jag sugen på den där speciella karaktären som inte halloumiosten riktigt har.

Har du ätit Saganaki någon gång? Vad tyckte du?

***

Det blir inget vanligt, hederligt recept här idag eftersom jag inte har en aning om mängderna jag använde, men jag tänkte ändå ge er en liten guide till hur jag gjorde;

Panerad Saganaki

Ett paket Saganakiost räcker till två portioner som huvudrätt, om man inte är köttätare och bestämmer sig för att ha osten bredvid, som tilltugg, då räcker den antagligen så pass långt som till fyra-sex personer.

Börja med att, efter att ha öppnat paketet, dela osten i bitar. Jag tycker fyra bitar är lagom, men det beror ju också på hur många du serverar den till. Vispa upp ett ägg i en skål och doppa bitarna i tur och ordning däri så alla sidor blir täckta av äggröra.

Efter äggdopperiet är det sedan dags att täcka bitarna med ströbröd som hällts ut på en tallrik. Om du inte har ströbröd hemma går det lika bra med vanligt mjöl.

Mitt val föll på att steka ostbitarna, eftersom jag inte har fritös och inte riktigt litar på fritering i panna. Så jag hettade upp lite olja, lade i de nu panerade bitarna och höll ordentlig koll på dem – till skillnad mot till exempel halloumi kan saganakin smälta och flyta ut i hela pannan om man har otur.

Vänd runt på alla sidor för att få en snygg yta, dra sedan ner temperaturen rejält och låt dem bli genomvarma.

***

Ugnsrostade rotfrukter

Servera gärna saganakin med ugnsrostade rotfrukter, finns det något godare att göra med alla dessa fantastiska rötter?

Tag fram de rotfrukter du har hemma. I mitt fall blev det morötter, palsternackor, kålrot och potatis, men hur mycket av varje och vilken blandning är helt upp till dig! Skala det som behöver skalas (potatis kan med fördel användas som de är, med skalet på) och skär dem i ungefär lika stora bitar så allt blir klart samtidigt.

Lägg bitarna i en långpanna, som du antingen ringlat olja över botten på eller lagt ett bakplåtspapper i, även det pyntat med lite olja. Strö över rikligt med flingsalt och gärna färsk timjan om du har det hemma, sedan är det bara att drissla lite mer olja över och ställa in i ugnen på 225 grader i ungefär 40 minuter – håll koll i slutet så det inte blir bränt!

***

Min panerade saganaki och de ugnsrostade rotfrukterna fick sällskap av en kall sås på tallriken, gjord på turkisk yoghurt, honung, vitlök, salt och peppar. Det är en av mina favoritsåser, så prova den gärna! Speciellt god är den till just rotfrukter, sötman passar väldigt bra till morot och palsternacka.

Och voilà: