In it to gin it! Quorngryta med ginsås

Vin är något jag uppskattar väldigt mycket. I matlagning. För att dricka det har jag ännu inte lärt mig, varken rött eller vitt, torrt eller… vått? Egentligen är det ingen direkt alkohol som jag gladeligen slänger mig över. Champagne går bra när det ska firas lite, cider och blandade drinkar brukar gå ner, men öl kan jag inte ens tvinga i mig om det så vore livsnödvändigt! Kanske blir jag vuxen nog en dag – jag har ju faktiskt lärt mig äta både pizzasallad och brysselkål – eller så förblir jag lyckligt ovetandes över vinets kvaliteter och smakversioner – precis som att kaffe och surkål inte riktigt fungerar tillsammans med mina smaklökar.

Men börjar man tala om mat, då är det en helt annan historia. För i grytor, såser och andra rätter passar helt plötsligt alla möjliga sorters alkohol utmärkt! En god risotto blir alltid strået vassare med lite vitt vin, liksom quornfärssåsen blir det med rött. Och porter passar otroligt bra att smaksätta med!

Nyligen upptäckte jag ett recept i min mammas gamla kokbok från långt innan jag var påtänkt, där fläskfilén fått en gräddsås spetsad med gin. Varför inte? tänkte jag, om vin går så bra, varför inte också andra alkoholinfuserade maträtter?

Om ni också är sugna på att testa denna variant av quorngryta har jag behändigt nog satt samman receptet på den jag lagade. I det ursprungliga receptet ingick bara fläskfilé, grädde, gin och soja, men det hela blir lite roligare med ett par färgklickar i form av paprika och timjan.

***

Quorngryta med ginsås
(4 portioner)

1 påse quornbitar (eller liknande, tex hälsans kök bitar à la kyckling, som jag använde)
1 gul lök
1/2 röd paprika
1/2 gul paprika
3-4 dl matlagningsgrädde
ca 1 msk soja
ungefär en halv tub Kavli ädelost (fungerar säkert lika bra med lite smulad ädelost om du inte har tuben)
1-2 dl gin – tex Gordon’s (detta är lite godtyckligt, smaka av! Jag är känslig för alkoholsmaken och tog inte mer än 1 dl)
färsk timjan
salt och peppar

Hacka lök och paprika i mindre bitar. Fräs i olja eller smör i en stekpanna tillsammans med quornbitarna. Häll på matlagningsgrädden (eller vanlig grädde om du känner för att vara ännu lite onyttigare dagen till ära) och soja. Tillsätt en dl gin och låt det hela koka ihop ett par minuter. Smaka av och tillsätt eventuellt mer gin. Låt småputtra i ca 10-15 minuter, tills det kokat ihop ordentligt. Stäng av plattan och blanda i ädelosten. Hacka lite färsk timjan och blanda i på slutet, ihop med salt och peppar. Servera med till exempel råris, sallad och en timjankvist på toppen!

Gelé är också gott till, men tänk på att välja en vegetarisk om du inte äter kött!

Ädelostgratinerad fänkål

fänkål

Det har legat en bit fänkål i min kyl i säkert en vecka nu, jag har velat prova att göra någonting med den men fegat ur lite när jag haft chansen. Fänkål… Det låter inte sådär fruktansvärt aptitretande. Dessutom har jag hört att den smakar åt anishållet, och den luktar så också, och anis är inte riktigt en favoritsmak. Det och koriander jobbar jag på att tycka om, men det går sådär.

Ändå är jag nyfiken, de senaste dagarna har den lockat lite inifrån kyllådan jag placerat den i. När jag så tittade på den igår såg jag att det nog var dags att använda den ganska snart, om jag inte ville räkna in den i kategorin mat-jag-köper-som-inte-blir-uppäten.

Så vad gör man med en fänkål?

Jag vet att det finns de som panerar dem och ugnsbakar dem, men jag kände inte att det var något jag ville satsa på. Jag panerade aubergine för  inte så länge sedan, och visst var det ätbart, men inte världsomvälvande.

Gratinera den då? Kan inte det vara en tanke?

Av de ingredienser jag hade hemma experimenterade jag fram en fänkålsrätt att  prova – och jag medger, det kanske inte är det smartaste att göra om man aldrig ätit något förut. Vad passar ihop? Hur tillagar man det? Hur länge och hur mycket? Så lite eftersökningar fick jag göra, så jag inte förstörde den totalt.

Ett liknande recept som jag snodde  inspiration ifrån hittar du här. Däremot bytte jag ut västerbottensost mot ädelost, närmare bestämt gorgonzola, jag halverade receptet, kokade fänkålen i 20 minuter och skippade allt som hade med lax och gremolata att göra.

Resultatet?

ädelostgratinerad fänkål

 

Ärligt talat… Potatis, broccoli och ädelostgratinering fungerade utmärkt, men fänkålen? Nja… Det var väl ingen direkt hit. Mycket av anisdoften kokade bort under tillagningen, men jag kände den fortfarande i rummet och den var  inte så tilltalande. Matlagning är ju inte bara smak, men också doft, och aromen kunde jag varit utan. Den smakade dock bättre än den luktade, dock inte tillräckligt gott för att göra mig nöjd. Kanske är det en sådan smak som man måste vänja sig vid? Som växer? Eller kanske kombinerade jag det lite fel? Jag är absolut beredd att ge fänkålen fler försök, men då får nog någon med lite mer erfarenhet göra grovjobbet…

Ädelsostgratinerad fänkål med kokt potatis och broccoli

Ja, och så blevgratineringen kanske aaaningen grynig 😉 Men fullt ätbar!

Har du ätit fänkål? Kan du tipsa mig om ett gott recept?

Färsk tortellini med ädelostsås

Om jag inte nämnt det förut så kan jag ju ta ett par rader här och berätta för er just vilken stor filmnörd jag är. Visst, jag ser inte på alls lika många filmer som jag skulle vilja, det har jag varken tid eller pengar till, men när jag väl får en möjlighet finns det inget bättre än att dyka med huvudet först ner i en ny och fräsch filmvärld där verkligen ALLT kan hända.

Och varför nämner jag detta just nu? och i en matblogg av alla ställen.Egentligen har jag ingen förklaring, annat än att jag upptäckt att jag kan skriva vad jag vill i en blogg jag själv har hand om 😉

Däremot sitter jag nu, nöjd och glad och aningen matkomig, och tittar på sammandraget av Oscarsgalan som visades igårkväll. Vilken höjdpunkt det är på filmåret! Vad fantastiskt det är att se alla dessa otroliga filmer, hyllade för det de rätteligen SKA hyllas för, få den äran tilldelad som de verkligen förtjänar.

I år hoppas jag på att inception får sin beskärda del av priser – en film som fick mig att gapa av beundran –  och att the king’s speech får alla som inte inception får. Så tänker jag titta på så många klipp som det bara är möjligt från the black swan som jag har höga förhoppningar på!

Vad tyckte jag då passade att äta till denna stora händelse?

färsk tortellini med ädelostsås

Som ni ser valde jag att lyxa till det lite med färsk pasta. Tyvärr var jag inte ambitiös nog att göra den själv, jag har provat några gånger men utan pastamaskin är det lite klurigt att få degen tillräckligt tunn, utan willys fick stå för grovjobbet. Tyvärr (igen!) hittade jag inte deras färska fullkornstortellini, har de slutat att sälja den?

Till tortellinin lagade jag en ädelostsås, något som jag tycker är helt sjukt roligt att göra! Den här är nämligen baserad på en bèchamelsås, och det är verkligen den sås som jag tycker är allra roligast att röra ihop. Det är något med hur bara tre simpla ingredienser – smör, mjöl och mjölk – kan förvandlas så totalt och bli en tjock, ljuvlig sås inför ögonen på oss vanliga dödliga!

Jag vet, jag är lättimponerad…

Receptet på denna sås skulle kunna vara något sådant här:

25g smör
4 msk mjöl
4-5 dl mjölk
salt och peppar
hackad basilika
100g ädelost (eller mer om du gillar det^^)

Smält smör i en kastrull, pudra över mjölet och rör ihop. Stäng gärna av plattan ett tag så kastrullen får vila lite, men glöm inte att röra om så inget fastnar i botten! Rör i mjölken långsamt, gärna deciliter för deciliter. Koka upp igen, salta, peppra och rör i den hackade basilikan. Smula i osten, rör tills den smält. Servera med pasta.

Ett tips för att se om bèchamelsåsen fått rätt konsistens är att

1. Röra tills den tjocknat.

2. doppa i en sked, lyft ur den och dra med fingret över baksidan. Om sträcket stannar kvar är såsen färdig, om den genast täcks av sås igen måste den koka ihop lite till.

Om du inte gillar ädelost finns det alla möjliga olika varianter på pastasås baserat på just bèchamel.Varför inte blanda i det rivna skalet och saften från en citron?  Bara fantasin sätter gränserna!