Saftiga kokos- och ananascupcakes – och en dos 9/11

Hur många av oss kommer ihåg den 11 september 2001? Det är ett stort datum i vår nära historia, och idag är det exakt tio år sedan det fruktansvärda ägde rum. Och visst märker man av det, även jag som är lite isolerad här ute på campus. Till och med molnen hänger lite grådystert ovanför huvudet på mig, som för att dela sorgen med oss alla.

***

I september 2001 var jag 13 år, har jag räknat ut. Det känns oändligt länge sedan, både för att jag som trettonåring var en helt annan person än jag är idag, men också för att händelsen är väldigt suddig i mitt minne. Många kan berätta i detalj hur deras dag utspelade sig, vad de tänkte och kände. Jag antar att jag fortfarande var lite för bortkopplad från världen för att riktigt kunna känna något, det var så svårt att greppa att det var MÄNNISKOR som dog där borta, tusentals mil ifrån oss. Att det var ANDRA människor som gjorde det mot dem, utan varning och utan annat uppsåt än att döda.

Jag vet att TVn i köket var på, och flygplanen kraschade mot world trade center igen och igen och igen, som att man inte kunde se sig mätt på det. Som att planen kanske skulle vika av om man såg det nog med gånger. Hela världen tycktes stanna för en dag, och gemensamt sörja katastrofen.

***

Nu har det gått tio år, och skräcken sitter fortfarande i. Världen är inte riktigt densamma så här efteråt, eller hur? Folk har blivit mer cyniska, och har svårare att lita på de runt om, speciellt om de ser lite annorlunda ut och kanske gömmer en bomb under mössan. Det är sorgligt, men förståeligt. Och det är därför vi sörjer, därför och för att så många förlorat sina liv sedan den dagen, i terrorattacker, i krig och i självmordsattentat.

***

 

 

Det jag bakade idag har inte alls med 9/11 att göra. Jag kände bara att jag ville skriva någonting om det, för att slippa bära på orden inom mig. Känner ni så ibland? Jag gör det ofta.

Nej, idag handlade bakningen mer om att jag ville fira att min första  uppsats inom socionomprogrammet är färdig och klar för inlämning, läskigt såklart, men otroligt skönt att den är gjord, och inte satt jag minutrarna innan deadline heller (den ska nämligen skickas in först imorgon).

Dessutom har jag precis införskaffat den fantastiska receptboken Lyxiga cupcakes och läckra kakor – bakverk från berömda Hummingbird Bakery i London. Igår satt jag drömmande och gick igenom vilka recept jag kunde tänka mig att prova och fastnade för just det här, som jag faktiskt råkade ha allting hemma till.

Kokos- och ananascupcakes.

Jag har skrivit receptet nedanför till er, fast inte helt ordagrant. Dels har jag ändrar alla gram till dl (min köksvåg har inte längre några fungerande batterier så att väga mitt mjöl kändes lite hopplöst) och så kan jag inte låta bli att skriva anvisningarna lite annorlunda, så jag inte känner mig som en total tjuv. Dock är ingenting i HUR de  bakas ändrat, bara ordval och meningsuppbyggnad.

Min frosting blev inte helt efter recept, då jag hade för lite florsocker hemma (detta upptäcktes när frostingen var i görning. Såklart). Därför gjorde jag en mindre sats, och blandade i några kokosflingor i själva frostingen också. Ni får dock det rätta receptet.

***

Kokos- och ananascupcakes

Ingredienser
(12 cupcakes)

2 dl mjöl
1.5 dl strösocker
1 1/2 tsk bakpulver
en nypa salt
40 gram rumsvarmt smör
1 1/4 dl kokosmjölk
1/2 tsk vaniljessens
1 ägg
9 ananasringar, konserverade

glasyr:

2 3/4 dl florsocker
80 gram rumsvarmt smör
1/4 dl kokosmjölk

kokosflingor att dekorera med

***

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en muffinsplåt som du ställer i 12 muffinsformar i.

Häll mjölet, sockret, bakpulvret och saltet i en bunke. Lägg i smöret och vispa samman med en elvisp. Det kommer bli lite grynigt, men mestadels mjöligt.

Blanda kokosmjölk och vaniljessens för sig och häll ner det i mjölblandningen samtidigt som du vispar.

Knäck i ägget och vispa till en jämn smet.

Skär ananasringarna i småbitar och dela upp dem mellan muffinsformarna. Häll sedan över smeten, ca 2/3 av varje form bör vara täckt.

Grädda i ugnen i 20-25 minuter, eller tills muffinsen fått fin färg. Prova med en sticka om du är osäker, det ska inte fastna något på den när du drar ur den ur bakverket.

Låt svalna helt, gärna på galler.

***

Glasyren:

Häll florsocker i en bunke och lägg i smöret. Vispa ihop det med elvisp på medellåg hastighet. Sänk farten till lägsta och häll i kokosmjölken. När allt blivit blandat kan du öka hastigheten igen. Vispa tills glasyren är vit och fluffig, 5-10 minuter.

Bred glasyren över de avsvalnade muffinsen (om de inte svalnat så smälter glasyren!) och dekorera med kokos.

Resultatet blir en sådan här härlig cupcake! ❤

Smaktest – Keso mellanmål: cashewnötter, ananas, apelsin, papaya

keso mellanmål cashewnötter, ananas, apelsin, papaya

Keso är något jag har delade känslor inför. Ibland står jag framför kylen i mataffären och får för mig att jag tycker det är fruktansvärt, hjärtslitande SUPERGOTT, men sedan när jag väl köper hem en paket (säger man förresten en paket eller ett paket? Vad säger du?) står den ändå i kylen i ett par veckor tills den är mogen nog att slängas. Jag har gjort ett par lasagner som innehållit keso och verkligen uppskattat dem, i paj fungerar det också bra, men sedan då? Vad gör man annars med keso för att  tycka att det är spännande nog att äta?

Bara naturellt på macka blir det lätt lite tråkigt efter en tugga eller två, en tallrik keso är inte heller något jag längtar efter. Några i min bekantskapskrets har kört varianten blanda-ut-det-med-funlight-och-låtsas-att-det-är-något-det-inte-är. Inte heller min favorit.

Så när jag såg dessa nya små mellanmålsblandningar blev jag direkt sugen på att prova. Sedan tittade jag lite närmare, och fegade ur. Gång på gång på gång. Den har nämligen ett par saker emot sig, enligt mig:

– En portion på 150 gram keso kostar runt 18 kronor (det får man TVÅ risifrutti för! Som jag ofta prioriterar om jag vill köpa färdigförpackade mellanmål redo att äta)!
– Smakerna man kan välja mellan är; cashewnötter, ananas, apelsin och papaya ELLER hasselnöt, blåbär och tranbär. TYVÄRR (och jag menar verkligen det) är jag ingen nötälskare. Jag önskar att jag kunde gilla dessa små nyttigheter mer än jag gör, men det GÅR inte. Jag använder dem i mat och i bröd. Överdragna med ett  tjockt lager choklad eller nedtryckta i kakor är de fantastiska. Men naturella… Nej, inte något jag längtar efter.
– Egentligen känns det inte som att ett av dessa kesomellanmål är så svårt att slänga ihop själv. Och då kommer vi tillbaka till punkt ett. Jag påminner igen: 18 kronor!

Så det är lite ironiskt att jag ändå inte kunde hålla fingrarna borta till slut. Jag föredrar cashewnötter framför hasselnötter (men de är fortfarande the lesser of two evils) så valet föll på CASHEWNÖTTER – ANANAS – APELSIN – PAPAYA.

Först av allt, det är väldigt praktiskt att man får med en sked till förpackningen, det saknar jag ofta när man behöver ett snabbt mellanmål och letar bland de små yoghurtburkarna man kan välja mellan. Väldigt få av dem har en sked med sig. Då blir burken genast borträknad (där också ovannämnda risifrutti) eftersom det inte finns något sätt att äta den utan att se ut som en grottmänniska modell tidig.

Efter att ha öppnat nöt-och-fruktblandningen som sitter i locket och hällt den i keson tog jag ett djupt andetag och dök i.

Det var faktiskt inte så tokigt! Visst smakade det cashewnötter, men uppblandad med den mildare keson och de söta fruktbitarna var de inte så påträngande som jag oroade mig att de skulle vara. Och på tal om fruktbitar så var de verkligen pricken över i! Lagom i antal och mycket smakrika (dock hade jag gärna sett att det inte var några apelsinbitar i, men det är bara en personlig reflektion).

Så jag är beredd att köpa den här någon gång igen när jag är ute efter ett snack mellan måltiderna som inte känns för onyttigt eller för svårt att äta. Inte för 18 kronor, men kanske i halva-prisetlådan på ica? 😉