(Mjuka) rödbetschips och en getostgratinerad broccoligratäng

Rödbetor är verkligen fantastiskt – vilken underbar smak de har! Billigt är det också, och odlas ofta lokalt, så det är en perfekt råvara att ha hemma – speciellt nu på hösten. Ja, och så är de ju vackert rosa – och oktober är ju faktiskt en rosa månad tack vare att vi alla gärna vill stödja bröstcancerforskningen, eller hur?

Med den här vetskapen i bagaget, hur kommer det sig att det här är mitt FÖRSTA recepttips med just rödbetor?

Jo, det ska jag säga er, det är för att den ljuvligt goda smaken uppvägs och förbipasseras av den otroliga avfärgningen den utsätter oss stackars hungriga för! Det går inte att undvika att få helt rosa handflator, rosaprickiga  väggar, nedstänkta byxor (och ALLT som är vitt inom skotthåll), rosa avtryck på alla dörrhandtag och alla andra ytor också för den delen. Jag är inte pedant på något sätt (eller lite kanske, jag gillar min lägenhet ren) men jag blir TOKIG när allt jag ser vart jag än vänder mig är PRICKAR, prickar som inte ska vara där. Och just så blir det VARJE gång jag handskas med just rödbetor. Jag kan inte koncentrera mig på någonting annat än att få bort varenda prick vilket för med sig att alla andra prioriteringar hamnar i skymundan. Och det är jag ALLERGISK mot!

Det här är faktiskt ett STORT problem!

Men idag lät jag ändå mitt sunda förnuft få vila ett tag och ett par rödbetor åkte fram, skalades och skivades. Jag valde att servera dem mjuka, jag föredrar dem så framför krispiga, kanske mest för att jag inte tycker om smaken som blir om man råkar bränna dem – vilket är lätt gjort om man har lite olika storlekar på skivorna.

***

Men vad serverar man till rödbetor då?


Något som smakmässigt passar väldigt bra till är getost, och efter att ha rumstrerat om i kylen ett slag så dök jag också fram med lite broccoli och en mjölk som behövde användas upp. Så varför inte servera chipsen med en getostgratinerad broccoligratäng? Goda smaker tillsammans, och lite roligare än att bara smula getost över chipsen!Jag satsade på två portioner, men det kan ha blivit lite mer, jag är inte säker förrän jag ätit en gång till och sett om magen sätter stopp innan allt är slut. Om man däremot äter något till, kött om man gillar sådant eller exempelvis linsbiffar eller liknande kanske det till och med räcker till fyra. Det lämnar jag upp till er att bestämma ;)***

(Mjuka) rödbetschips

Ingredienser:

2-3 stora rödbetor

rapsolja el. liknande
flingsalt

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Skala rödbetorna och skiva dem tunt (mandolin är bäst, men jag i mitt fattiga studentkök använde osthyvel. AJ!).

Ringla olja över en plåt, snåla inte!

Sprid ut rödbetsskivorna över plåten och se till att de täcks av olja.

Strö över flingsalt och skjut in i ugnen.

Tiden varierar beroende på om man vill ha dem mjuka eller krispiga. Mjuka tar ungefär 20 minuter och krispiga 30-40. Glöm inte att titta efter regelbundet så de inte bränns, då är de otäcka!

Tag ut och låt gärna rinna av på hushållspapper innan servering.

***

Getostgratinerad broccoligratäng

Ingredienser:

200 gram broccoli
ca 30 gram smör
3 msk vetemjöl
3 dl mjölk (jag använde lättmjölk)
75 gram getost (själv använde jag fontanas variant)

salt och peppar

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Dela broccolin i buketter och lägg dem i en liten, ugnsfast form.

Gör en bèchamelsås genom att smälta smöret i en kastrull, vispa i mjölet och tillsätta mjölken lite i taget tills det blivit en ganska tjock sås.

Blanda i getosten, men spara en bit till garnering. Salta och peppra.

Häll ostsåsen över broccolin i formen och ställ in den i ugnen i ungefär 30 minuter, eller tills den fått färg och broccolin mjuknat.

Servera! Kanske med rödbetschipsen ovan?

***

På subway

Subway ger mig en intensiv hemlängtan.

subway

När man stiger in i en av deras små butiker, alltid proppfulla med dofter och intryck, är det PRECIS som att komma in i en Subwaybutik i mitt hemland-för-ett-tag USA. Vilket i sig kanske inte är så konstigt, eftersom Subway ju faktiskt utvecklades därifrån och spridde sig utåt. Konceptet är så ut i fingertopparna amerikanskt att man inte kommer undan intrycken hur man än duckar för dem. Bevislista:

– neonskylten i fönstret (bästa att börja vid ingången!)
– dryckesmaskinen – vilket vi börjat ta till oss här men det är väldigt mycket vanligare i USA än burk och flaskläsk (dock får svenskar här ingen fri påfyllning, det tycker vi mer erfarna subwayätare är skandal)
– subs, alltså baguettebröd (för ingen sann amerikan äter en macka ”open faced”, alltså med bara en skiva bröd  så man ser innehållet)
– chips till maten – Lay’s till och med (jag lovar er – de KAN inte äta mackor utan chips bredvid!)
– kakorna – är av amerikansk standard, stora, mjuka och fulla av chokladbitar av varierande smak och färg.

Dock finns det NÅGRA ”små” viktiga detaljer som gör att den amerikanska och svenska versionen är ljusår ifrån varandra:

– PRISET! I USA är Subway matstället dit man går när man har ett par futtiga små dollar kvar i fickan så man faktiskt inte har råd med varken en mcDonaldsmeny eller ett besök på pizza Hut. Det är extremt billigt helt enkelt. Ofta kör de också med special och studentpriser till absurdum, tex långköraren ”5 dollar footlong ” som innebär en hel macka (INTE den delade varianten) för 40-45 kronor. Här är det ungefär vad du får ge för en halv.

– Utbudet. Det verkar som att man over there lever efter devisen the more meat the better. Det går inte att få tag på en vegetarisk macka mer än veggie delight, som helt enkelt är bröd, ost och grönsaker. Däremot har de större subwayrestaurangerna lite andra val som inte vi har, tex omelettmackor.

– Frekvensen. Såklart. Varje liten stad där borta har ett par miljoner snabbmatsrestauranger att välja mellan (ofta ligger de på samma ställe för mer komkurrens). Och många av dem är subways. Bara på mitt campus på universitetet i Michigan hade vi två stycken olika.

– Öppettiderna. Många av dem var öppna mellan sju på morgonen (eftersom de också serverade frukost) och 11 på kvällen. Det fanns till och med de som var öppna dygnet runt (vilket inte alls är ovanligt bland kedjerestauranger eller större affärer där).

– Kundernas val. 90% (en siffra tagen ur luften men jag känner mig ganska säker på den) köpte en vit (italian) sub med en så köttig fyllning som möjligt och ett  tjockt lager majonnäs på. Kanske light-varianten. Det var väldigt sällan någon valde en dressing eller olja/vinäger. Majonnäs är vad alla har på mackorna där helt enkelt, det är deras motsvarighet till vårat smör, mer eller mindre.

Nu, här i Sverige, brukar det se ut så här när jag väljer att spendera lunchen på nostaligstället nummer 1, vilket jag gjorde för inte så många dagar sedan:

toastad fullkornssub med veggie patty och sweet oniondressing