Späckade chokladmuffins att frossa i!

Förutom hela den här ”älskar-att-baka-och-gör-det-så-ofta-det-går-grejen” som jag håller på med så är jag, tro det eller ej, en ganska nyttig människa. Nu tänker jag inte gå in på hur olika personer definierar just ordet ”nyttig” – det har blivit en hel vetenskap och man kan nu vara både fettskrämd, kolhydratskrämd och allmänt matskrämd – men i (extrem) korthet består min kost mestadels av fullkornsprodukter, ekologiska mejeriprodukter, ekologiska ägg, bönor, linser, ibland quorn/sojaprodukter och alla former av frukt och grönt. Ganska balanserat med andra ord, lite av allt, fem gånger per dag, tre större och två mindre mål. Mitt matliv i ett nötskal (så har det inte alltid varit, men det är en helt annan historia).

Dock finns det ett STORT undantag. Precis det undantag som dagens inlägg handlar om och precis det undantag som jag, och många andra med mig, varmt välkomnar in i mitt liv med (väldigt) jämna mellanrum.

Ja visst har ni rätt:

Choklad. 

Inte bara choklad, jag är svag för det mesta inom bakvärlden för att vara ärlig, men i synnerhet denna läckra, härligt syndiga godsak som lockar så med sin mjuka lena smak och kaloristinna natur – och jag är inte ett dugg ledsen över det! För vad vore livet utan en nygräddad, späckad chokladmuffins att avnjuta med en kopp te då och då? Inte ett jag är kompis med!

Om du har haft det svårt att hitta ett gott recept på dessa härligheter (inte för att bloggvärlden lider brist på dessa 😉 ) så kan jag erbjuda ett här för att göra just ditt liv komplett! Det bockar för samtliga kategorier för syndigt goda bakverk – fluffigt, chokladigt, smaskigt och allmänt härligt – och tar inte många minuter att svänga ihop! Inget smör behövs till dessa då rapsolja används istället (byt inte till olivolja, det har jag en vän som försökte med och sedan åt hon sina muffins som bröd istället) och i nödfall kan den hackade chokladen uteslutas (dock är muffinsen 10 gånger bättre med den!), allt för att göra livet lite lättare när affären ligger för många steg bort.

Jag använde mig av Marabous mjölkchoklad  till dessa bilder och tycker det passar bra, men mörk choklad går absolut det också. Och var inte rädd för kakaomängden, första gången jag läste att det skulle vara 1 1/2 dl i var jag övertygad omatt något inte stämde, men jodå, det ska det faktiskt,  så bara bit ihop och vänta på resultatet!

Det här fick bli mitt bidrag till nystartade My sweet party som helt underbara bloggen Me and my sweets står för!  Jag formligen älskar hennes alla poster och bilder – ta en titt och häng på du med 😀 Temat den här månaden (som tar slut alldeles snart!) är choklad, bästa temat ever!

Hoppas det smakar! ❤

***

Späckade chokladmuffins
(ca 12 stycken)

Ingredienser:

4 1/2 dl vetemjöl
1 1/2 dl kakao
1 3/4 dl strösocker
2 tsk bakpulver
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 tsk vaniljsocker)
1/2 tsk salt
2 1/2 dl mjölk
3/4 dl naturell yoghurt
3/4 dl rapsolja (eller annan olja utan smak)
2 ägg
200 gram ljus eller mörk choklad – grovt hackad

***

Värm ugnen till 175 grader och ställ ut formar, gärna i en muffinsplåt.

Använd en stor sil och sikta ihop vetemjöl, kakao, socker, bakpulver, salt och vaniljpulver i en bunke. Ställ åt sidan.

Vispa ihop mjölk, yoghurt och olja i en större bunke med en elvisp. Tillsätt äggen ett och ett.

Vänd ner mjölblandningen i äggblandningen försiktigt.

Häll i ungefär hälften av den hackade chokladen och rör tills allt precis blandat sig.

Häll upp smeten i formarna och toppa med resten av chokladbitarna.

Grädda i ugnen ca 20 minuter (kanske lite mer beroende på ugn, känn efter med en tandpetare!).

Låt svalna och njut som de är eller dekorera med din favoritfrosting 🙂

Persikomuffins till mor och Loreen (om hon vill ha)!

Halleluja vilken firardag vi har fått oss denna söndag! Inte nog med att alla underbara mammor i landet kan få känna sig lite extra älskade just idag (vilket är trevligt bara det) utan finaste Loreen kunde ju inte annat än VINNA Eurovision igår kväll med sin kärlek och sin Euforia! Jag firade kvällen med mojito, te och ett stort bord med godsaker tillsammans med en bunt fina tjejer och kunde inte vara mycket lyckligare över hur kvällen utspelade sig. Bittra minnen dök upp om hur jag, som liten tolvåring, 1999 låg ute i ett tält på baksidan av en väns hus. Födelsedag firades, och vi skulle övernatta ute i kylan samtidigt som hela Sverige tittade på Charlotte Perrelli/Nilsson när hon sjöng oss till seger med Take me to your heaven. Det tog 13 år  för att det skulle hända igen – men Loreen gjorde den långa väntan värd varenda minut!

Innan jag begav mig mot vännen och hennes gottebord var jag så klart tvungen att baka något att bjuda på men ugnen min gjorde det inte helt lätt för mig genom att sätta igång brandlarmet på en endaste gång. Något gjorde att ugnen fylldes med rök – om det handlade om att något dessförinnan läckt ut eller vad vet jag fortfarande inte, men ugnen ville inte sluta ryka och jag ville inte sluta baka.

Till slut fick jag till en kompromiss, efter att ha stängt av ugnen igen, låtit den svalna, torkat ur den och värmt upp den igen, och jag tänkte att jag skulle passa på att prova min nya minimuffinsplåt med plats för 24 små minimuffins. Det är praktiskt att kunna göra små muffins ibland då stora muffins är ganska mäktiga – speciellt om de förvandlas till cupcakes med mycket frosting och liknande. Dock räknade jag inte med att det skulle krävas så lite smet i varje muffinsform som det faktiskt gjorde och resultatet blev att mina kära minimuffins… ja… Inte var de absolut vackraste. Om jag säger så. De pöste ut över sidorna på formarna och växte därför inte på höjden, gör inte det misstaget när ni gör minimuffins nästa gång! Nu måste jag baka ett par snart igen så jag vet att jag kan få till ett par ordentligt…

Smaken var  det i alla fall inget fel på och receptet ska jag självklart dela med mig av till er i det här inlägget, så att ni också kan bjuda på persikomuffins – stora eller små – när ni vill fira något speciellt – eller bara njuta av den somriga smaken av persika i mindre fruktigt format 😉

***

Receptet räcker till ungefär 16 större muffins eller ca 30 minimuffins – jag gjorde en minimuffinsplåt med 24 stycken minimuffins och sedan 4 större muffins i en vanlig muffinsplåt.

Har ni följt mig ett tag vet ni säkert att jag vurmar för att använda rårörsocker i bakverk – ett socker ganska likt farinsocker som ger en härlig smak. Det är inte raffienerat såsom vanligt strösocker och är därför brunare till färgen. Rårörssocker kan bytas ut mot farinsocker eller strösocker om det inte finns något annat hemma i skafferiet.

Jag garnerade mina med rårörssocker på toppen innan jag sköt in dem i ugnen men tyckte inte det behövdes i slutänden. Vill ni kan ni prova, men jag skriver inte med det i receptet.

För att bikarbonatet ska verka i muffinsen måste de ha något surt med i smeten; i det här fallet crème fraichen. Jag hade filmjölk, som också går bra att använda, men byt inte ut den mot mjölk som saknar syra och därför inte sätter igång jäsningsprocessen.

Lycka till och ha en härlig firarsöndag!

***

Persikomuffins

Ingredienser:

3 1/2 dl vetemjöl
1 1/4 tsk bakpulver
1/4 tsk bikarbonat
1/2 tsk vaniljpulver (eller 1 tsk vaniljsocker)
115 gram rumsvarmt smör (eller margarin)
1 3/4 dl rårörsocker eller farinsocker
1/2 dl strösocker
2 ägg (gärna ekologiska)
1 dl crème fraiche (jag använde filmjölk)
3 dl persikobitar (ungefär 3 stycken persikor skurna i mindre bitar)

***

Värm upp ugnen till 175 grader och ställ ut formar i en muffinsplåt av valfri storlek.

Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat och vaniljpulver/vaniljsocker i skål och sätt åt sidan.

Vispa rumsvarmt smör, rårörsocker/farinsocker och strösocker pösigt i en stor bunke i ungefär en minut.

Vispa i äggen ett i taget och sedan crème fraiche tills allt är blandat.

Vänd i mjölblandningen i äggsmeten och avsluta med att vända i persikobitarna. Blanda tills allt gått ihop.

Fyll muffinsformarna till hälften.

Ställ in i ugnen tills de stelnat (ca 15 minuter för de små och 25 för de större, men tiden varierar lite så känn efter med en tandpetare).

Tag ut, låt svalna och ät som de är eller dekorera med din favoritfrosting!

Mars so far – matinspiration och baktankar

Jag måste tacka er trogna som kommer och besöker mig även under min downperiod, som pågått ett alldeles för långt tag nu. Ni är så fina som sänder mig en kommentar även när jag inte är här, eller bara kikar in för att se det som redan finns att se. I’m not worthy! Jag hoppas att ni alla har en underbar tid nu när solen har börjat mjuka upp våra vinterklädda kroppar lite grann; det har jag, komplett med långa promenader i solskenet och till och med en utefika då och då! Hunden min har fått en vårklippning deluxe och gick från uppstoppad pälsboll till skalad räka på bara någon timme eller så. Matte är nöjd, vad han själv säger får vi nog aldrig veta 😉 Dessutom har jag varit utan internet på datorn i ett par dagar nu efter att min internetsladd mystiskt nog gick av på mitten! O.o Det är äntligen fixat med en nyinköpt router (åh, vad skönt med sladdlöst!) och jag är nöjd och glad igen!

Eftersom ni inte hört från mig ordentligt på hela den här månaden (alltså TVÅ hela veckor!) tänkte jag ge er en sammanfattning på vad jag hittat på i köket de senaste dagarna. För visst har jag befunnit mig där ändå, även om jag inte haft tid och energi att dela med mig så rikligt som jag brukat. Jag tror problemet är att jag är lite överambitiös när jag väl postar, det tar sin lilla tid att få ihop ett inlägg jag är nöjd med så jag känner sällan att jag har tid nog att lägga ner på det. Synd är det verkligen, för jag saknar er 😦

***

I alla fall; Här kommer Mars månad i Alexandras kök!

En av de första dagarna bakades det choklad- och mandelrutor att bjuda fikagäster på. Originalreceptet är amerikanskt och innehöll pecannötter, men det här blev en försvenskad version med mandelspån.

Det första som lagades i mina föräldrars nya lägenhet blev en improviserad tomatsås med svamp som serverades över färsk spenatpasta. De krossade tomaterna inköptes från Garant (Willys) och hade en riktigt härlig färg som var en fröjd att laga mat med!

Varma mackor på ciabattabröd är bra när det bör gå snabbt och lätt – dessa med grekisk touch genom feta ost, soltorkad tomat och svarta oliver. Jag äter sällan vitt bröd så det här var en stretch för mig, men gott blev det 🙂

Ett litet proteintillskott behövs ibland; linsgryta med currystekt tofu och kikärtor. Ett hittepå som serverades med turkisk yoghurt framför TVn en kväll.

Jag är sådan som sällan återkommer till samma recept – det finns ju så mycket att prova att det liksom inte finns tid att upprepa sig! – men en favorit som jag lagat i flera år och som jag återkommer till igen och igen är denna pasta med zucchini- och parmesansås. I början av min bloggtid postade jag grundreceptet, som fortfarande håller även om det idag tyvärr saknar fungerande bilder. Kanske får jag lägga till den här nu? 😉

Och så äntligen en bild i dagsljus efter hela denna långa mörkervinter! Häromdagen bakade jag nougatcupcakes för att krydda min studiegrupps pluggdag; och för att få prova mitt nya strössel köpt i härliga småprylsaffären TGR.

Ännu en dagsljusbild på en lunch jag avnjöt; pasta i en enkel linssås och broccoli. Ett experiment som slog väl ut!

Och så kom ju den där bakpotatisen som jag ätit flitigt de senaste veckorna – återupptäckte den som världens smidigaste måltid och trycker in den lite här och var i mina veckomenyer! Känner ni igen influenserna från de varma mackorna ovan? Det brukar lätt bli just fetaost, soltorkad tomat och oliver i kombination när jag gör något sådant här, den här gången också sallad, balsamicosirap och solroskärnor.

Ikväll då, till slut, hade jag tänkt avnjuta en soppa innan mitt naturgodis och mitt bloggande. Tji fick jag när mixerstaven inte ville starta alls, och elvispen togs till. Sammetslen soppa blev det inte, men likväl en gryta som smakade bättre än den såg ut. Även detta recept har jag redan postat en gång i min bloggs ungdomsdagar, det hittar ni här, tyvärr utan  fungerande bilder.

***

Något ni blev lite extra sugna på? 🙂

Inlägg 250! Det firar vi med vit choklad- och jordnötsmuffins!

Tänk! För exakt 250 inlägg sedan hade jag inte en blogg. Bara ett brinnande intresse för vegetarisk mat, en växande passion för bak och en vilja att dela med mig av den begränsade kunskap jag satt inne med. Lite för att få igång självförtroendet i köket också kanske, jag har alltid haft svårt för att tro att det JAG gör kan vara värt något, kan vara BRA nog. En perfektionist av stora mått som aldrig riktigt håller måttet själv.

Jag har fortfarande brister. Mina bilder kunde vara bättre, min tid mer välplanerad så jag hann med mer bloggskrivande och att svara på alla härliga kommentarer, min mat mer intressant, mina kunskaper inte lika bristande. Men så länge som ni läser och uppskattar det jag skriver kommer jag göra ALLT för att dela med mig av det jag kan och det jag lagar/bakar/fixar/funderar på. Av en enda anledning egentligen – jag ÄLSKAR det här. Älskar att skapa i köket, älskar att skriva om det och älskar att inspirera; för det hoppas jag att jag gör.

Om inte annat så ger det mig en anledning att baka något extra då och då, fast jag kanske borde läst ett par kapitel till i kurslitteraturen. Eller prova den där fänkålen för att se om den tilltalar mina smaklökar eller inte (inte, visade det sig, men jag jobbar på det). Det gör att jag varierat min kost ordentligt, tar hand om mig själv och faktiskt äter lagad mat varje dag – för att det är LIVSVIKTIGT.

Ett stort tack för att ni håller mig sällskap här på bloggen ❤

***

Just nu pågår ett grupparbete i juridikkursen jag tar del av; ett PMskrivande som kommer ligga till grund för en del av kursens betyg. Och att dra sig upp tidigt (typ halv NIO) på morgonen för en lång dag på biblioteket är mycket lättare om:

1) Gruppen man arbetar med är en man trivs med (det är den) och

2) Fika finns när blodsockret dippar till.

Och vad vore fika utan hembakat?

Därför blev det att det bakades hemma hos mig igår. Jag hade turen att ha både vit choklad, jordnötter OCH jordnötssmör hemma (eller tur och tur; mitt skafferi är i det närmaste bottenlöst när det kommer till sådana här mumsiga ingredienser) och hittade därför ett spännande recept i en alldeles ny, mycket trevlig bakbok som jag fick PÅ en födelsedagsfest som inte var min egen (det ni!).

Muffins heter boken, Johan Åkerberg heter författaren och vit chokladmuffins med jordnötter blev receptet. Tillsammans med en jordnötsfrosting och fyra olika formar med matchande glitter blev både fikat och firandet av detta viktiga inlägg riktigt trevligt.

Vill ni prova också? Här kommer receptet [med mina egna kommentarer inom klamrar]

***

Vit chokladmuffins med jordnötter och jordnötsfrosting

(10-12 muffins) [jag gjorde 16 mindre]

3 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker [eller 1/2 tsk vaniljpulver]
1 tsk bakpulver
150 gram smör
2 dl strösocker
2 ägg [gärna ekologiska]
1/2 dl mjölk [jag använde grön]
1 dl jordnötter
50 gram vit choklad, hackad

Jordnötsfrosting

100 gram jordnötssmör
100 gram philadelphia [eller annan cream cheese]
1 dl florsocker

***

Sikta mjöl, vaniljsocker [eller pulver] och bakpulver i en bunke.

Vispa i en annan bunke smör och socker vitt och pösigt. Rör i äggen, ett i taget, och avsluta med mjölk.

Blanda i mjölblandningen i smeten [vänd i försiktigt]. Vänd därefter i jordnötter och choklad.

Fyll formarna med smeten [använd gärna en muffinsplåt].

Grädda mitt i ugnen 15-20 minuter [eller 8-10 om du gör dem mindre].

Ta ut, låt svalna, bred på frosting och servera.

Jordnötsfrosting

Rör ihop ingredienserna tills du fått en jämn och fin frosting.

Spritsa eller bred på muffinsen.

***

Bara att servera 🙂

Vaniljcupcakes med lemoncurd och cream cheesefrosting

Andra advent har redan knackat på hos oss och jag välkomnade dagen med halvöppna ögon, jag spenderade nämligen en stor del av den i sängen framför TVn. Det är väl det en söndag är till för? Filosoferandes över livet kom jag att tänka på ett bakverk jag bjudit på som inte hunnit in i bloggen än, och det kändes lite skamligt att det inte ens blivit omnämnt! Jag tror att det från början hade att göra med att jag inte blev nöjd med bilderna jag tog i all hast innan servering, men nu när jag smält förtreten tänkte jag att det kunde få bli mitt bidrag till dagens skörd av blogginlägg i etern. Att säga att jag ger er ett recept är lite att ta i, jag har nämligen valt att vara lat och bara länka till recepten (eftersom de  kan bytas ut mot favoriterna hur lätt som helst) men inspiration kanske det kan ge? Eller i alla fall ett minne av en torsdag som många svenskar satt bänkade i TV-sofforna med penna i handen och vinst i sikte.

***

För ett par veckor sedan var det nämligen självaste Loket som höll i trådarna på vårt heliga Bingolotto igen, kommer ni ihåg det? Var ni till och med medlemmar i den gruppen av människor som hoppfullt parkerat sig framför TVn för att äntligen få en nostalgiglimt av det gamla goda som inte längre är vad det var?

När reklamen började sändas för denna så kallade höjdpunkt i svensk programtablå befann jag mig hemma hos mina kära föräldrar och såg min mamma sitta och småhoppa ytterst förtjust i soffan.

”Det här måste vi se!” uttryckte hon entusiastiskt, ”Alexandra, se till att vara hemma då så kan vi se det tillsammans!”.

Det var länge sedan hon var så uppspelt, och det var lika länge sedan jag var totalt oberörd av ett program som jag i mångt och mycket växt upp med (helt utan egen vilja, vill jag tillägga). Tvärsäker var jag nämligen. Inte en chans att jag skulle se på bingolottospektaklet inte! Inte när jag hade avlopp att rensa och andra fullt likvärdiga sysslor att roa mig med som säkert skulle ge mig bra mycket mer än samtliga Bingolottoprogramledare skulle kunna göra.

***

Tillbaka på campus och tillbaka i klassrummet någon dag senare satt vi alla ivrigt lyssnande som små tända ljus på föredraget om svensk politik (aningen romantiserad bild får jag väl tillägga) när vi gled in på ämnet Bingolotto. Helt plötsligt var jag bjuden på Bingolottokväll med två trevliga tjejer och jag som lovat på heder och samvete att inte se en sekund av  Richard Olssons krystade skämt fick snabbt äta upp de orden och ännu snabbare skaffa fram både lott och förväntan. Tillsammans med min inbjudan följde en lite muntlig klausul – ”du får gärna ta med dig något gott som du bakat” – och ges jag ett tillfälle att baka så är det inte så stor chans att jag släpper taget om det.

***

Dock var tiden knapp så det blev att förvandla kylskåpets innehåll till det bästa jag kunde åstadkomma utan att hinna iväg till affären, ibland är det tur att jag har en viss tendens att bunkra upp med onödvändigheter som skulle kunna hålla mig vid liv något år eller tre även om jorden faktiskt visade sig gå under i dagarna, och triumferande höll jag fram ett nät med citroner och en paket philadelphia. Philadelphia är bra till mycket, och i det här fallet fick det avgöra vad som skulle bjudas på senare på kvällen – närmare bestämt en vaniljsmakande muffins toppad med cream cheesefrosting och fylld med egengjord lemon curd.

Jag använde mig av ett recept till själva muffinsen och till lemon curden som jag hittade på den amerikanska sidan Joy of baking. De har massvis av recept och inspiration, så jag rekommenderar en titt om ni som jag tycker att amerikanska bakverk är lika härligt som jag gör! Receptet är på engelska med amerikanska mått, så om du inte vill omvandla eller mäta upp cups kan ni precis lika gärna använda ert favoritrecept på muffins och ett standardrecept för lemon curd. Ett svenskt muffinsrecept jag rekommenderar är Leilas, och en god lemon curd som inte kräver att man bara använder äggulor kan ni hitta här.

Fyllningen i mina cupcakes blev en slät lemon curd, det vill säga en lemon curd utan citronskal. Curden blir sötare, men får en trevligare konsistens i bakverk, kan jag tycka, dock går det lika bra att följa receptet till punkt och pricka.

När det kom till frostingen valde författaren till det amerikanska receptet jag följde att göra en variant på vispad grädde. Det är säkert också jättegott, men eftersom jag redan visste att det skulle bjudas på kladdkaka och grädde när jag kom fram ville jag inte också komma med just grädde, så jag valde att göra en cream cheesefrosting istället. Den bestod endast av en burk philadelphia (ca 200g)5 dl florsocker och lite pressad citron, plus en nypa vaniljpulver. Spritsen lämnade jag i lådan, istället bredde jag ut frostingen på cupcakesen med en smörkniv och dekorerade med glitterströssel.

***

Tillsammans med värdinnans otroligt goda kladdkaka täckt med vit choklad, julmust och mixerstavsvispad grädde var våra magar mer än nöjda med bingolottokvällen. Våra plånböcker var dock inte lika förlåtande; inte en enda liten meslig miljon vann vi, och bilen vi satsade på att dela vårdnaden om blev inte mer en högt flygande dröm.

Fast med kaka i magen och trevligt sällskap i soffan hade vi ju egentligen ingenting alls att klaga på ❤

Saftiga kokos- och ananascupcakes – och en dos 9/11

Hur många av oss kommer ihåg den 11 september 2001? Det är ett stort datum i vår nära historia, och idag är det exakt tio år sedan det fruktansvärda ägde rum. Och visst märker man av det, även jag som är lite isolerad här ute på campus. Till och med molnen hänger lite grådystert ovanför huvudet på mig, som för att dela sorgen med oss alla.

***

I september 2001 var jag 13 år, har jag räknat ut. Det känns oändligt länge sedan, både för att jag som trettonåring var en helt annan person än jag är idag, men också för att händelsen är väldigt suddig i mitt minne. Många kan berätta i detalj hur deras dag utspelade sig, vad de tänkte och kände. Jag antar att jag fortfarande var lite för bortkopplad från världen för att riktigt kunna känna något, det var så svårt att greppa att det var MÄNNISKOR som dog där borta, tusentals mil ifrån oss. Att det var ANDRA människor som gjorde det mot dem, utan varning och utan annat uppsåt än att döda.

Jag vet att TVn i köket var på, och flygplanen kraschade mot world trade center igen och igen och igen, som att man inte kunde se sig mätt på det. Som att planen kanske skulle vika av om man såg det nog med gånger. Hela världen tycktes stanna för en dag, och gemensamt sörja katastrofen.

***

Nu har det gått tio år, och skräcken sitter fortfarande i. Världen är inte riktigt densamma så här efteråt, eller hur? Folk har blivit mer cyniska, och har svårare att lita på de runt om, speciellt om de ser lite annorlunda ut och kanske gömmer en bomb under mössan. Det är sorgligt, men förståeligt. Och det är därför vi sörjer, därför och för att så många förlorat sina liv sedan den dagen, i terrorattacker, i krig och i självmordsattentat.

***

 

 

Det jag bakade idag har inte alls med 9/11 att göra. Jag kände bara att jag ville skriva någonting om det, för att slippa bära på orden inom mig. Känner ni så ibland? Jag gör det ofta.

Nej, idag handlade bakningen mer om att jag ville fira att min första  uppsats inom socionomprogrammet är färdig och klar för inlämning, läskigt såklart, men otroligt skönt att den är gjord, och inte satt jag minutrarna innan deadline heller (den ska nämligen skickas in först imorgon).

Dessutom har jag precis införskaffat den fantastiska receptboken Lyxiga cupcakes och läckra kakor – bakverk från berömda Hummingbird Bakery i London. Igår satt jag drömmande och gick igenom vilka recept jag kunde tänka mig att prova och fastnade för just det här, som jag faktiskt råkade ha allting hemma till.

Kokos- och ananascupcakes.

Jag har skrivit receptet nedanför till er, fast inte helt ordagrant. Dels har jag ändrar alla gram till dl (min köksvåg har inte längre några fungerande batterier så att väga mitt mjöl kändes lite hopplöst) och så kan jag inte låta bli att skriva anvisningarna lite annorlunda, så jag inte känner mig som en total tjuv. Dock är ingenting i HUR de  bakas ändrat, bara ordval och meningsuppbyggnad.

Min frosting blev inte helt efter recept, då jag hade för lite florsocker hemma (detta upptäcktes när frostingen var i görning. Såklart). Därför gjorde jag en mindre sats, och blandade i några kokosflingor i själva frostingen också. Ni får dock det rätta receptet.

***

Kokos- och ananascupcakes

Ingredienser
(12 cupcakes)

2 dl mjöl
1.5 dl strösocker
1 1/2 tsk bakpulver
en nypa salt
40 gram rumsvarmt smör
1 1/4 dl kokosmjölk
1/2 tsk vaniljessens
1 ägg
9 ananasringar, konserverade

glasyr:

2 3/4 dl florsocker
80 gram rumsvarmt smör
1/4 dl kokosmjölk

kokosflingor att dekorera med

***

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en muffinsplåt som du ställer i 12 muffinsformar i.

Häll mjölet, sockret, bakpulvret och saltet i en bunke. Lägg i smöret och vispa samman med en elvisp. Det kommer bli lite grynigt, men mestadels mjöligt.

Blanda kokosmjölk och vaniljessens för sig och häll ner det i mjölblandningen samtidigt som du vispar.

Knäck i ägget och vispa till en jämn smet.

Skär ananasringarna i småbitar och dela upp dem mellan muffinsformarna. Häll sedan över smeten, ca 2/3 av varje form bör vara täckt.

Grädda i ugnen i 20-25 minuter, eller tills muffinsen fått fin färg. Prova med en sticka om du är osäker, det ska inte fastna något på den när du drar ur den ur bakverket.

Låt svalna helt, gärna på galler.

***

Glasyren:

Häll florsocker i en bunke och lägg i smöret. Vispa ihop det med elvisp på medellåg hastighet. Sänk farten till lägsta och häll i kokosmjölken. När allt blivit blandat kan du öka hastigheten igen. Vispa tills glasyren är vit och fluffig, 5-10 minuter.

Bred glasyren över de avsvalnade muffinsen (om de inte svalnat så smälter glasyren!) och dekorera med kokos.

Resultatet blir en sådan här härlig cupcake! ❤

Chokladcupcakes med vit chokladfrosting

Det är inte varje dag man blir hembjuden till en fin vän för lite te, lite nutellacrêpes och massa andra ljuvliga onyttigheter. Därför är det ju en jättebra anledning att baka något att dela med sig av; gärna något chokladigt, lite kladdigt och lite sött! I och för sig har jag lite mindervärdeskomplex för mina skapelser, det känns som att alla är mycket mer erfarna än jag, men jag gör i alla fall mitt bästa och vill ju gärna få ta hand om mina närmaste genom att erbjuda något som de kan tänkas tycka om.

Eftersom att jag bara för några dagar sedan fick hem ett par helt nya, ICKE-PLASTIGA tyllar och spritspåsar ville jag gärna inviga dem och vad gör man då om inte cupcakes?

(ja, alltså inte semlor idag – semledagen och allt. Vi åt det till frukost så man måste ju variera intaget ^^)

chokladcupcakes med vit chokladfrosting

Jag kombinerade två olika recept för att göra dem här – jag hade nämligen inte tillräckligt med grädde för att göra en ganache som det första receptet frågade efter. Dessutom tycker jag mycket om cream cheesefrostingar (jag och min sweet tooth!) så jag blandade ihop ett eget sådant recept.

Receptet för själva muffinsen hittade jag på matklubbens hemsida men eftersom jag inte vet om ni är medlemmar där skriver jag ut min version här:

2 ägg
1 ½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 msk kakao

Sätt ugnen på 200 grader och placera ut muffinsformar i en muffinsplåt (jag ÄLSKAR muffinsplåtar! Vilken skillnad de gör!). Jag gjorde halva receptet och fick 7 muffins, så hela receptet borde ge någonstans mellan 12-14 stycken.

Smält smöret och ställ åt sidan för att  svalna lite. Häll ägg, strösocker och vaniljsocker i en skål och vispa det hela till en porös smet. Rör ner smör och mjölk.

Blanda ihop mjöl, bakpulver och kakao för sig och rör ner blandningen i smeten. Kom ihåg att när bakpulvret möter smeten börjar det verka, så efter det måste allt gå ganska snabbt för att muffinsen ska bli riktigt fina!

Grädda i ungefär 15 minuter.

Frostingen blandade jag ihop på egen hand efter att inte ha hittat ett recept som kändes klockrent. Jag höftade ingredienserna men receptet skulle kunna vara ungefär:

150 gram philadelphiaost
ca  150 gram RUMSVARMT smör (det blir så jobbigt att röra ihop smeten annars!)
ca 100 gram vit choklad
ungefär 4 dl florsocker (blir ganska sött, så var beredd på det eller ta lite mindre)

Smält chokladen – jag gör det oftast i mikrovågsugnen men den är lätt att bränna så var försiktig. Vattenbad går också bra =)

Lägg det rumsvarma smöret i en bunke och häll över philadelphiaost och florsocker. Vispa ihop till en smörliknande röra, så slät som möjligt (elvisp går bra, akta så du inte får florsocker i hela köket!).

Häll i den något avsvalnade smälta chokladen och vispa lite till så allt blandas. Tillsätt om du vill karamellfärg (rosa skulle nog kunna bli jättefint!).

Spritsa på muffinsen och dekorera som du vill (jag använde färdiga sockerblommor som jag köpte tillsammans med tyllarna på den här fina sidan, dock visade de sig innehålla gelatin så om man är vegetarian som jag får man passa sig!).

Hoppas det smakar!