Lynettes oemotståndliga valnötsbrownies

Idag är en sorgens dag.

Eller en glädjens, om du frågar fel person.

För ikväll, här i Sverige i varje fall, sänds den absolut sista delen någonsin av seriernas serie; drottningen av må-braföljetånger: Desperate Housewives.

Själv tänker jag inte ägna en sekund åt det sista avsnittet ikväll. Nej, nej. Jag har tittat igenom ALLA de föregående sju säsongerna på DVD – de står i ordning i bokhyllan där hemma – och jag väntar (o)tålmodigt på att den avslutande säsongen ska komma ut i all sin glans i en fullmatad dvdbox som jag kan suga i mig som en svamp i ett par dagar och gråta floder över när den till slut otvivelaktigt faktiskt tar slut. Så inga spoilers här inte!

Istället för spoilers har jag det näst bästa att dela med mig av; nämligen Lynettes eget, härligt chokladiga brownierecept att muta ungarna med när maten inte står på bordet i tid. Eller ja… Det är väl egentligen något smart PR-bolag som ligger bakom Lynettes snillerecept; precis som att de satt ihop en hel kokbok  med allt från Brees lyxiga kreationer till Susans alltid lika dåligt lagade Mac and Cheese (som jag faktiskt redan skrivit om i början av min bloggtid här). Och jag är precis en sådan sucker som nyss nämnda PR-bolag hoppades skulle vandra förbi skyltningen med ett tjog härligt fullspäckade kokbocker skrikandes DESPERATE HOUSEWIVES och ramla huvudstupa inför tanken på att äga ett av dessa underverk ❤

Lynettes brownies är verkligen  lika härliga som jag hoppades på! Lagom kladdiga och goda som de är, med ett glas mjölk till eller lite vispad grädde på toppen. Jag valde att städa ur skåpet härhemma lite och använde därför hela FYRA olika sorters choklad när jag bakade mina – dels två mörka från Marabou Premium (en med pistage och en med havssalt) och dels två av Marabous vanliga chokladkakor (mjölkchoklad och förra årets dadel och pistage) – sammanlagt 340 gram behövs det, och hälften ljus, hälften mörk tyckte jag blev en hit! Självklart behöver du inte använda just dessa fyra sorter – så länge gramantalet stämmer kan det vara vilken eller vilka sorter som helst! Jag hade dessutom valnötter hemma så det som fanns kvar åkte i – vilket var närmare två dl än 3,5 – men jag tyckte det blev alldeles lagom tack vare att det fanns nötter i två av chokladsorterna som följde med ner i smeten också.

Och på tal om smet – den här smeten är helt oemotståndlig! Klarar du att hålla dig undan ger jag dig en bragdmedalj – för att slicka skålen efter var det länge sedan jag gjorde så grundligt 😉

Lycka till ❤

***

Lynettes oemotståndliga brownies

Ingredienser
(en form – ca 33×22 cm)

340 gram mörk eller ljus choklad, bruten i mindre bitar
2 1/2 dl strösocker (jag bytte ut en dl mot rörsocker)
175 gram smör
2 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk vaniljpulver ELLER 1 1/2 tsk vaniljsocker
en nypa salt
4 ägg (gärna ekologiska)
ev. 3 3/4 dl hackade valnötter eller pecannötter (jag använde mig av 2 dl valnötter)

***

Lägg choklad, socker och smör i en skål och ställ den över en kastrull med sjudande vatten. Rör tills chokladen har smält och smeten är slät, ca 10 minuter. Se till så vattnet bara sjuder, blir det för varmt kan chokladen skära sig. Låt svalna till rumstemperatur.

Värm ugnen till 175 grader. Smöra och mjöla en bakform 33×22 cm (eller klä den med bakplåtspapper för ännu smidigare diskning efteråt).

Rör samman mjöl, bakpulver, vaniljpulver (eller socker) och salt i en skål och ställ den åt sidan.

Vispa den avsvalnade chokladsmeten med elvisp på medelhastighet tills den är blank.

Tillsätt ett ägg i taget och vispa noga efter varje.

Rör i de torra ingredienserna tills de är helt invispade.

Vänd ner nötterna, om du vill ha dem med.

Häll smeten i formen och släta till ytan.

Grädda i 18 minuter tills kanterna släpper från kanten och ytan är relativt fast (mitten på browniesen kommer fortfarande vara lite mjuk och kladdig). Låt svalna.

Skär upp i bitar av valfri storlek (det blir ca 16-20 stycken). Ät på en gång eller frys in, de håller bra i frysen.

Macaroni and cheese på desperat vis

Varje gång jag är på besök hemma hos mina föräldrar passar mamma och jag på att pressa in minst ett par avsnitt av Desperate Housewives i tidschemat. Det har blivit vårt sätt att slappna av, och vi är nu på säsong fem, efter att ha våndats och lidit med karaktärerna i fyra riktigt spännande säsonger. Vad passar då bättre än att införskaffa dessa hemmafruars alldeles egna kokbok?

Om ni, som jag, är aningen beroende av dramat på Wisteria Lane, så har kokboken en hel del smaskiga recept som verkligen påminner om sådant som skulle kunna tänkas lagas inne i Brees och Lynettes kök. Receptet jag valde är en av Susans specialiteter – närmare bestämt är det den mac and cheese som hon har ett ryckte om sig att misslyckas med VARJE gång genom att ”både bränna den OCH underkoka den”. Kanske kunde jag lyckas bättre?

Macaroni and cheese är förövrigt en paradrätt i USA, den äts OVILLKORLIGEN i alla hushåll, och när jag bodde där hade jag alltid en låda av den färdiga varianten hemma i skafferiet. Den är inte alls lika god som den hemmagjorda, men den tar fem minuter att göra, och kostar närapå ingenting vilket väger upp nackdelarna (på universitetet jag gick på delade de till och med ut sådana förpackningar gratis så att alla skulle ha råd att äta varje dag).

Krafts macaroni and cheese – stulen från google

I Sverige brukar vi översätta det som makaronilåda, vilket är en modifikation av sanningen. Maträtten är helt enkelt makaroner som kokas och sedan dränks i en ostsås – oftast neongul, om man äter den färdiga, amerikanska varianten (alltid spännande hur de lyckas få färgerna så extrema). Om man gör den själv strör man ofta över ett lager brödsmulor som täcke och skjutsar in den i ugnen ett tag, medan den färdiga varianten bara rörs ihop och äts på stubben.

***

Receptet jag använde mig av tyckte jag var riktigt bra och en egen version efter vad jag hade att arbeta med kommer här:

Macaroni and cheese – ca 6 portioner

till béchamelsåsen:

60 gram smör
4 msk mjöl
ca 1 liter mjölk (för en gångs skull använde jag standardmjölk, men mellanmjölk fungerar också)
salt, peppar och gärna lite riven muskot

till själva gratängen:

500 gram makaroner (jag som är ett fullkornsfreak tog just fullkornsmakaroner, men vilken kort pastasort som helst fungerar)
500 gram riven ost, gärna olika sorter (motsvarar 10-12 dl) (jag vet, mycket ost är det, men så är det just ostsåsen som är grejen! Jag använde vanlig färdigriven ost och en lagrad ost för att trolla fram lite extra smak. Så länge som osten smälter och inte bara blir trådig så passar den. Har du massa gamla tråkiga ostskalkar är de perfekta här i!)

till täcket:

1 1/4 dl ströbröd eller andra brödsmulor
4 msk riven parmesan (eller fint riven annan ost)
30 gram smör (smält!)

***

Först kokar du makaronerna i ungefär fem minuter. Enligt receptet i boken ska det synas ett vitt lager på pastan när du biter i den, men jag valde att lita på tiden som angavs och hoppade över bitandet. Det viktiga är att den är något al dente så den inte blir alldeles överkokt i ugnen.

På tal om ugnen kan du sätta den på 190 grader ungefär nu.

***

Sedan rör du ihop béchamelsåsen. Smält smöret och blanda i mjölet på ganska låg värme. värm upp mjölken något, häll sedan i den dl för dl under konstant vispning. Fortsätt så tills all mjölk är nedvispad och konsistensen på såsen blivit tjock och krämig. Salta, peppra och rör om du vill i muskot.

En något annorlunda men mer utförlig beskrivning om hur man gör just béchamelsås hittar du här.

***

När béchamelen är färdig blandar du i all den rivna osten. Smaka av och salta/peppra om du tycker det behövs.

Häll pastan i en form och häll över ostsåsen. Blanda noga så att alla makaroner är täckta av sås.

***

Rör till sist ihop täckets alla ingredienser så smöret är jämnt fördelat. Bred ut blandningen jämnt över pastan och skjut sedan in formen i ugnen. Grädda i ungefär 40 minuter innan du tar ut den och låter den stå i 5-10 minuter. Efter det är det bara att hugga in 😉

Servera som den är med en sallad, eller lägg till något proteinrikt – i mitt fall vegetarisk middagskorv som jag skrev om här.

Inte fullt så desperat som man kan tro, däremot rik på smak och kalorier 😉