Smaktest – Fazer Dumle Gingerbread

Kommer ni ihåg att jag för några veckor sedan skrev och informerade er om att en ny variant på Dumle skulle släppas i affärerna innan jul? Jag har förstått runt om i bloggvärlden att många nu också redan sett den hänga där bredvid Fazers andra godisprodukter, och flera av er har smakat dem också, dock har jag haft lite otur och hamnat i något slags limboområde där nyheter inte gärna börjar säljas förrän resten av Sverige redan både ätit och tröttnat på dem. Så nu, sent omsider, har jag äntligen lyckats få tag på en påse. Ja, inte vilken påse som helst, utan Dumle Gingerbreadpåsen, en nyhet jag verkligen sett fram emot, jag som formligen ÄLSKAR pepparkaka och choklad. Det här kan väl inte bli annat än bra? Eller?

En första glimt av förpackningen ger mig hopp. Det är Dumle – helt klart – kanske till och med att påsen är lite VÄL lik originalet. Om man inte är medveten om att det kommit ut en pepparkakssort är det nog lätt att plocka upp en sådan här påse och komma hem till en överraskning, obehaglig eller inte kan jag inte svara på än. Ett pepparkakshjärta i ena hörnet upplyser oss om att det här är en sådan där spännande, speciell ”limited edition”- bara att passa på innan de tar slut alltså!

Och på tal om pepparkaka så är det också  vad texten har fokuserat på. Ser det inte galet gott ut! Jag älskar hur de valt att skriva Gingerbread, det är lekfullt men budskapet går fram (ja, och här, vid en närmare titt, visar det sig också att smaken inte alls heter Dumle Gingerbread. Nehej, Dumle with a taste of Gingerbread heter den faktiskt – rätt ska vara rätt!). Kanske kan det anses vara lite dumt att marknadsföra ett godis som riktar sig till främst en lite yngre målgrupp på engelska. Jag vet inte hur väl bevandrade ni var med engelska språket när ni var i lördagsgodisåldern, men att veta vad gingerbread betyder är inte alltid så lätt. Speciellt inte när förpackningen är så snarlik originalet – igen, det är lätt att få med sig fel smak hem.

De hjälpsamma Fazermedarbetarna har så snällt och vänligt delat med sig av hur många kalorier en av deras Dumlekolor innehåller. 36 kalorier intar du om du äter en enda liten pepparkaksdumle – och det gör vi ju alla, äter en och lämnar resten. Eller? Detta innebär också, i teorin, att om du äter 50 kolor tycker fazer att du fått i dig nog med kalorier för resten av dagen. I min påse fanns det 30 kolor allt som allt, så vill man kan man köpa två påsar för 21 kronor styck och hela matdagen går på ungefär 40 kronor. Detta rekommenderar jag däremot inte. 

Ingredienslistan ser väl ungefär ut som förmodad. Där finns sirap, socker… Men, vänta lite… HÄRDAD vegetabilisk olja? Det är jag väl inte jättebekväm med, härdade oljor har jag en tendens att undvika. Dock tar jag en för laget här – jag måste ju smaktesta det hela TROTS farligheter, det ingår i mitt bloggansvar 😉 Ja, och så undrar jag lite över aromerna som konstaterar att det finns arom av pepparkaka som ingrediens. Kanske är det bara jag som reagerar på det – men man kan ju tycka att pepparkaka faktiskt inte är EN arom, det finns en hel del ingredienser som samverkar där…

En titt på näringsinnehållet avslöjar heller inte något särskilt förvånande. Kolorna är ändå förhållandevis ganska så kalorisnåla om man jämför med övrig choklad som brukar ligga över 500 kaloristräcket för hundra gram – dock kan man väl inte anse att något i choklad- och godisväg är särskilt kalorifattigt.  Det mesta av kolorna är annars kolhydrater – vilket i det här fallet kan översättas med socker.

Att öppna påsen är en ljuvlig upplevelse, jag skulle kunna köpa på mig ett lager bara för att få öppna dem alla! Det doftar jul, pepparkaksbak och choklad- i den ordningen, och jag vill sniffa tills jag inte har någon näsa kvar! En titt på innehållet stärker mig i argumentet att de är väldigt anonyma för att vara dumle. Visserligen står det Gingerbread på, men väldigt litet, och färgerna är aningen  starkare, vilket man kanske inte tänker på . Dock ska jag inte klaga, jag fick ju hem rätt påse så jag klarade mig undan från ihopblandningsödet i alla fall.

Dags att ta bort pappret!

Och på insidan är vi alla lika ❤ Det stämmer fint in på dumlekolor i alla fall, för det här ser precis ut som den dumle vi är vana vid att se. Avlång, oval och chokladig, ungefär. Någon bubbla här och där, kanske, men annars slät och inbjudande. Luktar fortfarande pepparkaka, men mer åt det söta hållet, mer som dumle brukar lukta. Spänningen är olidlig!

Och så var det gjort. Dumle Gingerbread är testad och min personliga åsikt är… Jaha. Jo, den var väl god. Först smakar den vanlig dumle, sött och chokladigt och gott, som dumle brukar smaka. Sedan kommer en stark smak av pepparkaksdeg inskjutandes, man känner av nejlika och kanske lite ingefära  – inte så mycket kanel och inte så mycket gräddad kaka. Lite, liiiiite som att en dumle legat lite för länge kan också hittas i undertonerna, men när pepparkaksdegssmaken tar över försvinner det också.

Jag älskar pepparkaka och jag älskar pepparkaksdeg ännu lite mer. Det är nästan så jag vågar mig på att säga att pepparkaksdeg är den allra godaste degen att smaka på innan kakan gräddas. Och dumle älskar jag också – förstås, vem gör inte det? Ändå tycker jag inte helt att kombinationen håller, det är någonting som gör att jag inte känner mig jättesugen på att sträcka mig efter fler. Kanske är det på grund av alla gånger jag fått magknip efter att ha ätit för mycket deg i samband med bak, eller så är det bara för att nejliksmaken är så framträdande att man nästan hinner bli trött på den innan det är dags för en ny Dumle. Dock tycker jag ändå att de är goda, det gör jag, det är bara inte så bra som jag hade hoppats på, och de ger mig inte lika mycket mersmak som den vanliga sorten. Jag tror mig ana att de övriga sådär 28 kolorna kommer hamna i något bakverk av något slag, vilket jag tror de passar utmärkt till. Att äta upp dem som de är känns inte lika lockande.

Jag ger Dumle Gingerbread 3,5/5. Kanske är jag snål baserat på höga förväntningar, men jag kan inte förmå mig att ge dem mer.

Nyheter inför höst och vinter

Det är ingen hemlighet hur mycket jag ser fram emot julen. Ja, inte bara julen för den delen, för hela långa hösten bjuder på roligheter!

”Men, inte gör den väl det inte? Oktober och november innehåller ju ingenting att fira heller!”

Jo, det gör de faktiskt, i alla fall nu när globaliseringen gjort att det inte längre är svårt att hitta halloweenpiff i affärerna, för att vi själva inte har så många högtider att hurra för under den här tiden på året kan jag väl hålla med om, men det stora landet i väst har det verkligen!

***

Halloween har vi alltså som infaller snart, komplett med massor av läskigheter, både ätbara, iklädbara och dekorerbara sådana. En månad senare kan man om man vill se till att Thanksgiving får sig en tanke också. Även om vi inte firar denna högtid på samma grunder som amerikanarna tycker jag ändå det är ganska fint att ta en dag till att fundera ut vad man är tacksam över och dela det med sina nära och kära. De flesta av oss har det ju egentligen ganska bra, även om det är mycket vi tycker oss sakna vid olika tidpunkter i våra liv.

Och om man äter godis i mängder till Halloween är det kalkon, stuffing, tranbärssås, sötpotatis och pumpapaj som gäller vid thanksgiving, en rolig blandning av sådant vi inte är så vana vid att ta  del av här hemma. Jag kommer absolut komma in på det här mer i ett inlägg eller två längre fram, men vi är ju inte där än!

***

Ja, och så kommer då äntligen december, och med den månaden allt det festliga som får både barn och vuxna att tindra lite extra med ögonen – advent, julkalendern, ljusstakar i fönstren och lucia. Så småningom också julafton, och så det nya året en vecka senare. Ja, vi har mycket att se fram emot från och med nu, tycker ni inte?

***

Och från och med nu är kommer en hel drös med nyheter och gamla ”limited editions” ut i affärerna, vilket är ett himmelrike för en sådan som jag som älskar allt som har med julen att göra OCH inte kan hålla tassarna borta från allt som det står nyhet på! Få har väl missat att julmusten redan tågat in i affärerna, den är den första av ett berg av julbetonade varor, allt från pepparkaksdeg till pepparkaksfil (som jag åt som en tok förra vintern), från vörtbröd till glögg och ischoklad.

Ja, och så har jag fått nys om ett par nyheter som vi nog kommer se i hyllorna när som helst, om jag känner butikerna rätt!

bildkälla

Marabou har, som jag tror de flesta redan känner till, släppt en ny version av sin populära ask med blandade chokladpraliner – Aladdin konkurrerar nu inte bara med Paradis utan också med Aladdin dark edition. Den lär innehålla alla de bitar som den vanliga asken innehåller, men istället för att en del är mörka och en del är ljusa så är alla mörka. Jag själv och troligtvis alla invånare under tolv kommer nog vara lite besvikna om det är den här varianten som köps hem, just för att det är de ljusa bitarna som brukar gå åt för oss först (grov generalisering här) – men det är väl inte mer än rättvist att det finns en mörk variant då Paradis finns med bara ljusa. Jag har redan sett denna ask i affärerna och vet att det finns att få tag på – dock kommer jag nog inte vara den som provsmakar – tacka vet jag ljus choklad 😉

bildkälla

Fazer vill inte vara sämre de heller, utan släpper nu en variant på dumle som vi inte har sett innan – Dumle gingerbread – alltså Dumle med smak av pepparkaka. Jag själv kunde inte vara mer spänd över den här nyheten, dumle tycker jag mycket om, och pepparkaka likaså – hur kan det här INTE bli gott?

bildkälla

För alla er lakritsälksare bjuder även Fazer på en ny variant på Turkisk peppar (ni vet, de där hårda lakritskaramellerna som är så starka så man skriker!) nämligen Turkisk peppar Volcano. En mjuk version av den hårda karamellen, formad som en trekant och fylld med något svart (och antagligen starkt) i mitten. Lakrits är inte en favorit här, men lyckas jag få någon annan att köpa dem kanske jag provar.

bildkälla

Ahlgrens bilar har också kommit ut med en nyhet till vintern, något som visst blivit en vana så här på äldre dagar. I år heter de Snötäckta bilar och de är helt enkelt vanliga Ahlgrens bilar, doppade i choklad och sedan övertrödda med vitt strössel. De är säkert goda, men tyvärr inte vegetariska, så något smakprov för min del blir det antagligen inte. Tyvärr har jag inte lyckats hitta en officiell bild, men så här ser de ut enligt My, vars inlägg handlar om att påsen kostar lika mycket som de vanliga bilarna men innehåller hälften så mycket. Det gäller att ha ögonen med sig som konsument!

Ja, det här är bara det jag kunnat luska ut just nu, det är säkert bara ett axplock av alla nyheter, det brukar vara så runt jul!

Har ni hört talas om någonting ni längtar till?

Smaktest – Marabou Loop

För ett litet tag sedan skrev jag om två nyheter som alldeles snart skulle börja säljas ute i Sveriges affärer, båda två chokladiga läckerheter, dels Marabou orient och dels cloetta center kokos (dessutom har jag fått upp ögonen för att det nu också finns en ny pollysort designad av Dregen, med citron- och lakritsbitar i, spännande!).

Sedan det inlägget skrevs har jag letat någonting alldeles makalöst efter just dessa sorter. Högt och lågt, fisk och fågel, Netto, Ica, Willys, ja, till och med statoil. Till ingen nytta. Än så länge finns de inte att få tag på här i Växjö, där jag har slagit mig ner, eller så ser de mig komma där i butikerna och slänger in chokladen på lagret i rädsla för vad jag kan komma att säga om den på bloggen. I vilket fall så har jag ännu inte kunnat lägga tassarna på någon av dessa påstådda härligheter.

I hopp om att jag kanske skulle ha mer tur idag, då jag flitigt skrivit uppsats i flera timmar och behövde lite flyt, tog jag hunden i koppel och travade mot pressbyrån. Om inte annat skulle jag kunna fylla på mitt tuggummiförråd.

Hörni, det var ett bra beslut! Nej, Marabou Orient fanns där inte, och jag kunde heller inte hitta Cloettas kokosvariant, men vad gjorde det när mina ögon drogs till en ANNAN liten nyhet, en nyhet jag varken läst om eller sett bilder på! Jag snappade åt mig en lite snabbt, innan de skulle visa sig vara en synvilla och försvinna framför ögonen på mig, betalade (faktiskt!) och log hela vägen hemåt.

***

Här har ni den nu, tillsammans med mitt eftermiddagste!

Marabou Loop, beskriven på paketen som ”mjuk kola överdragen med len mjölkchoklad”. Den är tunn, riktigt tunn, och väger ynka 26 gram, men känns ändå inte liten, tack vare längden på den, som nog ligger i samma liga som dubbeldajm skulle jag tro, med ögonmått mätt.

Förpackningen är färgglad. Lite som att man är på tivoli. Eller cirkus. Ja, den känslan får jag i alla fall, jag vet inte vad ni associerar färgladhet till. Förutom namnet (Loop? Ser ni som jag ett flygplan som flyger upp och ner i en cirkel? Eller loopen på Liseberg?) pryds framsidan också av ett rött band (cirkus igen!) och en tecknad version av chokladen inuti.

Jag studerade den en stund. Kände igen den på något sätt, fast den är helt ny och helt unik. Hmm…

Hela chokladbiten innehåller ynka 115 kalorier, en riktigt bra siffra för ett snacks idag, dock får man vara medveten om att hälften av de 26 grammen den väger är socker (närmare bestämt 12.5 gram) och resten är andra kolhydrater och fett. Men vad väntade vi oss egentligen? Det här är choklad – mjölkchoklad, och den utger sig inte för att vara något annat. Vad den däremot är är fri från nötter, kan jag meddela alla som är allergiska mot det, inte ens spår av dem står det något om.

Okej, låt oss öppna pappret.

Det här kände jag definitivt igen.

HA! Bitarna föll på plats.

Ser ni det här?

Bilden är INTE tagen från Marabous hemsida om Loop. Nej, det är istället taget från wikipedia. Och handlar om den här chokladbiten.

Kan det vara mer likt? Är det månne en kopia? Curly wurly, som originalet heter, är dock gjord av Cadbury och finns att köpa i England, där jag en gång åt den. Samarbete eller stöld? Det kan man fråga sig.

Dock är inte jag här för att stämma Marabou, utan allt jag egentligen bryr mig om är att smaka på chokladen i fråga.

Efter att ha försökt bryta av en bit och misslyckats totalt – chokladöverdraget smulade istället värre än en kexchoklad och kolan inuti var mer seg än hård som jag av någon anledning räknat med – bet jag helt enkelt av en bit. Och så en till, och en till…

Det här är dumle. Dumle i Curly Wurlyformat! Söt, kanske till och med lite väl söt, men jag som tycker att dumleklubbor fortfarande är rätt kul hade inga problem med att äta upp hela biten. Chokladöverdraget är till och med snäppet bättre än det fazer använder, det märks att det är kvalitetschoklad vi har att göra med!

Nöjd känner jag mig också, nöjd att jag kunde äta en hel chokladkaka, bara få i mig 115 kalorier och inte känna mig snuvad på konfekten. Den är stor nog att göra mig nöjd, och liten nog att inte kännas överväldigande (inga snuskiga fantasier här tack!).

Ja, jag tyckte faktiskt om den. Är fortfarande konfunderad över likheten, KOPIERINGEN av curly wurly, men får anta att den är helt legal och glädjas åt tillskottet. Det är inte den godaste chokladen jag ätit, men långt ifrån den sämsta.

4/5