Citron- och valnötspasta ur Mitt kök

Någonting jag önskar att jag var bättre på är att hänga med lite i vad som händer i världen. Det kan ju göras på många olika sätt, men kanske genom att läsa tidningen oftare eller se nyheterna någon gång då och då. Sådana där små förändringar som egentligen inte behöver vara så krävande – men det är ju så oändligt  trist!

Missförstå mig inte, jag tycker det är otroligt viktigt att vara medveten om världen runt om oss – lilla Växjö, där jag bor, är ju inte mittpunkten, det är inte runt oss här som jorden snurrar, även om det kan kännas så ibland.   Nej, det pågår så oerhört mycket annat runt oss hela tiden, som man faktiskt har lite av en skyldighet att hålla reda på, som medborgare och som invånare i Sverige, Norden, Skandinavien, Europa, Världen.

Dock tror jag att jag har någon slags defekt medlidandegen. Istället för att kunna läsa nyheterna  eller höra om  krigen som fortfarande pågår överallt och aldrig tar slut och vara okej med det berör det mig så fruktansvärt mycket. Jag har svårt för att se andra lida och inte kunna göra någonting åt det, samtidigt som jag vet att jag inte kan hjälpa alla här i världen. Att höra om Greklands ekonomiska kris och liknande händelser gör mig rädd och orolig inför framtiden – inte bara för min skull, men för alla som blir berörda av det.

Ännu värre tycker jag det är med vinklingen av nyheter som strömmar mot oss. Vi får aldrig reda på allt fakta, utan nyheter presenteras ur ett visst ljus för att framkalla en önskad reaktion hos oss, och jag kan tycka att artiklar många gånger utmålar människor som monster eller offer, trots att inga detaljer är kända eller ingen har dömts för brottet. Liv förstörts av insinuationer tidningar bygger upp för att skapa fler försäljningstillfällen och jag tycker inte att det är rätt. Fokus hamnar på fel saker, och fel ställen. Det skapas hela tiden syndabockar och hela tiden hjältar, och allt vi får höra kommer styrka den uppfattningen, vad som än egentligen har hänt. Ja, ända tills hjälten gör ett litet snedsteg och blir syndabock, det är ju ett drömscenario för varenda nyhetsankare i landet.

En sak till innan jag kan komma till VARFÖR jag skriver det här – jag bryr mig inte om att Marie inte längre är tillsammans med Måns eller liknande, så kallade nyheter. Det behöver inte vara framsidestoff och specialartiklar behöver inte skrivas och publiceras i flera veckor efteråt – artiklar som ofta bygger på spekuleringar och ingenting annat.  Det enda det bidrar med är att försvåra för de båda inblandade, deras familjer och deras närstående.

***

Varför började jag fundera över det här då?

bildkälla

Jo, för en gång i veckan blir det ändå ofta så att en Expressen följer med mig hem. En Expressen som jag läser, kanske mer som skvaller än som nyheter, men ändock läser och reflekterar över. Fast det är ju egentligen inte Expressendelen jag är ute efter. Nej, det är bilagan Mitt Kök som drar.

Vilken härlig tidning det är! För femton kronor (ja, 27 kronor, för den går ju inte att köpa för sig själv, en 12 kronor dyr Expressen måste ju följa med) får man massor av matinspiration, lite artiklar, recept i mängder och tips på det mesta. Härligt! Jag som student tycker annars att det är på tok för dyrt med tidningar som exklusivt handlar om mat och/eller bak. Att lägga 60 kronor på en tidning går helt enkelt inte, då finns det inte nog med pengar kvar i slutet av månaden. 27 kronor känns lite lättare att avsätta, speciellt om jag köper den innan en tåg- eller bussresa och roar mig med den under timmarna där. Vilket ofta är fallet.

***

Den här veckan fanns det bland annat en hel del tips på goda och smidiga pastarätter. Jag, som är långt ifrån en kolhydrathatare, nappade snabbt som synden på ett av dessa, då jag hade en paket färsk tortellini hemma som var tänkt till middag. Serverad med en sås baserad på citron och valnötter blev tortellinin lite mer spännande, och det tog inte många minuter från det att jag började koka upp vatten till att pastan stod på bordet. Snabbmat om något! Enligt tidningen var det Sophia Loren som gjorde receptet känt – bara det gör det väl värt att prova 😉

***

Eftersom jag följde originalreceptet närapå slaviskt så kopierar jag vad det stod här nedan dock är mina egna bilder och mina egna kommentarer insatta – de är skrivna med fet stil. Receptet är för fyra portioner (jag halverade det (använde endast en citron) därav bildens något färre ingredienser. Ja, och parmesanen tog semester, men den var med under tillagningen).

***

2-3 citroner
25 g smör
40 g valnötter
1/2 dl riven parmesan – helst färskriven
svartpeppar
300 g mafalde (eller spagetti) – Jag använde färsk tortellini – ricotta och spenat
salt – flingsalt använde jag
1 dl matlagningsgrädde

1. Skölj och borsta citronerna väl. Riv ner det yttersta gula skalet i en tjockbottnad kastrull. (Spara lite till garnering.) Lägg i smöret pch låt det smälta sakta på svag värme. Tillsätt grovt hackade valnötter och låt småputtra några minuter.

2. Pressa saften ur citronerna genom en sil direkt ner i kastrullen. Rör ner osten. Dra ett varv med pepparkvarnen. Låt stå på svag värme. Såsen får inte koka.

3. Koka upp 3 liter vatten, salta och koka pastan 1 minut kortare tid än vad som anges på paketet. Slå av vattnet.

4. Tillsätt grädden till såsen i en tunn stråle under ständig vispning. Mitt tips är att dra av kastrullen från värmen innan – om det börjar koka här kan såsen skära sig eller bli grynig. För över pastan i såskastrullen. Garnera med rivet citronskal och valnötter.

Mitt kök nr. 27 2011

Tillsammans med någon liter julmust och tända ljus trivdes min pasta riktigt bra 😉

kantarellpasta på minuten (jodå, det går visst!)

Efter en lång dag med många nya intryck, ännu mer information som antagligen flög ut genom andra örat lika snabbt som de attackerade mitt första, pustade jag ut hemma i soffan med en liten mjuk och varm vovve ihopsnurrad bredvid mig (dock något blöt efter dagens regniga promenader). Känslan av att äntligen vara på rätt plats i livet överväldigade mig, och jag kände att det var ett mycket bra tillfälle att fira lite tyst för mig själv.

I kylen hägrade en påse kantareller, plockade av min snälla, söta faster i helgen. Där låg också ett paket färsk fiberpasta som jag köpte för halva priset tidigare under dagen (när jag BARA skulle köpa tuggummi!).

Då kraften och orken inte riktigt fanns där, ville jag göra någonting som inte tog alldeles för lång tid men som fortfarande kändes lyxigt. Det blev det den här pastan, som både jag och hunden festade på efter bara ett par minuters tillagningstid! Han ratade dock oreganon, det låg kvar en liten hög gröna kvistar vid sidan av tallriken när han nöjd och glad tultade därifrån 😉

***

Kantarellpasta
(2-3 portioner)

200 gram kantareller
1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1 dl vitt vin
färsk oregano

salt och peppar
parmesanost

smör att steka i

1 paket (250 gram) färsk pasta (gärna fiber)

***

Borsta av kantarellerna, skölj dem inte om du inte måste.

Hacka lök och vitlök fint.

Fräs kantarellerna i smör en stund och tillsätt sedan löken. Låt allt få färg men bränn det inte, den smaken är svår att få bort senare.

Häll över vinet och låt det koka in tills det nästan inte finns någon vätska kvar. Blanda i hackad, färsk oregano och glöm inte salt och peppar efter smak!

Koka den färska pastan under tiden, det tar ungefär 3 minuter.

Häll av pastan men spara lite pastavatten i ett decilitermått eller dylikt, det är bra att ha om du tycker kantarellpastan känns lite torr.

Blanda i pastan i stekpannan med kantarellerna. Tillsätt lite av vattnet om du vill.

Lägg upp på tallrikar och pynta med riven parmesanost och färska kvistar av oreganon!

***

När jag lagade min kantarellpasta såg det ut såhär:

Först togs ingredienserna fram…

…inklusive spännande fiber fettuccine för inga pengar alls!

Lök och kantareller fräser.

Pasta kokas under några minuter.

Salta och peppra svampen!

pastan blandas i stekpannan…

… innan den serveras på tallrik ❤

Färsk tortellini med ädelostsås

Om jag inte nämnt det förut så kan jag ju ta ett par rader här och berätta för er just vilken stor filmnörd jag är. Visst, jag ser inte på alls lika många filmer som jag skulle vilja, det har jag varken tid eller pengar till, men när jag väl får en möjlighet finns det inget bättre än att dyka med huvudet först ner i en ny och fräsch filmvärld där verkligen ALLT kan hända.

Och varför nämner jag detta just nu? och i en matblogg av alla ställen.Egentligen har jag ingen förklaring, annat än att jag upptäckt att jag kan skriva vad jag vill i en blogg jag själv har hand om 😉

Däremot sitter jag nu, nöjd och glad och aningen matkomig, och tittar på sammandraget av Oscarsgalan som visades igårkväll. Vilken höjdpunkt det är på filmåret! Vad fantastiskt det är att se alla dessa otroliga filmer, hyllade för det de rätteligen SKA hyllas för, få den äran tilldelad som de verkligen förtjänar.

I år hoppas jag på att inception får sin beskärda del av priser – en film som fick mig att gapa av beundran –  och att the king’s speech får alla som inte inception får. Så tänker jag titta på så många klipp som det bara är möjligt från the black swan som jag har höga förhoppningar på!

Vad tyckte jag då passade att äta till denna stora händelse?

färsk tortellini med ädelostsås

Som ni ser valde jag att lyxa till det lite med färsk pasta. Tyvärr var jag inte ambitiös nog att göra den själv, jag har provat några gånger men utan pastamaskin är det lite klurigt att få degen tillräckligt tunn, utan willys fick stå för grovjobbet. Tyvärr (igen!) hittade jag inte deras färska fullkornstortellini, har de slutat att sälja den?

Till tortellinin lagade jag en ädelostsås, något som jag tycker är helt sjukt roligt att göra! Den här är nämligen baserad på en bèchamelsås, och det är verkligen den sås som jag tycker är allra roligast att röra ihop. Det är något med hur bara tre simpla ingredienser – smör, mjöl och mjölk – kan förvandlas så totalt och bli en tjock, ljuvlig sås inför ögonen på oss vanliga dödliga!

Jag vet, jag är lättimponerad…

Receptet på denna sås skulle kunna vara något sådant här:

25g smör
4 msk mjöl
4-5 dl mjölk
salt och peppar
hackad basilika
100g ädelost (eller mer om du gillar det^^)

Smält smör i en kastrull, pudra över mjölet och rör ihop. Stäng gärna av plattan ett tag så kastrullen får vila lite, men glöm inte att röra om så inget fastnar i botten! Rör i mjölken långsamt, gärna deciliter för deciliter. Koka upp igen, salta, peppra och rör i den hackade basilikan. Smula i osten, rör tills den smält. Servera med pasta.

Ett tips för att se om bèchamelsåsen fått rätt konsistens är att

1. Röra tills den tjocknat.

2. doppa i en sked, lyft ur den och dra med fingret över baksidan. Om sträcket stannar kvar är såsen färdig, om den genast täcks av sås igen måste den koka ihop lite till.

Om du inte gillar ädelost finns det alla möjliga olika varianter på pastasås baserat på just bèchamel.Varför inte blanda i det rivna skalet och saften från en citron?  Bara fantasin sätter gränserna!