Ännu ett tack – med plommonsylt på toppen

Jag saknar ord.

Det är så svårt för mig att förstå, så långt utanför min lilla bubblas referensramar att det inte går att greppa.

Vi har nu, tillsammans, passerat 300 unika besökare på en dag.

Över 50 stycken fantastiska, underbara, makalöst fina läsare har jag som troget prenumererar och i ur och skur lyser upp mina dagar bara genom att tycka att min blogg är värd att följas.

Tack.

En del av mig är lite orolig. Orolig  för att ni kanske tror mer om mig än vad jag är. Jag tittar runt på SÅ många bloggar varje dag, lär känna SÅ många nya människor och möter SÅ många som kan SÅ mycket mer om det min blogg handlar om än vad jag kan.

Jag är egentligen inte jättebra på att laga mat. Eller på att ta bilder. Jag kan inte göra perfekta macarons varje gång och vet inte hur man får till en bearnaisesås som inte skär sig. Och vad för kamera jag använder vete gudarna. Allt jag vet är att den fungerar.

Det enda jag kan säga med säkerhet är att jag älskar det. Jag älskar att leta inspiration, att testa nya recept, att göra nytt och prova gammalt. Att lära mig genom att göra rätt och lära min ännu mer genom att göra fel. Och det ger mig så fruktansvärt mycket att få dela med mig av det jag lär mig till er alla som vill veta, som också är hungriga (på alla sätt). Och så älskar jag att äta, förstås, och att bjuda. Jag älskar att skriva om det jag gör och läsa om det andra gör. Ni hjälper mig att hålla mig balanserad och det ska ni har ett STORT tack för.

***

Och ett tack kan ju bara följas av ett recept, eller hur?

Det här är inte ett väldokumenterat sådant.

Plommonsylten var nämligen populär där hemma, jag som annars får tvinga i mina nära kakor och annat som jag inte lyckas äta upp själv. Vips, så hade jag bara en liten burk kvar som fick agera sötsak på rostmackan och bli modell för dessa bilder.

Sylten blir väldigt söt, men för oss som tycker att socker är livets krydda är det inte något negativt. Prova den gärna på morgongröten, eller som topping på en dessert.

Och glöm inte att berätta för mig vad du tyckte!

***

Originalreceptet är hämtat från allt om mat och hette där något så passande som plommonsylt, enkel. Det enda jag gjorde för att ändra på detta vinnande koncept var att välja kanelen framför rosmarinen, byta ut farinsockret mot rårörsocker och skriva om instruktionerna. Något måste jag ju göra själv 😉

***

plommonsylt

Ingredienser:

500 gram plommon
1/2 dl vatten
1 1/2 dl syltsocker (fantastiska syltsocker <3)
1/2 dl rårörsocker eller farinsocker
1 kanelstång (eller byt ut den mot en rosmarinkvist)

***

Väg upp (de sköljda) plommonen och räkna hur många det är, detta gör det enklare att plocka ur kärnorna senare. Mina var små och jag använde 24 plommon.

Lägg dem i en kastrull och häll över syltsocker, rårörsocker och lägg i kanelstången.

Koka tills plommonen är så mjuka att kärnorna har fallit ur, för mig tog det ungefär 15 minuter.

Dra av från plattan, fiska upp kanelstången och kärnorna – om du räknade plommonen innan behöver du inte oroa dig för att missa någon – och sylten är klar!

Min hamnade på frukostmackan ❤

Annonser

Fruktig currygryta

Jag minns med värme vilken tragedi det var varje gång jag och min då bästa kompis tvingades – av våra onda, snåla föräldrar – dela på en pizza. Vi var väl en nio-tio år och åt ändå inte upp varsin egen, och barnpizza var ju ”slöseri med pengar när en vanlig räcker hur bra som helst”. Med fasa stirrade jag på alla läckerheter på menyn och visste direkt vilken det var jag skulle behöva välja, helt enkelt för att det var den enda hon åt – Africana. För er som inte är uppvuxna med de typiska pizzanamnen kan jag avslöja att den här currydoftande pizzan pryddes med kyckling (som jag då åt), jordnötter OCH banan. Den där redan nämnda curryn också förstås, förutom vanlig ost och lök.

Frukt? tyckte jag och rynkade ilsket på näsan. Frukt på pizza? Varm, geggig banan var inte något jag direkt älskade, precis som att jag heller inte åt Flygande Jacob eller andra rätter med frukt i, eller nötter på för den delen. Men hon hade en starkare vilja än jag, så Africana blev det i alla fall, och åt gjorde jag ju ändå. Det var ju pizza!

***

Idag är min åsikt helt annorlunda – frukt passar ju perfekt i mat, och inte kan man äta wokade grönsaker på den asiatiska restaurangen utan nötter på toppen? Det gäller att inte envist vidhålla att något inte är gott som man aldrig gillat innan, smaklökarna blir mer accepterande med åldern 😉

***

För att hylla minnet av min väns desperata försök att få mig att gilla nötter och banan lagade jag idag en variant på den där pizzan – fast helt vegetarisk förstås! Vegansk är den också lätt att få, utan att smaken förändras nämnvärt. Prova gärna, det är värt ett försök!

***

Fruktig currygryta

Ingredienser
(4 portioner)

1 gul lök
1 påse grytbitar från hälsans kök- 300 gram (eller 1 paket tofu – 250 gram)
1 röd paprika
1 äpple
1 banan
ca 3 tsk curry
2 dl vatten
2 dl grädde
ev. en näve jordnötter
salt

olja att steka i

***

Hacka löken och fräs i oljan någon minut, stekpanna går bra.

Häll i grytbitarna (eller tärnad tofu) och låt fräsa med ytterligare en minut eller två, tills bitarna tinat (eller tofun fått färg).

Hacka paprikan och äpplet i lagom bitar, skiva bananen.

Fräs alltihop tillsammans med curryn i ca 5 minuter, bränn ingenting 😉

Häll över vatten och grädde (eller sojagrädde kanske?) och låt sjuda i 5 minuter till, tills såsen kokat ihop sig lite.

Blanda eventuellt ner jordnötter om du tycker om det, smaka av och salta vid behov.

Servera gärna över råris som jag gjorde, kanske med lite broccoli till? Eller varför inte toppa med fler jordnötter, lite rostad kokos och ett till par skivor banan? Alla sätt är bra!

***

Skålen jag serverade i inköptes på Iittala outlet i Nyköping när jag var där igår, och föreställer vår käre Sniff i Mumin! Fabriksbutiken säljer ut designade husgeråd till ett billigare pris, och är ett toppenställe om man som många av oss inte kan få nog av porslin och sådant!

Ni har väl sett alla söta delar i Muminserien?

Päronkaka som på Malin’s diner

Jag jobbar på det det med variation.

Inte för att jag äter precis likadant hela tiden, nej, som ni kanske förstått genom mina inlägg här så är lunch och middag helt klart varierade i mitt kök, och innehåller allt vegetariskt jag kan hitta i närheten som intresserar och tilltalar mina, ganska accepterande smaklökar. Nej, det är inte det som jag vill variera. Däremot hamnar jag i någon slags faser när det kommer till mellanmål och fruktval. I ett par veckors tid nu så har nästan alla mina mellanmål bestått av keso (vegetarisk sådan finns på Lidl för er som är intresserade!) med torkad eller färsk frukt och nötter. Farligt gott och smidigt att få till. Innan dessa veckor hade jag ett antal sådana då jag bara åt risifrutti, helst risifrutti smoothie. Varje dag. Innan dess – yoghurt med frebacos musli utan tillsatt socker. Innan dess… Ja, det kommer jag inte ihåg, men antagligen var det en fas där också. Samma sak gäller min frukost, fast den fasen har hållt i sig mycket, mycket längre.

I ungefär två år har min frukost, VARJE MORGON, varit exakt densamma. Havregrynsgröt eller fiberhavregrynsgröt med lingonsylt (KANSKE äppelmos om jag kände för en aning variation) och ett glas apelsinjuice. Jag skojar inte, min dag var förstörd om jag inte fick exakt denna frukost.

Jag har kommit underfund med att det kanske vore både mer spännande och bättre för mig om jag inte fastnar i en och samma tankebana när det är mellanmåls- eller frukostdags. Jag förespråkar ju variation som en galning, varför sträcker det sig bara till lunch- och middagsmål?

***

Så varför skriver jag om det här? Jo, för i ett par veckor nu så har jag ätit galet mycket äpplen här hemma. Varje gång jag känner mig lite sugen på en frukt, kanske som snacks mellan lektionerna eller sund efterrätt efter maten, så är det ett äpple jag sträcker mig efter. De är ju så goda just nu!

Detta har medfört att jag har en hel del ANNAN frukt i kylen som jag inte väljer att mumsa på. För när jag handlar är det inte mina faser jag går efter, utan vad jag planerar att jag kommer att äta. Och i min planering finns det plats för annat än äpplen.

Nyligen tillexempel, stod det en hel korg med päron där, helt orörd, som började se lite halvt vissen ut. Antagligen trött på att vänta på mina glatt tuggande käkar utan resultat. Helt ärligt, jag tyckte lite synd om den. Så när jag fick ett välbekant baksug i magen och förstod att det var dags att ta fram plåt och formar, då var det päronen som fick ge sitt liv.

Du, vad päron är gott förresten! Det får nog bli en päronfas nu ett tag framåt… 😉

***

Receptet stal jag rakt av från fina Malin’s diner. Bara att klicka sig in där för att få en utförlig beskrivning om min version nedan inte räcker 😉 En liten förändring gjorde jag dock då det av någon anledning inte fanns en enda lime att lägga vantarna på i min närmaste ica-butik. (Vad är det här, köp-upp-varenda-lime-dagen? För jag brukar aldrig gå omkring och fundera på om LIMEN är slut i affären! Den är alltid där liksom. Som mormor. Eller läxorna i väskan. Skumt.)

Jag uteslöt därför limen helt och rev lite citronskal över mandelmassan innan förgräddningen. Det smakade också bra, men jag har ju inget att jämföra med, så om du vill veta vilket som smakar bäst kan du baka en av varje och testa själv 😉

Här kommer en snabbversion av receptet i bilder:

Först blandades smeten till botten ihop (150 gram rumsvarmt smör, 1 1/2 dl socker, 1 ägg, 3 dl mjöl, 1 tsk bakpulver och ev. skal och från en lime och saften från halva) och trycktes ut i en pajform.

200 gram mandelmassa revs över bottnen innan formen skjutsades in i ugnen på 200 grader i tio minuter.

Päronen skalades…

Kärnades ur…

…Skars i skivor och lades i det förgräddade skalet.

På med yoghurtblandningen. (2 dl turkisk yoghurt,  1 dl socker, 2 ägg)

Grädda någon halvtimme och voilà! Päronkakan är färdig!

Pavlova med citronsmakande vit chokladmousse

Vad passar egentligen bättre på sommaren än en pavlova? Massor av härlig grädde och ännu fler bär, sedan också det där mumsiga krispet som blir av marängen i botten!  Eftersom att jag firade midsommar hemma med mamma och pappa föddes idéen tidigt att jag skulle göra just en pavlova att ha till efterrätt. Tanken mötte inte den applådkaskad jag förväntade mig. När jag informerade pappa sa han bara ”ja, ansträng dig inte för min skull, jag äter bara jordgubbar och grädde. Vikten du vet.” Mamma, åh andra sidan, som jag väntade mig ett än mer positivt mottagande ifrån, gav ifrån sig ett kallt ”vi har ju en tårta i frysen du bakade för ett tag sedan. Kan vi inte ta den så slipper du baka?”. SLIPPER BAKA?? Som att man behöver FÄRRE anledningar att få skapa någonting i köket då och då! Så jag bakade i alla fall, och det var tur det, för det åts där hemma med god aptit, och nästa dag bjöds resterna bort till frukost åt bror min, kanske lindrade det huvudvärken han drog på sig under kvällen innan en aning?

Själva marängreceptet till botten av pavlovan har jag stulit lite försynt från Ica,det är riktigt bra tycker jag, och vaniljsockret gör stor skillnad så glöm inte det! Vitvinsvinägern har jag förstått används för att få konsistensen lite ”bättre”, smeten blir styvare och innehållet i den färdiga marängen får en segare konsistens. Lite citron eller ättikssprit fungerar också! Smaken framträder inte alls i den färdiga marängen, no worries 😉

Moussen blev till efter att jag upptäckt att jag inte hade nog med socker för den planerade lemon curden, det räckte visst bara till marängen! Så jag tog fram den vita chokladen som fanns i skafferiet och sneglade lite på vispgrädden, som jag hade massor av. Varför inte en mousse istället? Det borde ju gå lika bra? Sagt och gjort, och ingen verkade sakna lemon curden (eller så vågade de inte säga det när de såg min puppy eyeblick).

Så här gick det till:

***

Pavlova med vit choklad- och citronmousse

Botten:

4 äggvitor
en nypa salt
2 1/2 dl socker
1 msk maizena (majsstärkelse)
2 tsk vaniljsocker
1 tsk vitvinsvinäger

Vit chokladmousse med citron

100 g vit choklad
2 äggulor (använd de som blev över efter marängen, så har du bara två kvar sedan! Av dem kan du till exempel göra egen glass eller addera ett ägg och göra omelett!)
2 dl vispgrädde
skalet och saften från en halv liten citron

Garnering

ca 2 dl vispgrädde
Färska bär och/eller frukter. I mitt fall jordgubbar och vindruvor.
ev. en citronmelisskvist

***

Bottnen:

Sätt ugnen på 225 grader och ta fram en helt ren bunke. Knäck äggen och häll i VITORNA i skålen, var noga med att ingen gula följer med! Då blir det hopplöst att få till en god maräng. Salta och vispa upp till ett hårt skum med hjälp av elvisp, det tar ett par minuter – ha tålamod 😉 Tillsätt sedan sockret lite i taget under vispning, och när det är i adderar du i tur och ordning också maizena, vaniljsocker och vinäger under vispning. När allt är klart ska det faktiskt gå att hålla formen över huvudet, jag provade istället över diskbänken – med min tur hade det annars kunnat gå illa…

Tag fram en långpanna eller plåt och lägg på ett bakplåtspapper. Rita en cirkel i ungefär den storlek som du vill ha din pavlova och ”häll ut” smeten i mitten. Skulptera den som du vill ha den, jag föste upp smeten i mitten på sidorna så det blev en grop i mitten, sedan använde jag en smörkniv till mönstret på sidorna. Den blev lite sned, men det syntes inte sedan när den var garnerad (maskering är fantastiskt!!).

Sätt in plåten i ugnen SAMTIDIGT som du sänker ugnens temperatur till 125 grader. Grädda marängen 1 1 1/2 timme, stäng av värmen och låt den stå kvar ett tag, om du har tid kan den gärna få stå tills ugnen är kall eller över natten.

***

Vit chokladmousse med citron

Börja med att smälta chokladen försiktigt, antingen i vattenbad eller i mikro (låt den bara precis bli mjuk, annars kan den bli grynig!)

Låt chokladsmeten svalna en stund och häll sedan i äggen ett och ett under vispning.

Vispa grädden (inte för hård!) och blanda i den i ägg- och chokladblandningen försiktigt!

Ställ den för att vila i kylen minst en timme, bred sedan ut den i gropen som formades i pavlovan om du gjorde som jag, eller över bottnen om du föredrar den platt. Min chokladmousse ser lite tråkig ut här då jag 1) vispade grädden lite för hårt och 2) haft den rätt länge i kylen så den stelnat lite. Den blev bättre när den fått värma upp sig i sin pavlovasäng 😉

När det är dags för servering är det sedan bara att vispa grädden och breda den över marängen och chokladmoussen.

Garnera med bären på valfritt sätt, sätt eventuellt dit en citronmelisskvist om du har…

…och servera!

Vitaminkick! Hallonsmoothie med kanel

Redan igår kväll började jag känna att magen inte riktigt ville som jag ville. Det var länge sedan jag var sjuk nu (peppar, peppar!) och därför skakade jag av mig det och drack proviva innan sängen. Imorse däremot, var INTE bättre. Tvärtom. Eftersom det här är en matblogg och ingenting annat sparar jag er detaljerna, och istället går vi direkt in på vad jag gjorde för att ta hand om magen och humöret idag! Allt blir ju mycket trevligare om man mår bra i själen 😉

Så efter filfrukost och sopplunch tog jag en (motvillig!) promenad ute i kylan för att införskaffa lite nödvändigheter till hälsodrycken nummer ETT – Hallonsmoothie.

En av de många fördelarna med smoothie är att man egentligen inte har några speciella gränser alls, man kan smaksätta med de flesta frukter, bär och yoghurtsorter som helst! Jag höll mig ganska traditionell och valde vaniljyoghurt som grund – lade till och med till några kronor för att införskaffa den gudomligt goda men ganska dyra culturayoghurten från arla, det kallar jag att ta hand om magen det! – och så hallon och banan för fruktsmakens skull. Ett ungefärligt recept skulle kunna vara:

1/2 – 1 dl hallon/jordgubbar/blåbär eller annat bär (tina dem gärna lite om de är frysta, speciellt om du som jag inte har en avancerad mixer med lock – olyckor händer så lätt!)
1/2 skivad banan/mango eller liknande frukt
1 1/2 dl vaniljyoghurt (eller annan yoghurt, mjölk eller kanske till och med juice om det tilltalar?)
ev.  1 tsk honung (om man som jag gillar att det är lite sött ^^ Självklart går det bra utan, eller med en nypa vanligt socker)
ev. kanel (jag ÄLSKAR kanel och tycker det är väldigt gott ihop med de andra smakerna. Men man kan utesluta den helt eller välja en annan smaksättning – kardemumma, vanilj eller tro det eller ej  – färsk ingefära!)

Blanda alla valda ingredienser i en skål med en mixer.

Häll upp i ett högt glas och GLÖM EJ SUGRÖR 😉

hallonsmoothie med kanel

Bon appetit!