Smaktest: Findus Simply Green Indian Bhaji Bite

Då och då blir jag ombedd (nej, det är inte sant, det är jag som bönar och ber) att provsmaka någonting för Smartson och sedan recensera det för att ge ett företag en rättvis bild av hur produkten tas emot. Kanske kommer ni ihåg att jag recenserade ett annat av Findus vegetariska mål – Green Deli Indian Curry – för ett tag sedan, vilket också var en måltid jag fick gratis för en recensionsmöjlighet.

Den här gången hade turen kommit till Findus nya serie – Simply green. Det finns fem olika varianter, men min gratiskupong täckte bara in ett val mellan tre av dessa – Traditional falafel, Thai veggie bite och Indian Bhaji Bite. Då jag redan smakat och recenserat Thai Veggie Bite ur egen ficka en tid tillbaka och Traditional Falafel är samma falafel som Findus bjudit på i flera år under annat namn så kändes mittval i frysdisken ganska så givet. En påse Findus Simply Green Indian Bhaji Bite fick följa med hem, och hamnade ganska så snart på min tallrik.

Först och främst – det var ett riktigt äventyr att hitta denna variant. Kanske var det bara för att jag bestämt mig för att testa just den sorten och ingen annan, men  det verkade som att varenda affär fått nys om att jag vill ha Bhaji Bitesen och därför slängt undan dem i någon hemlig frysbox någonstans för att få mig att frustrerat gå på en nit gång efter gång. Kupongen jag fick gällde endast på coop och Citygross, så redan där var jag begränsad, men varje gång jag aktivt sökte upp en coopaffär låg där bara falafelbullar och veggie bites och retades med mig. Men jag hade gett mig sjutton på att smaka Bhaji Bitesen och inga andra, så jag fortsatte mitt sökande.

Till slut hittade jag en liten coopaffär som hade missat att gömma dem för mig och trimfen lyste nog om mig när jag stegade ut ur affären med min skatt – lycklig tog jag bussen hem (vadå bil? jag är student!) och tog en ordentlig titt på påsen. Vad var det egentligen jag gett mig in på att prova?

Jo, Findus Simply Green Indian Bhaji Bite är en ny, fryst produkt som inte innehåller ”kött, fisk eller fågel” men det kan finnas ”ägg- eller mjölkprotein”, enligt Findus egen sida. Själva bitesen beskrivs väldigt enkelt som ”potatisbiffar smaksatta med spiskummin, chili och solroskärnor”. Jaha, potatisbiffar. Okej. Men på förpackningen står det tydligt och klart att det handlar om POTATISBULLAR och inte potatisbiffar. Tack för bristande information, Findus.

Dock är jag inte den som är den, på bilden syns något som liknar små potatisbollar, så jag antar att det kommer vara en smaksatt version av de där runda bollarna som mamma tyckte så mycket om när jag var yngre, de som ingen i hela världen vet faktiskt heter pommes noisette utan bara kallar potatisbollar helt enkelt. Så måste det ju vara, eller hur? Ja, på bilden ser de ganska inbjudande ut i all fall, det är ju ett plus. En stor hög med potatisbollar är mittpunkten, och de är serverade med någon slags kall sås, ser det ut som (detta visar sig vara en raita, som man hittar receptet på på baksidan av förpackningen). I ena hörnet kan man se att påsen innehåller tre portioner och att det ska ta 12-14 minuter att laga till dem. Ja, och så det obligatoriska märket ”Green meals” som nu pryder alla påsar som Findus anser innehålla något vegetariskt. Bredvid det kan man också läsa att kalorimängden i en portion, alltså en tredjedel av påsen, är 320 kalorier, om man nu räknar sådana.

Vänder man på påsen kommer man till den mer intressanta informationen. Fortsätter vi med kaloriinehållet finns där en tabell som staplar upp innehållet uppdelat på 100 gram och på den förbestämda portionsstorleken 150 gram. Proteininnehållet är helt okej, 9,5 gram per portion och sockerarter är nere på 2 gram per portion. Ganska lovande siffror kan tyckas, men det ska sägas att jag inte är sådär överväldigande insatt i hur uppdelningen bör se ut. Dock reagerar jag på att fettmängden är 17 gram per portion – låter inte det lite högt? Eller är det jag som är ute och cyklar?

Innehållstabellen tycker jag däremot är viktig att läsa igenom på alla matvaror som köps hem, så också den här. Det är en väldigt trevlig överraskning att se att alla ingredienser går att förstå, inga e-nummer någonstans, det är verkligen ett plus! De innehåller ägg, därför är de inte veganska, och lite spännande ingredienser som majssemolina, rismjöl, stärkelse (?) och kryddor (?). Uppenbarligen innehåller de en hel del olja, eftersom de ligger fyra på listan och brukar skrivas i ordning baserat på vad som är den mest använda ingrediensen. Det kan ju förklara mängden fett i produkten…

Det viktigaste är ju ändå smaken på innehållet så det blev dags att faktiskt tillaga bollarna för att få dem testade. Lukten ur den uppklippta påsen är väldigt generisk, det luktar fryst potatisprodukt, vilken som helst. Om du köpt frysta pommes eller liknande känner du säkert igen doften jag talar om. Den varken lockar eller avskräcker. Bollarna är inte helt runda utan ser hemmagjorda ut, lite olika i storlek och form – bra drag där Findus, nu tror alla att ni står och rullar potatisbollar för hand istället för att låta en maskin göra jobbet, det brukar köpare gilla.

Min påse innehöll cirka trettio bollar, och eftersom en portion skulle vara en tredjedel av innehållet räknade jag efter lite möda ut att varje portion blev tio stycken bollar. Då är ju frågan om man ska servera någonting till eller äta dem som de är. För tio stycken låter som en ganska stor portion om man serverar dem med något mer än en sås, men det kanske blir lite trist att bara äta potatisbollar och inget mer? Jag övervägde att tina några av veggie bitebiffarna att ha till, men uteslöt sedan den idéen eftersom jag inte var sådär särskilt förtjust i dem och nöjde mig med att värma två portioner bollar så jag kunde spara hälften till lunch dagen efter. Vågat att riskera det när jag inte visste hur de smakade, jag vet, jag kände mig otroligt modig där jag stod och väntade på att de skulle bli genomvarma. Själv valde jag att värma mina i ugnen, men enligt påsen går det också att steka dem, vilket verkar vara det de räknar med eftersom det tar 12-14 minuter (den tid det står på framsidan av påsen), i ugnen tar de ungefär 17-19 minuter. Inte sådär fasligt mycket längre tyckte jag, så ugn lät bra.

Jag hade varken gurka eller annat kul att skapa en raita ifrån, så jag serverade mina med broccoli och turkisk yoghurt toppad med sweet chilisås, vilket kändes som ett bra komplement. Dock anade jag redan här ugglor i mossen. Potatisbollarna luktade nämligen lite väl mycket citrongräs för min smak. Eller ja, enligt innehållsförteckningen innehåller de inget citrongräs så jag får väl anta att det är limebladen som lukar så, men det är i alla fall en doft och smak jag inte uppskattar i för stor mängd och det var mitt största klagomål på veggie bitesen förra gången. Säg inte att de här smakar likadant!

Men vet ni vad? Det gör de. Det gör de verkligen. Visserligen åt jag dem inte samtidigt, det var några veckor sedan jag provade Findus Thai veggie bites, men mina minnen från den erfarenheten säger mig att det lika gärna skulle kunna vara de jag åt nu. Vad trist! Hur kan THAI veggie bite smaka likadant som INDIAN Bhaji Bite? Det enda de har gemensamt är ju egentligen Findus! De här bitesen är ju baserade på potatis, det borde ju inte smaka ALLS likadant som veggie bites? Eller? Kanske är det jag som är känslig för smaken av citrong… jag menar limeblad, men jag tycker att det är det enda man egentligen känner. Det, och en anonym smak av boll.

Jag åt upp min portion, och lunchportionen under protest nästa dag, men jag kan inte tänka mig att den sista portionen kommer bli upptinad så länge världen står kvar och jag kan köpa något annat – vad som helst- i affären istället. Nej, det här var ingenting för mig, och det sörjer jag nästan lite över, eftersom de låter så spännande!

jag ger dem 2/5, endast för att jag gillar både konceptet och ingredienserna de är gjorda av. Smaken, åh andra sidan, lämnar mycket att önska.