Zucchiniklädd Briepaj



Nu ni, har november tågat in i våra liv och i och med det både vintertid och ett mörker som kryper på oss allt oftare. För att orka med att hålla humöret uppe när solen sällan syns till gäller det att lysa upp i mörkret för sig själv – vilket kanske låter lite abstrakt, men hear me out!

Solsken är konstaterat viktigt för att vi ska känna oss glada och nöjda – kanske är det därför vi här upp i Norden har ett rykte om oss att vara lite bittrare och missnöjdare än andra människor runt om i världen, för att vi förhållandevis sällan får alla de solskenstimmar per dag som vi behöver? Dock tror jag att det handlar mycket om vad man gör det till också, om hur man gör det bästa av det man har för sig själv.

För mig handlar det mycket om de små sakerna i tillvaron – sådant som inte kostar mycket men som sätter den där lilla guldkanten på dagar som annars kan förbli lika mörka som det vi ser  utanför fönstret.

  • Jag tänder ljus när jag är inne och drar in doften av höst när jag är ute.
  • Jag bakar och lagar mat lika mycket för magens och välbefinnandets skulle som för doften, det gör mörkret mindre kännbart.
  • Jag stannar upp på kvällen och beundrar stjärnorna när de går att se, och när de inte gör det håller jag fast vid vetskapen om att de faktiskt är där ändå – och kommer alltid finnas där, oavsett om vi ser dem eller inte.
  • Jag kryper in under filtar när skolböcker måste läsas och kokar te när insidan behöver värmas upp.
  • Jag letar vantar som är så fina att jag vill ut för att kunna ha dem på mig och jag njuter av känslan att snart vara inomhus när jag fryser.
  • Jag beundrar trädens färger tills löven fallit av och jag kryper in i morgonrocken alldeles för tidigt på kvällen.
  • Jag ser film efter film utan dåligt samvete över att inte vara ute och myser med vänner för att mysa är vad man ska göra på hösten.
  • Jag ser fram emot allt som är på gång under de sista två månaderna på året, Thanksgiving med alla härliga smaker, Lucia med gigantiska nostalgikänslor, nedräkningen till jul vart man än vänder sig, barns glädje och snöns första flingor. Det nya året nalkas, nya drömmar vaknar, gamla misstag suddas ut – när 2011 förvinner gör snedsteg det också, eller hur?

Att inte fokusera på det negativa utan se det positiva har blivit ett självklart inslag i mitt liv, och jag önskar att jag kunde förmedla den känslan till andra, känslan av att vara här och nu, och inte överdriva det som ändå inte är värt att lägga vikt vid.

Vad brukar ni göra för att hålla mörkret på avstånd?

***


Och så till receptet för dagen, det blev en paj som fick inviga månaden den här gången, för att paj är bland det godaste jag vet och att kombinera ihop nya sådana är tacksamt då resultatet mer eller mindre alltid blir välsmakande. Ja, och så blir det ju både en och två matlådor över – bra att ha om dagarna är fullteckande!

Vad säger ni om att kombinera zucchinin som låg och väntade i kylen med en bit brie, och toppa det hela med lite soltorkad tomat? Som botten använde jag mitt standardrecept eftersom jag föredrar en fullkornsbotten som inte är förgräddad, det går jättebra att byta ut grahamsmjölet mot ytterligare vetemjöl eller använda ett annat favoritrecept.

***

Zucchiniklädd Briepaj

Ingredienser:
(4 större till 6 mindre portioner)

pajbotten:

1 dl vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
125 gram rumsvarmt smör
1 msk kallt vatten

***

Fyllning:

1 zucchini
1-2 vitlöksklyftor
5-6 strimlade soltorkade tomater
1 bit Brie

3 ägg (gärna ekologiska) – mina var små så jag använde fyra
2 dl matlagningsgrädde
upp till 1/2 dl riven ost

Salt och peppar
olja att steka i

***

Börja med att göra pajdegen, antingen enligt receptet ovan eller ditt favoritrecept.

 

Själv gjorde jag min enligt ”plastpåsmetoden” – vilket är lite slösaktigt men förträffligt när man inte vill diska en extra bunke. Häll då mjölet i en plastpåse, följt att rumsvarmt eller smält smör. I med vattnet, stäng påsen och knåda ihop det hela till en deg.

Töm ut degen i en pajform, smörad och bröad om det behövs, och tryck ut den över hela. Ställ in i kylen för att vila kallt en stund.

***

Dags för fyllningen!

Ställ först ugnen på 225 grader.

Skiva zucchinin i tunna skivor och hacka vitlöken fint.

Fräs vitlöken i olja i en stekpanna, lägg i zucchiniskivorna och låt fräsa tills de är vackert brynta. Salta och peppra. (Detta kan eventuellt göras i omgångar, beroende på stekpannans och zucchinins storlek)

Lägg över på en tallrik och låt svalna lite.

***

Ta  fram pajskalet och dekorera bottnen med zucchiniskivorna, ett mönster eller inte bestämmer du själv.

Hacka de soltorkade tomaterna och sprid ut hacket över zucchiniskivorna.

Dela Brieosten i lagom bitar och lägg ut även dem över zucchinibottnen. Hur mycket bestämmer du själv, det behövs inte jättemycket för att ge en god smak.

***

Vispa ihop ägg, matlagningsgrädde och eventuellt osten i en skål eller bunke. Salta och peppra.

Häll blandningen över paj och fyllning. Skjut sedan in i ugnen i cirka en halvtimme, tills äggblandningen stannat och pajen fått fin färg.

Tag ut, låt svalna en stund och skär sedan upp i bitar. Servera gärna med en god sallad!

***

Och så här såg det ut i mitt kök denna pajlagardag:

Plastpåsmetoden blev det alltså för att fixa till degen…

… och så tryckte degen ut så här tjusigt i formen (HA!)

De frästa zucchiniskivorna lades ut i det här mönstret ovanpå pajbottnen…

…och strimlad soltorkad tomat spreds ut ovanpå, följt av Brieostbitar.

Äggstanningen vispades ihop och hälldes över innan den gräddades…

… och togs ut ur ugnen.

Jag serverade min paj med sallad, skivad tomat och balsamicosirap.

rapport från pizzornas huvudstad

Jag tänkte passa på att med det här inlägget be lite om ursäkt.

Som många av er redan vet så studerar jag till socionom under den tiden jag har mellan matbloggningen och läsningen av era bloggar – och nästa vecka är det inlämningsdags för en hemtenta vi fick utdelad igår kväll (jag vet, elakt att dela ut den fredag kväll, men livet som student är tufft!). Hur mycket jag än skulle vilja baka och laga mat (tro mig, nu vill jag mer än någonsin bara för det) så måste jag låta tentan gå före. Ingen tenta = inga betyg = inget CSN =inget pengar =inget bak och ingen mat. Matte kan jag i alla fall 😉

Därför kommer jag inte vara lika aktiv på min eller era bloggar på ett par dagar, tills jag har fått ordning på tentafrågorna något sånär. Det kan bli tidigare, och det kan bli senare, jag kan inte riktigt svara på när än. Fingrarna kommer nog klia lite så det kan bli ett par inlägg i alla fall om jag känner mig själv rätt, men kanske inte lika omfattande. Jag får ta igen det nästa helg ❤

***

Med de orden tänkte jag raskt gå vidare till vad jag mumsade på igår! Inte för att jag brukar göra det på det här sättet, men jag tänkte att det kunde vara okej – det är egentligen ingenting jag kan ge er recept på. Det var knappt något lagande involverat!

Dock kan jag ju inte posta inlägget utan en enda matbild – hur skulle det se ut?!

 

Eftersom jag åkte hem till mina föräldrar i Oskarshamn i torsdags tog jag en lång sovmorgon innan en härlig brunch intogs vid lunchtid sådär; komplett med gamla kära Oskarshamnstidningen och stekt ägg, sallad och smörgås med mosad avokado och skivad tomat. En måltid som tar två minuter att göra (i alla fall med mammas ljuvliga induktionshäll) och som mättar länge.

Snacksen under dagen är inte mycket att visa er – en tallrik keso med müsli, två koppar te och en hel drös av nötter ur Icas nya nötmix – kallad nötmix! Otroligt fantasifullt…

Dock var kvällens kärlek lite mer skrytmaterial! Kolla in vad jag lyxade med denna fredagskväll:

Pizza Atalanta – svamp, paprika, oliver och gorgonzola på fullkornsbotten. Hälften under kvällen och andra hälften till lunch idag. SCORE! (lite ironiskt att jag skrev om min seminyttiga livsstil i förra inlägget – eller så är det här det perfekta exemplet) 😉

Vet ni; Oskarshamn må vara en av de… enformigaste städerna jag vet (här hålls det igen med åsikter!) men vill du ha pizza finns det INGEN annan stad som slår utbudet! Jag kan drömma om Oskarshamns olika pizzerior på nätterna när jag är i valfri annan stad – de går helt enkelt inte att vinna över!

Synd att det är det enda staden staden har att skryta med…

Nej hör ni, nu drar hemtentan i mig igen, dags för mig att börja jämförs lite mikro- och mesoperspektiv.

Om ni inte hör av mig något mer idag – ta hand om er ❤