Kärlek på tallrik på Facebook!

Nu ni! Nu är jag med i svängen igen! I en värld som kretsar kring teknik och informationsdelning har jag nu tagit ett stort steg mot att bli en värdig medborgare av IT-Sverige, allt i ett försök att smita undan pluggandet inför torsdagens tenta om ”Välfärdsstatens organisering”.

Nu finns här nämligen en liten ikon på höger sida, under rutan som undrar om du vill följa mig på Bloglovin. Trycker du där, gillar du mig på Facebook! Där finns nu äntligen en sida helt tillägnad Kärlek på tallrik, där ni kan se andra som också läser bloggen och läsa lite uppdateringar då och då om vad som pågår ”bakom kulisserna”. Ja, och så kommer ni såklart få se när något nytt läggs ut på bloggen, så ni inte missar någonting livsviktigt 😉

Jag skulle bli så glad, så glad om ni tar er tiden att klicka där en gång innan ni fortsätter läsa – jag vill jättegärna se vilka ni är som läser det jag skriver, oavsett om ni är här ofta eller inte! Allt ni behöver är en facebooksida!

***

För att inte göra det här inlägget helt bildlöst – nästa recept som kommer upp här är på dessa kakor:

Vad tror ni om det?

Förändring förnöjer? Från sajto till wordpress.

Välkomna hit till min nygamla blogg! Jag säger nygamla eftersom, som många av er redan vet, det här är en fortsättning på bloggen jag hade förut:

daedalsmat.sajto.se

Att behöva byta plattform var inte önskvärt, och inte heller mitt beslut – sajto meddelade mig två dagar innan de försvann att allt jag skrivit skulle bli borttaget. Då blev jag lång i ansiktet kan jag lova! Jag som hade lagt ner hela min själ i bloggen jag byggt upp hos dem! Alla receptet, alla inläggen, alla kommentarer, all statistisk, alla prenumeranter, ALLTING. Borta. Sajto ska inte längre finnas till, och genom det, inte heller daedalsmat. Jag håller nu på att överföra så många av mina gamla inlägg som möjligt, förhoppningsvis hinner jag med nu innan de försvinner helt.

Dock ser jag det här som något positivt i det negativa – jag var aldrig nöjd med sajto. Det känns som att wordpress går att lita på, och förhoppningsvis inte kraschar för jämnan som sajto lyckades med. Jag hoppas också att ni som prenumererade på den förra bloggen väljer att prenumerera på den här också – jag kommer att fortsätta i samma stil, det är bara adressen som ändras!

Till en början kommer design och utseende på bloggen behållas som det var, så ni alla förstår att det är min blogg ni kommit till. När jag känner mig trygg med wordpress kommer det kanske att förändras det med.

Lägg gärna till mig på bloglovin under min nya adress:

karlekpatallrik.wordpress.com

eller genom att trycka på länken nedan.

Följ min blogg med Bloglovin

Jag ber verkligen om ursäkt för strulet ❤

Alexandra

Jag äter, därför finns jag

En till blogg? Behövs det egentligen?
Nej, kanske inte. Det finns så många av dem redan att en till bara kommer drunkna i mängden. Men det gör ingenting. Den behövs inte egentligen, men JAG behöver den. Länge skrev jag i en blogg om allt och ingenting, om mitt liv, om mig själv. Få fick läsa, men den fyllde en funktion. Den tillät mig att rensa kroppen från oskrivna inlägg. Från tankar och känslor som slogs om att få präntas ned på papper, eller i det här fallet bildas över tangentbordet. Den bloggen har jag inte kvar. Den finns att läsa, men jag uppdaterar den inte längre. Den är inte JAG längre.

Nu behöver jag någonting annat. Inte en mörk, aningen deprimerande klagoblogg som det brukar se ut när man är tonåring och tankarna onödigt komplicerade. Nej, den här inriktad på ett annat håll, på något jag verkligen brinner för. Och de som känner mig kan nog intyga när jag påstår att något som ligger mig varmt om hjärtat är mat. Eller ja, allt ätbart. mat i sig självt, matlagning, bakning, nya produkter i hyllorna… Sådant som känns viktigt i en värld fylld av  andra sorters viktigheter.

Jag har länge dokumenterat mitt matintag, men inte alltid varit stolt över det. För ett par år sedan var jag inte den lyckligaste och mer eller mindre förlorad i twistade anorexitankar och andra hårt styrande ätstörningsdemoner. Nu äntligen känner jag att mitt förhållande till mat är avslappnat, så avslappnat att jag kan erkänna min kärlek till den. Och jag vill dela med mig av lyckoruset.

En varning dock – jag är, och kommer nog förbli, vegetarian. Därför är det främst sådana rätter som lagas. Annars gillar jag variation, att prova nytt, att testa annat än det vanliga. Men det händer också att jag återanvänder, att jag ÅTERVÄNDER.

Ibland äter jag ute, ibland inne, ibland borta, ibland hemma. Om det låter intressant är du välkommen att ta del av upplevelserna. Om det inte gör det är du lika välkommen ändå.