Snabbaste linsgratängen! Eller: har du keso och linser så är du good to go.

Det där med att blogga under jul”ledigheten” är rätt så överskattat, tycker ni inte? 😉 Dock hinner man med annat när man INTE författar inlägg, det har jag nu förstått efter ett par späckade dagar på resande fot.

Dels fick sig  mormor ett besök två timmar från hemstaden, och de där mormödrarna vet hur man fixar till fika minsann!  Dessutom fick hon en burk med fikonpraliner som lite sen julklapp, och både hon och Pelle – min ”morfar” – smaskade så det stod härliga till! Då blir man glad, må ni tro 🙂

Och så var vi en dag i Nyköping också, eftersom flytten snart tar mina föräldrar dit. Det tog inte lång stund innan vi hunnit lära känna staden, tack vare en hel del spring på mellandagsrean, där jag införskaffade mig ännu lite mer glöggte (eftersom jag inte får nog av det) och så ett annat spännande te – från Kahls den här gången – som heter så mycket som Lustiga vara; ett rooiboste som smakar saffran, choklad och – håll i er – yoghurt! Ja, tillsammans med apoteksteet med kanel och kardemumma som jag fick i julklapp lider jag verkligen inte brist på härliga saker att dricka denna vinter, det kan jag säga er!

***

Dock handlar inte det här inlägget om min ständigt växande samling av teer, även om det säkert  skulle kunna bli riktigt trevligt det också. Istället tänkte jag rikta in mig lite på det där med vegetarisk mat, eftersom det ju är en av grundstenarna i den här bloggen, och något som blivit lite undanskuffat så här i juletider. Och imorgon är ju sista dagen på det här året vilket också innebär att det i övermorgon är TJUGOHUNDRATOLV och inledningen på mitt 25te år här i världen!

Som det sig bör kommer ett nyårslöfte eller två avläggas, och ett av mina är att jag ska försöka äta ännu lite mer balanserat, eftersom jag ofta graviterar mot att byta ut ett av dagens två lagade mål mot keso och choklad (kanske inte tillsammans, men det går bra det  också)! Den där keson gör faktiskt mer nytta i en gratäng, och blir tillsammans med linser både näringsrik, billig och snabblagad.Vegetarisk keso finns bland annat på Lidl om ni är försiktiga med löpe, och receptet hittade jag, precis som Bernts böngryta, i gamla 80-talskokboken Ullas lilla gröna. Jag har dock skrivit om det lite, för att göra det ännu enklare att följa.

***

Linsgratäng med keso

Ingredienser:
(4 portioner)

2 dl torra linser (röda eller gröna)
2 gula lökar (eller en gul och en röd)
1 burk keso (2oo-250 gram) (ev. med smak)
2 dl riven ost (jag använde lite mindre)
1 vitlöksklyfta

olja eller smör att steka i
salt, peppar och ev andra kryddor att smaksätta med

***

Börja med att sätta ugnen på 225 grader och smörj en ugnsfast form.

Skölj och koka linserna efter anvisningen på förpackningen (jag använde röda linser och kokade dem i ungefär 10 minuter).

Lägg de färdigkokta linserna i formen.

Skär lökarna i ringar eller skivor och fräs en stund i olja eller smör tills de är genomskinliga. Pressa över vitlöken och stek en aning till.

Lägg den stekta löken över linsbottnen i formen.

Blanda eventuellt keson med lite kryddor om du inte har en färdigkryddad variant (boken föreslår att blanda keson med örtsalt och paprikapulver), bred sedan ut den över lök och linser.

Strö över den rivna osten och skjut in den i ugnen tills den fått fin färg och doftar härligt – cirka 30 minuter.

Servera med exempelvis kokt brysselkål eller en sallad.

***

I mitt lilla kök såg det ut så här när jag lagade linsgratäng:

Att steka lök och koka linser kan man göra på samma gång om man har ordning på sina grytor 😉

Så är det bara att lägga dem i två lager i en form…

… efter det keso och så riven ost ovanpå!

Någon halvtimme senare kan den plockas ut ur ugnen…

… och ätas med vad man vill 🙂

Ostkaka LCHF style!


I helgen har jag varit aningen okontaktbar tyvärr, jag har spenderat ett par dagar hemma hos mina föräldrar för att dels fira fars dag och dels planera min pappas födelsedagsfest, som inträffar nästa helg (han fyller nämligen nu på torsdag). Eftersom jag är den som får göra det mesta av matlagandet föreslog jag ett tema som ligger mig själv varmt om hjärtat – Thanksgiving. Sagt och snart gjort – Thanksgivingmiddag blir det, och förberedelserna är planerade och klara. Det ska bli oerhört spännande att få bjuda släkten på pumpapaj och stuffing, så jag ser nog fram emot festen mer än pappa själv gör 😉

Eftersom det var fars dag igår ville vi ju fira honom lite då också, det är ju faktiskt inte han som har bestämt att fars dag ligger mindre än en vecka innan hans födelsedag! Maten stod jag för, och menyn blev mer eller mindre regelrätt LCHF, eftersom det är vad pappa snöat in på just nu (och jag vill inte argumentera, jag som blir så arg när han argumenterar emot mig som vegetarian).

Då det är ostkakans dag idag – den 14/11 – tyckte jag att efterrätten var given – klart det skulle bli ostkaka! Att göra en sådan i LCHFversion blir ju förstås lite annorlunda, speciellt eftersom min käre far inte använder sig av sötningsmedel (bra drag) och alltså inte kan få kakan söt som han är van vid. Men bär äter han, så med det serverat till kunde han ju också få efterrätt för en gångs skull!

***


Det är inte en ostkaka i dess egentliga bemärkelse, smaken är inte helt densamma, men tar man den för vad det är – ett osötat alternativ för kolhydrathatare – så var den helt okej! Och om man, som jag, är lite av en sockergris, kan man ju servera den med rejält sötad sötsylt 😉 Vadå? Det är ju en efterrätt!

***

Vad blev då pappas reaktion på ostkakan jag bakade speciellt för hans diet?

”Den kunde ha varit lite sötare.”

Min pappa kunde vara lite sötare han också…

***

LCHFostkaka

4 ägg
500 gram keso (lidl har en vegetarisk variant)
3 dl grädde – 40%
1/2 dl finhackad sötmandel
3-4 droppar bittermandelolja

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Vispa ihop äggen i en stor skål och blanda i keson. Fortsätt med att hälla i grädde och den hackade mandeln. Har du bittermandelolja tillsätter du den också.

Häll upp i en ugnsfast form och skjut in i ugnen tills den har stannat och fått lite färg – ca 30 minuter.

Tag ut, låt svalna helt eller delvis och servera med exempelvis bär och vispad grädde.

Smaktest – Keso hallon rosa bandet

För många år sedan hade min mamma en vän i en stad ganska långt från vår egen, en vän vi sällan såg och som jag därför aldrig kom ihåg från en gång till en annan. Vännen hade en dotter, som var i min egen ålder, och lika Barbietokig som jag, så när vi en gång åkte dit köpte vi med oss en Barbiedocka som present till henne. Lite avundsjuk var jag, på den där dockan som inte JAG skulle få ha i mitt dockskåp. Nej, den var till den här ANDRA tjejen, men kanske, om hon var snäll, kunde jag också få leka lite med henne?

Innan vi kom fram, i bilen, inte långt därifrån, sa min mamma lite allvarsamt: ”Alexandra, jag vill att du ska veta något”. Jaha, tänkte jag medan tankarna mer var på dockan än på något annat. Jaha? ”Jo, det är så att mamman till den här flickan har… haft det lite jobbigt. Hon har varit sjuk – mycket sjuk.” Sjuk? Hurdå? ”Hon hittade en klump i bröstet förstår du, men hon mår bra nu, de fick ta bort det, och då försvann sjukdomen också”.

Jag nickade men förstod ingenting. Tittade lite på flickans mamma i smyg när vi kom innanför dörren, men förstod inte då heller. Hon såg ju frisk ut ju!  Precis som alla andra. Det var säkert inte så allvarligt.

***

Nu, när vi är inne i oktober redan (!) är det dags att börja tänka rosa. Det är ju nämligen den här månaden vi skänker en tanke till alla som någon gång har haft bröstcancer, eller alla de som forskar för förändring. Enligt cancerfonden insjuknar mellan 15-20 kvinnor varje dag – VARJE DAG – i just bröstcancer, så visst är det något vi måste ha i åtanke. Det har jag. Det har fantastiska Tina och otroliga Linnéa, och många, många fler.

Och visst ska jag baka rosa, och laga rosa den här månaden. Men jag kan också smaktesta rosa, som idag.

***

Arla släppte sin Keso med hallon i mitten av September i år just på grund av detta. I samarbete med bröstcancerföreningarnas riskförbund skänkes nämligen 1 krona för varje förpackning till bröstcancerforskningen. Det gör det lite komplicerad att recensera den, med tanke på att jag gärna skulle ge den en femma just på grund av den fina anledningen! Men det här är ju ett smaktest och inget annat, så jag håller mig till att försöka tänka bortom det skälet och fokusera på det jag brukar fundera över – smak, utseende, pris och innehåll.

Mönstret på denna variant av keso är en aning avvikande mot den vanliga sorten vi är vana vid att se. Rosa blommor blandas med lika rosa hallon, lite gröna blad och ett rosa band. Det är verkligen fokus på rosa, av en helt försvarbar orsak. Sött! Jag skulle lätt kunna köpa en burk med detta mönster att pryda en av mina hyllor med. Förpackningen förklarar också för oss att fetthalten ligger på 3 procent (mot den vanliga variantens 4)  och burken innehåller 250 gram. Priset låg på otroliga, kopiösa 18 kronor i min närmaste ICA-affär, vilket jag tycker är alldeles för mycket, den goda saken till trots. 18-1 är, som de flesta av oss vet, 17 – och 17 kronor för en burk keso är INTE prisvärt. Dock har jag sett den för mer rimliga 14 på andra ställen, vilket känns mycket mer rimligt.

Innehållet berättar för oss att det här är en produkt som för mig är lite tveksam moraliskt sett – den innehåller nämligen löpe, som inte klassas som vegetariskt. Löpe produceras nämligen i magen på till exempel kalven, och används efter att kalven redan dödats. Dock gör jag ett undantag för just löpe ibland, då det ändå inte riktigt räknas som en animalisk produkt – det får ingå i varor som klassas som vegetariska. 4 % av innehållet är tillsatt socker, vilket den vanliga keson saknar, men hela 13 % är faktiskt hallon, vilket är en hel del! Är det inte konstigt med produkter som säger att de innehåller något – säg hallon – och som sedan inte har ett enda litet hallon uppskrivet i ingrediensförteckningen? Endast aromer, smaktillsatser och andra kemiskt framställda ämnen. Fy! I jämförelse med det är 13% otroligt bra!

Också kalorierna tas upp – 100 kalorier på 100 gram. Den naturella keson har 90 kalorier på samma antal gram, så med hallonen får du alltså 10 extra kalorier.

Öppnad kan jag väl inte påstå att den ser sådär otroligt smaklig ut. Färgen är närmare grå än rosa, vilket gör att den ser aningen… smutsig ut. Dock luktar den fantastiskt gott, precis som hallon, vilket gör det lite roligare att faktiskt dyka i.

I tallrik ser det hela aningen mer aptitretande ut och efter att ha smakat kan jag faktiskt nästan bortse från den där första gråhetstanken – för det här SMAKAR hallon! Det smakar keso, hallon, sommar och solsken. Riktigt gott med andra ord. Vanlig yoghurt skulle ta en titt på det här receptet – de smakar oftast inte alls så här nära originalet. Visst skulle det vara ännu bättre med en skål naturell keso MED färska hallon, och antagligen skulle det vara billigare också, i alla fall om du som jag inhandlade din keso i en dyraffär (nejdå, jag är inte bitter alls) men nu till hösten, när det inte längre är lätt att hitta hallonen färska, är det här inte alls ett dumt alternativ.

Att tanken bakom är så beundransvärd är ju bara ett plus.

4/5

Smaktest – keso mellanmål: hasselnöt och blåbär

För ett par veckor sedan gjorde jag slag i saken och införskaffade ett keso mellanmål med cashewnöt och tropisk frukt som jag både tyckte om och recenserade här.

Eftersom den var såpass god att jag absolut kunde tänka mig ett smakprov till blev jag inte så lite glad när mamma kom förbi med den andra av de två smaker som just nu finns till försäljning – keso mellanmål; hasselnöt och blåbär.

Dels tycker jag spontant att det här med blåbär låter väldigt lockande (även om hasselnöt i sig inte tilltalar alltför mycket) och dels slapp jag ju då betala den själv, något som bekant känns väldigt tråkigt då den kostar nästan 20 kronor!

Jag gör det här inlägget aningen kortare än vanligt eftersom det mesta jag skulle kunna skriva om denna produkt redan blivit framfört i ovanstående, länkade inlägg. Så, lång historia kort; keso mellanmål med hasselnöt och blåbär ser ut såhär:

Naturell keso i botten kompletteras med en mix av hackad hasselnöt och torkade bär – mest blåbär men också tranbär – som finns i locket. Dessutom får man med en sked vilket jag anser vara väldigt praktiskt just med sådana här mellanmålsalternativ (vilket favoriten risifrutti INTE har!).

Hasselnöten fungerade verkligen jättebra i den här mixen, tillsammans med bären smakade de inte så skarpt utan mer åt nutellahållet, minus det tillsatta sockret. Bären var också väldigt smakrika och goda, i helhet var mixen faktiskt snäppet bättre än den med cashewnöt, och det var en glad överraskning.

Dock måste jag väga in nackdelarna i betyget. Priset är verkligen en sten i skon för mig, jag kan inte klaga nog mycket på att en paket av denna storlek – innehållande 150 gram keso – kostar lika mycket, eller i alla fall nästan, som ett helt 500gramspaket! Dessutom tänker jag vara mer än lite utav en hycklare här och säga att det inte känns 100% okej att köpa en förpackning med så många komponenter, och så mycket plastdetaljer. Jag vet att jag nyss hyllade skeden och jag håller fast vid att den är jättepraktisk, men jag har aldrig sagt att jag är logisk, bara full av åsikter.

Så jo, jag kanske köper den här igen, den dag jag har lite extra pengar i plånboken. Står jag och väljer mellan kesos mellanmålsversioner blir det nog den här, även om jag inte skulle bli jättebesviken om bara den andra finns kvar på hyllan. Tanken är god, utförandet likaså, men den håller inte hela vägen ut.

Jag ger den välförtjänta 3,5 poäng.

Smaktest – Keso mellanmål: cashewnötter, ananas, apelsin, papaya

keso mellanmål cashewnötter, ananas, apelsin, papaya

Keso är något jag har delade känslor inför. Ibland står jag framför kylen i mataffären och får för mig att jag tycker det är fruktansvärt, hjärtslitande SUPERGOTT, men sedan när jag väl köper hem en paket (säger man förresten en paket eller ett paket? Vad säger du?) står den ändå i kylen i ett par veckor tills den är mogen nog att slängas. Jag har gjort ett par lasagner som innehållit keso och verkligen uppskattat dem, i paj fungerar det också bra, men sedan då? Vad gör man annars med keso för att  tycka att det är spännande nog att äta?

Bara naturellt på macka blir det lätt lite tråkigt efter en tugga eller två, en tallrik keso är inte heller något jag längtar efter. Några i min bekantskapskrets har kört varianten blanda-ut-det-med-funlight-och-låtsas-att-det-är-något-det-inte-är. Inte heller min favorit.

Så när jag såg dessa nya små mellanmålsblandningar blev jag direkt sugen på att prova. Sedan tittade jag lite närmare, och fegade ur. Gång på gång på gång. Den har nämligen ett par saker emot sig, enligt mig:

– En portion på 150 gram keso kostar runt 18 kronor (det får man TVÅ risifrutti för! Som jag ofta prioriterar om jag vill köpa färdigförpackade mellanmål redo att äta)!
– Smakerna man kan välja mellan är; cashewnötter, ananas, apelsin och papaya ELLER hasselnöt, blåbär och tranbär. TYVÄRR (och jag menar verkligen det) är jag ingen nötälskare. Jag önskar att jag kunde gilla dessa små nyttigheter mer än jag gör, men det GÅR inte. Jag använder dem i mat och i bröd. Överdragna med ett  tjockt lager choklad eller nedtryckta i kakor är de fantastiska. Men naturella… Nej, inte något jag längtar efter.
– Egentligen känns det inte som att ett av dessa kesomellanmål är så svårt att slänga ihop själv. Och då kommer vi tillbaka till punkt ett. Jag påminner igen: 18 kronor!

Så det är lite ironiskt att jag ändå inte kunde hålla fingrarna borta till slut. Jag föredrar cashewnötter framför hasselnötter (men de är fortfarande the lesser of two evils) så valet föll på CASHEWNÖTTER – ANANAS – APELSIN – PAPAYA.

Först av allt, det är väldigt praktiskt att man får med en sked till förpackningen, det saknar jag ofta när man behöver ett snabbt mellanmål och letar bland de små yoghurtburkarna man kan välja mellan. Väldigt få av dem har en sked med sig. Då blir burken genast borträknad (där också ovannämnda risifrutti) eftersom det inte finns något sätt att äta den utan att se ut som en grottmänniska modell tidig.

Efter att ha öppnat nöt-och-fruktblandningen som sitter i locket och hällt den i keson tog jag ett djupt andetag och dök i.

Det var faktiskt inte så tokigt! Visst smakade det cashewnötter, men uppblandad med den mildare keson och de söta fruktbitarna var de inte så påträngande som jag oroade mig att de skulle vara. Och på tal om fruktbitar så var de verkligen pricken över i! Lagom i antal och mycket smakrika (dock hade jag gärna sett att det inte var några apelsinbitar i, men det är bara en personlig reflektion).

Så jag är beredd att köpa den här någon gång igen när jag är ute efter ett snack mellan måltiderna som inte känns för onyttigt eller för svårt att äta. Inte för 18 kronor, men kanske i halva-prisetlådan på ica? 😉