Belugalinsgryta eller vad i hela friden är belugalinser?

Belugalinser.

Sök på det på wikipedia och det första du får fram är en fundering om ifall du menar ”ett annat namn på vitval”.

Vitvalslinser var  inte riktigt vad jag hade i åtanke när jag köpte just belugalinser häromveckan under min dagstripp till Stockholm och storstadens aningen bredare sortiment än grynhyllan på Ica. Och vitvalslinser är det heller inte som ligger och väntar i plastpåsen, hur spännande det än kunnat låta. Nej, belugalinser har tack och lov ingenting att göra med något annat än linsfamiljen den kommer ifrån, där den är en av de minsta medlemmarna. Svart som natten till färgen är den ett spännande tillskott till de vanliga röda eller gröna linserna och när de kokas bli de lite glansiga till färgen – lite som svart kaviar till det yttre, och därför också döpt efter en svart kaviarsort. De behöver inte blötläggas innan användning utan sköljs bara av och kokas i ca 30-40 minuter (eller kortare om de ska användas i ex sallad och ha lite tuggmotstånd), tillsammans med andra godsaker eller helt på egen hand.

Låter det tilltalande?

Jag, som är en stor beundrare av linser, tyckte att det lät som ett strålande komplement till skafferiet här hemma. Linser kan ju användas till så mycket! I pastasåser och lasagner, i moussaka och kalla röror, i soppor och i grytor… Listan kan göras lång för användningsområdena tar nästan aldrig slut. Dock måste jag erkänna att jag är ganska dålig på att variera mina linsval. Röda linser är det jag brukar använda, gröna linser har jag också alltid hemma, men det finns ju så många fler! Så belugalinserna åkte ner i korgen och efter att ha smakat dem kan jag säga att det är något jag är evinnerligt glad för. Hittar du dem på hyllan så tycker jag helt klart att de är värda en chans, de är smakrika, har ett gott tuggmotstånd och behöver inte trixas med för att man ska kunna använda dem. För att inte tala om nyttan med dem! Fulla av protein och fibrer är de perfekta i en vegetarisk diet och precis lika perfekta för allätare. Så koka på och ät med gott samvete 🙂

***

Mitt val på premiärrätt för min påse belugalinser blev en krämig linsgryta där linser och bönor står för nyttan och kokosmjölk för krämigheten. Den kan serveras som den är, med grönsaker, eller med ris/gryn/pasta, vad helst du är sugen på för tillfället.  Toppa gärna med lite turkisk yoghurt, speciellt om du drar till med en stark chilipeppar, så svalkar det lite.

Tips: belugalinserna går att byta ut mot röda linser om du hellre vill använda det, gör på samma sätt men koka inte riktigt lika länge.

Lycka till! 🙂

***

Belugalinsgryta

Ingredienser:
(4-6 portioner)

1 gul lök
3 vitlöksklyftor
en liten bit färsk ingefära
1/2 röd chilifrukt (jag använde en ganska mild variant, men det gör du som du vill)
4 dl belugalinser
1 förpackning krossade tomater (ca 400 gram)
1 burk kokosmjölk 
ca 2 dl vatten
1 förpackning kikärtor (ca 400 gram)
1 lime

rapsolja
salt och peppar

***

Skala och hacka lök och vitlök och börja fräs dem i olja på bottnen av en djup kastrull.

Riv i en bit färsk ingefära, ca 2 cm.

Skrapa eventuellt bort kärnor och hinnor ur chilifrukten om du inte vill ha så mycket hetta, låt dem annars vara kvar och hacka den fint. Tillsätt i kastrullen.

Skölj belugalinserna noga i en sil och låt dem rinna av.

Tillsätt krossade tomater, kokosmjölk, 1 dl vatten och linserna. Rör om ordentligt.

Låt det koka på medelvärme under lock i 30-40 minuter; tills linserna är mjuka men fortfarande har tuggmotstånd. Rör om ibland och tillsätt mer vatten om du tycker det är för tjockt.

Skölj kikärtorna och tillsätt dem i grytan när det är ca fem minuter kvar.

Smaka av med salt och peppar och dra ifrån värmen.

Pressa i saften från limen precis innan servering.

Garnera eventuellt med någon färsk ört, tex citronmeliss ❤

***

Kikärtspaj med mango chutney

Jag är ett stort fan av att gå promenader. Tur är väl det när man har en stadigt inneboende hund som tycker att några steg utomhus är livets krydda och därför envisas med att bli kissnödig sådär fyra-fem gånger per dag, för ut kommer man ju vare sig man vill det eller inte!

Så idag när jag begav mig ut för att få lite luft och motion satsade jag på en inte alltför kort promenad runt kvarteret i hopp om att regnet skulle hålla sig borta ett tag till. Den nyss nämnda promenaden runt kvarteret utökades radikalt till långfärdsvandring på 1 1/2 mil och hunden min vill nog aldrig mer sätta tassarna utanför huset efter att ha blivit meddragen på en sådan vansinnesrunda! Men OJ vad skönt det var ute idag! Inte för varmt och inte för kallt för att kunna hålla uppe tempot, inte för stark sol och inte för mycket blåst eller skugga… Lagom med andra ord, sådär lagom härligt som det alltid borde vara under den här tiden på året. Visserligen är det en bit kvar till de där riktigt höga sommartemperaturerna som varenda kotte går och längtar efter nu inför midsommar och stångdansande – men härligt var det helt klart ändå, och nu kan jag med gott samvete luta mig tillbaka i soffan resten av dagen. Eller till nästa gång hunden blir kissnödig – vilket som nu kommer först 😉

***

Under promenadfilosoferandet kom jag att tänka på pajen med kikärtor och mango chutney som jag experimenterade ihop nyligen och som jag tänkte lämna utanför bloggen. Inte för att jag inte tyckte om den – nejdå, trevlig var den helt klart – men för att jag redan givit er ett recept på en liknande paj. Alldeles i begynnelsen av mina bloggdagar  delade jag med mig av det här receptet på en currydoftande mango chutneypaj som tyvärr inte längre bilderna fungerar på. På grund av det, och på grund av att jag tyckte att varianten jag gjorde den här gången kan ha blivit aningen bättre bestämde jag mig till slut för att ändå ge er också detta recept, som alltså är ett helt omarbetat alternativ.

Precis som vanligt med en paj så går det att byta ut innehållet ganska så fritt, eller utesluta ex. svamp eller kikärtor om det är något du inte tycker om. Likaså går mjölsorterna att variera i pajskalet – bara grahamsmjöl, bara vetemjöl eller kanske lite dinkelmjöl däri som variation? Vill du att pajen ska bli klar snabbare går det bra att hoppa över förgräddningen av pajskalet, men då kommer pajen kanske inte hålla ihop lika bra när det är dags att äta den. Ja, och så brukar jag generellt inte använda mig av så mycket riven ost i mina pajer, mängden går absolut att öka på 🙂

***

Kikärtspaj med mango chutney

Ingredienser:
(4-6 portioner)

2 dl grahamsmjöl
1 dl vetemjöl
125 gram rumsvarmt smör
1 nypa salt
2 msk iskallt vatten

100 gram champinjoner
1 gul lök
1 liten bit färsk ingefära
1/2 röd chilifrukt (kan uteslutas)
1/2 grön paprika
1/2 röd paprika
1 tsk curry (eller mer om så önskas)
1 burk/paket kikärtor (ca 400 g) – jag använde inte riktigt hela
1 dl mango chutney 

3 ägg (jag använde bara två, men ett till skadar inte)
1 dl grädde
1 dl lättmjölk
ca 1 dl riven ost (+ valfri mängd att strö över)

smör/olja att steka i
salt och peppar

***

Blanda de båda mjölsorterna med saltet i en bunke.

Tillsätt smöret och blanda till en deg med hjälp av vattnet.

Tryck ut degen i en smord pajform, ända upp i kanterna och låt stå kallt i kylen en liten stund.

Värm upp ugnen till 225 grader.

*

Tag ut pajformen ur kylen och klä in kanterna i folie för att de inte ska glida ner (alternativt fyll degskalet med torkade kikärtor).

Pricka degen med en gaffel och förgrädda i ugnen ca 10 minuter (inte längre). Sänk sedan värmen till 175 grader.

*

Fräs samtidigt svampen skuren i lagom bitar i smör en stund och ställ dem åt sidan.

Hacka löken, ingefäran och den röda chilin och fräs allt i olja i några minuter.

Tillsätt paprika i bitar och krydda med curry; fortsätt steka en stund till och dra sedan av från värmen.

Häll över kikärtorna, de stekta champinjonerna och rör i mango chutneyn.

Ta bort aluminiumfoliet runt kanterna på pajformen (eller häll ur kikärtorna).

Häll den stekta grönsaksblandningen i det förgräddade pajskalet.

*

Vispa ihop ägg, grädde och mjölk i en bunke. blanda i den rivna osten, salta och peppra.

Häll äggstanningen över grönsaksblandningen i pajskalet.

Strö lite riven ost över om du vill.

Skjut in pajformen i ugnen igen och grädda tills smeten stannat och pajen fått fin färg – ca 35 minuter.

Tag ut, låt svalna en liten stund och servera 🙂

***

Saffranskryddad kikärtsquinoa

När jag tittade igenom mina sista inlägg upptäckte jag att det varit lite tunt med matinspiration den senaste tiden. Det känns lite som att det nog kommer att luta åt det hållet ni i jultider, då det lätt bakas och snaskas mer än det äts mat efter recept. Idag har jag suttit lite och planerat julgotteriet sådär mellan tupplurarna och regnruskpromenaderna och stött på ingredienser som kommer igen i recept efter recept. Det finns ju en del smaker som förknippas starkt med julen, med all rätt!  En av dessa är helt klart den fantastiska saffranen, som jag länge snålat något alldeles otroligt med, eftersom den varit värd sin vikt i guld – bokstavligt talat. Priserna har varit så höga att fattiga studenter inte kunnat annat än blunda för allt vad saffransbullar heter, och jag har sorgset vinkat hejdå åt drömmar om ljuvlig saffranskola och smakrik saffransglass.

Otippat nog har dock priserna sjunkit dramatiskt till i år! Plötsligt behöver man inte äga en herrgård för att ha råd med saffran, och jag kan äntligen faktiskt använda kryddan i det jag bakar och lagar, istället för att leta fram gurkmejan och fuska fram lite gul färg på mina grytor. Det är klart att det här nya saffransrika livet ska utnyttjas så länge som det är möjligt!

Därför kan jag nu dela med mig ett recept på en doftande kikärtsquinoa, en ensamrätt eller ett tillbehör som lyfts oändligt mycket av ett enda litet kuvert saffran! Det är ett nyttigt, naturnära och snabblagat recept som kan serveras med eller utan torkade tranbär – det är jag som snöat in lite på dem just nu – och om det är just tranbären som inte finns hemma kan de också bytas ut mot russin eller valfri annan torkad frukt. Jag åt min med endast kokt broccoli som tillbehör, men att steka quornfilé (ja, kött går också bra, men då gärna ekologiskt – jobbig vegetarian som jag är måste jag påpeka detta) eller servera på ett buffébord är helt klart alternativ. Jag rekommenderar quinoa till detta recept då det är både gott, nyttigt och ger en spännande konsistens, men att byta ut den mot exempelvis bulgur eller matvete går också bra.

***

Saffranskryddad kikärtsquinoa

Ingredienser:
(4 portioner)

1 gul lök
1 burk kikärtor (ca 400 g)
1 tärning grönsaksbuljong
1 kuvert saffran (0.5 gram)
2,5 dl okokt quinoa (gärna vit)
5 dl vatten
ev 1 dl torkade tranbär

Salt och peppar
olja att steka i

***

Hacka löken och fräs i olja i en stor kastrull.

Häll av kikärtorna och skölj dem, låt fräsa med löken i någon minut.

Tillsätt saffran och smula i buljongtärningen.

Skölj quinoan ordentligt, tillsätt sedan den också.

Häll över vattnet, låt koka upp och sjud sedan på svag värme i ungefär 15 minuter – tills vattnet kokat bort.

Tillsätt torkade tranbär om du vill, salta och peppra efter smak.

Servera sedan som det är eller som tillbehör till vad helst du kan komma på 😉

Smaktest – Findus Simply Green Thai Veggie Bite

För någon vecka sedan eller så fick jag först höra talas om findus nya halvfabrikatsserie – simply green – och undrade lite över det som skulle erbjudas. Att det skulle innebära vegetariskt var jag så gott som säker på – allt som är vegetariskt är ju grönt (?)  – men i vilken utsträckning? Och skulle det vara helt färdiga påsar mat i stil med pyttipanna, delar av måltider  som quorn och hälsans kök ofta säljer eller kanske rentav bara blandade grönsaker eller liknande att piffa till den egenlagade maten med?

***

Så hittades då de första produkterna när jag var på besök hos mina föräldrar i lilla Oskarshamn, och jag var tvungen att snappa åt mig en av de påsar som fanns i kyldisken. Helt i vetenskapligt syfte alltså! Vid en första anblick så känns valen av mat väldigt eklektiska, jag kan inte riktigt finna någon röd tråd dem emellan. Så jag tog vårt alltid så trogna internet till hjälp.

Enligt Findus egen sida innebär simply green:

”grön mat utan kött med influenser från Indien, Thailand, Grekland, USA och Marocko som man kan njuta av både i större och mindre hushåll. Simply Green är modern smakrik mat som ger inspiration till fler gröna dagar”

Aha. Okej. Grön mat utan kött. Intressant. Indien, Thailand – okej – Grekland – aha – USA – umm, va? – och Marocko. Det var en hel drös med inspiration det, hur tar den sig i uttryck?

Jo, med än så länge 5 olika möjligheter:

Quinoa salad – ”matig sallad med quinoa, svarta och röda bönor, haricots verts, sugar snap peas och vildris, smaksatt med rostad vitlök och citron”. Den innehåller varken ägg eller mjölkprodukter och är således också vegansk.

Bulgur salad – ”smakrik sallad med bulgur och rostade grönsaker smaksatt med rosmarin, mynta och citron. Även vitost och svarta oliver”. Det innebär en laktovegetarisk rätt med andra ord, vitosten är nämligen inte vegansk. Om den är helt vegetarisk kan jag inte heller intyga, ostens ingredienser finns nämligen inte att tillgå.

Traditional falafel – gäsp. Jag menar ”Kikärtsbullar med krispig yta med lök, persilja och vitlök”. Också dessa är helt veganska.

Indian Bhaji bite – ”smakrika potatisbullar med krispig yta, smaksatta med spiskummin, chili och solroskärnor”. Innehåller ägg och är därför ovovegetariska.

Och till slut den som jag hittade hemma i min affär:

Thai veggie bite – ”Smakrika kikärtsbiffar med krispig yta smaksatta med kokos, limeblad och röd currypasta”. Innehållet anses vara laktovegetariskt, då de, av någon anledning, innehåller mjölkprotein.

Jag, som vegetarian, tycker att det verkar som trevliga tillskott i matdisken. Själv kan jag ju äta dem alla och behöver inte oroa mig för att köpa hem någonting med kött eller smygkött i (à la gelatin), speciellt eftersom findus nu bestämt sig för att sätta stämpeln simply green på allt i sortimentet som är vegetariskt – och med det menas lakto-ovo-vegetariskt så är man striktare än så hjälper inte symbolen. Alls.

Dock kan jag känna med de veganer som är intresserade av produkterna, då det bara är den traditionella falafeln, som redan fanns i sortimentet och helt ärligt inte är så intressant, och quinoasalladen som är ätbara för dem. Kunde inte i alla fall Bulgursalladen och veggie bitesen ha varit helt mjölk- och äggfria också? Vitosten är lätt att byta ut mot tofu och  vad mjölkproteinen gör i veggie bitesen är en gåta med tanke på att de är gjorda på (något så underligt som) kokosmjölkspulver. Hmm… Antagligen så kände Findus att en sådan satsning inte skulle ha lockat tillräckligt många att köpa produkterna, vissa blir ju avtända bara av att se ordet veganskt tyvärr.

***

Det var alltså Findus simply green thai veggie bite som hamnade i korgen när jag valde variant; detta eftersom kikärtsbiffar är något jag tycker mycket om och thaivarianten lät otroligt mycket mer spännande än falafeln gjorde (har jag skickat tillräckligt många subtila vinkar om hur tråkigt jag tycker det tillskottet är i jämförelse med de andra?). Dessutom känner jag att bulgursalladen och quinoasalladen säkert är riktigt goda, men de är också lättare att göra själv än de andra. Däremot är jag sugen på att prova Indian bhaji bitesen också, låter det inte spännande med smaksatta potatisbullar/bollar?

***

Väl hemma var jag så exalterad att jag knappt hann med ett kort innan tre stycken redan låg i stekpannan! Medan jag tillagade dem efter vad det står på paketen (ungefär – värm i olja eller smör i en stekpanna i 6-8 minuter. Vänd ibland) studerade jag framsidan lite närmare.

Jo, förpackningen tycker jag om. Det ser fräscht, gott och annorlunda ut, med en överskådlig detaljbild av kaloriinnehåll, portioner och hur många minuter de tar att tillaga.

Och på tal om kaloriinnehållet kan jag meddela att 100 gram innehåller 290 kalorier och en portion beräknas vara tre biffar på runt 50 gram 120 kalorier styck, sammanlagt alltså 460 kalorier, vilket jag tycker är ganska mycket för bara biffar. Fetthalten  är också ganska hög men du får i alla fall 9 gram protein genom dina tre biffar, så nu kan ingen säga att vegetarianer inte kan få i sig tillräckligt med protein!

Innehållet är ganska så lätt att läsa ut, vilket helt klart är en fördel. En del e-nummer i form av bakpulver, annars består biffarna mest av kikärtor, mannagryn, det där redan nämnda kokosmjölkpulvret och olika kryddor/smaksättningar. Ja, och mjölkprotein. Av någon anledning.

Och frysta ser de ut som man kan tänka sig att de skulle göra. Inte precis likadana, platta och totalrunda – vilket jag gillar, de ser inte så ”halvfabrikatiga” ut då – och med fläckar av färg här och där. De luktar svagt av någonting oidentifierbart men inte så man undrar hur i all världen de kan dofta så.

Här är min portion, tillsammans med resten av måltiden (som bestod av ett ihopplock av vad kylen hade att erbjuda, stekt ägg, lite auberginegratäng, vitlökssås och sallad). Jodå, de ser fortfarande lovande ut. Jag tillsatte inga kryddor och smakade först biffarna helt naturella, för att ge ett så rättvist betyg som möjligt.

En gaffel senare kan jag säga såhär: de är goda, helt klart. Konsistensen är lite mosigare än vad jag brukar göra mina biffar, men man får ofta den mjuka konsistensen på köpt vegetarisk mat, lite som fiskbullar, om ni någon gång ätit det (jag gjorde det i mina blåögda barndagar). Smaken är helt klart mest åt citrongräshållet. Ja, de innehåller citrongräs, så det är kanske inte så konstigt, men OJ vad de smakar citron! Alltså jösses! I och för sig är jag inte totalförälskad i just citrongräs, men även om jag varit det hade jag nog blivit lite knockad av smaken, i alla fall om jag inte fått någon direkt förvarning (som ni nu har!). Det är inte en hemsk bismak, men ingen smaksensation heller.

Annars har jag inte mycket negativt att säga. De är snälla, mjuka och slinker ner. Om man hinner att göra sina egna är det nog att föredra, fast då hade man kanske inte varit och letat efter halvfabrikatsprodukter till att börja med. Och smaksättningen är spännande. Lite exotisk. Men mest citronig. Jag tror inte att det blir ett andra köp för mig, men de jag har i påsen kommer ätas upp. Såklart, jag är ju smålänning 😉

3/5.

Kikärtan i rampljuset! Kikärtspaj med feta

Det finns en hel del bönor. Massor av smaskiga bönor, från de lite mer lättanvända – som kidneybönor – till de som man kan namnet på men egentligen inte har en aning om vad man gör med – som adzukibönor. Black-eyebönor, stora vita bönor (som jag älskar!), mungbönor, borlottibönor, sojabönor… Listan kan göras lång.

Och så finns den. Den. Den allsmäktiga, så lättanvända, helt otroliga… Kikärtan. Den också så kallade garbanzobönan. Jodå, du hörde rätt. Kikärtor är faktiskt bönor de också (som kan, för den som är ett lika stort rättstavningsfreak som jag råkar vara, stavas både kikärter och kikärtor) och det är få ingredienser som är så mångsidiga.

vad sägs om:

falafel (som numer finns på varenda pizzeria värd namnet, självklart kan de göras hemma också, och antingen friteras eller stekas)
hummus (bara att mixa dem med lite olivolja, citron, spiskummin och vitlök)
kikärtsbiffar (i alla varianter och former – med eller utan andra bönor)
soppa (mosade som i denna kikärtssoppa eller hela som i en spännande tomatsoppa)
bönburgare (perfekta att ersätta hamburgaren med, kan också lätt blandas med andra bönor)
rostade (jodå, tro mig, att salta och rosta dem är svårslaget!)
pastejer (vanliga i mellanöstern)

För att inte tala om naturella, som ett matigt inslag, i:

sallader
ratatouille
couscous/bulgur
grytor
tortillas
pasta
wok
chili
curry

…eller paj.

Det kanske låter lite malplacerat att stoppa i kikärter i pajfyllningen, men tro mig när jag säger att det passar hur bra som helst! Och bättre än så – kikärtor är fulla av protein, vilket alltid är bra att tillföra i en vegetarisk diet, och de sägs faktiskt kunna stoppa sötsuget! Vem visste det?

***

Kikärtspaj med svamp
(ca 4 rejäla portioner)

Ingredienser:

pajdeg:

1 1/2 dl vetemjöl
1 1/2 dl grahamsmjöl
125 gram rumsvarmt smör
2 msk kallt vatten
lite salt

Fyllning:

1 rödlök
1-2 vitlöksklyftor
ca 150 gram champinjoner
1  burk kikärtor (ca 400g)
1/2 purjolök

Stanning:

3 ägg
1 1/2 dl matlagningsgrädde (el vanlig grädde el mjölk)
100-150 gram fetaost
salt och peppar

***

Tag fram smöret lite i förhand och sätt ugnen på 200 grader.

Blanda ihop mjölsorterna i en bunke (du kan absolut byta ut grahamsmjölet mot extra vetemjöl om du vill), tärna smöret och tillsätt i mjölblandningen. Knåda ihop, tillsammans med vattnet och saltet.

När degen är färdigknådad, tryck ut den i en pajform och nagga med en gaffel. Ställ in i kylen i en halvtimme eller tills du är färdig med fyllningen om du inte orkar vänta (dock håller pajen ihop aningen bättre om den stått kallt ett tag).

***

Hacka lök och vitlök grovt. Skiva svampen. Fräs allt i smör en stund tills det fått lite färg.

Häll av kikärtorna och skölj dem. Häll i dem i stekpannan också.

När kikärtorna fräst någon minut eller två, ta av från värmen och tag ut pajskalet ur kylen.

Hacka eller skiva purjolöken.

Häll i allt det stekta i pajformen och toppa med purjolöken.

***

Till äggstanningen knäcker du tre (gärna ekologiska!) ägg i en bunke och vispar i grädde eller mjölk.

Smula till sist i fetaosten.

Häll stanningen över pajen så den täcks. Salta och peppra innan du skjutsar in den i ugnen i ca 35-45 minuter. Den är klar när den fått färg och äggen har stannat.

Eftersom jag inte förgräddade denna paj kan det vara lite knöligt att få den att hålla ihop i snygga bitar. Det kan avhjälpas genom att kyla degen ordentligt, eller förgrädda själva skalet i tio minuter innan fyllningen hälls i. Jag tycker dock oftast att pajer är godare utan förgräddning, har du tur håller den ihop i alla fall, har du inte tur kan det i värsta fall se ut så här:

Men lika gott är det i alla fall 😉

Smaktest – Green Deli Indian Curry

Jag har blivit utvald av smartson att få testa nyheten Green Deli gratis i utbyte mot en recension med mina tankar och känslor om produkten. Eftersom detta är precis vad jag gör här i min blogg (gratis!) passade det mig perfekt och efter att ha inhandlat och smakat Green Deli Indian Curry skrev jag den här recensionen, som jag tänkte att ni kanske ville läsa också.

***

Som vegetarian är frysdisken med färdiga eller så gott som färdiga måltider ganska begränsad. Utöver en och annan pastarätt, frysta påsar med grönsaker och ett par märken av ”köttsubstitut” är det nästan uteslutande kött, fisk och kyckling som dominerar, vilket gör att jag sällan graviterar ditåt för att leta upp en snabb rätt att laga till lunch eller middag.

Därför blev jag väldigt förväntansfull när jag hittade information om Green Deli och de fyra olika varianterna som tillhörde varunamnet. Alla fyra är anpassade så att inte bara köttätare kan handla hem dem, utan även vi som föredrar det gröna och oskyldigt vegetabiliska. Om man inte vill hålla matlagningen helt vegetarisk, är det också väldigt enkelt att kombinera dessa olika smaker med valfri köttbit, jag kan tänka mig att kyckling är ett hett tips till alla fyra påsar!

Efter att ha fått besked om att jag var en utvald testpilot började jag alltså leta efter Green Deli i de varuhus jag har i närheten. Eftersom jag inte äger någon bil försökte jag först på nära håll, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Mitt Ica nära hade dem inte i sortimentet, inte heller coop. Netto och Lidl uteslöt jag redan från början, och en snabbtitt senare bekräftades misstanken att varken eller tog in och sålde denna nyhet.

Så jag anlitade en chaufför (aka min käre far) och tog med honom till Maxi, där jag äntligen hittade en frysdisk som inte bara innehöll broccoli och spenat – Green Deli fanns där också! Glad över att jag hade min gratiskupong efter att ha upptäckt att priset där låg på 28 kronor (!!) var det dags att välja vilken sort som skulle få följa med hem, vilket inte heller var det enklaste jag gjort. De är alla väldigt tilltalande i sina fräscha vita påsar med lockande bilder av produkterna i fråga. I förhand hade jag bestämt mig för att välja Warm Greek Salad, men tyvärr var det den enda som inte gick att få tag på i min affär, så jag valde mellan de tre andra – French Ratatouille (som jag  valde bort eftersom jag ofta lagar ratatouille själv) Italian Pesto (som lät intressant men inte så komplicerad) och så Indian Curry, som mitt val föll på.

Väl hemma tittade jag igenom innehållsförteckningen lite mer noggrant. Blomkål är ju fantastiskt gott, kikärtor, linser och curry likaså. Dessutom finns det spenat och andra godheter i som man inte direkt lägger märke till på påsens framsida. Dock är det viktigt att påpeka att innehållet inte är veganskt då både skummjölk och grädde kan noteras, annars kan man nog lätt luras av att det inte ser särskilt gräddigt ut på bilden.

Den enda ingrediensen som inte känns naturlig är stabiliseringsmedlet som använts till de grillade tomaterna, och utöver det är det bara druvsockret som känns lite onödigt. Alla andra komponenter är naturliga och uttalbara, vilket i min bok är ett stort plus!

Efter att ha klippt upp påsen blev jag lite fundersam över mängden innehåll om man jämför det med påsens framsida som glatt konstaterar att det är ”2-3″ portioner däri. Nja. Inte tre i alla fall, då måste man vara väldigt liten i maten. Tvärtom kändes det här nästan som en enportionsrätt, om man, som jag, valt att äta den på egen hand, utan kött eller en bit bröd bredvid.

Jag valde att göra precis vad som rekommenderas på påsen och tillaga min curry i stekpanna i 3-4 minuter och inte i mikrovågsugn. För att vara så rättvis som möjligt stekte jag den i olja, precis som förpackningen anser vara bäst, och tillsatte inga kryddor eller andra ingredienser.

I stekpannan konstaterade jag återigen mängden. Hmm… Hur får de detta till tre portioner? Men det luktade gott även fryst och såg väldigt fräscht ut med både grönt och gult representerat, till och med lite rött om man tittade efter noga så jag lät bli att gruffa alltför mycket över produktens uttalanden på förpackningen.

Färdig såg allt… Lite kladdigt ut. Grötaktigt på något sätt, men ändå ganska aptitligt. Jag kände mig inte alltför lurad av framsidan, bilden är ganska rättvis när det gäller att avbilda det som faktiskt är i påsen. Det tycker jag är viktigt, det är bilden som tilltalar oss först och om innehållet inte avspeglar den blir man genast besviken, innan man ens hunnit ta en första tugga.

Och på tal om första tugga – den var inte alls dum. Jag hade förväntat mig mer hetta, indisk mat är ju ofta ganska kryddstark, men den enda krydda som kändes urskiljbar var just curryn, vilket jag var ganska tacksam över då jag är en riktig mes när det kommer till styrka. Dock är det lite konstigt att man inte ens tillsatt lite lite chili eller annan mer smakrik krydda; det känns som att det indiska köket skulle varit bättre representerat på det sättet. Av koriandern, ananasen och vitlöken märkte jag ingenting alls, men grönsakerna var alla smakrika och faktiskt riktigt krispiga. Tomaten tyckte jag däremot var aningen för geggig, den mådde helt enkelt inte så bra av att bli fryst och sedan upptinad igen.

På det stora hela är jag positivt överraskad, även om jag måste säga att rätten i sig är ganska lätt att kopiera och göra själv för mindre pengar. Det är inte enbart negativt dock – det betyder ju att receptet är naturligt och inte proppfullt med smakförstärkare och andra otrevliga tillsatser. Förpackningen är fräsch och avspeglar innehållet väl, produkten är lätt att tillaga och smakar gott. Jag åt upp nästan hela påsen själv så 2-3 portioner är lite missledande, och smaken kanske är aningen för mild och intetsägande för att avspegla Indien, men jag skulle kunna tänka mig att köpa denna variant igen om jag lider av tidsbrist.

Så med denna upplevelse i åtanke kommer säkert en eller två av de andra varianterna slinka ner i vagnen någon gång i framtiden. De kanske inte är revolutionerande – men de känns genomtänkta och smakar gott. Det är, enligt mig, ett gott betyg.

3.5/5

Afrikansk kikärtsgryta med jordnötssmör

I någon vecka eller två har jag haft en öppen jordnötssmörsburk i kylen, som hånande stått och lurat bakom dörren fullt medveten om att jag inte rör otyget om det inte är för att den omnämns i ett kakrecept eller följer med ner i någon maträtt. Jag uppskattar tanken bakom jordnötssmör – det är ett perfekt pålägg för en vegetarian, fullt med protein och nyttiga fetter. Visst är kaloriantalet högt, och visst är de flesta jordnötssmörsmärken sockersyndare som gör sina burkar mycket sämre än vad de kunnat göra men på det stora hela är det en god idé att äta en jordnötssmörsmacka någon gång ibland.

bilden är tagen från google

Dock är ju vi svenskar VÄLDIGT sällan uppvuxna med jordnötssmör i våra skafferier. Vi har ingen idealbild av en mammahemmafru som leende i världens renaste kök står och brer en dubbel jordnötssmörs- och syltsmörgås, delar den i trekanter och fyller våra stackars små hungriga magar med detta ”mumsiga” innehåll.

(ett klockrent exempel är så gott som ALLA jordnötssmörsreklamer i USA, somJIFs)

De åren jag bodde i USA fick jag ofta diskutera detta fenomen. Där är den ljusbruna sörjan verkligen en stämpelprodukt att ha hemma och reaktionen när jag berättade att jag ALDRIG ätit en ”PBJ” (som står för peanutbutterjelly och är den allmänna termen för dessa ovan beskrivna mackor) var nästan uteslutande något i stil med ”stackars dig!”, ”det är ju snudd på barnmisshandel!” eller ”vad åt ni då när det var lunchdags?”.

bilden också tagen från google

Att hitta jordnötssmör i Sverige är ett äventyr i sig, om man har tur står de ibland mjöl och socker på bakhyllorna, om affären ens har det i sitt sortiment. I USA däremot, finns det hela hyllor med olika sorters jordnötssmör (med eller utan choklad, med eller utan sylt, med eller utan salt, med eller utan bitar, lätt, fettfritt, sockerfritt, mandelsmör etc, etc).

Jag har vant mig vid tanken nu, men jag tycker fortfarande att det är sjukt konstigt att något som är SÅ vanligt ”over there” inte ens finns på kartan här! Vi som ofta är lite utav ett miniUSA och glatt mumsar burgare på Mcdonalds, har fortfarande MYCKET att lära oss om amerikanska matvanor – eller kanske jag ska säga mycket att undvika 😉

Dock bakade jag brownies förra veckan, som fick ett täcke av jordnötssmörsfrosting (ett recept kommer säkert snart!), och resterna i burken kändes det väldigt onödigt att inte göra någonting med. Så då hittade jag detta recept, och med lite (eller ganska många) förändringar, blev det min egen lilla afrikanska gryta!

Afrikansk kikärtsgryta med jordnötssmör

Ingredienser – 4 portioner

1 burk (ca 300 gram) kikärtor
1 burk (ca 400 gram) krossade tomater
2 dl lättcrème fraiche (inte riktigt en hel liten burk)
1 gul lök
ca 3 msk jordnötssmör (väldigt godtyckligt, smaka av!)
en nypa socker (eller gör som jag och spruta i lite ketchup, om det inte äcklar dig allt för mycket ^^)
salt och peppar

Hacka löken och fräs den en stund i olja, stekpanna eller kastrull spelar ingen större roll. Häll över de krossade tomaterna och kikärtorna. Låt koka ihop en stund. Addera lättcrème fraichen (i originalreceptet användes grönsaksbuljong, vilket kan vara ett alternativ för den som undviker mjölkprodukter – jag tyckte dock det passade bättre med crème fraiche) och när det blandat sig med de krossade tomaterna är det dags för jordnötssmöret. Du bestämmer själv mängden, det beror helt på eget tycke och smak, men jag använde runt 3-4 matskedar. Rör ihop det hela och låt småputtra i ett par minuter till. Salta och peppra. En nypa socker eller lite ketchup hjälper till att balansera smakerna, så häll gärna i det på slutet!

Om man har hemma är det säkert ännu godare med nötter i också, men jag klarade mig bra utan.

 

Jag serverade med råris (lite osmygig smygreklam här – jag ÄLSKAR Risentas råris! Det tar 45 minuter, men det är HELT klart värt det!) och sallad.

Lycka till!

Smidig kikärtsgryta för småpengar

Kikärtor är väldigt användbart, speciellt om man är vegetarian eller en experimenterande köttätare (jag har hört att det finns sådana ^^). Inte nog med att de är goda som de är och att de är kolossalt nyttiga (fullproppade med vitaminer och proteiner!), de kan användas på en hel drös med olika sätt – kalla i sallader, mosade som biffar, friterade som i falafel eller varför inte i en varm och frestande gryta? De kostar inte överdrivet mycket pengar (som man ibland kan tycka att tofu eller quornfärs kan göra, i alla fall när slutet av månaden nalkas) och de håller i evigheter. Det billigaste alternativet är att köpa en påse med torkade kikärtor och koka dem själv allt eftersom. Dock är jag aningen lat av mig så oftast blir det ändå den konserverade varianten, som kostar något mer men ändå går att få tag i för runt 5 kronor burken (hej Willys!).

Tillsammans med tomatbaserade produkter och vilka grönsaker som helst blir de nästan lite av en smaksensation och jag tänkte dela med mig av ett recept jag använt mig av ett flertal gånger just för att det kombinerar dessa ingredienser med kort tillagningstid och massa smak! Om jag inte missminner mig kommer originalreceptet ifrån tasteline.se, som har massor av inspiration, men det visste ni nog redan 😉 Jag har dock gjort ett par små ändringar allt eftersom, så jag länkar inte dit utan skriver mitt här:

***

Smidig kikärtsgryta

Ingredienser (4 portioner)

1 burk (eller ca 400g) kikärtor
1 paket (eller ca 500g) passerade tomater
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
1 grönsaksbuljongtärning eller 1 msk koncentrerad grönsaksfond
ca 1/2 dl ketchup
1 msk balsamico
1 msk vitvinsvinäger
salt och peppar

ca 10 champinjoner
1/2 aubergine
1/2 zucchini
olivolja till stekning

ev:
couscous för fyra (se paketet)

Börja med att göra själva basen till grytan. Hacka löken och vitlöken och stek i en stor kastrull i någon minut tills de blivit mjuka. Häll sedan i resten av ingredienserna: kikärtor, passerade tomater, grönsakstärning eller fond, ketchup (om du inte har eller inte vill använda ketchup kan du gärna ta en rejäl nypa socker, det är gott med lite sötma!), balsamico och vinäger. Låt småkoka ihop sig ett tag, minst 15 minuter men längre gör ingenting.

Om du som jag vill ha couscous till; koka upp vatten i en gryta (jag brukar alltid ta ungefär 1 dl vatten mer än det står på beskrivningen för att det inte ska bli för torrt), dra ifrån plattan, lägg i couscous och sätt på locket. Låt stå i kanske 10 minuter, fluffa till det med en gaffel och häll i lite olivolja om du vill.

Under tiden kan du skiva eller skära grönsakerna i lagom bitar. Jag har valt aubergine, zucchini och champinjoner eftersom just de tre är billiga just nu, men egentligen kan man välja vilka som helst. Ta de du tycker om! Stek dem i omgångar i olivolja i en stekpanna så de får fin färg.

När du känner att grytan kokat klart kan du hälla i grönsakerna i den och röra om så alla täcks. Servera med lite timjan på toppen, och om du vill lite matlagningsyoghurt för att bryta av.

Smaklig måltid!

Kikärtspanna med bitar à la kyckling

Att pyssla i köket är lite av ett andningshål för mig. Mitt i all stress över tentor, uppsatser, presentationer och budgetar kan jag bara släppa alla tankar på skola och räkningar i någon timme eller två och få göra något för min egen skull, helt efter vad jag själv vill och känner för. Jag lagar ju ändå mat för att JAG ska äta den, och eftersom jag bor ensam är det ofta ingen annan i närheten att ta hänsyn till.

Även om det är fler än jag som ska prova det jag åstadkommer, är det inte någon press på att få saker exakt rätt eller precis som de borde vara. Om jag misslyckas gör det ingenting alls, mer än att jag kanske stoppar undan kameran och raderar receptet från minnet. Det är skönt att veta det, att min framtid inte hänger på hur välkokt potatisen blir eller hur många olika ingredienser det gömmer sig i svampsåsen.

Den enda som sätter press är jag själv, och visst, jag är inte alltid den lättaste att ha att göra med när det kommer till att godkänna det jag lagar eller bakar men i grund och botten så vet jag ju att jag kommer överleva även om jag råkar ta ut muffinsen lite för sent.

Jag kommer nog aldrig riktigt förstå de som äter samma sak dag ut och dag in, de som lever på pizza och kebabhakens menyer eller de som helt enkelt livnär sig på mackor och maximalt kokar nudlar till middag. Det är ju ändå livsviktigt att äta (tro mig, det har jag fått inpräntat i minnet nu) så varför inte njuta av det? Varför inte ge kroppen det den verkligen behöver OCH se till att det smakar gott på samma gång?

Efter denna lilla tankekedja är det då dags att presentera kvällen matval. Receptet hittar du här.

kikärtspanna med bitar à la kyckling

Dock valde jag att förändra originalreceptet lite. Jag använde inte quornbitar utan ”bitar à la kyckling” från hälsans kök. Man kan tycka vad man vill om namnet på produkten (som är urfånigt) men bitarna är mycket goda, och absolut värda ett försök! De är ovo-vegetariska och därför passar de för de flesta, men inte veganer, sojaallergiker eller laktosintoleranta.

bitar à la kyckling

Som fattig student använde jag inte saffran i den här rätten, utan kryddade med gurkmeja. Det ger färgen men inte smaken, vilket jag kände var helt okej.

Istället för bulgur serverade jag den tillsammans med quinoa som är bland det absolut bästa jag vet, sallad och så gjorde jag en kall sås på lättcrème fraiche, riven ingefära, salt och peppar att ha till, annars kan det bli aningen torrt.

Prova!  😉