Blåbärsmarängtårta med dulce de leche

Jag är medveten om att jag i förra inlägget bedyrade att det skulle bli ett matinlägg snart, eftersom jag har en oavbruten linje av bakade godsaker bakom mig och bloggen i sig inte är en blogg om endast bakverk. Jag är också medveten om att det här INTE är ett matinlägg. Inte ens i närheten. Men kan ni egentligen skuldbelägga mig när jag för en gångs skull blev tillfrågad att göra något marängigt och gräddigt utan att behöva halvt be på mina bara knän för att få chansen? Med lite inspiration från little dessert som använde dulce de leche i sin marängtårta (som förövrigt ser helt fantastisk ut) gjorde jag en egen variant – en lite mjukseg marängbotten med blåbär insprängda här och där kompletterad med ett täcke av dulce de leche, generöst med vispad grädde och färska bär som dekorering. Vad tror ni om det?

***

Förutom att baka marängtårta har jag haft en underbar helg med hela familjen för en gångs skull – jag bor ju med mina föräldrar nu över sommaren men egentligen är Växjö min postort, och där bor också min bror som kom upp till oss på besök de senaste tre dagarna. Det är inte så ofta vi spenderar tid tillsammans allihop så vi har passat på att åka på lite utflykter till bland annat vackra Trosa och Oskarshamnsliknande Nynäshamn, äta god mat på O’learys en nästan ljummen lördagskväll (för mig blev det en ceasarsallad, dock utan ceasardressingen – man får vara på sin vakt som vegetarian, den innehöll nämligen ansjovis och fick bytas ut mot en annan variant) innan en drink eller två gled ner i hamnen och så har vi också haft tid för lite sällskapsspel för att mysa till det ytterligare!

Ja, och så togs det en familjebild dagen till ära då mina morföräldrar var i stan dessutom, de som bor två timmars väg härifrån de med. Hunden blev intresserad av något annars och hälften av honom försvann mitt i plåtningen, men en bild blev det ändå 🙂

Klart en marängtårta skulle få toppa av denna familjehelg!

*

För att baka denna tårta behöver du ha lite tid på dig , du måste nämligen förbereda marängbotten och dulce de lechen lite innan tårtan ska ätas. Dock är det är ett tips att lägga ihop allting och dekorera med bären precis innan servering, så bären inte sjunker ner i grädden och dekoren blir lite trist halvsnygg. Har du bara den där nämnda tiden så är det heller inte komplicerat eller svårt, och resultatet blir to die for!

***

Blåbärsmarängtårta med dulce de leche

Ingredienser:
(1 marängtårta, ca 8 portioner)

4 äggvitor (gärna ekologiska. Spara äggulorna och gör något annat med dem!)
1 nypa salt
2 1/2 dl strösocker
1 tsk citronsaft
2 tsk vaniljsocker
1 dl färska blåbär

*

1 burk sötad kondenserad mjölk (eller, för en snabbare version, 1 tub färdig kolasås)
3 dl vispgrädde
ev. 1-3 tsk vaniljsocker
1 dl färska blåbär
250 gram färska hallon

***

Börja med att sätta ugnen på 250 grader och ta fram en plåt som täcks med ett bakplåtspapper. .

Separera äggen och häll äggvitorna i en alldeles ren skål/bunke, låt det inte finnas med en gnutta av gulan, då blir det inte någon maräng!

Vispa äggvitorna till ett styvt skum; det ska stanna i botten på bunken om du vänder den upp och ner (prova gärna inte över finaste mattan det första du gör!). gör gärna detta i köksassistent eller med elvisp, du lär få stå och vispa ett bra tag om du gör det för hand 😉

Tillsätt saltet och sedan socker lite i taget under vispning. Fortsätt med att pressa i citronsaften och tillsätta vaniljsockret.

Lägg undan vispen och vänd försiktigt ned blåbären. De ska inte mosas eller färga marängsmeten, bara gömmas däri.

Rita eventuellt en cirkel på bakplåtspappret lika stor som du vill ha din marängbotten. Sprid ut smeten inuti cirkeln eller freestyla en egen utan hjälpande linjer.

Ställ in i ugnen samtidigt som du vrider ner temperaturen till 125 grader och låt marängen gräddas i ca 60 minuter för en mjukseg maräng eller i 90 minuter för en krispigare sådan. Tag ut marängen och låt den svalna helt.

***

Koka under tiden dulce de lechen. Detta gör du genom att ta bort etiketten från burken med sötad kondenserad mjölk, ställa den i en kastrull som är högre än själva burken och täcka den helt med vatten. Låt sedan burken koka i minst en timme (för en lös, kolaliknande sås) eller upp till 4 timmar (för en riktigt tjock variant). Jag kokade min till den här tårtan i 1 1/2  timme.

Tag upp ur vattnet och låt svalna.

Sprid ut ett lager av dulce de lechen över den färdiga marängbottnen. (Använder du färdig kolasås är det bara att hoppa över att koka den kondenserade mjölken och istället trycka ut den mängd du vill ha av kolasåsen över marängbottnen).

Vispa grädden, eventuellt med lite vaniljsocker i, tills den blir fluffig men inte alltför tjock.

Skeda ut över dulce de lechen och jämna till.

Dekorera som du vill med de färska blåbären och hallonen precis innan servering!

Bärig banoffee pie

Hoppas ni alla har haft en härlig helg – ja, en härlig vecka faktiskt, för ungefär så länge har ni fått vänta på denna sena uppdatering. Det är mycket på gång just nu i livet, komplett med garageloppis hela helgen (där bland annat mitt gamla dockskåp rök för en hundring), blandat med en hel del packning, slängning, organiserande och planerande. Nu är det bara några få veckor kvar tills mina föräldrar flyr barndomsstaden för en nystart närmare Stockholm, och jag kan inte låta dem packa själva eftersom de är väldigt duktiga på att slänga sådant som jag är nostalgiskt fäst vid (visserligen har jag en tendens att tårögt hänga mig fast i varje litet godispapper eftersom ”jag kommer ihåg när jag fick det här!!” men det hör inte hit…)

I söndags kände jag att allt hårt arbete behövde belönas på något sätt – gärna riktigt smarrigt och aningen kaloririkt – men tiden fanns inte riktigt på min sida. Därför sneglade jag åt de färska bär som köpts hem (direktimporterade från Egypten – ajajaj) och mindes burken med dulce de leche som jag kokat för ett par dagar sedan och behövde använda upp. Varför inte en banoffee pie, en lite bärig sådan?

***

Det bästa med en banoffe pie (ja, förutom smaken då förstås!) är att den är en relativt snabb efterrätt att fixa ihop – i alla fall om man har en färdigkokt burk dulce de leche hemma som bara står och gosar till sig utan ett egentligt syfte. Då är det bara att fixa en botten, breda över dulce de lechen, garnera med banan (och/eller vad som helst som är fruktigt eller bärigt egentligen, men jag skulle undvika tomat och sånt om jag var du) och vispa grädde att toppa skapelsen med! Helt ärligt, det ÄR inte svårare än så!

Jag hade lite smul kvar efter bottenfixet, så jag strödde över det allra sist, tillsammans med en rejäl dos kanel. Valfritt men trevligt 😉

***

Banoffee pie

Ingredienser
(1 form – ca 24 cm)

ca 12 digestivekex (jag använde Göteborgskex ekologiska)
75 gram smör

1 burk dulce de leche (sötad kondenserad mjölk – 400 ml – kokt i ca tre-fyra timmar)
1 banan
valfri mängd blandade bär
3 dl grädde – 40%

ev. kanel och smul från bottenskapandet

***

Sätt ugnen på 175 grader och ta fram en form, hur den ser ut spelar ingen större roll, bara den är ugnsfast.

Lägg digestivekexen i dubbla plastpåsar och banka på tills kexen smulats sönder (ta ut alla aggressioner här, så slipper du dem senare i livet). Smält samtidigt smöret i mikro eller på platta.

Blanda kexsmulet med smöret i en bunke och tryck sedan ut blandningen i botten på formen. Blir det något smul över kan det användas som garnering senare (eller ignoreras).

Grädda i ca 10 minuter. (det går att strunta i gräddningen och fortsätta direkt till dulce de lechen för en riktigt snabb variant, vilket jag gjorde denna gång – dock håller inte bottnen ihop lika bra)

När bottnen svalnat kan dulce de lechen bredas över. Var försiktig om den är hård så bottnen inte förstörs (tänk limpmacka och kylskåpskallt bregott så förstår du vad som kan hända!). Det gör ingenting om lagret inte blir jämt och slätt, det är bara gott!

Skiva bananen och skölj bären om du vill använda sådana (om inte kan fler bananer behövas). Dekorera dulce de lechelagret med banan och bär – var hur kreativ som helst – det kommer inte synas ändå 😉

Vispa grädden och häll/bred över. Hur är upp till dig.

Har du bottensmul kvar kan den spridas över. Kanel passar också att toppa med.

Servera och fröjdas över hur duktig du varit!

Att fylla 24: minnen, livet och äppelrutor med dulce de leche

Idag är, som ni kanske redan förstått om ni läst tidigare inlägg, min födelsedag. 24 år blir jag, och jag känner mig både betydligt mycket yngre och otroligt mycket äldre på en och samma gång. Jag har ett recept på äppelrutorna här ovan och ett par paragrafer att dela med mig av som är relevanta till den här bloggen, men jag har också något annat på hjärtat. En berättelse, en betraktelse om ni så vill. Eller helt enkelt en sammanfattning av åren fram tills nu. Att läsa den är valfritt, jag tar inte illa upp om ni hoppar förbi, men det var viktigt för mig att få ner det på pränt, och att få dela med mig om det är någon som behöver det. Grattis till mig och tack till er alla, det är helt underbart att så många fantastiska människor hittat till en blogg som min ❤

***

För 24 år sedan idag, den 12 december, någonstans runt klockan 03.00 kom jag till världen. Alexandra Linnéa Egnell var född, ett till av miljontals livsöden hade skapats, och en ny människa började där och då formas. Lintotten jag växte upp som var nyfiken, kreativ och empatisk från en tidig ålder, men också tillbakadragen, blyg och perfektionist ut i fingertopparna.

Snart nog introducerade bakningen i mitt liv, mamma älskade att göra egna bullar och bröd och lät alltid mig och senare också lillebror hjälpa till med allt vi över huvud taget kunde. I köket välkomnades jag, och i köket trivdes jag bra, både när jag själv läste recept och bakade syltgrottor eller brysselkex, och när allt som fanns att göra var att diska och ställa undan grytor. Jag har bara fina minnen därifrån.

Utanför köket var allt annorlunda. Livet gick i en riktning och mina tankar i en annan, jag kände mig missanpassad, utanför och konstant helt fel, i allt jag gjorde. Inuti var jag ett tumult av känslor, men utanpå var jag någon helt annan, någon som inte lät någon komma för tätt inpå och någon som alltid strävade efter att vara nummer ett. Jag kände mig inte värd att göra sådant som jag tyckte om, och jag  började undvika allt som hade med mat och bak att göra. För bra nog var jag inte, och bra nog blev jag inte, så allt som betydde något i mitt liv tog jag ifrån mig själv. Utanpå levde jag, innanför dog jag, och för varje dag hatade jag mig själv lite mer.

2008 rämnade hela mitt liv. Jag bodde i USA som var landet jag föredrog, läste sociologi/psykologi på universitet, hade pojkvän jag trodde var ”the one”, åt aldrig, kräktes upp det jag fick i mig och hatade mig själv så hett att jag inte längre redde ut det på egen hand. Min kropp sa ifrån genom att hjärtat svek, och i oktober hamnade jag på sjukhus med dropp och hjärtmonitor. Den ena diagnosen efter den andra ställdes  och medicin efter medicin trycktes ner i halsen på mig. Jag var ett vrak på något över 30 kilo som skickades till psyk för att ta tag i mig själv utan ambitionen att överleva nästa dag.

Den 12 december 2008 var jag hemma i Sverige igen, snart på sjukhus ännu en gång, matad med sond och vild motståndare till allt som gjordes för att få mig att må bra. Jag var ju inte värd bättre, så varför försökte alla förändra?  Hjärtat var fortfarande ansträngt, vikten fortfarande på tok för låg, och psyk välkomnade mig igen, i ett annat land men av samma orsaker.

12 december 2009 stod det såhär i min dåvarande blogg: ”Jag önskar att jag kunde vara gladare över att fylla år men det känns oundvikligen som ett misslyckande att fylla 22 och inte vara på en annan plats i livet. Att jag är kvar på samma ruta som jag stod på när jag fyllde 21.” Efter sjukhusvistelser och månader på psyk hade jag inte blivit bättre, men jag hade nyligen hittat fram till en annan behandlingsmetod – DBT. Terapin där hade förändrat något inuti mig och fått mig att ta ett livsviktigt beslut. Det var dags att tillåta mig själv att må bra. Det var dags att hitta mig själv och glädjen i livet.

12 december 2010 var slutet på ett förändringens år, jag hade flyttat till Växjö för att börja plugga igen, på hemmaplan denna gång. Efter att i 22 år ha siktat på att vara bäst eller inte vara alls var nu ambitionen att göra så gott jag kunde, och den omställningen räddade mitt liv. Hösten blev tuff, lång och viktig, det var tiden då jag bottnade i mig själv. Jag förstod av det fanns människor som ville umgås med mig, och jag förstod just hur mycket jag ville umgås med dem. Jag förstod att även jag har gränser, gränser för vad jag kan låta mig själv gå igenom och gränser för vad jag utsätter andra för. Jag förstod att livet är mer än smärta och hat.

Våren 2011 gick åt helt till en självrannsakning som ledde mig från den dåvarande linjen jag inte riktigt trivdes med till socionomlinjen jag nu studerar men också till att acceptera den jag är, hur jag än är och, för att komma till saken, till den här bloggen ni nu läser. Att återvända till köket och erkänna för mig själv och för andra att det är där jag trivs var ett stort och viktigt steg för mig, det är där jag varvar ner, kopplar av och mår bra. Och det är i de känslorna som den här bloggen bottnar.

Idag, 12 december 2011 mår jag bättre än jag någonsin gjort. Jag vågar älska den jag är, fast jag gör misstag och har brister jag förut inte stod ut med. Jag ”gör så gott jag kan”, äter det jag vill så länge kroppen får vad den behöver, tillåter mig själv att känna allt jag känner och vara allt jag är. I mig samsas många identiteter; vegetarian, student, matälskare, ungdom, vuxen, hundägare, filmnörd och känslomänniska för att bara skrapa på ytan. Jag är och jag är inte, precis som alla andra. Och den jag är är precis den jag vill vara.

***

Födelsedagen kommer spenderas i lektionssalar mestadels, men under kvällen kommer några vänner över för att bjuda på födelsedagsmiddag. Eftersom jag inte känner till detaljerna kan jag inte låta er få en smygtitt, men efterrätten känner jag väl till. I alla fall den jag står för, eftersom jag fixade till den redan igår kväll, jag kan ju ännu inte säga om det är det enda bakverket det kommer snaskas på under kvällen 😉

Jag valde att stå för en spännande variant av äppelkaka, äppelrutor med dulce de leche, som länge legat och ropat på mig ifrån recepthögen. I förra veckan fick jag nämligen en stor påse äpplen som grannen till mina föräldrar hade över efter att höstens äppelträd blivit avplockade, och hemodlade äpplen är nästan en synd att inte använda till bak, mos och gott i samma stil! Från början var receptet amerikanskt, men jag har översatt det åt er här nedan.

***

Till fyllningen behövs en burk dulce de leche, som du kan göra själv genom att koka en burk kondenserad mjölk i 2-4 timmar, beroende på önskad konsistens. Jag kokade min i tre timmar och hade lite problem med att breda ut den, så lite kortare koktid är kanske lättare. Vill man inte använda sig av dulce de leche kan en vanlig kolasås kokas ihop, det tar lite kortare tid men kräver fler ingredienser. Oavsett vilket blir äppelrutorna härligt matiga, med smulpajstopp och ett kaneligt lager med äppelbitar.

Hoppas ni har en underbar dag denna tolfte decemberdag, den infaller ju bara en gång per år, så utnyttja den ordentligt 😉

***

Äppelrutor med dulce de leche

Ingredienser:
(1 form, ca 20×30 cm)

Till bottnen/toppingen:

2 1/4 dl rårörsocker
170 gram rumsvarmt smör
1 tsk kanel
3/4 tsk salt
1/2 tsk bikarbonat
2 1/4 dl vetemjöl
1 dl pecannötter – finhackade eller malda
1 dl valnötter – finhackade eller malda
4 1/2 dl havregryn

Till fyllningen:

ca 7 dl skalade, urkärnade och skivade äpplen
1/2 tsk salt
1/2 tsk kanel
1 burk dulce de leche (kokad, kondenserad mjölk)

***

Värm upp ugnen till 200 grader. Lägg ett bakplåtspapper i en ugnsfast form, ca 20×30 cm.

Vispa ihop rårörsocker, smör, kanel, salt och bikarbonat tills allt blandats väl.

Blanda i mjöl, nötter och havregryn till en smulig deg.

Lägg 2 1/2 dl av degen i en annan skål och ställ undan.

Tryck ut resten av degen i formen och se till att bottnen är helt täckt.

Blanda de skivade äppelbitarna med kanelen och saltet. Sprid ut dem över bottnen.

Ringla över dulce de lechen om det är möjligt, eller bred ut den med en smörkniv över äpplena. Hela burken gick inte åt för mig, använd så mycket som du känner för.

Strö över de 2 1/2 dl smuldeg som ställdes åt sidan.

Ställ in i ugnen och grädda i 35-40 minuter, tills äppelbitarna precis har mjuknat.

Tag ut, låt svalna helt och skär sedan i lagom bitar. Kakan kan också serveras hel, som en något fastare version av paj tillsammans med vaniljglass eller vaniljsås.

Snabb chokladfudge att inviga december med

Första december är här, första delen av julkalendern är sedd och första luckan är öppnad – nu börjar julmyset på allvar! Det finns en hel uppsjö av bakverk, godis, mat och dryck att välja mellan när det vankas julmums, och jag önskar ibland att jag hade gränslöst med munnar att mätta och lika gränslöst på kontot – då skulle jag kunna testa många fler av alla härligheter jag lockas av, och inte behöva ha sådan här beslutsångest över valen jag gör! Fast jag kan tänka mig att jag skulle sitta där och ha svårt för att bestämma mig även om jag hade tid och budget till en riktig gottejul; hur man än vänder sig finns där ändå någonting spännande att lockas av 😉

***

Jag började med att smyga in julen lite smått genom att koka en fudge för någon vecka sedan. Tyvärr var jag lite missnöjd med konsistensen på den, och kände mig aningen dum då receptet i original faktiskt heter foolproof chocolate fudge – den borde ju vara omöjlig att misslyckas med, kan man tycka – så jag valde att inte omnämna den här på bloggen. Dock fick den ligga och mysa i kylen i ett par dagar och ett, tu, tre, så hade den stelnat till sig lite till så att den inte längre var för rinnig för att skäras upp. Och nu sitter jag här med en burk riktigt lyckad fudge, och då kan jag ju inte hålla på receptet längre, det vore inte sportsligt, inte nu i jultider!

Det som är skönt med det här receptet är att det inte behövs något kulprov eller något sådant mickel och mackel. Allt det består av är att kombinera ingredienserna, värma dem och hälla upp i en form. In i kylen, förhoppningsvis inte i ett par dagar som jag var tvungen till, och så är det bara att skära upp och servera! Smidigt och framförallt beroendeframkallande! Jag lade i några av de mörka chokladbitarna allra sist innan jag hällde upp smeten, för att på så sätt låta dem vara ”osmälta”, jag tyckte det var ett trevligt sätt att bryta av smaken. Det är dock helt valfritt och ingår inte i originalreceptet.

***

 

Snabb chokladfudge

Ingredienser:

ca 150 gram choklad, ev hälften mörk och hälften ljus
1 burk sötad kondenserad mjölk (ca 400 ml)
en nypa salt
1 tsk vaniljextrakt (jag har inte provat med vaniljpulver eller vaniljsocker)
2 dl hackade nötter (i mitt fall valnötter)

***

Dela chokladen i mindre bitar och smält den i en kastrull tillsammans med den kondenserade mjölken på låg värme. Dra ifrån värmen och  rör ner vaniljextrakt och nötter (ev. ett par mörka chokladbitar också).

Sprid ut på ett bakplåtspapper i en form, ca 20×20 cm. Ställ kallt i två timmar eller tills den stelnat.

Tag ur bakplåtspappret ur formen, dra av och skär upp fudgen i bitar. Häll upp i skål eller liknande och mumsa i dig!

 

 

Guide till dulce de leche och kokosmuffins de luxe

De åren jag spenderade i USA åt jag väldigt sällan glass. Jag är helt enkelt inte en glassmänniska. Någon gång hände det att jag köpte Ben and Jerrys skapelser – som egentligen inte är glass utan en helt egen kategori (och deras cinnamon bunsmak som bestod av kanelglass med kanelbullebitar var den bästa av det bästa) men för det mesta höll jag mig till sådant som var aningen mindre… kallt.

De gånger då jag ändå stod i frysdisken och valde mellan de smaker som fanns var det bara två av dem som gällde – antingen ljuvliga cookies and cream som inte gick att hitta i Sverige då eller den fantastiska smaken dulce de leche, som jag innan dess inte hört talas om.

Nu, när jag vet vad det är, kan jag få riktiga sug efter just dulce de leche – som ordagrant betyder ”söt av mjölk” eller något åt det hållet – och till min glädje förklarade en vän till mig för lite sedan hur det går till att tillverka sin egen. Det är inte svårt men tar lite tid. Och så måste man hålla nerverna i chack 😉

***

Allt man behöver är en burk med sötad, konserverad mjölk. Jag hittade min offerburk på willys för ca 15 kronor.

Allra först är ett tips att ta bort etiketten – efter vad jag har hört blir kastrullen rejält svårdiskad annars…

Ställ den sedan i en stor kastrull och täck med vatten. Vattenytan bör vara ganska högt över själva burken, det får nämligen aldrig finnas så lite vatten att den tittar fram – då riskerar man en liten egentillverkad explosion som förutom röran den ställer till med nog kan ge ganska saftiga brännskador… Det är därför det gäller att ha starka nerver, så man inte oroar ihjäl sig över burkens explosionsrisk när den sjuder.

För sjuda (inte direkt koka) ska den göra, och det ganska länge. Hur länge är lite upp till var och en, men allt från 90 minuter till 3 timmar kan den gott spendera i kastrullen. Tiden bestämmer vilken konsistens själva dulce de lechen kommer att få. Min fick sjuda i lite mer än 90 minuter, sedan blev jag otålig och bestämde mig för att jag ville ha den lite rinnigare 😉

Tänk på två saker: När vattnet börjat värmas upp kommer burken börja låta lite konstigt, den slår helt enkelt mot botten av kastrullen. Ganska ofta. Ljudet kan vara något irriterande, speciellt eftersom den ska sjuda så pass länge, men se det från den ljusa sidan – du hör ju när det är något som INTE stämmer om den slutar låta!

Dessutom MÅSTE burken hela tiden vara täckt med vatten! Jag har förstått att detta är nyckeln till att den inte exploderar, så häll på mer vatten om du ser att burken börjar titta fram över vattenytan. Om du inte vill störa sjudandet, koka upp vatten i en vattenkokare innan du häller i det i kastrullen.

När du tagit upp burken ur grytan och låtit den svalna lite är det bara att öppna den med en konservöppnare och njuta av innehållet! Antingen äter man den som den är, eller så använder man den i något bakverk eller dessert.

För att minska risken att jag skulle äta upp hela burken själv under kvällen var det nog bäst att jag omvandlade den till något som jag enklare kunde bjuda bort. Därför kombinerade jag ett gammalt favoritrecept på kokosmuffins som jag bakat sedan jag var liten flicka och hade en bästa vän som också gillade bakstök i köket med en frosting jag experimenterade fram med de ingredienser jag hade hemma.

Kokosmuffins är verkligen fantastiskt gott och passade bra ihop med den söta dulce de lechesmaken! De här gömmer också lite vit choklad som gör dem extra goda!

Kokosmuffins

Se fler recept från Lottis på kokaihop.se.

Frostingen bestod av hårt vispad grädde, lite, lite socker och dulce de leche. Några mått har jag inte, men jag använde lite mer än halva dulce de lecheburken och kanske 2,5-3dl vispgrädde. Smaka dig fram, det där är så olika. Sprisa eller bred ut den på muffinsen när de kallnat helt (annars smälter gräddfrostingen bara bort) och toppa med lite kokos!