Belugalinsgryta eller vad i hela friden är belugalinser?

Belugalinser.

Sök på det på wikipedia och det första du får fram är en fundering om ifall du menar ”ett annat namn på vitval”.

Vitvalslinser var  inte riktigt vad jag hade i åtanke när jag köpte just belugalinser häromveckan under min dagstripp till Stockholm och storstadens aningen bredare sortiment än grynhyllan på Ica. Och vitvalslinser är det heller inte som ligger och väntar i plastpåsen, hur spännande det än kunnat låta. Nej, belugalinser har tack och lov ingenting att göra med något annat än linsfamiljen den kommer ifrån, där den är en av de minsta medlemmarna. Svart som natten till färgen är den ett spännande tillskott till de vanliga röda eller gröna linserna och när de kokas bli de lite glansiga till färgen – lite som svart kaviar till det yttre, och därför också döpt efter en svart kaviarsort. De behöver inte blötläggas innan användning utan sköljs bara av och kokas i ca 30-40 minuter (eller kortare om de ska användas i ex sallad och ha lite tuggmotstånd), tillsammans med andra godsaker eller helt på egen hand.

Låter det tilltalande?

Jag, som är en stor beundrare av linser, tyckte att det lät som ett strålande komplement till skafferiet här hemma. Linser kan ju användas till så mycket! I pastasåser och lasagner, i moussaka och kalla röror, i soppor och i grytor… Listan kan göras lång för användningsområdena tar nästan aldrig slut. Dock måste jag erkänna att jag är ganska dålig på att variera mina linsval. Röda linser är det jag brukar använda, gröna linser har jag också alltid hemma, men det finns ju så många fler! Så belugalinserna åkte ner i korgen och efter att ha smakat dem kan jag säga att det är något jag är evinnerligt glad för. Hittar du dem på hyllan så tycker jag helt klart att de är värda en chans, de är smakrika, har ett gott tuggmotstånd och behöver inte trixas med för att man ska kunna använda dem. För att inte tala om nyttan med dem! Fulla av protein och fibrer är de perfekta i en vegetarisk diet och precis lika perfekta för allätare. Så koka på och ät med gott samvete 🙂

***

Mitt val på premiärrätt för min påse belugalinser blev en krämig linsgryta där linser och bönor står för nyttan och kokosmjölk för krämigheten. Den kan serveras som den är, med grönsaker, eller med ris/gryn/pasta, vad helst du är sugen på för tillfället.  Toppa gärna med lite turkisk yoghurt, speciellt om du drar till med en stark chilipeppar, så svalkar det lite.

Tips: belugalinserna går att byta ut mot röda linser om du hellre vill använda det, gör på samma sätt men koka inte riktigt lika länge.

Lycka till! 🙂

***

Belugalinsgryta

Ingredienser:
(4-6 portioner)

1 gul lök
3 vitlöksklyftor
en liten bit färsk ingefära
1/2 röd chilifrukt (jag använde en ganska mild variant, men det gör du som du vill)
4 dl belugalinser
1 förpackning krossade tomater (ca 400 gram)
1 burk kokosmjölk 
ca 2 dl vatten
1 förpackning kikärtor (ca 400 gram)
1 lime

rapsolja
salt och peppar

***

Skala och hacka lök och vitlök och börja fräs dem i olja på bottnen av en djup kastrull.

Riv i en bit färsk ingefära, ca 2 cm.

Skrapa eventuellt bort kärnor och hinnor ur chilifrukten om du inte vill ha så mycket hetta, låt dem annars vara kvar och hacka den fint. Tillsätt i kastrullen.

Skölj belugalinserna noga i en sil och låt dem rinna av.

Tillsätt krossade tomater, kokosmjölk, 1 dl vatten och linserna. Rör om ordentligt.

Låt det koka på medelvärme under lock i 30-40 minuter; tills linserna är mjuka men fortfarande har tuggmotstånd. Rör om ibland och tillsätt mer vatten om du tycker det är för tjockt.

Skölj kikärtorna och tillsätt dem i grytan när det är ca fem minuter kvar.

Smaka av med salt och peppar och dra ifrån värmen.

Pressa i saften från limen precis innan servering.

Garnera eventuellt med någon färsk ört, tex citronmeliss ❤

***

Mars so far – matinspiration och baktankar

Jag måste tacka er trogna som kommer och besöker mig även under min downperiod, som pågått ett alldeles för långt tag nu. Ni är så fina som sänder mig en kommentar även när jag inte är här, eller bara kikar in för att se det som redan finns att se. I’m not worthy! Jag hoppas att ni alla har en underbar tid nu när solen har börjat mjuka upp våra vinterklädda kroppar lite grann; det har jag, komplett med långa promenader i solskenet och till och med en utefika då och då! Hunden min har fått en vårklippning deluxe och gick från uppstoppad pälsboll till skalad räka på bara någon timme eller så. Matte är nöjd, vad han själv säger får vi nog aldrig veta 😉 Dessutom har jag varit utan internet på datorn i ett par dagar nu efter att min internetsladd mystiskt nog gick av på mitten! O.o Det är äntligen fixat med en nyinköpt router (åh, vad skönt med sladdlöst!) och jag är nöjd och glad igen!

Eftersom ni inte hört från mig ordentligt på hela den här månaden (alltså TVÅ hela veckor!) tänkte jag ge er en sammanfattning på vad jag hittat på i köket de senaste dagarna. För visst har jag befunnit mig där ändå, även om jag inte haft tid och energi att dela med mig så rikligt som jag brukat. Jag tror problemet är att jag är lite överambitiös när jag väl postar, det tar sin lilla tid att få ihop ett inlägg jag är nöjd med så jag känner sällan att jag har tid nog att lägga ner på det. Synd är det verkligen, för jag saknar er 😦

***

I alla fall; Här kommer Mars månad i Alexandras kök!

En av de första dagarna bakades det choklad- och mandelrutor att bjuda fikagäster på. Originalreceptet är amerikanskt och innehöll pecannötter, men det här blev en försvenskad version med mandelspån.

Det första som lagades i mina föräldrars nya lägenhet blev en improviserad tomatsås med svamp som serverades över färsk spenatpasta. De krossade tomaterna inköptes från Garant (Willys) och hade en riktigt härlig färg som var en fröjd att laga mat med!

Varma mackor på ciabattabröd är bra när det bör gå snabbt och lätt – dessa med grekisk touch genom feta ost, soltorkad tomat och svarta oliver. Jag äter sällan vitt bröd så det här var en stretch för mig, men gott blev det 🙂

Ett litet proteintillskott behövs ibland; linsgryta med currystekt tofu och kikärtor. Ett hittepå som serverades med turkisk yoghurt framför TVn en kväll.

Jag är sådan som sällan återkommer till samma recept – det finns ju så mycket att prova att det liksom inte finns tid att upprepa sig! – men en favorit som jag lagat i flera år och som jag återkommer till igen och igen är denna pasta med zucchini- och parmesansås. I början av min bloggtid postade jag grundreceptet, som fortfarande håller även om det idag tyvärr saknar fungerande bilder. Kanske får jag lägga till den här nu? 😉

Och så äntligen en bild i dagsljus efter hela denna långa mörkervinter! Häromdagen bakade jag nougatcupcakes för att krydda min studiegrupps pluggdag; och för att få prova mitt nya strössel köpt i härliga småprylsaffären TGR.

Ännu en dagsljusbild på en lunch jag avnjöt; pasta i en enkel linssås och broccoli. Ett experiment som slog väl ut!

Och så kom ju den där bakpotatisen som jag ätit flitigt de senaste veckorna – återupptäckte den som världens smidigaste måltid och trycker in den lite här och var i mina veckomenyer! Känner ni igen influenserna från de varma mackorna ovan? Det brukar lätt bli just fetaost, soltorkad tomat och oliver i kombination när jag gör något sådant här, den här gången också sallad, balsamicosirap och solroskärnor.

Ikväll då, till slut, hade jag tänkt avnjuta en soppa innan mitt naturgodis och mitt bloggande. Tji fick jag när mixerstaven inte ville starta alls, och elvispen togs till. Sammetslen soppa blev det inte, men likväl en gryta som smakade bättre än den såg ut. Även detta recept har jag redan postat en gång i min bloggs ungdomsdagar, det hittar ni här, tyvärr utan  fungerande bilder.

***

Något ni blev lite extra sugna på? 🙂

Kaneldoftande linsgryta för alla!

Okej, jag måste börja med det uppenbara: att ta en aptitretande bild på en linsgryta är ungefär lika lätt som att få min veggostrejkare till pappa att smaka på den – Aint gonna happen (säg det med en rejäl sydstatardialekt för bästa effekt). Så jag nöjde mig med något halvaptitligt, och hoppas att jag har er förståelse ; ) Linser är en sådan där ingrediens som jag kan bli riktigt sugen på! Visserligen får det mig att känna mig som den mest stereotypa vegetarianen någonsin, för tro det eller ej, lins- och böngrytor är inte allt vi köttratare äter, men jag får väl leva med den stämpeln när jag postar inlägg som det här!

Receptet som jag uppfann idag mötte alla mina uppsatta kriterier efter en lång första skoldag för terminen. Viktigast är såklart att det smakar gott, det borde alltid vara prioritet ett, men dessutom är det hälsosamt (massor med trevliga proteiner och fibrer från linserna tex), relativt snabblagat och kräver bara en enda gryta (vilket betyder mindre för mig att diska så här på kvällskvisten). Ja, och så är det veganskt också, och jag försöker vidga mina vyer även åt det hållet (ja, fast linsgrytor gör jag ju för jämnan, så vidga mina vyer gjorde jag väl kanske inte riktigt…). Dock fuskade jag och rörde i en tsk honung tillsammans med de krossade tomaterna – den har jag skippat i receptet för att hålla det veganskt (att byta ut den mot 1 tsk socker går också bra!).

Innan jag delar med mig av receptet vill jag bara skicka iväg ett tack till er som läser – tack för att ni fortsätter titta in trots att det blir lite hektiskt ibland och ett par dagar passerar utan inlägg. Tack för att ni skickar så fina kommentarer och mejl som gör mig ännu mer motiverad till att baka och laga mat och tack för att ni prenumererar! Ni gör mig så glad, så glad ❤

***

Kaneldoftande linsgryta
4 portioner (ev färre om inget äts till)

2 vitlöksklyftor
1 tsk malen ingefära (eller ca två cm färsk, hackad)
1 gul lök
1/2 röd paprika
1 liten morot
1 tärning grönsaksbuljong
ca 2,5 dl gröna linser
1 kanelstång
1 lagerblad
1 pkt (ca 400 gram) krossade tomater
samma paket fyllt med vatten

olja att steka i
salt och peppar

***

Hacka vitlöksklyftorna och fräs hacket i en stor kastrull tillsammans med ingefäran i någon minut.

Fortsätt med att hacka lök, paprika och morot; lägg dem alla i kastrullen och låt fräsa i några minuter till.

Smula över grönsaksbuljongen.

Skölj linserna under vatten (de behöver inte blötläggas), häll sedan i dem i grytan för att fräsa lite grann med det andra.

I med kanelstång och lagerblad, häll sedan över de krossade tomaterna – SPARA PAKETET!

Fyll paketet med vatten och häll i grytan. Jag använde bara en paket vatten, men om det blir för tjockt går det att tillsätta 1/2 till 1 paket till.

Låt alltsammans koka upp, sänk sedan värmen och låt småkoka under lock i ungefär 25 minuter. När linserna blivit mjuka är det bara att salta, peppra och hugga in!

Grytan kan ätas med ris, bulgur eller quinoa om det låter bra, eller som den är, med grönsaker och/eller en bit bröd till.

Daal eller linsgryta med kokosmjölk

Daal. En av de mer exotiska rätter jag över tid blivit riktigt förtjust i. Det är matigt, billigt, inspirerande fritt att göra, helt vegetariskt och bara riktigt, riktigt gott! Men vad exakt är det?

Wikipedia har som vanligt en definition – dock bara på engelska den här gången:

”preparation of pulses (dried lentils, peas or beans) which have been stripped of their outer hulls and split. It also refers to the thick stew prepared from these, an important part of Indian, Nepali,Pakistani, Sri Lankan, and Bangladeshi cuisine. It is regularly eaten with rice and vegetables in Southern India, and with both rice and roti (wheat-based flat bread) throughout Northern India and Pakistan”

Så alltså, i korthet – linser, bönor och/eller ärtor som kokas ihop till en tjock gryta och äts med ris eller bröd – främst i vissa asiatiska länder som Indien och Pakistan. Och så i Sverige då förstås, där åtminstone jag ser till att laga till en lite regelbundet.

Första gången jag hittade ett recept som jag bestämde mig för att prova visste jag inte riktigt vad jag hade framför mig. Och egentligen vet jag väl inte riktigt det än, med tanke på att jag aldrig ätit en daal framställd av någon som faktiskt har lite vetskap om vad han sysslar med. Jag vet bara min egenframställdad kunskap, men jag trivs med den bilden av en varm, tjock, smakrik gryta linser som passar att serveras med… allt egentligen. Kanske inte glass.

Så här såg min Daal ut idag:

daal

Regel nummer ett när man är sugen på daal är att det egentligen inte finns mycket att rätta sig efter. Man bestämmer sig för grunden – i mitt fall röda linser – om man vill använda buljong eller mjölkprodukt – det vanligaste är kokosmjölk som jag använde här – och vad för kryddor man är sugen på – variationerna är oändliga men kan bestå av tex spiskummin, gurkmeja, koriander (gärna färsk), kanel eller varför inte något riktigt otippat som peppar och salt 😉

Ett recept som liknar det jag lagade är det här.

Servera med tillexempel pitabröd (baka själv eller köp färdigt som jag råkade göra) turkisk yoghurt (mångkulturell tallrik!^^) och sallad för en komplett måltid. Njut!