En till blogg? Behövs det egentligen?
Nej, kanske inte. Det finns så många av dem redan att en till bara kommer drunkna i mängden. Men det gör ingenting. Den behövs inte egentligen, men JAG behöver den. Länge skrev jag i en blogg om allt och ingenting, om mitt liv, om mig själv. Få fick läsa, men den fyllde en funktion. Den tillät mig att rensa kroppen från oskrivna inlägg. Från tankar och känslor som slogs om att få präntas ned på papper, eller i det här fallet bildas över tangentbordet. Den bloggen har jag inte kvar. Den finns att läsa, men jag uppdaterar den inte längre. Den är inte JAG längre.
Nu behöver jag någonting annat. Inte en mörk, aningen deprimerande klagoblogg som det brukar se ut när man är tonåring och tankarna onödigt komplicerade. Nej, den här inriktad på ett annat håll, på något jag verkligen brinner för. Och de som känner mig kan nog intyga när jag påstår att något som ligger mig varmt om hjärtat är mat. Eller ja, allt ätbart. mat i sig självt, matlagning, bakning, nya produkter i hyllorna… Sådant som känns viktigt i en värld fylld av andra sorters viktigheter.
Jag har länge dokumenterat mitt matintag, men inte alltid varit stolt över det. För ett par år sedan var jag inte den lyckligaste och mer eller mindre förlorad i twistade anorexitankar och andra hårt styrande ätstörningsdemoner. Nu äntligen känner jag att mitt förhållande till mat är avslappnat, så avslappnat att jag kan erkänna min kärlek till den. Och jag vill dela med mig av lyckoruset.
En varning dock – jag är, och kommer nog förbli, vegetarian. Därför är det främst sådana rätter som lagas. Annars gillar jag variation, att prova nytt, att testa annat än det vanliga. Men det händer också att jag återanvänder, att jag ÅTERVÄNDER.
Ibland äter jag ute, ibland inne, ibland borta, ibland hemma. Om det låter intressant är du välkommen att ta del av upplevelserna. Om det inte gör det är du lika välkommen ändå.
Kärlek på tallrik 