Smaktest: Marabou Mandelsplit

Än en gång ber jag om ursäkt för min frånvaro. Jag jobbar på att kunna komma tillbaka till regelbunden postning men livet kommer emellan oftare än vad jag räknar med. Mat lagas, kakor bakas och produkter testas, men ett inlägg hinner sällan skrivas, och jag saknar det något oerhört ska ni veta! Min blogg är viktig för mig, så jag ska försöka bumpa upp den lite på prioriteringsstegen. Vi får se hur det går…

***

Nu har det gått 22 dagar på vårt nya 2012 och i affärerna trängs nyheterna på hyllorna – ja, ett par stycken i alla fall, om man tittar bland gottehyllorna som jag har en tendens att göra vid den här tiden på året! Jag föll som en fura för Marabous senaste lilla skönhet (den lockade mig in i fördärvet med sitt stiliga gröna band med matchande groda i hörnet) vars existens en fin vän till mig glatt meddelade mig om  när hon var ute på äventyr och jag själv satt hemma och beställde böcker för över 2 000 kronor till den nya kursen (dags för ett djupt andetag efter mastodontmeningen). Senare på kvällen fick jag tag på den själv! 20 kronor  fattigare blev jag av 100 gramskakan, men vad gör det när det är en alldeles, splitter ny nyhet?

Och på tal om splitter – Mandelsplit är namnet på detta bidrag till Marabouserien.

Mandelsplit.

Vad tycker vi om det?

Är det bara jag som är oerhört irriterande i min lilla språkvärld eller borde inte split i vårt svensktalande land stavas med två – TVÅ – t:en?

Jo men fundera på det. Namnet börjar på mandel, eller hur? Definitivt ett svenskt ord. Det är inte almond vi talar om, det är mandel. Efter mandel kommer bokstäverna S, P, L, I och T. Något som jag lyckas få till ”spliiiiiiit”. Inte splitt. Spliiiiiit.

Bara för att förtydliga mig själv: jag tycker mycket om banana split. Och jag förstår stavningen där. Jag kommer ihåg päronsplitt från min uppväxt, och jag förstår stavningen där. Det ena är ett engelskt namn på en glass, det andra ett svenskt. Att blanda dem är INTE okej, Marabou. Skäms.

Från klagostund, till smaktest.

Förutom namnet så är jag inte alls emot utseendet på chokladkakan. Den följer strömmen av de andra maraboubitarna, samma sorts tecknade invigning till chokladinnehållet, och ett färgschema som fungerar. Visserligen blir jag lite undrande – handlar det här om en choklad med mandel i, eller är det något roligare vi får lägga vantarna på?

Innehållsförteckningen hjälpte mig snabbt – det handlar om choklad med mandel i.

Nu känner jag mig lite som en hycklare, för jag tycker ofta Marabou har en tendens att slänga ut smaker som är för komplicerade och inte fungerar tillsammans, men handen på hjärtat – har vi inte smakat det här förut? Eller?

Baksidan berättar dessutom för oss att den innehåller i genomsnitt 140 kalorier per portion, och en portion är i detta en fjärdedels chokladkaka – alltså 25 gram. Om det är en rättvis portion eller inte är upp till er att bedöma, är ni sådana som klarar av att äta en halv, halv chokladkaka eller känner ni att när ni väl köper en vill ni äta hela? Det gäller att vara medveten om att de 140 kalorierna automatiskt fyrdubblas till 560 kalorier om man äter hela – och det är helt plötsligt ganska mycket! Om man räknar kalorier alltså, det finns ju många sätt att njuta på 😉

Väl öppnad är chokladen helt slät på ovansidan (förutom de klassiska Marabourutorna), inte en tillstymmelse till mandelbit finns att se där. Den luktar choklad, ser ut som choklad och känns som choklad.

Upp och ner syns även mandelbitarna/flagorna/krosset till. Ja, det handlar nog lite mer om mandelkross, men det är okej, det är inget som jag har någon synpunkt på. Vad jag har en synpunkt på däremot är att  för att vara en choklad med mandel i finns där väldigt lite mandelsmak. Kanske är det medvetet så för att behålla den släta ytan på ovansidan, men varje bit choklad är väldigt sparsamt mandelspäckad. Och vad smaken beträffar, så smakar den… Choklad. Med lite mandel i. Nästan exakt som frukt och mandel – utan russin. jag tycker om frukt och mandel – tant som jag hunnit bli under mina 24 år – men kanske har jag missat något? För frukt och mandel finns ju redan? Eller?

Jag bjöd bort det mesta av min chokladkaka, och samma omdöme fick jag från merparten av de som testade (de som jag lyckades få ett omdöme ifrån – min lillebror bara åt och så var det med det). God, men den finns redan. Och mer mandel tack!

3/5 Marabou. Ett t till, och jag sträcker mig till 3,5.

Annonser

Butternutsoppa med ”persiljepesto”

Vad fina ni är! Ni alla som tittar in hos mig även när jag är lite frånvarande och inte besöker era bloggar lika flitigt som jag brukar ❤ Jag ska absolut ta igen det – med besked, det lovar jag! Just nu är jag inne i någon slags fas där jag känner mig lite överväldigad – vilket är bra konstigt med tanke på att jag inte har så där otroligt många bollar i luften! Det kan vara så att mörkret har hunnit ifatt mig lite grann i alla fall för jag är trött som synden, men det där kommer säkert ordna sig snart ska ni se, lite fler apelsiner och jag kommer snart vara i tipptopp shape 😉

Och något som är lika fullt av C-vitamin som de där välkända apelsinerna är väldigt passande min kära butternut squash. Vilket sammanträffande då att jag använde mig av just den pumpan i helgen! Pumpasoppa hade jag lovat dem därhemma (jag kan inte påstå att de hoppade i taket av glädje när jag presenterade menyn men jag jobbar på att bredda deras vyer) och det börjar tyvärr redan bli svårt att hitta pumpa i affärerna – de förknippas mest till halloween och glöms bort senare, fast säsongen för pumpa sträcker sig en bit in i december till och med! Vi hade dock tur och jag lyckades komma över en butternut squash, så min soppa kunde till slut bli gjord – vilken lycka!

Butternutsoppa har en mjuk, rik, sötaktig smak och passar bra både som förrätt och huvudrätt, den är matig och smakrik precis som den är. Då jag tycker att soppa kan behöva någonting som bryter av valde jag att servera den med en ”persiljepesto” som istället för pinjenötter fick mandel som grund. Om man inte har mandel hemma passar valnötter precis lika bra, speciellt om man gör en grövre pesto – det blir lite rustikt sådär! Dock använde jag mig inte av någon parmesanost i peston, därför fick den de där snygga citattecknen runt om namnet – är det verkligen pesto utan ost?

***

Jag valde att göra en version av soppan på mer eller mindre enbart pumpa. Det är helt klart ett alternativ att blanda i morot, potatis eller andra rotfrukter som variation, men jag tycker pumpasmaken är så god i sig att den inte behöver mycket annat. Den ryska yoghurten kan absolut bytas ut mot lättcrème fraiche eller vanlig crème fraiche, beroende på vad som finns hemma.

Min ”persiljepesto” gjorde jag på känn, så proportionerna i receptet är ungefärliga. Smaka dig fram för bäst resultat 😉

***

Butternutsoppa

Ingredienser:
4-6 portioner

1 butternutpumpa (ca 1 kilo)
ungefär 1/2 liter vatten
1 grönsaksbuljongstärning
ca 2 dl rysk yoghurt (17%)
ca 30 gram smör
ev. chilipulver för lite hetta
flingsalt och peppar

***

Skala och dela butternuten. Gröp ur kärnorna med exempelvis en sked eller glasskopa, de ska inte användas. Dela resten av pumpan i bitar och lägg i en stor kastrull.

Häll över vattnet och smula i buljongtärningen. Koka upp och låt sedan sjuda på medelvärme tills pumpan blivit mjuk – ca 30 minuter, titta efter med en gaffel då och då.

Dra av från plattan och låt svalna lite, mixa sedan med mixerstav eller i matberedare tills slät.

Häll tillbaka i kastrullen och värm upp igen, låt den inte koka.

Blanda i den ryska yoghurten och smöret, smaka av och tillsätt lite mer av någon av dem om du tycker det behövs. Krydda och servera!

***

”Persiljepesto”

Ingredienser:

ca 1 dl hel sötmandel
1 liten kruka färsk persilja
1 hackad vitlöksklyfta
en skvätt citronjuice
olivolja
salt – gärna flingsalt

***

Häll sötmandel, persilja och den hackade vitlöksklyftan i en matberedare. Tillsätt citronjuicen och mixa.

Tillsätt olivoljan i en tunn stråle under mixningen och sluta när konsistensen är som du vill ha den. Prova dig fram!

Salta tills den är som du vill ha den, servera sedan; kanske tillsammans med butternutsoppan ovan?

Ostkaka LCHF style!


I helgen har jag varit aningen okontaktbar tyvärr, jag har spenderat ett par dagar hemma hos mina föräldrar för att dels fira fars dag och dels planera min pappas födelsedagsfest, som inträffar nästa helg (han fyller nämligen nu på torsdag). Eftersom jag är den som får göra det mesta av matlagandet föreslog jag ett tema som ligger mig själv varmt om hjärtat – Thanksgiving. Sagt och snart gjort – Thanksgivingmiddag blir det, och förberedelserna är planerade och klara. Det ska bli oerhört spännande att få bjuda släkten på pumpapaj och stuffing, så jag ser nog fram emot festen mer än pappa själv gör 😉

Eftersom det var fars dag igår ville vi ju fira honom lite då också, det är ju faktiskt inte han som har bestämt att fars dag ligger mindre än en vecka innan hans födelsedag! Maten stod jag för, och menyn blev mer eller mindre regelrätt LCHF, eftersom det är vad pappa snöat in på just nu (och jag vill inte argumentera, jag som blir så arg när han argumenterar emot mig som vegetarian).

Då det är ostkakans dag idag – den 14/11 – tyckte jag att efterrätten var given – klart det skulle bli ostkaka! Att göra en sådan i LCHFversion blir ju förstås lite annorlunda, speciellt eftersom min käre far inte använder sig av sötningsmedel (bra drag) och alltså inte kan få kakan söt som han är van vid. Men bär äter han, så med det serverat till kunde han ju också få efterrätt för en gångs skull!

***


Det är inte en ostkaka i dess egentliga bemärkelse, smaken är inte helt densamma, men tar man den för vad det är – ett osötat alternativ för kolhydrathatare – så var den helt okej! Och om man, som jag, är lite av en sockergris, kan man ju servera den med rejält sötad sötsylt 😉 Vadå? Det är ju en efterrätt!

***

Vad blev då pappas reaktion på ostkakan jag bakade speciellt för hans diet?

”Den kunde ha varit lite sötare.”

Min pappa kunde vara lite sötare han också…

***

LCHFostkaka

4 ägg
500 gram keso (lidl har en vegetarisk variant)
3 dl grädde – 40%
1/2 dl finhackad sötmandel
3-4 droppar bittermandelolja

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Vispa ihop äggen i en stor skål och blanda i keson. Fortsätt med att hälla i grädde och den hackade mandeln. Har du bittermandelolja tillsätter du den också.

Häll upp i en ugnsfast form och skjut in i ugnen tills den har stannat och fått lite färg – ca 30 minuter.

Tag ut, låt svalna helt eller delvis och servera med exempelvis bär och vispad grädde.

Plommontosca när plommonen tar över

Hjälp, vad mycket plommon och päron min morbror ville bli av med i år! En stor kasse stod hemma och väntade en dag när jag kom innanför dörren och det var bara att ge sig på att göra så mycket man kunde av dem nu när det är säsong för det! Jag har sett mängder av plommonrecept ploppa upp runt om i bloggvärlden (tillsammans med alla dessa fantastiska, höstiga äppelrecept förstås) och efter att ha samlat lite inspiration blev det plommonsylt av en hel del. Päronen hamnade i muffins, och i magen (päron är ju faktiskt otroligt gott som det är). Dock fanns det ett par stycken plommon kvar efter syltkoket, vad skulle det bli av dem? Visst är det gott med plommonkaka, men jag var sugen på någonting lite annorlunda, och gärna något som bakas i långpanna, då jag hade de andra formarna lite väl undangömda för att letas fram just då.

***

Resultatet blev alltså plommontosca, mjuk kaka med bitar av plommon i, och ett krispigt täcke av knäckig mandel över. Receptet hittade jag från början på för mig nyupptäckta bloggen kakomaten, en sida full av inspirerande recept! Jag har gjort om det en smula, mest anvisningarna, så ”min” version följer här nedanför.

Jag blev faktiskt lite kär i dessa. Jag säger inte det ofta om något som jag själv har bakat – jag tycker liksom inte att det är upp till mig att bestämma om det är gott då, utan de som jag bjuder sitter på den möjligheten, men jag gör ett undantag för den här eftersom jag är så otroligt förtjust i vanlig toscakaka. Med plommonbitar i bryts det söta av alldeles lagom mycket och det är farligt nära att man slukar betydligt mer än man från  början planerade 😉

***

Plommontosca

Ingredienser
(en långpanna)
200 gram smör
ca 8 plommon (några till är helt okej)
4 ägg
3 dl socker
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
4 msk grädde

Toscasmeten:

100 gram smör
3 dl mandelflarn
3 dl socker
2 msk vetemjöl
2 msk grädde

***

Sätt ugnen på 200 grader.

Börja med själva kakan genom att smälta smöret och låta det svalna.

Skölj och dela plommonen, plocka ut kärnan. Skär dem sedan i mindre bitar. Ställ åt sidan.

Häll i socker och knäck i äggen i en bunke. Vispa tills det är poröst.

Blanda mjöl och bakpulver vid sidan om och vänd ner i äggsmeten.

Tillsätt grädden och smöret.

Klä en långpanna med bakplåtspapper och häll i smeten.

Strö plommonbitarna över.

Grädda i ungefär 12 minuter.

***

Under tiden gör du toscasmeten.

Smält smöret i en kastrull.

Rör i mandel och socker, sedana också mjölet och grädden.

låt allt blanda sig till en smet och värm ett par minuter, se till att det inte bränner fast!

***

När kakan är klar, tag ut den och bred toscasmeten över. Var försiktig! Kakan är varm, toscan är varm och eftersom kakan inte är färdiggräddad kan den gå sönder.

Ställ tillbaka i ugnen i ungefär 8-10 minuter.

Låt kakan svalna innan du skär den i rutor.

Njut gärna med en kopp te =)

randig chokladmousse med hallongrädde och rostade mandelspån

Om ni har besökt mig här på Kärlek på tallrik förut (har ni det tackar och bockar jag för att ni återkommer, det betyder mycket) så kanske ni drar er till minnes den där trerättersmåltiden jag serverade för någon vecka sedan? Ni vet, den som började med en sparrissoppa och följdes upp av en grönsaksgratäng och fetaöverbakad quornfilé?

Här och nu kommer den sista, också väldigt viktiga pusselbiten i den bjudningen, nämligen efterrätten! Jag som är barnsligt förtjust i allt som är sött – speciellt om det innehåller choklad i valfri utstyrsel – skulle inte kunna tänka mig att servera en festligare meny på en bjudning UTAN att inkludera en dessert i någon form, vare sig det handlar om en snabbt ihopsvängd sådan med köpt glass och chokladsås eller en som det legat tid och möda bakom, somnågot i den här stilen.

För att avsluta denna middag på ett sätt som föll oss alla i smaken serverade jag en randig chokladmousse med hallongrädde och rostade mandelspån. På det sättet var det enkelt att tillfredsställa min käre far som just nu äter efter LCHF (om du vill härma hans efterrätt så är allt du behöver göra att utesluta den vita chokladmoussen) och mig själv som tycker att det är SÅ fint med randiga upplägg 😉

Det här är en maffig dessert som jag serverade den, men kan lättas upp för den som vill genom att helt enkelt använda mindre glas, tänk shotglas eller likande, och fylla dem med mindre mängd av mousse och grädde. Det är ett bra (och förvånansvärt ofta bortglömt) tips om man vill äta kakan OCH ha den kvar; Servera den i mindre portion och njut av den. Visst kan man leka runt med ”nyttigare” ingredienser, addera sötningsmedel istället för socker eller byta ut glassen mot sorbet, men om det är den söta varianten du är sugen på eller den gräddiga konsistensen du sett fram emot, glöm inte att också tillåta dig själv att äta den ibland.

Om du inte är ute efter att gå NER i vikt är detta heller inte något du behöver tänka på allt för ofta. Förutsatt att du äter en allsidig, balanserad kost i övrigt kommer en dessert då och då eller en fika här och där inte göra skillnad på vågen, bara på humöret 😉

Slut på predikandet. Chokladmousse var det!

***

Randig chokladmousse med hallongrädde och rostade mandelspån
(4-8 personer)

mörk chokladmousse:

100 gram mörk choklad (80%)
2 äggulor
2 1/2 dl vispgrädde

vit chokladmousse:

100 gram vit choklad
2 äggulor (1 helt ägg fungerar också bra)
2 dl vispgrädde

***

2 dl färska eller frysta hallon
2 dl vispgrädde

ca 1/2 dl mandelspån

***

Börja med att göra den mörka chokladmoussen.

smält den mörka chokladen försiktigt i vattenbad eller mikro tills den precis smält. Tänk på att röra om ofta, choklad behåller gärna sin form när den smält och kan lätt brännas vid!

Låt svalna en stund.

Vispa ner äggulorna en och en i den smälta chokladen.

Vispa grädden lite lagom, inte för hårt men inte för löst heller (jag vet, definitionsfråga, men du klarar det!).

Rör i grädden i chokladsmeten lite i taget.

Häll upp i botten på skålar eller glas. Mängden i varje skål/glas bestämmer du själv, tänk bara på att det kommer till ett lager mousse till.

Ställ in i kylen medan du förbereder nästa mousse.

***

Gör samma sak med den vita chokladmoussen. Smält chokladen, låt den svalna. Vispa i äggulorna (alternativt ett helt, något vispat ägg). Vispa grädden och blanda ner i den smälta chokladen.

Dela upp den vita moussen i samma skålar eller glas som du hällde den mörka i lite innan.

Ställ in i kylen för att stelna i minst tre timmar.

***

Före servering gör du hallongrädden.

Lägg hallonen i en skål alternativt tina hallonen så de är mjuka. Häll bort eventuell vätska och spara några till garnering.

Vispa grädden.

Häll grädden över hallonen och vispa ihop dem båda. Ju mer du vispar desto finare delas hallonen.

Toppa chokladmoussen med hallongrädden.

***

Rosta mandelflarnen i en het, torr stekpanna. Det tar bara några minuter, håll koll och rör runt hela tiden!

Garnera mousse och hallongrädde med ett par färska hallon och de nyrostade mandelspånen.

Servera!