Smaktest: Marabou Starbar

Nu äntligen har jag också både hittat, läst på om och smakat den andra stora nyheten för vårt 2012 – Marabous Starbar. Redan när jag såg den för första gången började jag längta något ohyggligt (ja, MER än vanligt!) efter att få ta mig en noggrannare titt – jag är nämligen svag för jordnöt och jordnötsprodukter i choklad och tycker det är lite dåligt med det här i Sverige. Dessutom är ju förpackningen härlig, tycker ni inte det? Jag blir glad av den! Det där NEWskriket i ena hörnet kunde kanske skippats, men förutom det så gillar jag det här – det är helt uppenbart en choklad som inte ursäktar sig! BIG, BOLD, and BEAUTIFUL  – mycket färg, mycket kitschiga mönster och mycket… mycket av allt, helt klart. Go BIG or go HOME. Den kommer platsa utmärkt i våra chokladhyllor runt om i landet!

Beskrivningen av chokladen inuti är däremot lite luddig – ”Peanutty caramel crumble” står det i miniminitext under STARBARetiketten. Crumble. Crumble som i smulig? Är det alltså smulchoklad vi har att göra med? Men det står ju Caramel också. Som i kola. Det är ju inte så smuligt precis? Och vadå ”peanutty”? Jordnötig? Inte MED jordnötter utan ”jordnötig”. Ja, spännande låter det i alla fall!

Men är det här då en originalidé från Marabou?

Nej, så är det faktiskt inte. Starbar finns redan, och har funnits ett bra tag. Inte i vårt land, men i Europas USA – det vill säga Storbritannien. Jag har själv inte ätit den där, men vårt kära, informativa, alltid lika pålitliga Wikipedia berättar snällt det jag inte vet själv. Star Bar heter den där (innovativ ändring av namnet Marabou gjorde, tycker ni inte?) och det är Cadbury som står för försäljningen. Kan vi skönja ett samarbete här? För Cadbury stod även för den trevliga nyheten här i Sverige inför hösten och vintern 2011 -Chokladbiten Loop . Även om jag tycker det är fantastiskt kul att vi får lite spännande nyheter ifrån andra länder hit till oss i vårt lilla land känns det väl lite tjaskigt av Marabou att inte berätta för oss om att de faktiskt inte står för själva utförandet utan bara distribuerar ett annat företags choklad?

Är ni kaloriräknare? I så fall – look away 😉

Nejdå, kunskap är ju alltid bra att förfoga över. Enligt baksidan på förpackningen så innehåller hela biten 250 kalorier, varav över hälften utgörs av kolhydrater (dvs socker), ca 30% är fett och så hela 10% protein. De andra procenten får vi gissa oss till, de ansågs visst inte vara så viktiga… Inte lysande siffror, men det handlar ju om choklad, ljus sådan till och med, och nyttigt vet vi nog redan att det inte är. Choklad brukar ligga på ungefär 500 kalorier per 100 gram, så det är inga förvånade miner jag gör när jag läser just dessa siffror.

Innehållsförteckningen kanske kan ge oss en bättre bild av vad exakt biten innehåller?

Choklad ska det alltså finnas i paketet – så långt är jag med. Uppenbarligen kola också, och ”rostade jordnötsbitar”. Okej. Så då är det lite som Snickers? Eller? Det är inte den bilden jag har fått av Starbar, att det är en Snickersvariant. Jag tänkte mig mer något liknande Butterfinger – en amerikansk chokladbit som är en riktig smulsensation när man öppnar den; tänk en kexchoklad efter att ha legat i botten på väskan en hel dag. Det här låter ju inte vidare smuligt inte, snarare tvärtom. Lite segt. Kanske knaprigt?

Dock kan jag dela med mig av att den nog inte är lämplig för en endaste allergiker i världen, så mycket allergener som den innehåller! Möjligtvis klarar sig äggallergikerna, men förutom det är både gluten, de flesta sorters nötter, vete och mjölk representerade. Tur för mig att jag är allergifri *pust* Ja, och E-nummer hittar man också ett par, liksom aromer. Mmm… Inte renlevnadskost precis, men igen, det är choklad, vad förväntar jag mig egentligen?

Nämen…! Nu börjar jag bli allvarligt förvirrad här! Först läste jag beskrivningen och tänkte smulig Butterfinger. Sedan läste jag kola och jordnötter och tänkte Snickers. Och nu när jag plockat ut chokladen ut förpackningen ser jag klart och tydligt en lite större version av en Twix – kan ni se det? En av de två ”pinnar” som en Twix innehåller? Då är den kanske mer åt DET hållet, fast med jordnötter? Den luktar gott i alla fall, lite sött och väldigt chokladigt. Lite nötigt också. Ja, som man kan förvänta sig.

Spänningen är oliiiiidlig!

Vi får hugga in, helt enkelt.

Vet ni? Det här var inte alls vad jag trodde det skulle vara! Inte är det en smulig variant på chokladbit som ses vid en närmare inspektion! Inte heller är den Snickersaktigt seg eller Twixigt kexig.  Istället möts vi av en len, söt massa med den utlovade ”jordnötiga” smaken som ser otroligt slät ut i jämförelse med bilden på förpackningen, men som man märker av lite bitar i när man äter av den. Ett lager kola ligger runt massan, och så choklad runt det. Någon direkt motsvarighet finns helt enkelt inte på den svenska marknaden. Låter det lovande?

Det är det! Det HÄR är gott alltså! Massan i sig är rejält söt, kanske lite väl så, den tar över ganska mycket och smakar nästan lite oidentifierbart av jordnöt. Jag hade nog dessutom gärna sett att den hade fler av de där utlovade bitarna i sig, men bortsett från det så njöt jag ordentligt av min Starbar – ja, eller halva, den andra halvan nappades direkt av sällskapet jag fikade med. En halv tyckte jag dock var fullt tillräckligt, kanske hade en hel varit lite söt i överkant. Ja, det låter som att jag är negativ, men jag tyckte verkligen om det här! Den är lite annorlunda, och kittlar smaklökarna lite 😉

Betyg: 4/5 för Marabous Starbar. Ett trevligt tillskott!

***

Ja, och det är helt sant; ni ser inte fel. Chokladbiten är inte ensam på sista fotot! Ett nytt te slank ner i kassen och provades samtidigt  – Vårkänsla från Kahls. Det är dags för lite vårkänslor nu, tycker ni inte det? I det här fallet i form av svart te med papaya, kokosflingor och hallonbitar (ja, kanske inte ingredienser som påminner oss bleka svenskar om våren direkt men det bortser vi ifrån).

Mycket trevligt te som delar samma betyg som ovan – 4/5

Annonser

Dekorerad chokladtårta och några nyhetstips!

Först av allt måste jag få dela med mig av tårtan som bakades i fredags, då två vänner till mig ville bjuda på en sådan under kvällen. Vi var på väg till en fest för en nybliven 20-åring, så det var ju otroligt passande att vi stod för en! Jag tog mig friheten att bestämma tårta och fyllning själv, men de båda herrarna som stod för initiativet var de skarpa hjärnorna och skaparna av dekoreringen.

Själva tårtan bakade jag efter ett amerikanskt recept som var helt okej, men den blev aningen torr kan jag tycka (vilket ofta är ett problem med just amerikanska tårtor) så jag nöjer mig med att länka till receptet här. Det som är trevligt med amerikanska recept är annars höjden på bottnarna, de blir fina att se på om inte annat!

Fyllningen bestod av ett lager dulce de leche och frostingen av chokladganache (grädde, choklad och florsocker). Ja, och så blev det non-stop som dekor, väldigt tjusigt 🙂

***

Och eftersom jag inte vill lämna er med endast ett länkat recept så kan jag också passa på att berätta för er om de nyheter jag fått nys om nu när 2012 gått av stapeln och Marabou igen tagit över marknaden!

Förutom Marabou Mandelsplit som jag redan gett er mitt smaktest på, har Marabou också en större kamrat på lut till alla er lakritsälskare:

(googlad bild)

Marabou Black (och inga skämt om rasdiskriminering nu tack, jag kommer ihåg uppståndelsen runt 88an black för ett par år sedan). Helt enkelt choklad med saltlakrits i, kan det vara något tro?

Dessutom har vi en lite mindre nyhet som jag hittade ett smaktest på hos mörk o mat (som också bilden kommer ifrån):

Marabou Starbar. Uppenbarligen handlar det om ”Peanutty caramel crumble” och jag kunde inte vara mer exalterad! När jag bodde i USA lärde jag mig att älska jordnötsmör och jag har ofta undrat varför vi inte har gottigheter som Butterfinger (som den här verkar likna) och Reese’s peanut butter cups här i Sverige. Nu har vi en egen variant! Eller ja, egentligen inte, för jag hittade den variant som är originalet här – men den har jag inte haft turen att prova.

***

Imorgon satsar jag på att besöka tingsrätten på ett studidebesök, sedan tänkte jag försöka uppdatera mig lite mer på vad som händer i bloggvärlden, kanske kan jag göra det med en Starbar i närheten?

Smaktest: Marabou Mandelsplit

Än en gång ber jag om ursäkt för min frånvaro. Jag jobbar på att kunna komma tillbaka till regelbunden postning men livet kommer emellan oftare än vad jag räknar med. Mat lagas, kakor bakas och produkter testas, men ett inlägg hinner sällan skrivas, och jag saknar det något oerhört ska ni veta! Min blogg är viktig för mig, så jag ska försöka bumpa upp den lite på prioriteringsstegen. Vi får se hur det går…

***

Nu har det gått 22 dagar på vårt nya 2012 och i affärerna trängs nyheterna på hyllorna – ja, ett par stycken i alla fall, om man tittar bland gottehyllorna som jag har en tendens att göra vid den här tiden på året! Jag föll som en fura för Marabous senaste lilla skönhet (den lockade mig in i fördärvet med sitt stiliga gröna band med matchande groda i hörnet) vars existens en fin vän till mig glatt meddelade mig om  när hon var ute på äventyr och jag själv satt hemma och beställde böcker för över 2 000 kronor till den nya kursen (dags för ett djupt andetag efter mastodontmeningen). Senare på kvällen fick jag tag på den själv! 20 kronor  fattigare blev jag av 100 gramskakan, men vad gör det när det är en alldeles, splitter ny nyhet?

Och på tal om splitter – Mandelsplit är namnet på detta bidrag till Marabouserien.

Mandelsplit.

Vad tycker vi om det?

Är det bara jag som är oerhört irriterande i min lilla språkvärld eller borde inte split i vårt svensktalande land stavas med två – TVÅ – t:en?

Jo men fundera på det. Namnet börjar på mandel, eller hur? Definitivt ett svenskt ord. Det är inte almond vi talar om, det är mandel. Efter mandel kommer bokstäverna S, P, L, I och T. Något som jag lyckas få till ”spliiiiiiit”. Inte splitt. Spliiiiiit.

Bara för att förtydliga mig själv: jag tycker mycket om banana split. Och jag förstår stavningen där. Jag kommer ihåg päronsplitt från min uppväxt, och jag förstår stavningen där. Det ena är ett engelskt namn på en glass, det andra ett svenskt. Att blanda dem är INTE okej, Marabou. Skäms.

Från klagostund, till smaktest.

Förutom namnet så är jag inte alls emot utseendet på chokladkakan. Den följer strömmen av de andra maraboubitarna, samma sorts tecknade invigning till chokladinnehållet, och ett färgschema som fungerar. Visserligen blir jag lite undrande – handlar det här om en choklad med mandel i, eller är det något roligare vi får lägga vantarna på?

Innehållsförteckningen hjälpte mig snabbt – det handlar om choklad med mandel i.

Nu känner jag mig lite som en hycklare, för jag tycker ofta Marabou har en tendens att slänga ut smaker som är för komplicerade och inte fungerar tillsammans, men handen på hjärtat – har vi inte smakat det här förut? Eller?

Baksidan berättar dessutom för oss att den innehåller i genomsnitt 140 kalorier per portion, och en portion är i detta en fjärdedels chokladkaka – alltså 25 gram. Om det är en rättvis portion eller inte är upp till er att bedöma, är ni sådana som klarar av att äta en halv, halv chokladkaka eller känner ni att när ni väl köper en vill ni äta hela? Det gäller att vara medveten om att de 140 kalorierna automatiskt fyrdubblas till 560 kalorier om man äter hela – och det är helt plötsligt ganska mycket! Om man räknar kalorier alltså, det finns ju många sätt att njuta på 😉

Väl öppnad är chokladen helt slät på ovansidan (förutom de klassiska Marabourutorna), inte en tillstymmelse till mandelbit finns att se där. Den luktar choklad, ser ut som choklad och känns som choklad.

Upp och ner syns även mandelbitarna/flagorna/krosset till. Ja, det handlar nog lite mer om mandelkross, men det är okej, det är inget som jag har någon synpunkt på. Vad jag har en synpunkt på däremot är att  för att vara en choklad med mandel i finns där väldigt lite mandelsmak. Kanske är det medvetet så för att behålla den släta ytan på ovansidan, men varje bit choklad är väldigt sparsamt mandelspäckad. Och vad smaken beträffar, så smakar den… Choklad. Med lite mandel i. Nästan exakt som frukt och mandel – utan russin. jag tycker om frukt och mandel – tant som jag hunnit bli under mina 24 år – men kanske har jag missat något? För frukt och mandel finns ju redan? Eller?

Jag bjöd bort det mesta av min chokladkaka, och samma omdöme fick jag från merparten av de som testade (de som jag lyckades få ett omdöme ifrån – min lillebror bara åt och så var det med det). God, men den finns redan. Och mer mandel tack!

3/5 Marabou. Ett t till, och jag sträcker mig till 3,5.

Nyheter inför höst och vinter

Det är ingen hemlighet hur mycket jag ser fram emot julen. Ja, inte bara julen för den delen, för hela långa hösten bjuder på roligheter!

”Men, inte gör den väl det inte? Oktober och november innehåller ju ingenting att fira heller!”

Jo, det gör de faktiskt, i alla fall nu när globaliseringen gjort att det inte längre är svårt att hitta halloweenpiff i affärerna, för att vi själva inte har så många högtider att hurra för under den här tiden på året kan jag väl hålla med om, men det stora landet i väst har det verkligen!

***

Halloween har vi alltså som infaller snart, komplett med massor av läskigheter, både ätbara, iklädbara och dekorerbara sådana. En månad senare kan man om man vill se till att Thanksgiving får sig en tanke också. Även om vi inte firar denna högtid på samma grunder som amerikanarna tycker jag ändå det är ganska fint att ta en dag till att fundera ut vad man är tacksam över och dela det med sina nära och kära. De flesta av oss har det ju egentligen ganska bra, även om det är mycket vi tycker oss sakna vid olika tidpunkter i våra liv.

Och om man äter godis i mängder till Halloween är det kalkon, stuffing, tranbärssås, sötpotatis och pumpapaj som gäller vid thanksgiving, en rolig blandning av sådant vi inte är så vana vid att ta  del av här hemma. Jag kommer absolut komma in på det här mer i ett inlägg eller två längre fram, men vi är ju inte där än!

***

Ja, och så kommer då äntligen december, och med den månaden allt det festliga som får både barn och vuxna att tindra lite extra med ögonen – advent, julkalendern, ljusstakar i fönstren och lucia. Så småningom också julafton, och så det nya året en vecka senare. Ja, vi har mycket att se fram emot från och med nu, tycker ni inte?

***

Och från och med nu är kommer en hel drös med nyheter och gamla ”limited editions” ut i affärerna, vilket är ett himmelrike för en sådan som jag som älskar allt som har med julen att göra OCH inte kan hålla tassarna borta från allt som det står nyhet på! Få har väl missat att julmusten redan tågat in i affärerna, den är den första av ett berg av julbetonade varor, allt från pepparkaksdeg till pepparkaksfil (som jag åt som en tok förra vintern), från vörtbröd till glögg och ischoklad.

Ja, och så har jag fått nys om ett par nyheter som vi nog kommer se i hyllorna när som helst, om jag känner butikerna rätt!

bildkälla

Marabou har, som jag tror de flesta redan känner till, släppt en ny version av sin populära ask med blandade chokladpraliner – Aladdin konkurrerar nu inte bara med Paradis utan också med Aladdin dark edition. Den lär innehålla alla de bitar som den vanliga asken innehåller, men istället för att en del är mörka och en del är ljusa så är alla mörka. Jag själv och troligtvis alla invånare under tolv kommer nog vara lite besvikna om det är den här varianten som köps hem, just för att det är de ljusa bitarna som brukar gå åt för oss först (grov generalisering här) – men det är väl inte mer än rättvist att det finns en mörk variant då Paradis finns med bara ljusa. Jag har redan sett denna ask i affärerna och vet att det finns att få tag på – dock kommer jag nog inte vara den som provsmakar – tacka vet jag ljus choklad 😉

bildkälla

Fazer vill inte vara sämre de heller, utan släpper nu en variant på dumle som vi inte har sett innan – Dumle gingerbread – alltså Dumle med smak av pepparkaka. Jag själv kunde inte vara mer spänd över den här nyheten, dumle tycker jag mycket om, och pepparkaka likaså – hur kan det här INTE bli gott?

bildkälla

För alla er lakritsälksare bjuder även Fazer på en ny variant på Turkisk peppar (ni vet, de där hårda lakritskaramellerna som är så starka så man skriker!) nämligen Turkisk peppar Volcano. En mjuk version av den hårda karamellen, formad som en trekant och fylld med något svart (och antagligen starkt) i mitten. Lakrits är inte en favorit här, men lyckas jag få någon annan att köpa dem kanske jag provar.

bildkälla

Ahlgrens bilar har också kommit ut med en nyhet till vintern, något som visst blivit en vana så här på äldre dagar. I år heter de Snötäckta bilar och de är helt enkelt vanliga Ahlgrens bilar, doppade i choklad och sedan övertrödda med vitt strössel. De är säkert goda, men tyvärr inte vegetariska, så något smakprov för min del blir det antagligen inte. Tyvärr har jag inte lyckats hitta en officiell bild, men så här ser de ut enligt My, vars inlägg handlar om att påsen kostar lika mycket som de vanliga bilarna men innehåller hälften så mycket. Det gäller att ha ögonen med sig som konsument!

Ja, det här är bara det jag kunnat luska ut just nu, det är säkert bara ett axplock av alla nyheter, det brukar vara så runt jul!

Har ni hört talas om någonting ni längtar till?

Smaktest – Marabou orient dadlar och pistage

Dagen började minst sagt… inte bra. Efter att ha spenderat natten hemma i Oskarshamn drog jag mig upp ur sängen för en snabb titt genom mina mail. Och vad väntade inte där, om inte ett brev från CSN. Som nekar mig studiemedel den här terminen.

Jag kunde inte andas så ledsen blev jag. Jag studerar ju NU! Ett program jag formligen älskar! Jag har ÄNTLIGEN hittat rätt och då får jag inte längre bidrag för det, vilket gör att jag inte har råd att stanna kvar! Usch för myndigheter och deras trångsynthet. Det blir MER pappersarbete och en överklagan på det här, vi får se hur det utvecklar sig.

Däremot befann jag mig en stund på biblioteket för att läsa lite uppsatser som ska diskuteras imorgon, och sedan tog jag en sväng in till Domus, som det fortfarande heter här i staden som fastnat i 70-talet. Och vad får jag se, om inte den här lilla härligheten:

Marabou Orient! Som jag har letat! Varenda affär i Växjö har raidats på jakt efter minsta lilla flik av rödaktigt marabouomslag utan minsta skymt av ens en skylt om den. Och så finns den HÄR, mitt ute i ingenstans! Jag lade vantarna på en direkt och småhoppade lite i kassakön, till mina medköares stora förtjusning. Bara att betala och cykla hem, sedan låg chokladen på bordet, redo att bitas in i!

***

Så här ser den alltså ut, Marabou Orient, med smak av dadlar och pistage. Framsidan har ett typiskt Aladdinmotiv med lite tinnar och kupoler i bakgrunden, tillsammans med palmer och en måne mitt i, eftersom ingen sol någonsin förekommer i Orienten (därav palmerna). Ett orientaliskt mönster pryder bakgrunden bakom ordet orient, och flygande, otroligt missbildade pistagekärnor skjuts emot oss. Något annat kastas också därifrån, jag satt ivrigt och hoppades att det kanske var kanelstänger, men en snabbläsning visar att det med all sannolikhet ska föreställa choklad. Aha.

I en liten hög ser man också två bitar tecknad choklad FULLPROPPADE med pistagekross, de ser nästan radioaktiva ut, så mycket grönt är det i dem! Mot dem vilar något som antagligen ska föreställa dadlar, även om det i mitt huvud blev till mandlar och ingenting annat.

Och på tal om mandlar – var någonstans nämns de på framsidan av paketet? För faktum är att i ingredienslistan är mandel listat FÖRE pistagenötterna, som egentligen föreställer stjärnan i den här chokladkakan. Och inte nog med det, både mandel och pistage har en liten procentsiffra i parantes efter sig, en siffra på – håll i er – 1.2%. Alltså innehåller den här kakan på 200 gram hela 1.2 procent pistagenötter och lika mycket mandel. 1.2 %. Är det ens värt att skriva med i listan? 2.4% blir alltså nötdelen av kakan, och då är det inte ens bara pistagenötter det handlar om. Jag är redan besviken, och jag har inte ens öppnat paketen än. Dock inger dadlarna lite hopp, Marabou har nämligen klämt ner 7.6% sådana, vilket känns mer acceptabelt.

Näringsvärdet är det vanliga – 25 gram (4 rutor) ger 130 kalorier, varav 14.5g är socker och resten mer eller mindre är fett. Det är choklad vi pratar om, inte morötter 😉 Inget spektakulärt, men det gäller ju att kunna det där med att hålla sig till en portion (känns inte 4 rutor ganska mesigt ibland?) om man räknar kalorier.

Nu till det väsentliga, det jag har väntat på i veckor (eller ja, ända sedan jag fick reda på att den här varianten skulle släppas i varje fall): smaken. Jag öppnade paketet, sög in doften (intensivt mjölkchokladig, inte mycket annat) och bröt av en bit.

Var är mitt pistagekross? Var är den lysande, illgröna mattan av pistage som täcker sidorna på chokladbitarna på framsidan? Åh, där är en bit!

Nej, det är mandel. Attans.

En tugga senare, och jag kan ge er min egen, högst personliga åsikt. Det här är russin och mandel. Ni vet, den där sorten som pappa gärna köper hem och du smygäter lite på fast du egentligen inte riktigt tycker att det är den godaste varianten i hyllan. Den som är god, men ganska tråkig. Nu finns den i två versioner, en med lila förpackning, och en med orientaliskt röd. Spännande.

Nej, men allvarligt, smaken är… god. Det är den. Pistagenötterna skulle jag inte ha märkt av om jag inte läst att de fanns där (eller ja, jag märkte fortfarande inte av dem om jag ska vara ärlig) men mandeln smakar mandel och dadeln smakar torkad frukt. Lite sötare än russin gör, det är sant, men det är också allt.

Jag hade nog inte varit lika besviken om det inte varit för att det låter SÅ gott och SÅ annorlunda! Äntligen en choklad som vågade att prova på att blanda i pistage, som är så fantastiskt, och dadel, som är så exotiskt! Och så smakar den precis likadant som något som redan är gjort.

God, stabil, men oj så tråkig.

2.5/5.

Smaktest – Marabou Loop

För ett litet tag sedan skrev jag om två nyheter som alldeles snart skulle börja säljas ute i Sveriges affärer, båda två chokladiga läckerheter, dels Marabou orient och dels cloetta center kokos (dessutom har jag fått upp ögonen för att det nu också finns en ny pollysort designad av Dregen, med citron- och lakritsbitar i, spännande!).

Sedan det inlägget skrevs har jag letat någonting alldeles makalöst efter just dessa sorter. Högt och lågt, fisk och fågel, Netto, Ica, Willys, ja, till och med statoil. Till ingen nytta. Än så länge finns de inte att få tag på här i Växjö, där jag har slagit mig ner, eller så ser de mig komma där i butikerna och slänger in chokladen på lagret i rädsla för vad jag kan komma att säga om den på bloggen. I vilket fall så har jag ännu inte kunnat lägga tassarna på någon av dessa påstådda härligheter.

I hopp om att jag kanske skulle ha mer tur idag, då jag flitigt skrivit uppsats i flera timmar och behövde lite flyt, tog jag hunden i koppel och travade mot pressbyrån. Om inte annat skulle jag kunna fylla på mitt tuggummiförråd.

Hörni, det var ett bra beslut! Nej, Marabou Orient fanns där inte, och jag kunde heller inte hitta Cloettas kokosvariant, men vad gjorde det när mina ögon drogs till en ANNAN liten nyhet, en nyhet jag varken läst om eller sett bilder på! Jag snappade åt mig en lite snabbt, innan de skulle visa sig vara en synvilla och försvinna framför ögonen på mig, betalade (faktiskt!) och log hela vägen hemåt.

***

Här har ni den nu, tillsammans med mitt eftermiddagste!

Marabou Loop, beskriven på paketen som ”mjuk kola överdragen med len mjölkchoklad”. Den är tunn, riktigt tunn, och väger ynka 26 gram, men känns ändå inte liten, tack vare längden på den, som nog ligger i samma liga som dubbeldajm skulle jag tro, med ögonmått mätt.

Förpackningen är färgglad. Lite som att man är på tivoli. Eller cirkus. Ja, den känslan får jag i alla fall, jag vet inte vad ni associerar färgladhet till. Förutom namnet (Loop? Ser ni som jag ett flygplan som flyger upp och ner i en cirkel? Eller loopen på Liseberg?) pryds framsidan också av ett rött band (cirkus igen!) och en tecknad version av chokladen inuti.

Jag studerade den en stund. Kände igen den på något sätt, fast den är helt ny och helt unik. Hmm…

Hela chokladbiten innehåller ynka 115 kalorier, en riktigt bra siffra för ett snacks idag, dock får man vara medveten om att hälften av de 26 grammen den väger är socker (närmare bestämt 12.5 gram) och resten är andra kolhydrater och fett. Men vad väntade vi oss egentligen? Det här är choklad – mjölkchoklad, och den utger sig inte för att vara något annat. Vad den däremot är är fri från nötter, kan jag meddela alla som är allergiska mot det, inte ens spår av dem står det något om.

Okej, låt oss öppna pappret.

Det här kände jag definitivt igen.

HA! Bitarna föll på plats.

Ser ni det här?

Bilden är INTE tagen från Marabous hemsida om Loop. Nej, det är istället taget från wikipedia. Och handlar om den här chokladbiten.

Kan det vara mer likt? Är det månne en kopia? Curly wurly, som originalet heter, är dock gjord av Cadbury och finns att köpa i England, där jag en gång åt den. Samarbete eller stöld? Det kan man fråga sig.

Dock är inte jag här för att stämma Marabou, utan allt jag egentligen bryr mig om är att smaka på chokladen i fråga.

Efter att ha försökt bryta av en bit och misslyckats totalt – chokladöverdraget smulade istället värre än en kexchoklad och kolan inuti var mer seg än hård som jag av någon anledning räknat med – bet jag helt enkelt av en bit. Och så en till, och en till…

Det här är dumle. Dumle i Curly Wurlyformat! Söt, kanske till och med lite väl söt, men jag som tycker att dumleklubbor fortfarande är rätt kul hade inga problem med att äta upp hela biten. Chokladöverdraget är till och med snäppet bättre än det fazer använder, det märks att det är kvalitetschoklad vi har att göra med!

Nöjd känner jag mig också, nöjd att jag kunde äta en hel chokladkaka, bara få i mig 115 kalorier och inte känna mig snuvad på konfekten. Den är stor nog att göra mig nöjd, och liten nog att inte kännas överväldigande (inga snuskiga fantasier här tack!).

Ja, jag tyckte faktiskt om den. Är fortfarande konfunderad över likheten, KOPIERINGEN av curly wurly, men får anta att den är helt legal och glädjas åt tillskottet. Det är inte den godaste chokladen jag ätit, men långt ifrån den sämsta.

4/5

Nyheter för oss chokladnördar

Efter lite bloggspaning på kvällstid har jag hittat fram till inte bara en, men TVÅ hela nyheter att dela med mig av här på bloggen till er som är lika intresserade av choklad som jag är. Marabou fullföljer nu nämligen sitt åtagande att släppa tre nya och exotiska chokladalternativ under denna sommar (innan har vi fått mediokra marabou mango och sagolika marabou caribbean). Dessutom utökade just cloetta sitt utbud av chokladrullar med en spännande variant. Det var faktiskt länge sedan jag köpte choklad nu, har dragit ner lite på det intaget i och med att jag dragit upp andra sorters intag (som efterrätter fulla med bär och grädde, och all somrig mat som bara går att få tag på), men jag tänker BANNE MIG smaka BÅDA dessa sorter så fort de kommer ut! Såklart blir det smaktest här =D

Den första sorten jag fått nys om heter Marabou orient och ska, enligt bland annat Malin på finfina bloggen getiton innehålla dadlar och pistage! Låter det inte ljuvligt?

För mer information och för att se vem som faktiskt tog bilderna nedan, besök Malin nu!

Den andra är Cloettas center kokos. Center. Kokos. Kan det bli bättre än så? Kanske pistage då. Och dadel.

Bilden nedan och nyheten hittade jag på chokladbloggen – en OUMBÄRLIG blogg för chokladälskare! Gå dit. Sukta och dregla ❤

Vad tror ni om de här två? Har ni smakat någon av dem? Eller båda? Vad tyckte ni?

Smaktest – Marabou maräng och nöt

Marabou maräng och nöt kom ganska obemärkt till bensinstationerna för någon månad eller två sedan och jag började nästan tro att jag såg i syne varje gång jag snabbt sprang in för att köpa tuggummi på pressbyrån och fick en skymt av den lilla chokladkakan. Ingen pratade om den, ingen reklam sågs om den, det var till och med svårt att hitta information om den på internet (och DÅ är det illa!). Det var som att den alltid hade funnits, men den skillnaden att JAG inte en enda gång uppmärksammat dess existens.

Dock har jag vid ett svagt tillfälle lovat mig själv att inte köpa choklad på bensinstationer eller pressbyråer runt om i Sverige då priserna är så hutlösa att det får tårna att krulla sig i skorna när man tar sig en titt! Lite så här off topic kan jag ge exemplet marabou crunchy som idag inne på Preem kostade hela 35 kronor, till skillnad mot de vanliga 20-25. Och eftersom jag försöker att inte bryta mina egna löften om det inte är absolut nödvändigt, så har jag väntat och stått ut för att hitta maräng och nöt i en matvaruaffär istället.

Och miraklet hände faktiskt! I dagarna var jag inne som hastigast i en affär jag sällan besöker, och där, upptravad mellan daim och luftbubbelchoklad låg den lilla härligeten och väntade på att någon förbarmande själ skulle ta och sätta tänderna i den! Det var nästan att jag hjulade till kassan (eller ja, hoppade jämfota i alla fall – hjula har jag tyvärr aldrig kunnat).

Förpackningen är stilren och typisk för marabous nya design där namnet på produkten är i centrum och innehållet i chokladen slungas mot oss som tittar i bästa 3D-imitation. Om man går efter bilden så är det cashewnöt som använts till den här sortens choklad, och även om jag inte är jätteförtjust i just cashewnöt när den är naturell, tycker jag MYCKET om den i mat och choklad. där höjdes mina förväntningar med andra ord.

Marabou maräng och nöt finns inte som 200gramskaka, inte heller som 100gram. Den enda varianten som går att få tag på (än så länge är det väl bäst att lägga till) är just denna, som väger 43 gram och väl kan anses vara gjord och menad för en ensam person, eller en väldigt snäll och vänlig kompis som klarar sig med hälften.

Väl öppnad ser man (om man vänder på chokladen) att den består av 6 mindre bitar som tillsammans bildar ett vågmönster, vilket sträcker sig över hela kakan. Riktigt fint tycker jag, kul med det istället för de sedvanliga M:n som man kanske väntat sig. Den luktar sött, chokladigt och man kan absolut känna nötdoften också, även om det är svårt att veta vilken nöt det handlar om (men egentligen, hur ofta försöker man komma fram till nötsort genom lukten?).

Delad, eller rättare sagt itubiten, ser man tydligt små, små nötbitar som kanske hellre ska benämnas som nötkross och också minibitar av vad som både smakar och ser ut som just maräng. Trevligt med en choklad som smakar det den lovar! Och på tal om smak så var jag mer än nöjd! Den är söt, javisst, vilket kan förstås med tanke på att den innehåller maränger som egentligen inte består av mycket annat än socker, men sötman balanseras upp av nötkrosset på ett, för mig tilltalande sätt. Den hade  nog kunnat bli lite för söt och enformig utan nötterna, så kombinationen känns väldigt bra.

Nej, det var inte mycket att klaga på här inte, om man inte surar lite över att den inte kommer i större version (vilket för min del nog är rätt bra i alla fall, med tanke på att hela den här slank ner utan minsta lilla hjälp utifrån). Söt, god och verkligen rekommenderad! Jag undrar varför Marabou smög så med just den här?

Mitt betyg kan inte bli annat än 5/5!

Smaktest – Marabou Sensation Blueberry Milk

Ja, jag vet hur ni tänker därhemma – ”Ett TILL smaktest! Och av choklad den här gången också! Gör inte människan något annat än att äta onyttigheter?”

Eller nej, så låter ni säkert inte, men lite så känner jag, nu när det är dags för ÄNNU en recension av en av alla dessa nya chokladsorter. Jag får helt enkelt skylla på att jag gör det för er, ni som så länge gått och funderat på om de nya chokladbitarna är något att satsa på. Bara för er skull, INGEN annans! (Det är ju egentligen inte ALLS så att det är jag själv som tycker det är så oerhört spännande att prova allt som det står nyhet på, ABSOLUT inte!) Som tur är finns det många i min omgivning som inte heller är aviga till att smaka choklad, så jag inte behöver äta upp alltihop själv 😉

Den här gången blev det ett av Marabou Sensation nya tillägg – Blueberry Milk. Förutom denna har det ju också nyligen kommit en med jordgubbsmak – Strawberry Cheesecake, som delar rampljuset med Blueberry, och att valet föll på den senare var helt enkelt för att blåbär i choklad känns lite mer spännande än jordgubb – men den vill jag absolut ge en chans den också!

Hittintills har jag varit lite kluven gentemot Marabou Sensation. Några av smakerna har verkligen varit riktiga hittar för mig, Cookies and Cream tycker jag är fantastisk och för inte så länge sedan kom också varianten Macademia Honey som enligt mig är bland de godaste chokladsorter som finns att få tag på i Sverige just nu. Dock vet jag inte om jag tycker att det är värt att lägga MER pengar på MINDRE choklad, när det faktiskt inte är jättestor skillnad mellan kvaliteten på Sensation och vanliga Marabou. Smakerna är visserligen lite mer spännande vilket Marabou anser vara nog för att driva upp priset, men jag måste erkänna att jag nog hellre sträcker mig efter Lindt eller annan lite mer pålitlig kvalitetschoklad om det är dyrare choklad jag är ute efter.

Däremot har jag faktiskt hittat Marabou sensation på Willys en krona BILLIGARE än resterande 200gramskakor – DÅ börjar det faktiskt kännas som att det är värt att lägga pengarna på dessa, mer intressanta Sensationssmaker!

Så vad tyckte jag då om Blueberry Milk?

Först och främst måste jag säga att namnet på produkten gör mig oerhört intresserad. Blåbär i choklad hör inte till vanligheterna, och egentligen -varför inte? Det låter som en helt ypperlig blandning!

Förpackningen följer de vanliga reglerna för Marabou Sensations chokladkakor. De syns, men de är ändå relativt sparsamma, en tecknad variant av innehållet är representerad, och jag blev absolut inte avskräckt att plocka upp den från displayen. Plus för förpackningen med andra ord, den känns väl uttänkt.

Som synes på bilden så väger hela chokladkakan 142 gram. Till skillnad mot Marabous vanliga chokladkakor är det ingen speciell siffra satt på ALLA dessa Sensationkakor, de skiljer sig aningen åt och ligger någonstans mellan 130-150 gram. Priset varierar oerhört från affär till affär; från runt 15 på Willys till lite över 20 på coop och ica. Så det gäller att hålla ögonen öppna, både när det gäller priser och storlek!

Väl öppnad luktade den… blåbär. På riktigt! Det känns väldigt lovande när en produkt luktar doftar det man tror att den ska lukta. Konstgjord banan tillexempel, hu vad den doften kan skilja sig från RIKTIG banandoft!

Bitarna är ganska stora, och inuti döljer sig två lager – ett blått, nästan geleaktigt, och ett vitt, som jag antar är mjölkrelaterat och påminner om hur en Kinderbar ser ut om man delar den på mitten.

Helt ärligt; det här var inte min grej. Jag blev väldigt besviken på den blåa sörjan som är så otroligt söt att den tar över ALL annan smak! Chokladen kanske var jättegod, det mjölkvita lagret perfekt i smak och konsistens, men det kan jag inte uttala mig om, för ALLT jag kände var blåbärssmaken. Jo, den smakade blåbär. Och sött – väldigt, väldigt sött. Nästan så till den grad att det blir beskt (förstår ni hur jag menar?).

Oturligt nog (?) hade jag höga förväntningar på den här utgåvan efter att ha gillat många av de andra Sensationvarianterna OCH läst åsikter från andra bloggare som anser, tvärtemot mig, att Marabou lyckades jättebra den här gången. Jag antar att det här med att smaken är som baken spelar in här – så prova den gärna och dela med dig av DIN åsikt! Min kaka åt jag bara två rutor av, sedan sköt jag undan den. Den var helt enkelt inget för mig.

2/5

Spänning i hyllorna – nyheter 2011

En sväng runt stora staden Växjö med en alldeles för tom plånbok i väskan och ett par köpgalna vänner i släptåg ledde idag till att jag suktande letade igenom hyllorna på citygross för att se vad mer jag kanske skulle kunna prova på inom den närmsta tiden. Det verkar som att år 2011 verkligen är nyheternas år, jag kan inte komma ihåg att det varit så här mycket spännande nya varor att längtande vila ögonen på någon gång tidigare. Hur det än står till med den saken smög jag upp kameran på ett par ställen för att kunna visa er några av fynden jag gjorde – när jag har rum i magen och rum i ekonomin kommer jag senare att både införskaffa och provsmaka, men just nu gäller det att se men inte röra!

Dessa kakor tror jag att de flesta av oss redan har lagt märke till, de stora displayerna fyllda med färgglada paket är svåra att ta miste på. Och visst är det Marabou som än en gång är i farten! Två olika kaksorter har de nu skämt bort oss med; Marabou mjölkchokladcookies och Marabou Schweizernötcookies. Jag har hört mycket gott om dem, speciellt om den senare, men tycker inte att priset (här 28.90) är tillräckligt lågt för att jag ska kunna rättfärdiga att köpa färdiga kakor. När det dyker upp en rabattkupong kommer jag glatt vara där!

Och på tal om Marabou – Noblesse (som också ägs av Marabou) har släppt en ny variant av sina små chokladkartonger- Noblesse Biscotti Crisp. Det var ett tag sedan någon nyhet dök upp inom Noblesseserien, så den här ser jag fram emot att smaka! Jag själv är ett stort fan av den vanliga originalsmaken, men har svårt för både apelsin och mint i choklad, så de andra varianterna väljer jag bort. Kanske kommer den här tilltala mer?

I frysdisken hittade jag också två nyheter om vi styr undan lite från chokladspåret.

bild tagen från Findus hemsida

Här ser ni en nyhet från Findus som de kallar Å nåt gått (jag innehar en extrem motvilja mot att plocka upp någonting där man inte orkat skriva ut ordet något vilket redan gör att jag irriterar mig lite på den här produkten). Enligt Findus hemsida är det här:

4 smaskiga desserter, att äta själv eller tillsammans. varje förpackning innehåller 4 portionspajer, färdiga att äta

De fyra pajsmakerna som man kan välja mellan är: Rabarber Crumble, Key Lime Pie, Fransk Äppelkaka och Fransk Royale (som uppenbarligen innehåller mandelmassa och hallon, bland annat). Om man hellre vill baka dem själv finns alla recepten här. Är det bara jag eller hade det inte varit kul med en förpackning med en paj av varje i? Så man kunde få prova alla fyra utan att behöva köpa 16 pajer? Bara en tanke…

bild från Findus hemsida

Till höger i frysdisken ser man en annan nyhet från Findus – en nyhet som jag faktiskt fått erbjudande om att testa gratis (genom Smartson). Det är 4 olika sorters grönsaksblandningar som alla har namnet Green Deli gemensamt. Uppenbarligen är sorterna man kan prova på: Italian Pesto, French Ratatouille, Greek Warm Sallad och Indian Curry. Väldigt spännande med något nytt vegetariskt i frysdisken, jag ser fram emot att lösa in min check mot en av dessa påsar och se om den levererar!

Dessutom fick jag faktiskt med mig två nyheter hem som jag kommer recensera så fort jag kan (jag vet, det lät på mig som att det inte var en chans i världen att jag skulle kunna inhandla något nytt och spännande, men jag kunde bara inte låta bli!).

Dels nya Crisp ´n 7 grains från Wasa…

… och dels efterlängtade Marabou Sensation Blueberry Milk.

Och detta är bara ett axplock av alla spännande nyheter som kan hittas eller snart kommer kunna hittas ute i affärerna! Våren är en rolig tid av många orsaker 😉