Ärtiga sparrissoppan till midsommar!

Hörni, mina fina bloggvänner, jag tror det är dags att tala allvar med er en stund. Inte så allvarligt så ni måste sätta ner kaffekoppen för att inte riskera att sätta i halsen eller så, inte heller behöver ni se till att ha näsdukar nära till hands så tårarna inte blöter ner tangentbordet. Nej, jag har bara en fundering som ibland dyker upp hos mig och som jag ville ta upp med er lite flyktigt sådär.

Känner ni, när ni klickar er in på  Kärlek på tallrik med allt vad det innebär, att ni får ut någonting av  besöket? Känner ni att bloggens innehåll ligger på en lagom nivå för er, generellt – i svårighetsgrad och  språk- eller utseendemässigt? Mina foton blir ibland lite väl amatörmässiga för att jag ska vara ens halvnöjd, känner ni att det är ett problem? Jag antar att jag bara är lite osäker på hur inspirerande bloggen ter sig i andras ögon – är det något speciellt jag borde jobba på för att ni ska få det ännu lite bättre här hos mig?

***

När så den lilla formaliteten är överstökad kommer vi nu till det som kretsar i de allra flesta svenskars tankar en dag som denna – midsommarafton. För dagen före dopparedagen är här (njae, kanske inte, men motsvarigheten till det när det är sommar ute och sol i hjärtat) och det är idag det ska fixas och donas, lagas och läggas in, planeras och inhandlas  – jag, om ni är som oss här hemma alltså, och inte planerar längre än näsan räcker och får betala denna olat med att stå i maxikön i en och en halv timme.

Förra året vid den här tiden så hade min midsommarmeny kommit till. Då hade jag fått till ett tema också – något så innovativt som ”jordgubbe” – och middagen bestod av camemberttoast med jordgubbssalsa, stekt halloumi och färskpotatistallrik och på slutet en härlig marängpavlova som nog ändå är en av de bästa efterrätterna som går att få till på denna jord! Tyvärr har bilderna försvunnit i och med en flytt jag gjorde från en annan domän – dock vet jag att de finns kvar någonstans, så jag lägger till dem när jag kan 🙂

***

I år har jag inte kommit riktigt lika långt – kanske skippar jag temat den här gången, men trerätters ska jag banne mig få till, helt fri från små stackars inlagda fiskar och annat före detta levande! Dock kan jag inte dela med mig av menyn än då jag, om sanningen ska fram, inte har en aning om hur den kommer gestalta sig, men istället kan jag bjuda er på en riktigt trevlig sparrissoppa som skulle bli ljuvlig som första rätt om nu inte silltallriken lockar för mycket 😉

Första gången jag gjorde den här soppan så använde jag mig inte av lika mycket vatten som i receptet och den blev då precis som jag ville ha den, krämig och så tjock att man nästan var tvungen att tugga den för att den skulle slinka ner.  Eftersom jag vet att jag är lite konstig med min tjocksoppsfascination  så ger jag er den variant jag brukar använda mig av; det är bara att utesluta lite vätska om ni vill ha den krämigare – det går att spä ut den senare också om ni ångrar er.

***

Ärtig sparrissoppa

Ingredienser:
(4 portioner som huvudrätt, 6 som förrätt)

1 schalottenlök
250 g grön sparris, i bitar
2 dl torrt vitt vin
1 dl frysta gröna ärtor
1 tärning grönsaksbuljong
4 dl vatten
2,5 dl grädde
ev. fetaost att smula över

Smör att steka i
salt och peppar

***

Hacka schalottenlöken fint och fräs i lite smör i en gryta.

Bryt av ändarna på sparrisen och släng dem; skär sparrisen i mindre bitar. Spara eventuellt ett par sparrisknoppar till servering.

Fräs sparrisen tillsammans med löken en liten stund.

Tillsätt det vita vinet och låt koka med i en minut eller två.

Tillsätt ärtor, buljongtärning, vatten och grädde. Koka upp och låt koka försiktigt i 10-15 minuter; tills sparrisen är mjuk.

Häll soppan i en mixer eller använd mixerstav tills den är slät. Häll tillbaka i grytan, låt koka upp och salta och peppra efter smak.

Koka eventuellt de sparade sparrisknopparna i någon minut eller två.

Servera varm med sparrisknopparna och exempelvis fetaost smulad över.

Midsommarmeny med jordgubbstema

Glad midsommar på er! ❤

För jo, midsommar blev det alltså i år igen. Och lika hastigt kom den inpå oss som förra året, och året innan dess… Jag måste erkänna att midsommar inte riktigt firas så där väldigt i min familj. Vi är inte mycket till traditionsföljare alls faktiskt, det har inte varit möjligt då min käre far jobbar skift och mer eller mindre alltid försvinner iväg någon gång under den stora dagen. I år valde jag ändå att försöka fira lite grann, mest för att pappa jobbar natten och därför var hemma ända tills alldeles nyss! Perfekt då att fira med mina föräldrar i år, komplett med matätning och filmtittning. Det är alldeles lagom för en hemmakär bloggerska som jag!

En midsommarmeny bör innehålla ett par saker, det tror jag de flesta av oss håller med om. Jag ratar, som sig bör, sillen och nubben, men håller istället stenhårt i de ljuvliga färskpotatisarna! Det finns mycket annat att äta till dem, och med massa dill är de tillräckligt smaskiga alldeles av sig själva. Dessutom är ju ingen midsommar en midsommar utan vår älskade jordgubbe! Alldeles nyligen fick jag lära mig att en endaste liten gubbe innehåller mer C-vitamin än en hel apelsin – det är inte illa för ett så mumsigt bär! Visste ni att ”gubbe” är dialektalt och från början betydde ”liten klump”? Tänk vad man kan få reda på när man googlar 😉

***

Det här är vad jag bjöd på ikväll, midsommarafton till ära, allt med temat ”jordgubbe”:

FÖRRÄTT:

Ugnsgratinerat camemberttoast med honung och jordgubbssalsa
(tanken var egentligen getost men se nehej, det ville sig inte, då getosten lyste med sin frånvaro i butikerna!)

 

HUVUDRÄTT:

Dillkokt färskpotatis, stekt halloumi – i brist på grillväder hos oss och grillhumör hos pappa -, kall senapssås och jordgubbssallad med avokado och feta.
(istället för halloumi valde mina föräldrar att svänga in på fiskätarvägen för kvällen och stekte lax till)

EFTERRÄTT:

Marängpavlova med vit choklad-/citronmousse, vispad grädde och bär.
(första flyktiga idén var lemon curd, men sockret räckte inte till – alls. Så jag improviserade).

***

Hoppas ni alla har haft en FANTASTISK midsommar – full med god mat och trevligt sällskap! Det är vi värda – allihop ❤

Vårmeny med broccoli- och spenatsoppa, matig sallad med ädelostdressing och krispiga vitlöksbröd


Hemma hos mina föräldrar blir det ofta jag som tar hand om maten på kvällarna. Dels för att mamma jobbar en och en halv timme ifrån hemmet och därför är borta den största delen av dagen och dels för att jag tycker det är SÅ skönt att ha ett helt kök att regera över!

Oftast är det också jag som står för menyvalet – jag är den mest matintresserade (i alla fall i betydelsen att GÖRA maten och VARIERA den – att äta den kan vi alla!) men idag kom min mamma med ett önskemål som jag snabbt hakade på. Hon hade nämligen bläddrat igenom året runt (nr 14 om jag minns rätt) i vilken det fanns ett recept på broccoli- och spenatsoppa som hon ”så gärna ville smaka”.

Broccoli och spenat på samma gång? Klart jag fixar fram den!

För att pappa skulle vara aningen lyckligare fick han också stekta baconbitar att strö över soppan, och tillsammans med ett otroligt smakrikt vitlöksbröd och en matig sallad full med godsaker blev menyn godkänd av alla närvarande i familjen (eller ja, hunden ratade allt utom baconbitarna, men det är väl ingen som är förvånad ^^)

***

Broccoli- och spenatsoppa

Ingredienser (4 portioner)

1 gul lök
250 gram broccoli (i tidningen stod det 1 broccoli, vilket är oerhört subjektivt!)
1 liter grönsaksbuljong
50 gram färsk spenat (jag använde fryst och vägde upp ungefär 150-200 gram)
2 dl mjölk
1 msk vetemjöl
salt och peppar

Hacka löken och fräs den i smör eller olja i en kastrull. Lägg i broccolin skuren i bitar och fräs någon minut till.

Värm 1 liter vatten med en grönsaksbuljongstärning tills det sjuder. Häll över broccolin och löken och koka ungefär 10 minuter.

Tillsätt spenaten – om du som jag använder fryst spenat, tina den och pressa ur vattnet först!) och mixa (en mixerstav är ju lättast, men eftersom jag råkat stjäla med mig mammas till min lägenhet mixade vi med matberedaren. Fungerade också bra, men det blir lite mer disk!). Om du använde matberedare, häll tillbaka soppan i kastrullen.

Vispa ihop mjölet med mjölken och häll i soppan. Koka upp den och servera! Om du vill kan du koka ägg vid sidan av och lägga i soppan.

Eller så gör du salladen här nedan som innehåller ägg och använder dem.

***

Salladen jag gjorde är en modifierad version om ett annat recept i samma nummer av året runt, som faktiskt stod på samma sida som soppreceptet. Från början innehöll receptet också quinoa, men med vitlöksbröd till kändes den överflödig.

Matig sallad med ädelostdressing

ingredienser till salladen (4 portioner)

4 ägg
50 gram sockerärtor (originalreceptet ber om haricots verts, vilket säkert blir lika bra!)
2 avokado
valfri mängd sallad (gärna lite olika sorter, jag använde huvudsallad, ungefär ett halvt huvud)

Koka först äggen ca 7 minuter, spola av dem med kallt vatten, skala och skär i klyftor. Koka sockerärtor (eller haricots verts) några minuter om du vill, eller behåll dem råa.

Skär salladen i bitar och blanda ihop i en större skål.

Skär avokadon i bitar och blanda ner tillsammans med sockerärtorna och äggen.

Ädelostdressing

Ingredienser:

100 gram ädelost (jag använde gorgonzola)
2 dl lättcrème fraiche
ev 2 msk mjölk

Allt du behöver göra är att mosa ädelosten med en gaffel och blanda ner i crème fraichen. Lämna lite bitar på toppen som dekoration.  Om du vill kan du tillsätta upp till två matskedar mjölk för en mer dressinglik konsistens. Jag behöll den dock som den var.

***

Vitlöksbrödet hittade jag på den fantastiska bloggen bara en kaka till, och jag tycker att hennes recept är så pass bra att jag inte behöver skriva ner min version av det här. Jag rekommenderar det verkligen till alla som inte räknar kalorier eller har något emot att lukta vitlök ett tag framöver 😉

***

Till slut, när alla delar av middagen är på plats, kan den se ut ungefär såhär:

Ett litet tips är att dricka apelsinjuice till maten och inte mjölk (som jag brukar göra). Juicen gör nämligen det lättare för kroppen att ta upp järnet i spenaten och järn behöver vi alla 😉

På subway

Subway ger mig en intensiv hemlängtan.

subway

När man stiger in i en av deras små butiker, alltid proppfulla med dofter och intryck, är det PRECIS som att komma in i en Subwaybutik i mitt hemland-för-ett-tag USA. Vilket i sig kanske inte är så konstigt, eftersom Subway ju faktiskt utvecklades därifrån och spridde sig utåt. Konceptet är så ut i fingertopparna amerikanskt att man inte kommer undan intrycken hur man än duckar för dem. Bevislista:

– neonskylten i fönstret (bästa att börja vid ingången!)
– dryckesmaskinen – vilket vi börjat ta till oss här men det är väldigt mycket vanligare i USA än burk och flaskläsk (dock får svenskar här ingen fri påfyllning, det tycker vi mer erfarna subwayätare är skandal)
– subs, alltså baguettebröd (för ingen sann amerikan äter en macka ”open faced”, alltså med bara en skiva bröd  så man ser innehållet)
– chips till maten – Lay’s till och med (jag lovar er – de KAN inte äta mackor utan chips bredvid!)
– kakorna – är av amerikansk standard, stora, mjuka och fulla av chokladbitar av varierande smak och färg.

Dock finns det NÅGRA ”små” viktiga detaljer som gör att den amerikanska och svenska versionen är ljusår ifrån varandra:

– PRISET! I USA är Subway matstället dit man går när man har ett par futtiga små dollar kvar i fickan så man faktiskt inte har råd med varken en mcDonaldsmeny eller ett besök på pizza Hut. Det är extremt billigt helt enkelt. Ofta kör de också med special och studentpriser till absurdum, tex långköraren ”5 dollar footlong ” som innebär en hel macka (INTE den delade varianten) för 40-45 kronor. Här är det ungefär vad du får ge för en halv.

– Utbudet. Det verkar som att man over there lever efter devisen the more meat the better. Det går inte att få tag på en vegetarisk macka mer än veggie delight, som helt enkelt är bröd, ost och grönsaker. Däremot har de större subwayrestaurangerna lite andra val som inte vi har, tex omelettmackor.

– Frekvensen. Såklart. Varje liten stad där borta har ett par miljoner snabbmatsrestauranger att välja mellan (ofta ligger de på samma ställe för mer komkurrens). Och många av dem är subways. Bara på mitt campus på universitetet i Michigan hade vi två stycken olika.

– Öppettiderna. Många av dem var öppna mellan sju på morgonen (eftersom de också serverade frukost) och 11 på kvällen. Det fanns till och med de som var öppna dygnet runt (vilket inte alls är ovanligt bland kedjerestauranger eller större affärer där).

– Kundernas val. 90% (en siffra tagen ur luften men jag känner mig ganska säker på den) köpte en vit (italian) sub med en så köttig fyllning som möjligt och ett  tjockt lager majonnäs på. Kanske light-varianten. Det var väldigt sällan någon valde en dressing eller olja/vinäger. Majonnäs är vad alla har på mackorna där helt enkelt, det är deras motsvarighet till vårat smör, mer eller mindre.

Nu, här i Sverige, brukar det se ut så här när jag väljer att spendera lunchen på nostaligstället nummer 1, vilket jag gjorde för inte så många dagar sedan:

toastad fullkornssub med veggie patty och sweet oniondressing